Senaste kommentarerna i forumet

/ mt

Jag var ute igår kväll. Första gången sen jag slutade dricka. Lite av en krogrunda. Inget fylleslag på något sätt, men trevligt med mysiga vänner som tog sig några glas.
Jag blev så glad av att kunna be bartendern om att slänga ihop nån alkoholfri drink och han sa "javisst" utan krusiduller och jag fick också gott att dricka som inte bara var vatten med en citronskiva.

Och man ser mycket när man är ute med nyktra ögon. Oj, va många som inte kan hantera detta med alkohol.....

Ännu en milstolpe i min vandring. Sen kommer jag inte gå ut särskilt ofta, den tiden är förbi. Men roligt att veta att jag kan och få skratta och må bra av det.

också av tomhet och tunga stunder. Så är det ju för alla men det är lätt att tro att man är ensam eftersom vi sällan delar de känslorna med varandra. Det är så värdefullt att ta del av livet i sin vidhet - och vidunderlighet - här. Önskar er en fin helg tillsammans! / mt

Tack Pianomannen, att du även skriver, just när du känner dig trött och ja du vet...Det du skrev för några dagar sen, syftar jag på.
För mig är det en otrolig hjälp, vara förbered att det är just upp och ner. Det viktigaste är att även när det är ner, låta glaset stå kvar, att det är okey, helt naturligt, alla känslor, ja det ska jag ta till mig.

Kan det vara så, att eftersom man får väldigt mycket uppkänslor, när man är nynykter, så är det lite snopet, när man inte känner sig riktigt glad eller lite deppig utan att veta anledningen, även om du hittade din?

Kram
Lisamari

Tycker om att läsa det du skriver, eftersom det alltid får mig att tänka och fundera. Dessutom kommer det alltid fram ett leende eller ett skratt och det tackar jag för. Jag hoppas att jag får förmånen, att alltid behålla mitt förstånd att vara nykter, så att jag kommer in och läser dina klokheter, och att du har orken och lusten kvar att skriva.

Dessutom är det skönt att veta att man inte är den enda nyktra nattsuddare, denna fredagsnatt.

Sköt om dig
Lisamari

Nåja så farligt var det inte för mig, jag fanns där för min familj, men jag var en helt annat typ av människa, ett stort ego!
Hela min livkris personlighetsförändrade mig där jag fick inte bara ta tag i mitt drickande, utan arrangera om hela mitt levnadssätt...
Istället för att sätta mig i det första rummet och mitt drickande likaså, och allting som hotade det blev min irrterande fiende..

För jag tror att drickandet ÄR ett levnadssätt, den är en del av sitt sätt att uttrycka sitt liv på...
Och att skippa pimplandet i tid och otid är för väldigt många ett svårt beslut, det är en del av sitt levnadssätt, en sorts vardag lika normalt som att äta...

Kött och potatis byts ut mot att bli vegeterian, inget lätt beslut precis, och inte lätt att byta ut mot sitt förra sätt att äta...
Och när man sitter där och tuggar på sin morot så känner man plötsligt en innerlig längtan till en saftig köttbit,
det handlar nog i mångt och mycket om en mental övertygelse, men...man blir inte elak av att vara ett vego, man vet att det är ett sunt tillstånd..

Kanske inte märks direkt, men kommer med tiden, lite som att banta...
Man blir inte smal dagen efter att man har bestämt sig för att banta, man är inte nykter dagen efter att man har beslutat sig för att bli nykter heller....
En långsam process som måste få ta den tid det tar, och en övertygelse om att jag tror att jag gör rätt...
Man sätter sin förhoppning på framtiden, jag hoppas att detta gör mig till en bättre människa, om inte fysiskt ...så psykiskt...

Idag tror jag att man bör titta på sin insida mycket mer än sin utsida, hur mår jag egentligen???
Man kan vara tjock och ändå må väldigt bra inombords, men att vara tjock och inte må bra, visst syns det?, eller hur?

Man kan också vara en som dricker för mycket alkohol, och ändå vara en som mår bra, för det funkar för honom/henne...
Men vi som vet att vi dricker för mycket...och innerst inne vet att det här är ingen hållbar framtid, vad gör vi, dricker och lider vidare???
Visst syns det också..?

Ingen hållbar lösning, vi dricker ändå...och hoppas på att det löser sig ...ändå...
Att "någonting" ska komma in och lösa det åt oss, på något konstigt sätt, vi skjuter det på framtiden, och gärna på "andra" ting...
Vi vill inte ta tag i vår egna framtid, som att lägga räkningarna i byrålådan och hoppas att de glömmer bort dem...

Jag har bestämt mig för att kunna leva för framtiden med hållbara lösningar, och då fick inte alkoholen vara med, den sabbade jättemycket...
Nu håller jag på och "städar upp" den mentala biten, och försöker förstå hur mina lycko-kickar kommer till mig...
Jag behöver lycka, och känna att detta gör mig gott, men att lägga ansvaret i en flaska och hoppas på att underhållningen startar snart...?

Det är en liten bit av min livshistoria som jag nu har lagt på hyllan för beskådning...
Jag är helt avklädd och naken, och den bistra verkligheten syns i min spegel, så här ser jag ut, och mitt liv likaså...

Lite fet och medelålders, inte den vackraste uppenbarelsen av det manliga könet...
Och det är väl bara att acceptera, så här ser jag ut, livet har satt sina spår, och jag mår inte bättre över att vara missbelåten med det....
Mest nöjd är jag över mitt inre, som har börjat få en balans här i livet, jag börjar få en koll på vad som är viktigt i mitt liv...

Det är inte hejsan hoppsan och en butelj...
Det finns mycket kärlek i ordval, betoningar, kroppsspråk, hållning, ögonkontakter och kroppsberöring...
Sådant man inte kan analysera när man är berusad, utan allting blir bara ett enda stort kaos, som vanligt när alkoholen är med...

Min närvaro är mycket större idag, och jag ....analyserar människor, en märklig hobby jag har skaffat mig...

..och jag är mig själv trogen, står för det jag tror på, och slipper mycket ånger...

Mina dagar är inte den andra sig lik, den börjar inte med bakfylla...

/Berra

Kände föratt titta in och säga hej. Vi har Cityfestival i stan, själv har jag jobbat med att sprida info för stadsmissionen i två dagar, jag jobbar där. Jag har flera barndomsvänner bland de hemlösa, och känner att det är så viktigt att solidarisera mig med de som inte har kraften och modet att välja ett annat liv.

Men det är så j-a beklämmande när man står där med sina broschyrer tillsammans med säljare för Situation Stockholm, då en barnfamilj passerar och barnvagnen är tyngd av en kylväska full med burkar och en bullrig rödmosig pappa som plötsligt blivit generös och som pinsamt clownig dirigerar familjen.

Hemma nu, hör hur fyllan och ljudet ökar (bor centralt) och känner det så befriande att sitta här med katterna och en kopp te. Så underbart att din fru och dina barn vann dig tillbaka igen, underbart att du hade styrkan och modet att välja ett annat liv. Tänker på dig när det ibland känns hopplöst för andra som kämpar, du är ett föredöme. Trött, deppig, sårbar, visst, men det är ju en del i att vara människa och orka stå ut med att vara det. Det gör du!

Styrkekram Märta

betala för en :) / mt

några månader så får du se så mycket pengar det blir kvar i plånboken !!! Många Thailand resor blir det :-)

på köpet kan man säga :)

Bonus! Sov gott! / mt

Tänkte på det ikväll.....

Va mycket god mat man kan äta på krogen. Trerätters och det blir ändå billigare än bara varmrätt + massa vin.

Så sant Lillablå. Öppet sinne, icke dömmande, att kunna omvärdera, ändra uppfattning, eller inte - men acceptera och respektera att andra har sin.
Kram Viktoria

vad jag håller med dig. Livet är så... komplext, för de stora frågorna finns nästan inga enkla svar. Kram på er vänner! / mt

Jag kan tycka att det är skitjobbigt med människor som har svar på allt, som
vet precis vart dom är på väg, vad de vill och vad de tycker om ditten och datten,
inga gråskalor, bara full fart framåt...
uppskattar mer en vän som kan vända och vrida på en fundering, kanske till och
med ändra uppfattning efter ett tags funderande... tror att de har ett mer öppet
sinne... så för mig är det positivt att du just nu inte har svar på dina frågor...
och jag är helt övertygad om att du hittar svaret när du behöver det!!!
stor kram!!
/k

Och vilka insikter du gör - och omsätter i handling. Starkt i bästa bemärkelse! Semesterhälsningar / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

..och ingenting händer...?

Skönt!, det är prelexis så jag vill ha' det, njet nada, nix pronto...
Jag har semester, och har idag gjort ingenting men samtidigt massor...låter det knäppt...?

I min värld så vill jag ha luckor för improvisation, inga måsten...

Oj här ligger ris på baksidan, det kör vi på sopen, pantburkar, PET-flaskor och burkar ligger hullerombuller i garaget, det kör vi till pantomaten,
bilen behöver tvättas efter grusvägskörning i ösregn, så hastar jag in på macken lite snabbt, fikar lite med grannen, skurar muggarna lite sådär bara..
Och mitt uppe bland allt detta massor av het sol, och jag har njutit av min tillvaro varje minut, inga sura miner, ingen stress...
Och det är så vikitgt för mig att kunna få den tiden, till att göra massor av "ingenting"...

När jag är ostressad och lite rastlös så är jag nog effektivast egentligen, då jag har min egna tid...

Och om jag inte stressar, så behöver jag inte stressa av heller, och ingen alkohol till detta, det ger mig frihet...
Mycket av min nykterhet handlar om en sorts självkontroll, det handlar om att känna igen mönster som i sin slutände får mig att resignera inför drickat.
När jag mår dåligt så straffar jag mig själv....med att må ännu sämre, genom att t.ex dricka alkohol och utsätta mig själv för onödiga påfrestningar...

Därför handlar min nykterhet i att kunna läsa av mitt egna levnadsmönster, jag betraktar mig själv utifrån...
Om jag inte vet hur det påverkar mig så känner jag av mina vibbar genom att forcera fram saker, det här ska ordnas med just nu t.ex.

Jag mår alltid dåligt av att behöva göra mina räkningar, en gammal ond föraning om att jag inte kommer att ha tillräckligt med pengar kvar på kontot,
även om jag vet att det finns gott om dem just denna månad med skatteåterbäringen och få räkningar, så bär det i alla fall emot...
En väldigt dum inarbetad känsla som är väldigt svår att göra sig av med, och den bygger på erfarenheter, dåliga sådana...

Ibland förstår jag mig inte på mig själv, livet känns emellanåt väldigt komplext, och det är många känslor att tampas med...
Och jag har en viss förståelse att det är väldigt lätt att ta den feges väg bort ifrån verkligheten, med alkoholen...
Men den lindrar inte, den gör det än mer komplicerat, och väver in ångest och andra svårhanterbara känslor...

Att blockera bort alkoholen som en möjlig flykt har förändrat mitt liv till en större närvaroplikt...
Jag måste vara med i alla situationer, och lära mig att hantera dem...

Det är svårt, men inte omöjligt som det var när jag drack...

Varje ny dag är en gåva och jag ska förvalta den efter bästa förmåga...
Jag vill inte förstöra den genom att snubbla på tröskeln på väg ut, med att glömma bort att tänka ...att idag ...är det ingen bra dag att dricka alkohol...

Jag vet vad jag har....och jag vet vad jag får om jag väljer fel...en ångest som förtar mitt liv...

/Berra

Fasen va mycket det finns att tänka på....
Inte undra på att jag är trött och humöret sviktar.
Stora frågor, tomma svar.

dina rader,o andras rader fast jag i nuläget inte skriver så ofta.
Jag har fullt upp med att strukturera min vardag o blicka framåt utan fasa.... :)....eftersom framtiden vad gäller jobb o ekonomi är väldigt osäker just nu.

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...skrev du.
Jag håller med till hundra procent i detta faktum.

DÄR står jag stark som ett gammalt träd med rötterna djupt i jorden...min nykterhet.
DET har vi gemensamt alla vi här.
Vi är där eller vi strävar dit.
Ha en bra dag Berra!!!!!!

Fredde, du går från klarhet till klarhet!
Ditt sista inlägg är något av det klokaste och så mitt i prick jag läst på mycket länge, det kopieras och hamnar i min"klippbok", en mapp med filnamnet "livsviktigt".
Nej, så klart kan man inte ångra en utebliven fylla, inte en endast en! Tack och kram

Dina rader hjälper mig också ska du veta, och jag fortsätter skriva så länge jag får ut någonting av det, skrivandets kraft är helt enorm, både till och ifrån...

Och jo...jag har nog tänkt många gånger att nu har du nog gjort ditt här på forumet lilla Berra, du kan nog inte tillföra så mycket mera...
Du är "frisk" nu och kan vandra vidare på din lite slingriga och snedslitna väg, och möta nya utmaningar...
Men...jag håller mig envist kvar, och har nog ingen vettig anledning till det heller, jag bara finns...här!

En nykterhet är en färskvara, och så fort man tänker tanken, jag är botad, fix und fertig, bara att tralla vidare...duns!
Återfallet är bara minutrar iväg....och man undrar varför???
Vad gör jag för fel?

Alkoholistiska tankar är ett levnadsätt, och de går inte ur, sättet man kommer att förhålla sig till alkoholen kommer alltid vara desamma, tyvärr...
En gång alkis, alltid alkis, men man kan vara en nykter alkis också...
En person som är medveten att hon/han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande till alkoholen någonsin...
Har man tänt på stubintråden...så smäller det, det finns ingen liten explosion, allt smäller upp omedelbart, pang boom!

Och hur undviker man explosioner då?, ...man tänder inte stubinen...
I mina målande ordval, så blir det att man leker inte med elden, man tar aldrig första glaset, inte halsar, inte smuttar...ingenting...

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...
Det finns ingen avslappning, ingen tröst, ingen styrka, ingen ånger, ingen bitterhet, ingenting...som man längre kan koppla till alkoholen...

Livet blir först väldigt naket och innehållslöst, ingenting är värt att leva för...först..
Har man då ingen tanke om VAD som kan ha förorsakat detta, finns det någonting som tagit bort allt värdefullt i livet, men själva DET finns kvar...

Berusningen min vän, det andra "findricker" och kan avsluta i tid, fortsätter vi till en lägre nivå av mänsklig värdighet...
Vi krälar i förnedringen och drar på oss problemen likt en tvättsvamp...och finner detta helt naturligt och normalt!!!

Är det det?, är detta din naturliga vardag, vill du fortsätta ha det så?

Och då säger jag det som min KBT'are har stansat in med versaler i min hjärna, KAN DET VARA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT?
Direkt säger jag emot, min upplevelse är min upplevelse, det kan du inte säga något emot, eller hur?
Men betyder det att du fortfarande har rätt, eller är du bara tjurig?

Att vara mottaglig för andra svar än dina egna, kan vara lite motigt, en sorts instängdhet....
Att erkänna att man har fel kan vara ett enda stort nederlag...
Men att inte våga göra något åt det, är det inte en ren dumhet??

Jag erkänner mitt nederlag, jag drack till absurdum, inte alltid, men alltför ofta...
Jag kunde se problemen, men valde att inte acceptera dem som en konsekvens av mitt drickande...
Jag såg framför mig ingen framtida förändring, det skulle fortsätta så här, eller t.om bli värre...

Skulle jag med min egna tillåtelse låta mig supa sönder hela min framtid, för vad?
Fanns det något alternativ, dö för att slippa undgå den totala misären?
och då slog tanken mig, ..kan det vara på något annat sätt?

Jag kan ju testa att vara nykter ett tag, och får upptäcka om det blir någon förändring...
Blir det inte det?...tja jag vet ju hur jag går tillbaka till mitt gamla liv...

Frågan man ställer sig idag....vill jag det?

Varför finns jag kvar på forumet än idag?, jag är rädd att tappa fotfästet, min livlina är att ständigt bevaka min nykterhet, så får jag behålla det som är mig kärt...

Känslan av en verklighet, och där fantasin inte fuckar upp den med mer än att jag tar kontrollen över den..

Verkligheten är inte alltid så snäll, men f*n så ärlig den är ändå, det är inga sjumilakliv mellan fotfästena..

Mina drömmar är drömmar om att de ska få landa i verkligheten, och inga svettiga fyll-mardrömmar längre...

Nästa dag är min, och jag ångrar ingenting...

/Berra

Vill bara säga att det är underbart att du fortsätter skriva, att din drivkraft blir en kraft för så många andra här. Lova att du aldrig slutar. Och du, grattis till tredje sommaren ;-) Sträck på dig!

Kram Märta

nykterhet. Din tråd vore också värd att publiceras, det är fantastiskt att följa din väg till ett gott liv. Hoppas vi får dela dina mellanrapporter i fortsättningen också. De är så hoppingivande och kloka! / mt