Senaste kommentarerna i forumet

för att vi får dela glädje. Alldeles varm blir jag inombords av att läsa - allt gott som finns också mellan raderna går tydligt fram! Du och din familj har vunnit högsta vinsten - fast det är lite fel att säga så... Det är du som har gjort ett jättejobb som gett en fantastisk utdelning! Glad Annandag! / mt

du är en som inte gör så mycket väsen av sig, det mesta sker på insidan - dvs du tänker och tänker klokt och jobbar när du jobbar. Din klokhet blir väldigt synlig här (även om du inte alltid lever efter den) och säkert även annars i ditt liv. Jag har lärt mig att just den sortens elever ibland blir helt missförståda i skolan och även på jobbet. Hoppas du "blir sedd" och att din kapacitet tas tillvara där du jobbar nu.

Jag minns så väl hur vi följde din oro och delade glädjen över din ofarliga tumör. Så bra att den kan hjälpa dig i nykterhetsarbetet! Och så bra att du hittat till AA och har människor att ringa.

Önskar dig en solig och glad Annandag! / mt

Har nu varit nykter sedan 1 januari, förutom 3 dagar vecka 9 när barnen var borta. Har funderat rätt mycket på hur det har påverkat mig.
Jag har avancerat på jobbet, förlorat 14 kilo, är gladare, mer närvarande och mycket mer harmonisk än jag varit på många år. Kort sagt så mår jag jättebra, det har varit en bra tid.
Jag umgås inte med vännerna som förut, vill helst vara hemma med familjen o äta gott och se ngn bra film och sova ut när helgerna kommer.
Att livet skulle bli så mkt bättre var något jag aldrig trodde, jag som tyckte mig vara tvungen att dricka vin varje kväll för att stå ut med vardagslivet. Så fel jag hade!
Jag fick mitt återfall när barnen var bortresta och nu åker de på onsdag igen, känns inte som om det ska bli ngt problem denna gång men vis av läxan vet jag att den luriga f*n kan slå till blixtsnabbt. Händer det tar jag medicin denna gång, vill inte börja dricka igen, har ffa inte glömt vilken hemsk bakfylla jag fick då.
Nej, ska sova nu, ska ta den dagliga morgon promenaden innan frukost imorgon, det är jättehärligt.
Kram alla tappra!!

Härligt att läsa Berra. Du förmedlar verkligen känsla . Tack för att du delar med dig!
Påskhälsningar från Nynykter

..en sammanfattning dagen innan den ens är slut, påsken alltså..

Vi var också på middag hos svågern och svägerskan med familj, men inget lamm, gu'ske'lov.
Det serverades naturligtvis alkohol där, t.om de vuxna barnen får idag också välja om de vill dricka vin till maten, jag lägger ingen värdering i detta, mina barn vet vad jag tycker om frågan.
De har fria val, och jag kan bara hjälpa de att informera om vad som händer framledes med alkoholen.
Jag är ett levandes exempel på hur det kan gå, och är varken en sämre eller bättre människa av det.

Svågern hade meckat ihop en egen påsksnaps, av citronskal, knallgul...
Den "såg" god ut, och jag luktade på den, spritdoft, nejtack!
Middagen blev fin med mycket nedlagd tid på förrätter, huvudrätt, efterätt och kaffe med tårta.
Nästan allt gick i den gula färgen, vi satt länge och umgicks, pratade en massa...

Det gick en sådan eufori genom mig, precis så här "mysigt" som jag brukar tycka det är med middagar,
fast då tidigare med alkohol till maten, före och efter...
Jag kände en sådan närhet med de mina, och ryste riktigt i ryggen, jag är här nu, och upplever det!
Hade inte en tanke på att alkoholen skulle kunna lappa ihop det och göra det ännu bättre,
för att jag var närvarande mitt i min situation, jag var rapp och pratsam, ändå?
Vem i he..te behöver alkohol för att kunna umgås, tänkte jag..?

Svågern fyllsomnade lite som han brukar i soffan, men piggnade på sig efter en del hot från hans fru,
ja det är tradition när det gäller umgänge med dem, så är det bara...
Barnen spelade diverse olika spel och kunde umgås på sitt sätt...
Det kändes bra tycker jag, man behöver inte sysselsätta dem på något vis längre, och de upptar inte vår vuxentid ifrån varandra, vi får alla vara med varandra på vårat vis..

Lilla fröken-löken fick övningsköra hela vägen hem i den mörka kalla natten, och det gjorde hon bra.
Ingen var på något sätt irriterad som det brukade vara förr,
en ilsken kärring vid ratten och en ångestfull gubbe i passagerarsätet, när jag drack...

Idag var det sol och hyfsat varmt, jag kunde byta vinterdäcken på bilarna, och göra dem vårfina.
Tidigare i mitt liv brukade jag "städa" bort min dagen-efter-ångest, det behöver jag inte nu..

Det kändes fridfullt i mitt sinne, tack nykterheten!

Försöker tillskriva så många fördelar som det går med att vara fortsatt nykter,
alla kommer inte på pränt, men ni kan säkert känna "känslan" av att hur det går för mig...

Läs mellan raderna, och läs inte vad jag säger, utan lyssna på hur det låter...
Däri finns känslan av att vara avgiftad från alkoholen, jag är en fri själ,
och kan styra mitt liv på ett helt annat sätt än förut...

Det är min frihet i en liten ask..

/Berra

vad glad jag blir att du fick telefonnummer att ringa om det krisar ! Jag vet ju själv vad mycket den säkerheten betydde för mig. Undrar hur många som fått telefonnummer av mig ? Det är ju så att det inte enbart är krisnummer utan det går ju jättebra att ringa och snacka bort en stund eller tala om att man mår bra !! Alla mår bra av att nån hör av sig lite då och då utan annan orsak än bara lite pratbehov.
Ha det bra och känn kraften i nykterheten !

Tack snälla Dompa för dina rara ord, jag kan spara dem och läsa flera gånger :-) (fast oj vad jag funderade över k..., jag som har lite relationsproblem med maken funderade först "hur kan han veta det??" men det var ju naturligtvis "klok" du menade ;-) och ja, det får jag väl tillstå att jag är då. En arbetskamrat (som är mycket klok själv) sa en gång till mig: "du har så mycket allmänbildning och kan så mycket skojiga saker!!". Det är bara att jag inte är klok nog att tillämpa mina kunskaper alltid...

Vad gäller personlighet i övrigt tror jag nog tyvärr att ÄnnuEnVinDåre ligger lite närmare i beskrivning än Dompa - jag är nog inte den som märks mest utan håller mig nog lite vid sidan av. Tyvärr kände jag igen mig jättemycket i det du skrev ÄEVD , DET DÄR är nog mera jag än den som tar plats. När jag gick i skolan fick jag alltid höra att jag borde vara lite mer aktiv i klassrummet; en tidigare chef sa vid ett utvecklingssamtal något om att "du har mycket hög integritet" vilket han förtydligade med att "man hittar inte dig skvallrandes i korridoren!". Fast där skulle jag gärna vilja befinna mig ibland, så slipper jag inbilla mig att folk skvallrar om mig!

Tack Mulletant för reflektionen om den personliga bottnen. Jag bestämmer mig härmed för att jag har nått den! Jag kan ju låta den yttre händelsen som fick mig att byta färdriktning vara den levertumör som upptäcktes, vilket den ju faktiskt var men jag glömde bort det lite sen när den visade sig vara godartad.

Påskafton firade vi hemma hos mina svärföräldrar ihop med svägerska, svågern, våra och deras barn. Inte fick vi någon nubbe inte! Maken hade helt sonika sagt till svärföräldrarna att jag inte skulle dricka något så till lammsteken serverades det vatten, äppelmust och påskmust. Maken fick inte ens en whisky till kaffet fast han bad om det. När jag frågade svärmor om inte någon annan ville ha vin till steken sa hon bara att "nej vi kan alla lika gärna hoppa över det, det är inte så viktigt tycker jag". Bara så.

Sen det där att det inte skall pratas om det, får jag väl klara mig utan. Det är det jag menar med det personliga stödet som saknas. Man ska liksom inte prata om ett problem fast det finns där. Fast, att låta bli drickat själv är ju ett slags stöd det med! Det är svårare för maken tror jag! På AA-mötet i fredags såg mötesledaren till att jag fick några telefonnummer med uppmaningen att ringa innan det första glaset.

Hoppas ni har det bra allihopa!

Nu vet du att öl på hallgolvet är en dålig idé. Så slipper du göra om den blundern. Baby steps!

Märker att jag håller på att omstrukturera min (lilla) vänskapskrets. Jag bygger en djupare vänskap med dem jag har naturen, barnen eller andra nyktra beröringspunkter med. Låter banden till dem jag har alkoholen gemensamt med tunnas ut. En del kan man stöpa om vänskapen till lite, lägga fokus på de nyktra aspekterna och släppa de andra.

Vissa blir fortfarande småirriterade på att jag inte ens kan dricka EN öl innan en fotbollsmatch. De flesta bryr sig inte verkar det som. Sitter mer i ens eget huvud liksom. Men jag har slipat på ett snabbsvar till dem som trugar:
"Jag mår bättre av att inte dricka alls. Och det skulle inte falla mig in att dricka för någon ANNANS skull."

som jag hade tänkt..
I min förra kommentar.

Lite hur jag är. Allt ska vara så positivt låta så bra osv när jag är nykter.
Ölen jag hade hemma besegrade. Erkänner

Beklagar utryckningen, desto bättre att den gick att genomföra utan promillerelaterade förhinder. (Hade för övrigt inte själv några dylika förhinder om jag haft oturen att hamna i situationen, kan undra vilken påsk det hände senast?)

Vad alkoholen eventuellt gör med psyket är ett ämne som diskuterats tidigare i din tråd (eller eventuellt min?) har jag för mig, otroligt skönt med dina positiva erfarenheter på området. För egen del har jag inte märkt väldigt stor skillnad på just det området, möjligen lite mindre katastroftankar som jag har en förkärlek till :-)

Eller det är egentligen en grov underdrift, jag funderade tidigare allvarligt på om jag var på väg utför stupet, det gör jag inte alls längre, jag känner en kontroll på ett helt annat sätt. Jag har inte släppt garden, men med 11 helvita veckor i bagaget i kombination med att jag mår helt ok så besitter jag en grundtrygghet som inte fanns där tidigare. När jag reflekterar över denna stora vinst blir det mindre viktigt att exempelvis en hantverkare blåste mig på 7000 för några veckor sedan vilket hade gjort mig tokig om jag inte haft den nyvunna nykterheten att relatera till. Så visst har jag haft stora vinster även på ett psykologiskt plan i det hänseendet.

Fortsatt glad och vit påsk!

Skönt att vakna och må bra efter en nykter kväll. Idag får prioriteten bli att ta itu med lite saker här hemma, ta en lång promenad osv.
Ska försöka ta dessa lediga dagar över påsk att vila och ta det lugnt och stå ut med med mig själv utan alkohol.

Motivationen att ta sig till och ta itu med saker är ju inte på topp direkt, men får väl lov att tvinga sig lite :)

Just nu har jag en förpackning med öl i hallen som jag snubblar över lite titt som tätt. (Som jag endast köpte av gammal vana av rädsla för att vara utan hemma.. Trots att jag egentligen inte var sugen) Tror faktiskt jag ska låta den ligga kvar där också tills jag blir så irriterad så jag bokstavligen slänger bort skiten..

En vän som bor långt ute i skogen har ställt till det för sig och hamnat i en akut psykisk kris. Ikväll efter påskmiddagen körde jag upp till honom med en bit mat. Han blev väldigt glad, hade känt sig så ensam.

En sådan enkel och självklar sak hade varit omöjlig om jag hade druckit alkohol. Och det hade jag gjort fram till för fyra månader sedan, garanterat.

Nykterheten förändrar personligheten på sikt, till det bättre verkar det som. Jag känner mig allmänt lugnare, tryggare i mig själv. Detta hade jag inte räknat med, det är ren bonus. Jag hade varit glad om ångesten minskade lite, men fick så mycket mer!

Jag har ändå lite svårt att släppa det där med medicinförbud på behandlingshem i det här fallet, okej om det rör sig om bensodiazepiner (sk torrfylla) eller opiater och dylikt, men Naltrexon är ju ungefär lika hett som Viol eller Salta katten i berusningssyfte. Med tanke på de massiva återfallstal som tyvärr är gällande så tycker jag att man som institution tar sig själv på lite väl stort allvar om man konsekvent förbjuder användande av läkemedel, och att man tvärtom inte aktivt använder sig av dem är ett mysterium för mig.

I övrigt, glad påsk och allt sånt där!

ytterligare en låååång helg med massor av supa.

För mig och för många andra var det en helg som planerades i förväg hur mycket sprit som skulle köpas in. Hemska tanke om spriten inte skulle räcka, "skräck". Jag handlade alltid "finsprit" och "lagom öl" till gästerna och rejäla doningar till mig själv som jag gömde så ingen skulle se det. Personligen så tycker jag väldigt illa om lördagsöppet på Bolaget och speciellt under påsken. En "normal" människa har ju förmågan att planera sitt drickande så att spriten räcker hela helgen och tom blir lite över. För min egen del så var spriten slut nånstans under påskdagskvällen så att annandagen var en fruktansvärd ångestfylld väntan på att Bolaget skulle öppna på tisdagen. Den enkla sanningen var ju att ju mer jag köpte desto mer drack jag.

Inför den här helgen, liksom till julen, så ändras karaktären på samtalen till BRIS. Nu handlar det mycket om barnens oro, och tom skräck, inför vad som ska hända under helgen. Skolan och ev fritidsgårdar är stängda och således finns ingen tillflyktsplats alls för barnen när de krisar i familjen. Jag har nyss pratat med en vuxen man som har kvar sin nalle han fick som tre åring och som var hans trygghet och skydd, hans allt, i den destruktiva familj han växte upp i. Han vårdar den ömt för den är fortfarande, även i vuxen ålder, ett stort stöd för honom när livet djävlas. Han har sen många år tagit sig ur sitt egna missbruk och har idag ett hyfsat bra liv men minnena kommer tillbaka från barndomen ibland och det skaver på honom.

Hur många sådana små barn finns det idag, under denna helg, som mår så illa av att en eller flera i familjen super ner sig totalt ?

Hur många sådana vuxna barn finns det som idag inte har nån annan att prata med än i bästa fall en sliten nalle ?

Jag har en förhopning om att vi som är nyktra, och har försonats med oss själva, hjälper till och sträcker ut en hand och frågar hur dessa barn mår som vi ser behöver vårt stöd. Tystnaden är förödande för dessa barn och skapar en misstro till alla vuxna.

Jag önskar er och alla era barn en nykter påsk.

Hoppas och tror du kommer klara av det bra. För mig blir det en lugn nykter påsk bara med familjen. Stor Styrkekram !!

Vilken bra reflektion, att " personlig" är viktigare än "botten". Tror det ligger mycket i det. Troligen är det en inre process som pågått länge innan man kommer till det som blir "botten". Någon yttre händelse får en att vilja byta färdriktning, men i själva verket har man kanske för länge sedan slagit in på den vägen? Fröet till förändring har funnits där. För min egen del var "botten" att jag på fyllan slog omkull ett vinglas och dagen eteråt blev tvungen att måla över vinfläckarna på sovrumsväggen. En fis i världsrymden kan tyckas. Men för mig var det likväl en vändpunkt. Något hände i mig. Fröet till förändring började gro.

En skön och vilsam långfredag önskar jag alla!

"personlig" är viktigare än "botten". Det är kanske, eller troligen, olika för olika mänskor vid vilken gräns man själv känner att man slagit i golvet och inser att man måste välja väg. Alltför många faller ju faktiskt igenom och går under, det är en sorglig sanning. Adde har beskrivit det här fantastiskt bra, även viktoria, fredde-s och Lisamari - för att nämna några som jag fäst mig vid.

Jag önskar och hoppas Stigsdotter att du hittar det riktigt personliga stöd som du efterlyser och att du har kraft att vandra vidare på vägen till dig själv, ditt sanna jag. Jag följer din tråd och känner igen så mycket. Kram och glad nykter påsk! / mt

Känner att det lite är mitt fel att ha fått dig att grubbla på det där med "personliga bottnar"

Jag tror absolut att man kan vända en negativ trend innan det har gått riktigt galet. Men man kanske inte får höra så mycket från dom som lyckats med det. Det man hör är ju mera "när jag gjorde det och det... fick mig inse att nu är det nog"
Jag tror på dig! Du är på rätt väg.

Varma kramar!
/R.

Ha ha, pannkakor. Inte ens experterna i tidningarna torde kunna hitta ett vinmärke som passar till det. Mycket bra idé.

Stigsdotter jag har också funderat jättemycket över detta med vänskap. Det jag vill säga, utan att ha en blek aning om hur det är för dig, är att ofta är problemet att man missar att visa att man vill in. Man blir passiv och liksom väntandes.

Man missar att ställa en massa frågor för att själv aktivt lära känna den andra. Man missar att bjuda in andra till samtal och att bjuda in sig själv till samtal och aktiviteter, för man väntar på att de ska göra det. För att om de gillade en skulle de väl visa hela tiden att de vill vara med en, eller hur? Hmmmm? Man berättar för lite om sig själv. Man berättar kanske så lite att folk inte KAN lära känna en och tycka om en. Man placerar sig automatiskt lite vid sidan om för det är där man är van att stå och sedan upplever man sig som bortvald.

För mig handlar det om att jag saknat kunskap om hur man beter sig när man lär känna andra. En färdighetsbrist? I kombination med en närmast obefintlig självkänsla.

För dig vet jag ju inte, det är säkert de andra som är dumma i huvet som inte fattar bättre.

EnStorPåskkramFrånEnVinDåreSomGladeligenHarBrettUtSigiDinFinaTråd

Hej Dompa vad skönt att du är tillbaka hos barnen efter vindrickningen och att du vågar äta medicin. Fan vad du kämpar.

Kram

ett ♥ att dela med dig av. Jag kan inte heller skriva ♥ direkt i min dator så jag har kopierat in ett så kan jag kopsa vidare när jag känner för det. Glad Påsk! / mt

Som Lelas skrev; Medicin på hemmet är ingen hit av flera skäl. Även jag vill slänga mina kryckor, men inte i påsk. Jag vågar inte efter mitt äventyr igår. Men för eller senare. Nu kör jag påsken på medicin. Det kommer även gäster hit till svärfamiljen och jag har sagt att det MÅSTE bjudas på det som det bjudits på alla tidigare år. Min sjukdom ska inte få påverka. Min familj har redan gett allt och lite till, så en snaps eller fyra ska de få ta med sin gäster, även om alkissvågern kamperar i lillstugan. /R

Skrev precis till dig och maken på makens tråd!

det är många här som liksom du Stigsdotter skriver om att nå sin personliga botten. En del berättar om fyllekörningar, andra om slagsmål - saker som kan få fruktansvärda konsekvenser (typ att man råkar döda någon). Då tänker jag såhär: hur skulle det vara att att lura alkoholdjävulen riktigt ordentligt och börja vända om innan botten är nådd? Lång näsa, liksom!!!

Långhelger är en prövning för alla som brottas med alkoholen. i Sverige har vi ju världens mest fantasilösa festmat. Jul, påsk, midsommar bjuder vi på smörgåsbord med sill och nubbe! Nubben behövs för att fisken är så fet ju!!! Den "spjälkar" fettet har jag hört (?) Så jag föreslår lite innovativ festmat i helgen. Pannkakor med blåbärssylt till exempel. Det finns inget godare än mjölk till det! Kronärtsskockor och sparris finns det inget vin i världen som matchar. Inte öl heller. Det ska vara vatten!

Långhelger är en prövning också för dem som lever i taskiga relationer (been there, done that!). Då blir ensamheten dubbelt påtaglig.

Jag önskar Stigsdotter och alla andra en påsk där vi gör saker som får oss att må genuint bra. AA är en toppenidé och påskmust är inte fel det heller. Att ligga på soffan och vara lat är också fint liksom att gå ut och känna solen värma eller krama om sina "ongar". Var egoistiska mina vänner. Visa er själva all den kärlek som ni är värda (och det är mycket!)

Nynykter