Senaste kommentarerna i forumet

Visst är glad i min doktor. Hon är bara en "vanlig" husläkare. Ingen psykdoktor...men vi fick verkligen så bra kontakt så när hon föreslog att vi skulle ses igen...var det bara; Yep! Dessutom praktiskt...blir jag sjuk i en "vanlig" fysisk åkomma så finns hon ju där då med.

Barnuppfostran; Usch ja, det är svårt. Men jag försöker se dem mindre som barn och mer som människor. Just det där med konsekvenser...funkar nu när de är i åldern "tänka själv". I stora killens fall tror jag att det är hormonerna som spökar...han är ju snart man. Snart 14...i vissa kulturer är han giftasvuxen ;-), medans här i väst blir han behandlad som ett småbarn. Tufft! Ha en skön dag...Trollis och resten av de "Tilltufsades skara". /R

PS: Det har skett ngt underligt i samtiden. När jag var 16 år (44 snart) så reste jag runt i Europa själv, eller med jämnårig flickvän. Inte en chans att min grabb skulle fixa det utan att ringa, sms:a., maila hem om pengar och det ena med det tredje varje dag. Dessutom skulle väll flickvännen blogga hela resan. De kan så mycket...men bara på pappret liksom. Hur kunde vi låta det bli så? Söndercurlade? DS

Du skriver väldigt vackert Tilde. Både om skörhet och att finna sin "egen väg" till att förändra sitt drickande. Just den där egna vägen tror jag är livsviktig för att en förändring verkligen ska kunna ske. Att inte hoppa på första bästa "tåg". Att inte titta på X som det går så bra för...och sedan bygga på ångest, ledsamhet, skam och varför-kan-inte-jag-känslan. Stark är du som vågar "tänka själv" (lånat från Trollis). Att våga vara skör.Kram/R

Rullskidor (farligt?)funkar nog lika bra som åsna. Skönt att du har bestämt dig för att inte lämna oss! Saknat dina lite smått bisarra uttryck. Kör du på din gräddvita linje...den lite mörkare har ju en tendens att kunna bränna ut oss. Speciellt i samband med för mkt arbete, resor och möten. En del av oss har lite halvfarliga jobb. Halvfarliga för oss som inte riktigt fixar alkoholen till hundra. Själv har en finsk kollega ( är i Finland just nu ) bjudit in mig på en äkta finsk sauna ikväll. Äkta finsk...låter bra...varmt och vått och Kosken kanske ;-). Skippar det sista...men karln vet att jag är alkis. Var tvungen att berätta...annars kommer du inte långt i nykterheten här i "de tusen flaskornas land". Ha det! /R

Haft en hektisk tid, resor Möten och åter massor med arbete! Gräddvit nja kanske lite åt det mörkare hållet.
Jag har inte lämnat er ni finns i mina tankar dagligen!
Nu har det lugnat ner sig lite, så nu ska jag hoppa upp på inte åsnan kanske men rullskidorna ska fram och gymkortet är fulltankat! "så nu är det bara o åk"
Kommer att ta mig tid att läsa många av inläggen på forumet. Och hänga med i trådarna …

// Paron// ;)

Vad glad jag blir av att läsa att du lever ett alkoholfritt liv, för din skull!
Jag har inte läsa hela din tråd, och kanske har du skrivit om hur det går med vänner och vane-aktiviteter, men hur går det?
Jag läste att du har barn, men har du sambo/fru också? Hur tar hon detta?

En varm, uppmuntrande kram från någon som önskar att henne make tog detta steg.

Jag måste nog läsa den, känns som jag fastnat i godisfällan igen.
Minns att jag blev pigg när jag drack alkohol, kunde inte fatta varför andra blev så trötta.

Därför att det är så droger funkar :-) Så enkelt och så svårt. Alkoholproblem är såklart komplexa, kan nog bero på många faktorer. Själv trillade poletten ner när jag läste Sockerbomben, jag fattar vad både socker och alkohol gör med min hjärna. Jag är helt chanslös så fort jag påbörjar mitt intag av det ena eller andra. Jag fattar varför jag kan sitta och dricka glas efter glas medan andra somnar, varför det verkar helt omöjligt att sluta. Varför andra blir lugna medan jag blir speedad. Jag är överkänslig, min hjärna älskar kickar i alla dess former, och jag får bara vara vaksam. Kanske är det så för dig också?

Varför dom runtomkring inte gör något...vet inte, skitdumt. Man kan ju reagera, men då riskerar man att stöta sig och det vill man inte. Och så är det ju en massa skam inblandat... Akta dig för att klandra dig själv, det är inte du som kan göra någon nykter. Det jobbet får man göra själv. Och vill man inte går det inte. Lite grubbleri är nog bra, men var inte för hård mot dig själv. Du gör så gott du kan.

Mammy blue: tack behöver verkligen stödet här känner jag tack alla för att ni finns. Jag är nöjd . Men kan som sagt var inte släppa rädslan för att jag övertalar mig att jag kan minsann dricka ju längre tiden går. Försöker intala mig själv att ta em dag i taget och skapa delmål för att ej oroa mig för vad som kan komma att hända. Har ikväll läst igenom mitt första inlägg som kickar mig tillbaks på banan och motiverar att fortsätta kämpa emot alkoholen. för det beskriver ångesten över hur de blir då drickat tar över och slår ut mig med full kraft..

Grubblar så mycket över alkoholen och vad den gör med oss. Tänker tillbaks och undrar hur vi alla kunde låta min pappas fru dricka sig så sjuk att hon till sist gick bort. Min pappa fortsätter på samma sätt och ingen säger någonting. Har de senaste dagarna fastnat i dessa tankar. Hur kommer det sig att det blir en så viktig del av livet? Hur kommer det sig att man blir förälskad i det så att allt annat ter sig oviktigt? Jag tillbringade många år med att genomlida veckorna med bara ett mål i sikte: det första glaset vin på fredagskvällen. Sedan var ingenting viktigt mer.

20 dagars nykterhet ett litet steg i rätt riktning

Det må ha varit lite låg nivå...men jag garvade ;-) (Säger väl kanske ngt om mig...eller mina nya piller). Men framför allt låg det ju lite sanning i den! Jag tycker inte det var SÅ illa pinkat! /R

Läser dina inlägg. Även jag imponeras av den beslutsamhet som du utstrålar. Så jag har inget annat att tillägga...mer än; Bra kämpat! Den kan du suga på när obehagligt sug av oro sätter in i maggropen. Visualisera även mannen som stod ensam i köket och halsade... Den mannen vill du inte vara...då är det bättre att vara killen med lite sug i maggropen. /R

Ja, det är väl blandat för mig som för de flesta andra härinne. En närmast euforisk glädje över att man står stark UTAN alkohol vissa stunder, för att i nästa ögonblick känna ett obehagligt sug i maggropen av oro att man inte ska klara av att efterleva de beslut kring sig själv och sitt liv, som man har fattat i de där stunderna av styrka. Jag har, som någon påpekade i min tråd tidigare, alltför mycket att förlora på att förlora mig själv. Därför tänker jag göra allt jag kan för att INTE göra just detta. Det kommer säkert gupp i vägen, så jag gör mig inga illusioner om att jag kommer att ha en problemfri resa, men det är hela tiden en fråga om att finna kraft att ta sig upp på banan igen... Och det hjälper FORUMET mig oerhört mycket med! Snacka om kraftkälla!

Så, Stigsdotter, jag gör dig gärna sällskap på vandringen mot den stigande solen. Vi har nog mycket intressant och roligt att prata om på färden! Kom igen, nu går vi!

Som stigsdotter skriver, så kan förändring vara svår för de närmaste..
Alla gamla "hållhakar" förvinner och man ser en person som växer och utvecklas..
Då är det lätt, att det smyger sig en rädsla för att bli lämnad.. (kanske på "efterkälken", kanske rentav fysiskt..)
Om DU förändras, så tvingas omgivningen att förhålla sig på ett annat sätt än tidigare.. Det kan vara både jobbigt och känsloladdat.. MEN, det får aldrig HINDRA OSS från att utvecklas och må bra!

Sedan tror jag att vi måste få vara sköra ibland och precis som du Tilde, vara ärliga med vår sårbarhet! DET ger en inre styrka, för då är man sann mot sig själv.

kram alla gamla & nya forum-syskon / trollis

Först går du in på Forum längst upp (i blått) här ovanför. Sedan väljer du vilken rubrik som passar på din tråd tex "förändra sitt drickande".
Sedan går in till vänster uppe "nytt diskussionsämne".
Jag tror det är så man gör, var ett tag sedan jag gjorde min.
Prova.
Lycka till!

Hur gör jag för att fixa en tråd. Är en novis
på datorer

Tittar in här för första gången, har läst i kapp i din tråd. Jag tror att det kommer att gå bra för detta, dina inlägg andas beslutsamhet och styrka. Vi växer varje gång vi gör någonting "nytt": första festen, första julen osv. När vi ser att det går alldeles utmärkt att tacka nej, att det till och med främjar intressanta diskussioner, samt att folk i allmänhet inte bryr sig så mycket som vi tror om vad vi har i glaset blir vi stärkta i våra föresatser.

att kunna sluta rakt av med alkohol och med cigaretter. Du är en av dem här som jag försökt att göra likadant som, men inte lyckats men ändå lyckats :) på mitt eget sätt som jag tror och hoppas och känner att så är det, basta! (du vet ju vad jag menar, som jag skrev i min tråd idag)

Att du rökte på resan tycker jag i min "ickenikotinvärld" ...jag vet inte hur det känns med den sortens sug. Men att du rökte eller röker någongång mer tycker jag är en parentes, man måste vara lite snäll mot sig själv. Ge dig många snälla klappar för att du inte dricker det där röda istället. Många snälla klappar på kinden varje dag... det är du värd.
Nu får du en från mig också :)
Tilde i tråden bredvid...

Tittade efter din "tråd", ville hälsa dig välkommen till detta forum. Gör det här istället.
För mig har det varit en sorts trygghet att ha en tråd att skriva i som en dagbok då o då. För att kunna gå tillbaka o se hur det var innan o hur jag tänkte då...
Reflektioner, förändringar och utveckling...
Ett litet tips till dig för jag tror inte du har någon tråd.
...så tassar vi in i din tråd och peppar om det kommer sköra dagar som för mig idag.
Jag känner mig mycket starkare efter en stund här inne...
Välkommen Uska!

Jag behövde bli "läst" och sedd idag...
Vissa dagar är sköra dagar och de har säkert också sitt syfte, det är så speciellt skönt de dagarna att veta att man blir förstådd och att man blir sedd, här... där man kan skriva fritt ur hjärtat.

Jag följer er också, läser alla era framsteg, snedsteg och små och stora hopp...

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

...önskar jag dig. Nu har jag läst kapp i din tråd. Det är snudd på otroligt vilken förändring du genomgått, dina inlägg andas hopp, glädje och lugn - härligt att läsa.

Relationer förändras ofta har jag förstått. Den ena växer och får nya glasögon. Jag befinner mig lite grann på det stället jag med. Det kändes otroligt sorgligt att höra en kvinna på ett möte jag var på förra veckan, hon berättade om sin förändring, vad bra hon mådde. Den enda i hennes omgivning som inte tyckte att hon hade förändrats till det bättre, var hennes man. Förändring kan vara skrämmande! ♥♥

Jag delar upp min nykterhet i före och efter återfallet kring midsommar. Före var det viktigt med alkoholfri öl för mig. Men nu efter återfallet har jag tappat intresset helt. Dricker det om det ställs fram på en fest. Men jag köper det aldrig själv. Inget beslut jag tagit aktivt, utan det bara föll sig så. Funderar lite kring den processen, och jag vet inte om det bara är en slump hos mig, eller om det är ett vanligt mönster. Liksom att tecken på att man inte bara slutat med alkohol, utan man har också blivit av med beteenden som är alkoholrelaterade. Som att dricka öl. Om sanningen ska fram så har jag ju faktiskt tröttnat helt på fester, så det kanske snarare är ett asocialt drag som tittar fram hos mig...

Tack hösttrollet för ditt välkomnande kändes
skönt i hjärtat.