Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa

Hej vännen! Hittar inte din tråd? Visst har du en tråd? Har du ringt? Det är nog viktigt att du gör det. Jag förstår precis vad du tänker. I fortsättningen kommer det att finnas där att läsa när du söker annan vård. Men det kommer ju även att ske om du i värst fall inte söker hjälp...i värst fall åker in för ngt alkoholrelaterat akut! Det finns "Sammanhållen journalföring", men du kan avgöra till vissa delar om vad som ska spärras. Då syns det att det finns spärrade uppgifter men de får bara nödöppnas vid mkt allvarliga fall. Typ medvetslöshet. Så är det meningen det ska fungera...givetvis kan man inte lita på det då det är människor som jobbar i vården. Läs om patientdatalagen; www.1177.se och datainspektionen.se/lagar-och-regler/patientdatalagen eller regeringen.se/sb/d/10671.
Men är det inte det viktigaste att du får hjälp? Nu låter jag kanske dum, men du verkar vara en fantastisk kvinna och jag vill inte se dig kasta bort ditt liv. Du är så nära nu. När du har handen på avtryckaren ;-) eller har du redan hunnit ringa? Var stolt över att du söker hjälp. Vi andra är ju imponerade. Skämmas för att du är sjuk? Finns inte! Kram/R

Lelas

Du får mig att skratta här vid datorn, Dompa! :-)

Får man önska sig en färg på Pianorow? I så fall önskar jag mig blå med vita knutar.

Kram!
/H.

Stigsdotter

...vad det står i våra journaler! När jag låg på sjukan i höstas för min galla kom där en sjuksyrra och meddelade att de mätt upp mina Campral efter läkares ordination. På ngot sätt kändes det skönt: de har koll på mig över hela linjen! Strunt samma om flera instanser ser att jag behöver en viss medicin - det är ju ändå så det är så varför hymla med det?

Ring, ring, ring säger jag. Tänk på alla skattekronor du bidragit med, nu är de dags att hämta ut dem ;-)

ÄnnuEnVindåre

Tack för support! Bra tips Dompa att kolla reglementet. Jag ska ringa dem också och fråga hur de gör. Ni verkar inte vara lika paranoida som jag, det är ju skönt :).

Min erfarenhet från vården är att blir man stämplad som "etyl" så hamnar man sist i alla prioriteringar och alla listor för höftledsoperationer och så vidare. Men saker kanske är ändrade här i världen sedan dessa erfarenheter (inte mina personligen men ändå) för 20 år sedan.

Hoppas ni får en skön vecka och tack igen!

Kram från ÄEVD som inte har en egen tråd

PS har ni kollat svd.se om hyperkänslighet? Kolla hemsidan artikeln hänvisar till, tror det var hsperson.se, och gör testet där! Det är dagens teori jag har om oss, att vi får högt på den skalan. DS

Dompa

...det förklarar ju saken. Oj, vad jag letade efter din tråd...men du bor på alla trådar ;-) Lite som ett andeväsen. Du är hemskt välkommen hit! Här följer vi gärna din kamp. Kolla runt lite och ring ditt samtal...om du orkar. Morgonkram till dig/R

Dompa

Blå med vita knutar. Ska den andra ha samma färg? På den hade jag tänkt mig att vit tak med lite svarta brädor. Lite piano sådär... Här går livet sin gilla gång.
Idag ska vi på field trip in till staden...inte allihopa men några av oss. Ska bli kul. Shoppa lite sommarkläder. Innan detta avskydde jag shopping. Nu är allt som bryter av välkommet. Ska kanske ta mig ngt att dricka i solen på en uteservering. Vad nu man dricker på en uteservering som inte är alkoholbaserat? Spännande! Ha en skön dag i vårsolen. Vi har iaf. sol. Fan vad gott!!! /R

Nynykter

Jag har tidigare kommit i kontakt med begreppet högkänslighet. Stämmer klockrent på mig. Samtidigt vill jag gärna undvika denna "etikett" eftersom begreppet verkar locka rätt många hyper-hyper-sensitive persons som i och med att de är HSP betraktar sig som "utvalda", som "hör" vad andra tänker, talar med djur ( och får svar tror jag?), ser spöken och mycket annat. Jag har lite svårt för det där att det skulle vara något övernaturligt eller märkvärdigt med att vara HSP. Kanske beror det på att en släkting till mig säger sig vara HSP och det är såååååå jobbigt för den personen att alltid höra andras tankar. Samma människa är helt oförmögen att lyssna på mig och ge mig respons om vi har ett samtal bara vi två! Men det är kanske fullt upp med rösterna inuti huvudet...

En reflektion som jag själv har gjort är att highly sensitive persons i många avseenden liknar barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer, till exempel alkoholistbarn som lär sig att blixtsnabbt läsa av omgivningen och reagera på den. De BLIR hyperkänsliga.
Någon annan kanske har erfarenhet av eller synpunkter på detta intressanta ämne?

Nynykter

viktoria

Även jag kan svara "ja" på de flesta påståenden som stämmer överens med HSP. Och även jag ser dubbla sidor av myntet - att vi som har dessa personliga egenskaper absolut existerar - vi är sensibla för intryck och hudlösa på ett annat sätt. Men jag måste också noga akta mig för att skriva mig fri från ansvaret att behöva ta hand om alla jobbiga känslor som "andra bär skuld" till, jag har ett ansvar att lära mig förhålla mig till denna känslighet och se att jag själv kan göra val, att allt inte alltid bara "drabbar" mig. Det finns en risk att hamna i offerkoftan för sådana som oss - och det är sällan ett charmigt personlighetsdrag. Mycket intressant reflektion du gör där, ang dysfunktionella familjer och den magkänsla/intuition dessa barn utvecklar för att skydda sig själva. Måste fundera ett par varv till kring detta.

Lelas

Ja, samma färg på båda. Och det blir ju jättefint med pianotak! :-)

Här hemma i verkligheten skall vårt hundraåriga palats få nytt tak i sommar, det kommer göra gott.

Kram!
/H.

viktoria

...en tanke till kring detta med att vara hypersensibel person. Att vara extra känslig kan betyda att man är extra sensibel för andras behov och önskningar, har stor empatisk förmåga och stark intuition. Men det kan också betyda att man är lättpåverkad, lättgråten, lättkränkt och alltför hudlös (dvs egentligen det som kännetecknar instabilitet)
Att ha nära till sina känslor och sin känsla är bra, våga ha tillit. Men att vara styrd av sina känslor är något helt annat - mindre bra. Inget påstående alls utan en lite yvig tanke. Kanske inte heller helt färdigtänkt. F´låt att jag kluddar i din tråd Dompa.

ÄnnuEnVindåre

Nynykter jag snackar inte med rävar och sådant jag snackar mest med vinpavor. Och får ganska dåliga svar..... :)

Nu blir det väldigt personligt men för mig är det som att jag liksom finns för att det behövdes någon som skulle tillfredsställa min mammas alla känslomässiga behov. Vi pratade om det häromdagen faktiskt (vi har gjort en otrolig resa under livet till min stora stora glädje) att det hände aldrig inte någon gång att någon bekräftade mina negativa känslor eller frågade hur jag mådde eller såg att jag hade det svårt ibland, som barn har med kompisar och annat.

Jag var inte en egen person. Sedan när jag var 20 fick jag struma. Vaknade en morgon och KUNDE INTE svälja mer. Då bestämde jag mig för att bryta med mamma och gick i terapi i några år. Som inte lyckades radera ut alkogenen tyvärr.

Min upplevelse är att jag i rätt stor utsträckning lärde mig att stänga av den där förmågan. Jag hade ett jobb i massa år efter på en sådan känslomässig arbetsplats där alla min kollegor gick i terapi på företagets bekostnad och alla beslut fattades känslomässigt. Shit vad mycket stryk jag tog när jag ville att ordning skulle råda. Men det var nyttigt för jag är mycket bättre på att hantera kollegor och konflikter nu.

Ok långt inlägg men det som jag ska komma till är att jag inte är i det där inkännandet på samma extrema sätt idag. Det jag känner nu är när någon är så riktigt fasansfullt förtvivlad att magen ramlat ner och ut. Det kan vara okända i kassakön.

Det är otroligt intressant att det här kommer upp för jag stod på en bro i förra veckan och funderade på om det var dags att försöka öppna den där dörren till den där känsligheten igen.

Vad tänker ni Nynykter och Viktoria, har det förändrats över tid för er, hur ni är och hur ni hanterar er själva?

VD

Nynykter

Intressant det du skriver Viktoria. Hyperkänslihghet har verkligen två sidor där baksidan kan vara instabilitet. Jag tror som du att vi som känner igen oss i HSP-kriterierna måste lära oss att förhålla oss till känslor och intryck, inte regeras av dem. För egen del tror jag att mitt vinpimplande var en strategi för att orka med de jobbiga intrycken och känslorna. Men som nykter märker jag att allt blir mycket enklare. Jag har börjat märka att jag blir modigare och törs säga precis vad jag känner och tänker. Konstigt nog har jorden trots det inte gått under :-)
Ja Dompa, ursäkta att jag och Viktoria sitter här och snackar medan du har mobiltelefonsrestriktion. Jag kanske kvistar över till Viktorias tråd någon annan dag och fortsätter diskussionen där.
Gonattt alla fantastiska kämpande människor!

Nynykter

Hej vindåren! Nu skrev vi om varandra. Det var först för något år sedan som jag först hörde talas om hyperkänslighet och för mig blev det en stor Aha-upplevelse. Jag har alltid haft en känsla av att det är något fel på mig, att jag är FÖR känslig, bryr mig FÖR mycket. När jag läste om HSP fick jag en förklaring och började känna att jag är helt OK. Fick också en förklaring till varför jag mådde så dåligt på mitt förra jobb där jag hamnade i en väldigt sjuk grupp som hade väl utvecklade mobbningsmönster. Väldigt många mådde dåligtbdär, men det var få som pratade om det. Jag KÄNDE det hela tiden.

För mig har det här funnits hela tiden och inte ändrats. Jag har som sagt bara försökt döva känsligheten genom att dricka. Fast det fungerar dåligt. När man dricker blir man ju spattig och ryckig och kanske ännu mer känslig. Dessutom har jag på grund av alkoholen tvivlat på mina känslor och reaktioner. Det är så himla skönt att kunna se nyktert på allt! Ta ett steg tillbaka och fundera. Hmmmm, varför känner jag så här. Jag har också börjat bli mycket mer medveten om min överdrivet ansvarstagande sida. Väldigt bra det med. Jag kan ligga på soffan och läsa böcker istället för att oombedd rycka in och "rädda" någon annan.

Det här blev kanske lite osammanhängande, men på nåt sätt hänger det ihop tror jag. Medberoende och känslighet.

Godnattkram!

Dompa

Godmorgon Babes!
Jag har bjudit in VD att "bo" här om du/hon vill. Så ni får gärna ha era diskutioner här när ni ska nå VD - om du/hon själv vill. Att jag har mobiltelefonrestriktioner passar ju bra. Nu finns det en "VD" tråd att hänga i. Har själv inte hunnit läsa artikeln som VD hänvisade till, har ju bara två timmars mobil per dygn. Jag måste erkänna att mycket ni skriver om går högt över huvudet på mig. Men man behöver inte förstå allt.
Själv tycker jag bara att det är bra att ni hittat "likasinnade". Morgonkram/R

ÄnnuEnVindåre

Tack Dompa för att jag får skriva här! Mycket trivsamt ställe din tråd.

så tänker jag...... att denna vänlighet......kan det vara så.... att den öppnar för en.... eh..... möjlighet att..... öh..... du..... i en framtid..... kan tänka dig...... att gifta dig med mig, OCKSÅ?

Och annars, hur går det för dig? Visst bad du om att få lite extra tid på holkbyggarbootcampet?

Kram

Dompa

The more the merrier! Vi konverterar! Eller startar en sekt ;-) . Jodå, jag sitter lite extra på bootcamp! Men då kanske du kan räkna med en NYKTER make...bra va? Kram/R

Dompa

...känner mig helt känslokall, eller kanske är det tvärtom...helt hudlös eftersom för många känslor far omkring. Det är nu jag skulle behöva -jag skriver med flit behöva - den där whiskyn, eller en öl. En grogg kanske. Sitter i hammocken på gården, solen skiner, våren är här och jag längtar. Längtar efter det liv jag hade (ibland var det fatiskt bra), när jag själv fick bestämma, läs; När jag fick ta den där whiskyn. Det är som solen, hammocken och det andra inte "räcker till". Vill förhöja effekten. Inser med sorg att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna göra det. Tror visst att jag kan gå tillbaka till ett "normaldrickande" ett tag. Ngn öl en kväll med vänner. En drink på semestern. Ett glas vin till maten...och jag kommer att fixa det!!! Kanske ett år, kanske längre, men sedan kommer kvällarna med whiskyn efter jobbet att dyka upp som ett djävla brev på posten. Så nu sitter jag här och sörjer min bästa vän, hon som alltid fanns där (min personliga alkoholdjävul är en kvinna, en mor, en älskarinna eller en bästa tjejkompis men även en ho.., en häxa och den som får mig att offra alla andra) Jag saknar henne så. Jag saknar henne lika mycket som mina ongar. Fult? Sjukt? Yep! Jag kommer att sakna henne från gång till gång...länge...inte hela tiden, men jag tror inte jag kommer att glömma. Jag känner mig ENSAM, en ensamhet som ingen annan kan bota...inget annat kan bota. Ingen terapi i världen kan få mig att glömma min bästa vän. Jag är en trogen kille - på gott och ont. Dämpad är mitt namn idag. /D

lessenfrun

Det är ju galet att man sitter här och tycker ditt "kärleksbrev" är så vackert...
Men det är ju så. En kärlek, en skilsmässa.. Tungt och vemodigt.

Men våren kommer hur vi än väljer att tackla den.
Du är grym, kom ihåg det!

Dompa

Du är också grym, verkligen och jag tycker så mycket om ditt nick "lessenfrun"... Jag tycker att DET låter vackert. Fast det är ju sorgligt...namnet...som säger så mycket. Det låter ju också galet...att jag tycker så. Kan det vara våren som spelar oss ett spratt? /R