Senaste kommentarerna i forumet

Nä, inte var det något återfall...
Jag delar din inställning att inte betala för alkohol. Men, ärligt talat, hur fasen hade man råd egentligen? Det är ju så fruktansvärt dyrt med alkohol! Jag tycker att jag borde ha en massa pengar över nu, men det har jag inte. Konstigt. Kan det bero på att jag roar mig med att byta ut garderoben? Det blir många besök på Tradera. Först bestämde jag mig för att ha en väldigt klassisk garderob i sobra färger, du vet en sån där där alla plagg kan kombineras med varandra?
"men mamma, blir inte det väldigt trist? Du älskar ju färger" sa barnen.
Tror du jag lyssnade?
Nä, när jag satt där med mina perfekta ensembler tyckte jag det var inte trist men -APTRIST!
Så nu säljer jag det svart-vitt-beiga och budar på kläder i vackra höstfärger.

Det är en jobbig process du går igenom just nu. Jag slås av att din man vill köpa saker medan du jobbar på din andliga utveckling. Lite diskrepans där..?
Jag hejar på dig i din personliga utveckling!

Kram från Nynykter

Svårt att smyga nu. Jag snarare KLAMPADE in här i julefriden. Uppdaterar mig lite, men det finns så mycket att läsa...Härligt att så många i ursprungsfamiljen är nyktra! Bra jobbat! Jag är också nykter. Har firat 10 månader nu och ser fram emot ettårsjubiléet för att ha klarat av alla de besvärliga tillfällena. Men julen har gått bra. Min käraste erbjöd sig att inte ställa fram snaps på julbordet och det kändes bra. Själv har jag inget kulturellt kapital i form av snapsvisor och tillhörande dryck, så det skulle bara bli konstigt om jag och barnen skulle sitta och lyssna på andras snapsande och sjungande. Jag har INGA problem med att andra avstår alkohol för min skull. Det känns rätt bra faktiskt.

Faktum är att jag har blivit mycket bitchigare sen jag slutade dricka. Jag som alltid trott att jag var så himla SNÄLL. Men nähä, Dompa har rätt - jag är fröken Bitsk.

...Frk Bitsk smög in i rummet ;-)

Jaha...nu när jag vet mer blir jag ännu nyfiknare på boken ;-). Galenskap är fascinerande tycker jag. Dessutom hade det passat med att läsa om Vatikanen just nu då jag ska åka ner till Rom nu på förmiddagen. Stannar över nyår. Ska bli skönt. Rom är verkligen den eviga staden och för ett historiefreak är den som julafton kanske borde vara. Full av överraskningar...men samtidigt så närvarande.

Ser att det har skrivits mkt om dårar och galenskap i trådar...uppenbarligen är det inte bara jag som blir nyfiken.

Dagarna lunkar på här...har haft riktigt härlig egentid. Promenader och utflykter...ser inga problem med ensamhet. DET ser jag faktiskt som en styrka...att jag vågar vara ensam. Bådar gott för ålderdomen. Se där fick jag en klapp på axeln ;-). /R

Det bor så otroligt mycket GOTT i dig.
Du är så snäll och omtänksam, mullegubben
måste vara lycklig! Kramar!
/A

Den går ut på att 2013 SKA bli vitt.
Vi kör med kanonstart, kanonen brinner av:

31/12-2012 08:00

och tävlingen fortgår till

31/12-2013 08:00.

För vissa kanske det blir lite för tight, men börja den 1/1-2013 dåra. Men vi kör ett år.
Då slutar ert lopp med avstå nästa års nyårsskål.
Tufft, men bara det är en sporre som heter duga.

Det är en guppig väg vilka är med?

Snoopy är på, jag hoppas få med proffset?

Jag fyller 40 i år, det blir en utmaning, Min och kompisarnas alla skivor.

Jag har tumme från Anli, Tilde, MulleTant, Morla, Hösttrollet Vilka mer?
Mama Blue, Maria och kanske Tjalle hänger på?

Nu kör vi!
/A

Det är en riktigt guppig väg vi far fram på, faller man ur sadeln.

Så påt igen bara, känn inga måsten det skall vara kul.
Men vi kör ett år! Det enda som händer är att målgången flyttas fram..........
Vem vet man kanske efter 363 dagar flyttar fram målgången ytterliggare ett år......
Så är evighetsloppet igång.

Allt är individuellt.

Nu kör vi!
/A

kan verkligen föra en bortom tid och rum... Jag måste ju direkt googla på din lärare Stigsdotter. Han verkar ha fördjupat sig i Diktonius vilket direkt gör att jag måste hämta hit en av mina favoritdikter (de är många).

Jag vill gå mellan rågen
som vaggar för vinden
med blytunga ax
jag vill ligga i gräset
och stirra mot himlen
som djupblå sig välver
med svalor som glida
jag vill luta mitt öra
mot solvarma jorden
och lyssna till röster
som viska ur mullen:
allt lever allt lever
allt blir och allt blir
och du blir vad allt blir
när det dör:
ett vaggande rågax
en glidande svala
en bit utav mullen
som suckar och viskar.
Och jag stirrar mot himlen
och svalor som glida
och känner jag redan är
vad jag skall bliva:
en del av det hela.

Det är mycket sädesfält i mina inre bilder nu - när jag ser van Goghs sädesfält (i min dator) så kommer jag att tänka på inlednings- och slutscenerna i Såsom i himmelen... och nu sällar sig Diktonius till sädesfältssällskapet.

Idag fick jag börja dagen med Topelius & Sibelius Julsång "Giv mig ej glans... " en text som blir allt mer rätt ju längre jag kommer i livet. Betänk min tantstatus:) Ha ha - ett av våra barn sa om sina ungar att dom umgås med sina kompisar över datorn - "det gör vi tanter också" svarade jag.

Snön rasar från taket... det dånar och smäller - nu kommer jag ihåg var jag är... Jag sitter i Filosofiska rummet och talar med Stigsdotter.
Vi skaffar förstås ett piano hit - det finns gott om begagnade pianon som folk vill bli av med. Blir fint för komponerandet också...

Idag är det tydligen också dagen för Milleniepsalmen - en årsskiftespsalm och en av de texter som finns närmast mitt hjärta - alla årets dagar. http://home.swipnet.se/farila/gryning.htm

Tack för vårt filosofiska rum.
Tack ALLA för vänskap och delande.
Gott slut på detta året och Gott Nytt År!!! / mt

Att:

-Av barn och fullgubbar får man höra sanningen!

Det brukade min mamma säga, eller fortfarande säger.

Smyger upp bakom dig och ger dig en mysig kram.......
/A

strax utanför Piteå är ett av de gamla mentalsjukhusen som numera är hotell och konferensanläggning. Typ Långbro o Beckomberga. Om du har sett Bergmans Larmar och gör sig till finns inslag från Uppsala hospitalet Ulleråker där. Börje Ahlstedt och Erland Josephsson - oförglömliga. Berättelsen om van Goghs rum är helt fantastisk.
Kram, sov gott!

...och tack igen MT. Internet är fantastiskt, man kan snurra iväg långt bort och finna hur mycket spännande som helst. Eftersom det var så länge sedan jag läste Gråbergssång blev jag tvungen att följa din länk. Fann då att Mando Diao tonsatt just den och även Snigelns visa som också är en av Mattoidens sånger. Finns att lyssna på här: http://www.mandodiao.com/official-media

Nu i vuxen ålder inser jag vilken fin lärare jag hade i Bill Romefors som med hela kroppen läste poesi för oss måttligt intresserade tonåringar. Bland annat Gråbergssång har fastnat i mitt minne tack vare hans entusiasm, jag kan se honom framför mig där han i katedern fullkomligt förkroppsligade Gråberg. Eller Humlan... puff DÅNG, Fröding igen: friskt, gott, grönt...

"Av dårar och barn får man höra sanningen" är det inte ett citat från någon? Ligger nog någonting i det. Även jag fascineras av det mänskliga sinnet, vad händer där inne i huvudet på "dåren". Sparar länken till van Goghs rum, det ska jag läsa om. Och Furunäset, vad är det tro... spännande :-)

Nu kom jag att tänka på ett fantastiskt musikstycke som komponerats av en (av feber och oro) galen man: det s.k. Regndroppspreludiet av Chopin. Här finns historien också: http://youtu.be/6OFHXmiZP38 Oj, oj jag måste verkligen se till att få till ett nytt piano, saknar verkligen att kunna spela ibland, älskade att dundra loss på crescendot i detta preludium!!

Älskar dig som du skriver osv.
Nu tv med snälla barn osv
Kramar
/A

Läs vad jag skrev i "proffset gör debut"
Där utmanar jag alla som vill att köra ett nyktert
2013
Det är bara att du hänger på!
Det är en guppig väg, kan hända att man faller ur sadeln.
Häng på vetja!
Anli, du och kanske proffset?
Vi blir ett schysst gäng.
Sedan har vi the old ones, där vissa vill ta återfall.
Vilket bevisligen inte är så bra, men men..........

Men jag lovar dig, jag släpper inte taget.
Morla nu kör vi, armkroka mig så drar vi!
Kramar/A

Tack vänner. Tack Mulletant för fin dikt, den tyckte jag om!

Det blev trevligt igår. Man kan peppa sig själv med lite smink och dansmusik i lurarna. Jättetrevliga tjejer, god mat och lite dans. Det var jag och en ammande mamma som inte drack, ingen undrade. Det enda är att det blir lite knepigt när man ska dela notan, vi som inte dricker vill inte betala alkoholen och då blir det sådär att alla ska räkna sitt. "mycket svenskt och jättetrist" tycker den amerikanska vännen. Tycker jag med, men det är ju alltid lätt när man har gott om pengar och inte behöver fundera heller. För mig är det lite en principsak, får jag inte dricka tänker jag banne mig inte betala för det heller.

Under kvällen drack jag flera alkoholfria öl. Tittade till på den sista och såg att det inte var helt fritt utan 0,5. Det blev sent och idag kände jag mig lite dagen efter plus att jag utan att tänka efter stjälpte i mig makens sista gömda starköl. Jag ska nog inte dricka öl överhuvudtaget, tror att den där lilla styrkan igår triggade något. Förmodligen har det ju varit på g med tanke på min nedstämdhet tidigare. Påverkas snabbt av starkölen och går igenom alla jobbiga stadier inklusive skälla på barnen. Nu har de lagt sig och jag känner mig som vanligt igen. Dricker gott te och äter toffifee. Undrar vad jag ska säga när maken märker att ölen är borta. "vad! Gömmer DU öl?" får jag prova med...

Vet inte om jag ska kalla detta ett återfall. Jag har ju inte sprungit ned till kinakrogen för att hämta mer i alla fall.

Kastar ett öga på Stjärnor på slottet. Såg att Ewa Fröling ska vara med, har alltid gillat henne. Jaha, så hon har slutat dricka. och Örjan Ramberg som hon var ihop med. Och Claes Malmberg har visst knarkat. Ja, vi är ju uppenbarligen inte de enda som har problem.

Jag tänker sluta dricka 1/1-13. Jag tänker ta en dag i taget, det är första gången jag tänker såhär.. Hoppas att jag klarar det. Jag tror att jag dricker på grund av att jag känner mig ensam. Min sambo skulle komma hem med sonen kl 18 för att äta middag. Än har de inte kommit o jag har ätit middag själv o släckt stearinljusen. Jag ringer inte ens längre för att fråga när han kommer, har väl blivit van.. Däremot är det inte han som handlar vin o häller det i min kropp. Jag ska sluta med det för mina barns o min egen skull. Kanske kommer jag inte att stå ut med honom nykter?Jag vet inte.. Tack för att ni finns o jag känner en otrolig värme av era kommentarer.

Vad jag känner igen mig (tyvärr). Började min tråd ungefär som du, gömma, smussla, trots att jag har det så bra på ytan egentligen (men det spelar ingen roll, är man alkoholist så är man!). Återigen, folk här inne är så fantastiskt underbara och stöttande. Och det är fantastiskt skönt att veta att man inte är ensam om att man känner som man gör. Jag håller på att samla kraft för att lägga av mer eller mindre helt. Har haft uppehåll men fallit tillbaks. Vill klara av att dricka socialt, men tror inte jag klarar det tyvärr. En kväll gör att jag ramlar tillbaks, börjar köpa flaskor för att ha "ifall att" :(

Småbarnsåren är tuffa (mina är strax under 10 så nu är det andra saker på tapeten, men sova får jag :)) men grejen är ju i ärlighetens namn att det blir ännu jobbigare när man druckit. Efter första glaset känns kanske allt lite lättare, men sen blir det bara tyngre och jobbigare när man blir seg och trög.

Kram och låt oss kämpa!

Så kom jag naturligtvis ihåg en historia om detta.

Det hände sig för kanske 50 år sedan när en bonde råkade förarga en borgare i staden och följande ordväxling utspann sig:

"Ja, ni bönder tycks bli dummare och dummare för varje gång ni kommer till staden"

"Jasså? Ja men hur klarar ni er då som bor här jämt?"

VV

... har hittills varit att vara fullständigt öppen med att jag har problem. Som någon skrivit - man är ju som om man vore allergisk mot alkohol, man kan inte dricka för man blir sjuk, och jag ser inget konstigt i det. Men den vägen har vuxit fram, passar mej, var och en får hitta sin egen väg.
Ditt uttryck - jag måste sluta annars tar jag livet av mej - känner jag igen. Precis den tanken var det som drev mej hit, och jag har tackat min lyckliga stjärna för det öde som drev Alkoholhjälpen rakt i armarna på mej.

Vi får kämpa på ihop!

Kramar/Mammy Blue

den var gräslig tyckte jag! Jag drog mej för att läsa i den för jag mådde dåligt av allt elände. Jag hade ändå bestämt mej för att ta mej igenom den. Sen kom författaren hit på nån litteraturdag och jag gick för att lyssna på honom. Ville se hur en människa ser ut som har sån sjuk fantasi. Jag var väl imponerad av hur man kan komma på nåt så gräsligt. Och dessutom få pris för det. Nåja, smaken är olika.

..för alla svar. Jag blir så glad!
Ja, jag är en mamma som helt klart har fått problem med alkoholen. Jag är högt utbildad, har ett bra jobb, stort fint hus och sambo. Jag har det ordnat på de flesta vis. Jag tror det började för ca 7 år sedan när jag separerade från mitt första barns pappa. Jag åt antideprissiv medicin och var totalt under isen. Så fick jag den briljanta idén att ta en öl på kvällarna för att lugna ner mig. Oj, vad skönt det var!Jaja, då var det inga problem. Jag hade inte druckit särskilt mycket eller ofta tidigare. Så kom mitt andra barn med nuvarnande sambo. När jag var hemma med henne började jag dricka vin när jag lagade mat. För att lugna ner mig tror jag. Barnen var tokjobbiga och jag tog till min älskade BiB. Fick då och då funderande kommentarer från min sambo, men jag viftade bort det. Vadå? I spanien dricker de ju vin hela dagarna, eller hur?? Nu har tredje barnet kommit och nu efter ett halvt år efter förlossningen dricker jag varje dag. Har gömt BiB i garderoben, går och dricker ur likörflaskor. Det börjar gå åt skogen. Ja, detta var en början i alla fall. Måste sluta annars tar jag livet av mig till slut. Tack igen för era kommentarer, de värmer. Kram!!

Hihi, jag kanske inte är så najs, är ganska rationell och oblödig, känslor är för mesar, typ. ;-)
Kramar till dej som orkar skutta runt bland oss andra och stötta! (men dela inte ut alla kramarna till andra, behåll ett par till dej själv.)

med oss alkisar. Jag läser mycket på anhörigdelen på forumet och känner igen mej som den som orsakar problem.

Man blir som beroende som en blind och döv, med bara ett mål i sikte: nästa möjlighet till att bli full. Enda sättet att kunna fullfölja den missionen är att hänsynslöst skyffla undan allt och alla som står i vägen. Den lille jäveln på axeln är ens husgud, hans ord är lag...

Som någon skrev så är likheten med orientering slående - man springer runt med karta och kompass för att navigera sej runt hindren anhöriga, jobb, för att snabbast möjligt komma till nästa kontroll, nästa fylla...

Stackars anhöriga...

Jag har själv jobbar på äldreboenden och vet hur svårt det kan vara.. Fast man är beredd, så är man ändå inte det..
Vet hur jag kände det, när en gammal granne (han var över 80 år) valde att själv gå ut och korta av sitt liv.. Han lämnade kvar en dikt av Bo Setterlind, som faktiskt tröstade oss. Lämnar den här hos dig. Tycker den är vacker. Kram /trollis

Döden tänkte jag mig så

av Bo Setterlind

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

joooo - jag kom ihåg boken för att den ger en rad bilder från Vatikanens insida. Har gett bort den så jag kan inte kolla - men kanske det finns katakomber där. I vart fall hände förfärliga saker. Boken i sig är just vidunderlig med många sidor och lika många trådar som vävs samman. Författaren har jag sett live och var inte imponerad. Dock är han begåvad. En del av Ranelids böcker tycker jag mycket om - t.ex Tusen kvinnor och en sorg. Tycker om hans språk i text i måttliga mängder. Hans framtoning har jag svårt med. Det är inte ynkligt att se och reagera! Att vidga vyerna (sin världsbild) är aldrig fel:) / mt

Nej tyvärr har jag inte läst boken mt! Trots att jag hade köpt den...låg på min att-läsa-lista. Men så såg jag en intervju på TV (akta er för TVn!!!) med författaren i samma veva. Och jag dömde ut mannen...tyckte han var för mkt av allt...och då ville jag inte läsa längre. Ungefär på samma sätt som jag har valt bort Björn Ranelid...har aldrig läst honom. Detta för att jag en gång för ett tiotal år sedan såg honom kyssa sin kvinna i hörnet Folkungagatan/Götgatan på södermalm. De stod vid rödljsen...han hade en stor varg(?)päls och vek henne nästan ner till trottoaren. Sen kysste han...länge. Det var ett sånt drama att jag började skratta (generad)...och sen dömde jag ut honom. Så ynklig kan jag vara.

Ska nog ge boken en chans. Ongar får ta med den från byhåla. Förstår ju att du rekommenderar den. Och jag behöver vidga mina vyer. Tack/R

Läser det ni lämnat efter er. Ni är duktiga med orden Nyman och Trollis. Jag ni andra också...tänker mkt på ord nuförtiden. I början när jag skrev här var jag fortfarande i chock. Chock över att inse att min drickande måste ta slut. På sätt och vis var det "lättare" att skriva då. Jag tänkte aldrig efter...inte på hur ngt skulle kunna tas eller uppfattas. Idag är jag ofta rädd för att såra...har ju gjort det några ggr.

Därför blir jag så imponerad av vissa "skribenter" här inne. Folk som lyckas hålla sig på en lagom nivå och de som kan trolla med orden. Själv märker jag att börjat citera mer och mer...när det egna inte räcker till och ngn annan redan har satt ord på känslan som infinner sig. Det känns faktiskt som om jag blir dummare och dummare ju nyktrare jag blir. Eller så ser jag bara klarare...ser tillkortakommanden som bara passerat förr.

Nej...Andreas. Jag blir inte ledsen över vad du skriver...du skriver ju inget att bli ledsen över :-). Snorrpussen...ja...den lär jag ju få dras med. Kanske var det en Freudiansk slip av en man som lever fysiskt ensam ;-). Mycket sorgligt i så fall.../R