Senaste kommentarerna i forumet

Alla borde få reda på att sidan finns, och alla borde få det stöd och den värme och kärlek jag fått från er alla! Underbart att er kommun har förstått!!
Jag har en liten sak i min ficka, som jag hittar ett par gånger varje dag, och blir glad och varm i magen, och skickar ett par tankar till dig och din vackra fru, den finaste gåvan jag fått på många år! och det ligger en äppleskrott i min frys och väntar på att våren ska komma, så att den kan få bli planterad och växa upp till ett vackert äppleträd!
Tack för att du och Lelas finns!
Kramar!!!
/k

...nästan två veckor har det gått sedan sista glaset. Och jag som var rädd att ens försöka! Jag är inte ens sugen. Nu funderar jag över allt jag läst om återfall, vid tredje av allting kommer problemen säger några. Jag har hört om folk som hållt uppe länge och sedan ändå trillat dit. Jag tänker att om man lyckas hålla upp ett tag så borde jag väl klara av att inte dras med igen.

Det är skåptömning på jobbet nästa vecka och sen är det julfest. Många tillfällen att dricka. Jag har bett att det skall införskaffas något gott till oss som inte vill ha alkohol, någon kände till att det finns en god alkofri öl (var det Carlsberg?).

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på alkohol överhuvudtaget men jag är inte sugen. Märkligt. Undrar om det är för att jag är orolig över min lever som jag inte har det minsta sug efter att dricka? Kanske hamnar man i det här tillståndet när man verkligen bestämt sig?

Om ca 2 veckor ska jag genomgå ytterligare underöskning och får en vecka därefter förhoppningsvis veta om den tumör jag har på levern beror på cancer eller någonting annat. Jag är mycket orolig och har svårt att koncentrera mig på sådant som jag borde koncentrera mig på.

Känner efter för mycket och tycker att det gör ont därinne :-( känner mig lite ledsen faktiskt...

trevlig helg med äkta frid & glädje! / mt

Sitter vid fikabordet på jobbet och tittar ut på det gråkalla vädret genom fönstret...
Nu är det helg tänker jag, och vad det innebär för mig..?
Vad innebär helgen för mig?

Lugn, frihet och tid för mig själv, inte alls något jagande efter alkoholen, inte när den skall inhandlas,
Drickas och med vem, inte på något sätt legalisera den, utan bara att få vara..
Bara att få vara...Berra, den verkliga Berra, ingen ångest ingen önskan om att få backa tillbaka tiden, alls...

Och det kan ju låta väldigt konstigt, en önskan om att det ska just hända...ingenting, märkligt...
Att få uppleva nuet precis som det är, är för mig en ynnest...

Jag är (nykter), alltså finns jag (i verkligheten)..
En sak att begrunna, och jag känner ingen stress, över någonting.

Och jag som tidigare ansåg att just alkoholen var ett avstressningamedel...
Så j@vla fel man kan ha'!

Trevlig Helg!

/Berra

fantastiska fredde! / mt

Jag tror som du, jag kan inte försöka ändra på sin omgivning, trots att jag "hatar" alkohol. Sanningen är att jag knappt kan ta upp ämnet men folk, för det är så långt från deras verklighet som bara går. :)

Jag har några nära vänner som jag öppet pratar om mitt förhållande till alkohol, och få av dom håller med, och ingen av dom kan dela mitt förakt.

Det jag gör, och tänker fortsätta göra dock är att ta hand om mig själv. Att våga lämna fester när alkoholen tar över, att våga sluta prata med dom som är märkbart påverkade på kick-offen, osv.

Jag kan inte styra över andra, men jag kan bestämma över mig själv och vad jag gör. :)

Kram snälla stigsdotter!

och tack för att du delar med dig av dina tankar till inspiration för oss andra. Jag tror och hoppas att jag också kommer dithän att jag ser på alkoholen som ett gift som jag inte kan förstå hur jag velat besudla min kropp med. Tänke igår när min man satt bakis och luktade lite småilla, trött och sur att jag får akta mig så att jag inte blir en riktig moraltant sedan när jag inte dricker och istället försöker få andra att sluta också :-)

Tack för du skriver, jag tycker så mycket om att läsa det du delar med dig av.
Önskar att få fortsätta att njuta av detta även när du passerat dina 3 år, så lång tid.

Så starkt jobbat - grattis
Lisamari

Oj, va tiden går fort o nu har du snart avverkat 3 år.

Du är ett stort stöd o en klippa, dina inlägg ger en styrka
o alltid lika spännande o roliga att läsa!

Ha de bäst o ta hand om dig! Kramelikram Ängelen

....klunkar vin ur den flaska som var kvar från helgen. Min make öppnade den i lördags, drack själv ett par glas utan att säga något till mig och jag var inte ens sugen. Igår öppnade jag korken och luktade, stängde den igen.

Idag var det precis som om jag tvunget måste känna smaken på tungan för att övertyga mig själv om att det inte bara luktade, utan också smakade, ointressant. Jag blev övertygad faktiskt.

Faaast, skam till sägandes så var det nog det faktum att det inte fanns mer än ca ett glas kvar i flaskan - liksom ingen idé att dricka det om man inte kan dricka ännu mer sedan :-/ Nå, alla sätt att avhålla sig är bra utom de dåliga :-)

Två klunkar räknas inte. Så, då har jag inte druckit sedan förra söndagen. Känner mig duktig men också orolig för min mage. Det är nog oron som gör att jag inte törs dricka, jag vet ju egentligen inte hur min lever mår.

...precis på min kommuns hemsida. På beroendemottagningens sida har man lagt en länk hit till Alkoholhjälpen :) Kanske pga mig och Lelas som talat varmt om alkoholhjälpen. Vem vet. Bra är det i alla fall.

Du har så rätt, man e trygg i att vara en looser,svårt som fasiken att ta sitt egna parti då. Fast de e väl det enda viktiga, sitt eget välmående...Om man nu vågar sig å att tro det om sig själv.

Handlar förvånadsvärt mycket om att sluta nedvärdera sig själv,
En form av medvetet självdestruktivt sätt att plåga sig igenom livet...

Man vet att man gör fel vartenda gång man låter törsten ta överhand.
Man vet att man kommer att må piss efteråt, ändå gör man det.

Man blir en sorts självplågare, jo visst man blir lycklig först när berusningen kommer till en..
Men det räcker ju inte på långa vägar hela vägen, man vet ju vad som händer!

Ångest, självkritik, varför gjorde jag så där? osv...

I nykterheten handlar det mycket om för min del att ta mitt egna parti,
Jag måste helt enkelt hjälpa till att må bättre genom att stå över mina egna tankar,
Sätta mina egna regler eller förbud, för MIN skull, ingen annans...

Varje dag varje minut tar jag för mig besvärliga beslut...

Men det handlar om mitt välmående och då finns inget viktigare.

/Berra

Den känslan är hemsk! Det är ju skönt när det är någon nära så man kan ringa och fråga vad man sagt, allra värst är det när man status uppdaterar på fyllan, så hela fejjan ser...alkohol kan verkligen ge en Ågren!

....man märker inte riktigt hur mycket man druckit! Men en kvarting är ju riktigt mycket, usch du måste ha varit riktigt risig dagen efter :-(

Känner igen känslan, man får stressa för att ta reda på vad man skrivit, vem man ringt, luska hos folk för att försöka få fram vad jag sagt... fy!!

Mullegubben, har funderat länge på det inlägg du skrivit här ovan (8/11) samt det du skrev på min tråd. När jag ser tillbaka på beslutet att sluta dricka, var det inte en rak väg. Jag hann ta ett steg tillbaka ett flertal gånger innan det bar iväg. Sen dröjde det länge, och då pratar jag om ett år eller mer innan jag började kunna se att detta var ett livslångt beslut. Innan jag kunde säga att jag aldrig mer...Min anledning från första början var nog inte heller baserad på en vilja eller stor önskan. Jag ville nog egentligen upptäcka att jag kunde bli en "normalkonsument". Nu gjorde jag ju inte det, upptäckte det alltså. Tvärtom växte kunskapen om mig själv och insikten om att jag har ett mycket bättre liv utan alkoholen. Alla runtomkring mig också. Att mitt äktenskap, min relation till mannen och dottern, fungerar så mycket bättre och smidigare ÄR en anledning till "för resten av livet-beslutet", men jag känner ändå att jag gör det för min skull, för livets skull, förstår du?
Summa sumarum, idag VILL jag leva nyktert. Det "ville" jag nog inte på samma sätt då jag fattade beslutet för snart två år sedan, då var det mer av ett måste, annars hade jag gått under. "Vill" växte fram ju fler fördelar jag kunde casha in, och ju mer välmåendet växte.
Kanske blev detta en rörig beskrivning, det är tidig morgon : )och jag har eg inget riktigt svar på frågeställningen: är det nödvändigt att vara nykter av rätt anledning? Jag tror att det kanske inte har så stor betydelse från början, då var det för mig fullt upp att lägga focus på att klara att bryta vanor och hantera känlostormar. Men för att jag skulle klara en varaktig nykterhet i längden så var det nog ändå tvunget att så småningom gå över i en stark vilja att leva utan alkohol, för min skull.
Önskar dig en fin start på nya veckan, tänk att det snart är 1:a advent!
Kram V

helg med några speciella inslag. Besöket i kyrkogården och resan till korvkiosken kommer jag att minnas - särskilt din klädsel då -:)Även vår första middag (tror jag) på krog av den digniteten med mineralvatten som genomgående dryck. Bäst var vårt samtal fredagkväll. Kram / mt

Stigsdotter, alla andra.
jag sällar mig till er. Skriver en blogg om min resa http://trollnasa.blogg.se/ om nån vill läsa.
Jag gjorde nåt så vidrigt förra fredagen så det är sjukt. Vi hade Gin och Wermouth hemma och jag satt i soffan och drack dricksglas med dry martini (ren jävla sprit ju) då barnen hade somnat. Min sambo var i USA. Galen ångest dagen efter , cyklade förbi bolaget och köpte minsta flaskan star gin och hällde över i den stora flaska, då visar det sig att jag druckit 37.5 cl ren sprit! hela lilla flaskan gick åt för att fylla upp den stora flaskan.

URK

satt dessutom på facebook hela kvällen. Att vakna lördag och kasta sig in på fejjan för att se vem man kontaktat, den jävla känslan...

fast det gör ont att läsa om det stora kram-hålet inom dig. När våra barn var små och ledsna sa vi ofta att man kan ha magen full med gråt - och då behöver man få gråta ut - det är väl ungefär detsamma som att leva med ett kramhål...
Jag tror de s.k normala pratar med vänner (som inte alltid orkar och kan förstå) och så söker man hjälp på olika håll inom vården. I värsta fall får man recept på vanebildande medikamenter för att kunna fly sin sorg.
Det har blivit så för många av oss att det inte finns tid och rum i våra liv att dela sorger och kriser... fast de flesta av oss möter sånt. Alla, förr eller senare. Då vet man inte heller att andra går igenom liknande och så känner man sig onödigt och felaktigt ensam. De flesta av oss vill ju bevara fasaden, bidlen av att vara lycklig och lyckad...
Tack och lov för denna plats där vi får dela våra sorger, tillkortakommanden och glädjestunder. Även jag är mycket tacksam att ha hittat denna plats i universum. Kram / mt

går upp och nerför oss alla, det finns dock en liten skillnad på hur vi handskas med svängningarna.
När jag var aktiv så valde jag konsekvent den lättaste vägen och den bästa boten jag då visste om ....alkohol. Snacka om att dränka bekymren.

Jag har under snart ett halvår haft svåra familjebekymmer som jag varit tvungen att möta med ett nyktert synsätt och det har inte alltid varit lätt. Det är lätt att sjunka ner i svår självömkan och att det går över i andra destruktiva känslor. Jag har haft, och har fortfarande, en stor sorg och nedslagenhet i mitt hjärta. Känslor som jag inte alls är van vid och som jag har varit tvungen att lära mig att handskas med och att se att livet och framtiden verkligen ställs på sin spets gör ont i själen. Jag har gjort upptäckter hos mig själv som jag aldrig tidigare uppmärksammat men som visar att jag faktiskt fungerar idag som en "normal" människa utan att behöva kemiska bedövningsmedel. Jag kan idag släppa ut mina känslor, det har varit många tårar den sista tiden, och jag har försökt bejaka mina svagheter och möta dem på ett naturligt sätt.

En sak som överraskat mig, jag trodde att jag var ok på den punkten, var att jag hade/har en ofantlig saknad efter kramar och personlig kontakt. Det är ju ett stort kram-hål inuti mig !! När jag var aktiv var nära kontakt med andra något hemsk, jag var ju rädd att det skulle lukta om mig, att bli avslöjad. Jag fick börja lära mig på behandlingshemmet att kramas och det var synnerligen obehagligt i början men allteftersom började det kännas väldigt förtroendeingivande. Att ta i en annan människa har för mig betytt mer än bara en rörelse, det betyder ett förtroende, en gest av samhörighet och respekt. Det var en kvinna jag känner som öppnade mina ögon för några veckor sedan med just ett par kramar och några ord som satte sig direkt i mitt hjärta. Jag kände då att jag har en sanslös längtan efter närhet, mer än vad jag trodde att jag hade möjlighet till och, faktiskt, verkligen behöver.

Jag är väldigt glad över att tillhöra en grupp av människor som kan dela fritt om sitt liv utan att någon dömer eller lägger skuld på mig eller någon annan.Jag har ju förmånen att använda detta forum, andra forum på nätet, och inte minst i verkligheten där vi även kan kramas irl !! Jag har haft ovärderlig hjälp från vänner som jag inte ens träffat i det verkliga livet och jag har "gamla" vänner som jag kan kontakta och prata fritt ur hjärtat och som betyder enormt mycket för mig. Dessa vänner har jag mött eller träffat i nykterheten och vi har alla någon koppling till alkohol och delvis med kunskaper i programmet.

Jag är väldigt priviligerad som får ha sådana fina vänner och är väldigt tacksam för det.

Hur i hela världen gör andra, "normala", människor när de råkar ut för livskriser och som inte har denna fantastiska stöttning ??

Återigen känner jag en stor ödmjukhet över att ha fått mitt liv tillbaka genom ett litet beslut varje morgon :) och att jag får min styrka av er och era erfarenheter. Tack för det !!

...med köttbit, pommes, vinsås och så kommer maken helt säkert att öppna en flaska vin. Undrar om han kommer ihåg att inte bjuda mig? Jag tror att jag kan stå emot men om någon räcker fram ett glas lär jag ju inte säga nej. Känns som om det var evigheter sedan jag inte drack på en hel vecka - det går ju att låta bli!

Har börjat med något slags reningskur och Sertralin och kanske gör detta det enklare att låta bli drickat eftersom alkohol ju förtar effekt av båda. Under 20 dagars tid skall jag dricka en kur. Kanske borde jag dra in på sockret också om jag nu skall rena det inre? Detta hade jag visst glömt av att tänka på.

Är orolig för min mage, kommer inte att få göra kompletterande undersökningar förrän i december.

av din sammanfattning av tre år! Ha det bäst! Kram / mt

..jag hade min senaste fylla, ja och alkoholförtäring överhuvud taget...

Tre år....tre jävla sketna år, ungefär 10% av hela min dryckeskarriär...
Och här sitter jag, och är varken en bättre eller sämre människa, men vid ett bättre liv...

Det har varit tre mardrömslika år, först med vanans makt, sedan abstinensen, sedan kontaktnätet.
Insikten om att jag inte är som alla andra, jag kan inte dricka alkoholen på ett "normalt" sätt.

Idag börjar jag undra exakt hur många de är...som kan dricka normalt, ni vet bara ett par glas i veckan typ i genomsnitt, 10, 20%???
I min bekantskapskrets dricker ungefär 40-50% för mycket, en del i genomsnitt, några vid flertalet tillfällen, de andra knappast alls...
De jag har diskuterat dryckesvanorna med under de här åren, de verkar alla vara helgalkisar,
men med den inre övertygelsen att det är normalt, och att alla gör det...!

Är det en bra ursäkt, jag helgkrökar för mycket för att de flesta gör det, jag märks inte???
Man vill vara som genomsnittet, inte sticka ut...

Mer än halva svenska befolkningen tror jag har ett osunt förhållande till alkoholen,
"jag dricker väl inte mer än vad de flesta gör?", man känner alltid någon som brukar alltid vara fullast på tillställningarna, men tänk om det är dig de tänker på då?

Istället för att jämföra sig med andra, och försöka se på centilitrar hit och glas dit,
så borde de vända sina tankar och känslor inåt, mår jag bra av min alkoholkonsumtion?
Finns det saker som jag ångrar efter en kväll med alkohol?, inte bara till det fysiska,
utan allra helst ännu mer till hur jag mår innerst inne...
Skrapsår och blåmärken försvinner med tiden..., men en själ med ångest, får den vila någon gång?

Mitt alkoholdrickande (och tänkande för all del..), hade drivit in mig till en återvändsgränd!
Jag skulle tappa den mentala kontrollen i vilket fall, och bli deprimerad...

Jag drack för att glömma det liv jag aldrig hade, och fick ett liv jag aldrig hade önskat..

Mitt stressiga liv kunde jag dämpa med alkoholen, jag drack mer för att kunna hålla tempot...
Jag hade kört mitt liv på 110% allt för länge, så oavsett om jag hade fortsatt dricka eller inte,
så skulle det sluta i ett kaos, ett totalt nederlag, och en raserad fasad som jag hållit så länge..

Det var bara att ge upp, och tag i de små resterna av mitt forna liv jag hade..
Helt otänkbart att ens kunna försöka bygga upp det med alkoholen som anhängare...

Jag blev djupt deprimerad, och mitt liv utan alkoholen saknade helt substans..
Jag hade inget värde kvar, och var markens smuts och grus..
Det fanns ingen glädje eller glöd kvar, inte utan alkoholen, mitt livs glädjerus...
Jag blev alltid större och starkare, verbalare och charmigare, ett ökat självförtroende..
..med alkoholen vid min sida, min stöttepelare..

Jag visste att den inte var sann, men känslan dög gott åt mig...

Men att den tog bort allt annat i livet som var värt att leva för, det hade jag ingen aning om...
Livet i nykterheten var först förhatlig för mig, jag hatade mig själv för att jag hade låtit mig luras, och att tankarna fortfarande malde inom mig, så farligt var det väl inte???

Klart att du är värd en bira nu efter en lång arbetsvecka, så duktigt som du har varit,
och sååå synd det är om dig...

En enda lockelse och jag vet, jag hade åkt dit igen, för lång tid framöver...
För vad?, att återigen hamna i detta självömkningsträsket...
Man ger den ett finger, den tar hela handen, hugger av armen och fängslar resten av kroppen..

Så länge jag dricker alkoholen, har den mig i sitt våld...
Och man pratar bara om den fysiska nykterheten, inte dricka, inte göra något!
Vad man borde göra istället är just att GÖRA NÅGOT, kanske TÄNKA nyktert...
Att det finns inget med alkohol som kan förändra mitt sinnesstånd LÅNGSIKTIGT till det bättre...

Om jag vill ha en förändring, så måste jag göra den helt och hållet....själv!
Man kan få stöttning och artificiell hjälp, men beslutet, ja det ligger bara hos mig själv..
Det finns inget utanför min kropp som kan bestämma/få mig till att ta ett annat beslut...

Är jag rädd för att jag inte klarar av sociala sammanhang där alkoholen finns?
Istället för att fly bort ifrån den, pröva den, utsätt dig och bli starkare för varje gång du klarar det och VÄX som människa..!

Jag är idag en mycket starkare person inombords, för att jag har vågat visa mig svag...
Jag gav upp och erkände inför mig själv, ja jag är en alkis, och jag behöver förändra mig...
Förnekelsen var det som var det svåra att bryta loss ifrån min ryggrad, stoltheten bedrog mig!

Idag är jag stolt över att jag har en livserfarenhet mer, och att jag har lärt känna den där skådespelaren som emellanåt driver sitt drama med mig när jag inte vet vad som är beslutsamhet.

Jag bestämmer mig här och nu så slipper jag veligheten, om jag inte gillar färgen grön så bestämmer jag mig för det, här och nu...
Vad jag tycker imorgon?, ja det är morgondagens problem, det beslutet tar jag imorgon,
och man FÅR ändra sig, tjurighet/envishet utan anledning är en rädsla i sig...

Man ska inte vara rädd för en förändring, chanserna kommer inte dagligen...

När jag ligger som ett vårdkolli på ålderns höst, ska jag inte ångra mig för att jag var för feg i alla fall, och inte tog för mig av de erbjudanden som delgavs mig...

Ett av de större kan jag redan säga nu, att jag inte valde att fortsätta kröka bort mitt liv...

Och jo...jag mår faktiskt mycket bättre idag än vad jag gjorde för tre år sedan,
alkoholen tog en våldtäkt på mitt inre vid varje tillfälle...

Det får den inte nu, och för en tid framöver, men som sagt, jag tar nya beslut hela tiden...
Men jag är fortfarande övertygad om att den skapade i stort sett ALLT elände jag hade då...

Med det som upptog en hel flaska med bekymmer tidigare, ryms i en kapsyl idag...

Och idag...så har JAG kontrollen...

/Berra

Har varit en lång och härlig semester. Naturligtvis är det svårt att låta bli att dricka när man har all-inclusive på resan och alkoholdrinkarna är gratis men inte de goda fruktdrinkarna. Lyckades hitta en vänlig bartender som tog sig tid att blanda jordgubbsdaiquiri utan rom åt mig och lät flera dagar bli att dricka vin till lunchen och inte alltid till middagen heller.

Jag ifrågasätter allt i mitt liv och önskar väldigt ofta att jag levde ensam. Träffade en läkare på ny beroendemottagning som gav mig antidepressiva tabletter - detta har jag aldrig velat äta tidigare utan tänkt att det kanske är alkoholen som gör mig ledsen. Han trodde både och och att jag behövde tabletthjälp för att ta mig ur drickandet. Han var också noga med att poängtera att det är jag som bestämmer. Jag är den enda som kan se till att jag inte dricker - ingen annan. Det hjälper inte att valsa runt i vården och prata med än den ena än den andra, få massa råd och mediciner. Man måste själv ta ett beslut. Vi får se om anti-deppmedel är något för mig - hoppas att jag blir stark och glad. Stark nog att ta mig ur mitt äktenskap eller se till att förändra det till det bättre. ATt ta mig i kragen och leva mitt liv som JAG vill (att ta reda på vad jag vill)

Blev förtjust i en väldigt ung man på semestern (herregud, snacka om 40-årskris.
Har fått veta att jag har en tumör i levern. Det kan vara en av fyra saker varav den ena börjar på c. Jag har inte druckit sedan i söndags och tänker att jag inte skall dricka mer nu. Nu får det vara nog. Förrvirrat, visst?

Idag ska jag inte dricka och faktiskt inte imorgon heller. Kramar till alla vänner som kämpar därute!

helt torrt men ändå......

http://psy.gu.se/aktuellt/nyheter/fulltext/kvinnors-serotoninsystem-i-h…