av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Paron
ons, 2012-08-15 - 23:29

Kämpa på och kör försiktigt!
Jag håller på dig Dompa.

Hörs//Paron/

Dompa
mån, 2012-08-20 - 17:00

När jag kom ner till Toscana insåg jag att varken jag eller ongar har haft en "riktig" semester i år. Så vi har dragit till Kefalonia. Hela gänget. Fick med mig farmor som aldrig varit i ngt land förutom Italien eller Sverige. Vi har det bra. Täckningn år dock usel. Många dagar när jag inte kommer ut. Har lärt ongar att tillverka sina egna snäckarmband. Kvällar tillbringas på lokql bar där det bara sitter greker. Att ta in en kaffe/en glass är helt ok...men visst fan finns djävulen där. Bara en iskall öl? No way! Kreativitet är ett ett djävla stort ord NN. Jag vill ju leva upp till rden och dessvärre är jag ju mer "slacker" än kreativ. Men ett bra ord!. Hoppas alla har det bra! /R

lessenfrun
mån, 2012-08-20 - 19:05

Åh,
Kapten Corellis ö..

Åk till Assos om ni inte redan varit där. Sagolikt.
Sköldpaddorna i Argostoli.. Fiskardo..(där har jag sett George Clooney:))
Min favvoö!

Mys o må!
Kram

Stigsdotter
mån, 2012-08-20 - 20:56

...mina fantasier var så mycket värre än så. Härligt att ni har det bra, kul att ni släpar med gamla farmor också!

Kramar//A

Dompa
tis, 2012-08-21 - 05:28

Kapten Corellis ö ÄR fantastisk! Grekerna är ett fantastiskt folk. Vi bor i en liten by här och när ungdomen i byn träffas för att flörta och umgås så dricker de läsk och äter skräpmat. Nog ser jag vad det gör med deras figurer men de dricker inte alkohol!!! Den biten tycks inte behövas...vilket glädjer mitt pappahjärta. Vet inte hur länge vi stannar, men den 3 september ska vardagen börja så innan dess ska vi väl hem. Rörd blir jag av att ni oroat er...fast det var ju inte meningen. Men Nej! Jag har inte drattat i flaskan och ska heller inte göra det. Har kommit på att det inte finns ngn anledning för mig att supa. Visst saknar jag den kalla sommardrinken...men jag vet ju att för mig finns inget som heter EN drink. Så jag avstår. Enkel slutsats...men lite tufft att leva efter. Man får glädja sig åt annat. Sköldpaddor och vackra stränder. Har dock inte sett en enda kändis trots två besök i Fiskardo (som ska krylla av a-listefolk). Sköt om er och drick som en grek...om ni måste dricka alls. /R

Nynykter
tis, 2012-08-21 - 18:55

...låter som alkis-listan, men det är det väl inte..?
Härligt att höra av dig och att ni har det så bra. George Clooney minsann... Jag blir avis på Fru Ledsen. själv har jag varit i Como tre gånger (jo, det är sant) men aldrig sett George och där har han ju ändå ett hus! Jag såg bara en massa panschisar.
Kram/NN

Maria42
tis, 2012-08-21 - 23:20

Kommer verkligen minnas denna resa, med en nykter pappa, stränderna, sköldpaddorna och att ni bara verkar mysa. Låter så härligt!
Mina barn var med till London, det är första resan med dem helt nykter vilket jag märker att de verkligen gillar. Min yngsta vill resa nästa år och idag frågade hon mig om jag vill följa med henne. Det värmde mammahjärtat. (hon blir 18 nästa sommar). Känns sorgligt att de ska ha hunnit bli så här stora innan de får en nykter mamma :(
Fortsätt njut och ha det bra, Kram!

Dompa
mån, 2012-08-27 - 03:01

Är helt med på din linje Maria. Men vad fan gör resandet med folk? Är just nu på semester med farmor och ongar. Dunderförkyld (mitt i sommaren?) som jag var valde jag att skippa middagen. Så 81 åriga farmor och barnen går själva.

Ongar "hemma" vid 22. Klockan 02 ranmlar gumman in. Kanon :(. Vad fan hände? Känns en smula respektlös då hon vet att jag försöker att vara en nykter alkoholist. Men samtidigt tänker jag; Leva och låta leva. Bra för henne...hon kan ju hantera det. Och glad var hon.

Det fula är att jag avundades henne? Hur länge tar det innan denna djävla sjukdom går över? /R

mulletant
mån, 2012-08-27 - 05:20

Jag tror verkliigen att sjukdomen är livslång och kräver aktiv medvetenhet - liksom medberoendet. Det har jag insett av att skriva och läsa här, kolla exempelvis Lisamaris senaste inlägg. En bra bok (tycker jag och Stigsdotter) är Hopp - en handbok för nynyktra. Beställ den! Läs även Benny Haags Makt, mod och motstånd - den berörde mig mycket.

Min egen erfarenhet från mulleholken är att nykterheten kommit i flera steg som överensstämmer med det som beskrivs i Hopp-boken: Jag får inte dricka, jag kan inte dricka, jag behöver inte dricka och slutligen jag vill inte dricka. I min värld valde mannen nykterhet 6.12.2010 - det var hans val under hotet att annars går jag. I maj 2012 började han gå på AA. Den 1.7.2012 är hans märkesdatum för nykterheten - den dagen upplevde han en stark inre förändring. Däremellan, under drygt 1½ år har vårt liv stadigt förändrats till det bättre även om det varit ett antal svåra dagar, svackor och fallgropar längs vägen. Trots att han var nykter med vita knogar medförde nykterheten möjligheter till samtal och samvaro på ett sätt som förde framåt.

Alltså - jag tror inte sjukdomen nånsin går över men det kommer att bli annorlunda (lättare) att leva med den!

Du Dompa har gjort så ofattbart stora förändringar i ditt - och ongarnas liv - under ett enda år... så du får nog räkna med att det tar en stund innan du riktigt hunnit fatt dig själv:) Var stolt!
Morgonkramar från mulleholken! / mt

mulletant
mån, 2012-08-27 - 05:31

gör väl att man omedvetet går in i andra tankemönster? Vi ska på en resa snart, med bil, och jag märkte när vi bokade hotell att jag hela tiden tänkte i gångavstånd trots att några mil inte spelar nån roll. Jag insåg att jag helt omedvetet tänkte "efter konserten middag... " och då tänkte jag "vin" - ordlöst i närheten av reptilhjärnan tänkte jag så... Jag har sen länge avslöjat mig själv med att köpa godis (som jag inte köper annars) på taxfree... till och med fast samma godis är billigare på extrapris på stormarknaden!!! Visst är vi spännande varelser vi människor? DS

Stigsdotter
mån, 2012-08-27 - 09:54

...åt 81-åriga farmor som ramlar in kanon klockan 2 på natten. Lev och låt leva är ett jättebra tänk. Ett annat är det här: nog är det väl häftigt att en farmor vid den aktningsvärda åldern är så pigg och fräsch att hon är ute och har det trevligt till mitt i natten istället för att sitta och vara gammaldeppig i någon gungstol nånstans?

Sen finns det ju en massa jobbiga saker också - avundsjuk? Javisst, fast du kan ju också vara ute och drälla till två, behöver ju inte dricka för det? Har farmor bidragit till alkogenerna månne? Ja kanske, men nu är det i så fall stopp. Vid Dompa stannar det arvet - hit men inte längre liksom!

Förresten läs de där böckerna! Jag kan tänka mig att det finns en del som du känner igen dig i från Bennys bok när han berättar om barnen t.ex. (Varning dock för att han verkar ha en fantastisk fru ;-)

Jag tror jag är inne i "jag behöver inte dricka-fasen". Fast nu har jag fått för mig att jag ska röka istället. Är det verkligen så att summan av lasterna är konstant? Nä, dit vill jag inte heller igen, fy vad äckligt det är!!

Kramar

Nynykter
tors, 2012-08-30 - 10:54

Tänk att det resande sällskapet har utökats med partajande farmor! Ni är verkligen en brokig samling :-)
Hur går det för er annars? För barnen att flytta så långt ifrån sin mamma och för mamman hur hon än är att ha sina barn så långt borta (ja, säg ifrån om jag blir för personlig!)
Fast det kanske inte har sjunkit in ännu eftersom ni fortfarande har semester.
Jag är fascinerad över att du redan har genomfört den där drömmern om Italien. Trodde nog att det mer var en mental bild hos dig av det goda livet. Och nu är ni där!

För mig går det bra. Har firat ett halvår som nykter. Nästa firardag blir väl ettårsjubileumet.

Kram från Nynykter

Dompa
mån, 2012-09-03 - 04:45

Så nu sitter jag här igen...svinottan. Ensam med mitt kaffe, min dator och min nykterhet. En ny morgon...allt är sig likt - inloggad på forum. Allt är sig olikt - en ny omvärld, nya morgonlukter, nytt vattenflöde att betrakta. Jag känner mig lycklig...fast jag "borde" vara nervös. Idag väntar nya morgonrutiner, nya arbetskollegor, nya utmaningar. Men jag är nöjd. Brevid mig på den andra balkongstolen ligger Lusekatten - en riktigt lusig liten drömflicka som vi hittade på en strandbar under semestern och smugglade in i landet. Smugglade för att ingen tid fanns till att ta de korrekta vägarna. Men nu har jag min katt. Hon är oerhört ful och oerhört kärleksfull.

Jag ska beställa de böcker ni tipsat om idag. Inser att även om min nykterhet känns självklar denna morgon så behöver det inte/kommer det inte alltid att kännas så. Ja visst är människan ett fascinerande djur...vare sig vi dumshoppar taxfree gotter som vi inte behöver eller börjar röka igen. Summan av lasterna är nog konstant. Ngt ska vi "unna" oss. Själv har jag som sagt hemfallit åt djursmuggling :).

Nej du är inte för personlig NN. Barnen tycks ta det ok. Jag tror att missbrukarongar utvecklar liknande styrka som maskrosbarn. De bara accepterar och gör det bästa av det som sker. Lillkillen är ju klart mest drabbad av mammaförlusten och han vet att det är hon som har valt bort. En tuff insikt för en nioåring....men han kämpar på. J mår inte bra...men vi har pratat en del och framför allt har svågern pratat med J och låtit mig ta del av det. Att jag släpade iväg ongarna till ett nytt land ÄR jobbigt...men samtidigt förstår hon. Detta är ju en del av den livsdröm vi en gång närde tillsammans. Hon greppar att det är mitt enda sätt att verkligen ta tag i mitt liv/min nykterhet. Jag måste vidare. Och som äldst i huset tar jag resten av teatersällskapet med mig.

Vi har alla olika sätt att bearbeta vår nykterhet på. För mig var förändringar en del av förutsättningen för att jag ens skulle kunna våga tänka tanken: Jag får aldrig mer ta mig ett glas, för det stannar inte där... Nu tänker jag inte tanken "aldrig mer" , jag tänker de närmsta typ åtta åren...sen får jag supa ihjäl mig om jag fortfarande vill. Så för er som tycker att jag yrslat iväg för fort...man ska inte ändra ngt det första året!!! För mig känns denna väg rätt. Jag läser också i andra trådar och ser hur en del andra säger nej till det som inte känns rätt. Så om alla vägar bär till Rom...ja, vad fan? Varför inte ta din egen?

Sammanfattning: Just idag mår jag bra. Semestern var fantastisk (trots farmors eskapader), vi hade det toppen. Många enskilda samtal med ongar. Ny katt. Nu väntar resten av livet. Var snälla mot er själva därute för ni betyder mkt för mig. /R

PS: Grattis som satan NN!!! DS

kalla
mån, 2012-09-03 - 05:53

Vilken bra start på en måndagsmorgon, du och ungarna mår bra och håller på med ert nya liv. I dag är det du som får mig att vara stark i min nykterhet//Kramar Kalla

Nynykter
fre, 2012-09-07 - 10:05

Så härligt att läsa om rutiner som håller i sig. Tidiga morgnar, forum, kaffe...
Jag har gjort bilder i huvudet av huset i byhåla. Hängmattan, ån, bastun... Men hur är det nu? Katt förstås. Balkong? Utsikt över Brunelleschis kupol?
Tycker att du gör helt rätt som följer din intuition när det gäller vägen till Rom. Vi är alla olika. Det finns inget rätt och fel och jag blir bara ledsen och förbannad när jag möter tvärsäkra uttalanden om hur "man" måste göra för att bli nykter. Ett tag övervägde jag att helt sluta skriva här på forumet. Jag upplevde att det inte fanns plats för mig, att mina problem var för små och att jag inte hade blivit nykter på "rätt" sätt. Lite överkänsligt säkert. I alla fall gillar jag att läsa om att det finns fler som gör "fel" :-). I ditt fall i form av drastiska förändringar.

Inatt fick jag åka och hämta min dotter på stan. Hon var blöt och cykeln hade gått sönder. Det var exet som ringde och väckte mig och frågade om jag kunde hämta henne. I mitt omtöcknade tillstånd frågade jag inte efter varför han inte gjorde det själv, men när jag lämnade av dotran förstod jag varför. Han luktade alkohol! En vanlig sketen torsdagskväll... Det kunde ha varit jag... Men usch vad känslig jag har blivit för folk som dricker. Jag blir stel i kroppen och registrerar minsta klumpighet, minsta okänslighet.

En god nykter dag under Italiens sol önskar jag dig!
(glöm inte att avlusa kattskrället. Jag hade en gång det tvivelaktiga nöjet att dela lägenhet med två lusiga katter och de där jäkla lopporna bet MIG!)