Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde, Vill.sluta, Höst trollet och Tilde! Tack för att ni tar er tid att skriva, känns så skönt att ha er alla här!

Ja, det gäller verkligen att kemin stämmer! Hoppas!
Har skrivit en lista med saker jag ska ta upp, kommer tvinga mig själv att läsa upp listan så hon får hela bilden direkt. Jag känner mig själv, läser jag inte upp listan innantill kommer jag sitta där och försöka vara trevlig. Kan liksom inte låta bli! Att alltid vara trevlig och intresserad, känner jag mig själv kommer det sluta med att jag frågar hur psykologen ska fira jul och om hon har tips på några bra sill recept ;) Men nu ska jag först läsa upp min lista med "problem", efter det lär hon inte låta mig komma undan med småprat och trevligt bemötande.
Detta är oxå ngt jag måste jobba med, mitt behov av att alltid komma överens med folk! Jag är som en kameleont, känner av människor och anpassar mig. Kan vara bra i vissa lägen, men inte när man behöver hjälp! Nu jäklar ska jag vara ärlig! Och funkar det inte med henne får jag leta vidare.

Adde, har funderat på beroendeenhet eller AA (vet iof inte ens var det finns, men går ju att googla upp). Än så länge är jag för feg :( Har ngn galen förhoppning om att jag ska klara detta själv, utan att låta omvärlden veta. Jag ger det en chans till, sen får jag väl gå vidare och söka hjälp på annat håll. Tror även jag behöver prata om annat, livet, tankar, beteende som kanske inte hänger ihop med beroendet. Vi får se... För mina barn skull ska jag ge allt jag har! De förtjänar en mamma som är glad, stark och stabil...på riktigt och inte bara spelat.

Stor kram på er!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

DET skulle smaka f å g e l.. Hehe ;-D

Kommer att tänka på historien om den snåle bonden, som åt uppvärmd gröt till lunch.
Genom fönstret ser han sin granne komma gåendes, så han går ut för att språka.
-Jaha, säger han, Då har man spisat fågel...
- Ja sir dä, säger grannen.. Den har visst sketet i skägget på dig...
/ trollis

Det gör ont att veta vilken sten du bär i ditt bröst.
Jag tror ditt beslut om att prata med ngn är helt rätt.
Det var ju du och jag som skulle gå hand i hand.....
Hoppas du känner stenen falla och livet bli lite lättare. Tänker så på dig och skulle bara vilja krama dig och stryka din kind och låta dig få gråta mot min axel.
Du fixar detta, du är en kämpe, en överlevare.
Kom så gumman, gråt en stund. Du reser dig starkare sedan. Du får det.

Kindpuss och björnkram!
/A

Och tar en av de goda bullarna mmmmmm, tack!
Har varit tokmycket på jobbet, men har varit ned om värre saker.
Läst om alla avhopp
och tycker det är tråkigt.
Samtidigt kommer det inga nya innan den nya siten. Kommer ha en riktig myshelg med familjen denna helg.
Alla jäktar på med sitt, jag ÄLSKAR julen.
Det den frambringar hos barnen, all denna GLÄDJE. Tråkigt att inte alla har samma posetiva minnen.
Nyss vaknat, senare skall jag berätta om ett otroligt julminne jag har sedan jag var liten.
Nu skall jag mumsa trollmorsans läckra kanelbullar. Kramar ALLA!!!
/A

Trollis skrev om det i sin helgreflektion. Så är det...som om världen redan har loggat ut. Trots att det är en dryg vecka kvar till att helger börjar. Detta tycks vara standard...även de muslimska/icke kristna länder som jag via arbete har kontakt med...har saktat ned. Alla anpassar sig efter jultomten...vilken respekt för galenskapen... Det är min första reflektion. Min andra är att man "passar på". Människan behöver vila...tack vare julen finns det en ursäkt. Jag behöver också sakta ned...med ursäkten skaver.

Vill bara sitta här...i tystnaden...i mina konstiga tankar. Skönt med vänner som bara är. /R

Vad skönt, att vi kan sitta tysta härinne.. Hoppas jag inte stör, när jag konkar in en gammal gungstol som stått lite på undantag.. Det ligger ett par tjocka fårskinn i den (jodå, de har blivit piskade i snön, när det var minus 25, så det finns nog inget "levande" kvar i..
Brasa, gungstol, en kopp kaffe och goda vänners sällskap. Det ger styrka inför helgen..
Lämnar en uppvärmd, ingungad stol till den som behöver lite ro..(Andreas kanske?)
Ta hand om er, glöm inte det tredje ljuset på söndag ;-D/trollis

Lycka till idag. Jag tror det blir en lättnad för dig, nu har du tagit ett kliv i rätt riktning.
Styrkekram Tilde

inte ta hjälp av beroendeenheten eller AA ? Jag var precis lika som du innan jag tog beslutet om att be om hjälp och det var enormt skönt när det som ni kallar fasaden rasade helt.

Först då kunde jag börja på nytt.

Tycks vara klass på katt-a-strofen! Fasanjakt är ju annars en engelsk överklass "sport" :-). Lusekatten är grekinna och lik resten av sina landsmän...hon är inte speciellt aktiv om man säger så...men väldigt charmig. Ha det gott själv Trollis. Tänk om ni får fasan på julafton? Kram /R

Hej igen! Jag håller tummarna för att personkemin stämmer med din psykolog!
DET är viktigt. Känner man inget förtroende, så är man hela tiden på sin vakt..

På sätt och vis, skulle du behöva komma till något ställe, där du kunde släppa hela fasaden..
Där någon annan tog hand om allt praktiskt, medan du finge hjälp att plocka ihop dig själv, efter raset..
Bra med ärligheten, för de enda vi lurar i längden är oss själv.. Men vi människor är ju så funtade att vi gärna vill ha någon form av "bakdörr".. Och visst ger det ångest (mindre eller större) när man inser att man bränt sina broar.
Kram /trollis

Tack höst Trollis! Precis så är det, trassligt nystan av känslor. Och jag ÄR dödstrött av att hålla fasaden uppe! Så obeskrivligt trött! Kan inte skriva mkt, är på jobbet och känner att jag kommer börja gråta om jag tänker för mkt på allt.

Inser dock att ngt måste ske! Har tidigare sökt hjälp på vårdcentralen, men trots att de skrev ut antabus (som jag bara tagit enstaka tablett av) så kändes det som de inte kunde se igenom min välpolerade fasad, inte förstod vilken galet trött människa som finns bakom skalet. Så jag struntar i dom. I dag ringde jag o bokade tid hos en psykolog. Kostar massor såklart, men jag klarar inte detta själv! Ska tvinga mig själv att vara ärlig, inte "glömma" att säga exakt hur mkt jag dricker, hur sjuka tankar jag har. Är jag inte helt ärlig så ger det inget! Stackars psykolog...om hon visste vad som väntar henne ;)

Katt-a-stofen gillar snö, så länge den inte är för b l ö t.. Tvärr har han ju lite fel färg, för att kunna smyga så här års. ;-D
Efter några "lagom" ruscher mot fasanerna är det dags att komma in och värma sig.. Han har hittat ett nytt favvoställe.. ovanpå pannan i källaren. Funkar så länge det ligger ett lager arbetshandskar på tork.

Vem vet, vi k a n s k e hittar en fasan fastkilad i kattluckan en dag? Har sett att han varit bara en tasslängd ifrån att lyckas..
Ha det gott! kram /trollis

Åter slår det mig hur lika vi är.. När jag läser om den där långsamma tillvänjningen, det kunde varit min historia.. Hur alkoholen suddar i kanterna på känslorna, till man inte längre kommer ihåg, vad som suddats bort och varför..

Ibland är det som vissa stunder av drickande blivit så automatiska, att man överhuvudtaget inte reflekterade över om känslorna v a r inblandade.. Ungefär som Emil (han i Lönneberga ;-) ) säger om hyss: Det är inget man "gör".. De bara "blir"..

Jag tror som du, att man måste våga, även om man inte når ända fram varje gång.. För varje gång, når vi ju en bit längre..

Ha en bra dag Tildesyster! kram /trollis

Antar att du behöver sova ikapp efter jobbet, så jag smyger in till dig med en termos kaffe och kanelbullar..
Ville bara att du ska veta att jag, vi alla bryr oss..
Kram/ trollmorsan

När man väl raserat den där fasaden, så lugnar det ner sig..
När det inte längre finns någon fasad kvar att hålla upp, inser man hur trött man är egentligen..
Det tar massor av energi, att försöka lura sig själv, för det är ju till syvende och sist det man gör..

Det ÄR jobbigt och jag tror att din känsla är en massa känslor, som ett trassligt nystan.. Men som Tilde skriver, känslor är inte farliga (även om de kan väcka obehag) de är bara känslor..
Skickar dig en styrkekram och håller dig i handen här i zyberrymden idag.. / trollis

Nu är det nära, riktigt nära. Tror jag kommer bryta ihop snart, på riktigt!

Klarar inte att hålla uppe fasaden längre. Vill slita mitt hår, skrika och bete mig sjukt galet, men står här och väntar på tåget o beter mig helt normalt. Jag vet även att jag kommer vara trevlig, korrekt på jobbet och ha riktigt kul vid lunchbordet. Men när som helst kommer jag att bryta ihop. Det är en tidsfråga...

Kombinationen familjesituation, höga krav på mig själv och alkoholen funkar inte längre. Inte alls faktiskt... Ja jäklar, oj vad folk som känner mig kommer bli chockade när/om jag totalt spårar ur...nästa så jag ser det framför mig he he he.

Antingen sker en drastisk förändring, JAG måste ju självklart se till att den blir av, eller så rasar allt!

Hon hälsar tillbaka att; "Man är väl inte koko bara för att man är katt? Bo i snöriket? Våta tassar? No way, José!". Själv hälsar jag bara God morgon tilllbaka. God morgon mt och alla andra! /R

Ha en fin dag! Hälsa Lusekatten att han kan vara glad som inte bor i snöriket:) / mt

Är trött, slutkörd och vill bara sitta tyst och titta in i lågorna. Drar moffikoftan hårdare runt kroppen, lyfter upp Gråpäls huvud och pussar honom på nosen. Leendet och nicken när någon ny kommer in och hittar en plats ibland oss. Tystnaden, knackandet och sprakandet av elden i granveden. Det ryker täta dofter ifrån kopparkitteln med mulletantens gryta spridandes förnimmelser av själsstärkande proviant för kalla nätter. När Dompa inte kan sova, finns det soppa kvar i grytan. Äpplena i sin tronande pyramid, apelsiner med korint- och kryddnejlikodoft blandas med sötman från kådan i granet. Det blir kallt inatt igen och vi som vill kan sätta oss på verandan insvepta i päls och filtar och titta på stjärnorna genom de röksignaler som utandningsluften från lugna bröstkorgar fyller den bitande decembernatten med. Jag vill bara vara tyst, nollkommunikation är det ändå långt ifrån, för vi förstår och ser varandra. Prat är överflödigt emellanåt, och vi ger de andra sinnena en chans om vi stänger av talkanalerna en stund. Två nya klabbar på elden, Gråpäls går en runda och buffar med sitt stora huvud. Han känner av oss, Gråpäls, se så lugn han är. Det är en fin kväll ikväll och jag är trött men lycklig. Lycklig över att bara få vara./NM

...ja, jag tror att mitt julgillande blir värre med åren. Vet inte varför faktiskt. Nu har jag hittat en webbradiokanal som bara spelar julmusik i alla dess former - kände ett starkt behov av att lyssna på julsentimentala låtar faktiskt. Jag tror att jag är i något slags "skapa-mys-period".

Egentid har vi nog olika behov av. Eller snarare ensamtid. Jag har ett stort behov av det. Det känns nästan fysiskt i kroppen när jag har fått för lite ensamtid. Då kan jag bli grinig och snäsig. Se där: nog var även detta ett behov som kunde dövas av ett glas vin, så måste det ju vara eller hur? Hur mycket man älskar sina ungar och andra i sin omgivning kommer man (jag) till ett läge där deras närvaro gör att det kryper i mig. Det är OK att känna så! Alldeles nyss kom en kollega in på mitt rum, strålande glad! Hon hade just fått veta att hennes man och dotter skulle åka bort på lördag f.m. Nä men vad härligt sa jag, ett helt dygn i fred. "ett och ett halvt!!!" sa hon "de kommer inte hem förrän på EFTERmiddagen på söndagen!". Planen var att "bara vara". Så, skulle tro att detta med ensamtid inte är helt ovanligt även om det väldigt ofta känns som om man är ett UFO om man inte är übersocial hela tiden.

Nä nu, jobba lite pytte till och sen hem eller nåt...skulle ju kunna gå ut på stan också, titta lite i affärer kanske? Kram på er!

Tack Trollis för dina tankar om elementen. Här satt jag: Ja, eld är det bästa. Den sprakar och är vacker, där är så många olika nyanser av gula, vita och blå färger i elden. Fast, ja, vatten, nej, DET är det bästa. Inser att jag försökte ersätta vatten med vind en gång: tidigare hade vi lägenhet precis vid vatten och jag älskade att ligga i min sköna stol på balkongen och sova gott till vattnets doft och ljud (läs: ligga där och snarka bakfull). När vi flyttade till hus försökte jag intala mig att björkesus var lika fint. Och det är det kanske, men jag saknade doften. Fast där finns ju jordens doft där jag nu kan ligga i min lilla skog i en hängmatta spänd ovan blåbärsriset. Ja, och just den där känslan när man stoppar ned händerna i lucker jord. När man själv känner sig som en skapare av det liv som spirar ur planterade frön och känslan av att strö egenodlade örter över tallriken.

En liten insikt så här på luciaeftermiddagen: det finns en anledning till att elementen är just det de är, och vad bra de är för oss människor både på det själsliga och mer handfasta (livsnödvändiga) planet.

Hej kompis! Sitter här på jobbet och väntar på ett "viktigt" samtal samtidigt som jag vaccinerar mig. För bara ett par månader sedan hade det inte hänt. Vaccinera sig på arbetstid? Nej, så gör man inte. Men det är helt ok att gå hem EFTER jobbet och försöka döva/dämpa sjukdomen. Jag tror jag börjar bli vuxen...tar sundare beslut. Bara en tanke. Hoppas allt är ok med huspoeten och familj! /R

är vi..för när mänskorna har varandra... Nu sjunger vi tillsammans (medan jag kokar bulgarisk linssoppa:)

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

Man säjer, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss,
bara för oss…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla, som alla gömmer,
på den är din hand ett svar.

Jag vet, att det finns en raket,
som flög till en främmande himmel,
men säj mej en enda planet
som jorden, för den ger mej svindel!
Och därför så stannar jag kvar,
jag vet jag har…

…liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner, att allt är nära,
och att allt finns en mening i.
Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna – det är vi…

…har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,
men de är alla samma land.