Senaste kommentarerna i forumet

bara !! Köp eller skriv ut Sinnesrobönen och lär er den utantill, fundera sedan vad den betyder för er ! Mycket hjälp finns det i dessa små rader !
http://www.aa.se/ovrigt/sinnesrobonen/sinnesrobonen-fickformat-med-aa-s…

Den finns i ett otal upplagor på nätet !!

Så lite så, Mullegubben. Kan jag stötta så gör jag gärna det.

Du undrar hur man gör för att känna tvåsamhet igen. Jag tror att lösningen är att ge det tid. Man vill att det skall hända med en gång, men det gör det inte... Utan det måste få ta tid. Och under tiden handlar det om att ge varandra utrymme att känna och reagera. Låt Mulletanten vara ledsen, det är hennes väg framåt även om det kan kännas som att den leder bakåt. Och tillåt dig själv att vara ledsen - vet du, det är faktiskt inte farligt!

Men tillåt er också, båda två, att vara glada! Ta vara på de små stunderna när ni ler mot varandra eller skrattar ihop - de kommer att bli längre och fler!

Någon sa till mig att de par som tar sig ur sånt här tillsammans och stärkta, de är de som ser på sina roller som ett Jag, ett Du och ett Vi - i den ordningen...

Kram!
/H.

PS. Det kanske är dags att söka dig till någon samtalsgrupp, Mulleman? Där kan du få bolla sånt här fram och tillbaka med människor som förstår dig...

jag finns där. Jag gillar att vi finns här, också. / Mt

...dig Mt för dina omsorger och omtankar. Så bra att du hittade mig i källare vill jag också säga. Jag har varit inne här och läst andras trådar, (tack till er som skriver) men inte själv skrivit eller svarat någonting, det har varit dumt förstår jag idag. Förlåt för det Mt, gör det nu och skall bättra mig på den punkten framöver. Det jag har prioriterat är istället mitt byggande för att Mt och Mm så snart som möjligt skall kunna flytta in i det nya utrymmena, som du Mt så länge har väntat på. Idag är jag däremot bara så lessen, det kändes väldigt bra i fredags, men sen har det bara gått åt fanders med det. Jag är fortfarande nykter och har varit det nu i två veckor, jag tänker fortsätta med det framöver. Jag har missbrukat det förtroende och den tillit jag tidigare har haft, genom många gångers svek och smygsupande. Resultatet är att jag nu är helt utan det och ensamheten är närmast ogripbar, vet att jag måste klara mig själv nu och kan bara önska, be och förhoppningsfullt vänta. Önskar känna tvåsamhet och livsglädje, har bett om det. Istället känner jag mig bara lessen och ENSAM. Vad gör man då, någon som vet? Jag har läst om andras ensamheter här och på sitt sätt blir det till gemenskap.
Det som händer nu är att jag gång på gång (tycker jag) får uppräknat händelser och situationer fem år tillbaka i tiden som gjort illa, där jag svikit henne. Det är alldeles riktigt och jag är mycket väl medveten om det men jag KAN inte göra det ogjort idag, hur gärna jag än skulle vilja det. För mig är det redan ett stort arbete att hålla mig nykter, trots alla kommande situationer där jag i mina inre bilder redan tycker synd om mig för att jag skall vara ensam, inte tillhöra, inte kunna vara med. Men de ständiga påminnelserna om vad som varit gör inte att dagens arbete underlättas, även om det egentligen borde göra det kan jag tycka. Jag är väl helt enkelt inte där ännu, får jobba på med det bara. Byta ut skammen och skulden mot liv istället.
Jag hoppas kunna skriva någonting mera glatt och tryggt i kväll. Adde, Mt har stort kontrollbehov som hon själv säger, men det värsta av det är ju att det har varit befogat också och hon har INTE gjort det för att vilja mig illa, det är viktigt att säga. Även om solen nu skiner så vackert in där jag sitter så ser jag en lessen Mt och det gör bara ont ont. Jag vill också passa på att tacka lelas igen för det du skrivit här och till mig. /Mm.

pianoman! Och grattis till er båda! Ha det bra på kursen hälsar mt

140 dagar är det ju! 20 veckor ca

både suran o ade, jag är sårbar och berörd idag, men levande! / mt

Det är inte lätt med de där känslorna. Jag har levt med dem och det där att man vet men ändå inte, är fruktansvärt. Det är den medberoendes vardag. Jag visste vad min dotters pappa gjorde på toaletten på morgon. (tog en fix heroin) men blundade för verkligen då den gjorde så fruktansvärt ont.

Jag är säker på att du får rätsida på dina känslor och det är ju som så att vi inte kan ändra på någon annan än oss själva. En gammal klyscha, ja visst, men så sann. Hon har väl inte nått sin botten ännu. Kanske inte gör det förrän hon förlorat allt. Jag insåg inte ens att jag förlorade allt. Jag trodde det var av min egen vilja jag valde att byta mitt liv mot ett annat. Så fel jag hade....

Sköt om dig min vän!

hälsar mulletanten

lite fundersam är jag !!

Undrar om jag någonsin blir du och bror med min magkänsla ? Jag har nog trott att jag med ålderns och erfarenhetens rätt skulle få ett visst förtroende till den där lilla aning jag känner i magtrakten vad gäller förtroende och tillit till andra människor. Men inte då ! Jag blir osäker och velig, jag intalar mig att jag inte har något att sätta fingret på, inget bevis på att vännen dricker, MEN lika fan så VET jag !!!

Problemet är att vi inte träffas i det "riktiga" livet utan vi utbyter lite tjafs på våra privata fb trots att vi bor bara nån mil från varandra. Vi tillhör samma (eller har gjort) AAgrupp men hon vill aldrig följa med på möte fastän vi har nästan samma väg. Förr om åren har vi fikat eller lunchat vid tillfälle men efter att hon tog återfall för snart 2 år sedan och genomgick en ny behandling så har det inte blivit något alls. Hon tog upp sitt AA gående ett tag efter behandlingen men har nu slutat igen. Och all erfarenhet visar att när man slutar sköta om sin alkoholism så sitter man snart fast i skiten igen.

Jag kan som sagt inte sätta fingret på det men jag kan se små skillnader i sättet att utrycka sig och formulera sina åsikter och att hon gärna loggar ur fb-chatten frampå tidiga kvällen. Förbannade magkänsla ! Jag hoppas innerligt att jag denna gången har rejält fel ! Det är en mycket trevlig kvinna och jag vet att hennes man skulle bli fruktansvärt besviken om det går åt helvete igen. Jag vet att han denna gången inte skulle försöka hålla ihop relationen. Inte en gång till.

Ibland skulle jag bara vilja skita i andra och sköta mig själv men nu är det så att med min nykterhet följde det också med ett stort mått av empati för andra och det är ju en ordentlig förbättring mot hur jag var förr och den nyordningen känns faktiskt rätt bra ! Jag lär mig ju av andra även vad gäller sättet att vara och känna och det hoppas jag ju att jag får fortsätta med.

Hörde på nyheterna att ungarna på Öckerö krökar mindre nu ! Jag undrar om det kan bero på att "nån" där bestämde sig för att bli en nykter alkoholist för några år sedan ??!!

Nu ska jag ta en sväng på stan och kolla alla events som är nu när det är lönehelg. Kanske ta en sväng förbi parkbänken och kolla om några sitter där som inte klarade AA- svängen den här gången heller.

det är hoppfullt att följa med vad ni skriver. Även dagar som idag när jag känner starkt tvivel. Inser att jag måste jobba med det för min egen skull. Det är bara sitt eget liv man har makt över. Ha det gott och njut av livet! / mt

Det är inte lätt men det är svårt. / mt

Blir så glad av dina rader surran!
/Fenix

Hej Fredde!!

Det var det bästa jag läst idag. Alltså det inlägget här ovan. Måste bara läsa den boken.

Hade ett samtal med min älskade dotter idag. Hon är sexton år och så klok så klok!! Gumsan...
Jag frågade om hon ville följa med på ett möte och det ville hon!! Nu blir jag så där blöt i ögonen igen. Blir det för att hon är så fin och för att jag älskar henne så mycket och för att hon finns kvar i mitt liv fortfarande!! Vad gör det om det ligger skor i hallen eller om det står disk i köket?? Eller att hon använder tusen strumpor i vecken? (tränar mycket). Inte ett smack!! Hon finns här och om några år flyger hon sin kos till ett eget liv. Jag måste passa på att ge henne så mycket jag kan av min kärlek. Min nykterhet.

Det är jag skyldig henne och mig själv. Jag tänker inte bli som min mamma. Fullkomligt egoistisk och totalt okänslig...

I morgon när jag vaknar kommer jag att må bra! Jag kommer att kunna kliva upp utan ångest och jag kommer att kunna hålla i min kaffemugg utan att skaka. Hallelulia!!

Kram

Hmmmm

:-)

med. Men just nu var Mm helt under isen på forumlistan och det gillade jag inte. Irl är han i prima form och spacklar fönsternischer alldeles här intill. :) mt

har du ett litet kontrollbehov Mulletanten !! Du letar efter han i källaren menar du ;) !!

kram igen! / mt

nu hade du hamnat så långt ner i aktivtetslistan så jag måste söka upp dig här i cybervärlden:) Kram / mt

Jag läste Allen Carr-boken som nämnts flera gånger här, som handlar om att sluta dricka utan "viljestyrka", dvs genom att istället förstå att alkoholen bara är dåligt och därav inte se några positiva sidor alls med drickandet.

Funkar hyffsat, och jag gillar många saker av det han skriver.

Framför allt det om att alla upplevda fördelar med alkohol antagligen en är illusioner. Inget är äkta, och det du känner som positivt har du ju faktiskt gett bort till alkoholen, ngt du kunde tidigare känna utan alkohol.

Det tycker jag är det viktigaste att förstå, att alkoholen ger dig inget som du inte först givit till alkoholen. Får du ut glädje eller ro av alkohol är det för att du redan gett alkoholen kontroll över din glädje och ro. Det fina är att det går att ta tillbaks allt!!

Ingen människa behöver egentligen drogen för att slappna av, må bra, eller ha kul. Drogen skänker oss inte dessa fördelar, vi har själva skänkt de fördelarna till drogen.

Här går det undan, dag 80!!! :)

Dejtar en bra tjej. Vilken grej att inleda ett förhållande utan någon som helst "hjälp" av alkohol! Har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. :)

Livet är bra.

Läser lite runt bland trådarna, och får en sådan känsla att många som har ett alkoholberoende lägger ansvaret hos "andra"...
Jag dricker tills dess att någon annan löser det här åt mig, dvs man gör sig ansvarsfri och har därmed rättfärdigat sitt egna drickande ett tag till...

Vem ska lösa det åt en, och hur ska den lösa det åt en???
Där tror jag en del av förnekelsen ligger kvar, för den som sitter fast i sitt egna missbruk har inget svar på detta, men det känns skönt att få det ifrån sig...

Eller man vill flytta fram problemet till en händelse, när jag har fyllt 40, eller efter semestern...DÅ lägger jag av...
Eller man bestämmer en gräns, när priset på buteljen är så här mycket, då lägger jag av...

Men när dagen har kommit, man har fyllt 40, semestern är slut och flaskan har med råge gått över sin budget man hade satt...
Då finner man en ny orsak att vilja fortsätta, man flyttar fram gränserna, 42 år, efter julen och då flaskan kostar dubbelt så mycket???
Eller jag ska bara klara av arbetslösheten först, SEN ska jag lägga av...

Hela tiden flytta fram sina gränser, och vara förlåtande inför sig själv, eller ett svek skulle man hellre vila säga...
Man sviker sig själv hela tiden, för att man vågar inte stå upp för sig själv, att ge sig lite eget cred...

Nä, någonting drar en till dryckesrutinerna trots att man vet hur resultatet kommer att bli, en total självförnekelse, en egen förnedring...
Rädslan inför morgondagen, med ångestattacker och ett nedlåtande över "varför?"...

Jag tror på att genomskåda alkoholen, och försöka värdera vad den drycken tillför i mitt liv, fördelar och nackdelar...
Och framför allt vara ärlig mot sig själv, är verkligen nedsjunkningen i ruset värt all denna ångest, väger det verkligen jämnt i vågskålen???
Kan två timmar positivt rus vara värt två dagar av svidande ångest???, finns det någon logik?

Nästa gång kanske man ska vara lite vetenskaplig och anlyserande, hur känns det???
Och efteråt tänka på det igen, hur kändes det, vad var bra, vad var dåligt?

Fanns det bara fördelar?, grattis din självförnekelse är fullständig, insikten finns inte ens i närheten, hur är det med ärligheten, vad anser dina närmaste?
Väger det jämnt, skulle ett prov på att vara nykter ett tag förändra din värdering tror du?, bara för att testa?
Övervägande dåligt, Okey, du har fått en insikt, det var ju tråkigt men ärligt, känns inte den känslan lite förlösande ändå?

När man är införstådd att detta är ett problem, ja först då kan man göra någonting konkret åt det, en handling...
Handlingen behöver inte vara den absolut bästa, men en förändring är alltid bra, en utveckling...
Man behöver inte sätta målen klara för sig på direkten, man kan pröva sig fram, och smaka av förändringen, hur känns det nu...

Målet behöver inte vara att sluta dricka, utan att sluta må dåligt, man behöver inte gå på orsaken direkt...
Att sluta må dåligt kan innebära så mycket annat, förändra sin livsituation som kanske är orsaken till att man fortsätter dricka alkoholen...
..det kan vara relationer, arbete eller annat, har du tänkt på det?

och för varje dag, varje timme se utvecklingen gå vidare, idag har jag inte fallit för att hamna i dåligheter, jag vill fortsätta må ännu bättre...

Det är mitt lilla recept på ett framgångsrikt alkoholtänkande, alkoholen är inte det primära, utan att tänka på ett välmående istället...

Idag vill jag må bättre, vad behöver jag INTE göra för att det ska gå vägen t.ex...

Idag behöver jag ...inte dricka alkohol..

/Berra

vackert dagboksblad Berra! / mt

Idag har jag bara jobbat 1/4-tid...
Resten av dagen gick åt till att stoppa grannen i backen, jo vi var på begravning, eller hela gatan var med...

Och jag var så himla nöjd med dagen, ja det kan låta makabert, men så var det...

Nöjd för att jag inte behövde vara på jobbet så länge, nöjd för att jag inte låg i tidspress, nöjd för att jag faktiskt passar i en svart kostym,
nöjd för att jag har en så vacker hustru som jag kan vara stolt över, nöjd över att alla i området ställde upp och representerade sig själva.
Nöjd för att det var en sådan fin och värdigt avslut på en mycket omtyckt människa...
Nöjd för att t.om vädret visade sig från årets hittils bästa sida, nöjd för att det blev en ganska så uppslupen stämning sedan efter begravningen...
Nöjd för att vi visade vårat deltagande och respekt vid en annans bortgång och dess anhöriga...

Det tärde ordentligt på våra sinnen, så det krävdes en STOR huvudvärkstablett för att lätta på spänningshuvudvärken..
Men vi behöll lugnet resten av dagen också, det sa bara svisch så var maten färdiglagad och framdukad, inte ens en anstränging för någon av oss...

Redan i morse på vägen till bilen så förstod jag att detta skulle bli en alldeles särskild dag...
För jag såg årets första blomma, en klase snödroppar som stod i våran rabatt, bara centimetrar ifrån snökanten....
Och då kände jag att en ny tillväxttid och säsong är på gång, våren...
Kan någonting ligga i träda 50 veckor om året, och bara blomma i två av resten av årets veckor, ja då finns det livskraft, hur kärvt det än är...

Min problem måhända kännas fjuttiga, när det finns annat som orka ta sig igenom i det mest kargaste klimatet...
Dessa fem små vita klockor gjorde hela min dag, och jag har tänkt på dem i någon form av symbolik hela tiden..

Så en dag med både sorg och glädje, och livet blir så där mixat som jag tror det ska vara...
Och tack vare att jag kunde lägga ner drickat så har jag fått möjlighet att få uppleva båda sidorna, och inte enbart sorgen...

Ångesten... den solkade ner alltihopa, och jag är glad att få slippa den, och aldrig blir svackorna lika djupa igen...

Så den här tisdagen, den blev....vacker...

/Berra

Sitter och tittar på en ny kasse med vinflaskor som jag burit hem idag, köpte en flaska alkoholfritt också,
funderar på att ta vartannat glas av den ikväll.
Jag är ny här, och jag har slut på ursäkter och anledningar till att dra i mig en pava om dan, jag är bara livrädd att bli sjuk av att inte dricka...
Att jag blir sjuk av att dricka har jag redan fattat..
Har nån nåt tips och kunskap om abstinens...