Senaste kommentarerna i forumet

Bara för att höra av mig. Hade ett mkt bra samtal med svägerskan när vi var på egen shopping/fikatur utan män och barn. Vi pratade om alkohol och när jag frågade berättade hon att de bestämt sig för att avstå alkohol för att sympatisera med mig den hör veckan vi semestrar tillsammans. Jag berättade om whiskyflaskan (som jag tittat lite mer på men faktiskt inte ens luktat i :-) I kväll var vi på restaurang och då sa hon att hon hört att man ska dricka te till vietnamesisk mat, vilket också kyparen bekräftade. Så det gjorde vi! Är så glad för min gulliga familj (fast maken var tvungen ta öl till maten så att jag tvingades köra tillbaka sent och lyssna på hans passagerarsäteskommentarer - knip igen och sov! sa jag, nöjd med att mitt nya starka jag inte tar skit längre!)

Kram till alla mina vänner, hoppas det går bra för er!!

Att allt gått bra! Det är nog vanligt att relationen blir förändrad, nu var det tydligen inte så farligt i ditt fall men vi är några som ser relationerna till maken/makan ur ett annat perspektiv nu och inte alltid till det bättre. Men när en förändrar sig påverkar det ju båda så det måste nog få ta tid. Kram!

Låter helt underbart med kaffe och morgondopp från bryggan innan ngn vaknat. Det är som högsta vinsten att varje morgon vakna och vara pigg i knoppen. Livet blir så mkt roligare fast det var svårt att tro innan man slutade. Kram!

Hur gick det på festen?, hur är det med "Draken"?. Min har lugnat sig igen, efter att ha haft några jobbiga veckor så känns det stabilt igen.
Kram!

Hitta tillbaka till glädjen, det är vad det handlar om för mig också. Hitta tillbaka till äkta känslor, få kropp och knopp att fungera som de ska. Hitta lyckan i toppar och styrkan att klara dalar utan att ta hjälp av sånt som i längden bara stjälper. Jag håller tummarna för dig och sänder en styrkekram!

Mitt sätt att dricka alkohol är inte ok. När det förändrades och blev till det det är vet jag inte helt säker, men jag har mina aningar o ska ta itu med den biten också.Jag har en oro, en ångest som känns skön att döva med alkohol. Det hade varit ok om det varit skönt att döva den oron med ett glas vin men då det nu blir hela flaskan vin som är så god att döva med så ska det bli slut med det här ensamma vinandet.
Det går att gå till jobbet dagen efter, det går att vara glad och pigg men det är en yta. Inuti finns alltid oron kvar, mycket bättre de (faktiskt en hel del sista tiden)dagar som jag vaknat utan att kvällen före somnat som en stock av vin.
Jag ska ligga vaken med böcker, te, film, vad som nu krävs, promenader i natten. Nu gäller det!

Oron som du skriver om (10:e juni)Tvåbarnspappa på en annan tråd. Tillflykten till alkoholen för att slippa oron och tomheten inombords. Jag tyckte om ditt inlägg och ska spara det nånstans och läsa det när jag behöver det. Givetvis finns den kvar där, oron den slipper vi ju inte med hjälp av alkohol, bara en tillfällig lindring. Men var man ska börja och vilka trådar som ska dras i för att komma dit man vill, det är nog olika för alla, eller?

Jag känner själv att jag fastnat i nåt destruktivt tänk. Så jag måste upp från det till att börja med och jag tror jag gör det bäst i att börja smått. Tappat bort glädjen? Kan man tappa bort glädjen? Jag känner ju precis så... tappat bort... Tappade jag bort den innan vinet började lindra oro eller tappade jag bort den i.o.m att vinet kom in lite vänligt för att lindra? Ja det där är ju som hönan o ägget o spelar kanske ingen roll. Huvudsaken är att NU SÄTTER JAG UPP ETT MÅL! :)

Måste ha lite av min gamla livsglädje tillbaka först för att kunna ta itu med min inre oro...

Hitta tillbaka till glädjen då! Hitta tillbaka!

Allt som är gott, njutbart, hitta tillbaka till det. Japp, jag ska börja där!
Och inte något tröstevin. In med riktigt liv och bort med sur rödvinstillflykt.
Idag är det!!!

/Tilde

ska packa ihop och åka med ungarna till landet. Ska bli skönt att andas havsluft! Men ett ororsmoln hänger ändå över mig, brukar ju ta första glaset vin innan jag ens packat upp väskan och sedan fortsätta istort sätt hela dagen. Ska inte ta med mig något A utan massa Cola och vaniljte. Men det finns många grannar som kommer över för ett glas vin..... Försöker mentalt ladda. Har vaknat så skönt de senaste morgnarna, naturligt lite gäspig men klar i knoppen. Försöker som någon sa "spela filmen till slutet", att det låter ju aå härligt med ett glas vin på altanen, men sedan blir det ju "hoppa på tåget" och fortsätta så att ingen märker det resten av kvällen för att sedan vakna upp med ångest och huvudvärk. Ska försöka framkalla känslan av sist jag var där och gick upp tidigt för kaffe och morgondopp på bryggan. Kanske jag kan smita från ungarna och sätta mig på en klippa och bara vara. Det låter så härligt och jag vill att det ska bli så, men liter just nu inte helt på mig själv. Håller tummarna för mig själv och alla ni andra där ute som kämpar i sommarsverige!

Allt har gått bra. Har varit i sommarstugan sedan vi kom hem från resan. Både själv och bara med barnen. Semesterlivet med frun går sådär. Man märker att det varit mycket vin på verandan, en drink på tu man hand och sådant som sammanfogat oss förut. Men ingen katastrof, lite småtrist bara. Det tar tid att lära om.

11 veckor - gud så skönt! Jag tänkte skriva duktig men ångrade mig lika snabbt. Det är så lätt att detta med att hålla sig nykter blir ytterligare en prestation att lägga på högen. Jag själv tog ett beslut att dricka nu i helgen. Var på en långweekendresa i en Europeisk storstad och ville inte hålla mig nykter. Jag har bestämt mig att inte använda ordet "kan" utan "vill" istället, för att för mig är det vad det handlar om - att vilja. Jag kan hålla mig från alkoholen större delan av min vakna tid men i vissa situationer är det fortfarande svårt att bara vara. De största insikten jag har gjort efter denna resan är att jag måste lyssna på min magkänsla mer. Göra det som känns rätt för mig samtidigt som det känns tråkigt att säga nej till saker. Min kompis som var med på resan gillar att festa, vi har festat mycket ihop, och det känns ovant att inte vara den partytjejen jag alltid varit tillsammans med de som vart med länge. Dessutom som du skriver MissH att många tycker att det inte är så farligt, "du var ju inte så full igår". Men det är ju skit samma eftersom de är inte dem som tar smällen dagen efter. De tycker mest det är kul. Jag har diskuterat med flera nära kompisar som inte tycker det spelar någon roll om jag inte dricker. De vill ju att jag ska vara med. Det sitter mest i mitt eget huvudet. Jag tänker bara; när ska jag känna mig klar? När är botten nådd? Jag mådde hemskt dåligt dagen efter vi va ute och festade, men tar mig igenom det. Samtidigt hade vi ju väldigt roligt. Det är väldigt tudelat detta här...

Förra gången jag var nykter en längre tid var det en period på 5 mån. Jag kom ihåg att jag mådde ganska bra men inte överdrivet mycket bättre. Funderar på hur jag mår egentligen - med eller utan alkohol? Ska ta upp kontakten med min coach igen som jag gick hos tidigare. Känner att det finns mycket att prata om.

Det är riktigt att vi är väldigt ensamma i detta. De som inte varit i det kan ju liksom inte veta. Nu ska jag iväg på en tjejresa till solen nästa vecka. Har pratat ganska ingående men en av vännerna som står mig närmast så hon vet om det. Jag har förvarnat att jag ska ta det lugnt och bara njuta av solen. Kan vara skönt att komma ihåg HELA veckan :-)

Ja, det är en långgående process med den här relationen = Jag & alkohol

MissH, har också erfarenhet av att vara den där glada, roliga tjejen som ser till att alla skrattar och mår bra. Ibland tänker jag att ser ingen att jag inte mår så bra idag? Är de helt blinda? Men då förstår jag att det är ju den bilden som jag visar upp. Att vara låg och tyst i grupp för mig är lika med tråkig. Det innebär att jag tycker själv jag är tråkig när jag mår lite sämre. Ibland har jag stannat hemma från vissa tillställningar just för att jag inte orkar vara "rolig". Jag blir lite nyfiken på vad du menar med att du äntligen börjar lära känna dig själv? Vad är det du har hittat? Gillar du den tjejen bättre?

Nu kommer jag sova gott i natt, känns som att så mycket i mig kommer fram under den här resan.

Det är svårt att märka förändring, speciellt om den går långsamt. Men nu ser jag. Vännen (som inte sagt ett ljud mer om min nykterhet) stressar och planerar, under dagens lunch planerade han redan morgondagens, det är aktivitet på aktivitet, allt ska schemaläggas och struktureras. Och jag ser att exakt så var jag. Alltid, varenda resa har jag planerat, det har kliat i kroppen om jag inte kunnat se dagen klart framför mig. Tills nu. Säger ungefär femton gånger om dagen att jag inte tänker planera min tid, vi får se, kanske det. Drar mig undan, stänger ute. Måste få vara själv. Så härligt! Jag kan äntligen ta det som det kommer, göra som jag känner. Och lika viktigt, jag säger nej. Vägrar låta min tid ägas av någon annan. Låter tjurskalligt kanske? Inte alls, jag är bra mycket trevligare att umgås med, inga undantryckta känslor eller åsikter som sipprar ut. Imorgon hoppas jag att jag vaknar först så att jag kan cykla iväg själv, tidigt innan ön fyllts med folk och bara få sitta vid havet och dricka mitt kaffe. Ifred. Ja förutom trutarna då.

Alkoholen förresten, det går bättre än jag trodde. Inget sug alls, jag sippar på mitt alkoholfria vin eller cider eller vad det är, resten dricker öl och vin. Och det gör mej inget alls. Ser fram emot mornarna nu, är något nytt. Vakna utsövd av solen som skiner in genom gardinerna. Känna att hela dagen ligger framför mej. Tycker det är så skönt. Har egentligen alltid varit morgonmänniska men det har jag vägrat låtsas om såklart. Tryckt undan det precis som många andra egenskaper.

Jag och vännen pratade om just egenskaper förut, han tycker att jag har blivit mer seriös (underförstått tråkig) de senaste åren. Förr var jag den tokiga, partysessan, den friska fläkten, dramaqueen, ja ni fattar. Jag sa att jag tröttnat på det där, att jag inte orkar vara ett excentriskt inslag i folks liv. Jag är en seriös person, har alltid varit, men det passade inte då, i det umgänget, i den tiden. Och jag, som har haft så svårt att ta kritik och alltid tagit det så hårt bryr mig inte. Är förvånad själv. Men hellre att jag inte blir omtyckt för den jag är än att jag blir omtyckt för den roll jag spelar. Klurig formulering :-) Men så känns det iallafall.

Jag är så glad att jag tog det här beslutet, det är så skönt att äntligen få börja lära känna mig själv.

Du ÄR normal, du är bara inte som du tror att alla andra är. Och du är alldeles perfekt i dig själv. Gå inte på alla Facebook-ideal som folk försöker skryta med, ingen lever så på riktigt. Tänk på att de som har svårast att leva med våra sämre sidor är oftast vi själva... Vet ju inte varför du äter anti-depp men jag vet många "normala" som gjort det. Jag också.

har nog innerst inne vetat det länge, jag minns för några år sedan utomlands hur jag kände att ett monster kom så fort jag tog en öl till lunchen. Beställde in en till, och hade sedan bråttom till rummet där jag kunde ta med mig en öl ut till solstolen. Sedan dusch, några glas vin och middag med mer vin och sedan en konjak på altanen före läggdags.Vet att jag pratade med min sambo om monstret som slukar mig, men han förstod inte. Det är samma monster som gör att jag trycket i mig flera liter glass om jag inte dricker, för något måste monstret ha. Det gör så ont att inse att jag har problem. har haft svårt att accetera mina depressioner och att jag ätit SSRI preparat länge. Tror inte det handlar om alkoholen utan kanske att erkänna att jag inte är normal, perfekt och klarar att hantera detta. Man tycker ju att jag borde inse detta när jag nästan varje gång jag dricker får en minneslucka. Trist och jobbigt, känner att all min energi går åt till detta just nu. Mannen jobbar och jag är hemma i två veckor med ungarna och orkar/vill inte göra något med dom, vilket i sin tur ger dåligt samvete och så går det runt runt runt...

ju vara så att du har beroendesjukdomen och inte kan säga nej när du väl tagit första glaset ?

Sa en massa saker som jag inte minns.... Varför just jag? Varför kan inte jag sluta när jag börjar? Ledsen.

Precis såna små uppmuntrande inlägg som dina gör att jag fortsätter orka skriva vidare...
Vet inte varför jag överhuvudtaget finns kvar här, mitt drickande känns så avlägset, snart typ fyra år...

Har idag fått besök av våra tidigare bästa vänner som flyttade utomlands för ca 10 år sedan,
Han var alltid tung på fina dyra konjaker för helst tusen spänn flaskan, idag nykterist och delar på mitt förråd av "nollbira".
Ofrivilligt pga av en svår sjukdom med cellgifter som inte funkar ihop med alkoholen, men han verkar inte alls må dåligt av detta,
Däremot saknar han rödvinerna som han hade fått smak på till maten, men inget han sörjer över idag...

Vi kikade på gamla hemvideos när våra barn var små, och återupplevde den samvaron vi hade då, mysigt.
Visst drack vi då, men inte lika mycket för att just barnen var små, nedbajsade blöjor var viktigare än fyllan...
Idag sitter vi här som medelålders män med en viss större livserfarenhet, något klokare och har vett att avsluta kvällen vid tolv,
För vi vet att vi har en diger morgondag med ett tungt turistande....

Vet inte vad som är bättre, det medvetna planerandet, eller det helt oplanerade livet förr som skulle ha resulterat i ett segt slitande med solglasögon, gemensamt beklagande över hur illa vi mådde under morgondagen för att vi tömde förrådet av all alkoholhaltiga drycker inklusive mehkongwhiskyn från senaste Thailandsresan
Fram till klockan blev ljust....
Jo jag saknar det lite, för at det just var så oansvarigt, så ungt....
Idag lite vuxet och medvetet, kanske tråkigt, men mycket behagligare i längden...
Svaret är ja, jag mår mycket bättre odrucken, och måste få bort glamouriseringen av alkoholromansen, allt var inte bättre förr...
Så mycket äldre, så mycket klokare, så mycket tråkigare...eller?

Står man på en fot för länge, så gör det mycket ondare med den foten i marken, än lättare än för den foten i luften....

Berra

du fascinerar mig ännu för ditt sätta att orka sitta och skriva ned ditt tänkande. Nu handlar det om år, och du pendlar precis som August Strindberg och alla oss andra, mellan mörka tankar och sprudlande energi. Men den röda tråden är att alkohol är sämsta tänkbara lösning på våra funderingar. För oss som inte fungerar som "normala" drinkare alltså. Blir alltid inspirerad av att du sitter och tänker och förmedlar det på att både roligt och intressant sätt.
/Fenix

beskrivet Nynykter om tomrum och sug. Kanske är det just vemod och längtan, som är känslor som kan vara bra att känna utan att förstärka/alternativt stänga av med alkohol. Just nu inser jag att det är musik jag vill använda för att hantera den här typen av känslor.
/Fenix

Hej Adde!
Tänkte bara titta in här hos dig och säga hej.

Kram kram!
/H.

Annars kommer du få den på hjärnan under veckan och måste slåss med drakar, troll och spöket.Kram Kalla

Fröken snusförnuftig här ;-) Tycker du ska hälla ut den, det är värre att du frestas än att någon blir av med lite sprit. I värsta fall får du köpa en ny men troligtvis har dom ni hyr av glömt den. Låt inte spöket lura dig och göra flaskan viktigare än den är. Hoppas du får en skön semester!

Hallå?

Jag är precis hemkommen från solen där vi hyrde ett hus med ett fullt barskåp, typ 8 flaskor sprit och 2 fl vin. Jag drack några kvällar där nere, vin till maten och så. Allt var ok egentligen men sedan när mannen var ute el gått och lagt sig var jag där och drack. Smakade apa, men det spelade ju liksom ingen roll då. Hade den inte funnits hade jag i alla fall gått och lagt mig istället. Men de dagar jag inte drack någonting blev jag inte alls sugen. Så jag har inget tips bara min egen erfarenhet.

Tack för att du skriver och delar med dig! Jag har ju inte lyckats sluta helt, men har dragit ner ordentligt vilket känns så himla bra. Det där sista du skrev stämmer verkligen, för mig har den här sommaren blivit en kamp, och det är som att varje dag är ett litet prov. Har ju i alla år haft semester med A och mycket är ju liksom uppbyggt på det. Men jag försöker skaffa nya vanor och som du skriver vara snäll mot mig själv och lägga undan en massa måsten. Vill jag kolla på film istället för att klippa gräs tänker jag göra det! Och håller med dig om att vara den som alltid fixar snacks, drink och middag och ser till att alla mår bra. Nix, nu när vi åker ut till landet tänker jag köpa med mig färdiga maträtter som jag kan slänga in i ugnen och sedan gå och sätta mig med en bok under tiden. I vanliga fall brukar jag "tjinga" för köket och stå där i timmar och laga mat och dricka vin, började med ett el två glas men på sista tiden en hel flaska före maten och det är ju för mycket. Så det får bli nya tag och andra vanor. Lycka till och ha det bra!

Så skönt att komma hem igen. Blev bjuden på vin hos några vänner och kunde inte säga nej och kunde inte heller hålla mig till några glas vin utan drack jättemycket. Vi umgås bara med dem när det dricks och jag tycker inte egentligen att det är kul, utan är nog mest där för att jag inte kan säga ifrån och för att jag vet att vinet flödar. Jag blir så imponerad av er som bara slutat helt tvärt och undrar hur ni klarar det och vad ni säger till alla? Just i det här fallet är det jättesvårt att säga ifrån och jag vill liksom inte säga att jag har ett uppehåll. Jag inser att det är svårt att ändra på ett invant beteende. Men trots gårdagens miss så ser jag framåt. Är hemma sjäv med barnen några veckor nu och förut hade jag fixat goda middagar och druckit vin hela eftermiddagen/kvällen, men så blir det inte den här sommaren. Det känns skönt att redan nu bestämma att så ska det vara!