Senaste kommentarerna i forumet

hoppa över det man tycker är "rappakalja" och dit hör inte det du skriver, Trollis

Du har ju insett ditt problem och det är ju en bra bit på vägen! Jag är anhörig till en alkoholist och känner spontant att din familj nog vet mer än du tror? Tror du verkligen inte att din man förstår? Även om han inte riktigt velat inse eller acceptera faktum?

I vilket fall så önskar jag verkligen att du kunde prata med din familj, framför allt din man: tänka att berätta för någon, att få berätta och känna stöd!
Vad gäller AA: jag har gått på AL-Anon flera gånger nu. Första gången satt jag utanför i över en halvtimma och tänkte för mig själv "om jag inte ser en enda 'normal' människa så åker jag hem, då går jag inte in", och sedan visade det sig att det var bara "normala" människor där. Jag tror att det är precis samma sak med AA: alla har fördomar om att det är "parkbänksutslagna fyllon" som kommer, men alkoholproblem finsn ju i precis hela samhället och kanske skulle det göra dig gott att se, känna och höra det. Men gör som jag: ´"göm" dig utanför och åk hem om det känns helt, helt fel.

Varmt lycka till!

Vill sluta: tack jag hoppas så men som sagt var kan inte säga att det är så än..

Tyckt att Trollis råd och fingervisningar är av godo.
Och de saker som inte var till 100% tillfredställelse har vi nu rett upp.
Eller så har ju jag förstått saken?
Och jag skall kanske dämpa tillropen mer, och inte vara så sablars pushig utan mer vara.
Jag kommer nog hänga här i bakgrunden, vill ni så skriv en rad eller två.
Jag svarar så snart jag kan, hoppas jag!
Snart sussa innan kvällen är till ända.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
//A

Uppskattar alla inlägg. NyMans uppmuntran och tilltro ( nix. Här talas ingen flytande spanska...men en dag så.) Skönt att se att kaos inte har ngt med bristande pappaegenskaper att göra. Att det är så här...det är normalt. Era tips om hur vi stackars fruntimmer kan få dagen att gå ihop. För visst har jag kanske en överdos av kninnogener Trollis. Som en produkt av en stark kvinna och en oerhört vek man så vore det konstigt annars. När det gäller min dufvas tanke...så är jag helt med. Gympapåsen är inte mitt ansvar...därav snusket. Men så får det bli...jag ser men agerar inte. Men ändock är jag en softie...idag när jag ha tid ska cirkusen få hemlagat :-). Sen blir det presidentval...må bäste man vinna. Själv är jag för Obama...minst dålig (i min ögon)av två usla kanditater. Stackars Nordamerika! /R

PS: Läste igenom din nya text NyMan. Snyggt...måste dock läsa igen för att ta till mig. Sköts bäst på mornarna. DS

Att läsa Trollis och Stigsdotter. När det gäller råden som vi alla kanske delar ut omevetet så är vi alkies ju inte dumma.. Man får sålla...ta till sig det man kan köpa. Nu låter jag som en demokrat; Mr-nice-guy-himself. Det är jag fasen inte...men ser inga fler "fel" i Trollis goda råd än jag ser i Andreas uppmuntrande tillrop. Min övertygelse är att de flesta vill väl här på forum...sen att vi uttrycker det olika. Jaha, kan vara en genrationsfråga, en IQ fråga. En EQ fråga eller kanske bara en svaghet när det gäller ord? Fortsätt du att råda Trollis; Om jag personligen tycker att det att rena rappakaljan så hoppar jag över. For your info; Hittills har jag tyckt att det har varit matnyttigt. /R

Hej Stigsdotter!
Du skriver att "inte välja, också är ett val"..
Ja, om du inte är medveten om det..
Om du därmed försöker få någon annan att "göra valet" åt dig.. (kanske för att ha någon/något att skylla på, om det går åt pipsvängen..)
Ibland, kan man också välja att AVVAKTA, för att se hur saker utvecklar sig, för att få mer information etc.. DET ser jag inte som vare sig "fel" eller velande..
När man väl beslutar sig, gör man det på grundval av den information man har DÅ i just den stunden. Då blir också beslutet helt rätt i DEN stunden..
En halvtimme efteråt, en dag eller en månad senare, kan du ha fått ny information och i ljuset av den, kan ditt beslut te sig helt felaktigt..
Kom då ihåg, att i stunden av beslut, så hade du inte åtgång till den nya informationen..
Är beslutet "fel", i ljuset av ny info, så kan man alltid ta ett nytt beslut!

Ingen orienterare, sätter bara EN kurs med kompassen under en tävling.. Hen stannar flera gånger, för att se om riktiningen är rätt och var hen befinner sig.. Stämmer det inte, ja då tar man ut en ny kurs!

Ja, jag tror att jag tillhör dem som kommer med "goda råd", men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att följa dem!
Besluten måste vara vars och ens egna!
Kanske känns det också frustrerande för en del, att se, att den som kommer med råd, tar alltför god tid på sig...? Att man borde "ordna upp sitt eget liv", innan man börjar försöka puffa andra..?
OM det mot förmodan förhåller sig på det sättet, kanske vi måste vara tvärsäkra nykterister och helt tillfrisknade medberoende innan vi äntrar forumet...?
Nu tror jag inte att det är så, för det vore ju som att be endast "helgon" äntra kyrksalen för att bli frälsta ;-D
Själv har jag fått massor av puffar i rätt riktning och goda råd, från människor, som fortfarande sitter kvar i sina medberoendeförhållanden, som fortfarande dricker eller får återfall...

Jag tror också att vi varit med om såpass mycket att vi inte skriker"vargen kommer" i onödan.. Men även här, när man själv har känslan av att något inte riktigt stämmer, kan man inte göra annat än se på...
Vad du gör Stigsdotter, LITA på din magkänsla! Jag har förstått att du har en god portion sådant :-)
Välj gärna att skjuta på beslut, det är inga fel, när du är medveten om konsekvenserna och tar ett personligt ansvar.

kram /trollis

Härligt att läsa det du skriver och hur du resonerar.
Keep up the good work!
/A

...och Martin Stenmark mfl?

...slår jag mig ned framför brasan och klappar den fina varghunden som ligger där. En sån har jag också alltid velat ha, kattmänniska som jag egentligen är.

Det borde vara obligatoriskt med HELT alkoholfritt på barer etc.
Men men.........
/A

Det om något är nog jag själv ett bra exempel på. När jag läser om andras olika dilemman är det ofta lätt för mig att se hur situationen skulle kunna förbättras men när det kommer till mig själv är det inte lika enkelt. Ofta krävs det MOD. Bara för att man inser att man borde göra på ett visst sätt innebär inte det att man gör det. Man kanske saknar mod.

Jag tar till mig detta som du skriver trollis: "Det som är viktigt för mig själv, är att jag tar FULLT ANSVAR för den jag är och mina val!
Jag har kommit så långt, att jag idag vågar välja, även om det kan tänkas bli "fel"..
Vad gör det, det går alltid att ta ett nytt beslut!?"

DÄR borde vi alla befinna oss, jag önskar verkligen att jag var där. Modet att våga välja. Jag känner ofta att jag fegar ur. Jag väljer att inte välja. Detta är ju också ett val, men inte ett val jag egentligen vill kännas vid. Än så länge har jag bara kommit till insikt om att det är dit jag ska. Detta är ju också ett steg på vägen...

Jag har problem med det ..
när de INTE har ett alkoholfritt alternativ...
Då bli jag förbannad, och känner mig osidosatt..

Det är ungefär som om de inte har laktosfritt, glutenftitt eller vegetariskt på en restaurang.
Jag vill inte dricka kaffe när jag var sugen på en öl ...

Berra

Och vad som är bättre är att med tiden kommer allt bara kännas bättre, bekvämare you name it!
Bra jobbat!
//A

Jodå, huvet på spiken där ha, ha..
Tror Dompa kanske har lite mer kvinnliga gener i sig...
Skämt åsido, Jag tycker att det är INNIHÅVETE duktigt att ta hand om hela cirkusen ;-D

Och visst har du rätt i att man måste "uppfostra" barnen till att ta ett eget ansvar, Stigsdotter..
Jag har också gjort det en gång i tiden.. Med varierande resultat..

Det man måste komma ihåg, är att det är ett s t ä n d i g t pågående arbete..
Ja, ibland kände man sig nog lite som en cirkusdirektör med piskan i hand..(speciellt, när man hindrade ungarna från att smita iväg innan vissa sysslor var avklarade.. Meeeen AAAAAAlla andra slipper ju..)

Nåja, vinrosorna är vid pass glömda och jag håller på att försöka lära katt-a-strofen jaga dammråttor..
Så märks det inte att jag glömt dammsuga hmm..

Kram / trollis

Nästan lite märkligt med denna återfunna kreativitet. Kul att den leder till någon form av resultat. Nytt sen igår. La sista handen vid den under middagsbrejket. Håll till godo, ni som orkar läsa. Jag slänger ut bäbisen här bland mina människor och hoppas ni tar väl hand om den.

"Nakna För Varann"

Är det inte dags att vi pratar med varann?
Har stått och tittat här hela kvällen nu
Du ser ut att ha ditt vilda kvar, min vän
Som om du tagit värsta smällen nu

Och medan lanternorna brinner allt klarare i viken,
där vi kan höra elverkets sus inifrån fabriken,
Ser dessa irrande ögon ifrån nattrafiken,
Tar jag prövande din hand…

En enda blick - Ett andetag

En annan kvinna - Ett helt nytt jag

Ett litet stick - Ett djupt svart sår

Du håller för det så gott det går

Men jag kan se i dina ögon att det är rädsla som du känner

Och vi vet att du och jag kan aldrig bara vara vänner

För vi känner våra hjärtan, hur de sprakar och spänner

När vi vågar vara nakna för varann…

Ingen människa är gjord för ett sådant liv
Insnärjd i cynisk ovärdighet
Där ensamheten skriver lag på din själ
Eller byts mot en förstenad tvåsamhet
Du stryker det korpsvarta håret mjukt ifrån pannan
Och säger: Allt är svårare nu, jag är en annan
Men när nu vinet för alltid har sinat i kannan
Kan vi kanske leva med varann?..

En enda blick - Ett andetag…

Tystnad och skuld på en pir vid ett litet hav
Med kontinenten ett par brolängder bort
Hand i hand, men så skräckslagna ändå
För att vi ser, vi är av samma sort
Och fast vi vet att vi behöver värmen nu i natten,
Nåt som stannar längre än de skylande skratten,
Nån som guidar oss i dessa farliga vatten,
Så har vi svårt att nå varann…

En enda blick - Ett andetag…

Tisdagskramar från NM!

...kom väl gärna också av en skvätt vin på det där. Då kan man för en stund GLÖMMA att man bara hyfsat på ytan, inte haft tid att baka riktiga bullar eller gno bort skiten BAKOM toan. Jag tror det är därför så många av oss hamnar här, vi duktiga kvinnor som ska fixa allt fast vi inte hinner - då börjar vi dricka så känns det bättre för en stund. Tänk om alla kunde göra sitt.

Dompa, jag vill inte bråka med dig men min åttaåring ansvarar för sina gympakläder själv. Man måste sätta ned foten! (sen får vi se om hon som är 6 kommer att fixa det lika galant, men ansvaret får hon lov att ta själv).

Grattis, nu rullar bollen.
Whey to go...
/A

Jag tar till mig det du skriver vill.sluta.
Att vi delar med oss av våra liv på forumet, betyder inte att vi delar med oss av hela kakan..
Allt är inte svart eller vitt, antingen eller i livet.. Det finns en väldig massa val som ligger i den färgade zonen.. Nej, för mig är livet inte en gråzon!

Det som är viktigt för mig själv, är att jag tar FULLT ANSVAR för den jag är och mina val!
Jag har kommit så långt, att jag idag vågar välja, även om det kan tänkas bli "fel"..
Vad gör det, det går alltid att ta ett nytt beslut!?

Att min man är en förnekande alkoholist, gör inte honom till en flåbuse.. Eller vårt liv till en jämmerdal.
Att vi har börjat prata om saker, som vår generation inte är vana att prata om, gör väldigt mycket..

Att jag inte ställt ultimatum eller avkrävt några löften beeror på många saker..
Ett av dem, är att jag vill att han ska ta sitt personliga ansvar (jag kan aldrig förbjuda honom att göra någonting)för vårt förhållande.
Där kan jag bara tala om, var MINA personliga gränser går ( och DET, har jag nog med önskvärd tydlighet förmedlat här hemma) Och dem är han också noga med att inte trampa över.

JAG dricker ingen alkohol, jag sällskapsdricker inte (om det var det du retade dig på) Vill han ta vin/öl, så kan jag mycket väl sitta i hans sällskap med mineralvatten/kaffe/te etc..

Det jag märkt, är att när det inte finns "sällskap", så är det inte lika kul att dricka.. Och förnekar man sina problem (går på vita knogar)så ger det naturligtvis genomslag på humöret..
Det VET jag, från bl.a mulletants, Lelas m.fl beskrivningar..
Eftersom det inte har förvärrats, utan snarare så sakterligen förbättrats, har jag heller inte behövt "fly, hals över huvud"..
Jag har under de här månaderna blivit lite av en observatör.. både av mig själv, mannen och vårt förhållande..
Det sista som överger en är ju hoppet, och DET har jag kvar, hur det än går..
Men visst, just nu, får jag titta närmare på vad som en gång förde oss samman.. Humorn, samma tankar om livet, gemensamma intressen och det faktum att vi delar på alla sysslor, utan att det känns konstigt..
Vi kan t.o.m var tysta i varandras sällskap utan det tvånget att säga något, för att slå hål på tystnaden infinner sig..

Det är nog dit jag vill tillbaks.. Kanske lyckas det, kanske inte..
Under tiden, ett tag framöver, kommer jag nog att vara sparsammare med mina kommentarer..
Fast du kan väl hålla ställningarna så länge vill.sluta? *ler*
kram /trollis

ps. Om jag inte kan vara ett föredömme, så kan jag i alla fall vara ett varnande exempel...ds

Ja, jag är rejält trött på återfallsperioderna och vill inte hamna där igen. Just nu känns det som att jag hittat en större acceptans inom mig för att jag och alkohol helt enkelt inte passar ihop.

Jag hoppas att den känslan håller i sig.

När jag läser igenom din tråd, ser jag massor av beslutsamhet och djävlaranamma.. Tror att du klarar en vecka till utan psykolog..
Dock bra, att du ser detta som ett långsiktigt projekt, det borgar för att du ska lyckas!

Kram /trollis

Så där ja, idag firar jag tvåsiffrigt som nynykter, känns bra!

Mitt möte på beroendecentrum igår gick bra. Skönt att prata med experter på beroende och jag fick även nytt recept på Antabus, vilket är en viktig trygghet för mig just nu. Vi gick även igenom svaren på de blodprover jag gav i förra veckan, allt såg bra ut. Väldigt skönt att jag lyckats stoppa i tid.

Ska på återbesök inom kort och träffa alkoholläkaren. Sedan blir det en del uppföljningsmöten under hösten. Viktigt med kontinuitet för att säkerställa att man håller sig till planen.

Den psykolog jag skulle träffa imorgon ringde och ändrade tid till på tisdag i nästa vecka. Lite olyckligt men det känns ok ändå eftersom jag fick en hel del stöd från Beroendecentrum igår. Psykologsamtalen är en del av den långsiktiga planen så jag tror inte att en veckas förskjutning gör någon egentlig skillnad.

Idag dricker vi inte!

/H

Hej Maria! Även jag smyger in och gratulerar..
Läste ditt inlägg om maken och helgen.. Jag är stolt att du inte tog "den enkla vägen"..
Så småningom (inbillar jag mig) blir det lättare..
Grattiskramar från trollis

Låter som en fullt normal familj... Sätt inga helgonglorior på fruar/mammor.. De hinner inte heller med!

Kanske är de bara en aning bättre på att "sopa igen spåren", när någon kommer på besök *skratt*
Känner igen: möglande handukar i gympapåsar..
"världskrig", för att någon "glömt" lägga tröjan och jeansen i tvättkorgen och det råkade vara sista-rena-paret..
att aldrig hitta några rena glas eller bestick, trots att diskmaskinen kördes regelbundet..
att hitta "kattpölar" för att någon "råkade glömma"/inte hade tid att tömma kattlådan..
att få hälla ut surnande mjölk, för att något helt plötsligt, med hypnotiserande intresse, fått barnen att lämna eftermiddagsfikat (mackor & mjölk) på bordet..

När jag tänker efter, så v a r man faktiskt ganska tacksam, om folk som skulle hälsa på, ringde och "påade" sina besök, så att man hann stoppa in all disk i maskinen (kolla så det fanns några rena kaffemuggar)
Rafsa ihop tvätten som las i stora "säckar"/ikeapåsar och gömdes i förrådet..
In på toa, torka av handfat och toastål samt hälla ut en skvätt Ajax i badkaret (luktar "rent", även om just "rent" inte luktar alls..hmm..)
Ta upp en påse bullar ur frysen, sätta på ugnen (70) och först köra bullarna en kort stund i micron, sedan lägga dem på plåt, "dofta över" med kanel, in i ugnen, stäng av densamma och voila! Doften av "nybakta" bullar sprider sig i huset..
Själv står man där med "rosiga kinder" och tindrande ögon.. Inte av tomtebolycka, utan av stress och ilska.. Fast det låtsas man givetvis inte om..

Jag hoppas att jag för alltid DÖDAT myten om den effektiva dubbelarbetande kvinnan.. Åtminstonde den "cola", ostressade och lyckliga varianten!

Hoppas att "rivjärnet" passar! Du behöver ett break!

kram /trollis

och smyger in för att hitta en bra plats nära elden. Där står en sliten och nött lappad skinnfåtölj som ser bekväm ut. Jag tar den! Jag har med mig min (imaginära) stora irländska varghund (åh vad jag skulle vilja ha en sådan på riktigt!)som lägger sig vid mina fötter.

Aaaah, ännu en sådan där stund som slår alla Thailandsresor och långweekendtripper till London el. New York. Jag behöver bara sätta mig med kaffet och glo som en lycklig idiot in i lågorna för att känna livet i mig. Det är inte alla förunnat att kunna få möjlighet att känna så!

En härligt ljuvlig och mycket god morgon önskar jag er, mina människor, här ifån min plats vid elden!/NM