Senaste kommentarerna i forumet

...försöker göra det, och tycker jag lyckas rätt bra. Och du, jag förstår mig inte heller på män

det är helt omöjligt att förstå män, bland annat... och chefer....
men du, skit i varför och njut av nuet!!
stora kramar!!
/k

Vad kul med alla dina barnbarn, våret första är på väg skall bli så roligt. Kramar till dig!

Jag är med, inte så mycket vid datorn bara! Har ett barnbarn här och två till kommer i morron så det är full rulle! Tack för att ni hör av er. Ingen fara med mej, var lite låg ett tag bara. Kram tjejer, hoppas ni också mår bra!

Mina tankar till dig och jag hoppas att allt är bra med dig, kramar och styrka till dig

Hur går det för dig? Tänker på dig, hoppas du får en trevlig helg. Kram!

För era svar, jag får hålla ut, ska sova i helgen. Det är nog så att kroppen läker, jag drack stora mängder varje dag tidigare. Klart det sätter spår och tar tid, det fattar jag ju om jag tänker efter. Är bara lite otålig, Kram. (dag 27 idag)

han sov i somras. Pigg och glad emellanåt men sov timtals på tjocka mattan med katten. Jag upplevde det (som jag minns) mestadels väldigt vilsamt och läkande. Fortfarande upplever jag att tillfrisknandet och återfinnandet i relationen går i perider - eller vågor är ett vackrare ord. Jag har skrivit mycket om det här i min tråd. Tror att kroppen och själen läker långsamt, långsamt och att det måste få ta tid. Kram och håll ut! / mt

Jag tror att det var mulletant som skrev att hennes man sov väldigt mycket i perioder. Och jag tror att kroppen blir stressad när man tar bort allt socker som man får i sig av att pimpla mycket vin. Jag köpte gerikomplex innehåller ju det mesta av vitaminer man behöver, b12 kan ju hjälpa levern att jobba, är inte hellt ovanligt att man får brist på det om man druckit för mycket. Så du får väl pröva dig fram och leva på att den som sover inte syndar :-) KRam på er

Men den dieten började jag med i höstas fast den fick ju ny fart när alkoholen togs bort. Jag är sjukt trött, känner mig trött på ett konstigt vis. Skulle bara vilja sova hela tiden. Jag sover bra och 7-8 timmar per natt men det gör ingen skillnad. Maken börjar bli less eftersom jag alltid är så trött. Ska det vara såhär? Eller är det ngt annat ? Ngn som känner igen denna oerhörda trötthet?. Har ju längtat efter att få vakna pigg och utvilad så det här är ju helt fel, känner mig som en zombie hela dagarna. Känns inte bra!

Är så glad att jag tog rätt beslut i dag och att jag fick se hur skör min nykterhet är. Maria hade du inte börjat med någon diet utan kolhydrater och då blir man rätt trött med huvudvärk i början, men det vänder efter ett tag, Kramar och styrka till er alla!

Dumt att utsätta sig för frestelser i onödan. Önskar dig en bra kväll, jag har varit väldigt trött (är ffa) sista veckan och har en otrevlig huvudvärk men jag är nykter i alla fall, dag 25. Kram!

Jag brukar också undra ibland om jag har nåt gömt nånstans men tror inte det, jag drack nog upp det. Tack för dina uppmuntrande ord i min länk igår också, det är nog så sant att det går upp och ner. Att vara lite låg ibland är inte så farligt, det hör till livet. Jag knagglar på.

I dag fick alkoholdjävulen sig ett gott skratt, mannen är bortrest denna veckan och jag kände mig lite rastlös. Fick för mig att jag skulle städa ur ett litet föråd i huset och den lille "fan" måste jublat högt när jag började. För längst in där står en "bib" har ingen aning varför den står där, men någon gång har jag väl ställt den där. Nu vaknar den lille elake, låt den stå kvar, kan vara bra att ha någon gång, du har räkor i frysen det och lite vitt i kväll och så håller "han" på. Jag fattar inte att jag är så knäpp att jag tänker tanken att dricka när jag mår så bra när jag låter bli. Tänker först att den kan stå i skåpet och jag kan låta bli den, men börjar känna efter par timmar att det kommer jag inte kunna, så nu mina vänner har jag mördat en "bib" och är så nöjd med mig själv att jag ringde frissan och hon hade tid i eftermiddag. Så en nyklippt nykter tjej kommer till gymet i kväll. Hoppas att ni alla har haft en bra dag/ kramar

Det är bra att läsa runt här, får insikter man kanske inte tänker på. Till exempel inser jag nu att min fru är verkligt schyst, hon frågar alltid noga om det är ok att hon tar in vin när vi är ute och äter, och hemma på helgen dricker hon inte vin om vi lagar god mat. Hon har en del eget umgänge, och kan dricka vin i dessa sammanhang, dessutom får hon ju alltid dricka vin numera när vi åker bort eftersom jag kör. Men, hur som helst, jag inser hur tacksam jag kan vara att hon tar hänsyn på ett bra sätt. För övrigt kan jag också känna en lätt irritation när andra dricker, mest för deras illaluktande andedräkt. Men jag har sedan jag slutade i början av oktober aldrig känt någon lust att dricka för att jag ser andra göra det. Glad för det.
/Fenix

Du har rätt i att jag frågade hur ni tänker. Jag läser inte heller (eller snarare, kommer ihåg) allt som skrivs i trådarna. Man svarar på de senaste sammanhangen men saknar ibland hela bilden. Det får man göra tycker jag, personligen uppskattar jag verkligen och lär mig nya infallsvinklar av alla eras kommentarer!

Här ska vi ha högt i tak tycker jag och inte behöva vara rädda att kliva på varandras tår. Ibland blir det knas när man skriver fort och kanske inte kan förklara / uttrycka tydligt vad man menar.

Inte behöver du ta tillbaka magasinet ;-) KANSKE är det så att våra nära ofta inte vet hur svårt det är .... men de kan väl försöka sätta sig in i det då? Eller fråga?

Jag vet inte om min man är att betrakta som medberoende på det sätt som jag har förstått ordet. Men ibland har jag tänkt att han kanske själv är beroende och därför inte vill/kan avstå själv.

Tack för inspirationskällekomplimangen *rodnar klädsamt*

Jag tror och hoppas att du förstod att jag skrev till dig för att jag uppfattade dig som att du frågade vad vi tänker om hur han väljer. Inte för att jag (enbart?) har behov av att skriva folk på näsan.

Du har rätt om att lära sig att leva i en värld med alkohol överallt. Läser man runt här ser man dock att en del väljer att exponera sig i sin egen takt när de slutat dricka. Man kanske tackar nej till första firmafesten och så vidare. Kanske har jag sett det oftare än vad som är för att jag funderat kring sådant, men ändå. Jag kan inte avstå när någon annan dricker och har därför svårt att se hur det går till. Min bild av en framtida egen nykterhet går just den vägen, att jag får vänja mig av, vänja mig att stå ut med trigger efter trigger i en lång tråd av avvänjning. Och att till slut ska inga situationer längre automatiskt associeras med vin...........häpp!

När jag läste ditt svar för andra gången flög en helt vild tanke genom mitt huvud som jag väljer att skriva ner för att du var så öppen i ditt svar. Jag tänkte att "men tänkt om han är medberoende och inte blir inbjuden i din process och tänk om han då inte får chansen att ta sig ur och förändras i samma takt som du". Jag vet inte ett skit om er men tanken anföll mig helt oväntat och var olik mig.

Men det jag tänker som du beskriver är ju det som är vårt problem. Att man skäms, förminskar problemet och inte på villkors vis vill berätta hur stort det är. Och inte vill erkänna. Det är ju liksom normalnivån och inte ett dugg jättekonstigt. Så fint som du beskriver dina kvinnliga ingifta tänker jag dock att om du bara frågade kanske de med glädje skulle hjälpa dig med det de kan? Att inte dricka vin när du är med under en period.

Och mannen då. Ja jag får lov att ta tillbaka allt (hela magasinet :))om det är som jag uppfattar dig, att han inte vet hur svårt du har det. Jag hade inte förstått allt eller läst på ordentligt. Jag har nog läst allt som skrivits här under några år men inte så regelbundet att jag har uppfattat eller följt er på individnivå. Jag tänker nu att jag borde läst hela din tråd innan jag kommenterade. Jag ska tänka på det framöver.

Du är en stor inspirationskälla.

VinDåren

Tycker du skall ta dig en funderar på helgen om du känner att det är rätt för dig, jag själv skulle nog ha ganska svårt att ha massa vin hemma just nu. Sen är det ju så att man får vänja sig, men jag tror att allt har sin tid och man känner nog själv när tiden är mogen. Att din man inte stöttar dig beror nog mer på räddsla av att spelplanen ändras och du blir starkare och börjar se klarare på saker. Så i detta läget kan det nog vara bra att visa sig lite vek, så kanske ni börjar prata med varandra igen. Kramar till dig!

Jag tror att vi får ha det så med vissa dagar tyngre än andra, vi håller ju på att lära oss hantera livet igen. Vi har ju stängt dörren till flykten in i dimman och nu gäller det att öppna en ny dörr och lära om. Så ett steg och en dag i sänder på våran lilla väg, kramar till dig

Som det känns nu och har gjort ett tag, så förstår inte jag varför jag drack. Men det är inte allt man ska förstå i livet verkar det som.

Som det känns nu och har gjort ett tag, så förstår inte jag varför jag drack. Men det är inte allt man ska förstå i livet verkar det som.

Jag var på zumba igår och då glömmer man nog allt annat och bara jobbar på. Det som stör mej är att jag plötsligt kämpar mot ett jäkla sug igen och det är så frustrerande! Varför kan man inte bara inse att det är skit med alltihop? Och det är inte ett glas jag längat efter utan jag är väl medveten om att jag skulle vilja ha ordentligt. Nå det ger sej säkert det också. Ingen har sagt att det ska vara enkelt. Jag ska lägga mej tidigt ikväll.

"Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor".

Så är det ju. Faktiskt. Och inte slipper man de negativa känslorna längre heller, det blir ju bara etter värre!

Bra sak att komma ihåg att tänka på!

*kramar tillbaka*

Som du kanske kunde läsa dig till i mitt föregående inlägg verkar det som om även jag har lust att skjuta honom emellanåt - säkerligen är hans sätt att hantera mig och mitt drickande en av orsakerna till att jag känner så, och kanske att jag drar mig undan honom.

Men, jag tänker också såhär:

Den som inte själv har problem med alkoholen har egentligen ingen aning om vad det handlar om. "hur svårt kan det vara, det är väl bara att sluta?" liksom. Så har jag ju själv tänkt tidigare, och gör kanske lite fortfarande om många problem som andra men inte jag själv har. "tjock?" "ja men sluta vräka i dig chips och läsk då, då", "ledsen alkoholist på väg att förlora familjen?", "nåmen sluta sup då, hur svårt kan DET vara?". Kanske kommer detta ifrån den ilska jag kände gentemot min egen far som valde flaskan istället för sin familj.

Lite så kanske min man tänker. Och jag själv tänker dessutom så här:

...att det är skämmigt att inte "bara kunna låta bli". Jag säger inte till honom att "hjälp mig här nu för det är jättesvårt att låta bli om du sitter där och dricker" eftersom då måste jag erkänna för honom (men kanske också för mig själv?) hur svårt det faktiskt är. Med risk för att behöva skämmas för mitt problem, visa mig svag.

Jag inser när jag skriver detta, eller det visste jag förstås redan, att vårt förhållande inte är så öppet som jag önskade att det vore, att vi pratar om problem osv. Om det vore det skulle jag ju såklart kunna visa mig svag och han skulle låta mig förstå att jag inte behövde skämmas osv. Som det är nu vill jag lösa detta mitt problem själv, på egen hand, utan honom, för att så småningom när jag blivit stark nog, ta tag i mina andra problem här i livet (varav han antagligen är ett).

Låter det jättekonstigt?

En ytterligare aspekt på det hela är ju att man faktiskt inte kan ändra på andra än sig själv. I helgen när vi skall ha släkt hemma på middag - ska vi inte servera vin till maten då bara för att värdinnan kanske då kommer slurka i sig alltihopa? Ska jag då förklara för svärmor, svägerska och allihopa att jag har alkoholproblem (vilket de naturligtvis redan fattat och de hejade glatt på mig när jag tidigare berättat att jag inte dricker just nu och de köper mer än gärna fina alternativ till mig när jag kommer hem till dem), men ska de själva behöva avstå? Vi pratar inte direkt om problemet... men jag tror att de skulle tänka samma sak som om hälsofreaket till släkting som bjöd på 50-årsmiddag. På en VEGETARISK restaurang UTAN VIN TILL MATEN! Herregud vilken knasboll! Och lite så tänkte väl jag med - man kan väl låta andra äta kött och dricka alkohol även om man inte själv gör det? (Inte riktigt samma sak, i vårt fall handlar det ju om solidaritet, men ändå...)

Dessutom finns alkoholm överallt annars också och jag tänker att jag måste lära mig att leva med den runtomkring mig utan att själv dricka.

Hej nu låter jag arg och elak och jag hoppas du tar det på rätt sätt men jag tycker att det är närmast sadistiskt elakt av honom att låta dig sitta och titta på när han dricker vin, med tanke på vad du går igenom nu. Om han dessutom samtidigt sitter och tycker en massa om dig och ditt beteende får jag mest lust att skjuta honom.

:)

kram