Senaste kommentarerna i forumet

Det går ju bra det här! Jag trodde nog bara att jag drack för mycket... osv osv. visst är detta en klassiker, det är den lilla alkoholdjävulen som talar. Visst vore det bra om man kunde dricka "normalt" men precis som du säger, då hade vi ju gjort det!!!

Alternativ: För mig har det vid några tillfällen inte varit bra att dricka alkoholfritt öl. Det är när dessa har delat påse med vanliga öl. Den första ölen gör mig sugen på en till och finns det då vanlig dricka drar jag i mig det. OM det inte finns något annat är det gott med alkoholfri, eller med låg halt, Carlsbergs 0,5% är god. 100% blåbär är riktigt god, funkar bra till kött som MT säger, dyr men känns samtidigt nyttig som attan (som sagt, BARA blåbär i den!).

Amé funkar jättebra som alternativ till olika vinsorter, den finns nämligen i rött (något slags bär), rosa (också bär) och vitt (fläder tror jag). Dock upplever jag dem som söta nu när jag hittat blåbär och ÄPPELMUSTER!! Det finns hur mycket god äppelmust som helst har jag upptäckt, systemet har en hel del bra. Deras alkoholfria sortiment ökar.

Imorse blev jag irriterad av en artikel i Metro som handlade om vad man skulle dricka för gott i solen -- inte ett enda av alternativen var alkoholfritt!

Bra att sitta i skuggan, ska man egentligen alltid göra :-)

..men det är också ett problem när ens relation byggdes upp mycket med fester och annat, att bryta den är svårt...
Ju mer man funderar, desto mer komplext blir ens förhållande till andra när det sociala smörjmedlet inte finns med längre...

Idag har jag skjutsat runt morsan till bygdens alla kyrkor, det var dags att byta blomster på alla gravarna, och hon har gjort sig av med bilen, dryga 80 bast är tanten!
Var ganska skönt att så här i semesterns sista vecka också få lite samvaro med sin gamla mamma, kul att göra annat än att slurpa enbart en massa kaffe och bullar
Som det annars blir när man träffar henne..
Hon beklagade sig över att farsans sten var så himla dyr, men så sa jag det att slå ut det på din och brorsan begravning så blir det inte så himla dyrt heller,
Måste kännas konstigt för henne att stå där och kolla och pyssla på sin egna grav, för det är en familjegrav...

Imorgon drar det iväg med dotterns fotbollsgäng, vi ska till Danmark och spela cup, bara en massa halvvilda tonårstjejer, Ujuj ...
Jag har anordnat det så att en kompis från herrföreningen kör bussen, så vi alla får åka tillsammans, det ska bli spännande...
Hälften av tjejerna är myndiga, de andra inte, så det kan bli problematiskt med alkoholen, Danmark är ju ett sådant "fritt" land...
Mina alkoholnerver kommer att ligga på högspänning, men jag ska också vara helt ärlig med att jag hämtar dem var de än är och hur de än ser ut,
Och jag tänker inte skvallra för deras föräldrar, meningen är ju att de ska få ha det roligt, men under vuxen övervakning...
Det känns så tveeggat, och jag vill inte vara någon sorts gammal tjurig gubbe så dottern måste skämmas över mig...
De får gärna dricka för det kommer de ändå att göra i framtiden, men jag kan försöka begränsa det så att det fortsätter vara trevligt för dem...
Alkoholen kan ju ge positiva grejor också, allting behöver inte skapa ett problem för de som inte har problem med drickandet....

Nu borde jag packa och fixa allt runtomkring detta istället för att prioritera allt annat oviktigt, f-n vad knäpp man är....
Tjing!

Håller med mulletanten, du har gjort en sjuhelsikes resa här under våren/sommaren. Jag är oerhört imponerad över att du sakta men säkert nått ända hit, och inte som i mitt fall slängt mig än hit än dit mellan ytterligheterna. Och du gör ett kanonjobb med all peppning och kloka ord.

Hej Berra!

Ditt inlägg fick mig att fundera på vilka stunder i livet jag haft som roligast och skrattat som mest. Kom på att i princip har ingen av dom har varit i samband med alkohol. Oftast har det varit i nykter samvaro med andra människor som det varit som mest kul, ex utflykt med kajakerna, bygga en friggebod m m. Alltså: man kan ha kul utan sprit ; - )

jag vill ge dig en hel massa respekt för den väg du går. Det är stor skillnad att läsa dina inlägg idag jämfört med för... jag bara ett halvår sen. Jag läser, på och mellan raderna att du valt väg beträffande alkoholen och väntar med spänning på vilka val du tänker göra för ditt liv. Systerkram / mt

jag gillar Saxhyttegubbens 100% Blåbär till kött, det finns också äppelmust av olika slags äpplen som funkar fint. Amé - finns på hälsokosten - är supergott i st för champagnebubbel.
I vår familj är det mannen som druckit för mycket - han gillar alkoholfri öl (det finns nollöl) och även alkoholfritt vin men det är omdiskkuterat om det fungerar eller om det väcker sug. https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/4828
Viktigt att kampanja för alternativ till alkohol, att inte smyga och smussla! / mt

Är lite låg aktivitet här på Forumet nu, glad över att några tittar in då och då och skriver. Jo det är väl så, att jag har accepterat. Det känns som att mycket handlar om det nu, acceptera att jag inte klarar alkohol, att jag är som jag är, acceptera mina brister och fel, inte bara kämpa emot så förbannat ehela tiden. Vissa saker är dock svårare att acceptera än andra. Min relation till min mamma är tex komplicerad, enligt mej iallafall. Enligt henne vet jag inte, hon skulle aldrig säga det. Livsfarligt att prata om känslor. Hon är lite av en martyr och det krävs inte mycket för att jag ska gå igång. Försöker verkligen lämna tillbaka de problem som inte är mina, men det är svårt. Blir förbannad på mig själv när jag liksom faller till föga men får dåligt samvete när jag står emot. Känns som om jag blir bitter över hela siuationen.

Alkoholrösten som varit tyst ett litet tag har börjat prata igen. "Du har väl inga alkoholproblem heller, gud så dramatiskt". Det känns som om jag börjat ifrågasätta hela mitt beslut istället för att småförhandla om en eller två öl. Är det nu krisen kommer? När jag tänker på att jag skulle dricka tar det emot, det vill jag inte. Inte helt klart i tanken just nu, blir lite luddigt när jag ska förklara. Det är som om jag vill ha valet att dricka eller inte, men ändå aldrig dricka. Att det inte ska vara så definitivt, men ändå vill jag ju inte bli av med den här sköna känslan jag har nu. Tänker kanske för långt igen, en dag i taget. Får väl snart sätta upp små lappar här och där i lägenheten, verkar glömma det där hela tiden! Kanske är det en klassiker, man vill ha kakan och äta den? Men rent rationellt vet jag ju att det inte går, det är svart eller vitt. Får väl lita på förnuftet, lita på mig själv, att jag gör det som är rätt.

Vännen och jag pratade om en bekant som haft problem med sprit, betett sig som en fullständig idiot och skrämt upp både fru och barn. "Har han slutat dricka nu då" frågade jag. "Nej, han har slutat dricka sprit bara" blev svaret. Men det hjälper väl inte, tänker jag? Det är väl inte så att man dricker ett visst antal glas per kväll, och råkar några vara starkare blir man knäpp? Så att det hjälper att ha vin i istället? Kunde han inte reglera sitt intag innan tror jag inte han gör nu det heller, det är ju bara att dricka mer. Fortare. Folk gör som dom vill, jag undrar varför jag känner mig provocerad? Ser att en del användare här har som mål att dricka normalt. Kanske går det? Blir nog provocerad eftersom jag är rädd att dras med i det, att få för mig att det går för mig. Håller fortfarande stenhårt fast vid att jag inte kan dricka normalt, hade jag kunnat det hade jag väl gjort det? Hoppas nu ingen tar illa vid sig, jag skriver för att jag själv ska reda ut mina tankar, inte för att predika. Måste ha drömt om vin inatt, för jag har kvar en känsla i kroppen, som ett minne. Den där känslan av att dricka lite vin och känna hur det suger tag i en, att man måste ha mer. Skönt till en början, men jag tror att den känslan inte direkt hade med nån avslappning att göra utan snarare att jag visste att det fanns mer kvar i flaskan, flera glas till. Sedan jakten på mer, balansgången mellan att få i sig mer och samtidigt väga av mot omgivningen, märks det på mig, är jag värre än andra? Och i takt med att vinet rann ner i kroppen trubbades ju den där bedömningsförmågan av. Blickarna från människor runtomkring, den där tycka-synd-om-blicken blandat med förvåning.

Nej usch och fy, idag är jag nykter. Imorgon åker vi ut på landet och hälsar på vänner, som dricker ytterst måttligt. Ska bli skönt. Har förresten hittat en jättegod cider (tror jag att det är) på Systemet, vill minnas att den heter Beo eller nåt liknande. Med blodapelsinsmak. Den är så förbaskat god att jag önskar det var fest oftare. Måste förresten gnälla lite över vissa krogars katastrofala sortiment vad gäller alkoholfritt. Förra veckan var vi ute, jag frågade vad som fanns. Pepsi, Fanta och lättöl. Barn/gubbdricka. Tycker det är anskrämligt. Under kvällen fick jag i mig fyra lättöl, kände mej lätt bakfull dagen efter. Nu tror jag ju inte att man kommer upp i en såpass hög alkoholhalt att det är möjligt, men ändå. Kanske var det hjärnan som skickade ut en varning? Hur som helst borde det finnas fler alternativ. Kanske inte just alkoholfritt vin och öl men annat än sliskiga sockerdrickor. Ska vi starta kampanj kanske?

Ha det gott i värmen! Själv får jag vackert hålla mig i skuggan eftersom jag slarvat med solkrämen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Selektiva_serotonin%C3%A5terupptagsh%C3%A4…

Tack Leo, det var rart av dig! Jag tycker att det hjälper mig själv också att sätta ord på tankar och att peppa andra, roligt att det uppskattas :-)

Tanken att skriva ned vad jag tycker har också slagit mig. Men sen blir jag lite irriterad, ska jag inte kunna prata med min egen livskamrat utan måste jag skriva ett brev till honom? Är han min livskamrat egentligen då?

Nej, detta är något jag skall ta tag i när jag hittat tillbaka till mig själv, när jag är stark nog att erkänna inför mig själv vad jag vill med livet.

Skrev nyss såhär i Tildes tråd, känner att detta var viktigt och klistrar därför in det också i min egen:

"Att hitta tillbaka till glädjen är även mitt mål. Jag börjar känna att jag är på väg dit. Det är så mycket i mitt liv som jag inte är nöjd med men hittills har jag inte orkat ta tag i saker men om jag hittar glädjen igen så kommer jag att bli stark nog att ta tag i mitt liv, att välja mitt liv - låter det rimligt? Att "välja sitt liv"? Det inte bara blir som det blir utan jag kan ärligt säga att här är jag nu därför att jag har valt det, jag vill inte vara någon annanstans."

Man har alltid ett val. Det har jag alltid vetat och jag har lugnat (kanske lurat?) mig själv med "att välja att inte göra någonting är också ett val". Visst, det är också ett val, kanske lika gott som ett annat, men är jag nöjd med det valet? På riktigt nöjd?

känner jag av att läsa dina rader Tilde, du är på rätt väg! Du ska vara rädd om dig och klappa på dig själv för att du gör sådant som är bra för dig, t.ex. väljer bort sådana människor som kan vara till skada för dig.

Att hitta tillbaka till glädjen är även mitt mål. Jag börjar känna att jag är på väg dit. Det är så mycket i mitt liv som jag inte är nöjd med men hittills har jag inte orkat ta tag i saker men om jag hittar glädjen igen så kommer jag att bli stark nog att ta tag i mitt liv, att välja mitt liv - låter det rimligt? Att "välja sitt liv"? Det inte bara blir som det blir utan jag kan ärligt säga att här är jag nu därför att jag har valt det, jag vill inte vara någon annanstans.

Önskar dig och alla andra en vacker och skön dag!

Det är bara jag själv som kan reda ut den "oreda" jag skapat under de senaste åren (sakta gick det ju, jag märkte knappt själv hur jag drogs in i destruktivt tänk- och handling). Insikt.

Jag så att säga "körde det hela i botten". DÄREFTER INSIKT. Var det så det måste hända? Kanske.

Jag har rett upp. Har mest mig själv att tacka eg. Ja bara mig själv... Och under tiden... hade jag en tanke, "Bara VÄNLIGA människor har inträde i mitt liv just nu" Jag var skör. De andra, de som inte var vänliga vände jag ryggen. Tidvis måste iafall jag omge mig med extra mkt godhet för att stärka MIG, för att orka ordna upp.

Rätt bra att skriva det svart på vitt. JAG fixade o fixar det här. Svårare att värdesätta när jag själv gör något riktigt bra än om någon annan gör nåt bra eller beundransvärt. "Vad bra jag fixade det här" ...ja det gjorde du Tilde, det blir bra ändå fast det såg så mörkt ut.

Nu känns det ljust, så längesen jag kände den känslan. Riktigt jädra skönt varmt glatt leende inifrån magtrakten. LIV!

Är antidepressiv medicin.

Hej Stigsdotter!

Leo här, vill bara ge dej en stor eloge hur fantastiskt du stöttar alla här i forumet. Försöker själv lite här och där men är tyvärr skriftligt en torrboll. Beror säkert på att jag är en byråkrat som skriver tjänsteutlåtande; - ). Utanför det skriftliga ordet är jag en stor känslomänniska.

Såg i nån tråd om att din make inte brydde sej om vad du sa som berusad vilket jag själv upplevt och har funderat på följande: Varför inte skriva ned vad man känner och kräva en skriftlig kommentar. Det blir inte lika lätt att bara avfärda med att man var onykter?

Hej!

Kanske verkar något "efterbliven" men har läst det på fler ställen i forumet vad är SSRI för preparat?

är bra. Då hinner du med och kan studera och analysera dig själv. Precis som någon annan skrev här ovanför, du är normal, eller rättare sagt, det är inte mer fel på dig än på någon annan!! Alla har vi våra fel och brister, eller snarare OLIKHETER. En del är allergiska mot nötter, vi andra är allergiska mot alkohol. Så är det bara, vi är inte sämre människor bara för det! Det inte för att vi är dåliga människor som vi trillar dit gång efter annan trots att vi lovat oss själva och andra att "aldrig mer!". Det är för att vi har den här allergin, sjukdomen, som gör att det blir fel. Men det går att hantera, så länge som vi inte tar det där första glaset!

Här får du något att tänka på, du skriver att du äter SSRI-preparat. Jag har fått lära mig att alkohol förtar effekten av medicinen - detta sammantaget med det faktum att alkohol i längden orsakar depression gör ju att du aldrig mår bättre. Du måste hitta ett sätt att ta dig ur detta! Jag äter själv en sådan medicin sedan hösten förra året. Jag mår nu bättre än på länge. Min läkare menar att denna typ av medicin äter man tills man mår bättre och sedan ska man sätta ut den, man skall inte äta den för resten av livet.

Det är högsta vinsten att vakna pigg och glad. Frisk! Egentligen är det helt otroligt att vi valt att förgifta oss själva, eller hur?

Ta en dag i taget. Att bestämma sig för att aldrig mer dricka är så stort. Säg till dig själv att "imorgon vet jag inte vad som händer, men IDAG ska jag inte dricka vad som än händer".

...du har släppt taget, accepterat, gillar läget - accepterar: såhär är det. Jag känner igen de där små poppande lyckorusen (har för mig jag skrev i min egen tråd om små lyckobubblor). Känns ganska larvigt för egentligen är allt som förr med den skillnaden att jag inte dricker sedan drygt 2 månader tillbaka, men ändå, det är kanske allt det här funderandet och omtänksamheten om det egna jaget som leder till de små bubblorna. Härligt är det i alla fall :-)

Jag känner igen mig i dina funderingar. Du är på rätt väg!!

Mitt inlägg var inte riktat just till dig, utan jag spann vidare på tankarna ditt inlägg väckte. Tänkte nog mer på mig själv när jag drack. Hur jag kunde sitta och få lätt hybris och raljera över saker och ting.

Självklart var din partners beteende oacceptabelt på alla sätt. Det är otroligt förnedrande att säga så till någon, allra helst ens närmaste! Just det där vad man vågar säga till sin partner är ju ett allmänt problem. Ofta får i alla fall jag stålsätta mig för att prata om vissa saker. Och det finns saker som jag drar mig så för att ta upp att de aldrig blir upptagna, speciellt inte som nykter. Och vad är det för värdemätare av förhållandet?

Att ifrågasätta fler förhållanden än det till alkoholen tycks vara ett centralt tema för oss här inne.

Visst är det sorgligt när man inser att det man har eller har haft tillsammans är drickandet och de minnen som skapats under alkoholens påverkan!

Men, skulle det kunna vara så att om man träffades oftare så skulle man så att säga passera det där tjötandet om gamla minnen lite snabbare och så småningom komma in på lite nya samtalsämnen? Man kanske kan lära sid det med? Ni skulle kunna prata om döden till exempel, det vidare livet. Mycket svårt, jag fattar, men kanske är det något man vill kunna göra med goda vänner tänker jag? Diskussionerna blir ju inte alltid så seriösa som man kanske velat (eller tror!!) under ruset...

Vad betyder det? För mig betyder betrodd att man inte åläggs ansvar för något, ett barn t.ex, eller en hemlighet.

Men, det jag talar om är rätten att bli lyssnad på. Visst svamlas det en massa under alkoholpåverkan men när jag pratar med min partner om tankar jag har rörande vår relation och vårt liv tillsammans då vill jag i alla fall bli lyssnad på alternativt bli visad den respekten att han åtminstone SÄGER till mig att "du kan vi inte prata om det här i morgon" eller "låt mig tänka lite på det här", alternativt att han frågar dagen efter, "du det här du tog upp..." ÄVEN om jag tar upp sakerna ifråga när jag har druckit.

Det kan ju faktiskt vara så att vår relation är sådan att jag inte törs ta upp dem när jag är nykter, när jag har druckit tror jag mig kunna hantera hans reaktioner på ett bättre sätt. Att få veta efter mer än 10 år tillsammans att han inte tagit ett ord jag sagt på allvar eftersom jag oftast druckit när jag yttrat dem var faktiskt ett slag i ansiktet som jag inte förtjänar!

Tänker på filmen (och boken) Jack av Ulf Lundell. Huvudkaraktären brottas mycket med det här att de smider en massa planer när de super/röker på, och att dessa planer sedan i princip aldrig realiseras. "I höst skaffar vi bågar, sen bara drar vi!" Puff, puff. Jack känner igen snacket från föregående sommar och blir fly förbannad, förvirrad. Vad lever vi för liv, tänker han, och smäller igen dörren efter sig. Han behöver luft.

Jag anser att dricker man alkohol så frånsäger man sig samtidigt rätten att bli betrodd. För mycket sägs under ruset som bara är skitsnack. Därför drunknar även sanningar som sägs under berusning. Det blir lite som Peter och vargen.

Jisses vad mycket skitsnack som kommit ur käften då man varit på lyset. Och som nyktra människor fått lyssna till...

Att vara mamma är man från den stund knytten kommer till en vare sig man vill eller inte. Usch, mitt hjärta blöder för dina småttingar. Vilken tur att de nu fått en sådan bra pappa som ser till att göra allt så bra han bara kan! :-) pussar å kramar i massor!

Det kunde varit jag som skrev: "När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete."

Jag minns en sällsynt alkoholfri diskussion mellan mig och maken och jag sa till honom att "jag är så trött på att höra mig själv prata och säga samma saker om och om igen utan att få någon respons från dig eller att någonting händer!". Då sa han bara att när du säger de där sakerna så har du ju druckit så de betyder ingenting för mig. Bara så där! Allt jag tänkt och sagt bara sopades undan rakt av! Usch vad arg jag blev nu igen, jag hade glömt av detta lite, det är ju faktiskt en fruktansvärd sak att säga. :-(

Du kommer att flytta till Italien. Grattis! Det kanske inte är så stor sak för er, för det verkar ju vara hemma för både dig och barnen. Det hörs också redan på dig att du fått en ny entusiasm och inte bara tänker på hängmattan ;-)

Ja, den låga intuitiva rösten. Som talar om för en vad man borde göra men som sedan försvinner och tystnar i samma takt som ruset infinner sig och sedan trampar man på som vanligt. Och du har rätt NN, ju mer jag tänker på stundande förändringar, ju mer sinnesro tycker jag mig känna.

Man får en annan skärpa när man varit nykter ett tag och orkar då ta tag i saker och ting på ett helt nytt sätt. När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete.

Så har jag känt det de sista åren. Jag tjänar bra och står mestadels för fiolerna utan att ha fått så mycket tillbaka. Som jag sa tidigare; det är ju ingen ide att vara gift om man ändå lever parallella liv. Jag skall vara nykter ett tag nu sedan skall jag ta tag i den andra biten. Jag har gudskelov inga småbarn längre så det jag ser det hela mer som en utmaning att ta tillbaka vad jag tidigare försakat med drickandet.

Ha det Gött

inte så mycket här men jag läser desto mer.
Måste bara skriva en kommentar här för jag beundrar verkligen din energi och din lust till förändring, att göra det bra för dig och barnen. Fantastiskt, lycka till!!! Håll dig kvar här också med näbbar o klor. Detta forum är guld värt!