Senaste kommentarerna i forumet

Tycker jag, varför får det inte bara innehålla det gottaste, jag vet inte!
Igår var det 9 månaders obruten nykterhet för mig :)

Bara ler, när jag läser... :-D
Du ÄR verkligen på rätt väg.. Du vet att det inte är lätt, men som den envisa **** du är, släpper du inte taget!
Du är en av oss alla som vi är otroligt stolta över!
kram / trollis

Att höra om dina barn och hur de "växer", vilken bra pappa du är för dem nu.
Lite kusligt är det, tänkte på dig när jag gjorde mig iordning nu på morgonen, hur det går för barnen, J, och hur det blev med finska rivjärnet. Läser sedan din tråd och du tar upp allting, spooky!!
Hoppas du får en riktigt bra dag!! Kram

Har suttit och läst tillbaks i tråden om dina helgeskapader ;-D
Ser att du har distans till det här med dejtande ;-)
Jag tror att du håller på att dejta "Dompa", först och främst.. Tror du håller på att ta reda på vem Dompa är..?!
Och att du gör det genom att "spegla" dig i andra människor.
Ett alldeles utmärkt sätt, om man är ärlig med sina intensioner (inte minst mot sig själv)
Så fortsätt du att dejta.. Vi människor är flockvarelser och behöver stimulansen att umgås med andra!

Det är ju i modern tid (hmmm) som vi blivit "sexfixerade"..
Själv tycker jag att det är himla tråkigt, att dejtande nuförtiden verkar till 98% gå ut på att hamna i säng så snabbt som möjligt.. Tror det leder till fler uppbrott i verkligheten.
För i RL, är sex (även om det är en viktig!) så ack så liten del av "livet"..
Det viktiga är ju hur vi trivs i övrigt med varandra..
Som Maria skrev, "han får mig att skratta".. Kan man inte ha roligt med varandra, kan man inte känna gemeskap, så är det inte mycket att bygga på..

Vem har föresten sagt att att att vi inte kan ha andra sorters gemenskap med människor?
Jag har en hel del vänner, av båda könen. Inte skulle jag vilja ha sex med dem.. Då vore de ju inte vänner längre..?
Tror ifs att du redan kommit underfund med det ;-D

Ha en underbar dag med "cirkusen"! / kram trollis

Nu är första helgen över och det enda med alkohol jag drack var en lättöl till middagen i lördags.
Vilken känsla det är idag:). Jag kommer ihåg hela helgen och vaknade pigg och glad varje morgon. Barnen kommenterade inte överhuvudtaget att jag inte drack en massa vilket var enormt skönt. Kanske är det som ni säger att folk inte bryr sig. En positiv effekt är att min man sa att pga att jag drack lite så drog han också automatiskt ner på sitt drickande. Nu hoppas jag bara att detta positiva jag känner nu håller i sig. Lite rädsla ligger dock kvar men jag ska försöka se det positivt. Kramar

tänker jag försöka låta bli, det verkar jävligt onödigt. Allra minst mig själv och de mina, huvudfokus måste ligga där för mig, och eftersom Ni är mina människor ;-] så vill jag absolut inte svika Er heller.

Var hemma med lille hos hans mormor igår och föreslog för svärfar att vi kunde spela en runda bowling på eftermiddagen. Det gjorde vi och det blev en hård drabbning på dryga två timmar som jag lyckades segra i! (Min fru undrade om det var någon och filmade från "Vem kan slå en pensionär!" Haha!) Köpte öl till honom och vatten till mig i bowlinghallen och han tittade lite avvaktande på mig. När vi kom hem så tyckte han att vi kunde ta en öl och prata om matchen, men jag sa nej tack. Han såg konfunderad ut, vi har tagit rätt många öl ihop förr... Då sa han att jag gärna fick en whiskey, han har måååånga sorter, istället, men jag sa lugnt: Nej tack, jag ska inte ha någon whiskey idag. Och så ställdes det fram vinglas till maten men då sa jag att lille och jag skulle dricka mjölk till maten. Reaktionen blev omedelbar och mycket förvirrad: MJÖLK?!

Jag har druckit allt man kan tänka sig med denna glada levnadskonstnär, som trots en ganska omfattande alkoholkonsumtion, inte alls, vad jag kan tänka mig, har något problem med drickat. Han kommer att bli över hundra och han kommer att göra allt han vill, inklusive sina dagliga promenader och sin simning och sina föreningsengagemang. Men jag kommer nog att få introducera honom för lite nya sorter vad det lider...

Sååå, alltså fick jag mer än bowlingträning igår. Jag tränade på att säga: Nej Tack!

Now, off to work! See Ya'll!

PS. Lille hade en kanondag hos mormor!

Svik mig inte, haha. Självklart menar jag svik inte dig själv eller dina barn. Jag tror heller inte att så kommer att ske. Hoppas du missförstår mig rätt! Mina morgontankar är bra luddiga. Behöver en ca tre timmar för att vakna upp...varje morgon! Man kan se det som bortkastad tid eller som egentid. Jag väljer det senare. Ser fram emot fler texter. /R

Du är inte dum du Santorini. Gårdagen blev mer avslappnad än förgårdagen (finns inga sånna ord, men nu skiter vi i svenskalärarna. Tack mt!) och jag tror att både jag och dejten var roligare. Men jag har fortfarande svårt för sminket...så sydeuropeiskt... Usch jag känner mig fördömande, det är bara ett annat sätt att vara.

Givetvis har ni alla rätt! Nej Maria...inte behöver hon vara den "rätta". Det sista min lilla familj behöver just nu är en ny kvinna...till. Nästa helg kommer mitt finska rivjärn på ett en veckas besök. Vi ska kolla personkemin mellan henne och ongar. Mellan mig och henne var det mycket bra. Men vis (?) av erfarenheten så tänker jag ett steg längre nu. Vill inte ha en bonusmormor...det räcker bra med det bonusbarn som min barnflicka har blivit.

Livet flyter på bra. Men igår drabbades jag av en värk i hjärtat när jag såg mina ongar kivas i tv-soffan. Givetvis tycker jag att vackrare ongar finns det icke! Då kom den...saknaden efter J. Inte den hon är idag...men de vi en gång var. Och smärtan av att hon inte kan se detta. Hur de växer som människor dag för dag. På slutet när vi levde tillsammans så bråkade aldrig barnen med varandra...så osunt. De kände nog att de bara hade varandra. Nu är det mer normalt...alla gapar ;-).

Lång dag framför mig... Men jag är tacksam...för nu orkar jag. Ska till o med gå på spanskan ikväll. Kan ju inte vara omöjligt att lära sig att stava? Sköt om er...människorna mina...och drick med förstånd! /R

Och välkommen till en ny vecka:)
Inget mer - men mycket nog! / mt

Vi fortsätter på den vägen va?, Bra jobbat!!

Tack för välkomstkommentarer! Ni som varit här ett tag vet ju vilken fantastisk lättnad det är att upptäcka att man inte är själv eller unik. Det otroligt sorgliga med detta är, och för mig ännu svårt att förstå!, att det är SÅ många som har detta problem!!

Jag känner mig fortfarande väldigt ensam och udda bland de människor jag har omkring mig. Inte ens min man har en aning om detta! Visserligen kan han nog tycka jag dricker vin lite väl ofta "det är ju tisdag, varför öppna en flaska till middagen då", men han har ingen aning om mina gömmor och egentliga konsumption (fylla på spritflaskor i panik dagen efter så inte nivåskillnaden ska synas etc). Vänner och bekanta gärna vin vid middagar/tjejkvällar/resor och andra "normala" tillfällen. men känns som de alla har total koll! Jag har ett par vänner jag verkligen delar ALLT med, men detta skulle jag aldrig ta upp med dem...de skulle bli så chockade!

Jag håller fasaden uppe, bakar, äter sund mat, har tränat hårt i perioder (tänkte det skulle få mig att avstå...not), lagar middagar som alla "ooar" sig över och fixar tjusiga ihopplockade blomstersrrangemang och inreder fint. Hur orkar du har en del undrat...Jag är en sån totalbluff!!! Om de visste att jag går i garderoben och huttar, då orkar man det mesta (men mår som skit dagen efter). Jag har nog kommit upp i sådan konsumtion nu att jag sällan blir jättefull vilket andra skulle blivit vid mitt intag (byggt upp tolerans) och trots att jag mår som skit när jag vaknar så klarar jag dagarna förvånansvärt bra bara jag kommer igång.

Det jag tänkt mkt på är hjälpen man kan få. Känns inte riktigt som jag togs på allvar, Jag tog verkligen mod till mig och bad om hjälp! Visst, hon skrev ut tabletter och jag fick träffa psykolog 1 ggn. Hon var oxå trevlig men kändes knappast som hon greppade problematiken "varför inte bara gå omväg förbi systemet"?. Efter att jag fått antabus utskrivet ringde hon mig en gång för att följa upp. Detta var 1 v efter att jag tagit första tabletten. "Jo men visst, det går jättebra" sa jag. "Känner mig nästan som en vanlig människa"....(Herregud, hon pratade med en tjej som druckit varje dag i åratal, det GÅR inte så lätt vilket jag tycker hon borde fattat). Med detta lät hon sig nöja och en v efter det började jag dricka igen. Vad jag menar med detta är att jag bad om hjälp, vilket var svårt och satt långt inne, och jag hade verkligen behövt lite mer uppföljning och "pepp". AA känns inte som ngt för mig, vågar jag inte ens berätta för mina närmaste kommer jag knappast gå till AA. Finns det något annat alternativ? Ska man söka egen hjälp (privat psykolog)? Har ingen aning, men tror det skulle hjälpa mkt att prata med någon (spec när jag inte vågar berätta för ngn förutom er ;)). Men samtidigt är man i underläge redan från början, och det är svårt att kämpa för "sin sak" när man mår dåligt och skäms.

Oron nu är att kroppen ska ha tagit stryk. Levervärdena så bra ut för ett halvår sen, men det måste ju visa sig för eller senare hur mkt jag druckit! Jag hoppas och tror att mina barn inte lidit av mitt beteende. Men i ärlighetens namn fattar även jag att jag skulle vara en bättre mamma som helt nykter, vakna pigg och glad (?) och orka mer. Det som är svårast nu är att, trots allt bra jag har, hitta ngn mening/lycka/nöje i livet som nykter! Förstår att alla här går igenom detta, och känner mig hemsk som gnäller, men fy...vet inte hur jag kan ersätta känslan av ett 2-3 glas vin...

Anli

igen oss i din beskrivning av hur drickandet kan eskalera och hur viktigt det är att hålla masken uppe. Jag känner igen detta att inte ha någon att prata med det om. Tycker faktiskt att det känns lite frustrerande att lägga ner så mycket energi och tankar och inte känna att jag kan "gå ut" med vad jag jobbar med och kunna få mer uppmuntran. Pratar ju med min man men känner att vi kan behöva prata om andra saker också. Känns dock helt otänkbart att prata med någon annan just nu. Är rädd att inte bli förstådd utan kanske få klander och oförstående miner och med tanke på vad jag säger till mig själv om att jag hamnat här känns det inte som att det behövs mer av den varan.

Starkt av dig att söka hjälp! Håll ut!

/m

Välkommen, stanna och läs vad folk har skrivit.
Du kommer hitta DIN historia om och om igen.
Du kommer skratta, gråta när du känner igen
alla berättelserna. Din historia är tyvärr SÅ VANLIG.
Välkommen och grattis till din INSIKT!
/A

Jag är också mitt uppe i matlagningen men tittade in som hastigast. Oj, oj Anli, så vanlig din historia är här och så lik våra andras. Kunde vara mej du beskriver, mer eller mindre. Gömma flaskor, skämmas, hålla skenet uppe till varje pris. Been there, done that. Läs runt i våra trådar så ser du att du inte alls är ensam och annorlunda utan väldigt lik oss andra som fallit i alkoholträsket. Det går att sluta, det finns ett bra liv bortom missbruket. Som sagt, läs lite här till att börja med!

Anli !!

Jag är mitt uppe i matlagningen och tittade bara in som hastigast :-) Du har tagit det första, svåraste steget till ett nyktert liv så häng kvar, läs och skriv massor, det hjälper så mycket för att komma framåt.

Välkomstkram !!

I början vill en missbrukare bara ha de goda bitarna....efter ett tag går allt ner? Jag misstänker att jag är i det stadiet....tömmer hela skålen. Snart ska jag yrsla ut igen...med den kvinna som jag vet är "fel" för mig. Hindrar vetskapen mig? Inte då...

Jag är just nu killen som äter upp skumbananen i skålen. Billig choklad och artificiell banansmak. Allt för att känna...en stund.

Det är den biten som stör mig...jag vet vad jag tycker är gott...ändå äter jag allt. Så vem handlar hem de äckliga godisbitarna...de som vore så enkla att undvika med dagens självplock? Jag köper dem...så underligt...som om min godispåse inte bara får innehålla det gottaste? Varför inte?

Har någon ett vettigt svar? Eller finns det inget?

Skönt att du vågade (!) gå emot igår kväll Bella. Att du valde att sätta dig främst...jag tror att vi alkies är riktigt dåliga på den biten. Kanske är det den skam som vi klistrar på oss själva som gör att vi alltid "måste" göra rätt i alla sammanhang? Alltid orka? Vi måste helt enkelt lära om...inga fler äckliga godisbitar för oss. Kram och så! /R

Vad glad jag blir att jag lyckades förmedla hur det kändes, det känns bra nu och förhoppningsvis har mina plågor hjälpt någon annan också.
Skrattar när du beskriver godisskålen, jag är jättekräsen på godis, gillar enbart vissa sorter, i början....
Mot slutet äter jag vad som helst, bara det är godis. Helt klart samma beteende som alkoholen

Nu tar vi en dag till. Kram

Vad glad jag blir av dina ord. Kram!

vill jag gärna se och lyssna till! Jag visste inte att hon slutat med alkohol. Det är alltid intressant med "kändisar" som slutat, man känner en viss samhörighet med dom. Suzanne Reuter är en idol för mej och hon dricker inte heller sen många år tillbaka. (Såvitt jag vet är hon fortfarande nykterist). En av skådisarna i Sex&TheCity, minns inte vilken, dricker inte heller längre och har sagt dessa tänkvärda ord som jag försöker göra till mina:

IT WAS GETTING IN THE WAY OF WHAT I WANTED SO I STOPPED.

Enkelt, va:)

Övertygad om hur bra! Det är att hoppa spriten.
Var på försenad kräftskiva igår.
Det blev bastu. Sedan när det var dags art åka hem KÖRDE jag bilen.ungarna
Har kompisartill barnen som följde med hem.
Jag gick och lade mig tjugo över ett och då höll
killarna på som mest.
Och nu är jag pigg och utvilad.
Fan vad livet är gott.
Love it/A

tack för påminnelsen Sommar12! Vissa resor jag gjort vill jag inte ens tänka på för det finns så skämmiga minnen av att jag blivit för full. Nu ska jag snart åka till Egypten och njuta fullt(!) ut med alla sinnen av en nykter semester. Årets sommar var i mångas tycke dålig, regnig, inte så varmt. Jag upplever den som en helt underbar sommar, dels för att jag förstås fick vara ovanligt länge ledig men huvudsakligen för att jag tagit hand om mej själv och njutit av att ständigt vara "närvarande".
Ha det fortsatt bra!

att man har roligt ihop är nog viktigt! Bra att du ger henne fler chanser, hon kanske är hur rolig som helst när hon slappnar av. Usch, jag skulle inte klara av att dejta, jag som varit gift (är gift) många år nu. Nåt som jag finner otroligt avtändande hos människor är snålhet, det skulle jag inte kunna med.

Jag håller med Maria att kombinationen nykter och rolig finns!

Har följt dig hela helgen, det var lite som min för några veckor sedan och du klarade det, var stolt!!

Den påminnelsen behövde jag också, har varit samma för mig.

Att dejten gjorde dig glad, nej hon kanske inte är den rätta, men måste hon vara det?. Det är sällan man hittar helt rätt i dejtingdjungeln direkt. Ta det lugnt, dejta när du känner för det. Men ge inte upp ditt krav på nykter kyss, kombinationen rolig och nykter finns därute, gäller bara att hitta den.
Håller med dig om att rolig är viktig, det är nog viktigaste orsaken till att jag ffa är kvar hos min man, han får mig att skratta.

Du slösar inte på bådas tid om du är någorlunda ärlig med vad dina avsikter är just nu, då är valet hennes och hon kanske inte heller kände att du var den "rätta" på det viset men att du gjorde henne glad. Vad som händer sedan vet ingen.

Glad för din skull, hoppas dagen blir lyckad. Kram!