Senaste kommentarerna i forumet

Ibland måste man ju säga stopp för dåliga saker i sitt liv, antar att det finns anledningar till att du inte lämnar ditt jobb?

Jag har nog mina tvivel...
Jag äger mig själv men har andra som försöker hela tiden bemästra och kväva mig som person.
Jo jag pratar om jobbet naturligtvis, den jag anförtrodde mig till är nu min chef..
Och han NJUTER av att få tjudra mig, just nu ändrar han mina arbetstider och menar på att han har rätt att göra det som arbetsgivare!
Jaha tänker jag, vad har du mer i bakfickan ?
Jag låtsas vara oberörd och tog det kallt, han ska inte få njuta av att se mig ledsen i alla fall...

Jag har världens grej att berätta om senare ang alkoholen..
Men mina fingrar är allt för fläskiga för den här telefonen.
Om jag hinner och har romankänslan ska jag skriva om detta ikväll..

/Berra

HEJ(A) BERRA MED VERSALER OCH HOPPAS DU KLARAR ATT LÄSA UTAN FÖRSTORINGSGLAS! SÅ FINT ATT DU KOMMIT SÅ LÅNGT ATT DU ÄGER DIN STYRKA INOM DIG - DÅ HAR DU DEN ALLTID MED DIG! mt

glad att ha dig här. / mt

Sitter här med förstoringsglaset...igen.
Jag har Ipads men ingen med GSM, och det skulle vara ännu mer
Uppenbart att man ställde sig emot reglementet...

Jo man är livegen på sin arbetstid, de tycker att de ska kunna kontrollera allt.
Snart sitter det väl kortläsare på dasset också, så man får löneavdrag för det med..

Antingen faller man in i reglementet. Eller så faller man ur.
Det ena är smärtsammare än det andra...

/Berra

inte bara begränsningen i surfandet utan känslan att förlora frihet./ mt

inte bara begränsningen i surfandet utan känslan att förlora frihet./ mt

så trist. Jag tror verkligen vi är på väg in i ett övervakningssamhälle. Men du som gillar teknik, skaffa en iPad som jag gjort med mobilt bredband i. Då kör du ditt eget race som ingen kan logga, och den är bekväm att skriva på. Bättre än mobil + förstoringsglas:-)
Gurra

..har kraftig reducerats...

Mitt jobb har fått ny ägare och de har f.om nu även tagit över IT-avdelningen...
De har inte svenskt påbrå och har därefter satt sin egna datorpolicy...
Och där är det inte tillåtet att surfa privat alls på firmans datorer...
och jo,jag skulle verkligen vilja berätta för dem hur mycket internet betyder för oss svenskar,
där allt numera sker per internet, f-kassan, skolfrånvaro, bankärenden osv..
Men de tror att de styr världen och att deras lagar gäller alla och överallt..
Jag tänker inte sätta emot detta, utan var en lydig anställd..
Jag vet att de loggar oss och vet vart vi har varit, så det är inte ens värt ett försök...

SÅ jag sitter nu med förstoringsglas framför min mobil på rasterna och försöker läsa de senaste inläggen,...men det är på stört omöjligt...
Och all min författaregenskap ligger ju mest på förmiddagarna, så att det kommer att drabba mig,
och mina inlägg på sikt...
Kvällarna är ofta berikade med andra åtaganden, och man vill ju inte sitta ännu längre på nätterna.

Så jag finns här, men inte lika ofta längre, tyvärr..

Snyft!

/Berra

Hejsan jonteper. Nyfikenhet är första steget till att eventuellt få veta lite mera än tidigare :-) Jaa du, det har varit många många tankar under lång tid som uppbyggnad till tillräckligt med mod för att ta upp en sån fråga. Den innebär naturligttvis en risk att kanske som pappa förlora sitt ansikte, som det heter, men då tänker jag att det i alla fall är bättre att förlora ansiktet ärligt än förljuget. Jag vandrade under en personalfest tillsammans med henne, ensamma var vi, längs stranden och då var modet större än faran och jag sa... jag vill berätta en sak för dig, jag har druckit för mycket och vill nu ändra på det och att du skall veta om det från mig och inte på omvägar. Svaret var bara det som ett barn kan ge sin pappa, Jag har aldrig tyckt att du betett dig tokigt på något sätt, tvärtom. Nu kanske du har barn som är yngre än mina barn är, kanske du bara kan fråga dem rakt ut.... Har ni ibland tyckt att pappa gjort bort sig... sen lyssna på svaret. Kämpa på mannen! Fråga på du.... svar (eller i alla fall kommentar) på frågor finns. h/Mm.

....för mig själv att det verkligen inte går att stoppa när tillfälle ges. Helgen har tillbringats i goda vänners lag och varit mycket trevlig men lördagen blev sen/tidig och där stjälpte jag i mig alldeles för mycket. Söndagen får betraktas som bortkastad, hade svårt att njuta av solskenet och den härliga miljön vi befann oss i.

Jag känner mig förgiftad. Försökte se söndagen som ännu ett steg på vägen, lyssnar på kroppen, hur känns den, hur mår den. Det är verkligen ett gift vi häller i oss.

Nog nu.

Har just fått veta varför jag får "maganfall" emellanåt. Gallsten. Ett flertal. "fundera på om du vill operera dig" säger doktorn. Ja sådär ont vill jag då inte ha. Men sen var där visst också någon form av "förändring på levern". Orolig. Jag måste sluta förgifta mig själv helt enkelt. Skall få remiss till ny undersökning för att kolla levern ordentligt. Usch. Jag vill gå hem och lägga mig nu, och så ska jag på mingel efter jobbet. Om där serveras alkohol tackar jag nej såklart.

är goda nyheter. Imorgon är det tisdag. Ha det bra idag. / mt

Nä!, idag bli det inget, finns inget nytt att skriva om, allt rullar på...

Berra

Läste mulleman att du skulle ha ett viktigt samtal med dottern. Bara undrade lite om det gällde alkohol osv..om isåfall, hur sjutton pratar man om det med sina barn?

Fint att ha dig här igen.

tråd i ett spindelnät, redo att utforska vidare. Nu potatisupptagning och skogsvandring för mig själv för att samla tankar efter ett av mina viktigaste samtal på år och dag. Med min dotter.

Jag var nog bara inne en snabbis och fluktade av det senaste, så jag hann nog inte se ditt inlägg...
Jovisst är det så..idag ännu bättre, bara 8 timmar bort...

Helgen är i stort sett planerad i halvdags områden, en del "måsten" också...
Men Lördagen är vikt åt att åka till stugan, t.om dotterns pojkvän hänger med ut, han älskar mentaliteten på landet, lite laidback med mjukiskläder, softa i soffan, grillar gott och käkar både snask och snacks, frugan skvimpar upp en GT eller två, vilket nog är bra för henne...
Ibland gör jag henne sällskap, men bara med T...

Hösten gör sina intåg, det är kallt, fuktigt, daggigt, blåsigt, mörkt osv...
Tidigare hatade jag hösten, bara för att det var den som satte slut på sommaren,
nu tycker jag den är fin med alla höstens färger och lukter..
Det är tråkigt att behöva stänga stugan snart inför vintern, men det är säsongsbetonat,
bara att acceptera, och frågan är vad det är man längtar till..?
Den fysiska platsen, eller laidback mentaliteten???, de går hand-i-hand i stugan...
Och det är märkligt hur man måste byta miljö för att kunna gå in i den...

Det är ju bara frågan om ett förhållningssätt, till helgen...
Har man semester hemma så förändras ju ens sätt att förhålla sig till vardagen,
man lyxar till det lite extra med köpemat och godare dricka...

Just det... godare dricka, där ligger nog fallgropen..!
Till slut är drickat det viktigaste, inte maten, inte ledigheten, inte mentaliteten...
Och sedan vill man "lyxa" till det på vardagen också, med ...dricka...
Men att ångesten också ingår, det räknar man av...på något sätt...

Och livet blir som en enda avbetalningplan, man tar nya "lån" för att betala av de gamla,
men i det här fallet blir det på det mentala planet, och inte i penningar..
Det bästa sättet är att sluta ta nya "lån", och rida ut de gamla avbetalningarna,
så kommer man slutligen på grön kvist igen...
Det gäller i högsta grad samma för dryckes-ångesten också, man hamnar i en ond cirkel...

Och nu snart så....är tiden min, och jag får glädjas åt livet utan alkoholen.

Jag sitter som VD i min egna styrelse, jag sköter ledningen över mig själv,
jag har enhälligt mandat att besluta om mina val, så länge jag inte väljer alkoholen...
..sitter jag säkert i direktörsstolen...

och livet handlar mycket om beslut, nu, då och sedan...
Och jag är glad över att jag fortfarande har valmöjligheten, att få välja själv..
Och jag väljer nykterheten, för då kan jag fortfarande välja...att få vara nykter...

Hade jag varit beroende hade jag varit beroende av att få hjälp också,
och knuffa ner mig helt ifrån den fastklamrade ättestupan med vitnande knogar,
så att jag kan ge upp allt..., och få mod att börja om från början igen..

Att inse sina brister...är också en tillgång..

/Berra

ser att du är inloggad. Känns det bra att helgen närmar sig med stormfart:-)?
Natti,
Gurra

Jag satt och tänkte tidigare i sommar, på allt jag saknade. Allt jag ville göra som aldrig blev av pga drickande och dess biverkningar. Nu då jag är nykter andra dagen så försöker jag fokusera på dessa saker. Har syltat tomater från trädgården, ska gå surdegskurs och matlagningskurs i höst. Lycka till ni andra med aktiviteterna. Själv ska jag gå på lagom, med aktiviteter innan det är dags för frökatalogerna.

mvh

Kolonisten

Tack för att du ville läsa, 19september

Vad glad jag blir av att läsa din positiva story :)
Inspirerande för oss "nybörjare".

...och en kram till neggig Berra. Tack o lov att du ser något positivt i alla fall, att i alla fall helgerna är andningshål.

Ibland får man lov att bara bita ihop och strunta i alla de där typerna runt omkring. De finns väl på alla arbetsplatser mer eller mindre? Om man gnisslar tänder i sitt eget hörn riskerar man att få ont i magen - strunt i dem bara. Eller. Säg ifrån ordentligt till dem som inte lyssnar eller som du tycker beter sig. Antingen eller tror jag, annars slår det mest tillbaka på en själv.

Jag kan också rekommendera Mad Men. Första avsnitten blev jag arg när jag såg, för den otroligt förlegade kvinnosynen. Men, eftersom jag är förtjust i kläder o miljöer såg jag vidare - man har lagt ned mycket omsorg om att skapa tidstypiska miljöer och männens och kvinnornas kläder är fantastiska!! Så småningom kom jag att uppskatta den (kvinnorna har minsann sin egen syn på saker o ting som inte heller den känns så modern...) Serien känns som ett bra tidsdokument. Men visst, jisses vad de super!!

Trevlig helg!!

Hej Berra, vet inte om du sett serien Mad Men, annars att rekommendera till dig på lediga stunder. Handlar om en reklambyrå på 50- 60-talet i USA som mycket liknar din arbetsplats. Här finns alla typer, och alkoholen flödar dessutom. Men det är en härlig serie att fastna i och jag och min fru såg alla 4 säsonger under sommaren. Jag tror du får många avkopplande stunder i att känna igenom dina kollegor på kontoret, fast i en annan tid och land.
Gamla och nya boxar med tv-serier har blivit en bra grej för mig att ersätta alkoholen med på kvällar. Bättre en dvd-box än en Bib-box:-)
Gurra

..verkar vara mina dagar då jag kommer med inlägg i min egna tråd...

Torsdagen är den första dagen på veckan då det verkligen känns hoppfullt igen,
bara två sketna dagar kvar, sedan är det min åtråvärda helg tillbaka i sin närvaro...
Så jag skriver helst i medgång och direkt motgång, Söndagen är ju stora skälvardagen,
Torsdagen finns det åter hopp om livet igen...

Sitter här och försöker göra någon form av sammanställning om hur jag mår...
Tycker väl att livet i stort sett bara suger, det är piss helt enkelt...
Saknar stimulans på jobbet och ser bara problemen hos mina kollegor,
vet inte om jag är nojjig eller om jag har lyckats avslöja deras regi..

Men jag tycker att deras roller är så pass genomskinliga, genomskådbara...

Killen som alltid skämtar och försöker göra sig till lags, taskigt sjävförtroende..?

Kvinnosakskvinnan som alltid är så förbannat gravallvarlig, och petig...

Snubben som går runt och kurtiserar bland de yngsta kvinnorna, och totalnobbar att ens prata med de äldre kvinnsen, lite sugen på att berätta för hans särbo..

Killen som har tröttnat på allt vad det här med lönearbete innebär, han är nöjd nu och vill bara sikta på pensionen, han suckar och stönar mest..

Tjejen som går in i sina uppgifter med tre decimaler på allting, hon försvårar allting för sig och kan sitta med ett dokument i veckor, hon administrerar sig själv..

Grabben som vill vara småhövding, men saknar chefsämne, ingen lyssnar på honom och han vill inte erkänna sitt nederlag, utan smyger runt som om allt fungerar, skitfint!, typ..

Unkisen som inte verkar ha något eget privatliv, men försöker utge sig för att han har det,
han rullar nog mer dasspapper framför datorn än på muggen stackarn..!

Kvinnan precis som jag med vacklande psykisk ohälsa, som dragit på sig kontokortskulder och har aldrig ett öre kvar, försöker försörja och stödja sin familj i ständig motvind.

Snubben som bara komplicerar allting, gör det mer besvärligt och hatad av alla,
men ingen berättar det för honom, han tror att han är speciell..

Känner det som en parodi på hela arbetsklimatet, alla bevakar sina egna intressen,
och det är svårt att ens få igång någon vettigt "allmänt" samtalsämne..
Kallprata om vädret ger mig ingenting, jag behöver bättre utbyte av ett samtalsämne än så..

Å så lilla jag då, sitter här i min hörna och bara observerar hela tiden...
Har slutat le och slutat skratta på arbetstid, det har jag inte betalt för...

Jag har också gått in för arbetet med största profession, men tappar ständigt motivation
när man blir överkörd av någon som tycker någonting bättre, varför lyssnar de då ens?
Jag öppnar bara foderluckan när någon frågar något, annars kan den fortsätta vara stängd.
Jag sköter mitt, och uppskattar om de andra överhuvudtaget inte brydde sig om vad jag gör.

Jag tänker på vad den gamla kärringen sade på TV'n för några år sedan....
..har man inget snällt att säga, så behöver man inget säga alls.."
Tänk om de kunde anamma det här också, och inte låta ringmuskeln i röven vara den som styr munnens rörelser, utan låta hjärnans impulser gå via hjärtat innan de kommer till munnen..

Eller så är jag bara neggig till allt...

Men idag är det Torsdag knappt 1/3 kvar av arbetsveckan, och man kan börja vädra morgonluften från helgen, då får jag vara med dem jag älskar, och jag en möjlighet också att välja bort mindre lämpade vänner, såsom alkoholen t.ex...

Tänk vilken förändring, förut hatade jag helgerna också, de var bara nersölade av bakfylleångest.
Men inte nu, och det är ju en förändring till det bättre, eller hur?

/Berra

Jag äter betydligt mer nu än när jag var aktiv. Och vi äter nästan bara bra mat. Inget halvfabrikat eller skräp. Det är också en viktig del i välmående och i förlängningen leva nykter. Får jag inte bra mat mår jag inte bra och då.... ja ni fattar.