Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det allvar. Kan faktiskt inte se hur jag skulle kunna dricka mer igen i mitt liv. Detta är överlägset att gå och vara full, baiks eller ångestfylld halva sin vakna tid. Förstöra hjärnan frivilligt, nej tack.

I början var detta forum (speciellt PiL:s tråd) ovärderligt, och det är det idag också. Det var din tråd, Dompa, som fick mig att våga starta en egen, så tack!

Jag lånade en bok på bibblan den första tiden:
Medveten närvaro : den buddhistiska vägen till kärleksfullt hjärta (av Sylvia Boorstein)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177113896
Den gav mig en inre kraft som lyfte mig över de första hindren. Jag läste aldrig ut boken, men bär med mig en visdom jag tar fram då det känns allmänt svårt i livet:
"Nu är det så här. Det kan inte vara på något annan sätt just nu."
Och så andas jag. Det har gjort att jag återfått lugnet, fattningen. Är inte religiöst lagd för övrigt dock, utan sållade bort sagorna om Buddha himself.

Du har varit nykter i nio veckor om jag läser rätt. Jag har varit nykter i ett halvt dygn. Men vad f...någonstans ska man ju börja! /R

Har du varit inne i min hjärna och rotat? Kändes mestadels som jag läste om mig själv. Förutom rallyt, men idag "tvingade" min 10-åriga tjej upp mig på en häst. Det var skrämmande nog. Jag fattar inte flera hundra kilo djur och 30 kilo flicka. Imponerande. Välkommen till egna tråden. Visst har jag sett dig här förut. Men nu gäller det väl på allvar? /R

Står det nu på kylskåpet. Inte på en lapp utan på själva dörren med röd tuschpenna. Att tänka på. Har sedan gammalt de sju dödssynderna där men detta väger nog mer; 111. Yep så får det bli. Och för er som undrar om man inte förstör sina vitvaror kan jag tipsa om att tuschpenna endast kan tvättas bort med parfym, (husmorsknep från gamla mamma, och jag har sett att det funkar ) om man skulle ångra sig. Vilket jag inte gör. Skäms gör jag som satan över gårdagen, men nu kör jag 111 eller ska iaf. försöka. Övermod/hybris vill jag inte drabbas av. Det står ju också på skåpet. Men jag tänker 111, så tack lillablå för att du sådde tanken! Du vet vad jag tycker! /R

Kom ihåg 11:e februari, och inlägget du skrev då...
nästa gång du funderar på att åka med barnen till svågern, fråga dig själv varför, och gå tillbaka i din tråd och läs inlägget från den 11:e, och fråga dig om du kanske inte ska stanna hos svågern och svägerskan du med? värme och kärlek från de nära kanske är bra mycket bättre än ensamhet och whisky? sätt en lapp på kylen med en stor fet 11:a, eller varför inte 111... och om någon frågar kan du bara säga att det är för att komma ihåg att barnen kommer i första hand, alltid... =)
gillar att du är ärlig, det är bra, det är sunt... och kämpa vidare!!
ska skriva ett litet inlägg till dig nu, hemma hos mig, i min tråd... dit du alltid är välkommen, såklart!!!
kram!!
/k

Är vad vad känner just nu. Det är kymigt att skriva, men jag måste vara ärlig. Dumpade ungarna hos svågern igår kväll. Och det låter illa, det är illa. Men en tröst är att de toktrivs där. Flickan har sin häst där, så hon hänger där ändå mesta tiden. Killarna älskar sin morbror och moster. Men varför dumpade jag dem där? För att åka hem och dricka whisky och öl i "fred"... Mysigt en stund, sedan helt väck. Ångest och skam idag. En helt vanlig morgon i byhåla. Hoppas ni andra har fixat det bättre. /R

Ungarna helt redo att åka. Fattar inte varför farsan ska ut på nätet mitt i allt. Men "inte hur man har det, utan hur man tar det" spökar (på ett bra sätt) omkring i huvudet. /R

Det är vad jag tar med mig idag. Jor'å Stigsdotter, jag sov nästan fem timmar på min choklad. Nu ska vi strax hem till svåger och svägerska för att fira helg. Ett helt annat firande än vad jag och ungar är vana vid. En kväll med mat, djur, jobb och massor av kärlek. Och jag är glad för det. Vuxenvälling skall inhandlas på supermarket på vägen dit. Katter Mulletant, jag har också mist en katt, de första åren gjorde det så ont att jag inte ens kunde se katter på tv! (jag kan dock se kvinnor på tv, betyder det att frugan inte är lika oersättlig ;-)) Jag var tvungen att byta kanal. Och jag har vägrat att skaffa ny katt, eftersom det inte är MIN katt. Nu har vi hund. Hunden är fin men någon katt är hon inte. Nalle Puh är också klok, läste en "vuxenbok"om Nalle P för ett femtontal år sedan. Minns varken titel eller namn på den. Ska googla. Ha en bra fredag. Vi ska! /R

som brukar finnas är tommare än tomt. En av våra katter satt ofta i hörnet under en korgstol som hänger i taket. Vi skojade ofta om det, tyckte att han försökte gömma sig på ett dåligt ställe och så hojtade vi till katten "du syns" - och skrattade. När katten dog var det hörnet tommare än någon annan plats i hela huset. Då förstod jag djupet i meningen "ju mer han tittade in, desto mera var Nasse ute" i berättelsen när Puh besökte Nasse och Nasse hade gått ut. Och hur det är att knacka på "medan han väntade på att Nasse inte skulle svara". Men i berättelsen finns också ett litet tips -man kan alltid ta sig en Funderingspromenad:)

"En dag när Nalle Puh inte hade något annat att göra, tänkte han, att han skulle göra något, och så gick han till Nasses hus för att se vad Nasse gjorde. Det snöade ännu, när han pulsade fram på den vita skogsvägen, och han väntade sig att finna Nasse i färd med att värma sina tår framför brasan, men till sin förvåning såg han att dörren stod öppen, och ju mer han tittade in, desto mera var Nasse ute. - Han har gått ut, sa Puh sorgset. Det är just vad han har. Han är inte hemma. Jag måste ta mig en rask funderingspromenad. Så förargligt! Men så tänkte han att det var bäst att knacka på dörren först för att vara alldeles säker... och medan han väntade på att Nasse inte skulle svara hoppade han upp och ned för att hålla sig varm, och då kom han plötsligt på ett gnol, ett sånt där som man hoppfullt-sjunger-för-andra." Sen kommer tiddelipom-vsan och Puh hittar småningom Nasse.

Fredagskvällshälsningar! / mt

"man sover gott på den!" !!!! Är det inte meningen att man ska dricka den ?!

F'låt :-)) Jag kunde inte låta bli :-))

Nu när allt känns positivt och känslan att människovärdet ditt stiger, behåll den känslan och se sedan till att försöka ta till dig det: DU ÄR BRA! Man växer som människa när andra ser en men det är också viktigt att se sig själv, att kräva att bli sedd och respekterad på något vis.

Låter lite luddigt och jag vet inte om jag kan förklara riktigt men jag tycker mig märka att ju bättre något är, desto bättre blir det. Ett exempel: folk som har gott om pengar lyckas ofta få dem att växa ännu mer medan det inte är lika lätt för en som har lite. Om jag känner mig glad och trevlig, kanske till och med går omkring och småler - då får jag leenden tillbaka till och med av folk jag inte känner. Om jag har piffat extra mycket och känner mig snygg - då får jag uppskattande blickar. Fast, jag kanske skulle behöva det mer när jag känner mig som mest nere. Tyvärr är det nog så att det är lättare att sparka på en som ligger. En människa som mår dåligt och visar det, medvetet eller inte, drar inte till sig det positiva. Sorry, lite bluddrigt blev det visst. Hej svejs!

...det är ju det som är livet! "först så går det upp, så går det ned så går det upp" (vet inte vilken men det där är en rad ur nån visa, kommer just inte ihåg så mycket mer.

Men, visst är det så att det är både för- och nackdelar med att uppfatta allt dåligt som skett. En sak att hålla i huvudet är då detta: "det är inte hur man har det utan hur man tar det". Alltså, att försöka ha en bra inställning till allt som sker, t.ex. i mitt fall att vid motgångar inte tänka "att det var ju själva fasen att detta skulle hända nu också!!!" (och sen händer nästa, och nästa och nästa grej medan magen och humöret blir allt surare) utan istället lite mer "hoppsan, vad hände nu då, hur ska vi lösa det här?"

Förresten, gick det att sova efter chokladen? Om inte är mitt tips att dricka något som är varmt men gärna utan socker, typ te eller varm äppelmust, för socker gör ju också att man blir piggare. Eller vet du vad som är jättegott? Välling! Å det var länge sedan jag drack det, har nästan glömt bort!! Gyllenhammar har en "vuxenvälling" som heter Gyllenmust, det är havre i, jättegod och man sover gott på den!

Om fem minuter ska jag väcka avkomman min, imorgon får de sova ut. Liten reflektion; Nu har jag varit spiknykter i exakt en vecka. Vad tyckte jag om det? Bra - för jag har uppfattat allt som har skett. Dåligt - för jag har uppfattat allt som skett. /R

Så fint Mulletant... Såg att Mr Pianoman även han skrev om Ronja + familjen hennes och Stigsdotter svarade att Astrid skrivit så mycket klokt. Det är så sant. Inte behöver man djupa konstiga italienska filmer när man som jag har en halv hyllmeter med Astrid Lindgren hemma. Kanske ska jag, Plantan, lillkillen och hunden ägna förmiddagen åt dem! Du ska veta att även jag följer dig och hejjar på ditt nya friska liv! Klistra gärna fina texter om frånvaro, jag skulle uppskatta det. Ha en fin Mulledag! /R

vill bara tala om att också jag följer dig och hejar på dig! Om frånvaro finns några fina texter, kanske jag klistrar in nån till dig under helgen. Det är tomt när något saknas, "fattas mig", sa Ronjas papppa Mattis. / mt

Ja Lelas, kanske är hon det...eller han. Svettig dag men jag har tagit tillvara på Stigsdotters tips om varm dryck. Varm choklad, två muggar. Kanske kan jag få sova inatt? Iaf tröttheten är enorm. Saknaden efter den vackraste kvinnan än värre. Men jag ska ge sömnen ett ärligt försök. Tack för alla inputs, jag bejakar dem. En dag hoppas jag kunna ge tillbaka. En trött, nerdopad (av varm choklad) och tacksam/R
PS; det finns ett italienskt uttryckt (säkert felstavat) som sammanfattar vad jag känner för min fru; "Sento tua mancanza" vilket betyder mer "jag känner av din frånvaro" än vad det betyder"jag saknar dig". Det gör skitont att vara ensam, men detta har jag har själv bäddat för.

Nu förväntar ni er gammalt groll och någon som spyr galla över livet som suger alltjämnt...

HAHA, lurad!

Är inte ett dugg nere för tillfället, har haft hela TVÅ dagar där ingenting stöter sig med mig...
Det rullar alltså på, och dessutom bra...'

Vadandetta då'rå'?

Just nu så ler livet åt mig, jag mår jättebra för tillfället...

Hur ska jag förklara???

Jobbet, ja'rå, varför???

Jag har slagit mig ihop men en nyanställd (förvisso ung och ganska så söt) tjej...
Vi jobbar ihop med ett projekt på nästan heltid, och det är verkligen tajt...
Nu tror ni att jag är smått förälskad, fy dig!, inte alls..

Men om jag ska försöka förklara, så är det så här...
Hon har bara hunnit jobba ett par månader, och har ingen aaning om vem Berra är,
hon har alltså inga som helst förutfattade meningar om mig som firmans slagpåse, ingen har hunnit berätta det för henne, och hon behandlar mig med helt vanlig vettig människovärdig respekt.

Jag känner mig glad för att "någon" inte skiter i mig och behandlar mig som en vanlig kollega.
Vi jobbar ihop och löser ett ganska så stort problem som tar väldigt lång tid att utvärdera,
det är knöligt men roligt, och vi gör ett ganska så bra resultat ifrån oss...
Jag har alltså fått "ledigt" från mina vanliga pöblar och är utlånad till en annan grupp.

Och jag bara växer som människa, blir glad och t.om visslar på jobbet, hejjar på andra...
Känner mig för tillfället stark och har suttit i två möten som jag normalt hatar, men har varit delaktig och faktiskt lett ett par gånger..
Detta kan låta fundamentalt urlöjligt, men det är stort för mig.
Jag vill bara bevisa att jag kan få leva om de ger mig ett utrymme..

Bilen krånglar och ekonomin haltar något, men det bekommer mig inte för tillfället,
just nu måste jag bara få njuta av ett problemfritt liv, och jag bara älskar det...

Har gjort en del pin'tji grejor, och gått förbi min chef direkt till VD'n i ett förbättringsförslag per mail, jag vet inte vad han har sagt om mig, men vill visa att jag kan, och jag är beredd att gå förbi de som sätter käppar i hjulen för mig, får se vad reaktionen blir på detta...
Känner jag honom rätt så kommer det att bli ett j*vla liv, men det kommer bara att rätta min farhågor att det är han som har ställt till det, och inte jag..
Tänker dra det så pass långt att att ska få falla på eget bevåg, om han sätter sig emot det..

Det kan bli en personlig motgång, men jag är nog lite smartare än vad han vill utge mig för,
på jullunchen så jag hur min chef följde VD'n i hans fotspår och smörjde sitt egna krås,
och då var det inte mat jag menade, utan mer betoning på smörjning..

Livet är fortfarande inte rättvis, men jag lever ett liv jag kan stå ut med,
och tack till den lilla flicksnärta som är bara hälften så gammal som mig,
men som gav mig chans att visa vem jag egentligen är, en duktig medarbetare som finns....

Vet att jag fortfarande identifierar mig med mitt yrkesval, men det är min proffesion...

Och ingenting är så pass lyckat att jag kan lura mig att fira detta med att anta att alkoholen kan hjälpa mig att fira i medgång, tanken har slagit mig, men förnuftet har återigen segrat...

Jag är inte tråkigt, jag bara lever..!

/Berra

Tack, ja jag har också utvecklat ett alkoholberoende ...har börjat förstå det nu...kan liksom smådricka under en hel helg...vill ha den där ångestdämpande känslan men ej jättefull....ibland tänker jag liksom vad gör folk om de ej dricker....sista året har det blivit typ 3-4 dagar utan, bara ett par glas vin e väl ok eller ?? sen e det dags igen....inga direkta konsekvenser ännu men vet att det kommer....levt en liv med alkohol sen jag va liten....nu känns det som jag e på väg att bli en alkoholist själv på gamla dagar ;) skämt o sido....nu vill jag ändra mitt leverne och livs stil först och främst för hälsan skull....och det e ju ej gratis med alkohol heller....hoppas detta forum kan hjälpa mig och er alla....tillsammans ja det behövs...kram tebax...

Dompa-vännen!

Vad härligt det är att läsa hur du kämpar! Alltså, jag menar ju inte att det är kul att du tycker att det är jobbigt, såklart... men det finns en beslutsamhet och en vilja i din kamp - och den är fantastisk!

Håll ut - det tar tid att börja se alla de där fördelarna med att vara nykter... men de kommer!

Kram!
/H.

PS. Gud är god. ;-)

Vad bra att du tagit beslutet att sluta, nu har du klarat de värsta dagarna. Det blir lättare och lättare, det har gått bra idag också, kände idag glädje över att jag är nykter och slipper vakna bakfull. Det är bra att behålla den känslan för när man varit nykter en tid ( räcker med en kort tid) så börjar man inbilla sig att man inte har så stora problem, och att man nog klarar att dricka normalt. Fast jag så väl vet att jag inte fixar det, jag är alkoholberoende, så kommer ändå den känslan ibland. Då tänker jag på allt jag gjort i fyllan och då har det gått över. Nu kan det bara bli bättre, vi kämpar tillsammans.
Kram på dig

även i dag Maria42, min 3 dag utan alkohol....är beroende antar jag...vill i alla fall ej dricka mer...känns som det bara blir mer och mer och rädd för att det går åt skogen helt...Styrka och kram

Jo visst var den törstig. Trots att jag vattnat den som alla de andra växterna. Men när jag körde ner fingret i jorden insåg jag att just denna planta var storkonsument. Det borde jag ha fattat. Nu har hon fått sitt, lyckliga f... Kvällspromenader kör jag varje kväll. Dels har jag en hund, dels brukar jag försöka lura (från tv och video - en vanlig promenad väger lätt) med mig en av ungarna för att få prata lite. Dricka ngt varmt är nytt. Jag brukade ha is i whiskyn för att somna ;-) ikväll blir det varm choklad till både mig och ongar, värt att testa. /R

Vet du vad den nog är? Precis som vissa andra av oss så är den nog lite törstig ;-)

Har du provat med kvällspromenader och att dricka något varmt innan du går och lägger dig? Sömnen kommer så småningom ska du se, man ska inte fokusera för mycket på det bara, det kan lätt bli en "grej" om du förstår vad jag menar, själva tanken hindrar en från att sova.

Kul att du tyckte den var bra, jag har tänkt läsa den andra boken också men har inte kommit till skott ännu.

Det är sant, Pianomannen, man måste utsätta sig för att kunna akta sig. Ska tänka mer på Ronja, där var många klokskaper i Astrids böcker!

Jag har alltid jobbat, min fru gick hemma. Nu har hon ju flytt hemmet och jag är sjukskriven för stress - läs alkoholism. Så nu går jag här. Fixa mat, tvätta och på iväg barnen till skola och aktiviteter fixar jag. Även städningen är ok, inte topp, men ok. Men det är småsakerna. Nu plockar jag dussintals blad från från golvet varje dag. En växt som som står i fönstret som jag inte ens har sett förut. Har jag köpt denna planta? Varför? Varför är inte plantan glad? Mycket underligt händer när nykterheten snubblar in. Jag skrev snubblar med flit, för jag ramlade verkligen in i den. /R