Senaste kommentarerna i forumet

Beklagar utryckningen, desto bättre att den gick att genomföra utan promillerelaterade förhinder. (Hade för övrigt inte själv några dylika förhinder om jag haft oturen att hamna i situationen, kan undra vilken påsk det hände senast?)

Vad alkoholen eventuellt gör med psyket är ett ämne som diskuterats tidigare i din tråd (eller eventuellt min?) har jag för mig, otroligt skönt med dina positiva erfarenheter på området. För egen del har jag inte märkt väldigt stor skillnad på just det området, möjligen lite mindre katastroftankar som jag har en förkärlek till :-)

Eller det är egentligen en grov underdrift, jag funderade tidigare allvarligt på om jag var på väg utför stupet, det gör jag inte alls längre, jag känner en kontroll på ett helt annat sätt. Jag har inte släppt garden, men med 11 helvita veckor i bagaget i kombination med att jag mår helt ok så besitter jag en grundtrygghet som inte fanns där tidigare. När jag reflekterar över denna stora vinst blir det mindre viktigt att exempelvis en hantverkare blåste mig på 7000 för några veckor sedan vilket hade gjort mig tokig om jag inte haft den nyvunna nykterheten att relatera till. Så visst har jag haft stora vinster även på ett psykologiskt plan i det hänseendet.

Fortsatt glad och vit påsk!

Skönt att vakna och må bra efter en nykter kväll. Idag får prioriteten bli att ta itu med lite saker här hemma, ta en lång promenad osv.
Ska försöka ta dessa lediga dagar över påsk att vila och ta det lugnt och stå ut med med mig själv utan alkohol.

Motivationen att ta sig till och ta itu med saker är ju inte på topp direkt, men får väl lov att tvinga sig lite :)

Just nu har jag en förpackning med öl i hallen som jag snubblar över lite titt som tätt. (Som jag endast köpte av gammal vana av rädsla för att vara utan hemma.. Trots att jag egentligen inte var sugen) Tror faktiskt jag ska låta den ligga kvar där också tills jag blir så irriterad så jag bokstavligen slänger bort skiten..

En vän som bor långt ute i skogen har ställt till det för sig och hamnat i en akut psykisk kris. Ikväll efter påskmiddagen körde jag upp till honom med en bit mat. Han blev väldigt glad, hade känt sig så ensam.

En sådan enkel och självklar sak hade varit omöjlig om jag hade druckit alkohol. Och det hade jag gjort fram till för fyra månader sedan, garanterat.

Nykterheten förändrar personligheten på sikt, till det bättre verkar det som. Jag känner mig allmänt lugnare, tryggare i mig själv. Detta hade jag inte räknat med, det är ren bonus. Jag hade varit glad om ångesten minskade lite, men fick så mycket mer!

Jag har ändå lite svårt att släppa det där med medicinförbud på behandlingshem i det här fallet, okej om det rör sig om bensodiazepiner (sk torrfylla) eller opiater och dylikt, men Naltrexon är ju ungefär lika hett som Viol eller Salta katten i berusningssyfte. Med tanke på de massiva återfallstal som tyvärr är gällande så tycker jag att man som institution tar sig själv på lite väl stort allvar om man konsekvent förbjuder användande av läkemedel, och att man tvärtom inte aktivt använder sig av dem är ett mysterium för mig.

I övrigt, glad påsk och allt sånt där!

ytterligare en låååång helg med massor av supa.

För mig och för många andra var det en helg som planerades i förväg hur mycket sprit som skulle köpas in. Hemska tanke om spriten inte skulle räcka, "skräck". Jag handlade alltid "finsprit" och "lagom öl" till gästerna och rejäla doningar till mig själv som jag gömde så ingen skulle se det. Personligen så tycker jag väldigt illa om lördagsöppet på Bolaget och speciellt under påsken. En "normal" människa har ju förmågan att planera sitt drickande så att spriten räcker hela helgen och tom blir lite över. För min egen del så var spriten slut nånstans under påskdagskvällen så att annandagen var en fruktansvärd ångestfylld väntan på att Bolaget skulle öppna på tisdagen. Den enkla sanningen var ju att ju mer jag köpte desto mer drack jag.

Inför den här helgen, liksom till julen, så ändras karaktären på samtalen till BRIS. Nu handlar det mycket om barnens oro, och tom skräck, inför vad som ska hända under helgen. Skolan och ev fritidsgårdar är stängda och således finns ingen tillflyktsplats alls för barnen när de krisar i familjen. Jag har nyss pratat med en vuxen man som har kvar sin nalle han fick som tre åring och som var hans trygghet och skydd, hans allt, i den destruktiva familj han växte upp i. Han vårdar den ömt för den är fortfarande, även i vuxen ålder, ett stort stöd för honom när livet djävlas. Han har sen många år tagit sig ur sitt egna missbruk och har idag ett hyfsat bra liv men minnena kommer tillbaka från barndomen ibland och det skaver på honom.

Hur många sådana små barn finns det idag, under denna helg, som mår så illa av att en eller flera i familjen super ner sig totalt ?

Hur många sådana vuxna barn finns det som idag inte har nån annan att prata med än i bästa fall en sliten nalle ?

Jag har en förhopning om att vi som är nyktra, och har försonats med oss själva, hjälper till och sträcker ut en hand och frågar hur dessa barn mår som vi ser behöver vårt stöd. Tystnaden är förödande för dessa barn och skapar en misstro till alla vuxna.

Jag önskar er och alla era barn en nykter påsk.

Hoppas och tror du kommer klara av det bra. För mig blir det en lugn nykter påsk bara med familjen. Stor Styrkekram !!

Vilken bra reflektion, att " personlig" är viktigare än "botten". Tror det ligger mycket i det. Troligen är det en inre process som pågått länge innan man kommer till det som blir "botten". Någon yttre händelse får en att vilja byta färdriktning, men i själva verket har man kanske för länge sedan slagit in på den vägen? Fröet till förändring har funnits där. För min egen del var "botten" att jag på fyllan slog omkull ett vinglas och dagen eteråt blev tvungen att måla över vinfläckarna på sovrumsväggen. En fis i världsrymden kan tyckas. Men för mig var det likväl en vändpunkt. Något hände i mig. Fröet till förändring började gro.

En skön och vilsam långfredag önskar jag alla!

"personlig" är viktigare än "botten". Det är kanske, eller troligen, olika för olika mänskor vid vilken gräns man själv känner att man slagit i golvet och inser att man måste välja väg. Alltför många faller ju faktiskt igenom och går under, det är en sorglig sanning. Adde har beskrivit det här fantastiskt bra, även viktoria, fredde-s och Lisamari - för att nämna några som jag fäst mig vid.

Jag önskar och hoppas Stigsdotter att du hittar det riktigt personliga stöd som du efterlyser och att du har kraft att vandra vidare på vägen till dig själv, ditt sanna jag. Jag följer din tråd och känner igen så mycket. Kram och glad nykter påsk! / mt

Känner att det lite är mitt fel att ha fått dig att grubbla på det där med "personliga bottnar"

Jag tror absolut att man kan vända en negativ trend innan det har gått riktigt galet. Men man kanske inte får höra så mycket från dom som lyckats med det. Det man hör är ju mera "när jag gjorde det och det... fick mig inse att nu är det nog"
Jag tror på dig! Du är på rätt väg.

Varma kramar!
/R.

Ha ha, pannkakor. Inte ens experterna i tidningarna torde kunna hitta ett vinmärke som passar till det. Mycket bra idé.

Stigsdotter jag har också funderat jättemycket över detta med vänskap. Det jag vill säga, utan att ha en blek aning om hur det är för dig, är att ofta är problemet att man missar att visa att man vill in. Man blir passiv och liksom väntandes.

Man missar att ställa en massa frågor för att själv aktivt lära känna den andra. Man missar att bjuda in andra till samtal och att bjuda in sig själv till samtal och aktiviteter, för man väntar på att de ska göra det. För att om de gillade en skulle de väl visa hela tiden att de vill vara med en, eller hur? Hmmmm? Man berättar för lite om sig själv. Man berättar kanske så lite att folk inte KAN lära känna en och tycka om en. Man placerar sig automatiskt lite vid sidan om för det är där man är van att stå och sedan upplever man sig som bortvald.

För mig handlar det om att jag saknat kunskap om hur man beter sig när man lär känna andra. En färdighetsbrist? I kombination med en närmast obefintlig självkänsla.

För dig vet jag ju inte, det är säkert de andra som är dumma i huvet som inte fattar bättre.

EnStorPåskkramFrånEnVinDåreSomGladeligenHarBrettUtSigiDinFinaTråd

Hej Dompa vad skönt att du är tillbaka hos barnen efter vindrickningen och att du vågar äta medicin. Fan vad du kämpar.

Kram

ett ♥ att dela med dig av. Jag kan inte heller skriva ♥ direkt i min dator så jag har kopierat in ett så kan jag kopsa vidare när jag känner för det. Glad Påsk! / mt

Som Lelas skrev; Medicin på hemmet är ingen hit av flera skäl. Även jag vill slänga mina kryckor, men inte i påsk. Jag vågar inte efter mitt äventyr igår. Men för eller senare. Nu kör jag påsken på medicin. Det kommer även gäster hit till svärfamiljen och jag har sagt att det MÅSTE bjudas på det som det bjudits på alla tidigare år. Min sjukdom ska inte få påverka. Min familj har redan gett allt och lite till, så en snaps eller fyra ska de få ta med sin gäster, även om alkissvågern kamperar i lillstugan. /R

Skrev precis till dig och maken på makens tråd!

det är många här som liksom du Stigsdotter skriver om att nå sin personliga botten. En del berättar om fyllekörningar, andra om slagsmål - saker som kan få fruktansvärda konsekvenser (typ att man råkar döda någon). Då tänker jag såhär: hur skulle det vara att att lura alkoholdjävulen riktigt ordentligt och börja vända om innan botten är nådd? Lång näsa, liksom!!!

Långhelger är en prövning för alla som brottas med alkoholen. i Sverige har vi ju världens mest fantasilösa festmat. Jul, påsk, midsommar bjuder vi på smörgåsbord med sill och nubbe! Nubben behövs för att fisken är så fet ju!!! Den "spjälkar" fettet har jag hört (?) Så jag föreslår lite innovativ festmat i helgen. Pannkakor med blåbärssylt till exempel. Det finns inget godare än mjölk till det! Kronärtsskockor och sparris finns det inget vin i världen som matchar. Inte öl heller. Det ska vara vatten!

Långhelger är en prövning också för dem som lever i taskiga relationer (been there, done that!). Då blir ensamheten dubbelt påtaglig.

Jag önskar Stigsdotter och alla andra en påsk där vi gör saker som får oss att må genuint bra. AA är en toppenidé och påskmust är inte fel det heller. Att ligga på soffan och vara lat är också fint liksom att gå ut och känna solen värma eller krama om sina "ongar". Var egoistiska mina vänner. Visa er själva all den kärlek som ni är värda (och det är mycket!)

Nynykter

Dompa - du fixar detta! Heja heja! :-) Klart att ni skall gömma ägg!

kalla - en av anledningarna att man inte får äta medicin på behandlingshem är att det finns personer där som antingen har varit "rena" tablettmissbrukare eller blandmissbrukat alkohol och tabletter. Lika lite som det är tillåtet att ha med sig sprit dit, lika lite kan du ha med dig mediciner. Dessutom är det nog så att man behöver lära sig att klara av sig nykterhet utan "kryckorna" under sin tid på hemmet... det är ju därför man är där och inte för att lära sig att hålla sig nykter med hjälp av tabletter. Det finns säkert andra argument också, men så här tänker jag. :-)

Glad påsk, allihop!
/H.

Jag tror du fixar påsken! Jag tror att du faktiskt klarar djävligt mycket. Kanske dumt att inte bryta traditionen med mkt folk till påsk? Du har ju brytit en annan - djävla mkt starkare - tradition. Så inte ska du behöva åka till Blåkulla om du inte vill. Be andra fara och flyga!!! Men jag vet; Det är inte så lätt. Jag ger dig iaf. ett påskägg...och i det ligger det ännu mera styrka. Kanske trist men välkommet? Kram/R

Den vackraste brukade gömma lite vin ;-). Men nu nämnde jag det för svägerskan och det är klart att vi ska gömma ägg. Så nu får lite pyssel. Alla barn borde få uppleva ngt sånt...så Tack kloka väninna! Eller hur pianoman? Visst kan man köra både hängslen och livrem? /R

Varför får man inte använda hjälpmedel när man är på behandlingshem? Tycker du gör så kloka val nu Dompa du måste vara en otroligt stark människa. Många påskkramar till dig och dina barn//Kalla

Alla vet att du är klok ;-), men att vi inte heller ska nämna det. Så jag skiter i det. Däremot tycker jag att du är hilarious!!! Jag gillar dig skitmycket!!! Jag tror du har ALLT; Rolig, k..., empatisk. Ha en bra AA-träff. Eller det vet jag att du får, folk måste älska dig "live". Kanske är det därför du känner att folk väljer bort dig efter ett tag. Många är rädda för riktig storhet... Att ngn kanske vågar lite mer. Hörs lite mer, märks lite mer, tänker lite mer...kanske rent av är lite smartare. Sånt skrämmer. Jag skulle inte välja bort dig IRL, men jag är ju också en krigare! Haha. Kram vackra Stigsdotter. Ha en riktigt bra påsk...önskar jag, om vi inte "hörs" i helgerna. /Dompapompa

Jag hoppas du hittar ditt stöd och det kanske finns på AA. Men visst är det konstigt att man blir så ensam när man vill hålla sig nykter, ibland känns det som man skäms mer för att man håller sig nykter än när man var full och hittade på allt möjligt konstigt. Många kramar och stöd till dig

"Jag har kanske inte nått min personliga botten än?" Är det som gör att jag inte kan hålla mig ifrån flaskan? Använder jag det som en ursäkt för att dricka? MÅSTE jag verkligen sjunka längre ned och förstöra en massa saker? Räcker det inte med att veta att jag med all säkerhet är på väg dit?

Jag saknar ett stöd i livet. Ett riktigt personligt stöd. Ni här är fantastiska när ni är här men jag saknar er när ni inte är här.

Ibland känner jag mig så himla ensam... usch, satt just och sjöng i Dompas tråd och så kom detta nu då, pang i huvudet...

Jag ska jobba ett tag till och sedan ska jag gå på ett AA-möte till. Det blir mitt 3:e. Kanske är det detta som ska till för att jag ska hitta mig själv!

Hoppas ni alla får en skön påskhelg, inga snapsar på bordet!

...för att Naltroxenen tar på dig! Ögat snuddade vid Berras rader härovan, om att "pimpa sig själv istället för att pimpla". Och, av någon anledning fick jag lust att brista ut i nån liten sång om och för "Dompapompa som ska pimpa sig själv tralala".

Jisses, tur att ni inte ser mig och vet vem jag är, känner mig lite smått galen! Måste vara den starka vårsolen - sååå härlig :-) Hoppas du får en härlig påsk med ongarna dina! Själv ska jag hem och gömma ägg i trädgården till mina småttingar.

Värt att ha flytväst även om man bara är på bryggan så att säga.

Keep on kämpa :)
/R

Nej! Vi ska inte äta ngt på mitt hem heller, men jag tänkte tills jag kommer dit...och kanske när jag kommer hem. Fick ut mina Naltroxen ;-) tog en direkt. Visst kan det vara lite fegt, men varför inte sanda om det är halt. Och som sagt - ongarna. Jag har inte råd att misslyckas. /R