Senaste kommentarerna i forumet

känner att humöret är på väg tillbaka efter förra veckans dipp. Jag har haft en väldigt lugn helg även om jag har jobbat lite. Det blev nog lite välbehövlig vila.
Jag har tänkt på det att jag tillåter mig att stanna upp och faktiskt prioritera när jag behöver vila. Inte bara köra på och stressa vidare genom dagarna som jag gjorde tidigare. Då sov jag på alkohol, vilket ju inte gav nån vila alls.

Hoppas bara att lugnet och välmåendet håller i sig när min jobbvecka börjar i morgon. Jag ska erkänna att det känns lite motigt och jag trivs inte jättebra på jobbet. Men det får väl gå. Det är mycket annat som är bra i mitt liv, så jag får försöka fokusera på det.

Hej Berra, ja livet suger ibland, helt klart. Men jag har börjat läsa mycket om hjärnan, och bland om hypnos och hur man kan påverka sitt omedvetna. Jag tror mig förstå att så mycket hos en människa sker omedvetet, det vill säga någon sitter där inne i huvet och rattar farkosten. Det gäller ju inte minst det här med drickandet, där hjärnan lever sitt eget liv och man tror man är galen som inte kan stoppa beteendet.
Studerar just nu en fantastiskt intressant bok om hypnos, och hur man kan påverka både sig själv och andra genom att påverka det omedvetna.(Om man vill alltså) Oavsett vad man tror om detta, så är det helt klart att det går att styra sitt omedvetna mer än vad man tror. Och vi styr det ju egentligen hela tiden, bland annat genom att bara låta saker hända utan att vara medvetna om det. Hm, svamligt. Nå, här ska du få ett konkret tips som kan användas omedelbart av dig och alla andra som vill förstå hur lättpåverkad hjärnan är. Den bryr sig inte om något annat än att ha det så bra och trevligt som möjligt.

Varning, gör inte detta på jobbet om du inte vill framstå som glad och trevlig just nu, risken är också stor att du börjar skratta.
"Stå upp, titta uppåt, sträck armarna mot himlen och le ett stort leende samtidigt som du försöker känna dig deprimerad".

Det behöver inte ens vara ett äkta leende, hjärnan tror i alla fall att du mår bra.
Hämtat ur boken Hypnotisörens hemligheter av Fredrik Praesto.
Ha en så bra dag som möjigt, du och alla andra
/Fenix

Tja, det var en enkel fråga med ett kryptiskt svar...

Hur mycket är för mycket, är en bra fråga när det gäller alkoholen...

Hur mycket är för mycket när det gäller att öppna sig i det innersta, med sin livskamrat...?

En livspartner är färgad av sitt leverne ihop med sin andre partner, dvs om den ene är ledsen så tar den andre en tröstande roll osv...
Jag vill inte att hon ska inta en tröstande roll, jag vill möta någon som inte är ledande i min familj och kan för sin egna fördel styra diskussionen.

Om jag t.ex säger att jag känner mig stressad för att hon har lagt upp en minutbaserad agenda, så blir det ju en indirekt kritik mot henne själv,
och hon kommer att gå i försvarställning, så that's it!

Som du kan läsa ur mina rader så vet jag ju inte själv hur jag vill ha det, hur ska hon då kunna ge mig det jag vill ha, mer tid t.ex!

Det enda jag vet är att jag känner mig nere, hängig och att livet just nu suger feta åsneballar...

Vid sådana här tillfällen brukar jag normalt sett gå och se ut någon elektronisk leksak som jag ska gå och längta till,
en sorts substitut som kan skapa lite livsglädje igen, men jag har genomskådat detta levnadsätt...
Sådana köpta kickar funkar inte längre, de fungerar bara så länge jag längtar, och om längtan blir för lång, så blir jag bara irriterad,
och då får min oköpta livsgnistetändare motsatt effekt, dvs man blir en shopaholic istället, och då löser man ett problem med ett annat problem...

Jag har gjort en del väldigt dåliga beslut i mitt liv, jag bytte ut 30 års snusande mot rökning istället, knappast ett i era ögon sund övergång, eller hur?
Rökning är mycket farligare än snusning, men jag ville bli av med ett 30årigt missbruk, och ersatte det med ett annat, ännu sämre val...
Nu kan det ju tyckas att man likaväl kunde återgå till snusningen för att den är mindre dålig, men det är ingen utveckling för mig..
Jag ville ha en förändring, inte en tillbakagång till ett tidigare dåligt levnadssätt...

Det låter ungefär som om man skulle rättfärdiga alkoholismen med att "..ja vad fan, jag har ju slutat knarkat i alla fall.."
Eller jag har slutat pilla på småflickor om jag börjar strypa katter istället, det ena rättfärdigar inte det andra...

...ja som ni ser jag har tusen problem att lösa känns det som, och inte ett enda innehåller någonting som skapar lite livsglädje....
Jag har kommit in i en negativ nedåtgående spiral, och jag ser ingen väg ut ur den...

Livet åker jojo, men som alltid är det som jobbigast att släpa upp pulkan igen efter att ha åkt rally ett tag i livets svängar och gupp..
Om jag kunde se pulkabackens topp så visste jag hur långt det vore kvar, men tills dess så känns det oändligt...

Det enda vettiga jag fortfarande kan göra, är att hålla mig nykter, så förvärrar jag inte situationen i alla fall...

/Berra

kunde vara min. Så där "annorlunda" har jag känt mig ett antal gånger både när jag valt att inte dricka men också med glaset i handen. Har du vänner IRL som du delar dina tankar och din nykterhet med? undrar mt och önskar dig en dräglig måndag

tack för dina fina kommentarer, och Märta med för den delen..
Å Fenix och Vana, Surran och Adde...

Jag är inte mycket för att uppmärksamma er alla har jag upptäckt, jag och mitt stora ego...
Ser inte alltid mina vänner för mig själv, en stor kollos som står emellan mig och verkligheten, jag själv...

..och nu tänkte jag fortsätta prata om mig själv igen, det stora egot som jag är...
Detta har ju blivit min form av blogg eller livslexikonet till mig själv, som livsomvändare...
Mitt liv som verklighet, det jag kallar min nykterhet för...

Inte alla förunnat har jag ju märkt, läser om alla nya som kommer in på forumet, de är där jag var för två-tre år sedan...
En kval-epok som jag har glidit förbi, men minnena kvarstår, jag "känner" obehagen, de finns kvar inom mig...
Vet nu att nästan alla känsliga människor har en benägenhet att bli just alkoholister, vi är känsloladdade människor...
Och de som inte är känslomänniskor kanske aldrig kommer till sin egna insikt...
Vi som är kvar här på forumet är kanske av en speciell karaktär...

Jo det är Söndagskväll igen, och jag gör som jag brukar, jag "slutsummerar" helgen...
Och mitt känslotillstånd är....ledsen, och jag vet inte varför...
Kanske har jag fått varit glad alltför länge, och nu måste mitt "ledsna jag" få ut sitt...
Helgen har ju varit bra, förstår inte varför jag ska gå här och hänga läpp, jag har ju fått vara med mig själv, och fått njuta av naturen..
Jag borde vara uppladdad, men måste ha fått en snedtändning, allt är ju "bra"!

Eller så har jag inte fått hela tiden för mig själv, kanske hade behövt mer tid...
Jo saker och ting stockar sig framför mig, och min egna tid känner sig nog trängd, jag behövs för mycket av andra....
Eller så blir jag inte nöjd med mina egna insatser som vanligt, jag har för höga prestationskrav....igen....
Önskar jag kunde säga att imorgon så blir det min dag, men det blir ju aldrig en Måndag, då är jag sliten itu av andra, som ett köttstycke i en vargflock..
..och jag försöker köpa min egna tid, till mig själv...

Hade jag inte varit ren ifrån alkoholen, så hade denna Söndag varit en alldeles ypperlig anledning till att sänka mig själv i alkoholträsket..
För fly det vill jag, jag vill inte vara i mig själv just nu, jag har en inomkroppslig uppenbarelse, vill ut!
Min själ känner sig fjättrad till denna manliga och lite tjocka varelse, väl passerad bäst för datum...
Vet inte vart jag vill eller skall, bara inte gå i stå...

Ifrån vardagsrummet hörs ljuden ifrån resten av familjen, det kollar på humorgalan på TV4...
Jag känner mig tvetydig till detta program, de blandar skratt blandat med bilder på svältande och sjuka barn, jag får inte ordning på mina känslor...
Ska man skratta åt svältande barn som fläks upp med sina stora ögon på skyltarna i bakgrunden, blandningen gör mig otillfredsställd...
Så jag förflyttar mig till mina egna tankar för en stund, fysisikt till ett annat rum, ut i cyberspace till mitt forum, min kontakt med mitt egna jag...
Här mår jag bra, och får vara den jag är...på riktigt...

På alkoholfronten då, visst det haglar med alkohol runtomkring mig, men jag bryr mig inte längre, valet är ju mitt, och jag avstår...
Frugan hinkar GT efter GT på landet på Fredagen, jag tittar upp på henne från datorn då och då, hon är pratsugen om framtida byggrenoveringar,
men inte jag...jag är ju inte påverkad av alkoholen lilla vännen där!

Svågern smiter ut från bastun på lördagseftermiddagen för att svalka sig, jag hör pyssft-ljudet där utanför,
han vågar inte längre visa sin ölburk i bastun för mig längre...

Det blir grillmiddag med fördrinkar och hela galejsan, men inte för den som är nykter och står vid grillen, han väntar tålmodigt på sin cola vid middagen...
Det blir groggar efter middagen, men bara väntan på kaffe för den som håller sig fortsatt nykter...
Vin till maten för frugan vid söndagsmiddagen, men jag bryr mig inte längre...

Dottern som varit hemma i helgen har haft en jämnårig kompis som kräktes på vår altan efter att ha shot'at vodka i hammoken...
Blir jag arg?, nähä, vad gör jag?, ger min dotter råd, så här dricker du för att du inte ska må dåligt och kräkas...
Jag kommer inte ifrån det, så varför inte ge henne råden om hur HON ska lära sig att dricka sin alkohol...

Eller så borde jag bara dra täcket över mig och tänka.....det här är inte min verklighet, ...det här är inte min verklighet...
Men så är den det, och nu går jag till min säng och drar täcket över mig på riktigt...

Och jag vill glömma helgen och jag vill inte uppleva morgondagen, ty jag räds Måndagar!

/Berra

som kanske kan funka för en del :

http://lifering.org/chat-room/

http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/

Överkurs kanske men en väldigt intressant utveckling : http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011april/allasvarvisasforoppnaja…

väldigt fin Valborgsmässoafton! Puss! / mt

Grillade för första gången i år. Och vet ni? Det funkar att grilla även utan öl.
Grillen blev varm, köttet blev bra och vännerna var trevliga. Till och med jag var trevlig tror jag.

Och allt detta med is-te i glaset!

Jag är så glad för din skull att du får "insupa" våren med alla sinnen.
Jag är åxå glad för min skull att våren inte går mej förbi.
Naturen är fantastisk o läkande o den finns där för oss.

Jag känner ofta sorg när jag tänker på mitt x som är pappa till min son.
Efter en hård uppväxt började han injicera droger i tonåren,slutade dock ganska snart med det men fortsatte med alkohol.

Dock blev han smittad med hepatit C som bröt ut ganska precis när vi fick vårt barn
.
Vi separerade men hade ju kontakt pga sonen.

Efter 3 års nykterhet i AA tog han ett återfall o när han dessutom träffade en likasinnad kvinna,flydde de in i alkoholdimmorna tillsammans.Han kom aldrig ur det.Vi tog farväl av honom i en sjukhussäng på Södersjukhuset,kvällen innan han dog,för ett par år sedan.

Ofta när jag gläds åt naturens under,eller får sitta på min kolonilott o bara finnas till o se våren spricka ut sina knoppar....få vara med i naturens skiftningar.....så tänker jag på honom o hans liv.Sorg känner jag för hans skull,som inte kunde möta livet fullt ut,utan droger.Synd på en sådan fin karl!!Slöseri med ett liv kan jag åxå tänka.

Glad Valborg till dig och din hustru! / mt

sådan här morgon med solsken, stilla vind och en rofylld frukost, kanske inte så sund men i alla fall :), är jag så fantastiskt lycklig över att jag inte dricker !!

Har varit ute och hissat flaggan och ser den fladdra lite lojt mot den nyutsprungna björken och den helblå himmelen och alla tusentals vitsippor som tittar upp på morgonsolen gör att jag känner mig helt otroligt salig !!

Tänk att jag, värsta alkisen, får uppleva det ?! Jag fylls av en sådan stor glädje över de val som jag en gång gjorde, och fortfarande gör, som har fört mig in i det liv som jag idag lever.

Jag och min hustru kommer att småpyssla lite under dagen för att senare åka in och titta på de festligheter som anordnas i stadens största park. Tusentals människor är samlade och det är förunderligt lite fylla. Kan det möjligen bero på att det är en väldig blandning av olika kulturer och småbarnsfamiljer tillsammans med många ungdomar ? Ett gigantiskt "Farsor och morsor på stan" ??

Så här vill jag att resten av mitt liv ska se ut och det käcka med det är att det är jag själv som avgör det !

Jag önskar er alla på forumet en fin, nykter, Valborg och att ni alla gör de val som är bra för just ert liv !

Nu har jag firat både jul, nyår och påsk här på forumet och snart också Valborg och första maj. Och många vardagar och söndagar. En dag i taget. Glad vår! / mt

från AA's stora bok. Jag kan bara instämma mer och mer ju längre nykterhet jag får. Framförallt så är friheten den absolut största gåvan jag fått tack vare att jag inte tar första glaset.

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10) Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11) Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.
12) Vi ska plötsligt inse att *** gör för oss, vad vi inte kan göra för oss själva.

Är dessa överdrivna löften?
Vi tror inte det.
De har infriats för många av oss ibland snabbt, ibland långsamt.
De kommer alltid att förverkligas, om vi arbetar på det.

(Jag har själv tagit bort ordet Gud och ersatt det med stjärnor eftersom jag inte anser att Gud har med mitt liv att göra.)

"Kärlek skapas av tillit och förtroende och växer så länge det inte missbrukas"- Glad vår! / mt

dina framsteg men också dina svåra dagar. Det är det som "gör" hela forumet, att få följa människor i både med- och motgång. Önskar dig och din ibland "fruktansvärda" hustru en fin Valborgshelg! Kram till er båda och klapp till katten! / mt

igen. Hoppas det blir en fin Valborgshelg! Kram till dej! / mt

För många är det en dag fylld av kval, ska jag greja kvällen och resten av helgen...
För mig är inte problemet lika stort, jo jag vet att den finns där inne någonstans, oron över att den ska växa sig stark igen...
Är det så enkelt då?, bara att låta bli...

Om jag säger så här, om jag dricker så har jag tusen problem...
Om jag håller mig nykter...har jag bara ett, att just hålla mig nykter...

Att hålla sig nykter innebär åtminstone för mig, att jag avhåller mig från självförvållade problem...
Problem som kommer ifrån eller har sin källa i just alkoholen, dvs problemet kan ge ett annat problem i sig självt...
Det blir lite granna som en uppochnervänd pyramid, där nedersta stenen som bär upp alla andra är just ...alkoholen.
Utan den rasar alla problem ihop till en hög av inte stapelbara problem...
Problemen har inga förbindelser med varandra, det ena förosakar inte det andra längre, och de har bilvit lösbara...
Åja, alla problem är inte borta, det finns vardagliga verkliga problem också, men det finns energi kvar till att våga lösa dem...
Det gör det inte när man dricker, man ramlar in i fyllan för att undvika dem, och så finns de kvar, eller har till och med flera...

Att hålla sig nykter är en prövning, man måste "face'a" det verkliga livet, är det så att man inte orkar med det längre?
Vissa saker måste man göra i livet, man måste pröjsa hyran, annars sitter man på bar backe snart...
Man måste prioritera vart sina pengar ska gå, men sedan, är pengar kvar till alkoholen alltid det näst viktigaste?
På något sätt finns det alltid stålar kvar till alkohol och cigaretter, och när det inte gör det, börjar man nalla av hyrespengarna då?
Och det är väl då hela rasket börjar falla samman, man har tappat hela kontrollen över sitt liv...
Eller förlitar man sig på någon annan som ska ordna det för en, kärestan?

Där har man lätt ett problem, man förflyttar ansvaret för sitt egna liv till/hos någon annan, du sköter utgifterna, bara jag får kröka...
Man gör sig ansvarslös och får fortsätta leva sitt hejfadderittanliv, så länge ingen klagar så är det väl bara att köra...
Men hur länge orkar den andre hålla emot, hur länge ska de få ta hela ansvaret och den andre bara få köra sitt egna race...
Är det ett respektfullt leverne?

Man missbrukar inte bara alkoholen, man missbrukar sitt förtroende hos alla de andra...
Ska de alltid få bli missförstådda och utnyttjade, de som har kvar förankringen i livet, de som delvist är kvar i verkligheten.

Jag har gjort en del av mina måsten igår kväll, både räkningarna och deklarationen, månadsvisa och årsvisa måsten...
Jo det gick bra, men jag såg inte möjligheten med de futtiga kronor som blev kvar på kontot, att de skulle gå till en verklighetsflykt....
Det finns lite utrymme för små impulsgrejor som kan förhärliga min tillvaro, men inte på kemisk väg...
Jag har inte bokat in någon fylla, trots att jag ser att jag har möjligheten, både i tiden och ekonomisk...

Jag skapar mig en egen frizon där fylla och ånger inte får ta någon plats...
Vet också att det funkar, ju mer utrymme jag ger mina egna behov tillräckligt med plats, desto bättre mår jag,
bara det kan bli en drog i sig självt, men den kan jag leva med, resten av livet...
Det inkräktar inte på någon annans liv i negativ riktning, det är bra för alla i min närhet...

Kärlek skapas av tillit och förtroende och växer så länge det inte missbrukas, jag betalar tillbaka min skuld nu, och det känns bra..

I helgen ska jag fortsätta vara den som jag är...på riktigt, därför älskar jag fredagar...

/Berra

Du Berra......

Jag trampade länge i gyttja när när jag var anställd på en högskola i drygt 10 år. Jag höll på att bli tokig, kunde inte sortera till slut, tyckte att alla ryckte i mig och sa jag nej så fick jag fan för det. Men så skaffade jag mig en mentor på jobbet som jag ständigt kunde stötta mig mot. Jag lärde mig att välja mina strider, lärde mig att säga nej, lärde mig att vissa problem inte är mina. Visst är det så att det alltid finns kollegor som försöker lägga sina problem i knät på någon annan.

Jag satte upp en lapp på min dator med följande: Är det här mitt problem?" Jisses vad jag kunde sålla bort helt plötsligt. Kan det vara något för dig?

Styrkekram Märta

och jag tar dagen som den har varit hittils med ett provocerat lugn...
Låter det konstigt?, inte alls, det är kaos på jobbet och en av mina kollegor är borta, telefonen ringer i ett och alla behöver min hjälp efter ett mediabrott igår.
Jag svär varje gång det ringer, och tänker "va fan.., kan man aldrig få vara ifred..!", samtidigt som jag borde vara glad över att mina tjänster behövs...
Jo det är kul om man känner sig behövd, men inte alla på en gång tack...
Det finns personer som skriker högst och vill att just de ska prioriteras, och jag vet att jag kommer få skit för detta...

Men...någonstans i mitt inre så tänker jag, vad är viktigast?
Och då koncentrerar jag på mitt egna välmående, och det slår liksom lock för öronen när jag ser dessa personer med högrött ansikte som verbalt försöker verkligen övertyga mig om att just deras problem är viktigast i precis hela världen just nu...
De blir liksom ännu mera frustrerade när de märker att jag likt drogad inte reagerar på deras framspelade show, hallå är det någon hemma???
Jag tänker..." är du klar nu, så jag kan få göra mina egna prioriteringar.....tack!

Upptäcker att människor egentligen är så små, så små...
Och lilla jag är visserligen stor till kroppshyddan, men jag tänker nog ännu större, jag behöver inte göra denna teaterlistiska framträdande...
Jag behöver mitt egna lugn, och ett personligt utrymme där jag får tänka själv...
Och låt bli att dras med i denna personvåg av dåligt mående, dessa själa-ätare, energi-massmördare och allt annat neggigt jag kan komma på...

Jag tar en del av min lunch till att få tag på mina egna tankar här på forumet, och upptäcker att här mår jag bra...
Jag kunde ha gjort saken värre, kunde ju ha hängt på denna masspsykos av energitjuvar, och tagit mig i försvar, men vad gott hade det gjort...?
Jag kunde ha gjort det ytterligare ännu värre, jag kunde ha varit bakis och mått dåligt och tvingas kväda ur mig ännu mera spydigheter,
och då hade inte stormen bedarrat, den hade gått upp i orkanstyrka...

Så att ha koll på mig själv och mina känslor, så håller jag mig borta ifrån dåligheter...
Och jag är ingen looser, jag besvarar bara inte dumt förtal, när attackerarens hotelser ekar av i en stilla tystnad utan försvarstal...
Så vem är det då som har tappat besinningen, vem har förlorat sitt ansikte??

Mitt ansikte är brunbrännt och till synes fräscht, inga större spår av dåligt leverne...

Och jag tänker ...Va? sa'ru något, eller har du bara en dålig dag?
Tack mina KBT'are för att ni har lärt mig att skilja på mina egna och andras problem..
Och tack till mig själv att jag idag inte valde att förvärra det med att dricka något med alkohol i idag...

Då har jag kontrollen!

/Berra

Tack Fenix!

Jag var riktigt under ytan idag. Men ändå verkar hjärnan vara såpass frisk så att den tänker "jag skulle kunna dricka på detta men jag låter bli" Skönt det i alla fall!
Skulle jag dricka skulle jag förstöra allt. Jag börjar ju ändå få ordning på livet, så varför... VARFÖR skulle jag pajja det genom att hälla i mig gift?
Fast det är lätt att säga. Jag vet ju inte vad framtiden har att ge.
Det enda jag vet är att jag vill vara nykter. Jag vill reparera det jag redan har förstört. Det måste få ta tid. Men det är så jobbigt!
Jag vill att allt ska hända på en gång.

Nu ska jag försöka sova och inte grubbla för mycket på detta. Man måste få sova för att orka med kampen.
Idag var jag nykter och jag räknar med att vara det i morgon också

Halvår, grattis!!
Följer din resa som du berättar om på ett bra sätt.
/Fenix

I natt kom drömmen igen, drömmen om att jag plötsligt befinner mig i en situation där jag precis druckit en öl eller en snaps.

Jag känner en sorts panik på en gång, hur gick det här till, varför varför dricker jag!? Mina dagar är tillbaks på noll, och jag fattar inte att jag kunde göra det.

Sen vaknar jag, och känslan sitter i i säkert en minut innan jag fattar att det var en dröm.

Nu i vaket tillstånd minns jag känslan från de tidigare försöken till nykterhet jag gjort, att avskyn mot spriten släpper efter bara något glas. Det kanske är det jag är rädd för i min dröm. Tur att jag ännu lever kvar i min avsky för drinken, för den avskyn är lätt förgången.

Jag var ute i skärgården i påskhelgen, traditionellt firande med mat och snapsar. Jag studerar nu förtiden folk dryckesvanor mer nogrant än tidigare så klart, då mitt fokus fortfarande kretsar kring alkohol.

Under och innan lunchen var det en del prat om hur man dricker, det nämndes att aldrig innan kl12 och att ölen var under 5%. Jag tror att så fort någon nämner ngt liknande, om regler eller hur bra dom har koll på sitt drickande, så är det ett tecken på att mycket kommer drickas. Och mycket riktigt, framåt kvällen tömdes all öl, alla vindunkar och faktiskt alla whiskeyflaskor.

Samtalen är ju fullständigt meningslösa för någon som är nykter, och jag hade turen att kunna umgås med en annan nykter person större delen av festligheterna.

På morgonen reflekterade jag inte ens över att jag slapp bakfylla, utan mina tankar hamnade naturligt på frukosten och om jag skulle förmå mig bada i det kalla vattnet! :)

I bilen hem minns jag hur dessa hemresor alltid varit plågsamma, man har varit rastlös i bilen och ofta undrat om man är nykter nog att köra. I helgen var det faktiskt kul att sitta i färjekön, köpa glass och inse att jag fick en strålande eftermiddag hemma i trädgården när jag kom hem också! :)

..och jag läste vad jag skrev förra onsdagen, och oj vad den känns lika som denna....

Det händer tusen saker för mycket runtomkring mig nu förtiden, jag fattar inte hur jag hänger med...
Tittar på mig i spegeln och letar efter nya ålderstecken, men nejdå, jag ser ut som tidigare, men mycket mer brunbränd, känner mig fräsch faktiskt!
Men inuti mig själv så känner jag mig helt slutkörd, om jag blundar så går senaste dygnet i en snabbrepris i en projekterad filmduk på insidan av ögonlocken.
Jag slår upp ögonen, och så...är det lugnt igen, men är i nu'et istället...

Jag försöker leta fel på mitt sätt att leva, jag är ju snubben som aldrig blir nöjd egentligen...
Varför hinner jag inte smälta allt som händer runtomkring mig, har jag bliivit trög i pallet?
Eller är det så att min eftertänksamhet kräver mer och mer av mina tankar, måste jag tänka igenom allt en gång till och sortera ner det i sina fack?

Jag brukar tänka som jag har tjatat såå många gånger om på forumet, vad är viktigast?
Och svaret har ni också hört massor av gånger,...att må bra!

Och vad gör man då för att man ska må bra?
Man tänker på "feelgood"-saker, och gör saker som man uppskattar, man umgås och pratar med de som ger något tillbaka av sig själva...

Visst söker jag kickar fortfarande, ojoj vad jag drömmer om just den där speciella fläskiga platt-tv'n på nästan 50", den som har "allt"...
Men å andra sidan, vi har inga pengar kvar för sådana frestelser, så det får fortsätta att vara en av mina drömmar, en av de ouppnåeliga...
Men i mina drömmar så är den fortfarande den mest fantastiska bildkvalite'n som går att uppbringa, och jag har zappat på den i mina drömmar...

Kanske ligger hela hemligheten i just förväntan, när man väl får grejorna så exploderar det och kvar sitter man med resterna, drömmen är slut...
..och "ha-begäret" har redan börjat utse' nästa drömobjekt...

Har jag lyckats avlusa koden till mitt egna lycko-rus, pryl-suget?, har jag avslöjat mig själv nu?
Okey, om jag nu inte kan mätta mitt prylsug, vad ska jag då söka min lycka i då rå?

Naturligtvis i andra saker som gör mig kanske inte lika lyckorusig, men så får mig att må bättre...
En bra låt på radion, en vackert gul blomma i gräsmattan, en gråsparv som samlar bomaterial i trädet, en humla som brummar lite elakt runt mina bara ben,
en färgsprakande svart skalbagge som kryper mellan löven invid mina fötter...
Detta kan låta bagatellartat, men det upptar min uppmärksamhet, kittlar mina sinnen och det gör att jag vill fortsätta utforska och studera det...
DET är en grej som går att utveckla, kittlar det mina sinnen så är det en bra början...

Okey, det är inget hjärninferno eller kaos skapad av alkoholen, utan små små detaljer som kan växa och uppta mina tankar...
Istället för att fundera på när nästa tillfälle kommer för en tilltänkt konsumtion av alkohol...

På så sätt blir mina tankar fria're, om än lite tvångsmässigt förflyttade till andra områden...

Men jag borde nog mest lära mig att uppskatta frånvaron av bakfylleångesten, men den blir ju som en vana...
Har den inte funnits på ett tag, så blir den ju min nya normalstatus...

Därför borde jag ju vara en "lycklig" person, felet blev jag inte uppskattade det jag har, istället för det jag inte har, strävan mot nya högre mål hela tiden...
Ibland får man ta rygg på sig själv och bromsa forceringen, man behöver inte alltid gå på som ett ånglok...

Jag blir ju inte lyckligare för att jag tvingar mig själv mot nya ouppnåeliga mål hela tiden, borde vara nöjd med det jag har uppnått istället...

Min nykterhet kanske...?

Mors! Berra

det är en kamp! Detta med att vara nykter. Många dagar går det bra. Många dagar passerar utan att jag ens tänker på alkohol eller vad som har varit senaste året. Men mycket tid går åt till att tänka, leva, kämpa, grubbla och slåss mot fördomar och okunskap.

Jag känner det inte minst på hur trött jag är. Jag är helt slut idag. Är vaken, men känner mig som ett vrak. Humöret är väl sisådär. Inte nere i botten, men inte heller på topp. Antar att det är en del av spelet.
Men det går! Jag tycker att jag hanterar min nykterhet bra. Jag hanterar situationer och möten med människor på ett (vad jag tycker) bra sätt. Vid motgångar föröker jag tänka att så länge jag är nyktetr och hyffsat trevlig mot dom jag möter så har jag gjort det jag har kunnat. Även om det tar på min ork och kraft. Det är skönt med ett rent samvete

Nu i månadsskiftet har jag ett halvårs nykterhet bakom mig och är stolt över det. Och idag ska det bli ytterligare en nykter dag.

fler goda beskrivningar om vinsten med att leva nykter! Kan också rekommendera Torrdocka! Glad vår! / mt