Senaste kommentarerna i forumet

det är DU som är viktigast här och nu! Om inte du orkar utan faller igenom så faller det andra. Du måste vara "egoistisk" i din nykterhet. Man BEHÖVER inte stöda och svara andra om och när man inte orkar. Andras välmående är inte ditt ansvar. Inte ens dina barns egentligen men där måste du förstås lägga största kraften. Du klarar det här Maria, alkohol löser ingenting och det vet du ju så väl. Det är en kortvarig flykt från verkligheten. Ta hand om dej!

Du är en av "dem som försvann". Trevligt att se dig igen men tråkigt att du mår dåligt! Du ska inte gå under, be om hjälp! Det kan vara svårt att sträcka ut handen men människor blir ofta glada om de kan hjälpa. Be om hjälp från vården och samhället också.

Jag minns inte att du hade en egen tråd eller hade du det? Du får gärna skriva här hos mig annars. Var rädd om dig nu. Du är fortfarande dina barns mamma, för att inte tala om att du är någons dotter. Du betyder något!

...verkar vara stolta över sina rumpor, det är ganska ofta man får dem i ansiktet när de svassar framför näsan på en, vilket de ju gärna gör d.v.s. ÄR I VÄGEN när man ska läsa tidningen eller på skärmen. Vad gör katt-a-strofen med de föraktade dammråttorna? Får man hoppas bär iväg dem till soppåsen? När jag skrev ordet katt-a-strofen fick jag en låt i huvudet som var länge sen jag hörde och nu inte blir av med: Ganja smuggling av Eek-a-mouse

http://youtu.be/YNOwqTYQ8f0

(ja sånt lyssnade jag mycket på förut, så de så ;-)

Katt-a-strofen verkar ha nappat, för han sitter och tassar på skärmen.. killar mig i näsan med svansen så jag nyser..
H a n har en mycket vacker rumpa (antar att det var det han försökte påpeka) lite vindögd, men bara om godbitarna hamnar för nära nosen.. H a t a r dammsugare, föraktar dammråttor, s n a t t a r av kotletterna vi skulle ha till middag..
Har bara en l i t e n aning underlängd.. (det heter inte alls "övervikt" om han får bestämma) ackorderas just nu ut till lägstbjudande...(försök själva torka golv med en 9-kilos katt i svabben..)
Han bryr sig inte om hur gamla ni är eller hur ni ser ut, bara han får massor av godis.../ht

det är bra med dig Harry!
Ville bara titta in och säga Hej!

Tilde

kom jag in fel här, verkar ha hamnat på en dejtinsajt. Jag har inga ögonbryn som man höjer på ögonbrynen för, men skelar inte och rumpan är väl rätt okay. Dessutom är jag nykter. 60+ men ung i sinnet. Kan de va nåt?
Svar till "Vi två efter jul"
Fenix

...som inte hann läsa det elaka inlägget - vad det stod missade jag helt, inte var det väl från någon "vi känner"? Ibland är inlägg i den här typen av forum uppenbarligen skriven av någon som bara vill provocera och sådana kan man ignorera tycker jag. Annars är jag helt med på taktiken att vänligt bemöta och be om förklaringar, endast så kommer vi vidare och kan lära av varandra tycker jag!

Jag skriver inte heller så mycket just nu. Känner mig lite trött och nedslagen av att det kommer så många nya samt vill jag försöka fundera mycket nu på "resten av livet". Dessutom är det galet mycket på jobbet, gäller att klämma ut varenda liten krona innan årskskiftet...

P.S. Jag, som förutom att vara svag för välformade ögonbryn, även tycker det är charmigt med lite vindtyriga blickar kommer visst ihåg att du är en smula vindögd (bara de inte skelar åt 2 olika håll). Vilka konstiga saker jag tittar på då, nå en välformad rumpa är aldrig fel heller... hoppsan ska nog jobba lite nu tror jag. Kram o så ;-)

Du har rätt, jag har jobbat fram förändring till stor del själv. Det stärker som du skriver.
Känslan förvånar mig ibland trots allt, det var så längesen jag kände mig så frisk i tanken...

Önskar dig och alla andra en harmonisk dag så gott det går veckan innan jul... finns ju risk för stress av alla slag ser jag när jag läser runt. Eftersom jag sedan länge förstått att jag helt enkelt inte gillar det sätt vi "firar" jul på så tar jag det oförskämt lugnt, jag skriver julkort för jag gillar att skriva och det är fint att "komma ihåg" de som kanske betytt något extra under året och visa det.

Pepparkakor och godis är också roligt... dofterna är fint, men stressen runt julklappar och mat i drivor med tillhörande dryck blir ...fel. Jag gillar inte att det ska vara så MYCKET av allt.

Jag märker att jag har förändrat mitt sätt att se på alkohol. Förut reagerade jag inte märkbart på att det var sprit vid jul eller vin till mat... (jag var ju ofta den som v i l l e ha vin!)
Nu, bara ett litet tag tillbaka ser jag vinet som något onödigt och just vid julen så tycker jag det är rent fel att ha alkohol... just för att julen alltid varit roligast för barnen, det är så mycket förväntningar på julen då man är barn, men det kan bli så illa också...
Jag har ju alltid vetat att en och annan kan vara den som drack för mycket vid sammankomster, men jag funderade inte vidare mycket på det. Det är en förändringsprocess i mig... en upplysningsprocess av något slag... (nyvunnen)

Jag börjar fundera mycket på det här dilemmat som ofta kommer upp här på Forumet. Just att har man en gång druckit "för mycket" under en viss tid så är man då för alltid fast i det dåliga sätt att använda alkohol. Är man inprogramerad på alkoholmissbruk? Då jag läser de som vet av erfarenhet så verkar det vara så, man är alltid i riskzonen.

Nu har denna känsla infunnit sig hos mig att jag VILL inte ha alkohol i min kropp, jag är inte sugen på att bli berusad och absolut inte känslan efteråt. Eftersom jag inte "förbjudit" mig att dricka så upplever jag mera att denna känsla infunnit sig, slängt sig på mig... eller bara enkelt, jag kom till insikt...
Det känns precis som om jag vänt blad i min stora livsbok... ett nytt kapitel... eller som jag blivit troende i en hast... Det är en lustig känsla... liksom porlande. Ja jag har nog läst det hos er andra... nån slags känsla av nyfrälsning. Den känslan kommer förståss inte att se likadan ut i evighet, men just nu är det fint i både kropp, knopp och själ.

Lite stress ska ju vara bra
men ta det lugn en stund då och då
stanna upp och lukta på vintern...

fast...

:) Igår kände jag konstigt nog vårdoft ute i dimman och fukten. Kändes hoppingivnade för en vårdåre som mig...

Allt gott till er alla!

Från en beundrande kille.
Berra du är kung!
Hoppas veckan blir kanon.
/A

...har nog de flesta av oss varit under vårt aktiva drickande. Men, den självupptagenhet (om man ens kan kalla det så!) som yttrar sig genom att man vill prata och uttrycka oro för sina barn är något helt annat - den är inte egoistisk.

Jag är bara så glad att jag får dina förtroenden och hoppas att jag kan bidra med något litet, om inte annat så bara ett öra. Det gör gott för mig att kunna finnas för dig! PS OM det där glaset kallar för mycket så ringer du mig först så kan vi diskutera om det är en bra idé eller inte :-) (när som helst, stör du så säger jag det!)

Ja, du Dompa! Kanske har det kulturellt varit så att pågarna varit värda lite mer (alltså bakåt i tiden sett)
Jag vet att mina föräldra var besvikna på att jag var en flicka.. Att nästa barn var en flicka osv.. Fast det innebar att jag fick hålla på och klättra i träd, skruva och meka, ända tills min lillebror föddes..(missförstå mig rätt, jag gillar verkligen min bror!)
DÅ, blev jag plötsligt "degraderad" till barnvakt och minipiga... Visserligen ska alla barn ha så mycket kärlek det bara går att ge dem, när de är små, men min bror betraktades som ett "underverk"..
Han behövde inte diska, hämta ved, städa etc.. Han "klemades bort". Vad han än gjorde, så var han "såååå DUKTIG" (det östes beröm över honom jämt. T.om. för sådant som egentligen var självklart)
Hyss, misstag etc slätades över.. Äsch, han är ju grabb...(hade jag gjort liknande saker, hade jag varit randad i baken så jag definitivt inte kunnat sitta på en vecka)
Jodå, han rätade upp sig, när han gjort lumpen. Som han själv sa, det var det bästa som kunde hänt honom..
Sedan jämför jag med mina manliga kollegor/arbetskamrater jag haft och ser att de i vissa stycken är som små tuppar i hönsgården.. De vill ha beröm.. De förstorar gärna betydelsen av sig själv och det de gör..(finns ingen mamma där som berömmer, så får de berömma varandra.. *fniss*)
K A N det möjligen bottna i den här bilden som små pojkar får av sig själv.. att det jämt påtalas hur "duktiga" de är och att de ständigt får ta plats..?
Idag blir både pojkar och flickor mer lika uppfostrade och båda könen får brister i bla hanteringen av besvikelser, impulskontroll, och att "ha tråkigt".. Vägen jämnas för dem på ett sätt som gör att de inte vill bli "vuxna"
Och varför skulle de, när inte ens deras föräldrar vill vara vuxna.. Kanske saknas det förebilder? vad vet jag.. som inte har nån cykel..?

Sedan får man inse, att gamla rollmodeller, inte bara försvinner över en natt, bara för att vi tror att vi har jämlikhet.. Mycket av det vi gör, sker omedvetet, så vi blundar gärna när det kommer till olikheter. Precis som vi gärna blundar när det gäller våra egna negativa sidor..

Hur många, pratar känslor med pojkar och män?(hur många grabbar pratar om kärlek istället för sex?)
Hur många män diskuterar existensiella saker (på sin arbetsplats?) Hur många män, vågar prata om hur de mår psykiskt med män?
JO, de finns, men det är definitivt inte samtalsämne nr 1, på kafferasten..
Återigen, vi har flera generationer män som växt upp med bilden av den "tysta", hårda typen.. Som i sin tur lite generat ser ner på "fjollorna".. (fjolliga är nämligen det s i s t a män vill vara..)
Ändå, är vi till syvende och sist MÄNNISKOR, med känslor och funderingar.. oavsett om vi är han, hon eller hen ;-D

Så till det där med projiceringar.. Hmm, har själv fått mig riktiga tilltuffsingar, innan jag insåg, hur jag , precis som du, retade mig på personer i RL.. Vissa saker, fick mig att bokstavligt gå i taket.
Min räddning var (och är) min superkompis, som lugnt stod kvar och förklarade, varför jag "gick i taket".. Det där är ju en spegelbild av dig..
Vadå MOI? Aldrig i livet, blev första reaktionen.. JAG, vill ju bara väl, Jag är väl inte sådär?

Jodå, det var jag, t.o.m en karikatyr på mig *ASGARV*
Men att v e t a , gör inte att man automatiskt blir av med "beteendet" eller ens vet var och hur man börjar (om man verkligen bestämt sig för att göra något åt det)
Det krävs "blod, svett och tårar".. och man måste göra jobbet själv.. ;-D
Jag är inte färdig med mina "skuggsidor", nej långtifrån, men det är min intension, att ta itu med dem när jag väl på allvar hittar dem. (jag är precis som alla andra benägen att blunda..)

Det enda jag vet idag, är att den enda som äger rätten att bestämma över mina känslor och den enda som kan förändra dem är jag! Jag må reagera på saker som händer, men vilka känslor jag ska "ha", är mitt val, och mitt ansvar.

Kram/trollis (som föresten inte tror på djävulen ;-D )

Ska fundera över det du skriver.. Tror att en del har med kulturella betingelser och uppfostran att göra. Även sådant, som vi tror oss stå över i form av fördomar över hur vi behandlar flickor och pojkar..
Att män är våp, har jag upptäckt för lääänge sedan (så även kvinnor)
Blev tillfrågad hur det var att vara ensamt fruntimmer på en manlig arbetsplats en gång, och svarade, att det inte var några problem alls, eftersom det fanns så mycket "kärringar" där ;-D
Återkommer med mer fundringar.. /trollis

...hej, vi har inte bytt några ord med varandra tidigare. Jag har däremot läst mycket och lärt ovärderligt mycket från dig, tusen tack för att du delar med dig. Vill bara säga hej och önska dig en bra start på veckan. Står själv i en sån där make-over-röra som måste vara klar till lill-julafton-kalaset ;)
Tjingeling

Man skall vara tacksam för att vara behövd. Är tillbaks i Sverige och asförkyld. Inga samtal från barn eller fru. Att en lägenhet kan vara så ödslig. Ja,ja man blir naturligtvis behandlad som man förtjänar. Första tanken är ju att detta är det första steget ner i myllan. Men nej, detta är det första steget framåt i livet.

Dompa, Hur kan man bli så djävla förkyld? Hade glömt det.

VV

..från min livskamrat som har varit min stöttepelare genom min svåra tid, hon är mitt allt, utan henne hade jag inte varit där jag är idag...

Svårt att försöka påskina vad som gör mina livsbetingelser så olika...
Andra brukar tala om HALT , hungrig, arg ledsen och trött...
Mina är kanske mera åt stressad, trött och oavkopplad...
När jag blir sjuk så har min kropp redan sagt ifrån, nu pallar jag inte mera, motståndet mot bacelusker går ner till ett minimum
Och den tvingar mig till att ta en timeout, men vad gör jag?
Jo travar på som om ingenting har hänt, kör i samma tempo som innan, och kroppen får inte sin vhila...
Då går psyket ner i en svacka, jag blir lättirriterad och grinig och jag märker att jag blir okoncentrerad och framförallt deppig.

Denna svacka får mig att totalt tappa omdömet, jag klarar inte av alla krav från olika håll...
Frugan, barnen, jobbet, föreningslivet, ekonomiansvarige, vaktmästaren, elektrikern, bilmecken, hjälpsamma grannen, brorsan, sonen,
städaren, tvättaren, kocken, matinköparen, datorhackaren, tevemecken, diskaren, tvättmaskinsföraren, kompisen, skottaren, avloppsrensaren,
nätverksanalytikern, provförhöraren, tapetseraren, målaren, mattläggaren, snickaren, rörpularen, trädgårdsmästaren, limmaren, skotorkaren,
garageansvararen, cyckelmecken...
Jag försöker hinna med allt jag kan, och dygnets sista timmar brukar jag använda för mig själv, behovet att bara finnas för mig själv.
Tiden med mitt egna jag är viktig, att hinna rannsaka alla övriga timmarna, vad hann jag med, vad måste göras i morgon, en sorts planering
För att jag ska veta vad jag har framför mig...

Men när kraven kommer från alla håll, och jag får fixa fram på småtimmarna då har jag inte tiden och orken att sitta en stund med mina tankar.
Det är läggdags och jag har återigen försakat det viktigaste i mitt liv, att ta det lugnt!!!
Stressen är min absoluta alkilleshäl, och får jag inte min egnatid, ja då är jag körd...

Idag hann vi med att rensa av det värsta, har ett rum kvar, arbetsrummet där man behöver en kofot för att ta sig fram,
Och det är mitt problem, ja och garaget då, men det är bara att stänga dörren så syns det inte...
Vi skjuter det på framtiden, mellandagarna verkar vara hårt planerade för detta...
Jag vet att skiten växer till enorma högar om vi inte gör något drastiskt, därför behövs dessa totaly home makeover..
Enda sättet där jag inte bara lovar att städa undan allt bråte, utan motvilligt också gör det..
Det jag beklagár mig över är egentligen timingen, och bilhelvete kan ju aldrig komma lägligt, någonsin, ever..

Om jag ska känna någon som helst elak skadeglädje så fick grannen måla om sitt vardagsrum efter det att hans fru sett våran nya soffa och beställde bums en exakt likadan, men det kan han få ta efter det att jag fått gått upp om morgnarna och starthjälpa hans kärr..ersta med hennes bil då han har varit bortrest.

Nu är klockan halvtre på måndagsmorgonen och jag börjar känna mig nöjd med Söndagen, men en stress över en ny arbetsvecka som tar sin början om bara några timmar, f-n ibland känns det som om jag ännu en gång har tagit fel prioriteringar...
Jag glömmer bort att jag behöver sömnen också, en viktig beståndsdel för att behålla den mentala balansen i schack.

Go'Natt med er därute, och var snälla med varandra, kom ihåg att ni som oftast behöver mest kärlek när ni som minst förtjänar det.
Motsägelsefullt, och sällan man får mer kärlek bara för att man har varit dum, men behovet hade funnits...

Berra

Du är numero ono/bästa!
Ta dig tid, vårda dig själv.
Var ego.
Finns här när det gäller!
Kramar i massor <3
/A

etanoldriven. Den var bra, ska lägga den på minnet. Det finns ju gott om mackar om man vill tanka etanol, men har man inte en etanolmotor i huvet blir det ju ointressant med sådana mackar, och så känns det verkligen just nu.
Fenix som går på ren Loka och Julmust

viktigaste först! En så viktig och bra devis. Och det viktigaste nu är helt klart du, efter vad du skriver.
Kram och kraft till dig,
Fenix

Var jag idag, träffade härliga Stigsdotter och pratade enbart om mina bekymmer, känns som jag knappt ens frågade om hon mår bra. Nej, sån här vill jag inte vara, jag måste göra någonting.
Det är farligt nära att vara för mycket nu, känner att min nykterhet verkligen hotas.

Läser om Dompas intressanta funderingar, ser att Andreas behöver stöd men jag orkar inte, måste lägga kraften på mig nu annars blir det inte 10 månader om ngn vecka. Och då hjälper jag inte mina barn, det är det viktigaste nu plus att ta hand om mig så att jag orkar.

Lämnar inte, kommer säkert smyga in lite men finns i bakgrunden tills det är stabilare och jag orkar ge igen.
Kram!

Till mig, du berör!
Vill så mycket, KAN så mycket.
Ängeln Anna-panna är mitt allt och vilka fina grabbar hon gett mig.

Jag är nog en lätt kille att leva med.

Man är på ett sätt på nätet där det kan ske
många missuppfattningar. Ett sätt IRL.

Vem vet, hur somså ser JAG fram mot februari.

Med risk för att bli tjatig, dag 1 imorgon .........

Dompa/R YOU ARE THE MAN!
Tack DU berör.
/A

Ni berör ni skall veta att jag tar till mig.
ALLT ni skriver berör och jag tar till mig.
Jag läser och funderar, vänder och vrider
kan det vara så? Men om inte....
Tänker efter, liger här i sängen och funderar.
Läser mycket strax innan jag somnar. Och alla kloka smarta råd som jag får tar jag till Mig.
Trollis, ibland tror jag att du har arbetat som psykolog eller liknande för du är så träffande i dina analyser. Dompa du är som du är, men en varm känslosam människa helt enkelt. Långt bort i ett annat land och klarar livet galant.
Ni ger mig så mycket, mulletant trollis, dompa, Berra,Adde, maria, tilde, stigsdotter, villervalle, Anli,flygcert ALLA på forumet.

Ni har hjälpt mig MYCKET sedan jag kom ioktober.
Ni har fått mig att "think outside the box" och jag hör det.

Har också ofta haft lätt för och gillat att umgås med kvinnor. Både vad gäller idé och substans, djup och själ, som fest och galenskap! Säger kanske mest om vilka sorts människor man vill ha runt sig, men det här som sagt ofta visat sig vara kvinnor. Och jag är helt överjordiskt super duper manlig! ;-D

Har inte varit så sjuk på jättelänge. Har provat whisky, varm öl, etc. men inget hjälper- Får försöka sova ut skiten.

Tjejer? Jag har mycket mer kul med mina tjej kompisar. Det behöver inte betyda sex men kanske jag är konstig? Jag vill tillägga att jag är väldigt maskulin om det kan vara till någon hjälp ;-)

Min son sitter med en kopp varm choklad bredvid mig och filosoferar om livet och om människorna. Han är klok grabben, emellan varven, ja när han inte är fullständigt galen alltså. Fast det är han sällan och mest ihop med sin lillebror som har så lätt för att lära sig att trycka på de rätta knapparna...

Livet går sin gilla gång här i The Hills. Läser mycket i trådarna. Upprört hav med höga vågor i en del vatten och jag försöker sitta still i båten och vänta ut stormen. Håller hundra procent med Dompa när han tycker att jävlighet och taskighet måste bemötas, istället för att sopas under mattan. Skiten försvinner inte utav sådan städning! Jag tror i och för sig också på att bemöta uppenbara provokationer med aktiv ignorering, för annat biter inte ibland, men situationen får avgöra.

Läste i Sundowns tråd om att han nästan har glömt hur det är att vara etanoldriven och jag har samma känsla. Vet inte vad det skulle kunna ge?..

Nu måste jag läsa godnattsaga för min lille påg, vi hörs!/NM