Senaste kommentarerna i forumet

Usch, måste erkänna att jag var en sån som var väldigt skeptiskt till att någon inte drack. Vilken tråkmåns, vilken präktig människa tänkte jag. Jag hade svårt att förstå hur man kunde välja bilen framför att mingla runt med vin på firmafesten.

Jag ställde i princip aldrig bilen eller tänkte på morgondagen under många års festande (spelade ingen roll ifall det var i jobbsammanhang eller privat), och nu ser jag att jag banade väg med min gränslöshet för att senare i livet själv sitta hemma och bli full. Vem sitter nu med lång näsa? :-)

Dock har jag faktiskt aldrig trugat andra att dricka, jag har konstigt nog varit trygg med att jag drack mycket, försökte aldrig dölja det. Det hänger nog ihop med att jag faktiskt inte tyckte att jag hade problem. Att jag sen var bland de fullaste, ramlade och hade mig kopplade jag inte riktigt ihop förrän dagen efter. Och minnet är ju kort till nästa gång. Och senare med åren, när jag började inse att detta är ju lite pinsamt, så trodde jag att jag kunde styra mitt drickande ute bland folk. Bara jag slutade dricka före tolv, tog dagens (utspätt vin) eller bubbel (för det blir jag ju BARA glad av), dricka vatten osv. Funkade kanske någon gång.... Ja, herregud.

Nu vill jag ut och prova på en after work med bara Schweppes i glaset! Undrar hur många som tänker att jag då är en riktig tråkmåns som tar bilen och går hem i tid? :-)

Jag har också varit med om ett par bekanta som trott att de måste vara "sympatinyktra". Att det skulle vara för påfrestande för min viljestyrka, för min nykterhet, om de dricker. Andra har precis som ni skriver ovan tyvärr dragit sig undan mig, inte bjudit in mig, med ursäkten att det säkert ändå inte skulle vara roligt för mig som inte kan dricka vin, fast de egentligen inte tyckt det skulle vara roligt för DEM om jag inte dricker vin, inte kunna slappna av, bli fulla osv.
Någon tror att jag dömmer andra som dricker automatiskt nu när jag inte dricker. Dömmer gör jag inte, men visst, vissa saker blir uppenbara - så är det ju. It takes one to know one.
Jag svarade en väninna som sa som din, Kalla, vänligt men bestämt, "tack för omtanken, men att jag har trevligt tar jag ansvar för själv" efter det slappnade hon av aningen iallafall, och låter mig tacka ja eller nej utifrån vad jag tror passar mig och min nykterhet.

att det finns såna som känner sej hotade av ens nykterhet. Just att man är nykter och minns allt och inte spårar ur själv mera. Jag är också med i ett damgäng som brukar träffas och gå ut och äta ibland. Där är det inte så noga om man dricker eller inte. Alltid är det nån som har bilen. Nu kan det ju också hända att din kompis inte menade nåt illa utan bara tänkte att det måste vara tråkigt för dej. Det är säkert svårt att förstå att när man kommit så här långt och fått nog så är det ok. Fast för min del ska jag försöka hålla mej undan sammankomster ett tag så jag slipper fundera på vad jag ska säga. För övrigt har jag haft ännu en bra dag!

Just så är det stigsdotter och våra reser har varit allt annat än suparresor, mest skratt och god mat. Får säga som min man sa, hon kanske själv har tankar på att hon dricker lite för mycket och får dåligt samvete.

...jag hade blivit! precis som om det är värsta suparresorna ni åker på?!

Jag tror att en del människor blir lite rädda/misstänksamma, kanske tror de att man skall döma dem... nu kommer hon sitta där och vara nykter då kan man själv inte slappna av riktigt... Kanske, en gissning bara. Det är ju inte helt ovanligt att folk trugar: men ett litet glas kan du väl...

Jag har varit med om något riktigt dumt i dag och tankarna till vinet gick riktigt fort, men icke sa nick åkte hem tog hunden och gick till skogen istället. Men nu till det som retade upp mig, vi är ett gäng tjejer som säkert i 15års tid åkt iväg en helg i maj. Ibland till ett spa eller danmark, i dag på lunchen säger "min kompis" du skall väl inte med. Skall jag inte det, varför då. Nej om du skall vara renlevnads människa, så är väl inte det roligt för dig. Men snälla du jag kan väl ha roligt utan att dricka, du hade ju roligt i skagen fast du var höggravid. Hon fick väl hålla med om det men det satt långt inne. Tur hon inte sa att det var skillnad, då hade jag nog hällt salladen över henne.
Jag kan väl för sjutton inte dricka när jag inte mår bra av det, för att jag skall till Skagen, får nog ta timeout från henne några dagar.

Heja oss dag 10 och vaknade till ett vinterland, nu är ju snö inte min grej men ett par dagar skall man väl stå ut.
I dag skall jag och hunden på en riktig långpromenad och bränna lite kilo igen, lätt träningsverk sen igår men ändå pigg.
Hoppas ni alla får en toppen dag!

och tänkte "vad har Maria gjort här mitt i natten"! Ja det här med sömnproblem hör till processen, det kommer jag ihåg från tidigare försök. Men hellre ett nyktert vrak än ett bakfyllevrak som sovit eller? Inatt sover du nog bra istället.
Vi får nog aldrig glömma vår bakgrund och att vi inte klarar av att dricka måttligt. Men samtidigt ska vi inte behöva älta det som varit heller utan kunna se framåt med tillförsikt. Mitt sug kommer att slå till på fredag gissar jag när arbetsveckan är slut och man vill slå sej ner med ett glas vin (som man säger fast i vårt fall menar vi väl en flaska minst). Kom an bara, jag kommer inte att ge efter. Jag mår så bra och är så nöjd med mej själv. Det ironiska är att jag tyckte att jag klarade av att dricka även vardagskvällar och inte känna av det dagen efter. Nu märker jag hur mycket bättre jag mår och så mycket piggare jag är, redan. Ha en bra dag alla!

Somnade kl 23.00 har tränat ikväll och kände mig härligt trött, men vaknade 00.30 och har varit vaken sedan dess. Sov dåligt igår också men inte så här dåligt. Har detta med avvänjningen att göra tro?. Försökte somna om ett tag men har givit upp det nu, är klarvaken.
Ligger och läser i trådarna här, mår så bra i min nykterhet att det börjar kännas avlägset hur jag har betett mig, se vad fort man glömmer. Men när jag läser andras berättelser så känns det som om någon beskriver mitt liv, oerhört viktigt att jag inte glömmer bort min bakgrund. När jag gör det är nog nästa glas nära. Imorgon (idag) är det dag 10. Helt fantastiskt. Hoppas ni andra fått en bättre natt än mig, jag kommer vara ett vrak på jobbet imorgon men ett nyktert vrak, alltid något! Kram

Läste funderingarna om att berätta för omgivningen....
När jag väl gjorde det, och gudarna ska veta att jag hade ångest innan, så blev det mottaget på det allra finaste, bästa sätt man kan önska sig. Min vän sedan tonåren ser alltid till att det finns annat för mig. Flera av våra vänner har uttryckt beundran och är imponerade av att jag vågade berätta. För det finns fortfarande en rädsla hos många av oss (de flesta till en början?) att bli dömda av omgivningen för vår "svaghet". Men jag tror det är på väg att vända ordentligt. Alkoholproblemen är en tickande bomb i vårt samhälle om inget görs. Mer öppenhet osv. Ett stort tack till My Skarsgård som så öppet berättade hur det var för henne. Sånt underlättar, när problemet lyfts upp i ljuset. Så våga berätta om ni kan.
För mig var det också ett sätt att säkra om alla visste att jag inte tål alkohol. Då blir det svårare att smyga om nu den dumma tanken kommer.... Kämpa på alla och natti!!

Kommer att träna idag, har många vinkilon som måste bort. Vad lika vi är!

Jag har gått till och från jobbet idag, det blev sammanlagt drygt en timmes promenad. Härligt. Och ikväll ska jag på zumba. Jag har också många kilon som ska bort. Har redan mer energi, härligt. Vad duktiga vi är!

att det går så bra för oss! Jag har haft en bra dag på jobbet, ikväll ska jag iväg på zumba. Så mycket piggare man är!

Materiell lycka finns inte i min värld, har aldrig varit intresserad av prylar. Inte sen barndomen åtminstone, då jag emellanåt kunde vara besatt av saker, typ en radiostyrd bil. Jag har alltid varit lyckligt lottad så till vida att jag aldrig haft problem med för lite pengar, vilket nog kan spela in. (Därmed inte sagt att du skulle haft det Berra, det har jag ju såklart ingen aning om.)

Lycka och meningen med livet kan man processa i oändlighet utan att man för den delen blir nämnvärt klokare eller insiktsfull är min erfarenhet. Det mest konkreta är något såpass diffust som fredde-s beskriver, "flow"; man har helt enkelt flyt och allting går av sig själv. Hade förstås varit kul om man kunde definiera framgångsfaktorer i sammanhanget, dessvärre har jag inte lyckats med detta.

Hur motsägelsefullt det än må låta så är jag inne i ett flyt just nu, har så varit i ett par månaders tid. Motsägelsefullt så till vida att jag har insett mina begynnande (positiv omformulering) eller eskalerande (negativ omformulering) alkoholproblem, men det spelar ingen roll, jag är lika tillfreds med tillvaron ändå, hur sjukt det än må låta.

Jag är en beroendepersonlighet av guds nåde, jag kickar dessvärre på det mesta, i såväl positiv som negativ form. Exempel på negativ form är således känslan att dra i sig en flaska vin eller två, medan positiv dito kan vara att springa milen på under 35 minuter (alldeles för länge sedan det hände dock...) Just nu är jag fortfarande "hög" på det faktum att jag slutat snusa efter över 20 år som fullblodsnikotinist, ca en dosa om dagen säkerligen i 15 års tid.

Kan jag sluta snusa så kan jag sluta dricka, förstnämnda skulle ju vara det svåra. Ska väl inte ropa hej ännu, men en dryg månad har gått och nu börjar det lättna på allvar. Kanske mitt nuvarande flyt därmed bottnar i min ärligt talat högst oväntade framgång med nikotinstopp? Min övertygelse är att jag kommer fixa detsamma med alkoholen, även om jag lipat lite över min avsaknad av karaktär i min egen tråd.

Sorry Berra, där rann det iväg något. Även om det i nuläget är min definition av lycka...

Vad kul det var att vakna en måndagsmorgon utan att vara helt slut efter helgen. Lite trött är jag men jag har sovit lite dåligt. Vad kul Santorini att blånaden håller på att försvinna, och vad kul att det går så bra för oss alla i våran nykterhet. Min man stöttar mig och dricker ingenting, för han är det självklart även om jag säger att han kan dricka så vill han inte det med hänsyn till mig. Han är en normaldrickare så det är ingen stor grej för honom. Bra jämförelse med allergi Carlin, min man blev allergisk så vi fick göra oss av med våran älskade katt för några år sedan. Nu är det jag som har drabbats av en sjukdom. Valet känns lätt idag, dag 9. Idag väljer jag att vara nykter. Kram på er!!

Dag 9 och måndag morgon och alla storhelger är slut för denna gången, nu börjar vardagen och det är rätt skönt. Kan ni tänka er att jag packat träningsväskan och skall till gymet sen, många kilo som skall bort och en del frustration.
Jag hoppas att alla får en kanon dag!

Vi har gjort som ni Carlin, barskåpet ner plockat och bort kört då jag inte litar på mig själv. Hade nog gått bra nu när jag är på min vakt, men vill inte chansa. Vi har väl resonerat fram att stod han ut med mig när jag dricker så är det här ingenting att avstå alkohol hemma. Sen får vi väl se om ett tag hur vi gör, men just nu så känns det här bra.

Kalla, jag råkade trycka på "anmäl kommentar" istället för besvara ditt inlägg den 2 januari. Hoppas de som ansvarar för forumet inser det. Förlåt - det var verkligen inte meningen.
Jo, angående det där att ställa krav på andra om att inte ha alkohol hemma. Min man tycker också om att ta sig en whiskey, en öl eller ett glas vin ibland. Men vi har pratat om det här. Faktum är att det är riktigt förrädiskt att ha alkoholen tillgänglig i sitt hem åtminstone det första året, men helst inte senare heller. Det är alltid det som stökat till det här hemma. Efter ett tag står det något där i skåpet. Det funkar INTE för mig ännu. Så småningom kanske, men jag vet inte om jag någonsin vågar ta den risken igen. Jag är så himla rädd att det ska braka igenom igen. När vi pratat om det här, så väljer min man mig framför "nöjet" att kunna ta sig ett glas. Visst är det för sorgligt att han inte ska kunna göra det, men så ser hans frus sjukdomsbild ut. Om han blir allergisk mot pälsdjur, så kan vi inte ha husdjuren kvar heller här hemma. Jag vet inte om det är så svåra krav egentligen. Om det handlar om sin partners liv, och i mitt fall är det så, så borde det vara ett ganska lätt beslut. Egentligen. Tror säkert han kommer att sakna det ibland, men han försäkrar mig att det inte gör något.
Idag är det min andra nyktra dag. Nu ska jag ta ett bad, gå till jobbet och förhoppningsvis är jag i stånd att sova normalt nästa natt. Jag önskar alla en nykter dag! En dag i taget...

Jag önskar er alla en riktigt bra dag. Jag ska strax gå till jobbet och det känns riktigt bra efter min julledighet. Sovit gott, mår bra och som ett mirakel så har min blåtira minskat så pass att jag tror jag lyckats sminka över det som är kvar. I alla fall är den inte iögonfallande:-)
Det känns fanastiskt att ha kommit så här långt, att ha klarat av drygt en vecka. Det värsta är gjort när man klarat av en lördag tycker jag. Nu ska det gå av bara farten.

Lycka finns inte i mina ideér, lycka finns inte i mina saker, och lycka finns inte i min status.

Lycka finner jag på två ställen. Flow, och kärlek. Flow när jag får försvinna in i något jag gillar att göra, och kärlek när jag får älska en annan människa.

..som verkar bara leda till...den eviga jakten...

Som beroendeperson funderar jag ofta på vart jag vill med mig och mitt liv...?
Vad är mitt mål, vad är per definition "lycka" för mig?
Ekonomisk oberoende, tidsmiljonär, eller en person som väcker avund hos andra, en "lyckad" person...?

Jag tror inte att jag har svaret, men jag söker ständigt något som ger mitt inre en tillfredställelse...
En kopp te' ger mig ingen kick, men en känsla av lugn, därför funkar den inte ute på ett fik eller jobbet.
Kaffet tvärsom, men utan den en hel helg får jag huvudvärk, men jag vill inte "stridskicka" på helgen, min fritid...

En öl däremot kan ge mig båda, både ge mig ett välbehagligt lugn en fredagskväll, och en speedkick vid en fest,
Men också ett oplanerat tvärsom-reaktion, somna på festen, eller vilja gå ut en planerad lugn kväll...

Man vet aldrig vad man får med alkoholen, kanske därför många brukar den, den kan vända något till något oförutsägbart,
Ibland lyckat, ibland eller oftare med åren till någon misslyckande...

Tänk om sömntabletterna hade samma funktion, skulle de vara ett bra läkemedel då?

Jag är också en tekniknörd, och tror att det senaste förvärvet skall göra min tillvaro mer lyckligt, den ger mig en stund av lycka...
Men kan lika gärna hamna på Blocket veckan efter, den nya snabba reutern tappar bort sig och måste omstartas, skrivaren suger bläck vare sig man använder den eller inte, har man tappat manualen på den två år gamla frysen, så går den inte att starta när man sedan har frostat av den för första gången...
Det finns inga nya dammsugarpåsar till den billiga okända märket av dammsugaren, Ipaden klarar inte av att visa rörliga bilder, för de har inget avtal med macromedia, det berättade de inte på butiken...
Man köper sig en vision av lycka, men spricker snabbt som en ballong, eller ligger där skrynklig efter ett tag...

Hela tiden söker jag min lycka, men har fastnat i fel spår, alkoholen är inget heller som fungerar för mig...

Man kan söka sig till nya kompisrelationer, men det verkar bara ligga en vinnarkoncept i deras relationer, kan jag ha användning för han/henne till något?
Jobbar du i en VVS butik så ska jag f@n i mig ha en bra rabbat av dig, annars duger du inte...
Det gäller inte alla, men för många har jag märkt, de vill aldrig riskera förlora på något de investerat i...
Jag köper inte mina vänner, det ska bygga på en ömsesidig relation...
När min granne har lånat min vattendammsugare tillräckligt ofta och tillräckligt länge, så köper jag en åt honom när han fyller år...
Jag vill inte enbart vara hans vän för att han kan låna saker av mig, den möjligheter vill jag ta ifrån dem...

Eller så avväpnar jag mig själv hela tiden till att se och möjligen nå min utopi, vad vet jag?
Eller så ser man inte skogen...för alla j-vla träden som hela tiden står i vägen..
Eller så är jag bara inne på fel spår...

Lycka, vad är det för dig?

/Berra

Jag fick en bild av en skogsdunge i vårsol där vi alla satt på rad på en bänk och idisslade Vinotinell, i lycklig otakt.

Underbart.

Jag önskar er alla en fin vecka!

Vindåren

Förra gången jag gjorde ett uppehåll( 6 månader) så sa jag inte till någon, vilket också gjorde att jag hade väldigt lätt när jag började igen. Men denna gången är det annorlunda jag har verkligen fått nog av det, Kan bara se fördelar med att inte dricka, men tycker att alla andra får göra som dom vill. Men skall stå för att jag inte dricker och vara stolt över det, sen tänker jag inte förklara varför för alla ännu, men en dag kanske.Jag kanske blir som farbron från min barndom som inte var så noga med slipsen till festen, men nålen från länken på kavajslaget var det viktigaste. Så sakta men säkert går vi på våran stig ett steg i taget men lite rakare och stoltare.

att jag ska vara mer öppen om varför jag inte dricker. Man får välja tillfälle och känna efter när det passar men jag tror öppenhet är till stor hjälp för en själv. Man blir fri på nåt sätt. För den skull behöver man ju inte berätta för vem som helst.
Skulle det säljas vin i matbutiker så hade jag nog supit ihjäl mej. Jag bor på en mindre ort med bara en spritbutik och det blev ju faktiskt skämmigt att gå dit på måndagkvällen, särskilt om det var samma i kassan som på fredan. Ibland faktiskt så köpte jag öl istället i matbutiken för att det var "fel" kassör. Ja gud så skönt att slippa det. Dom undrar säkert vart jag tagit vägen ha,ha!
Jag har bestämt det att jag tänker inte gå och handla nåt mer, om min man vill ha vin till maten får han köpa det själv.

Jag tycker du skall vara glad att det hände Santorini, att uppvaknandet kom nu och inte om ett år eller ännu längre fram. Till din kollega kan du väl bara säga att du ramlat, som med allt annat vi oroar oss för så är det väl så att dom skiter i vilket. Jag har haft turen att min man valt att inte dricka något hemma under en tid, på fest och när han reser får han göra som han vill. Så var nu jätte stolt över dig själv och var lycklig över att du nu tog chansen till att få ett bättre liv, kram