Senaste kommentarerna i forumet

härligt att du är tillbaka! Jag visste det. Jag tillåter mej själv att äta lite godis nu om jag är sugen fast jag borde gå ner i vikt. Men jag tycker att det är så bra att jag slutat med vinet så jag kan få behålla chokladen ett tag till. Inte sluta med allt på en gång. Jag brukar alltid ta i för häftigt så det brakar ihop så nu ska jag ta en sak i taget.

det rullar på som vanligt in i vardagen igen. Skönt. det är lättare med vardagar. Lite trött ikväll, ska gå tidigt isäng. Men känner mej nöjd och tillfreds med mej själv. Kommit en bra bit på vägen nu när två helger är avklarade. Ju längre tiden går desto tristare skulle det vara att ramla dit. Det tänker jag inte göra. Jag trivs så bra med det nykta livet där jag vet vad jag sagt och gjort. Jag behöver inte längre kolla mobilen på morronen och se om jag talat med nån och glömt det. Sånt har hänt. Jag lägger pengar i en sparbössa varje lördag nu också, de pengar som skulle gått till vin i mitt tidigare liv. Det kommer att bli en rejäl slant när året är slut.

det tycker jag med även om vardagarna inte heller var alkoholfria på sistone. Men det känns lättare i alla fall. Det mera "hör till" att man ska dricka vin på helgen, då var det tillåtet (på vardagarna hemligt...). Jag är ensam hemma den här veckan men det är inga problem ändå. Jag har verkligen bestämt mej nu så. Det finns inget hemma heller. Håller med om att det är skönt med stöd på den här sidan. Vi har ingen svårighet att hålla koll på dagarna heller, vi som slutade vid nyår. Jag är trött ikväll, har lite huvudvärk också och tänker bara ta det lugnt. Gå tidigt isäng. Men jag säger som du, i det stora hela är det toppen!

Hej min gyndoktor menar att det är mera regel än undantag att kvinnor runt och efter fyrtio får det besvärligt med PMS:en. När har frågade om det och jag svarade att jag märker nog av lite skillnad (jämfört med knappt ingen alls PMS förut) så sa han: på vilken nivå vill du lägga medicineringen? :)

Jag har flera väninnor som varit ok tidigare i livet som nu äter prozak 8 dagar i månaden. För att typ inte döda sina anhöriga. Så galna har de blivit. Så ja, tycker du att det är värre har du förmodligen rätt.

Vindåren

Har varit en bra helg, men det känns lättare ändå lättare när det är vardag. Man har ju lite helgvanor som man skall brytas eller helg, har väl haft dåliga vanor även när det varit vardag. Är väldigt skönt att ha er på den här sidan, man känner sig inte så ensam och får ett otroligt stöd i att läsa att även andra tampas med samma problem.
Nästa vecka skall mannen ut och resa så då kommer en ny prövning, men har täkt boka upp massa aktiviteter under kvällarna, lite träning och ett biobesök för att hålla tankarna istyr.

Håller på med mina övningar i huvudet, pratade med en kompis som är brandman i dag om detta att vara förberedd på alla situationer. För att jag kan nog hålla mig om jag bara kan behålla lugnet och inte försöka fly från livet. Tänker ibland att jag skulle gå till läkaren, men är så rädd att bli beroende av tabletter istället. Så jag skall försöka hålla ut ett tag till och hoppas att stressen ger med sig. Så nu kör vi med långa promenader och sen gymet, så får jag väl se om ett tag.

Men i det stora hela är livet toppen, så vi vandrar vidare på stigen!

...det är sådana meningar från nallen som gör att jag säger till min lilla unge att man aldrig blir för stor för Nalle Puh!!! (hon ville inte ha sin låda med Puh på med till skolan för Nalle Puh är för småbarn, de stora barnen gillar inte honom - hon är 7 år)

Bra att köpa tulpaner istället för vin! Jo, det gäller att smaka ordentligt på de där tillfällena när man mår riktigt bra så att man kan ta fram dem när det behövs. Varför är jag inte lika duktig på det som jag är på att känna t.ex. en känsla av skam inför något dumt jag gjort (sådana känslor kan kännas fysiskt på riktigt, som ett sug i magen eller att man blir kall)

Jag kan se en klar fördel med att göra en massa armhävningar...

Först är händerna upptagna och då kan man inte hålla i något glas. Sen efteråt är musklerna så fulla av mjölksyra att man skakar och då kan man inte heller hålla i något glas.

Det där var genomtänkt Stigsdotter ;-)

Tack för komplimangen Kalla! ♥

Skönt att se dig på banan igen, du och Bella1 är mina nya idoler. Men 10 armhävningar och 25 sir-ups vet jag inte riktigt om jag pallar :D Fast jag prövar nästan det nu med nya gymkortet, får ut lite frustration och blir trött i kroppen och dte känns bättre. Så heja dig och många styrkekramar och nu ta

"Men det var blodvite, ungefär som att jag drack mitt eget blod...
Ju mer jag drack, desto mer försvagades jag, ju mer kränkte jag mina egna gränser...
Alkoholen förtvinade mig till intet, jag förlöjligade mig till ...ingenting..."

Så bra skrivet, det är ju precis så det är! Man dricker upp sin egen livskraft, blir hög på sin egen essens för att dagen efter inse att man nu är lite svagare, har lite mindre ork än tidigare och ser allt mer sliten ut.

Jag kopierar ditt stycke ovan och sätter på väggen, hoppas det är okej?

Det värmer att veta att ni ser mig! Jag är här men känner mig lite förvirrad. Jag går ju dessutom också en utbildning i återfallsprevention (är väl liknande den du gick Fenix) och man har ju åtagit sig att inte dricka under tiden, skrivit på kontrakt och allt... Nå, jag skulle ju inte behöva gå en sådan kurs om jag vore en person som kunde låta bli att dricka bara så där!

Vet inte riktigt hur mycket vodka jag lyckades hinka i mig i onsdags, var nog tur att maken var på väg hem när jag ringde. Och vilken ångest jag hade när jag gick och la mig tidigt: "neeeej, tänk om jag blir bakis imorgon, det går inte!"

Senaste tiden har jag varit outhärdligt trött mest hela tiden och att till det lägga en baksmälla kändes verkligen inte lockande. Tack och lov mådde jag bra och kunde jobba duktigt dagen efter - kanske drack jag inte så mycket i alla fall (jo det gjorde jag). Men någon all-in blev det inte tid till som sagt.

Återigen får jag bekräftat för mig själv att det inte är värt det att dricka: det hjälper inte mot vardagsångest (jo det gjorde det faktiskt, men helt säkert hade mitt beslut att låta trötta barnen äta rester istället för att vänta på middagen med dämpningen att göra också). Kanske hade jag lika gärna kunnat äta en chokladbit?

En gång tänkte jag att för varje sug jag får skall göra 10 st armhävningar och 25 sit-ups. Suget borde ju rimligen gå över då, kan kanske vara ett tips?

Och mantrat "hem till vinet" har fungerat lugnande många gånger!

Kan man lida av kraftig PMS utan att veta? Jag menar utan att ha andra sådana problem som man sätter i samband med mensen, t.ex. smärta? Jag tror jag har varit / är lite deppig mest hela tiden, men kanske blir det värre ibland. Får vara lite mer observant!

Skönt att det rullar på och vad härligt med trevliga drömmar. San Pellegrino får jag nog testa.. är trött på Ramlösa :) Önskar dig fortsatt positiva drömmar och tankar! Heja!

Jag hoppas alla haft/har en bra söndag. Jag dricker bubbelvatten bara för att jag vill ha ett glas med nåt men inget sug. Jag köper San Pellegrino som ser lite "finare" ut. Inget speciellt annars som dyker upp. Jag sover bra och drömmer trevliga drömmar. Ser fram emot en arbetsvecka med mer energi än tidigare och lite motionsprogram har jag också. Det rullar på.

Varm kram till dig Adde med dina fina tankar. Jag var på Vita hästen när jag var liten med min morbror och mamma. Morbror låg i lumpen då så han hade uniform, och när vi kom så öppnade personalen stora porten till Folkets park gissa om jag var stolt när jag och morbror gick in arm i arm till föreställningen.

att ha klarat av två veckor och således två helger. Nu blir det lugna gatan fram till fredag igen och ju mer tid man kägger bakom sej desto bättre känns det. Vi hörs senare

Christoffer Robin har också en hel del kloka ord att förmedla. Så här säger han till Nalle Puh:

"Kom ihåg: Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår!"

Det kan vi alla behöva tänka på ibland! Kan inte låta bli att älska denna lilla björn med alla sina roliga citat. I dag är det dag 15 och ännu en helg har gått, känns så jäkla bra.
Hoppas att ni alla har haft en bra helg!

...att kunna få skratta, eller att kunna få andra att göra det...
Min lott var...att vara underhållare, partyhöjaren, pajasen på party'n...bland annat...
Alltid tillsammans med alkohol...

Men det var blodvite, ungefär som att jag drack mitt eget blod...
Ju mer jag drack, desto mer försvagades jag, ju mer kränkte jag mina egna gränser...
Alkoholen förtvinade mig till intet, jag förlöjligade mig till ...ingenting...
Nästa gång förväntades jag vara rolig igen, folk triggade mig till att vara en skojig person,
något jag inte kunde utan alkohol, alltså drack jag och försvann bortom resonlighet...

Varje morgon efter försökte jag återminnas vad jag hade sagt eller gjort,
ångesten sköljde över mig i vågor, jag var tillintetgjord, jag fanns inte längre...
Ett miserabelt själsligt skelett...

Så skapade alkoholen mig, till något jag inte ville vara, jag gav bort min själ, i små klunkar!

Det jag hade lärt mig av alkoholen...stämde inte längre, jag blev ingenting, ingen alls...
Bara en tom och enslig själ, i en förvirrad kropp..

Alkoholen lovade mig lycka, vid varje tillfälle, eller åtminstone en smak av det...
Den lovade mig framgång och åtrå, ingenting jag kunde leva upp till dagen efter..
Alla såg upp till den som var självsäker och glad, någonting jag aldrig var nykter...
Alltihop var bara en falsk illusion, och jag mitt upp i den...
Lurad!, så förbannat lurad, att jag idag skäms över min forna tillit...

Och idag, så har jag tagit bort alkoholen som lovade mig evig lycka...
Och mina illusioner är borta, mitt hopp om lycka är mig fråntagen...
Vart finns den, vad gör jag nu?

Jag har levat i en falsk tilltro att lyckan fanns i alkoholen, att försvinna från verkligheten..
Och nu finns bara verkligheten kvar, vad gör jag med den?

Känner mig inte alls speciellt lyckad idag, bara alldeles förbannat lurad...
Schvupp!, ..vad var det där?, -halva ditt liv minsann!, och du har levt i en falsk illusion..?
So fucking ägd du är, Berra-Butt!

Jaha, och vad gör jag nu du!
Försöker få andra att gråta för att ta tillbaka den själ jag gav bort?
Hallå, du äger en bit av mitt inre, kan jag få tillbaka det nu?

Var det fel att få andra att skratta?, eller gav jag dem bara för mycket?
Svårt att veta var gränserna går?, jo jag VET!
Det har varit mitt signum genom hela livet, jag har aldrig sett några gränser, lev här och nu!

..och nu ska jag fortsätta leva livet, och glömma bort en av min falska livsnormer under ca 25 år..
Alkoholen gör det inte bättre, inte för mig i alla fall...

Och jag funderar vidare...var det fel att få andra att skratta?

Nu ska jag ge er en alldeles färsk livserfarenhet som kan få er att skratta,
och betänk det tragikomiska bakom det, det finns nästan alltid ett allvar bakom det roliga....

Frugan var i veckan och hälsade på sin far som väldigt snart fyller 90 år,
han sitter på ålderhemmet och lider av en svår alzeimer sedan ett par år tillbaka...
Han sa..." man kanske skulle åka upp och hälsa på "Sture" i Dalarna snart! (hans lillebror).
Frugan tittar upp, och försöker finna den gamla närvaro-glimten i hans ögon...
-Men pappa, Sture har varit död i snart tio år, kommer du inte ihåg att du var på hans begravning?
Pappan svarar inte, utan sitter och mumlar för sig själv en stund...
-Vad säger du?, frågar dottern...
-Ja men vad fan, svarar han, då kan man ju ge sig fasiken på att farsan är död också!!!

Så går det till i en förvirrad mans huvud, han upplever nu'et precis hela tiden,
historiken kommer sporadiskt, och man får istället var glad över de små glimtar som kommer istället!
Jag är faschinerad över hur hjärnan långsamt kopplar bort det tragiska med åren..
Vem vet, man kanske dör lyckligare än någonsin när man blir äldre..
Och då är ju lycka...att få bli gammal!

..eller tog logiken slut där..?

/Berra

ville bara säga hej!
hallå hej!
har förresten en äppleskrott i frysen som snart måste planteras för att få en chans att bli ett fint äppleträd! det är det minsann inte alla som har!!
och det är minsann inte alla som har vänner som dig eller Lelas! men det har jag! HA!
=)

Lycka kan vara så mycket...
att få höra att det är nån som söker mig på jobbet, och få se pianomannen stå där och vänta på sin kram...
att få en spontan klapp och kram av en god väns 2-åring vid matbordet...
att höra mormors röst ännu en gång i telefonen, vid 95 år är det ingen självklarhet...
att se sitt ex gå förbi utanför jobbet, vinka lite förstrött, och inse att alla sår är läkta...
att känna snöflingorna i ansiktet...
att vakna och inse att jag får sova i hela två timmar till...
att läsa ett inlägg här, och inse att jag inte är ensam.

TACK för att ni alla finns!!
/k

Kram!

/H.

musikaler, revyer........ja, vad har det med alkoholism att göra ?? Förutom att det verkar vara ett paradis för mycket drickande :-)

Jag var mycket intresserad av kultur på scen när jag var ung, såg exvis operetterna av Franz Lehar och kunde ett tag namnet på alla melodierna. Att få se Leopold trängta efter den den åtråvärda Josepha i Värdshuset Vita Hästen kan än i dag fascinera mig trots att jag sett den åtskilliga gånger. Besöken på Fredriksdalsteatern har jag tappat räkningen på, både med Nils Poppe och numera Eva Rydberg. Jag har haft mycket nöje och fått många skratt i teatersalongerna.

Så kom alkoholen in i bilden.

Och helt plötsligt byttes mitt intresse bort mot ett destruktiv liv med fokus på celldöd i hjärnan.

Det gick många år utan att jag satt min fot på en teater igen. Jag vet inte om jag saknade det. Då.

När min nykterhet var någorlunda stabil så började jag återvända så smått till teaterns värld, och njöt och skrattade och mådde gott. Tyvärr hade många musikaler och operetter förpassats till någon byrålåda men numera börjar alla gamla klassiker spelas igen, klassiker med melodier som är oförglömliga.

Igår var jag på revy och fick en helt konstig känsla i kroppen när den var slut. Jag drabbades av en enorm sorg över all den tid jag förlorat på grund av mitt drickande. Tid som jag aldrig får igen. Så mycket jag supit bort som jag verkligen tycker om. Jag har aldrig kännt den saknaden och sorgen tidigare så det var helt klart en ny erfarenhet, inte helt behaglig sådan.

När jag åkte hem tänkte jag på alla unga här på forumet som gör sina försök som jag en gång gjorde och som alltid slutade på samma sätt : I fylla igen. Det spelade ingen roll om jag drack mindre, andra sorter, bara på fredagar, bara 2 per kväll, bara fina sorter, hade vit vecka, mfl mfl sätt att lura mig själv att jag hade kontroll på mitt drickande. Jag hade ingen som helst kontroll över mitt drickande, inte på något sätt. Jag har en sjukdom som heter alkoholism och som är progressiv, kronisk och dödlig. Så "enkelt" var det.

Att ta rygg på någon som gått före på den nyktra vägen och lyssna vad "di gamle" säger att de gjort för att behålla nykterheten, och dessutom få en bra nykterhet, är för mig numera en förutsättning för min nykterhet. Att ta mitt beslut om att vara nykter just idag och aldrig ta det första glaset är ju så lätt att förstå och göra så jag kan inte förstå att jag inte gjorde det tidigare. Men å andra sidan var det ingen som sa det till mig då, det fanns inga nätforum utan jag fick först ta en behandling för att lära mig grunderna innan jag fick min styrka att lyssna på andra.
På så sätt är det lite lättare idag att lära sig vad det innebär att välja nykterheten men ändå är det ibland svårt att förstå att just jag har ett ansvar över mitt liv. Ingen annan kan göra mina val.

Jag har supit bort en stor del av mitt liv så nu vilar ansvaret på mig att försöka göra resten av mitt liv till ett så bra liv som jag har förutsättning att göra. Jag kan inte få tillbaka det jag missat och det smärtar mig.

Kan jag med mina rader få någon av er yngre att välja bort alkoholen så har mitt spillda liv fått någon mening och då kan jag ju känna att det varit nån mening med det jag förlorat.

Lyssna på er inre röst och gör ert val så kanske ni slipper så lång bortovaro från livet som jag haft.

Heja dig santorini, visst kommer man i stunder när suget susar förbi inne i huvudet, men vi vet ju alla vart vi kommer att hamna då. I dag hade vi poliskontroll vid bolaget när jag åkte och handlade, blev nästan sur när dom inte vinkade in mig, för det var första gången på länge fick jag inte hjärtklappning eller blev livrädd. Kag tror inte att jag kört för tidigt någon gång men alltid varit livrädd för det, Hoppas att du får en bra lördag, kram

här och mycket tips får man, boktips och annat. Idag lördag eftermiddag dag 14 känner jag för första gången ett sug eller snarare en saknad kanske. En längtan efter att få hälla upp ett glas rödvin så här före middagen. En väldigt irrationell känsla eftersom jag vet vad det leder till och hur kortvarig den "goda" känslan är. Hur snabbt det leder vidare till att somna framför Tvn och vakna vid 4 med ångest. Ånej, jag låter mej inte luras! Men jag måste få tillåta mej att känna vad jag känner och "sörja" det som trots allt var bra en gång i tiden. Jag har kommit så långt i min process att jag vet att jag lagt av för gott så jag fantiserar inte om att jag ska dricka måttligt till sommaren eller så. Jag accepterar att det blivit så här och jag är glad att jag tagit chansen. Jag ser klart fördelarna och mår bra. Men ett tag framöver kommer det säkert att kännas svårt i vissa lägen. Just fredagkvällar och lördagar framför allt. Det gäller att hitta på annat.
Det som gläder mej mest just nu i mitt nyktra liv är att jag kan ta bilen närsomhelst utan att fundera på om det är för tidigt och jag har promille kvar i blodet. Jag behöver inte få hjärtstillestånd om jag ser en poliskontroll. För när man druckit även vardagar så har jag alltid varit rädd att promillet ska "samlas" och att jag alltid ska ha lite i blodet. Kanske det faktiskt är så. Men inte nu. Jag kan åka till videobutiken ikväll om jag känner för det. Jag önskar alla en trevlig kväll och jag tackar er alla för allt stöd!

Har läst alla dina kloka inlägg här i forumet, är så imponerad av dig, att du hela tiden finns här och peppar och sporrar alla. Stort tack till dig, du har/är till stor hjälp för mig i mitt nya nyktra liv. Kram!

Någon beskrev för ett tag sen hur ett glas champagne blev starten på ett långt återfall. Champagnen bjöds överraskande i ett sällskap och inget alkoholfritt alternativ fanns, hon beskrev så bra hur ställd hon blev i situationen - och hur stora konsekvenserna blev. Det gäller att vara förberedd och ha ett färdigt formulerat "nej tack" i ryggmärgen.
Så starka ni är, santorini, Maria, kalla, Stigsdotter (hoppas du är tillbaka snart!), ienni, bibliotekarien - och alla ni som jag glömde nämna vid "namn". Ni har alla min djupaste respekt.
Så fantastiskt fint ni stöttar varandra! Hoppas ni läste Lisamaris inlägg igår och hela hennes tråd. Läs också viktorias tråd "styrkan att välja väg". Vi är många kloka människor här som vet mycket om livet och delar med oss till varandra. Så fint att vi har hittat den här mötesplatsen! / mt