Senaste kommentarerna i forumet

Känns lite som om jag svarade goddag yxskaft @Se klart …och jag är nykter! Fick för mig att du skrev om tacksamhet…fast att grunden är frisk och stark i det nyktra livet är ju faktiskt något att känna tacksamhet över även om livet gör sig påmint av diverse olika saker. Det blir lättare att hantera det där som gungar då tänker jag.

Kram🥰

Tack goa @Se klart för ditt inlägg❤️
Ja, det finns mycket att vara tacksam över. Mina barn har lärt mig mycket om mig själv, andra människor och livet i sig självt. Barn och ungdomar som jag mött i mitt arbete har genom att berätta sin berättelse gett mig ett förtroende som jag är så tacksam inför numera är det föräldrar som ger mig det förtroendet. Jag lär mig och är tacksam🙏🏻

Låter som du har haft en bra jul, Se klart🥰 Det känns som om du tar vara på stunderna ..den ena efter den andra.

Kram😍

Godkväll Annabell
Men så måste väl sagor, fabler och berättelser ha kommit till? Alla rädslor och farhågor som vi fått översätta till allt från Nangijala till Mordor. Gräsänder, Muminmammor. Jung eller Bergman eller Norén höll väl också på med Tjatterfjantar? Sen var de ju gubbar så då blir allt lite mer akademiskt eller litterärt men same same tänker jag. Att klä på rädslor och farhågor, leka med dem. Tänker att det är människans bästa gren, fantasin, att kunna flytta runt sina oroshärdar och låta dem leva utanför, i någon annan, så bra sätt att hantera livets demoner.
Att inte dricka är sannerligen en rädsla.
Att dricka är en annan.
Vad jag ofta håller framför nosen, eller åtminstone det första året, var att jag tyckte mig skönja en utveckling i denna gamla inkrökta skalle.
Att vinet var så TJA-TIGT att jag till slut bara ledsnade. INGET kul hände. Inget mer kul än exakt det kul jag kunde förutspå. Noll mer. Ofta mindre.
Nu tycker jag ibland att jag är lite svävande materia. Jaha hur ska det nu bli med allt?
Troligen går den frågan över till nästa vecka då jag börjar jobba och vet exakt hur det blir med allt pga så lite ledig tid.
Men det är i grunden mer äventyrligt att vara nykter än full, eller bara halvfull, redan där liksom strandar det riktiga äventyret. Så tror jag.
Kram ✅🎄💕

En annan dag…jul!

Så var den slut, julen 2021, och jag är tacksam och nöjd med den.
Den förlöpte med alla sina behag, inget att klaga på, alls.
Det är alltid mycket stress innan och för all del under, det finns många anledningar till att känna att man behöver stressa av med just alkoholen, men icke!
Orkade inte fixa med en massa julbelysning i år, så det blev bara slingan runt farstukvisten som sitter uppe året runt numera, men bara tänds under december.
Glögg har vi druckit men inte alls lika ofta som förr, kanske fyra gånger under december.
Vi firade självaste julen hos svåger och svägerskan med våra och deras barn, det blir trångt runt bordet med de två små som tillkommit de senaste året.
Det blev lugnt och gemytligt, ingen fylla alls, trots några snapsar till sillen, jodå jag smakade dem alla och för en gångs skull fann jag en som smakade gott med en kraftig kanelsmak, eldboll om man översätter den till svenska, men den var alltför stark i hettan av alkoholen, önskar att den fanns som alkoholfri.
Som vanligt dras man med i drickandet och blåsan ömmar av att vara sprängfylld under kvällen och natten, den är inte van att dricka så mycket numera, det tillsammans med en ökad prostataförstoring med ålderns rätt gör att det börjar bli lite jobbigt att pinka.
Jo jag är glad att jag inte behöver hälla i mig en massa öl enbart för berusningens skull, det skulle inte funka med min nuvarande blåsa..
Idag bjöd vi in min sida på julfika, de allra flesta är redan trötta på all julmat.
Det blev fullt hus, högljutt och kvalmigt, men så är det när vi träffas, det ingår liksom i konceptet.
Brorsan har fått en ännu fläskigare rullstol så han river nästan halva huset, dörrkarmarna är snart ett minne blott, och genom den nya glasdörren ut till uterummet är han förbjuden att passera.
Ikväll körde han på en bokhylla så en lampa åkte ner i golvet, det blev glasskärvor över hela hallen.
Allt för att han ville ut och röka, suck!

Imorgon är det återigen en fyradagarsvecka, hoppas den blir lugn, precis som dagen innan julafton.
Orkar inte att rycka ut på brandkårsutryckningar när vi i min grupp är halverad.
Alla tycker att deras saker är viktigast, pressad av produktionstrycket.
Vi har tiodubblat produktionen senaste 4-5 åren och inte hunnit med att uppdatera maskinparken.
Och vem startar en taxirörelse i en gammal Volvo amazon?
Det finns mycket att önska om jobbsituationen, och min kropp har börjat säga ifrån.
Det knäpper och knakar i lederna, kan inte stå på knäna längre och har svårt att ta mig upp och ner ifrån golvet, och allra helst krypa under golvet som är bara knappa 60 cm högt.
Bara fem år kvar till pensionen, om jag håller ihop tills dess…

Man blir äldre men också lite klokare, som att alkoholen inte längre har något i mitt liv att göra.
Jo jag håller mig kvar på forumet, kanske mest av nostalgiska skäl, försöker ”betala” tillbaka det som forumet gav mig i det viktiga inledningsskedet när nykterheten var färsk.
Och jag håller med er, forumet är inte vad det en gång var, förändring är bra har jag tjatat om förut men helst ska det gå åt det bättre hållet, vilket jag inte tycker att forumet rent tekniskt har blivit.
Det mest vitala är ju de som skriver i den i ord och skrift, och det är ju absolut det viktigaste.

Så tack för era inlägg i min tråd, det värmer.
Och tvärsemot alla andra tonåringar så ska den här tonåringen inte börja botanisera bland alkoholhaltiga drycker för att experimentera sig fram i lusta.
Han eller hon har redan en ryggsäck full av livserfarenhet med just alkoholen och allra längst ner i botten finns små fragment av sådant som var kul med alkoholen, men för att komma dit måste man gräva sig igenom en sörja av ångestframkallande minnen, och det är inget man vill återuppleva.
Locket är på medans jag fortsätter min vandring med min ryggsäck, men jag tror den läcker lite i botten då den blir lättare ju längre tid jag vandrar…

Berra

Tack för så fin uppmuntran 🥰. Ja, alla sätt som funkar är bra sätt 😃! Det ÄR skrämmande och ledsamt att alkohol kan ta över och ödelägga människor… Det här med att det är en själv som bestämmer, att det är ett val, att det är så enkelt som att inte ta första glaset, är sant. Och det blir lite lättare (för mig) att erövra och äga känslan av detta, om jag avväpnar det jag har att övervinna. Lite mindre överväldigande otäckt och svårt blir det ju onekligen, om man stoppar in farligheterna i en berättelse om tjatterfjanten, gräsanden och gränsvakten 😊. 🦆❤️

Även om att räkna nyktra dagar blir mer för mig att vara duktig än att faktiskt ta det till en djupare nivå så är det iaf dag fyra idag. Vilket inte hänt sedan i slutet av april! Det känns verkligen som knaskanaler är på i min hjärna och det känns svajigt…imorgon blir det utmaning då det där jäkla Systembolaget öppnar igen!

Godnatt😴

Vad glad jag blir att höra att det går bra för dig! Jag tycker också att det är en stor motivation att tänka på hur skönt det är att slippa bakfylla och ångest. Jag tror också att det är viktigt att påminna sig om varför man slutat, det är lätt att börja lura sig själv att det inte var så farligt... Det där tillfället att ta tag i livet och bli nykter kommer inte alltid lika lätt, så det gäller att köra på och hålla fast i sitt beslut tror jag. Njut av nykterheten och unna dig andra goda saker istället!

Spännande det där med distans. Att från längre håll så upplever jag att jag har smugit in till det nya livet med små steg. Men naturligtvis finns det en "den som drack" och "den som inte dricker". Och i tid finns det bara en ögonblick mellan dessa två. En brytpunkt, ett beslut.

Att bli till som "en som inte dricker" tar dock tid. Först är man något mittemellan. Metamorfos so to say...

Det blir bra det här. Samla på dig lite dagar. Läs mer om A och allt den gör. Ta hand om dig 🌸💚🙏

Tack snälla för fina och kloka svar. Det värmer verkligen 💖.
Jag mår inte riktigt bra idag så skriver mer senare i veckan.
Kram

Vår2022! Kebne1! majken_r!
Tack för uppmuntrande kommentarer!
Kram på er 🤗

@Charlie70 så som jag känner dig efter min tid här på forumet så tänkte jag nog inte att du skulle tänka offerkofta eller egoism men jag var tvungen att fråga. Och...det är ju faktiskt väldigt lätt att glömma av vad man har och istället se vad andra har...jag är inte bäst på det men jag har blivit bättre.

Alkoholen blir ju en flykt från ensamhetskänslorna eller vilka känslor det än månde vara. Jag tror att jag under hela mitt liv har känt en rädsla för att bli ensam eller att bli lämnad. Jag är absolut inte rädd för den ensamhet som jag väljer själv som nu ikväll när min man är borta. Ok, jag har inte valt den men jag inget emot att vara ensam hemma. Jag är inte heller rädd för att bli lämnad av min man dvs att han skulle lämna mig för en annan kvinna. Inte på så vis att jag inte tror att det finns någon bättre men jag känner mig trygg med att det är vi. Den första natten efter att min man hade fått sin cancerdiagnos var jag SÅ rädd...kunde inte sova och hade panikångest...var tvungen att sitta på trappan för att få luft. Under lång tid var jag rädd inte för att han skulle dö i cancern men vetskapen om att det var ingen självklarhet att vi skulle få leva länge tillsammans utan faktiskt att döden kunde komma emellan och skilja oss åt. Idag är jag så mycket bättre på att hantera just dem känslorna. Har pratat mycket om det i terapin. Om min man dör före mig så kommer jag klara av det. Som du kanske minns Charlie så är jag ju sladdbarn, lite överbeskyddad..jag blev inte så pushad att stå på egna ben...jag ville SÅ mycket men hade inte tillräckligt med mod själv att våga. Jag har känt mycket skam för min rädsla över att bli ensam...att den tagit stor plats...men jag är bättre nu på att hantera den. Och Charlie...jo skriv mer...jag vill bara bli förstådd inte skyddad...så skriv...jag vill höra din berättelse.

Jag förstår din flicka, bio är något speciellt. Jag kan förstå att hon kommenterar när hon tittar med tanke på sin funktionsvariation fast somliga kommenterar ju även utan att ha en funktionsvariation. Men det är då fasen att folk inte kan förstå...Jag kan känna igen liknande berättelser från föräldrar som jag möter i mitt arbete...Var finns förståelsen?!?! Klart att ni ska fortsätta att se Disney-premiärer..Och jag håller verkligen tummarna för att ni ska komma iväg och åka skridskor imorgon. Hoppas hoppas att det ska funka!!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...du är så klok...ja, du är beundransvärd..å du fortsätt att skriv...vad det nu än är...

Varm innerlig kram!

@majsan_nu du är magiskt bra! Kram💕

Ångest symtomerna som Jocke har/hade känner jag precis igen mig med.
Går igenom exakt samma sak.
Nykter i 20 dagar nu pga av att mitt hjärta började slå dubbelslag hela tiden.
Blev fruktansvärt rädd och efter 2 gånger på akuten med blodprover och EKG som visade mycket bra konstaterade man ångest, stress dålig kost.
Sedan pratade vi om diafragman som jag ska få röntgen till.
Men man skrev ut omeprazol som jag tycker hjälper mig men magen omvartannat blir tokspännd och då kommer dubbelslagen som ett brev på posten i alla fall.
Ångesten är hemsk.. de är magen, halsen, hjärtat som spökar men läkarna säger att allt är ok.
Undrar hur länge detta ska pågå?
Har inget sug efter alkohol mer men jag vet att det hjälper för stunden speciellt jäger 75cl / dag.
Men nu försöker jag kämpa utan alkohol. Fruktansvärt jobbigt när magen blir spänd o dubbelslagen kommer. Sen är det sömnen som spökar, svårt att sova och sen vakna väldigt tidigt… orken o glädjen är rätt segt…
Annars har jag allt i livet jag kan önska mig men ångesten sabbar allt… och jag tror att det kan vara någon slags abstinens tillsammans skapar ångest för jag sedan ska göra ett misstag och ta till alkohol för o bedöva mig.

Tack för alla goda råd och support. Det är en resa att göra men allt känns väldigt jobbigt och verklighetsfrämmande, som en konstig dröm bara. Men det är bara att inse - det här är mitt liv nu.

@Varafrisk offerkofta och egoist/egoism är två ord jag INTE tänkte när jag skrev mitt inlägg. Jag tänkte nog snarare på tacksamhet för det man har och så gjorde jag kanske ett dåligt försök att beskriva min vägran att känna mig ensam när jag är (ofrivilligt) ensam. Att du känner tacksamhet för din familj råder det ingen tvekan om!

Kommer just från bio med flickan. Årets Disneyfilm, den har vi hemma men hon ville så gärna se den på bio. Jag rotade fram några kronor ur plånboken och så drog vi iväg. Flickan kommenterar gärna filmer högt när hon tittar, så även i dag. Jag bad henne vid flera tillfällen prata tystare och hon kämpade, men ibland gick det inte. Och som ett brev på posten blev det kommentarer från en ung kvinna som var där med sin pojkvän. Jag förklarade läget för henne men hon gav sig inte förrän jag sa att vi tittar färdigt på den här filmen sedan kommer vi ALDRIG mer gå på bio igen. Det är OK sa hon... Jag tänker med en suck att om man går på en barnfilm en söndag eftermiddag så kanske man får räkna med att sådant här händer. Här i Stockholm kan man välja att gå på filmen en mindre barnvänlig tid om man vill se den i lugn och ro. Att se årets Disney-premiär är en av få saker som får flickan ur lägenheten så det kommer vi fortsätta göra. Hon har inte så mycket annat.

När jag tänker vidare så undrar jag om inte alkoholen fick mig att känna mig ensam och kanske lite udda. Den gjorde mig begränsad i mitt inre på något sätt. Nu är jag mer vidöppen för mitt inre, har inget att dölja och då känner jag mig också mindre ensam. Vet att du vet. Vi får fundera vidare på det här med ensamhetskänslorna. Jag är uppvuxen på raka motsatt sätt som du och vi är i grunden olika. Har inga syskon, fick träna mig på att vara ensam redan som mycket liten när min mamma arbetade. Därför kanske jag inte ska skriva mer om det.

Låter härligt med simningen. Vi planerar för skridskor i morgon. Håll tummarna för att det funkar och vi kommer iväg!

Kram!

Hej @Ase 💗 Ser att du har fått många råd i din länk. Den länken som vår2020 tipsar om tittade jag på en del när jag åt antabus. Kuratorn på rådgivningscentrum tipsade om den. Jag tyckte att den var bra, jag förstod lite mer varför jag kände en sådan tomhet och trötthet. Ska nog kolla igen.

Allt gott t dig💗kram💗

Missade att skriva….kanske det viktigaste…. som jag ofta skriver på exempelvis Facebook…. att helger nödvändigtvis inte är fantastiska utan att det finns mycket ensamhet i samhället..igår pratade man även om ensamheten man kan känna fastän man är tillsammans med andra människor..jag har funderat på att vara med som volontär när kyrkorna går samman, lagar mat och bjuder på för den som vill komma in i samkvämet🙏🏻❤️ jag tänker att ensamhet är något viktigt att prata om att lyfta vetskapen om den existerar.

Hej @varafrisk
Jag läste tillbaka i min egen tråd från förra året och blev påmind om mina barns megagräl på annandagen som resulterade i att jag grät mig igenom kommande dagar. Jag skrev att jag var som ett durkslag och det stämmer bra, jag grät massor och av tusen skäl. Barnens bråk, min pappas svåra covid. Det var en fin jul ändå, jag hade inte gråtit på lång tid. Två av barnens relation präglas i viss mån av det där grälet. Det är okej. Mycket är helt okej i det nyktra livet för grunden är frisk och stark. Önskar dig sköna promenad-dagar! Stor kram 🥰

Tack för att du tittade in @Charlie70 :) Ja, jag vet inte riktigt vad du ville säga med ditt inlägg för jag vet inte om du tänkte att jag hade offerkoftan på eller om du tänkte att jag var lite egoistisk i mina tankar...att det bara handlade om mig....eller kanske att väcka mig liksom...att inte lägga energi på vad man inte har utan vad man har...och att jag då ändå har det väldigt bra. Jag vet inte...men det skulle ju kunna var några tolkningar...hur som helst så kände jag ..att jag fick inte fram mitt budskap....eller jag vet inte om jag hade ett budskap. Hur som helst så har jag ingen som helst önskan om att ha fullt hus på högtider eller inte annars heller för den delen. Och som sagt var vi drog vinstlott i år som fick ha barnen samt svärdotter hemma på julafton vilket innebär samvaro för mig/oss. Även om jag inte vill vara utan min syster samt skulle önska att få träffa en del av släkten ibland så betyder inte det att det var bra på julen...att det var en jul så som jag ville ha den....och framför allt inte mina barn. Sedan vi började fira jul ensamma har våra barn mått mycket bättre i det...ingen som kommenterar osv. Men det har varit jular som varit tuffa då vår dotter inte mått så bra eller har dragit iväg. Så jag har gjort/gör vad jag kan för att få en helt ok/fin jul och likadant med nyår. Kanske låter detta som ett försvar men det är nog mer menat som en förklaring. Om det låter som jag tog illa upp så gjorde jag inte det utan det fick mig bara att fundera några varv till, Charlie70:)

Vad ville jag då säga med mitt inlägg? Jo, det handlar väl om att jag inte är tillräckligt grundad i att vara rofylld i mitt egna sällskap vilket triggar lusten att dricka. Om jag inte ska välja att känna vad jag känner...det är på den känslan jag dricker...jag behöver mer stå ut i känslan jag känner...inte bli bitter...inte välja alkohol. Och så finns även en längtan att känna att sig behövd, att någon har lust att prata med mig...visst kan jag ta kontakten själv...men har gjort det så många gånger så jag har tröttnat...det är därför jag även vill välja andra vägar...träffa nya människor.
Jul- och nyårshelgen...är inte så enkel att välja nytt utan det är mycket tradition...det är därför vi har valt att gå på bio på Juldagen under många år, och gärna även någon musikgudstjänst.

@Soffi Så kul att du tittade in! Ja, det är väldigt mycket tankar på alkohol....kan verkligen köpa jämförelsen med en radio som står på och skvalar....det är som ett brus som pågår hela tiden...och nu försöker det verkligen utmana mig. För även om systemet är stängt och jag inte har druckit alkohol på fyra dagar så finns ju beroendet kvar....det känns som om det finns i varje cell av min kropp ...så fruktansvärt obehagligt...Så hos mig finns också många knaskanaler....och jag tänker att jag behöver skriva om dem annars är risken att jag tänker på en rosa elefant!! Hihi...

Det blev ingen hundpromenad fastän det var vackert väder utan det blev en timma i stadens badhus, simmade i ca 40 minuter. Ensam i bassängen större delen av tiden. Men nu dags för raggstocksstickning igen samtidigt som jag ska lyssna på Stina Wollters julaftons program.

Kram till er alla:)

God fortsättning alla!
För min del har julen varit helnykter såhär långt. Lockelsen att ”bara ta ett litet glas” är såklart större när det är helg och semester och lite feststämning. Jag har hållit emot genom att påminna mig själv om hur dåligt man mår nästa dag (fysiskt och psykiskt) och hur man alltid känner efteråt att det INTE var värt det! Dessutom är det ju skadligt för kroppen och för alla ens relationer. Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor💪

Hoppas allt är bra med alla er andra!🍀🌷

@Ase Så många svar du fått, jätteintressant att läsa eftersom jag också är så trött... Jag har inte några ytterligare synpunkter men kanske det ändå skulle vara bra att prata med vårdcentralen o höra vad de säger...
Du får jättegärna skriva o berätta hur du gör! Jag ser fram emot att höra hur det går för dig!
Skickar en stor uppiggande kram 🤗

Härligt @Varafrisk !

Tack för kommentar i min tråd, jag blev så glad att läsa att du har en nykter jul!🤶🧡
Angående det där med att skriva om att må dåligt ... jag har varit så dubbel till det, jag vill ju skriva att allt är toppen för att jag är nykter. Men, så insåg jag att det har hjälpt mig mycket med personer som delar om motigheter - för livet är inte lätt alla gånger! Och det hjälper för mig att skriva om det jobbiga, hjälper mig få distans och analysera och komma fram till att -Nej, alkoholen löser ingenting.

Tankar. Ja, de kan verkligen plåga en ibland. Bengt Renander (Närvaropodden) brukar likna dem med en radio som står på och skvalar, vi styr inte vad som sänds, och det som sänds behöver inte styra vad vi gör - om vi inte vill.
För i min radio finns verkligen riktiga knaskanaler 😂! Försöker byta kanal när det går igång. Funkar ibland att hitta en fin kanal men ibland blir det bara skrap och brus och något ännu värre.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här .... men, du beskriver mycket tankar på alkohol. Det är fullt naturligt! Det har vi alla här! Ffa i början, det minskar med tiden. Och när det drar igång - tänk för guds skull INTE på en rosa elefant 😉😉😉.

Du fixar det här!
Kram!

@Ase grattis till fyra månader! Jag kan skriva under på den där tröttheten. Jag skulle till och med säga att för mig tog det sex månader innan min hjärna stabiliserat sig i sitt nyktra tillstånd. Det var många ups and downs och sug som inte ville ge med sig. Men efter halvåret var det precis som om min kropp och hjärna kom överens igen om den nya nyktra balansen i mitt liv. Så kanske du ska avvakta lite med att kolla upp eventuell depression.

Kram!

God fortsättning @Varafrisk! Beundrar dig för ditt stickande. Hoppas hälen löser sig i dag. Vill bara ge en bild av min jul och kommande nyårsfirande. Exmaken blev sjuk så det var jag barnen och deras morfar. Morfar är en lugn typ, säger inte mycket, "tränger sig inte på". Barnen tycker om honom. Flickan har svårt med de flesta besök i vårt hem, inklusive morfar tydligen, för hon höll sig på sitt rum i två dagar. Åt knappt något. Sonen satt på sitt rum och tittade på sina filmer, morfar i vardagsrummet och tittade på sitt. Jag lyssnade på ljudbok. När morfar åkt hem kom flickan ut från sitt rum. Nu planerar vi för att lägga pussel, spela spel och gå på bio (obs att man behöver vaccinationsbevis för det sedan 23/12). Jag vet inte vad jag ska säga. Det har varit lugnt men inte så värst mycket samvaro. För nyår har jag inga planer. Har inga "fria" kompisar att umgås med så jag kommer vara hemma själv. Min pappa frågade och jag såg att ha reagerade när jag sa att jag skulle vara själv. Barnen ska vara hos sin pappa och jag gissar att sonen kommer hit för att sova sen, han har liksom bosatt sig hos mig på heltid (vilket jag är mycket glad för, inte för att jag skulle bli ensam utan för att han behöver struktur och riktig mat).

Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. Kanske att jag väljer att inte känna mig ensam trots att jag är det på något vis. Men vi är olika du och jag och jag har full respekt för din önskan om fullt hus vid högtider och andra tillfällen. Jag har också levt så när vi var gift och älskade det! Men för mig har det blivit lite som att var sak har sin tid och jag gläds mycket åt det jag har och tänker bort det jag inte har. Kanske har det att göra med det där om att leva i nuet och trivas med sig själv.

När jag tittar ut ser jag att du kommer få finfina hundpromenader i dag. Ha det fint Varafrisk så hörs vi snart igen.

Kram!

@Ase Grattis till fyra månader✨
Tänkte på dig och hur du mår och kanske denna film på youtube förklara lite av ditt tillstånd. I stora drag handlar det om att signalsubstanserna i hjärnan behöver tid att repareras och finna balans, återhämta sig och det är individuellt beroende på hur mottagliga vi är och andra omständigheter. Dopaminet som påverkar oss att må bra, som att njuta av god mat, slår över när man dricker alkohol och när man blir nykter, vill man få den kicken som alkoholen ger, får man inte det ter sig livet grått och trist. Enda sättet att få normala dopaminnivåer är att vara nykter och låta hjärnan återhämta sig. Under återhämtningen, nykterheten, sjunker nivåerna och det är ett jobbigt tillstånd.

Det handlar också om något som heter postakutabstinens, PAA. Det kan ta upp till 3-6 månader men det går över. Symptom är typ de som infinner sig första veckan man är nykter.

Den har gett mig mycket kunskap om hur hjärnan påverkas av alkohol och motiverat mig till att vara nykter.

https://youtu.be/OqUg9ehXiYw