Senaste kommentarerna i forumet

Tittar in i mitt favoritrum på denna sidan och drar ett djupt andetag i den lite kyliga morgonluften från det öppna fönstret. Önskar er alla en fin och nykter midsommar. Och hoppas att er omgivning far varsamt fram med er. Motsatsen kan ibland vara en så jobbig och svår del av vägen mot egen nykterhet. Det hade jag nog aldrig reflekterat över då jag själv vacklade in här, att jag skulle tycka att det var så svårt att existera i konsekvensen av andras drickande, och då inte ens närmaste familjens, utan bara situationer som uppstår i diverse sammanhang där människor vistas tillsammans under "festliga" former. Stämmningar, känsloyttringar, missförstånd som inte är verkliga - utan bara uppkommer för att vi dimmar till tillvaron. Som när man "softar" ett foto lite för att ludda till skärpan. Det är ibland ensamt och ledsamt att vara ensam i skärpan. Många kramar V♥

Första gångerna jag provade alkoholfritt (i tidig nykterhet) som var FÖR likt alternativen med alkohol blev jag sken-berusad! Mycket obehaglig känsla, och fick mig att tänka till. Nu för tiden blir effekten dock inte den, tror det är för att hjärnan inte längre gör samma koppling. Synapserna har tränats att ta en annan väg helt enkelt efter en längre tid och utveckling. Nu köper jag alternativ både på ica och systemet, som har finfin äppelmust bla. Ett annat alternativ som jag gillar som kall törstsläckare då läsk känns för slibbigt är Sanbitter med mycket is, också från systemet och 0,0%. Men ta det piano med det som smakar väldigt likt den "riktiga" varan är mitt råd, och våga känna efter helt ärligt vad valet av dryck och ev glas sänder för signaler till din hjärna. Gör det inte svårare för dig själv än var det redan är. Önskar er en fin helg i trevligt sällskap, och en sak till. Om det INTE känns trevligt i sällskapet - säg god natt och ta INTE på er skuldkänslan av att vara partypooper! Vårt vanliga dilemma. Ta inte på dig ansvar för hur andra som dricker upplever att du inte dricker. Så onödigt, då de ändå mest troligt inte kommer minnas eller uppskatta din "tappra insats" och ditt "offer" dagen efter. Kram på er och lycka till♥

Inga snytingar delas ut. Visst är jag lite surgubbe/bergstroll men det är bara mot drycken och suget. Aldrig mot de som faller...det kan ju lika väl bli jag själv. Att slåss mot sig själv verkar bara dumt. Jag ska också ha telefonen med mig...skrika till er när/om suget sätter in.
Men vi fixar nog detta. Sommarens fylleorgie är inte för oss...den får de "normala" ta.

Sista arbetsdagen...som bara blir halv eftersom alla ska hem och förbereda för midsommar. Förbereda? Är det att provsmaka snapsarna? Själv ska jag få hem ongarna idag...så för mig blir det enkelt. Kör nykterfarsan idag. En lite sur men väldoftande man.

Nu borde jag hänga tvätt. Gillar sommaren när man kan hänga tvätten istället för torktumla. Massor med extrajobb men lite mysigt. Haha. Man får ta de SMÅ glädjestunderna när flaskan är borta ;-)

Ha det bra. Försök att tänka efter före... /R

...både bra och dåliga erfarenheter. Jag skulle nog, såhär i början, hålla mig undan från allt vad ölsmak heter eftersom det , precis som du säger, kan dra igång ett sug. Eller så ser du till att ha så mycket alkoholfritt med dig att du kan pimpla hur mycket du vill, för tar det slut kanske du går över på det starka.

...det var här då! Forumpsykot minsann - läskigt! Men ni får skärpa till er lite för min plan inför fredagen är nämligen att slänga mig på telefonen och forumsurfa om jag känner mig det minsta sugen på att göra mina drickande vänner sällskap. Det kommer finnas alla möjligheter att smyga till sig dricka. Men det går ju inte, för det skulle verkligen bli så: smyga till mig. Jisses vad skämmigt, helt plötsligt sitter jag där packad som en liten jag vet inte vad - så kan vi ju inte ha det.

Så, välkommen att göra mig sällskap här på fredag. Kanske kan vi ha en särskild midsommarkräktråd?

Puss å kram surgubbe & till surkärringen med ;-)

*smyger ut innan jag får en snyting*

Hej, vad skoj att du tittar in :-) Du är ju en i gänget! Det är liksom lite det som är vitsen med det här, vi stöttar och bryr oss om varandra. Men det är ju många som försvinner emellanåt och vi som är kvar kan ju bara spekulera i vad som har hänt och hoppas att man har fullt upp med att må bra och inte hinner skriva!

För mig har det varit en process. Jag hade snurrat runt på forumet i ett år tror jag innan jag skapade en egen tråd och blev mer aktiv. Det måste nog vara en process för att man ska "få med sig själv"på banan. Det är en stor omställning ändå, det kräver mycket av en själv att först erkänna att man är allergisk mot alkohol och sedan bestämma sig för att göra någonting åt det. Det krävs eftertanke och analys - vad är det som gör att jag dricker, hur känns det nu, hur kändes det när jag drack, blev det bättre/sämre eller vad det nu var för effekt jag ville uppnå. VILLE jag uppnå en effekt eller drack jag bara för att glaset stod där?

Jag tror att det måste få ta tid. Precis som det gör för dig nu. Att bara dricka en gång i veckan är ju jättebra!

Många kramar till dig Annelie! Och du, tänk lite tvärtom, du ratar oss fast vi lämnar ut lite av oss själva varje gång vi skriver hos dig! Missförstå mig rätt nu, jag vill inte ge dig dåligt samvete ovanpå allt, men ibland kan det vara bra att ta ett steg utanför sin egna lilla sfär bestående av det egna jaget ;-)

Många kommer att vara riktigt fruktansvärt bakis på fredag och lördag morgon, eller hur?
I skrivande stund så försöker jag föreställa mig annat för min del. Kanske göra något tvärs emot annorlunda för en gångs skull. Att gå ut en promenad/jogga och faktiskt tänka på att man skulle kunnat varit sinnesjukt bakis istället.

Känns bra att tänka så. Just nu i vart fall.

Visst är det jobbigt att tänka en hel månad framåt. Fast jag tycker att självhjälpsprogrammet här verkar vara bra. I dagboken kan man ju planera en vecka och faktiskt tänka igenom lite hur man tänker sig sitt drickande.
Men ja, man vet ju hur det kan bli också. Man lovar sig själv osv.

z (som har planerat en näst intill vit midsommar)

och blir nästan lite förskräckt över alla svar. Vet inte varför jag valde att försvinna med svansen mellan bena men Liljas inlägg fick mig att fundera ett varv extra, det här om att bli för intim. För det är ju så, jag började känna mig som en i gänget, det var familjärt och intimt. Och då kom den gamla välbekanta känslan tillbaks, ju mer jag lämnar ut av mig själv desto mer blir jag sårad när jag sen blir ratad. Bättre då att dra sig undan. Herre gud, det är bara ett anonymt forum, varför känner jag då så??? Jag vet, jag borde söka hjälp.

Med drickandet går det sådär. Har beslutat mig för max en gång per vecka och det har funkat. Men jag mår så dåligt dagen efter så jag fattar inte varför jag inte lägger av helt. Förhoppningsvis är det en process mot ett helnyktert liv, det är i alla fall vad jag hoppas.

Vet inte när jag vågar skriva igen men en stor kram till er allihop som kämpar på där ute!

Glad och nykter fredag på dig själv surkärring ;-) /R

Du är i gott sällskap, jag är en riktig surkärring idag! Meeeen jag ser det som en bra anledning till att sjunka ner i ett skumbad med en bra bok och skita i allt jäkla packande! Och du, du har ju faktiskt rätt. Det gäller att förbereda sig extra noga inför helger som dessa då det blir onormalt normalt att supa till lite när man känner för det.

Glad midsommar på dig, surgubbe!

måste fortfarande vara helt inne på ett glas vitt, nej jag skulle säga ett glas mineralvatten, skrev fel... Jag misslyckades ju förra helgen och ska nu försöka igen i midsommar. Har köpt alkoholfri öl, men jag vet inte om jag ska ta med dessa, kan det dra igång ett sug? Har aldrig druckit alkoholfri öl förutom när jag var gravid. Nu är jag ju rädd att det känns så bra just när jag sitter där att jag går vidare på sktarköl när jag druckit en alkoholfri bara för att smaken sätter igång något. Har någon erfarenhet av detta?

Så om ett dygn är vi vid de planerade återfallens helg. Känner mig verkligen bergstroll men jag "ser" forum framför mig. Nada aktivitet på fredag...men många rop på hjälp på söndagskvällen. Inget ont i det och jag vill djävlar i havet inte vara dryg...men tänk ett steg i förväg.
Borde inte posta detta, men alla som hittat hit är medvetna om det egna ansvaret. Drycken/suget är starkt...men du då? Du är ingen wimp! Så tänker jag... Sen om jag klassas som det nya forumpsykot...ja, då tar jag det. Usch vilken surgubbe jag blivit - den perfekta förevändningen för att ta ett glas och "slappna av" /R

Grannar, sill, potatis, fest, party, drick drick drick flädersaft!!!!

för allvarligt talat - hur god är nubben egentligen på en skala? Om vi är riktigt ärliga?

Fyller en stor tung kristallskål med styrkekarameller och jävlaranammapraliner åt alla som behöver! Nej förresten, kristallskål passar inte här, jag fyller ett emaljerat tvättfat med godsakerna istället!

Kram!

ångest
Midsommar. Ja vad ska jag säga...inga barn som är små som tur är. Men bara en jävla ångest. Grannar, sill, potatis, fest, party, drick drick drick!!!!
Fan fan fan. Jag vill fast jag inte vill/bör.

Och de självgående samtalen i hjärnan fortsätter. Idag fick jag för mig att jag visst kommer att kunna findricka en Amarone till maten nån gång i framtiden, jajjemän! Sen fortsatte den eviga reprisen; du vill ju inte bara ha ett par glas, det GÅR ju inte. Nej, jag vet. Har insett att diskussionerna med alkospöket har två dimensioner, den ena handlar om det "sociala" antar jag, att kunna vara som alla andra.

Igår kväll kände jag att jag saknade själva ruset, det har jag inte gjort tidigare vad jag kan minnas. Inte så starkt. Mindes en kväll för ett tag sen då vi var ute och drack öl och tänkte att, det där saknar jag. Att glida bort. Vad jag glömde komma ihåg var ångesten jag kände efter första glaset, känslan av att det var fel. Det pinsamma smset till vänninan, det sluddriga telefonsamtalet med en annan, fyllepromenaden med en stackars liten hund (det hände inget men jag är med djur som med barn) och vinspyan på pojkvännens kompis (som jag knappt känner) toalett. Baksmällan dagen efter då vi skulle på bröllop, skammen jag kände över att sitta hos frissan och stinka gammal fylla, händerna som skakade när jag försökte måla naglarna...behöver jag fortsätta? Tänkte att visst, kan du få känslan, helt isolerad utan några konsekvenser, så fine. Men det GÅR inte. Och då är det inte värt det. Aldrig. Funderade sedan på vad jag vill glida bort ifrån? Kom inte på något. Varför vill man dränka hjärnan i gift? Antar att det här är fysisk abstinens?

Tänkte istället på när jag klättrade i klippor i helgen, åskan som mullrade en bit bort, regnet, vågorna. Det var också ett slags rus, utan trista konsekvenser (ja förutom en blöt jacka). Bestämde mig för att knarka på lite med upplevelser istället :-)

Nu är det snart dags för midsommar och jag har bestämt mig för att inte köpa med mig alkoholfria öl som jag hade tänkt. Vågar helt enkelt inte. Dags att starta nya traditioner, helgen ska framöver förknippas med flädersaft istället för öl och snaps! Fläder och sill, funkar det tro?

Jag har inte bestämt hur men jag kommer inte att gå till Bolaget och inhandla för en 3 dagars, utan den butiken får vara för min del.Kan bli att jag går till Bolaget och handlar åt Frugan om hon ska ha hem nåt.
(en prövning det med!) Men den klarar jag.
Jag har heller inte planerat någott drickande, där emot har mina tankar lutat åt hel vitt.:-)
Gräddvitt kanske men ingen katastråf i så fall;-/

veligt svar, men jag kommer att bestämma mig vid sittande bord :-I

Kämpa På Vi Hörs

Så hur går tankarna nu? Två dygn kvar tills majoriteten av vuxna och tonåringar i sverige tar sig en redig blecka. Anar att många sätter igång redan imorgon. Har du bestämt dig, blir det vitt? Gräddvitt? Eller en fylla i gammal fin tradition?

Själv kör jag nyktert. Men jag ska ju vara med folk där nästan alla vet att jag är alkis :). Ska dock bli intressant då det är min första fest sen jag blev nykter. Hade gärna struntat i allt...men barnen vill fira midsommar.

Ha det gott. Vi hörs/R

Mitt planerade återfall har än så länge stannat vid den där folkölen i söndags. Ikväll ska jag testa två glas vin. Återkommer.

...och ensam är du verkligen inte :-)

Kram!

...skulle du be om ett glas vin??! Var det monstret som skrev nu också ;-)

ett sådant gammal klistermärke någonstans - ett runt ett med texten "Nobba brass och nubbe". Ni jämnåriga som var med på den tiden minns säkert.

Fast min favoritslogan alla kategorier kommer från en kompis som var trött på sin dåvarande pojkväns alltför frekventa drickande. Hon berättade en dag att "nu har jag sagt som det är - att han får välja - spånken eller nuppa". Den kan vi också ta med oss till midsommar :)

Hoppas ni har en rolig kväll ni som inte kollar fotboll.

VD

en stund. Världen är nytvättad och ljuset är magiskt när det silar genom grönskan.

Tar in nya pioner, de fäller bladen så snabbt. Liljorna blommar också men jag älskar de vita pionerna så det får vara så tills rummets ägare kommer hem. Ska göra iordning en kopp té och fyller hett vatten i termosen. Nätterna är kyliga.

Tar in en vinylskiva ur samligen, Björn J:son Lindh, Svensk rapsodi. Underbar musik som passar i sommarkvällen./ mt

Övervikt är ett skäl till att inte dricka och är dret alkoholen som är orsaken så dubbel vinst.
Förresten det är trippel vinst du slipper ljuga, det är sant som du säger man går upp invikt av alkohol + att man inte blir så noga med vad man stoppar i sig när FYLLE HUNGERN Slår till.
Kämpa på!

Ja jag läste det där om Per, det kändes så sorgligt på nåt sätt...och skrämmande. Han hävdar att det var ett "rationellt" beslut, men det vette fasen...

Tack Stigsdotter för att du delar med dig av din Exorsist-historia, känns bättre att veta att jag inte är den enda knasbollen;-) Jag1 är som en trotsig fjortis som tjatar för att testa gränser, fick för mig att jag skulle ta en öl på balkongen förut. Alkoholfri, men ändå. Nej, svarade jag2, du får en kaffe, annars får det vara. Jag1 kände sig besviken medan jag2 blev orolig, håller jag på att flytta gränser nu? Herregud, man blir ju knäpp för mindre. Tror att krisen jag går igenom handlar om insikten att jag aldrig kommer få bort alkohol helt ur mitt liv om jag vill fortsätta delta i samma sammanhang som andra. Och det stör mig. Jag har ju vetat det förut, men inte riktigt fattat det. Och den insikten gör mig ledsen. Men det ger sig väl med tiden, antar att man lär sig. Tänker fortsätta jobba på mina gränser, att dra mig undan när jag får nog. Skita i om folk tycker jag är tråkig, jag tycker fulla människor är jäkligt tradiga! Och jag kommer aldrig, aldrig någonsin kunna dricka "socialt", för det blir aldrig så för mig. Skulle jag försöka mig på att dricka socialt, skulle det vara att dricka för andras skull, inte för min egen. Bara att acceptera.

En kollega bjöd med mig på AW imorgon och jag kände att jag måste vara rak med att jag inte dricker, nu när jag1 håller på som hon gör. Sa att jag har en vit period nu, bara sådär, men att jag gärna följer med en sväng. Hon frågade såklart (?) varför och jag sa att det blivit för mycket slentriandrickande det senaste. Och att jag upptäckt att jag mår mycket bättre utan. Det är en ganska okej förklaring tycker jag, sann men utlämnar inte för mycket. Känns bra. Vill fortfarande inte få ALKIS stämplat i pannan, inte på jobbet, men jag vill inte heller hemlighålla att jag är nykter. Blir ju som att jag skäms, och det gör jag inte.

Jag är glad över mitt beslut, att jag tillåter mig själv att känna mig trygg och att jag tar ansvar för det jag gör. Det är jag stolt över! Jag tror att den här känslan av "ensamhet" går över med tiden, när jag vant mig. Det måste jag tro iallafall.