Senaste kommentarerna i forumet

Att dejten gjorde dig glad, nej hon kanske inte är den rätta, men måste hon vara det?. Det är sällan man hittar helt rätt i dejtingdjungeln direkt. Ta det lugnt, dejta när du känner för det. Men ge inte upp ditt krav på nykter kyss, kombinationen rolig och nykter finns därute, gäller bara att hitta den.
Håller med dig om att rolig är viktig, det är nog viktigaste orsaken till att jag ffa är kvar hos min man, han får mig att skratta.

Du slösar inte på bådas tid om du är någorlunda ärlig med vad dina avsikter är just nu, då är valet hennes och hon kanske inte heller kände att du var den "rätta" på det viset men att du gjorde henne glad. Vad som händer sedan vet ingen.

Glad för din skull, hoppas dagen blir lyckad. Kram!

Ägnade morgonen åt att tänka tillbaks på en del resor och utflykter jag gjort de senaste åren. Kom fram till att jag varit bakfull på väldigt många platser och lidit mig igenom många sevärdheter och kända platser. Jag hade liksom "glömt" det.... Kändes bra med en påminnelse till mig själv om varför jag inte vill dricka mer och det var precis vad jag behövde nu.

Du lyckas uttrycka känslorna så bra, jag känner igen alltihopa. Jag har ju varit nykter en period på 1,5 år innan jag föll igenom så jag har upplevt alla stadier kan man säga. Den viktiga skillnaden nu mot då är att jag verkligen insett att det inte går. Jag tycker inte alls att du är pessimistisk, snarare realistisk. Du konstaterar sanningen. Skönt att du mår bra, det är huvudsaken. Man kan nog inte få nån att förstå som inte har det suget som vi har. Det viktigaste att du tar hand om dej själv, tar ansvar för dina känslor. Ingen kan riktigt förstå som inte har upplevt samma sak. Det är så för min man också. Du säger det så bra här, att folk tror att bara för att man fått insikten om att man inte kan hantera alkohol automatiskt gör att man inte vill ha vin längre. Långa perioder stämmer det ju men inte alltid. Suget väcks i olika situationer.
Då gäller det verkligen att stanna upp och spela bandet till slut, se att det oftast inte blir så mysigt. Och det är väl det som blir så jobbigt under en helg som din, att den kampen måste pågå.

Jag läste just om en kvinna med sockersug, (inte Bitten),hur hon beskrev en godisskål. Man bestämmer sej för tre bitar, dom godaste. Sen upprepar man det tio gånger till bara de äckliga är kvar. Sen tar man dom också! Sån är ju jag om jag släpper loss och det känns skönt att se den kopplingen till vinet.

Du är fantastiskt duktig Maria, fortsätt att ta väl hand om dej. Nu har du kommit en bit längre igen. Ha en skön dag!

- efter vår lilla Norrlandsturné söker vi nya upplevelser. Nappar direkt, såg en snutt av Babben i nåt TV-program nyligen där det var inslag från föreställningen så jag förstår lite hur du menar. Bokar.

Morgonhälsning! / mt

- ja. Och svenskalärarnas auktoritet är låg här.

Livsglädje! / mt

Jo...antar att jag behöver det. Ja du lessenfrun...om livet var som det "borde" vara. Då skulle jag bara dejta brighta kvinnor som fick mig att skratta. Jag tror att det var där felet låg (för min del)...hon var inte speciellt rolig. Kanske är hon det...i ngn annans ögon? Jag skrev en gång att nästa kvinna jag kysser måste vara nykter. Nu är jag inte längre så säker...jag tror att rolig kan vara viktigare...för mig ;-).

Den dag du dejtar fru lessen/glad så kommer jag att ha en massa dumma råd. Just do i't! Godnattkram och så! /R

Nu är jag hemma. Ska träffa damen ifråga imorgon igen. Det blev bra...men det blev inte det som ungdomarna så gulligt kallar ligga. Tror inte jag var redo....kanske hon var det. Men vid midnatt ringde mobilen. Dags att ta sitt penicillin...det blev liksom en vattendelare. Jag skulle hem trots att min medicin verkligen inte är livsnödvändig. Hon är inte den rätta, ändå gör hon mig glad...därav ny träff imorgon. Just nu kanske vi bara "utnyttjar" varandra?

Det fåniga är att jag blev rädd. Inte för att prestera...men för att slösa på bådas vår tid. Jag vet ju innerst inne att hon inte är den jag vill dela livet med....hon är inte koko nog för mig. Jag föredrar annorlunda kvinnor. Med annorlunda menar jag bland annat osminkat. (där föredrar jag nordiska kvinnor, sminket är så subtilt att man knappast anar. Fördomar? Yep!) Är det ett alkistecken? Kanske?

Hur som helst...det var kul, lite hångel och imorgon ses vi igen men är hon min människa? Jag tror inte det. Greys anatomy? Haha! Först fattade jag inte vad du menade NyMan...sen kom jag på att jag faktiskt sett det ett antal ggr i byhåla...med frugan...med en whisky innanför tröjan. Ja, men visst fan säger dom så! Tänk vad man tar in...inte alltid det smartaste men ett bra uttryck tycker jag: Mina människor!

Mina människor finns verkligen här. Lelas...jag känner mig ödmjuk för att du valt att följa just denne alkie av alla. Vad konstigt det kan bli. Dessutom gör jag alla de "klassikska" felen. Nyskild, nyinflyttad, nytt jobb, ny framtid...men - Och det är ett stort men - inget nytt glas i handen. Den är jag stolt över!

Maria; Jag är glad att du följde mitt tjat...tror faktiskt att det var bra för dig. Sen att mannen inte förstår till hundra...hur ska han kunna det?
Trots allt det du förklarar? Har man inte sjukdomen så kan den vara svår - om inte obegriplig - att fatta. Vilket verkligen inte ska vara prio ett för dig just nu...vad han förstår eller inte.

Tack även Andreas för din historia.... Hade min date varit hälften så spännande som en del av er...ja, vem vet? Nu sitter jag här med min Lusekatt på balkongen istället...men livet är inte dåligt. Under alla lager av fyllgubben så börjar jag skymta Dompa igen - på gott och ont ;-). Ska försöka sova nu. Godnatt mina människor :-)./R

Hoppsan, så många råd.. verkligen.
Inte svartsjuk. Alls.

;)

Såg jag Babben på Rival i Sthlm, den föreställningen kan jag mycket väl rekommendera...
Hoppas att de spelar in den och visar på någon av våra tevekanaler framledes...
Den hette "vad hände", och utspelar Babbens senaste 5 år...

Hon har varit med om mycket under den tiden, och det har i mina ögon varit en livkris för henne.
Men hon delar den så gärna med oss i publiken, och föreställningen är väldigt betagande.
Fortfarande med stor ironi men ändå med ett väldigt djupt allvar, självutlämnade...

Hon precis som jag dricker inte alkohol längre, och hon kunde mycket väl ha talat i mina tungor,
om allt hon råkar ut för när man inte dricker...
Frugan körde en armbåge i min sida under föreställningen, och nickade igenkännande.

Jag har väl under åren inte varit så överväldigande över Babben och hennes framträdande,
men efter denna föreställning (livsåskådning) så har hon inget annat än min absolut fulla respekt.

Hon visar på hur hennes liv förändras med skiljsmässa, föräldrars död osv...
Men att det inte är något annat är just ...utveckling av livet, och hur hon går starkare ur det.

Otroligt starkt, och hon talade ungefär samma språk som jag...
Att inte hänga kvar i det som var, leva i nuet och inte oroa sig för vad som ska hända i framtiden.

Om ni har möjlighet, se den!

Ingenting har berört mig starkare på senaste tiden, och jag kan inte sluta att tänka på vad hon sa de senaste dagarna, repliker går som i repris i mitt huvud, blandat med skratt vilket är en genväg till mina känslor, det löser upp knutar som hindrar mig att tänka vidare..

Inget blaj, utan ren och svensk vardagsdramatik när den är framförd som bäst..

Berra's nöjestips, denna vecka...

Läs och begrunda!!!!

http://cafe.se/till-botten-med-spriten/

//A

Med Bull så menade jag ett annat ord eller det svenska ordet för tjur.
Klart du skall ut på gröngräs, känner du själv att du är mogen och klarar det så go ahead!
Jag har dessvärre inte känt dig mer än ca en månad då min insikt slog till som en bila i en halshuggarapparat eller mojäng. Ja ni vet vad jag menar?

Du ger ett väldigt moget och sansat intryck. Och jag är helt övertygad om att du vet gränserna.
fast gräns och gräns, när suget sätter in så gäller det att använda huvudet. Och då rätt huvud.
Men jag tror och hoppas att om det gör din lyckligare så givetvis.

-Varför inte?

Du är en man såklart, med ongar så det vet hur det går till.
Och nu när motorcykel ligger runt hörnet så kan det bli åka av på fler än ett sätt.

Men kör med rätt huvud, det är så fruktansvärt lätt att det går snett.
Med dessa ord vill jag bara förstärka, då jag kört mycket roadracing på bana.
Och att det kan gå snatt är jag ett levande bevis på.
Min vänsterarm är ärrig och krokig, kan inte röra vänsterhandens alla fingrar + att jag inte kan sträcka ut armen helt då den är tillbakaopererad i leden. Som om det inte räckte...........

Jag har även legat 9 veckor i respirator med isblock runt kroppen då jag även fick lunginflamation i respiratorn.
Frontalkrockade med en 76 årig farbror som körde bil på fel sida av vägen i en kurva, vilken han strax innan kört om en dam med barnvagn. Hon skrev i polisrapporten att även om hon inte hade körkort så VISSTE hon att efter en omkörning skall man gå tillbaka till sin sida av vägen.
Men det hade inte denna billist gjort.

Körde inte fort så det var inte det som det berodde på.
Har nästan 20 års träning till att ta mig tillbaka till livet igen. Fortfarande så lider jag av sviterna. Men vafaaan.......

INGEN BLIR GLAD ÖVER EN SUR GAMMAL GUBBE!!!!!!!

Klart du skall ut på grönbete, ut och dejta. Dansa ha kul, drick sena kaffelatte sjung under stjärnorna.
ta damen med storm, klättra sedan ned från hennes balkong mitt i natten för att nästa dag möta upp med cykeln(motorcykeln)
Så skall du se att det blir åka av!!!!!!
jag litar på att du fixar biffen Dompis!
//A

Hej Dompa-gullet!

Vi är dina människor. :-) Du är vår människa också.

Jag tänker på det "klassiska" rådet som gamla nyktra rävar ger till nykomlingar: ändra inget under det första året. Och då betyder det saker som handlar om arbete, boende, relationer...

För under det första året finns det en stor risk att den typen av förändringar är en flykt undan det oundvikliga: att möta sig själv, sina spöken. Och att fly är inte hållbart i längden, utan det kommer ganska snabbt att spåra ur igen.

Men. Samtidigt är det ju viktigt att göra saker man mår bra av. Samma gamla rävar säger: det måste vara ett bra liv att vara nykter, så att man inte längtar tillbaka till flaskan.

Det är en svår balansgång det där. Eller hur?

Hur som. Kram kram!
/H, som följer din tråd som den enda här på "den här sidan staketet" - för att du är speciell för mig. :-)

Skickade iväg maken själv på festen, och njuter av att vara ensam, inte behöva höra papegojan och bara njuta av egentid.
Sa som det var till maken och han reagerade först med att säga -Vad ska dem tro?, tänk om de redan gjort placering vid borden?. What!!! Frågade honom om det är viktigare att inte bordsplaceringen blir förstörd än att jag mår bra! Och det var det inte sa han, men han kände sig ledsen för min skull och förstod inte att det var så illa.
Försökt rannsaka varför det blev så jobbigt, det var min syster med familj som var här, och hon och jag har alltid varit jättenära. Vi har bott ihop när vi var yngre, vi reste alltid tillsammans, hon är min bästa vän. Våra makar trivs ihop och vi har rest mycket ihop. Eftersom de mycket väl vet mitt dilemma så var det oerhört måttligt men de drack vin under kvällarna, ingen som blev berusad.

Men vi har så mycket minnen ihop och det blev sådan sorg att det aldrig kan bli likadant, för det är inte likadant nu. Jag vill så gärna vara som dem, och det kom så starkt denna önskan att också sitta med ett vinglas och prata och skratta och bli lite småfull och lite party som vi haft så många gånger ihop. (Sedan ibland blev det inte så kul när jag blev kanon, men det hände inte alla gånger) det var mer på slutet, i många år har vi haft det jättekul.

Märker att maken inte förstår, och jag vet att han inte kan förstå, försökte förklara att bara för att jag fått insikten att jag inte kan hantera alkohol automatiskt gör att jag inte vill ha vin längre, utan att jag denna helg fått verkligen kämpa varje sekund för att inte fylla ett glas med vin och känner mig helt slut. Han förstod väl så gott han kan och åkte själv.

Jag kanske är hemskt, men jag känner att jag egentligen inte bryr mig om han förstår eller inte, han är ingen hjälp för mig. Nu var jag tvungen att lägga ner lite energi på en förståelse för att jag skulle slippa åka. Han vill väl, men det hjälper inte mig just nu.

Har dessutom haft huvudvärk nu i 3 dagar och känner mig som om jag vore bakis framför allt när jag vaknar. Googlat på det och förmodligen är det sockret som gör det, har fullkomligt vräkt i mig godis när de varit här. Ngn annan som märkt samma sak?

Idag håller jag helt LCHF och har nu lite huvudvärk förmodligen pga abstinens från socker.

Jaha, det här lät ju pessimistiskt känner jag när jag läser igenom det, men just nu mår jag bra. Ingen papegoja utan lugn och ro.

Kram mina vänner!

Till ditt halvår, oerhört bra gjort.

Kram!

Det kan bara du göra, känner du för att dejta så är du säkert mogen för det. Hoppas att det blir lyckat, och blir det ett magplask, so what då får du se det som en lärorik kväll. Förstår att du vill bli bekräftad som man, tycker inte att det är konstigt. Vad är rätt och fel?, visst man kanske inte ska göra stora förändringar första året utan bara fokusera på sin nykterhet. Det stämmer säkert på många men du har redan gjort jättestora förändringar och det funkar för dig ändå. Gör det som du känner att du mår bra av, då blir det bra.

Jag lyssnade på dig, maken på 40-årsfesten, själv myser jag ensam hemma och tar hand om mig, för det är jag värd.
Stor kram R och lycka till!

Din analys är nog väldigt nära, även om jag försöker avhålla mig från att analysera mina egna texter för ingående. Uppgivenhet & styrka, framtidstro & uppgivenhet, ljus & mörker, dag & natt... Precis som livet självt, eller hur. Spriten och dess påverkan på själen finns nog också med där i märgen, tror jag.

Kul att du gillade låten (för det är en låt, musiken blev "klar" idag) Ska kanske publicera nåt mer härinne vad det lider. Den som har en lever får se...;-]

KRAM!

Därför tycker jag att dina tankar kring ovanstående verkligen hör hemma härinne, för här finns ju en del av, hoppas jag, dina bästa kompisar som du inte möter IRL. Vi är ju inte främst alkisar, utan först och främst människor som, har det visat sig, är synnerligen intresserade av att kompisarna mår så bra som möjligt och att det går framåt och vidare i deras liv. Jag säger så här: Kör på, livet är kort och man kan alltid sitta och försöka vänta ut rätt beslut eller rätt val/väg, men jag har erfarenheten att då händer det inte mycket, varken good or bad. Tryggt och invant, men om jag har lärt känna dig lite grand härinne, DompaKompis, så tror jag att du blir uttråkad av att leva så... Så, kör så det ryker! Egoboost är bra, vilket ju även är bra för henne. Om hon är ute i datingdjungeln vet hon säkert spelreglerna. Utvärdera får du sätta dig ner och göra när du har något att utvärdera!

Lycka till kompis och tänk inte så mycket!

PS. "Ni är mina människor." Tittar du på Greys Anatomy möjligtvis...?

Jag fattar faktiskt inte riktigt varför, eller på sätt och vis fattar jag. Jag behöver bekräftelse...att bli sedd för mer än farsan, den som styr upp allt. Kvinnan i fråga är givetvis attraktiv i mina ögon...men tror jag innerst inne att det ska leda till ngt? Nej! Så varför gör jag detta...jo, jag vet; Egoboost...men på vems bekostnad. Hoppas bara hon tänker detsamma. Jag vill verkligen inte utsätta vare sig henne eller mig för kränkningar.

Vet kanske inte riktigt vad jag vill med detta. Nej! Det är inte sant...vad jag vill är att ni bekräftar att det är ok att göra "fel" ibland. Ja, det var mitt fulaste jag...igen.

Ledsen att detta inlägg kanske hör mer hemma i ngt slags livsforum...men för mig är detta just det...just nu. Däremot är jag hundra på att inget alkoholhaltigt ska intas ikväll. Och (min gamla svenskalärare talade om att man aldrig börjar en mening med och...men jag antar att tiderna har förändrats) hur ni än väljer...man behöver inte svepa vare sig dunk eller flaska. Drick...försiktigt! /R

PS: Är det för tidigt att dejta? Ni är mina människor. Räknar iskallt med ärliga svar. DS

Jag läser in så mkt i texten. Saker jag väljer att se. Skrev ngt liknande en gång sjäv...fast utan rytmen och utan de rätta orden. Din text får mig att tänka på "Comin' back to me" en favvo med Jefferson Airplane. Jag läser in uppgivenhet samtidigt som jag läser in styrka. Kanske läser jag bara det jag själv vill se? Vackert var det hur som helst! Du har en gåva...utnyttja den...ja, nu var jag krass ;-). /R

PS: den där personen med "Drick med förstånd" är faktiskt inte så klok...där fattas mycket. Men man kan alltid bygga vidare? DS

ahh, my bad. var lite för snabb med mitt svar. :)

Så snabbt jag kunde. Och nu kan jag inte gå in och redigera texten jag skrivit.
Men jag skickade in en rättelse ögona böj!

JAG TYCKER HAN ÄR SUPER S T R O N G som för det första kommit hit.

Tack för att du påpekar att man andas possitivitet.
Dt måste man annars skulle alla glas vara halvtomma när dom i själv verket är halvfulla.
Det skulle näst intill spöregna vid mulet istället för att det håller på att spricka upp och solen landar med sina strålar strax.

Finns ingen som blir go och glad av att vara deppig och nedåtgående.
Nä, upp med blicken på med leendet och tänk!
Vad mycket människor som har det bra mycket värre än dig själv medans du sitter med alla iandsproblem.............

Live and let die you know½!!!!!
//A

Vad roligt att läsa, detta är du väl värd.
Jag kommer efter i hasorna, ca sex månader ca men jag ger inte upp så lätt.
Ni ger vi detta en ordentlig chans tycker jag!!!!!!
//A

Underbart att läsa, själv har jag mina timmar på gymmet med att rycka och dra i allehanda vikter osv.
Min historia kommer nog framöver om jag hinner och orkar.
Och några vilkl eller orkar läsa såklart!!!?????
Du är grym!
Ta hand om lillen nu.........
//A

...ska det vara, sundown. Andreas går in med den rättelsen i sitt andra inlägg strax efter det första. Ser du? A är alltid väldigt positiv och uppmuntrande så jag fick inte ihop det riktigt med hur du hade uppfattat det, därför läste jag lite mer noggrant än vad jag hade gjort första gången. Det var hans "korvfingrar" som hade ställt till det på mobilen, efter vad jag förstod. ;-]

till ditt halvår... jag förstår dig så väl när du skriver att du känner dig starkare och inte lika rädd för livet längre. Jag är där nånstans också, har börjat sätta gränser och ta itu med känslor som "legat nere", i mitt fall på grund av att jag lastat på mig för mycket och inte orkade ta emot.
Nu går det framåt sakta men säkert...
Och gamla sura oförrätter, skulle man helst bara stoppa i en stor säck och slänga för det som är gjort det är gjort. Och som du skriver... det går över.
Jag känner igen mig...
...och, det enda vi kan påverka är ju det som händer nu och därigenom skapa en framtid vi vill ha. Och säga "nej tack" till både människor som suger vår energi och handlingar vi ogillar. Sätta gränser. Det som var igår är redan gjort. Ingen ide att älta (men svårt ibland).

Vilken resa du gjort!!!
Var stolt över dig Miss H.