Senaste kommentarerna i forumet

Jag var på zumba igår och då glömmer man nog allt annat och bara jobbar på. Det som stör mej är att jag plötsligt kämpar mot ett jäkla sug igen och det är så frustrerande! Varför kan man inte bara inse att det är skit med alltihop? Och det är inte ett glas jag längat efter utan jag är väl medveten om att jag skulle vilja ha ordentligt. Nå det ger sej säkert det också. Ingen har sagt att det ska vara enkelt. Jag ska lägga mej tidigt ikväll.

"Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor".

Så är det ju. Faktiskt. Och inte slipper man de negativa känslorna längre heller, det blir ju bara etter värre!

Bra sak att komma ihåg att tänka på!

*kramar tillbaka*

Som du kanske kunde läsa dig till i mitt föregående inlägg verkar det som om även jag har lust att skjuta honom emellanåt - säkerligen är hans sätt att hantera mig och mitt drickande en av orsakerna till att jag känner så, och kanske att jag drar mig undan honom.

Men, jag tänker också såhär:

Den som inte själv har problem med alkoholen har egentligen ingen aning om vad det handlar om. "hur svårt kan det vara, det är väl bara att sluta?" liksom. Så har jag ju själv tänkt tidigare, och gör kanske lite fortfarande om många problem som andra men inte jag själv har. "tjock?" "ja men sluta vräka i dig chips och läsk då, då", "ledsen alkoholist på väg att förlora familjen?", "nåmen sluta sup då, hur svårt kan DET vara?". Kanske kommer detta ifrån den ilska jag kände gentemot min egen far som valde flaskan istället för sin familj.

Lite så kanske min man tänker. Och jag själv tänker dessutom så här:

...att det är skämmigt att inte "bara kunna låta bli". Jag säger inte till honom att "hjälp mig här nu för det är jättesvårt att låta bli om du sitter där och dricker" eftersom då måste jag erkänna för honom (men kanske också för mig själv?) hur svårt det faktiskt är. Med risk för att behöva skämmas för mitt problem, visa mig svag.

Jag inser när jag skriver detta, eller det visste jag förstås redan, att vårt förhållande inte är så öppet som jag önskade att det vore, att vi pratar om problem osv. Om det vore det skulle jag ju såklart kunna visa mig svag och han skulle låta mig förstå att jag inte behövde skämmas osv. Som det är nu vill jag lösa detta mitt problem själv, på egen hand, utan honom, för att så småningom när jag blivit stark nog, ta tag i mina andra problem här i livet (varav han antagligen är ett).

Låter det jättekonstigt?

En ytterligare aspekt på det hela är ju att man faktiskt inte kan ändra på andra än sig själv. I helgen när vi skall ha släkt hemma på middag - ska vi inte servera vin till maten då bara för att värdinnan kanske då kommer slurka i sig alltihopa? Ska jag då förklara för svärmor, svägerska och allihopa att jag har alkoholproblem (vilket de naturligtvis redan fattat och de hejade glatt på mig när jag tidigare berättat att jag inte dricker just nu och de köper mer än gärna fina alternativ till mig när jag kommer hem till dem), men ska de själva behöva avstå? Vi pratar inte direkt om problemet... men jag tror att de skulle tänka samma sak som om hälsofreaket till släkting som bjöd på 50-årsmiddag. På en VEGETARISK restaurang UTAN VIN TILL MATEN! Herregud vilken knasboll! Och lite så tänkte väl jag med - man kan väl låta andra äta kött och dricka alkohol även om man inte själv gör det? (Inte riktigt samma sak, i vårt fall handlar det ju om solidaritet, men ändå...)

Dessutom finns alkoholm överallt annars också och jag tänker att jag måste lära mig att leva med den runtomkring mig utan att själv dricka.

Hej nu låter jag arg och elak och jag hoppas du tar det på rätt sätt men jag tycker att det är närmast sadistiskt elakt av honom att låta dig sitta och titta på när han dricker vin, med tanke på vad du går igenom nu. Om han dessutom samtidigt sitter och tycker en massa om dig och ditt beteende får jag mest lust att skjuta honom.

:)

kram

...ska det ju egentligen vara, vet inte om man kanske kan trilla dit även om det bara är ½%? Känns onödigt. Det kommer väl nya alkoholfria viner hela tiden men jag tyckte de som fanns när jag var gravid smakade jätteäckligt!

Just nu finns det supergod äppelmust i butikerna och jag kan verkligen rekommendera 100% Blåbär som finns på vissa Coop och på systemet. Visserligen innehåller den sistnämnda över 2000 blåbär och smakar det så kostar det (typ 60 för en liten flaska) men den är nyttig och jättegod :-D

Vi får försöka hålla fast vid den där insikten om att det ju faktiskt inte är "lite" vi vill ha, vi vill ju ha hela flaskan! Får vi inte det kan det ju lika gärna vara!

...smyger jag till mig. Tänker att detta är en del i processen för jag känner mig samtidigt mer motiverad än någonsin - jag ska bli en sådan som inte dricker! Det finns bara fördelar med det ju!

Det är så härligt att kunna bemöta barnens "vad dricker du mamma?" med ett: "blåbärsdricka, här, vill du smaka?".

Dagens jobbiga tanke: Just nu är jag väldigt mycket inne i mig själv, flyter bort i tankar och dagdrömmar och ger inte min man lika mycket uppmärksamhet som jag brukar. Ju bättre jag mår, ju smalare jag blir och ju mindre uppmärksamhet på alla sätt och vis han får desto trevligare/gulligare/mer uppmärksam o.s.v. blir han mot mig.

Detta stör mig något så infernaliskt: skall man inte finnas där för varandra när man är tjock och mår dåligt? Komma nu? Jag fattar att en människa som mår bra är mer attraktiv än en som deppar (och super) ned sig men ändå - nöd och lust för bövelen?

Jag skriver detta här bara för att bli av med tanken, lägga den någonstans. För hur skulle jag kunna prata om detta utan att det blir helfel?

Vilken insikt! Att se att det inte är jag som blir småbråkig utan min man! Känner igen det där lite faktiskt - det är ju inte bara jag! Kanske är det en av nackdelarna med att inte dricka - man ser hur folk runtomkring en egentligen är och måste bestämma sig för om man vill leva med det eller inte. Kanske är det också därför en del blir misstänksamma mot dem som inte dricker: då ser vi ju hur de bär sig åt!

Kram från mig!

att du finns med på "livstråden" även om du muttrar. Skönt att du inte är bitter ändå, det är förtärande inifrån. Precis nu flög en textrad in i mitt huvud "Andra säger lyckan / finns i ett ögonblick / fast de aldrig hann ifatt / det dom fick" det är Cornelis Sommarkort som jag aldrig blivit klar över om det ska vara med långt eller kort "o" - och det är väl det som är meningen?
Har inte tänkt på de orden men de passar för mig också, jag som grubblar över när jag ska släppa taget och välja deltidspension för att få tid och utrymme för mer engagemang i ... ... allt det jag fick. "Så tar vi ett kort på barnen i sommartid, när dom dansar en stund på jorden".

Förstås har jag inget svar men trivdes med att flumma på din tråd en stund i tidigaste morgontimmen. / mt

Är det den som inte kan njuta av sin tid på jorden?

Den som alltid längtar sig bort någon annanstans, önskar sig något annat, den som aldrig blir nöjd?
Är det fel på att ha mål i livet?, och sedan vara missnöjd när man till synes/känslomässigt aldrig når dem?

Att ständigt vara missnöjd, känna sig okynnad, varför blev det inte som jag hade tänkt mig?

En som dricker alkohol njuter av livet, den som inte dricker alkoholen, är inte livsnjutare således?
Den som unnar sig något..livskvalite't, känslomässig förhöjning, nivåhöjning...

Men om jag missunnar mig ångesten då, är jag då en livsnjutare eller inte,
eller är det bara en konsekvens av att jag inte kan dricka alkoholen, en avart, en utanför-ist...

Funderar mycket på det, den som längtar efter att få vara en livsnjutare, men inte kan...
Är det då ett ständigt livsmål att försöka bräcka eller lura den, bara för att jag inte kan..
Eller är det någon sorts avund..till avgrund..?
En orättvisa?

Om man överger tanken efter ett låångt tag, blir man befriad då?
Kan man då...börja njuta av livet igen, eller söker man sig en ny orättvisa?
Vet inte men tror att det mycket ligger i ens natur, man byter ut något mot något annat...

En gång missgynnad, alltid missgynnad, är det så..?
Den som upptäcker det, är det försent för den då?

Jag tror att jag är en "sån", föddes olycklig, eller i tron av att jag är det..
När Gud delade ut lycka glömde han mig, min är alltid kortvarig och till synes felaktig..
Jag trodde den fanns i alkoholen, vilket j.vla svek, brutalt lurad!

Halva livet gick jag i tron över att jag visste var lycka var, det var fel, jättefel..
Och nu måste jag lära om och ta ifatt 25 år av missuppfattningar, och finna en annan lycka..
Finns den eller är det försent att lära om, ska jag sitta här som en surgubbe resten av livet?

1/3 av livet omedveten, 1/3 av livet i en enda stor lögn, de resterande 1/3 i ångerfullhet..?
Jaharu Berra, det var ditt liv det, kan man få ett nytt?, nähä inte det..

Sitter här med händerna i byxfickorna och muttrar tyst för mig själv, j.vla liv!
Nää!, ja e int' bitter, bara lite missbelåten..

Kanske en livs-o-njutare???

/Berra

Jag är en man som har druckit i över 30 års tid. I början av 2000-talet hade jag nått min personliga botten. Den dagen mellanölet släpptes fritt drack jag varje dag i övet 20 års tid. Först var alkohlen underbar, sedan förskräckligt underbart och på slutet enbart förskräcligt. Total kaos. Mina sista 12 åren klarade jag inte av att jobba. Jag var en A-lagare som satt på parkbänken och söp. Men jag var inte som dom för jag hade lägenhet och det hade inte dom. Dom var alkoholister, inte jag. Jag blev allt sjukare i min alkoholism och det slutade med nära döden upplevelser och ekonomi i botten. Många sjukhusbesök. Läkarna sade till mig att jag var en kronisk alkoholist. Det förnekande jag givetvis. Mina pengar var slut och jag var i så dålig fysisk och psykisk balans. Panikångest och sociala fobier. Dilirium tremens och eptilleptiska anfall. Jag förstod ändå inte hur jag skulle kunna bli nykter. Jag kännde inte till något annat än ett liv med alkohol. Såg mig själv som ett hopplöst fall. Något hände plötsligt och jag tog ett beslut att försöka bli nykter. Kom till behandlingshem och var på mitt första AA-möte samma dag. Idag har jag varit nykter i över 10 och ett halvt år. Hur kunde ett sådant mirakel ske? Jo, jag tog ansvar för mitt liv och gick på AA-möten varje dag i många års tid. Jag har spenderat över 30000 timmar i mitt liv på krogen så då kan jag väl gå på ett möte om dagen. För mig handlar det om, för att bli nykter måste jag bli av med min mentala besatthet och finna den kraft som finns i alla människor nämnligen Gud, sådan jag uppfattar honom annars tror jag att jag är totatalt maktlös innför alkoholen. En dag i taget och endast genom Guds försyn är jag idag nykter. Det finns inga hopplösa fall. Det finns hjälp att få om jag är ärlig. öppen och vllig till en förändring. Att ta ansvar för mitt liv och vara nykter för min egen skull. Tack AA och Gud för mitt nya liv.

Är måndags trött, blev sent i går med en film som slutade sent och sen upp kl halv fyra i morse mannen skulle med flyget tidigt. Men fick tränat i dag och nu blir det soffan och tv en stund och sen lägga mig tidigt.Skall jobba hemifrån i morgon skall bli skönt är lite lyxigt att drälla omkring en stund på morgonen, Hoppas att ni alla har haft en bra dag/kramar

..kommer helt klart göra dig gladare! När man minst känner för träning behöver man det mest! Jag har ännu inte köpt mitt träningskort än, snålar in i det sista :) Massage skulle också göra gott! Hoppas att du blir piggare!

Klart att man får känna sig trött ibland, men zumban hjälper dig nog den drar ju igång endorfinerna i kroppen. ♥

Att du känner så, känner mig inte heller på topp, är trött men det hör nog till. Huvudsaken att vi är nyktra, hoppas det känns bättre efter Zumba. Kram!!

Har en humörsvacka, sovit dåligt och är allmänt trött. Det är väl inget konstigt med det. Jag ska försöka att inte vara så mycket vid datorn på kvällarna, fått ont i nacke och rygg. Jag kan ju inte låta bli att spela Bubble Shooter här, "bara en omgång till" osv. Jag jobbar vid dator så jag måste försöka begränsa mej på kvällarna. Ska försöka ta mej i väg på zumba ikväll, det tröttar ut en på ett skönt sätt. Hoppas det är bra med er alla. ♥♥ testar att göra hjärtan:-)

Har haft en skön söndag med långpromenad i skogen, med hunden och mannen. Tycker även han har blivit piggare av att dra ner intaget av alkohol och han blir kanske lugnare när jag mår bättre. Nästa vecka skall han resa med jobbet, känns faktiskt tråkigt och lite oroligt. Förut tyckte jag det var kanon, då kunde jag ju dricka hur mycket och när jag ville. Har bokat upp mig på lite gympass och annat för att inte ha chansen att dricka, jag tror inte att jag skulle göra det. Men som sagt den lilla djävulen dyker ju upp ibland och kommer med dumma förslag och jag vill inte att den får tillfälle.
Maria kokospannkakor lät ju kanongott,, får pröva det till helgen. Har faktiskt börjat tappa en del vikt, efter dom här veckorna och det känns ju inte fel.
Hoppas att ni alla har haft en skön söndag, kramar

Hej jag heter Jonny Karlsson, jag är 34 år gammal och bor i ystad i skåne med min lilla familj bestående av min fru och mina två små underbara barn. Jag kommer ursprungligen från uppsala. Mitt liv har i stort sett gått ut på jagande och drickande av alkohol, jag har varit hemlös och varit riktigt i botten. Jag är både barn till alkoholist och har själv missbrukat alkohol under lång tid, jag var 13... år när jag var en renodlad alkoholist och inte förän jag var 30 år fick jag ett uppvaknande och insåg hur snett livet har varit. Jag har skrivit en barnbok för barn som växer upp med föräldrar som har missbruks problem eller som har levt i en familj med missbruk. Jag saknade en sån bok för att på ett enkelt sätt kunna förklara för mina egna barn vad som pågick och varför pappa var borta på sjukhus. Först började jag skriva på en bok om mitt liv, men slutade med att jag gjorde en barnbok till att börja med, för jag känner att det är viktigt att kunna förklara för små barn vad som försigår. Många barn som växer upp med föräldrar med alkohol problem är ju i stort sett lika medberoende som din partner och gör allt för att skydda familjen.Alkoholismen är en vanlig folkskjukdom i dagens samhälle, och är snart lika vanligt som diabetes, men det är skamfyllt och ska gärnas tystas ned, vilket är dumt eftersom jag tror att många barn växer upp med alkohol och får lära sig att det är inget man pratar om. Med den här boken vill jag lyfta på locket och låta det komma ut, det är inte skamfyllt och sköter man sin sjukdom så mår man bra, precis liknande diabetes att äter du rätt så mår du bra.. Ni kan antingen beställa den direkt av mig eller via adlibris.se eller på bokrondellen.se boken kom ut den 17 januari 2012 och sålde 40 exemplar på 4 timmar. Är du intresserad av en bok så kan du klicka på länken nedan, faktura går att ordna för företag.
http://hjalpminpappa.wordpress.com/
Mvh
JONNY KARLSSon

Läste ditt svar till mig i en annan tråd, skrattade till, nej vi var nog inte så charmiga tidigare, haha. Oftast var det nog långt därifrån.
Skönt att det går bra för dig, jättehärligt att vi är på dag 22. Vad bra vi är!!
Hoppas du får en härlig söndag! Ska nu upp och göra kokospannkakor till familjen, det har blivit ny favorit här. Kram!

ledig dag som ligger öppen för allt. Lite gråtrist väder och halt. Jag tänkte att jag skulle ta en långpromenad nen får väl se. Vill inte halka och slå mej gul och blå igen. Jag ska börja med att läsa lite i min roman. Lugnt och skönt. Jag hoppas fredagskvällen gick bra för alla, det är värsta triggerkvällen för mej men jag hade bara ett snabbt övergående sug. Lördan kan också vara lite känslig men eftersom jag absolut inte känner för att dricka så är det ju inget att orda om.

en riktigt bra kväll i min ensamhet. Min man kom hem mitt i natten efter en jobbresa och då sov jag. Det gick otroligt bra. Inte var det nåt intressant på TV direkt men jag såg Skalan och minns vad det handlade om, ha,ha. Jag håller med dej kalla, man ser på andra på ett annat sätt när man själv är nykter. Jag brukar tycka att min man blir väldigt fånig när jag inte själv hänger med. Vi får väl jobba på det. Lösningen är inte att dricka själv i alla fall.

Jag hade en väldigt underlig dröm, för första gången sen jag slutade dricka drömde jag om alkohol. Jag höll på och smusslade åt mej en flaska vin. Jag hade fått en som hade bara 5,2% alkohol och jag försökte byta den mot en annan med mera procent och blev tagen på bar gärning. Mycket pinsamt! Och det värsta är att det skulle mycket väl ha kunnat gå till så i verliga livet. Men jag är desto gladare att det bara var en dröm.

Det gick bra i går en trevlig kväll med god mat och lite spel. Men något annat kom jag på i går, har alltid trott att det var jag som blev tyken och små bråkig av att dricka. Men igår visade det sig att det är min man. Dom drack väl lite whisky och några öl, men eftersom jag var nykter såg jag det hela på ett nytt sätt. Han är lite av en mobbare när han är berusad och det med trötthet efter en hård arbetsvecka gjorde honom till en jäkla typ. Tänker inte bråka om det i dag, utan jag skall kolla hur det är nästa gång innan jag drar upp det. I dag blir det en lugn hemma kväll med film och stor godispåse.

För ikväll känner jag att det skulle blivit en sådan kväll där jag provocerar fram något. Jag känner mig irriterad, rastlös, less på mitt äktenskap, sur i största allmänhet. Jag inser att en sådan kväll tidigare ofta lett till gräl eftersom jag ju gärna efter ett eller par glas låter dessa känslor komma ut i form av irriterade pysar.

Nå, lite irritationspys kommer nu med ("att gå ut med skräpet ingår i diskningen", "varför släcker du inte lamporna efter dig?" o liknande) men jag vrålar inte tillbaka när maken fräser ifrån så som jag skulle gjort tidigare, nästan nöjd med att få lite mothuss. (fast nog skulle det vara gott med ett glas vin nu...).

Usch jag är så missnöjd med skrället. Vi diskuterar vad bra det är för mig att inte dricka, vad bra man kan må, det där med att alkoholen tar så stor plats i samhället och överallt. Men han sitter där med sitt vinglas. Inte en tanke på att kanske själv låta bli? Å ena sidan tänker jag att jag ju inte kan ta ansvar för fler än mig själv, och att jag måste lära mig att leva med att a finns överallt (även i mitt eget hem). Men samtidigt. Kan man inte göra den uppoffringen för den man älskar (fast fan vet om han gör det).

Nä usch vad sur och grinig jag känner mig. Satt på tuben hem och tittade på ett par och deras sätt att vara uppmärksamma på varandra. Det är ju så jag vill ha det känner jag! Fast jag vet att det ju mest är i början. Fast så behöver det ju inte vara heller - finns ju gammelpar som går och håller varandra i handen och fortfarande tycker om att prata med varandra...

Jag tror att jag håller på att få upp till ytan något som jag måste ta tag i och som kan vara något jag tidigare dolt i mitt vinglas... känns inget vidare men helt säkert nödvändigt...

fantastiskt bra jobbat! Så skönt! Den dagen kommer för mej med, det vet jag! Grattis!

Jag tittade på alkoholfritt i min matbutik ikväll. Dom har en del sorter, både vitt och rött vin och cider. Inte för att jag tänker börja dricka alkoholfritt vin, det tror jag inte, men det är intressant att veta vad som finns. De flesta sorter hade lite alkohol, 0,5 %, det är ju inte alkoholfritt eller? Är det ok? Jag köpte en cider på skoj för att prova, den hade 0 %. Ska kyla den och prova. Glad att jag inte har det minsta sug efter alkohol ikväll, det är så skönt. Bara en kort glimt på hemvägen och sen var det bra.

jag blir varm av lycka av att läsa ditt inlägg! Du är också ovärderlig och en ... ... lillbrorsa tror jag i "min forumfamilj". Mycket trevligt folk där! Ha det bäst, kram! / mt