Senaste kommentarerna i forumet

Återigen bevisar du vilken krigare du är!

Ser vidriga och tunga känslor i vitögat.

Tillåt dig att må piss.

Det MÅSTE få vara så när man bryter!

Jadu, inte konstigt att sakna en virre, jag skulle gärna vilja ha ett glas vin..om det inte vore för att jag igår IGEN blev påmind om tokerier under min senaste fylla.

Då inser jag vilket problem jag har.

Håll ut i snöstormen Dompa!

Det är det som skiljer pojkarna från männen!

Liljakram

Härligt med ett livstecken från dig, Dompa!

Det är inte alls konstigt att du är nedstämd. Det vore konstigare annars.

Vad härligt att du återvänder till behandlingen på måndag - heja dig! :-)

/H.

En stressig vecka har detta varit. Eländes eländen på jobbet. Nya arbetsuppgifter förutom dom gamla, en dator som strulat till max osv.
Drickandet har jag dock klarat att avstå från. Det längsta jag varit helt nykter på länge.
Men hade inte helt räknat med att man skulle bli så här pass lättirriterad, skör och stressad. Har väl kanske också ganska hårda krav på mig själv och analyserar allt lite för mycket. Andra tankar vaknar till liv också. Vänner man inte hört av sig till på länge och borde ta kontakt med osv.

Nä det är nog så.. att ingen alkohol får finnas i detta hus. Det svåraste momentet varje dag har faktiskt varit att ta sig hem från jobbet utan att slinka in och köpa nåt på vägen hem.

Nåja, är väl också bara en gammal vana att vänja sig ifrån. Så blir det väl lättare så småningom. Nu har jag lämpligen fått en förkylning så frestelsen denna helg lär inte bli så stora.

Blev mycket negativt här nu :) Men skönt att skriva av sig lite..

Det är vad vi har i min landsända. Snöstorm!!! Hur kunde det bli såhär? Litet som när man försöker hålla sig nykter. Det går bra...man ser en ljusning men sen ett, tu, tre...tillbaka på på noll igen. Som ni märker så har jag litet problem med snön. Nykterheten då? Jodå, jag har fixat det...men jag känner mig fruktansvärt nedstämd. Vet ej om det är Naltrexonet eller om det bara är livet som har hunnit ikapp mig? De sista månaderna har det varit så djävla mkt trauma så jag har inte ens hunnit känna efter. Nu hinner jag...och jag mår piss. Jag läser mycket här och blir ännu ledsnare. Folk hoppar av...och hela tiden trillar det in nytt folk. Jag är glad för att de hittat hit, men knäckt över att det ska behövas. Att vi är så djävla många...samtidigt blir jag lycklig av att läsa här. En del gör ju verkligen framsteg. Tar bautakliv. Ni ska vara så djävla stolta!!!På måndag ska jag in på hemmet igen. Hoppas jag får avsluta min resa där denna gång. För övrigt håller jag med PiL. Det ligger en viss skev prestige i att inte tillåta Naltrexon och liknande på hemmet. Vad är farligheten i det? Fattar ju att de vill att man ska kunna hantera nykterheten utan krycka...men som tex. i mitt fall; Är det inte viktigare att ongarna får en nykter föräldrer. Hur fan det än går till? Ja, det var mina morgontankar. Inget vidare upplyftande. Längtar jag efter en Wirre? Yep! Ska jag ta en? Nej, för fan. Nu ska jag ut och späka mig själv. Hugga ved i snöstormen åt svågern...borde väl få mig på andra tankar. Ha en bra dag tilltuffsingar! /R

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!

Vad du är duktig som verkligen stod emot!

Vi har så gott som alltid vin och sprit hemma. Jag vill inte att min man och andra gäster ska behöva rätta sig efter mina nya vanor. Men vad min man brukar göra är att sätta en "plomb" på flaskorna. Låter kanske löjligt, men när han har gjort det vill jag ju inte vara där och nalla. Då syns det ju.

Jobbet vet jag inget om än. Förmodligen tar det ett par veckor till... Tålamod.

God natt!

Vi skrev första gången, vad tiden går. Och vi har förändrats, fredag kväll och jag gör mig en kopp kaffe vid halv åtta. Det hade varit otänkbart för 15 veckor sedan. Dricka kaffe en fredagskväll!!! Jag har sett alla Let's Dance program och kommer ihåg dem, gjorde jag aldrig förut, fick alltid läsa på aftonbladet.se dagen efter för att se vem som åkte ut. För då var jag för full för att minnas. Nej, det vill jag inte ha tillbaka.
Detta är nog första gången vi är barnfria och nyktra, det är inte klackarna i taket vill jag påstå men ändå skönt, vet att jag kommer vakna fräsch imorgon och det känns skönt. Kul att det är så många nynyktra som skriver också, det påminner hur det var just i början. Även fast jag inte skriver lika ofta nu så är jag inne och läser varje dag, det ger mig så mycket styrka. Kram till oss alla som kämpar!!

alla era historier och levnadsöden. Det är så stärkande! Borde egentligen gå och lägga mig, ska upp tidigt i morgon för en bussresa till huvudstaden men jag har så svårt att komma till ro. Hela veckan har det varit så, kan inte slappna av, käkarna är spända, nacken värker, har myrkrypningar i ansiktet och tankarna bara mal, mal, mal. Tror inte att det är abstinens utan det ligger mer på det mentala. Känner mig hyperspeedad helt enkelt. Tror också det beror lite på jag läser så mycket om hur ni har det. Alla känslor som förmedlas, all ångest och rädsla far rakt in i mig, jag kan så väl känna hur det känns för er. HUR GÖR MAN FÖR ATT SLAPPNA AV UTAN ALKOHOL?

Äldsta grabben skulle ut på stan i kväll och grundade med en drink i soffan. Inga problem för mig. När han gått gick jag ut i köket för att diska och där, mitt på diskbänken stod en halv 75a rom. Jag liksom fastnade och bara stirrade på den en lång stund, kunde inte släppa blicken. Romflaskan hånflinade tillbaks. Det krävdes en hel del viljestyrka för att låta bli, men jag lyckades trots att maken jobbar ikväll. Sen sa jag till minstingen att bära upp den till storebrorsans rum. "Den ska inte stå här och skräpa"

Nu måste jag gå och lägga mig, basta!

Godnatt alla kämpar!

Ja idag är det fredag och alla andra dricker. Överallt ser man dessa lila påsar på väg hem till fredagsmyset. Men du är så himla stark som vågar låta bli. Var stolt!

Hur gick det, fick du jobbet?

Jag tror jag har klarat mig på grund av min rädsla, det värsta som skulle hända nu är att jag tar ett glas vin och det går bra den gången för då är det kört. Sen känns det som om jag hatar det jäkla vinet som förstör så många underbara människor och deras familjer. Mitt hjärnspöke håller en envis monolog om att i dag är det fredag och "ett glas vin hade varit gott" osv, men som tur är så är rädslan och ilskan starkare just nu. Att öva i huvudet och att läsa här om alla som kämpar ger mig en sådan styrka till att fortsätta en dag till.
Tänk att det var 14 veckor och 4 dagar sedan vi skrev första gången, så nu tar vi ett steg till//kramar till er alla

...att man slänger bort skiten. När hände DET senast ;-)

På't igen bara, så tänker jag nu som också irriterat mig på flaskorna i barskåpet hemma!

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Till dig Kalla, jag är imponerad av dig. Du hanterar fällorna fantastiskt. Kram!!

Go go go!!

Känns riktigt skönt idag faktiskt. Ska på en jobbintervju idag och då vill man ju helst vara på topp. Ska försöka hålla i den positiva känslan.

Annelie - det är säkert ingen fara. Men det bästa är ju i alla fall att få det testat. För då vet man sen, att allt är helt OK.

åt era kommentarer om fan. Jag ska banne mig också slänga fanskapet över bord :-D

Tack snälla Stigsdotter för din kommentar om att jag behöver min styrka till ev sjukdom, den gick rakt in. Otroligt hur bara en kommentar fick mig att tappa lusten till att döva oron med alkohol, ni är fantastiska!

hemasch, bra jobbat! Skönt att höra att du kan se det positiva i tillvaron.

Vi har en sån lirare här i stan också. Som gör sina besök hos oss på jobbet. Inte alltid så att det passar sig att han kommer. Han dök upp under en mässa i höstas. Klampade in som om det var den mest naturliga sak i världen. Han letade helt klart efter någon av oss. (såklart är han välkommen till mässan, men det är inte det han söker)
Det som gjorde ont i mig var att ingen av de präster som var där bemödade sig att se honom och prata med honom. (det var tre-fyra stycken där utöver den som förrättade mässan) Det var vaktmästaren som gick fram till honom och pratade med honom och gick med honom ut.

Änglar kan finnas där man minst anar det. Själv spelade jag, men det hade suttit rätt fint att sluta för att gå fram och prata med honom. Hur var det nu med dessa mina minsta....?

en sväng in på vårdcentralen för en "normal" liten åkomma häromdagen och när jag kliver in innanför dörren står där en liten lagom påstruken herre med en lila påse i handen.Han tillhörde avgjort den typ av alkis som har utsett parbänken som sitt hem. Han hejade glatt på mig och jag hejade lika glatt tillbaka och vi tog varandra i handen och hälsade rejält !

Som vid många möten med människor man hälsar på så gick hjärnan på högvarv : "Vem är detta ?? Borde jag känna igen honom ?? Och vad i jösse namn heter han ??

Nu var ju inte det så viktigt för honom att jag inte verkade vara med i matchen för han pratade glatt på. Och han hade en viktig sak att berätta för mig, en sak som var så stor för honom att han kände att han var tvungen att delge mig den goda nyheten.

Hans son skulle ta kockexamen i en annan stad och han var så stolt över honom.

På min fråga om han skulle åka dit och vara med på examensfesten fick jag bara ett svävande svar.

Hans kompis kom nu ut från toaletten och hade bråttom ut därifrån förmodligen för att personalen nog har för vana att ringa vakten när de gör sina besök. Min "kompis" vinkade adjö med ett leende, för några timmar var han lycklig för att hans grabb skulle ta kockexamen. Sen ska verkligheten komma ifatt igen och ångesten för att han inte är med sin son på hans stora dag kommer att ge mångårig effekt.

Den ångesten är inte lätt att bli vän med. Jag vet hur det är.

Inne i varje alkis, bakom dimman, finns en människa. Jag måste ständigt påminna mig det så jag inte dömer folk bara på utseendet eller spritlukten, det kunde mycket väl ha varit jag som stod där.

Det märkliga var att detta hände samma dag som jag var på ett föredrag av Annika Östberg. Också en människa som var djupt ner i helvetet och som nu tagit sig ur det och lever ett så normalt liv det bara går. Min små bekymmer bleknar i jämförelse och jag blir så imponerad över hennes livsresa och jag är enormt lycklig och tacksam över att jag fick ge henne en kram :-) Gå och lyssna på henne om ni får tillfälle.

Jag är nykter idag, och jag är stolt över det, och detta för att jag inte tagit det första glaset.

Hoppas du haft en underbar dag//Kalla

att läsa om dina positiva tankar, Annelie, och det lilla stråket av - lycka! Det är du så väl värd.
Kram från Nynykter

Woohoo :-) En dag i taget, var det va? :-)

Igår var det lite småjobbigt. Kände mig allmänt orolig och nedstämd. Den där "dagen 1" är alltid värst. Jag önskar att jag inte behöver uppleva den igen. Det vore underbart!

Pallrade mig iväg till ett AA möte igår. Det var en ny grupp som jag inte hade träffat förut. Vi var bara 5 stycken, så det var lättare att våga dela med sig. Jag är inte den som i vanliga fall gillar att prata inför stora grupper.

Det regnade inatt, här där jag bor. Imorse vaknade jag till frisk och härlig luft och en strålande sol. Det ska jag fokusera på och njuta av idag!

Kram

Jag har nu pratat av mig med vännen, någon dag skall jag nog visa henne denna tråd men det är långt in i framtiden. Känns alltid bättre när jag pratat med henne, hon brottas med sina problem så vi har ett ge och ta förhållande, synd att hon inte är man då hade jag gift mig med henne :-) Hunden och jag har skrämt djuren i skogen med en underbar tur utan regn. Tror att jag botar lite av flykten med att ta ut mig fysiskt, sen har det ju fördelar med att flåset börjar bli bättre.
Håller med dig Stigdotter vi slänger honom överbord och hoppas att han inte kan simma :D
Tack för allt erat stöd, denna sida rädder mig så många gånger// Kram Kalla

JAAA, så bra du skriver!! Att inse hur sköra vi är och hur lätt vår balans kan rubbas!

Ringa vännen, skriva på forum, valla vovven trots regn! YES!!
Vilken bedrift och VILKEN VINNARE du är med det tänket!

Just att observera sig själv och sitt mående och förstå hur det påverkar ens tänkade om alkohol!

Nu ska jag också ut och gå i regnet bara för det, utan vovve visserligen men inspirerad av dig!

KRAMAR!
/Lilja