Senaste kommentarerna i forumet

bästa vänner, ännu en dag. För varje dag känns det bättre ändå. Åtminstone nykter och inget sug alls, tvärtemot snarare, äckel. Jag sover dåligt och min blåtira tycks bara bli större men det är ju övergående. Jag försöker se det som min bästa antabus, jag behöver inte ens fundera på att fortsätta dricka. Inte med detta bevis i spegeln. Men skammen är tung; hur ska jag undvika att visa mej? Fast man kan ramla och slå sej i vilken situation som helst så vet jag själv att den här är alkoholrelaterad. Usch ja, önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och slippa detta. Men nu är det så här. det kunde varit värre. Jag önskar er alla lycka till idag.

för dina kloka inlägg som betyder mycket. Jag förstår dina tankar att du funderar på att lämna forumet men hoppas ändå att du fortsätter ett tagg till. Jag kan tänka mej själv att med en längre tids nykterhet bakom sej vill man släppa sin identitet som "alkoholist" och gå vidare. Det hoppas jag kunna göra en dag också. Nästa år vid den här tiden kanske. Jag är den här gången övertygad om att jag kan klara det, finns ingen annan väg att gå.

Hade tänkt att år 2012 skulle vara ett slut för mig på forumet, håller fortfarande på och överväger detta, vet inte längre vad jag vill få mera sagt här...
Allt verkar vara sagt, och jag känner hur jag maler på i samma ordfraser men i lite olika meningsuppbyggnader.
Det känns hopplöst och jag utvecklas inte mera här,så känns det.

Min nykterhet sitter djupt förankrat och jag vet att det inte finns någon omväg till min lycka, den finns i nu'et och jag måste lära mig att leva med mig själv i alla möjliga och omöjliga situationer, våga hålla fast i något jag tror på, och jag tror på att vara kvar i mitt medvetande, hela tiden...

Jag vet också vad som bryter ned mig, relationer på mitt arbete, och det håller jag "koll" på, i mitt undermedvetna...
Det måste till en förändring och det jobbar jag på, kanske hos mig, eller att jag flyr ifrån det och börjar om från början på ett nytt jobb, vem vet...
Jag är också en som nästan aldrig ger upp på det jag tror på, jag är inte en sådan typ, tyvärr på gott och ont..
Jag är en känslomänniska och det var nog också det som fick mig att ta till alkoholen, alltså måste jag ha koll på min känslosvallningar.

Men jag tjatar mycket om detta och nu verkar mina ord och motiveringar ha sinat...

I grund och botten handlar det om sin egna upptäckt, jag har tappat kontrollen på mitt egna drickande...
Förstå att jag måste ge upp mina tidigare värderingar om vad alkoholen betyder för mig...
Ta ut en riktning, vad vill jag ska hända med mitt framtida drickande, minska, sluta helt?
Hur ska jag uppnå detta?, vad kan jag göra för att skapa en förändring, vad måste hända?
Skapa praktiska runtomkring-händelser som kan bryta rutinerna, för det är mycket rutiner och o-vanor som måste brytas...
Finna alternativa lösningar för korta lösningar, och sedan för ett litet längre perspektiv.

Efter en tids uppehåll upptäcka positiva skillnader mellan nu och då, hur har mitt liv förändrats, märker jag något, eller jämför jag med hur det kunde ha varit?
Har jag fortfarande en längtan till alkoholen?, är allt bara en väntan på nästa alkoholtillfälle?
Om det blev skillnad, känns det bättre eller är det en mental förändring som ska till?
Min alkoholism är min ensak, jag kan inte falla in i mönstret gentemot alla andra, alkoholism är väldigt personlig, vi är inte alla beroendetyper!!!

Jag är en alkoholallergiker, och jag har börjat acceptera detta, mitt liv har blivit bättre utan den...
Det tog mig tre år att förstå det, nu har jag fått nya vanor i mitt liv, och jag är stolt över att äntligen ha förstått detta....

Ikväll kunde jag på ett kalas förklara att jag inte mår bättre med alkohol i mtt liv, och de andra gratulerade mig till det...
Mitt nyår var nog det bästa på länge, jag hade närkontakt med mina känslor, och jag var ett varnade exempel för andra hur stor skillnaden var mellan oss..
05:45 stod klockan på när jag tills slut törnade in, jag hade inte haft det tråkigt, och jag vaknade upp mycket fräsch...

Det är skillnaden mot mitt tidigare sätt att misshandla mig mentalt, när ångesten höll på att ta mitt liv...

Jag "vann" antalet inlägg och läsningar på forumet, dryga 44 000 innan förändringen och nu 25 000 till, nästan 70 000 gånger har mitt liv bekräftast,
Men under vilka omständigheter....alkoholisten Berra, föga meriterande kan tänkas...
Men likt väl en väldigt stor bit av mitt liv, en stor förändring som idag genomsyrar mitt sätt att leva...

Alkoholen är idag inget stort problem för mig, nu är det bara "resten" kvar, att ta hand om mitt tänk, en fortsatt förändring...
Alkoholen ledde till mitt nya sätt att fundera på, nu måste jag vidare...

Jag vill fortsätta skriva, men inte som alkisen Berra, utan som den nyktra alkisen Berra, en minnesbeta att komma ihåg...
Tänkte kanske starta en blogg någonstans ute i cybern bland många andra andra skrivare, men öppnar jag mig det minsta mera här så riskerar jag att röja min identitet,
Och då är forumets grundstenar verkligen i fara, så länge jag är den anonyme alkisen så känner jag mig säker...
För jag skäms över min och den stora folksjukdomen alkoholism som finns nära nästan alla i vårat sociala umgänge, som påverkar oss så svårt.
Jag tog mitt ansvar, och minskade min påverkan runtomkring mig, och jag mår bättre idag när min skuld till de mina minskar och trovärdigheten ökar.

Mitt nick tog jag ifrån Berra ifrån sällskapsresan 1 som idagarna går som en serie på en av tv-kanalerna, bära hem Berra...
Det slipper mina anhöriga göra numera....

Idag ska vi inte dricka alkohol! Nu har vi chansen att förändra våra liv till det bättre, vi tar den tillsammans!
Kram!

Som om inget hänt dagen efter, skrattade till, exemplet om flodhästen var klockren! . Men till slut fick min man nog och även tonårsbarnen som är helt nyktra för de tycker alkohol(jag) är så äckligt. Jag har gjort bort mig så många gånger, och ändå fortsatt. Har varit helt inställd på att sluta 1 jan men ändå fick jag känslan idag när det var superstressigt på jobbet att det skulle vara gott med lite vin ikväll!!
Hur är man funtad? Det blir ju inte lite, det blir 2 flaskor för maken är mkt måttlig, han tar 1 glas och är nöjd, resten tar jag o ibland blir det lite whisky också pm maken har lagt sig. Nej usch, idag ska jag inte dricka!!

Är vi gifta med samma man :D Nej, jag tror inte att det hade hjälpt att skälla på mig heller, men vi skulle nog pratat om detta tidigare. Jag vill helst inte ha någon sprit hemma alls, men känner att det är svårt att ställa sådana krav på någon annan. Hur gör ni andra och vad säger era partners?

man man jobbar ofta borta i veckorna och då har jag haft möjlighet att dricka även till vardags. Gömma Bib i garderoben osv. Det har hänt att jag druckit upp en massa av hans öl men inte ens det har han nämnt fast det är uppenbart. Jag vet inte om det hade hjälpt om han skällt eller konfronterat mej. Knappast. det hade bara gett ännu mer skam. Man måste vara redo själv för att sluta.

vi pratar inte om det efteråt. När jag somnat i soffan kan han komma och stänga av TVn och ryta "varför går du inte och lägger dej istället för att sitta där och sova?!" Men inget som tas upp dagen efter. Det känns faktiskt som nån beskrev det, i en bok tror jag, som att ha en flodhäst i vardagsrummet. Man ser den men låtsas inte om den. Ibland har jag tyckt att det vore bättre om han blev arg eller ställde ultimatum men han är inte en sån som vill ha konflikter. Dessutom dricker han själv för mycket ibland och då är det väl svårt att klaga på nån annan. Men hans drickande har en annan karaktär än mitt.
Jag har sagt till honom att jag vet att jag dricker för mycket och att jag ska sluta vid nyår. Nu blir det en extra skjuts enom att jag har fallit och fått min synliga blåtira. Det blir tydligt för alla som ser mej. Kanske jag inte ska försöka hitta bortförklaringar utan säga att jag drack för mycke på nyårsafton och ramlade. Kanske jag ska vara öppen med varför jag slutar. Jag misstänker att det kommer att bli svårt att sminka över redan efter en vecka men inte vet jag om jag har lust att gå ut med det bland kollegor heller. Hur det gått till. Nå jag har lite tid på mej att fundera på det. En dag i taget. Men det fungerar som ett jäkla bra antabus just nu...

Tänkte på din man, pratar ni om det efter åt. Här nämns det inte när jag tuppat av på soffan eller gjort något ännu värre(vilket jag har). Att min man älskar mig tvivlar jag inte på,men tycker att det är lite konstigt. Denna gången har jag tänkt vara ärlig mot min omgivning om varför jag inte dricker och även mot mig själv genom att inse att jag inte kan dricka mer.
Jag hoppas att jag denna gången kan komma ihåg känslan som jag har i dag, att jag vill vara nykter och att jag väljer det.
Så jag tar ett steg i taget på en lång väg!

Hoppas ni alla har en bra dag. Jag har ledigt en vecka till och tur är det för imorse hade jag fått en rejäl blåtira runt ena ögat, känns för jävligt. Jag trodde jag skulle slippa det eftersom jag slog mej uppe vid hårfästet men icke. Smög ut och köpte täckstift men det funkar inte så bra. Eftersom det regnar är solglasögon inte heller en lösning. Förhoppningsvis är det bättre imorron så det går att kamoflera... Inte är det väl skamligt i sej, vem som helst kan ju halka, men när jag själv vet att det är alkoholrelaterad. Jag hade samma sak för sex år sen vilket gör det pinsammare. Tur i oturen ändå att jag inte slog ut nån tand eller så, jag fick nån sorts mikrosvimning. Inga vittnen utom min man och han är lyckligtvis inte arg på mej. Konstig karl, han måste verkligen älska mej trots att jag de senaste åren alltmer blivit en fyllekärring. Nu ska jag bli värdig honom. Smällen i sej har definitivt gett mej ännu starkare motivation att bli nykter, så nånting gott förde det med sej. Så här vill jag aldrig mera må.

söndagsinlägg! Som dessutom skulle kunna vara en liten års-sammanfattning... men det är kanske att förvänta sig för mycket:) Hoppas allt är bra med dig, du vet att du och dina inlägg här på forumet betyder... Nyårskram! / mt

Så skönt att få höra att nykterheten är det bästa som hänt dig, efter barnen självklart. Har haft en totalt sömnlös natt nu på väg till jobbet, idag slipper jag oroa mig om jag luktar bakfylla. Det känns skönt

Många vittnar om att missbruket ökar efter att man faller dit igen efter en vit period, och blir värre än innan man blev vit. Antagligen ett resultat av att självkänslan går i botten helt med känslan av misslyckande och bristande självkontroll.

För mig har det också varit så, och därför har jag insett att jag och A är färdiga med varann.

Idag på förmiddagen, nyårsdagens förmiddag alltså!, satt jag och skrev ett arbete för skolan. Det tog fyra timmar. Det hade jag aldrig gjort om jag hade druckit igår.
Nykterheten är det bästa som hänt mig, efter mina barn.

Vad kul att vi är flera som fått nog, jag höll upp april-juni men sedan var det kört igen och värre än någonsin. Känner igen mig, jag har också gömt och dolt för maken hur mkt jag dricker. Har äntligen förstått att jag är alkoholist. Nu ska jag lyckas, 2012 ska bli mitt år!

Jag skall slå följe med er, även om jul och nyår gick bra i år.Var nykter i 6 månader men under sommaren började jag igen.Dom senaste månaderna har det barat ökat, börjat gömma vinet så inte sambon skall se hur mycket jag dricker. Hatar mig själv när jag gör så, men nu skall jag göra ett helhjärtat försök.

Ja Maria, idag har jag verkligen inte varit sugen heller. Eftersom jag ramlade igår och stikade lillfingret ur led så har jag en bra påminnelse om hur det går. Dessutom har jag en bula i panna så jag kommer nog att gå säker för sug ett bra tag i alla fall. Kanske en nyttig läxa trots allt.

Känner igen den där lättnaden som kom när jag släppte kontrollen till dom på hemmet.
Många andra där hade svårt att sova på nätterna, men jag sov som en stock! Det var nästan så dom andra oroade sig för mig för så fort jag fick en stund över så sov jag dom första två veckorna.
Jag är en ganska tystlåten person i vanliga fall och ännu tystare var jag väl i början av behandligen.
Men sen började jag vakna och bli en personlighet. En personlighet jag ännu inte har lärt känna helt men jag tror jag är på god väg.

Hej Krigaren och Santorini. Snart har vi klarat första dagen, och imorgon tar vi inte första glaset. Kram!

kära du! / mt

För ett exakt ett år sedan var jag mitt uppe i min sista tre-dagars fylla.

Jag hade gäster kvar i huset som sovit över sen nyårsfirandet. Jag gick upp en runda innan dom, vid 9-tiden på morgonen, hämtade en vinflaska och gick tillbaks till mitt sovrum.

Vid 12-tiden när alla började vakna var jag återigen full, och låg kvar i min säng när de andra åt frukost, packade ihop och for hemåt. Någon stack in huvudet hos mig och sa hej då...

Framåt eftermiddagen fortsatte jag med några av champagneflaskorna som fanns kvar, och lyckades nog hålla ångest och tankar borta till den andra eller tredje januari med dessa flaskor.

Några dagar senare skrev jag mitt första inlägg här på alkoholhjalpen.

God fortsättning kära vänner!!

beslutet väl är taget så blir det bara bättre :-)) Jag lovar !!

idag mår jag ungefär som du beskriver att du gjorde. Nån återställare blir det inte, det gäller att låta tiden läka ångesten. Illa mår jag inte men annars är det för jävligt. Jag hade tänkt lägga av ändå så varför kunde jag inte ha tagit det lite lugnare? Det goda är att min man faktiskt inte är arg, han drack väl själv för mycket. Hur kul är det här egentligen? Inte alls. Jag ska klara det här på egen hand med hjälp av denna sida och er. Det "goda" med urspårningen igår är att nu känner jag verkligen att botten är nådd. Det finns ingen tvekan om att det här bär åt helsike annars.

Maria och krigarn, nu ska vi göra det här nya året till det bästa. Vi är säkert fler som hakar på. Det är bra att läsa och skriva här, det känns skönt att man inte är ensam om att bära sej så här destruktivt åt.

Maria42 och Santorini jag hakar gärna på er resa under kommande år :)

Kan bli ett jättefint år som kommer med en dag i taget!

Kram

Tillsammans ska vi klara det, har just nu jätteångest eftersom jag inte har en susning om vad jag sa igår. Känner mig konstig i huvudet, är livrädd att jag ska få kramper, har hört att man kan få det när man slutar dricka. Vill bara sova, känner mig jättetrött.