Senaste kommentarerna i forumet

Ja, katt-a-strofen har faktiskt gett oss några goda skratt.. Katter är nämligen inte a l l t i d, så himla graciösa..
När han var yngre, gick han under benämningen "Lejonkungen", just för han ovana att sova i handfatet.. Det var hans "Simba-säng"..
Och visst är han charmör... Uppvaktar faktiskt fortfarande "flickorna" i kvarteret.. Att han sedan länge är kastrerad, verkar inte hindra...
Dessutom tror jag att han smygtittat på nämnda film, för den där b e d j a n d e blicken, när han vill ha mat, är misstänkt lik..

Han är definitivt HSB, på gatan,(Han Som Bestämmer)
Det enda han avgjort låtsas vara helt ointresserad av är flocken med skator..
Vilket fick sin förklaring, när jag såg hur de retades med honom.. Först flyger en skata fram och sätter sig nästan inom tass-avstånd, och när den fångat kissens intresse, kommer de andra bakifrån och nyper honom i svansen och på ryggen.. Jättekul, om kissen befinner sig uppe i ett träd.. hmm..

kram trollis

Hoppas allt är bra med dig och att semestern gav dig något av det du sökte. Jag saknar dig.
Kram från Nynykter

Mjauu ;-). Lusekatten är det bästa som har hänt mig på länge. Nu har jag min sängkamrat! Ha en bra dag där ute allihopa! En extra morgonkram till Frk B. /R

Du vet, jag HAR en elak humorgen :-) När du skrev att du sökte äldre finsktalande rivjärn fick jag en vision av hur ett skrämmande, bistert fruntimmer slog sig ned vid cirkusens köksbord och dängde en flaska Koskenkorva i bordet (=frukost)... Huga! Glöm inte att skriva i annonsen att personen ifråga ska vara nykter. Förresten finns det ju au-pair-förmedlingar. När man anlitar en sån tror jag man har rätt att byta aupair om det inte funkar. Kan ju vara ett alternativ till att göra dem till familjemedlemmar? (oops I did it again. Samma tema. Nu är jag tjatig också.)

Jag förstår om dygnets timmar inte räcker till för dig. Det är en stor och krävande uppgift att ratta tre ongar och ett hushåll, vänja ongarna med en ny kultur, stötta dem i deras saknad efter mamman (med skuldkänslor för egen del?), vara emsamförsörjande och ha ett nytt jobb som kräver resor... Till råga på allt har du dragit på dig ett kattskrälle. Det kanske är tur att Lusekatten inte är som Trollis förlaga till Katten Gustaf... Så nu tycker jag att du ska göra som nämnda katt och bara lapa i dig allt beröm du får! Du gör en fantastisk sak för dig själv och dina barn! (Tyst nu, låt det bara sjunka in. Jag anar ett alltför självkritiskt öga hos dig. Ta emot: det du gör är fantastiskt och kärleksfullt!)

Kram/ NN

Har inte så mycket mer än det. Är glad över att det går bra för dig...att det finns ngn det går bra för.

Skönt med dina ord om att det blir bra i slutändan. Ja, barn är tuffare än vad man tror. Klarar ganska mycket...men givetvis betyder det ju inte att man kan behandla dem hur som helst.

Dina tycks ju iaf. ha "förlåtit". Ville inte dottern göra London en gång till med dig? Alltså kan du inte vara värsta tok-fylle-kajan i deras ögon ;-)

Godmorgon kram/R

Vet du, Berra? Jag sitter ju här, vaken mitt i natten och filosoferar. Kan inte sova pga för mycket C-vitamin från min nyponsoppa. Jag, personligen, fattade vad du ville förmedla med din berättelse om firmafesten. Eller rättare sagt: jag tog till mig berättelsen utan att bli provocerad, eller så. För mig var berättelsen/händelsen ett praktexempel på en vanlig svensk fest på företaget. Förlåt, alla, men det är så himla typexemplariskt, det Berra beskriver.

Som nykter betraktare ser man hur kollegor gradvis "går ner sig i skämsträsket". Det är tyvärr så på många företag. Kanske inte dom små, men när det gäller stora företag och det är firmafest är ju tyvärr det här den bistra sanningen. Varför?

Det kan inte jag svara på, men tyvärr, måste JAG säga personligen: det du beskriver, Berra, är nog den sk "Svenska modellen".:(, eller:)??

Hoppa på mig, reagera, snälla medmänniskor!!/Sims

Hej, nu skriver jag mitt i natten, men jag har upptäckt att nyponsoppa är ganska bra. Om man tycker om det. Inte för o sova, men som komplement till vatten. Rik på C-vitamin. Men, det var ingen vidare idé och dricka det nu, för jag blev jättepigg, så här kl. 02.33..Oj, va dumt det blev.

Nattpigg/ imorgontrött sims

Oj! Hujeda mig! Varför kan inte jag vara så klok som ni är? Kanske för att jag är en bondmora från landet, en äkta lantis? Nej, skämt o sido, spelar ingen roll om du bor mitt i city av Stockholm, eller någon annanstans; vi har samma problematik i grunden ändå: drickandet.

Kan man tillåta sig vara en sur bitch ett tag, för att sedan mjukna upp till en vacker fin Askunge? Vore så fint om mössen hjälpte mig att få en fin klänning och..hallå?! Det är en saga! Jaha..ok. Så, då kommer inte HAN och räddar mig..? Attans! Gör satans ont nu! Sitta här mitt i natten och inse att ingen kan rädda mig, utom jag själv! Jag ska läsa i den där AA-boken och se om jag är klokare imorgon.

Natti natti!/sims

"Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig

Sov mitt barn i bädden hos mor,låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge han en hönsaskank, om ingen annan har tatt 'en.
Du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig."

Kan inte riktigt sova så tittar in och sjunger en nattvisa för er andra som sitter uppe. Funkade på hunden i alla fall som ligger och myssnarkar på sin kudde helt omedveten om lusakattor eller ylande vargar...

Jag blev lite smickrad...fast du inte ens smickrade mig. Så bekräftelsetörstig är jag...men bättre det än törstig på A.

Som du själv gissade; Min enda drivkraft var överlevnad och barn. Jag mådde verkligen inte bra de åtta månader som vintern varade i byhåla. Mörkret och kylan. Så jag satt bara framför tv:n och tröstdrack. Vi är alla olika...en del älskar snö och slask...jag mådde skit.

För mig blev det en välsignelse att åka på rehabiliteringshem...där fick jag ta tag i mitt drickande. Men sen kom nästa välsignelse; Jag blev sjukskriven ett tag till eftersom jag inte kunde gå (En helt annan löjlig historia). Så på nykter kaluv fick jag tid att bara tänka.

Drömmen om Italien hade funnits länge. Jag visste väl också att jag kunde få jobb här. Men orken fanns inte så länge flaskan fanns. Bara en massa ouppfyllda drömmar. Allt skulle ske imorgon...idag skulle jag bara ta ett glas till...

Så jag tror att vi orkar/kan/vågar mkt mer än vi själva tror. Men all kraft gå till att tänka på att inte vara för bakis, uthärda en dag till innan man får komma hem till A. Så jag tror inte det är mod...kanske en smula framåtanda. Jag är en sån person som agerar först och tänker sedan. Vilket inte alltid blir så där tokbra.

Du kan också förändra vad som förändras måste...och nu börjar du inse det. Du saknar nog inte mod och att vara rädd för vägskälen finns inte på kartan för en kvinna som har slagits mot A. Vi har tyvärr bara ett liv...så det är nu satsningen måste ske.

Yep, det blev ett svammligt svar...men jag är hemskt trött. Är alltid trött nu förtiden. Sena kvällar och tidiga mornar. Precis som du sover jag FÖR lite. Men det funkar det med...så länge man inte vaknar bakis. Tack Tilde! Godnatt /R

Jag skrattade högt när jag läste om kattskrället. Sova i handfatet liksom...? I hund-kontra-katt-diskussioner brukar ju kattmänniskorna säga att hundar är så tråååkiga, så förutsägbara. Katter är däremot intressanta för att de går sin egen väg. Eller hur? :-)
Det verkar som om du har katternas katt hemma hos dig. Inte bara förlagan till Gustav utan king of cats. Men Trollis, låt honom INTE titta på Mästerkatten i Shrekfilmerna! Då kommer han nämligen att få för sig att han är latino-eldig charmör också...
Kram från Nynykter

Du är så bitsk fröken NN. Faktum är att jag har annonserat efter ett redigt äldre finskspråkigt fruntimmer/rivjärn. Fick inte ett enda svar. Men jag fattar ju nu att en annons i "Corriere della Sera" var bortkastade pengar. Ska sätta in en ny annons i "Helsingin Sanomat". Det ska nog lösa sig. Blev så uppmuntrad av det du skrev om att du faktiskt hade läst om en äldre kvinna som trivdes med jobbet. Det är inte det att jag är lat...men jag hinner verkligen inte med. Hunden ska rastas, lillkillen ska ha ngn hemma...ja, du fattar.
Känner ngn ett nyktert finskt äldre rivjärn som vill se Italien...låt mig veta ;-). Kram själv frk Bitsk/NN

Åh vad härligt det låter, att du har hittat lugnet. Mitt mål är att det där lugnet ska finnas i magen jämt, även när det gungar. Det måste gå. Tack för att du påminde mig om sömnen, har slarvat och ska dra åt tyglarna! Tror på det du skriver, i sängen sover man, vet också att det blir bäst så.

Du, den där jantelagen, be den dra nåt gammalt över sig! Här får vi spy ut det som är jobbigt, och skriva upp det som är bra. För att påminna oss själva, men också för att inspirera andra. Det är ju då man vågar ge det en chans, när man tror på att det kan bli bra. Vi duktiga flickor är alldeles för bra på att hålla tillbaka, vi måste bli bättre på att berömma oss själva, och det även när vi inte presterar hundra!

Önskar också att jag kunde sluta älta, det är inte gamla grejer för mig utan saker i min omgivning just nu jag är förbannad över. Samma saker jag går och gnäller om, blir så trött på att höra mig själv! Antingen förändrar man, eller så accepterar man, punkt. Men så jäkla svårt i praktiken ibland. Har du några tips? Hur bryter man?

Hej Tilde! Tack för ditt långa fina inlägg på min tråd. Det kändes extra kul eftersom jag idag har läst hela din tråd istället för att jobba på förmiddagen. Blev så nyfiken efter att ha lämnat dig i Filosofiska rummet i morse. Vem är den kvinna? Har nog missat lite eftersom du ramlade in jst när jag hade det som mest fix med flytt/semester. Men nu känns det som jag vet lite mer. Du skriver väldigt vackert och utlämnande. Man känner vad du menar. Visst har du Kämpaglöd. Ska utveckla det senare. Nu måste jag mata onghögen... (De är stora nog att äta själva, men middagen är den enda gången vi hinner prata hela klanen) Vi hörs! Kram/R

Aha, du jagar också, trollet? Vilken cool tjej du är, människa! Ja, du som är så tusen gånger mer stark än din manliga (troligtvis, vet inte, men gissar efter erfarenhet...kan säkert vara med och påverka även där i skogen, typ: är det så himla lyckat och dricka sprit när du ska använda bössan..?

Hur är det möjligt? Vi andra tjejer/kvinnor som beter oss vidrigt p.g.a alkoholen döms MYCKET hårdare om vi druckit hemma med barnen hemma, än t ex Peter, 45, råkade skjuta sin jaktkompis, för: han såg ut som ett vildsvin.

Sims

Lägger mig i här, kanske, men gillar du bakelser? En stor j-a god buffé med mat du gillar? En film du velat se på bio? Kanske allt på en kväll? Först en god buffé på en restaurang, där du äter så magen står i fyra hörn, sen bio (en film du tror du verkligen vill se), sen om du ens orkar: gå vidare och ta en jäättestor dessert någonstans. Orkar du mer efter det..osh! Då vet inte jag, med mitt tunga alkoholproblem. Räkna ut va mycket pengar du lagt på alkohol en kväll och se, (oftast, ungefär lika mycket som en helkväll med mat, mat, mat). Köp choklad, om du gillar det, för det har en slags lugnande effekt, inte vet jag varför. Sitter här och försöker ge råd. Jag är verkligen inte en människa o ge råd, just nu, men hoppas att du kanske inte kommit så långt i missbruket som jag. Kanske mina råd hjälpt mig själv för hundra år sedan, när jag utvecklade denna sjukdom/ alternativt valde/sket i vad jag gjorde/var hänsynslös/blev sjuk...you name it.

dU VÄLJER! / SIMS

stressade ganska lagom, iaf om man jämför med hur hyper jag brukar bli i den här typen av situationer. Men nu kommer då problemet. Jag är ganska övertygad om att jag klarade tentamen men hur firar man nu? Hur belönar man sig på ett sätt som gör mig lika superpigg och glad som champagne brukar göra? Hur går man på tentaöl och dricker mineralvatten? Hur FIRAR man saker? Åh. Idag är jag SUR för att jag inte får dricka som belöning.

Jag har funderat mycket på din resa... ja dina båda resor. Din resa till ett liv utan alkohol och så resan utomlands till ett nytt liv. Jag känner beundran blandat med en "hur gör han?"-känsla när jag följer dig här. Jag riktigt klurar på "hur gör han den mannen? Vad besitter han för krafter"

Själv har jag blivit mer o mer feg eller rädd med tiden inser jag. Förr trivdes jag med mig själv så mycket att jag kunde sticka iväg själv ut i världen o fixa jobb eller bara ta dagen som den kom utan nån som helst oro. Jag gillade det o jag reflekterade aldrig över att ensamhet o uppbrott kunde vara något hot. Det var heller inget hot.

Trodde aldrig jag skulle bli så här ... "gammal" :) på nåt vis förknippar jag det med att bli gammal o bekväm, trist o förutsägbar :(
Vart tog jag vägen...

Nu är jag ganska rädd för vägskälen och för att ta de där avgörande stora besluten i livet... Det kan gälla uppbrott, avslut, lämna, jobb, relationer... Men du, du lämnade alkoholen som var ett stort problem för dig och så bryter du upp och beger dig till ett annat liv, ett annat land. Vilket mod och vilken framåtanda. Kanske i överlevnad för dig o dina barn, det anar jag kan vara den största drivkraften. Ett stort mod har krävts vad än orsaken var.

Jag vill verkligen försöka ta igen lite av min gamla styrka. Blir inspirerad genom att titta på hur du har gjort... och du lyckades göra det på så kort tid. För mig går det inte så fort, men jag får ändå "träningsvärk" i hjärnan av att vrida på tanken i väldigt snäv riktning dagligen och stundligen... Men så känner jag den där sagolika glädjen ibland också... yees, jag kan, jag vill förändring, jag vågar!

Så himla bra att jag får följa med och se dina resor.
Tack Dompa.
Tilde

Heder åt författaren, samt alla ni andra i denna tråd.
NI HAR SÅ OTROLIGT MYCKET ATT VARA STOLTA ÖVER>!!!!!!!
Sträck på er, upp med näsan och säg till er själva hur fantastiska ni är!
/A

om jag håller på att födas på nytt. En helt ny tanke. Det gör ont förståss.
Men det är inte farligt att det gör ont.
Har aldig använt sömnmedicin för att kunna sova, men använt vin när det blivit för lite sömn och för mycket oro. Dålig kombination av orsaker till att dricka vin förstod jag nog egentligen då och gör det definitivt nu.

Jag är mycket lugnare nu, ja jag är lugn nu. Och jag behöver inget vin för att döva eller för att kunna sova, döva eller kunna sova... man kan fortsätta i oändlighet för de hänger ju ihop, de där båda vapenbröderna.

Kan känna lite sorg eller vemod över mina livslögner. Jag har trott att det är lättare än vad det är. I relationer framför allt. Å vad svårt det är med beslut, att lämna eller kämpa på i lite för stark motvind i en relation. Alla dessa val... Vägskäl.

...OCH
det är mycket lättare att tacklas med problem nu när jag inte skymmer sikten med lite ljuv dåsighet i hjärnan. Jag tycker OM att ta itu med det... Vad skönt det är. Det går lätt att vända sorgen till kämpaglöd. I natt var jag ledsen nu känns det som att jag VILL massor och jag KAN.

av de på Forumet som jag kände mig lite i samma sits med, när jag gjorde min tråd här. Förstod o förstår dig väl när du kämpar fram på din resa. Jag är glad för dina framsteg ska du veta!

Apropå sömnen. Jag har lärt mig på min sömnkurs :) att man ska minimera tiden i sängen, lägga sig senare och försöka få effektiv sovtid den tid man ligger där. Om man ältar är det bra att gå upp från sängen en stund (jag gör inte det alltid, fel av mig) helst lika länge som man legat o ältat.
Finns flera olika sätt att ta hand om de där tankarna man inte vill ha på natten. Man kan välja något, men jag vet att du haft något sådant råd till mig tidigare så de teknikerna kan du nog redan.
Jag har köpt min kurs på nätet. Tycker det ger resultat. Det är sömnschema och en massa matnyttigt... lite mindfulness o annat trevligt :)

Ha en fortsatt skön dag i soffan! Det är nåt jag tycker man ska unna sig. Att vara sjuk när man är sjuk... baaara vila och mysa. Det är det kroppen behöver o vill ha...
Kram Tilde

Var tror du de fick idén om Gustaf från.. Han kliver upp på tangentbordet, försöker skriva copycat och trycka enter...
Vill ha minst 2 frukostar..
och sedan ett par mellanmål innan en
S t a d i g lunch...
sedan måste man ju gå ut en stund (.. ni vet inkomster å utgifter...)
Ett litet snack för mellanmålet e inte så dumt.. (speciellt inte om man gjort av med en maaaasssaa kalorier på att fånga mellanmålet..
Å så ett stadigt kvällsmål, före "natta-biten"... Så man orkar sova tills det är dax för frukost..

Däremellan, så tar man sig en lur, i handfatet ( usch, måste människor borsta tänderna härinne på morgonen..)masar sig till tvättkorgen istället..
sedan kan man prova soffan, hatthyllan, och föröka klämma sig in emellan det bredaste av elementen och förnsterbrädan (jodå, kisse luktar n ä s t a n vidbränt och har små "vågor" i pälsen..)
Att krypa in i en garderob och in på strumphyllan e fint..( Man syns inte, om man gräver ner sig..)

Och hörseln är minst sagt selektiv.. Ropa på katten, för att du tänker gå ut, och han är borta..
S m y g fram en burk kattmat och du hinner inte ens öppna, innan han har lindat in sig 2 varv (så att byxbenen oavsett färg, är orangea)runt fötterna...

trollis

Det är så fint att ni hittar hit och katterna med.
Katt-a-strofen skulle nog behöva komma hit och softa lite. Här finns lugn och stillhet för alla. Jag lovar att skrället ganska snabbt kommer att rulla ihop sig helt stilla i en av fåtöljerna.
Men Trollet, jag tror inte att du ska låta katten din läsa serierna om Katten Gustaf. Han verkar ha fått en dålig förebild där :-)
Peace & Love
Nynykter

alltså, Dompa, det låter som om du skulle behöva en au-pair eller nåt!
Men, nävisstja, det kanske inte var någon bra idé... :-)
Skämt åsido, det är tufft att vara ensamstående förälder. Vi som har förmånen att ha varannan-vecka kan ju i alla fall pusta ut när ongarna är hos exet.
Men en fördel är att barnen nog blir mindre curlade. Så sätt dem i arbete efter förmåga!

Kram från Nynykter

Bra jobbat Sommar! Det är starka krafter vi slåss mot, hjärnans kemi, omgivningens påtryckningar och snedvridna minnesbilder för att nämna några. Och du vann!

Jag tror inte att lyckan är konstant. Jag tror det handlar om de små lyckliga stunderna, likt den du kände på morgonkvisten. Och i takt med att vi tillfrisknar, och kroppen skapar lycka på naturlig väg kommer dessa stunder ske så ofta att vi kommer se oss som lyckliga, trots dalar och motgångar emellanåt. Det enda vi kan göra under tiden är att acceptera våra känslor, bra som dåliga och fokusera på att inte dricka. Och det fixar du ju galant vännen!

Kramar!