Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

Extrapluspuss till dig för att du inte gillar fotboll. En del män höll jag på skriva men det lär ju finnas kvinnor också, liksom försvinner bort under hela EM. Jag tittar någon gång ibland, om Sverige är med. Fast egentligen så tittar jag ju inte så mycket där jag sitter med min dator i knät. Har du några andra sportlaster då? Sport kan vän vara trevligt men jag blir lite lätt irriterad när de skjuter på bra saker som jag vill se på TV:n bara för att det är något idrottsevenemang som "alla" är intresserade av. Bah.

Tack för puss, den landade nånstans i nacken ;-)

Dompa

Så vill jag ha det när sport ska visas på TV. Att se på sport är som att läsa om mat...lite pointless sådär. Vad mina egna sportlaster beträffar så tycker jag om att simma...i varmt vatten. Så det blir verkligen inte ofta det inträffar. Är inte ens en curlingfarsa sedan ni damer läxade upp mig. Du själv då raring? Tänker mig konstsim ;-) Eller den segling vi ska ta upp. Älskar vatten men Nn skrev att skön inte längre suger. Usch... Hon är snuskig fröken Sipp.
Bacio/Dompa

Stigsdotter

... av välbehag denna gång till skillnad från snustrynerysningarna...

Ja som den väna skogsduva jag är så ägnar jag mig åt balett och annat fint. Nä, det gör jag inte. I teorin sportar jag tre gånger i veckan som man ska och promenerar däremellan minst en halvtimme per dag.

I praktiken är jag en soffpotatis som dock gärna masar mig iväg till badhuset lite då och då. Där är vattnet varmt! För ett par år sedan gick jag en kurs i frisim, det har jag alltid velat kunna. Sedan dess kan jag i alla fall kalla simningen för träning eftersom jag inte längre ligger och sträck på nacken-guppar i samtalsvänlig fart. Promenader är trevligt, tycker om att gå omkring i skogen även om det tyvärr också blir mest i teorin.

Ledsen förresten om jag gör hr. Italiano besviken nu men håret är som sagt inte blont längre. Liksom på min gyllenblonda mor blev mitt hår allt mörkare med åren. Nu håller det i och för sig på att bli ljusare igen fast det är nog inte blont det håller på att bli tyvärr :-/ ( å Nynykter som är "lite till åren kommen" - vad är det för tanter han sitter och flörtar med Dompan?

Vad är det förresten för sköna som slutat suga??? *rodnar sippt*

Nynykter

Hej på er sportfånar!
Inte för att jag vill störa ert kuttrasju, men så diskret som Vinya är jag inte.
Jag har dock en bekännelse att göra. Ryktet om min nära förestående pensionering är betydligt överdrivet :-(
En villfarelse jag inte velat ta er ur då Tvåbarnspappan, den lille gullegubben, sätter så stort hopp till den för sin framtida försörjning och den liksom utgör den ekonomiska grunden för vårt trivsamma kollektiv. Jag hoppas ni kan förlåta att jag inte berättat sanningen och hoppas att det kan vara lite plåster på såren att jag istället bidrar med en skaplig månadslön? Nackdelen är förstås att jag inte kan gå hemma och skrota eller nacka strutsar.

Jaha, vad ska jag skriva om nu ( gäspar)... TP går inte på sin vakt förrän om fem minuter...Ska inte dricka mer te nu
Kan berätta om vad en karaktär i Being Ernest säger om en nybliven änka
"I hear her head has turned quite gold from grief"
Själv har jag börjat få silverstänk i håret ( som är brunt). Snyggt tycker jag för jag gillar ju silver. Och så matchar det Dompas nagellack. (Så vad säger du Dompa, baby, är inte vi a match made in heaven? Nämen varför håller jag på sådär. Här är det ju alla älskar alla som gäller. Sorry guys)

Här kommer ju TP och tar rodret! Godnatt säger jag (Stavningskontrollen föreslog godast? Och det är han ju, TP, en riktig goding)

Tillgivnaste tanten

PS Tantsnusk har ni kanske hört talas om?

Dompa

Visst är vi det... Mina vackra kvinnor. Att ni sedan börjar gå i silver...är ju bara en fördel. Kan ni tänka er en man med mina förståndsgåvor dejta en 18-åring? Nej, nej...gammal höna smakar bäst!

Hoppas ni får en bra dag och drar in en bättre slant till kollektivet. Själv ska jag inte dra ngt strå till stacken idag. Jag ska åka ut till havet. Behöver en kall avrivning. Puss i gammelnackarna!

Nynykter

Vem har sagt nåt om artonåringar? Jag trodde snarare det var 65-årsgränsen som hägrade (?). (Blev lite orolig där att jag oavsiktligt kommit med falska förespeglingar med tanke på de förhoppningar som ställs till min pension.)

Men annars hör väl inte ålder, hårfärg eller kön till de saker vi är fixerade vid..?
Nej, vårt kollektiv kommer att ha en öppen famn för alla som är tillräckligt kramiga. Och vi är toleranta mot de medsystrar och medbröder som snubblar lite på nykterhetens knaggliga stig (hör du det fru Ledsen?!)

Nynykter

Stigsdotter

...brukade morfar säga. Herregud vad mycket han har bidragit till mitt förråd av mer eller mindre lämpliga talesätt (morfar brukade också säga "det jämnar ut sig sa han som sket i sadeln!"). Synd att jag inte insåg detta när han fanns kvar i livet så jag kunde visa lite uppskattning just för detta.

Nej, här är enda kravet på egenskaper kramig och högt i tak-gillande. Att döma folk efter yttre attribut eller ålder hör inte till sådant man bör ägna sig åt annat än i ytterst skämtsamma situationer, i allra största välmening och med en glimt i ögat.

Kvack, kvack!

Stigsdotter

Kom just på att jag ju ska på kalas i helgen, ett sånt där fylla-jämnt-dunderkalas riskerar det att bli! och sen midsommar på det nästa vecka redan. På midsommaraftonen kommer det helt säkert finnas en öppen BiB i köet hos vännerna vi ska hem till. Och den har jag tydligen redan börjat fundera på. Det där första glaset - det ska jag inte ta. Då kommer jag vilja hinka i mig hela boxen och DET vet jag att vännerna inte kommer att uppskatta!

Giv mig styrka!

Nynykter

Oj! Dags att göra upp strategier. Bilåkning från kalaset kanske? Berätta för vännerna hur det ligger till och be dem ställa undan boxen? Gör det omöjligt redan innan att dricka! Fast jag har inga bra tips eftersom jag konsekvent har undvikit stora fester samt vinprovningar sedan jag blev nykter. Jag har ljugit och sagt att jag inte kan komma. Tycker dock det blir allt lättare att tala om hur det verkligen förhåller sig och gradvis utökar jag kretsen som jag berättar för.

Själv kommer jag att befinna mig på en segelbåt i Medelhavet nästa vecka. Det blir min första nyktra semester på många, många år.

Tack för artikeln om Pippi. Ännu ett sammanträffande, för jag hade inte läst den.

Kram från Duktiga Annika

Stigsdotter

Jamen självklart ska jag göra upp strategier. Det vet jag ju att jag måste göra. Varför tänkte jag inte på det? Märkligt...

Midsommarfestvännerna vet nog hur det ligger till för de var hemma hos oss sist på middag och då bjöd vi inte på en droppe. Tyvärr är det krypavstånd hem från dem så bil är inget alternativ, men kanske till kalaset. Skall planera lite. Självklart! Tack för påminnelsen!

Passa på att lägga fötterna på huvudkudden under semestern! Önskar jag kunde följa med, behöver massa sol känner jag!

Förresten så har jag nu varit nykter i 23951 minuter! Det ni ;-)

http://aa-meetings.com/main/cal.html

Nynykter

...Den där BIB:en i köket är ju en alldeles utmärkt anledning att avhålla sig av alla typer av kökstjänst. Du är ju allergisk mot alkohol och får inte komma i närheten av den! Istället kan du ta med alla barnen på blomplockning och kransbindning. Mycket roligare och garanterat nyktra små kamrater.

Kraaaaam!

Nynykter

Grattis till alla nyktra minuter, Stigsdotter! Du är bäst! Jag testade själv och kan meddela att jag har varit nykter i 107 dagar ( nä 108 är det väl vi det här laget).
Du är väldigt duktig. Känns så skönt att ymnighetshornet barskåpet inte längre finns med i bilden. Börjar du känna av alla de positiva effekterna av att inte dricka alkohol?
Godnattkram till dig min syster

Dompa

Du är fan inte bara fin, du är ju duktig! Festen i helgen kommer du att klara galant...sen när midsommar kommer tar vi du ett nytt beslut. En dag i taget...finns det ju många som tror på...jag gör det. På tal om dagar...gjorde testet. 70 dagar...inte illa pinkat om jag får säga det själv. Känns sjukt mycket och jag vill nog inte räkna eftersom imorgon kan vara dag 1 igen.

Så Frk Nynykter ska segla utan oss...i medelhavet. Känner hur min annars så sunda (? Malignt melanom? ) färg förvandlas till en sliskigt grön avundsjukenyans. Men vi unnar henne det. Tycker dock att det grekiska (?) lammköttet ska vara lite på sin vakt.

Skönt också för din syster att slippa en av sveriges värsta fyllehelger. Själv ska jag bara över till svågern. Även där kommer det att bjudas alkohol, men där känner alla till min åkomma så att falla där är inte ett alternativ. Skulle skämmas allt för mkt om jag föll. Annars kör även jag fegisvarianten...jag träffar inte folk som dricker då jag inte litar på mig själv.

När det gäller ålder, hårfärg och kön...så är jag helt med på att det inte har med kärlek att göra. Detsamma gäller för utseende, vikt och nykterhet (ja, än en gång; Hör du det Fru Ledsen?) utan vi kickar på de inre egenskaperna. Värme, humor, empati och åtminstone en smula hjärna...men det sistnämnda är inte så viktigt. Hellre rar och dum än bright och dum/elak.

Sköt om dig min ljuva dufva och akta dig för rävar...de tar inte bara höns. Bacio/Dompapompa (Som även glädjs över att ongar har sovmorgon de närmsta månaderna!)

jag tar mig friheten att skriva ner vad jag ser.

Från att ha varit lite småfnulig och ibland lite tredskande ( i positiv bemärkelse) så har du hittat ett språk och ett uttryckssätt som för mig innebär att du hittat helt rätt på din väg mot nykterheten.

Jag känner igen den utvecklingen och den ger mig styrka och glädje :-)

Nynykter

Hej Syster Yster!
Jag tycker också att det ljusnar i din tråd. Vi vet vad det beror , eller hur?
Barskåpets förbannelse är bruten. Exorcismen hjälpte och nu har barskåpet från helvetet slutat att helt magiskt fylla på sig självt.
Plötsligt står det där och ser ut som ett visserligen fult men ändå rätt beskedligt barskåp. Lite klumpigt och dammigt är det men det är bara en MÖBEL.
Vår hjältinna har klarat sig ur monsterskåpets käftar. Med stolt hållning och fast blick går hon mot solnedgången och den pampiga musiken stegras...

Vi cineaster vet att uppföljare mycket sällan blir lika bra som ursprungsfilmen och i det här fallet var faktiskt hela storyn lite corny. jag menar, ett ondsint barskåp som fyller på sig självt för att dra den sköna hjältinnan i fördärvet, hur troligt är det? Därför undanber vi oss The returen of the cocktail cabinet (Stavningskontrollen sa "vansinnet" och det undanber vi oss också)

Tillgivna
Fröken cineast - er filmkritiska syster på webben

Stigsdotter

...hur nu dessa egenskaper kan vara i positiv bemärkelse förstår jag inte ;-) men tack snälla ni, era kommentarer värmer! Ja, jag hoppas och tror att jag är på rätt väg även om det just ikväll hade varit gott med en sån där sommargrogg som smakar så bra utomhus. Slutade med att jag tog en sån i alla fall, fast utan spriten då. Det gick bra det med!

Nu tänker jag att det gäller att se upp för de där stunderna jag vet kommer, då jag tänker att det var väl inte så farligt det här, nu kan jag nog dricka ett glas.

För några veckor sedan skulle vi ha en uppföljningsträff i den lilla återfallspreventionskursen jag deltog i tidigare. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte men kvällen innan drack jag många glas. Så många att jag dagen efter insåg att jag verkligen inte kunde visa upp mig på beroendemottagningen. Ringde och lämnade meddelande (såg nogsamt till att ringa innan mottagningen öppnat!) och sa att det kört ihop sig på jobbet. När jag senare var på väg till jobbet ringde en av de som håller i kursen. Hon berättade att där var någon till i gruppen som också hade mycket på jobbet (helt utan ironi eller något annat i rösten sade hon det). Sedan frågade hon hur det går för mig, hur mådde jag? Höll på att börja gråta där på väg till tåget: nä det är inte så bra!!!! Då föreslog hon att jag skulle komma dit för ett enskilt samtal, buhu, ja det kanske vore bra.... Usch vad liten jag kände mig då.

Imorgon ska jag dit. Jag känner mig inte lika ämblig idag och tänker att det kanske inte är nödvändigt i alla fall. Men det är det nog, jag går dit i alla fall och ser om det gör någon nytta.

Återigen slås jag av vad orättvist det är ändå, att den hjälp man kan hämta från "samhället" ska bero så mycket på vart i landet man bor! På vissa ställen gör man läkaren generad om man ber om antabus, på andra ringer någon och frågar hur man mår.

Stort tack till Mulletant och Adde och alla ni andra som finns här på forumet, det är fascinerande vilket stöd man kan få från människor man ens inte träffat!!

Dompa

Jag instämmer med alla ovan. Du har en annan ton min dufva. Barskåpets förbannelse är bruten. Man undrar verkligen vem det var du mötte härom veckan? Det är så mycket jag vill säga dig men jag är så trött så jag nöjer mig med att önska dig en god natt.

Bacio/Dompapompa

Stigsdotter

...kan man ju undra om inte maken drabbats av också. Igår var där någon jobbaktivitet och nu är klockan över tre. Inte svarar han på mobilen och jag blir irriterad och kan i te somna om - inte bara för att jag tvingas lyssna på den där gräsliga 3-sången. Jag blir orolig, så fort han dricker och klockan blir för mycket så somnar han. Oavsett var han är. Har mer än en gång oroat mig för att han somnat och råkat illa ut på nattbussen från stan. Och då kan jag inte sova och då blir jag irriterad. Det är jobbdag imorgon och jag behöver sova. Han skulle ta sovmorgon imorgon (idag). Jojo. Jag vet inte om jag tycker detta är OK. :-/

(fast lite glad är jag att det inte är jag som kommer vara bakis imorgon. ("varsnande" tyckte stavningskontrollen. Jojo)

Dompa

Mina ytterst känsliga morrhår anade att där fanns ett nytt inslag i bädden. Lyfte ena ögat...och ser man på...där låg den sötaste lilla kattfröken och snusade på min ena tass. Snusade gjorde jag med...ummm vad kissefröken luktar gott i nacken.
Livet är gott kände jag och somnade om. Kurr