Det är första gången jag skriver här. Jag har varit inne och läst en hel del sen i somras. Det har kännts jättebra att läsa allas berättelser och se att man faktiskt inte är ensam om att inte kunna hantera alkohol. Jag har väl många år känt att mitt drickande egentligen inte är så normalt. Rätt som det är, ofta när min man har varit med och jag slapplnar av , har jag blivit FULL så det sjunger om det. Jag har även tagit återställare vid för häftigt drickande, många gånger. På något sätt har jag ändå trott att jag har en viss kontroll. Eller det är väl så svårt att fatta att man faktiskt inte har det när man är så duktig på många andra sätt. Det sista året har det blivit värre. Jag kan gå ner i köket tidigt en morgon när jag haft ångest och hälla i mig sprit, för att sedan gå och lägga mig igen. Det senaste halvåret har jag kört bil fast jag druckit, druckit vin för att ta mig till jobbet, ja jag inser att jag är alkoholberoende. Det som är så svårt, och som jag har läst flera av er skrivit, är att när jag efter ett par dagar kommer ur mitt alkosug mår jättebra och känner inte alls något sug. En dag i somras blev jag jättefull hemma inför barnen, en vardag på eftermiddagen. Efter det var jag nykter i flera veckor. Det som är så konstigt (eller inte) är att jag mår så otroligt bra när jag har mina nyktra veckor. Jag får en enorm energi och känner "livet i mig". Varför ska det vara så svårt att stå emot när den värsta ångesten har lagt sig och man mår bra? Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit i min bok: ALDRIG mer och verkligen menat det, för att sedan dricka igen. Jag känner igen att det fungerar ungefär likadant för oss när det gäller hur man tänker. Jag vill verkligen sluta innan jag gör något riktigt dumt, eller det har jag ju redan gjort, men att det får hemska konsekvenser. Jag fyller år i början av nästa år och har tänkt ut att den allra bästa present jag kan ge mig är tre helt nyktra månader. Jag är ju också lite orolig för min lever emellanåt och den bör väl repareras bra under tre månader tänker jag. Vad jag gör sen vet jag inte, förmodligen kommer jag att prova att dricka. MEN jag tänker från och med i morgon inte dricka någon alkohol under tre månader fram till årsskiftet. Jag vill verkligen klara av detta och tänkte att om jag skrev om det på forumet kanske det skulle underlätta. Just nu sitter jag och dricker öl. Ja imorgon smäller det! Jag tänker fortsätta att skriva om min lilla resa.

Stigsdotter

Vad kul att du också kommer till Stockholm i februari!

Bra att du har en mamma att ringa till. Och att du KAN ringa henne när du mår dåligt. Hittade du någonsin whiskyflaskan? Hoppas inte, den hjälper dig inte det minsta. Styrkekram till dig.

turen73

Och skickade hem mamma. Jag har fått min man att inse hur illa ställt detär. Och mina två bästa vänner, min lillebror. Jag berättade även för min 16åriga dotter varför jag har varit "konstig".Så nu måste det bara gå åt ett håll. Jag skulle handla julklappar idag men det blir det inget av med. Måste repas.

turen73

Jag har klarat av dagen mycket på grund av att det inte finns någon alkohol kvar hemma.Har haft besök av min bror och det känns faktikt skönt att prata om det. Jag klarar inte av hantera alkoholen och nu vet ju de närmsta runt mig om det, vilket jag förstår är ett måste för att jag ska lyckas. Nu ska det bli kämpa av.

turen73

Tre månader utan alkohol- fel rubrik. Det kändes ganska långt då jag bestämde det, men jag har under den tiden fått mer insikt hur illa detär. Jag har duckit hejdöst ca tre dagar. Hällt i mig det jag kommit åt, vet inte vad jag har sagt när jag ringde till jobbet osv. Alltså det här går ju inte, jag har ju fyra barn också. Idag är jag på dag två. Och jag bara gråter...

PersonligaPersson

Idag gråter du. Men så kommer det inte att vara för all framtid. Att gråta ger dig en ren grund att bygga vidare på. Gråten kan stå för både en känsla av hopplöshet där du tycker att du misslyckats med vad du företagit dig. Den kan också stå för saknaden efter något som varit en stor del av ditt liv tidigare, dvs vinet och alkoholen. Ni är färdiga med varandra, och det som pågår nu är ett farväl. Du har lärt dig massor under de tre månader du skrivit här. Nu har du kommit till en punkt där du förstår att du kommer att behöva leva helt utan alkohol för resten av ditt liv. Den insikten hade du inte från början här. Det är en hårdare linje, men samtidigt en som är mer sann mot dig själv. Du har plötsligt hittat svaret på hur du ska kunna må mycket bättre, men samtidigt är det en stor utmaning att komma dit, till nykterheten. Läget har förändrats, försvårats, men ändå så borde det kännas desto klarare att det verkligen finns en "rätt väg" att gå.

Jag hoppas och tror att du kommer att känna dig bättre redan imorgon. Du kommer att känna dig redo för en riktigt vit och lugn jul!

turen73

Det är dag fyra och jag börjar så sakta må bättre efter min kraschdykning. Jag tänker inte älta det som är gjort utan väljer att se det som en viktig del i det självklara val jag måste göra. Idag känns det skönt att jag inte behöver fundera på om jag ska dricka, jag vet att jag inte kan. Jag vill inte hamna där jag precis har varit... jag ha nog gråtit pga mitt misslyckande och pga av nu är det över... På riktigt. Och jag har ju varit en partypingla som gillat att festa och dansa på borden... Förmodligen kanske det är så för fler av oss här och att det är pga det som vi faktiskt är här. Känner ett otroligt stöd av att gå in här på forumet och läsa annars skulle jag nog tro att jag var helt värdelös och det känner jag att jag inte är. Jag inser ju att det kommer att komma många svåra dagar framöver och att jag kommer att behöva all hjälp när funderingarna börjar. Något viktigt som förändrats den här gången är ju att mina bästa vänner har fått veta hur det är och det underlättar ju otroligt, ja det är nog en förutsättning för att jag ska lyckas. Jag vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, men idag känner jag mig redo att möta livet på riktigt. Jag vill gärna byta min rubrik eller ska jag starta en ny tråd, är det någon som kan hjälpa mig med hur jag ska göra det? Kan bara inte ha kvar det som det är som ni förstår. Kramar

tillbaka ! Och använd alla oss som är här som stöd och vägvisare på din nya väg, vi gillar att hjälpa :-))

Forumet byggs om just nu så det är inte säkert att du kan starta nytt annars kan du väl vänta tills den nya sidan är sjösatt ?

Ha en bra kväll och ta ett nytt beslut om nykterhet i morgon !

Tjalle

Är också tillbaka (på dag 4) efter senaste fyllan. Jag vet vilket helvete du har gått igenom. Även jag börjar komma tillbaka till verkligheten. Låt oss hjälpas åt.

Tjalle

turen73

Det låter som en bra ide. Man behöver all hjälp som man kan få. Försöka pränta in i min skalle INTE DET FÖRSTA GLASET! Jag har ju haft en del längre (allt är relativt)vita perider och mår ju så gått då. Lever liksom hela tiden. Det här ska vi klara. Vi vill ju ha ett bra, värdigt och närvarande liv. Jag tror att jag ska införa någon slags morgonritual där jag påminner mig om vad jag inte ska dricka... Ja vi får kämpa på. Lycka till du med.

turen73

Jag har lite dåligt samvete för att jag har fått så fina kommentarer och blivit stöttad av flera av er och... att jag inte har skrivit något tillbaka i er tråd. Får man vara lite egoistisk så här i början? När jag känner mig stadigare på benen ska jag "skärpa till mig"... Tack för all underbar hjälp och kram på er.

du kan göra nu turen73 är att vara superegoistisk och ägna dig åt din egen resa. Du behöver rikta all kraft på dig själv och ditt mående, det är en stor förändring i livet man går igenom när man väl väljer att sluta dricka.

Lycka till !!

vill.sluta

Som vanligt så hjälper du en annan att komma till insikt. Jag känner att t det är nog ngt jag också borde göra.
Jag laddar och försöker mentalt förbereda mig.
Det bara SKA gå.
Turen 73 vi hjälps åt.
Vi får inte glömma Anli.
/A

turen73

Ja vi får hjälpas åt. Det är trots allt en tröst att veta att man inte är ensam om detta kämpande mot något som gett en så mycket ångest och lidande. Jag ser i alla fall fram emot en vit jul med nära och kära. Skönt att höra att jag får/bör ägna mig mycket åt min egen resa så här i början. Jag är ju inte heller någon tjej? som brukar sitta vid datorn mer än nödvändigt. De här sista månaderna har det blivit betydligt mer, så familjen är nog lite förvånad. Här blåser förändringens vindar...God jul på er!

turen73

Det är dag sju och jag mår förhållandevis bra. Jag pendlar mellan lugn, tillförsikt och ångest. Jag har kännt mig lugn och faktiskt glad dessa dagar, för att jag vet att det bara finns en väg att gå och att jag kommer att må bättre och slippa all ångest för drickandet. Men rätt som det är slår ångesten till rejält; vad har jag gjort, hur kunde det bli så här illa och hur kommer det att gå i framtiden? Det är så många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag var på midnattsmässa igår och där pratade prästen bla om att se ljuset i allt mörker och att alla ögonblick är heliga; alltså många kvar att rädda. O helga natt fick en lite ny innebörd för mig. Efter det kände jag mig gansaka lugn, men imorse när jag vaknade och börjar fundera på allt fick jag genast ångest. Jag ska köpa mig en bok där jag ska börja skriva om mitt nya nyktra liv och hur det går, skriva ner tankar som kommer till mig. Jag tror att det blir en bra del i processen. Det är väl kanske så att jag kommer att ta in mer och mer hur stor min process kommer att bli. Skönt ändå att jag inte behöver fundera på vilken väg jag ska gå. Hade en underbar julafton med min kära familj. Kram

du klarade julafton med dess triggers. Bra idé med en bok, jag skriver också ner lite hur jag mår, så skriver jag också här, för min egen skull. Jag kan trösta dej med att ångesten försvinner, skammen och skulden blir lättare och lättare ju längre tiden går. Det enda vi kan göra för att försonas med det förflutna är att se till att framtiden blir bättre. Det är NU som gäller. Det som varit kan vi inte ändra. Jag försöker se det som en del av min mognadsprocess, att jag kanske behövde det för att växa som människa. Jag tänker alltmer sällan på det som var. Du är duktig, du klarar det här. Det kan behövas många försök men en dag har man fått nog för gott.

Jag städade just lite lådor och hittade ett papper som jag tror kommer från Women for Sobriety eller nåt sånt. New Life Acceptance Program. Punkt nr 9: "The past is gone forever. No longer will I be victimzed by the past. I am a new person".
Vi är inte längre offer för det förflutna. Ha det så skönt!

turen73

Jag håller sakta men säkert på att landa i att jag inte alls kan dricka alkohol. Jag känner mig just nu tillfreds och ganska harmonisk. Det har varit (snart) en månad med otroligt många känslor och tankar. De första veckorna kunde jag vakna på morgonen och liksom hoppas på att allt var en dröm... men nej, jag är alkolist. (Tränar på att tänka och skriva det och nästa steg är väl att säga det.)Det blev lyckligtvis så påtagligt när jag tokkraschade innan jul och alla närmaste fick kännedom om läget, så även jag insåg hur illa det snabbt hade blivit. Det är hemska dygn som jag inte vill göra om. Ibland har jag tänkt att "vad synd att det skulle bli så illa så att de närmaste fick veta, jag hade ju kunnat klara av att sluta utan deras kännedom". Men jag inser att det blev bättre så här. Jag har pratat med mina bästa två vänner och min mamma om läget och det känns bra. "Trots att det först är i den ibland grymma insikten om att vi faktiskt är förlorare - också- som vi på allvar kan förändra våra egna livsvillkor" Ur Benny Haags bok ingenting är möjligt. Jag känner inget sug just nu och det flyter på. Jag känner att det för tillfället räcker med att gå in och läsa på forumet men inser att prövningarna kommer att komma. Har tänkt tanken att jag ska gå på AAmöte så fort jag känner att det blir kämpigt. Min man har dragit ner på sitt drickande. Jag märker att han anstränger sig och jag har sagt till att de flaskor vi har hemma ska vara inlåsta någonstans. Han litar på att jag klarar av att avstå och inser inte fast jag inte har något sug nu att det kan svänga snabbt. Jag skulle lätt kunna hämta drickat nu om jag fick den ingivelsen. Jag känner mig säker nu men är det något jag lärt mig på resan är att hjärnan har ett eget ologiskt liv... Jag vet att jag kan tänka känna och göra något helt annat än det jag känner mig säker på idag. Det kan ju också ha att göra med min ålder och dess "kris" Jag tänkte mycket i början, kring nyår, att jag aldig i hela mitt liv kommer att kunna dricka ett glas vin. Jag vet ju att det är så det är om jag vill må bra men det känns lite för stort för att det ska kännas bra. Nu tänker jag att jag inte ska dricka något detta år, som ett första steg. Det kändes mycket bättre att tänka så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det känns bra för mig nu så då har jag bestämt att det är bra.Jag har dock en helt annan insikt idag än för tre månader sen när jag började skriva här. Jag tror faktiskt att jag kommer att lära mig att leva utan alkohol. Jag måste lära mig att göra det och ser just nu alla fördelar med ett sådant liv. Och det är många fördelar. Idag känns det bra och när det kommer svackor och djupa dalar får jag ta itu med det då. Kram på er kämpar!

Tjalle

Tror faktiskt att vi slutade dricka samma dag (för den här gången) den 19 december. Håller helt med dig att även om hjärnan och förnuftet säger att man inte ska dricka och att man just nu känner sig stabil kan det vända otroligt fort. Det kan faktiskt tokvända på bara några timmar, inte minst om någon yttre faktor ställer till det. Jag har varit med om det så många gånger förut.

Jag har också haft kortare och längre vita perioder från tid till annan men likt en dåres envishet velat pröva att dricka igen och igen.... Ofta när jag varit på flaskan igen har jag under en tid byggt upp en både god fysik och ett gott psyke och varje gång bryts detta ned när jag väl börjat igen. Man undrar ju hur många gånger en människa orkar börja om.

Jag har gått på AA-möten några gånger. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Det gäller nog verkligen att man hittar rätt grupp för att trivas. Jag tycker detta forumet är utmärkt. Samtidigt vill jag ju inte fokusera hela mitt återstående liv med att i varje ledig stund fokusera på alkoholfrågor. Jag vill egentligen försöka leva mitt vanliga liv men utan alkohol. Förstår dock att man under den första kritiska tiden får vara väldigt observant på sitt beteende.

Vad jag har svårast med, förutom att slåss mot min rastlöshet, är att min "kropp" kräver belöningar från tid till annan. Den enda belöning jag har givit mig i hela mitt vuxna liv är alkohol. Jag får ingen kick av att mula i mig ett antal chokladkakor eller gå ut att handla. Jag har verkligen funderat men jag hittar inga bra sätt att ersätta belöningen i form av alkohol.

Jag tränar i och för sig rätt regelbundet och det ger mig viss tillfredställelse och visst lugn men, för att vara ärlig, kan det inte riktigt mäta sig med det första whiskeyglaset.

Jag gör nu trots allt ett mycket seriöst försök att sluta och försöker vinnlägga mig om att ta livet i ett betydligt lugnare tempo än vad jag annars gjort. Mitt liv har nog tidigare "gått i 180". Känner ju själv, kanske också med tanke på stigande ålder, att man mår bättre när man inte stressar sig igenom tillvaron.

Tjalle

turen73

Ja det var den 19 som jag också började om igen. Ja detta att börja om hela tiden är inte roligt till slut. Måendet är på topp, både fysiskt och psykiskt, och så trillar man dit och ner. Alkohol, mycket socker och mat ingen motion osv. Nya tag igen. Det är faktiskt en av de store fördelarna som jag brukar tänka på nu när jag ska leva utan alkohol. Jag kommer inte att behöva börja om från den otroligt låga nivån man kan befinna sig på både fysiskt och psykiskt, fler gånger. Det om något känns befriande. Jag tänker också att jag ska skala bort ännu mer i mitt liv. Jag vill fokusera bara på det som känns viktigt OCH att jag får mycket tid till att bara vara. Att känna lugn och ro och inte behöva känna att jag måste bara göra det och det. Att kunna ta en ledig dag mer som den kommer. Vill ett av barnen spela ett spel så ska jag ta mig den tiden. Jag känner att jag mår mycket bättre när jag faktiskt bara kan sitta och slappa och gör vad som känns bra för tillfället. Alltså; skala bort ännu mer onödigt att lägga tiden på. Sen känner jag att jag har ett uppdämt behov av att bara vara ensam. Det ska jag också lyssna på och se till att jag får vara det lite mer. Den här våren känns det helt rätt att faktiskt prioritera mitt eget välmående. Det är ju i förlängningen hela familjens. Belöning? Ja för mig är det ju faktiskt belöning med en påse smågodis eller att shoppa helt för mig själv. Trots det är det ju inget som går upp emot ett glas rödvin. Om det kunde stanna vid det... /T

Jag vet också att jag aldrig mer kan dricka alkohol och jag har accepterat det. Det hindrar ju inte att det kommer sug helt plötsligt, precis som du beskriver. T.ex ikväll har jag kämpat med vetskapen om att det finns två flaskor vin hemma. Jag kommer inte att röra dom för jag kan känna vilken besvikelse det skulle vara efteråt men lik förbannat finns suget där. Nå det går om igen och sen kan det vara borta länge. Men jag föredrar nog att inte ha nåt hemma. Detta är kvar sen nyår.