skrev Stigsdotter i Dompa!!!
...detta är ju just en sådan situation där man skall stötta varandra. På något sätt så tycker jag att det vore lättare när båda har samma problem (förutsätter såklart en gemensam insikt) istället för att en super och den andra inte. När man inte är där själv så förstår man ofta inte att det är en sjukdom och tänker att partnern väl bara kan skärpa sig, men har man problemet tillsammans så borde man kunna kämpa tillsammans. Tycker jag. Men jag vet ju att det bara funkar så i den bästa av världar, sällan i den verkliga världen.
Chipsdoftande kramar från mig <3
skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet
...det måste vara fruktansvärt att se sitt barn försvinna bort dit där man inte kan rädda henne, kan inte ens förstå hur ont det måste göra. Ta hand om dig!
skrev PiL i Filosofiska rummet
Femdubbel post... Eventuell kandidat till dagens I-landsproblem men att radera inlägg helt vore en önskvärd funktion, ibland hänger sig uppkopplingen och man trycker instinktivt som en idiot och vips så blev det så här. (Lyckligtvis nykter idiot dock :-)
skrev Dompa i Dompa!!!
Att J rasat så fort är mycket mitt fel. Jag har inte varit den idealiske stöttande partnern. Jag var tvungen att prioritera barnen och därmed min egen nykterhet. Sedan var jag väl också trött... På hennes infantila reaktion på att jag ville nyktra till.
En annan anledning till varför jag tror att det har eskalerat så fort...är nog hennes skam. Bland annat tog hon 30 000:- från vårat konto och bjöd en vin vännina på charter...vincharter. Vilket resulterade att vi måste sälja Strawberrys häst...vilket resulterade i...ja, ni fattar.
På frågan; "Såg jag inget" så svarar jag än en gång...NEJ! För jag var full själv och vi drack inte tillsammans.
Det som hänt J är en av anledningarna varför missbruket skrämmer mig så...att det kan gå så fort. Inte själva processen men just det där lilla som får en att passera alla gränser...när man skiter i allt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det vänder för J... Försöker lyssna på henne...men jag vill inte mer.
Inte riktigt den snälla killen som många tycks tro. Men det är lättare att förstå när det inte gäller en själv. Vi/jag fattar allt då...men när det kommer nära...då blir det värre.
skrev PiL i Filosofiska rummet
...och radioprogrammet i P1 med samma namn är ett säkert kort. Ewa, beklagar sorgen. Själv har jag träffat ett par totalt utdömda narkomaner resa sig, hoppas din dotter sällar sig till den skaran. Dompa, begreppet "virkar man inte bort" är helt klart en raket på min inofficiella lista över sköna uttryck! Ha en bra kväll!
skrev Dompa i Filosofiska rummet
Varför skulle du ha tagit upp din dotter? Först måste man känna sig trygg...innan man lämnar ut ngt så privat som orsaker till varför livet gör så djävla ont. Jag är glad att vi vet nu... Förstår ju att vi inte kan hjälpa men vi kan ha en ärlig dialog. Tack för att du delade med dig. Det får en att se lite klarare på vad som faktiskt betyder ngt.
Du måste känna dig helt maktlös och att så många i din närhet redan har dött för tidigt gör ju inte ditt bagage lättare att bära. Inget man virkar bort direkt. Jag förstår även vinglaset...visst, det hjälper ju inte annat än för stunden...men jag förstår att du har det i handen. Jag förstår varför du kanske försvann ett tag...våra självförvållade besvär måste ju te sig som en fis i rymden.
skrev Gäst i Filosofiska rummet
Jag har varit i forumet ett tag. kanske ett par månader. Men har inte orkat tagit upp det här med min dotter tidigare. Det är för mycket.
Jag mår så jävla dåligt. Och nu häller jag upp et glas vin...
Fem mycket nära anhöriga har dött alldeles för tidigt (och jag är inte flykting från något krigshärjat land, jag är vanlig svensk) och hon lär bli nästa.Om det inte blir jag, om min lever tar för mkt stryk. Utåt sett har jag det så jävla bra. Men inåt är jag en trasa.
Tack för att jag fick lite ro i rummet. Ska snart sova, sov nästan inget i natt.
skrev Dompa i Filosofiska rummet
Stanna här och vila...prata med oss. Jag sitter också här inne eftersom jag inte bryr mig om Let's dance. Jag gillar ro.
Lider med dig. Skämmigt är det inte...att du känner vad du känner. Jag förstår lite av vad du känner...har en ngt liknande med min fru....där jag har gett upp. Men man kan inte jämföra styrkan i kärleken till en partner mot det vad man känner för sitt barn. Men det är ju inte din dotter längre...ngt annat har tagit över. Så tänker jag.
Berätta mer om du orkar...annars sitter vi bara här tillsammans och tar in den ro Nn har skapat...
skrev Gäst i Filosofiska rummet
Tack för att du öppnade/inredde det här rummet. Brasa, mjuk matta och omfamnande väggar med sköna textiltavlor.
De vackra och väldoftande blommorna.
Nej, det värsta den här veckan är inte att jag druckit lite vin. Det värsta är att min dotter är narkotikamissbrukare sedan länge och kommer förmodligen aldrig ur det. Och efter den senaste kontroversen inser jag att jag inte längre vill ha med henne att göra. Jag blev så förbannad. Fan! Hur kan man vara så taskig och hård som morsa? -Jag måste rädda mig själv. Jag har försökt under så många år att rädda och stötta henne. Men jag driver bara mig själv in i djupet. Jag kan inte rädda henne.
Och när jag blir arg tar jag vin för att lugna ner mig...SUCK
Tack för att jag fick komma in och prata av mig. Det här är så skämmigt att det bara är några få nära vänner som vet hur det ligger till.
skrev Dompa i Helg Alkis
Sänder dig en tanke Paron! Din andra helg här...hos tilltufsingarna. Håller tummarna för dig.
Hoppas du har det bra! /R
skrev Nynykter i Att ta ett steg i taget
Kalla, du är hur cool som helst. Inte bara nykter, utan mästare i wii-bowling också. Respect!
Kram från Nynykter
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Barnbarn är perfekt man lämnar tillbaka dom när man tröttnar, nu kom ju denna lilla kille in i livet mycket tidigare än man förväntat sig men en gåva är han.
Skall bara meddela alla att jag är cool detta efter att jag slagit både store sonen och barnbarnet i wii bowling:D
Vet inte hur mycket mina barn har märkt att jag druckit de senaste året, man blir ju en mästare på att se till att man är själv med sitt begär.
Tror att dom ser att jag är gladare och jag vill ju göra mer saker, har ju haft tur att dom flyttat hemifrån innan jag rasade alldeles.
Borde finnas ett piller mot dåligt samvete, men jag förstår att man skall igenom det här också.
Men nu skall det lagas middag 6-åring har beställt tacos så det får det bli :-)Vi kämpar vidare ryggsäcken blir väl lättare ju mer man packar upp//Kram Kalla
skrev Nynykter i Filosofiska rummet
Ja, nu blev det faktiskt lite småkallt. Jag har en stor öppen eldstad som tur är. Nu har jag gjort upp en brasa av björkved som brinner vackert och lugnt utan fräsande och sprättande. Jag sitter i en av öronlappsfåtöljerna och tittar på den rogivande elden. Liljas liljor har slagit ut helt. Blommorna är enormt stora och kraftigt rosa med mörkrosa prickar på kronbladen. Påminner nog om Magnolias fågelholk.
Kram från Nynykter
skrev Stigsdotter i Helg Alkis
...varje seger över det där tjatiga skrället leder till bättre självkänsla och styrka!
skrev Stigsdotter i Maria
....dina barn kommit nedför trappan. Det är klart att de ser. De kanske inte förstår vad som händer men de känner att något är galet.
Klart att DU vinner den här gången, jag hejar på dig! Fredagskram från S
skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet
Kände ett styng av rädsla där när det spred sig upp i hjärnan din - tänk om något går sönder?! (ja det gör det väl också ?). Jag har läst här att många drömmer att de dricker och vaknar med panikkänslor, eller vaknar och känner sig bakis fast man inte druckit något. Märkligt!
Har du tänkt en brasa i rummet idag? Det blir lite kyligt när det regnar men det är mysigt när vattnet drippdroppar på daggkåpans blad utanför fönstret.
skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv
En bekants dotter blev så full på studenten att hon kräktes ibilen på väg hem till studentmottagningen i familjens sköte och sen fick gå och lägga sig. Det där har blivit lite av en rolig historia, men så kul kan det ju inte ha varit... Det verkar som om det har eskalerat. Jag minns inget hårt festande från min egen student för snart 30 år sedan. Visst, vi hade champagnefrukost, men det var liksom bara en grej. Det gick inte ut på att bli full. De där kortegerna med studenter som bara blir fullare och fullare för varje varv som körs är ingen rolig syn. I Uppsala såg jag en flicka volta baklänges med huvudet före. Som tur var blev hon uppfångad.
Nä, nu börjar jag låta som en gnällig gammal tant och det har jag bestämt mig för att ALDRIG bli hur gammal jag än blir (fyller 47 snart).
Nynykter
skrev Stigsdotter i Dompa!!!
...kommer vi inte kunna springa ifrån. Jag tror att det alltid kommer att finnas en risk för att vi tar till flaskan igen. Därför är det så viktigt att aldrig glömma bort, att inte ta nykterheten för given, att inte tänka bara ett glas till, bara den här gången osv. Vi VET att det inte finns någonting i flaskan som kan hjälpa oss igenom ett dödsfall, en skilsmässa eller vad det än månde vara. Vi vet att vi måste rida ut stormen på något annat sätt om vi överhuvudtaget skall ta oss igenom den.
Jag har haft samma funderingar som Nynykter angående J. Att det gick så fort, eller var det du som inte såg? Kanske en kombination. Skickar många styrkekramar och tänker att du kanske kan lägga ut några på trappan till J också.
skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv
Det är roligt och motsägelsefullt, Stigsdotter. När du äntligen har gjort upp med alkoholdjävulen och är på g måste du rusa iväg och fredagshandla på Systemet för att ersätta finspriten :-)
Jag lyssnade med ett halvt öra på ett föredrag med Bitten Johansson om sockerberoende. Hon talade om beroende i allmänhet och sa att om man smusslar, ljuger och gömmer så har man ett beroende.
Vadå? Ska man inte få äta godis ifred? Det är väl helt normalt att ha godis gömt i garderoben för om jag har det i skafferiet äter ju barnen upp det...
Usch ja. Det är bara att inse att vinet har ersatts av godis för min del och att jag smyger, smusslar och gömmer. Men jag äter inte godis tillnärmelsevis lika ofta som jag drack vin. Alltid något!
Jag tycker gott att du kan överväga fästmannens erbjudande om att bli hemmaman. Vadå inget att tala om? Ni ska ju ha 30 katter, så samtalsämnena lär inte tryta :-)det tar nog många timmar att avhandla allt vad katterna haft för sig.
Lycka till í samtalet med nuvarande maken! Var tydlig! Få honom att inse varför det här är så viktigt. Det kan innebära, kära Stigsdotter, att du kanske inte ska bagatellisera problemet...Nä, jag har inte tömt nån ginflaska, jag vill bara inte ha nån sprit hemma...Ja, du förstår. Din man verkar ha en hel del goda sidor, så jag tror att han kommer att stötta dig om du vågar tala om hur det ligger till.
Kramar från Nynykter
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
Glömde ju rubriken. Skulle meddela att jag blev så arg på maken så jag satte igång att möblera om mitt kontor här på jobbet. Det blev jättebra, mycket mer qi och färre papper på golvet!
Sen hörni måste jag få gnälla av mig lite. Var just på bolaget och hämtade (betalade dyra pengar för) romflaskan som ska ersätta den tomma som står därhemma. Usch det kändes så knasigt på något sätt. En kille skulle ha 5 vinflaskor "till en tävling", fick kosta 80 kr ca. Nån köpte fin champagne och en silverpåse. En darrig människa köpte fem starkölsburkar och smög ned i ryggsäcken. Alla log och var glada och det kändes så - falskt på något sätt. Kartongen runt min flaska var lite trasig så expediten frågade om jag ska ge bort den, höll på berätta vad jag skulle göra med den, jag kan ju bara byta ut den tomma flaskan i den hela kartongen vi har hemma...
När jag sen gick tillbaka till jobbet passerade årets första studentflak. Åh jag minns ju den där tiden! Man var oövervinnerlig och hade framtiden för sina fötter. Vår klass hade champagnefrukost hemma hos nån innan vi gick till skolan, jag förstörde en axelremsväska när jag knökade ned en flaska i den. Vi drack inte jättemycket på dagen men tillräckligt. Kvällen var så blöt att vi var några som liftade med en bil som stank av haschrök och där föraren vände sig om mot baksätet och visade sitt körkort som han höll med båda händerna. Vi överlevde men det var ju en fantastisk uppvisning i dåligt omdöme, både från oss och från dem! Men kul hade vi och glada var vi. Och tänk om jag hade druckit mindre då hade jag kanske kommit ihåg flera samtal?
Jag minns ju den här glädjen men samtidigt gjorde det så ont när jag såg ungdomarna där uppe på flaket med ölburkar i händerna. Gatan efter lastbilen var kantad med ölburkar. Och sen det där att man ska spruta ner varandra med öl!! Det gjorde aldrig vi.
Försökte prata med en arbetskamrat om det där när hennes dotter gick ut förra året men hon bara slog bort det "äsch, det finns ju tvål och vatten hemma, hon får ta av sig innan hon kommer in" (kollegan är ändå mycket måttlig i sitt drickande). Jag tycker det är förskräckligt!!!
Nå, sedan vidare på trottoaren när jag mötte alla föräldrarna som kom, med blommor, plakat och glädje i blick. Jag höll på att stanna hela högen och skrika åt dem, ser ni inte att era barn står däruppe med ÖLBURKAR i händerna?? Era fina pojkar och flickor kan råka illa ut!!
Nä usch känner jag. Vad tycker ni andra om det här fenomenet, studentsuperiet och ölsprutandet? Hur tänker ni när era barn kommer dit?
Man får vara försiktig med datorer! Svaret jag gav i går blev fel då datorn gav ett annat ord i stavnings programmet skrev köpa. Kani nte minnas vad det var jag ville skriva. För ord,såg felet nu!
Jag är helt med på det du skriver.
Annars är det helt nyktert här skön som tusan!
Tack för stödet