Senaste kommentarerna i forumet

@Rehacer menar hoppas du hade fin dejt💕

@Rehacer hoppas du hade en dejt💕

Vara nöjd. Kan det vara så enkelt ? Att man helt enkelt måste vara nöjd utan att dricka. Anpassning helt enkelt Nya perspektiv. Fotboll som ikväll har ju tidigare inneburit öl. Ikväll blir det bättre med läsk eller möjligen alkoholfri öl. Bättre fokus. Dessutom ännu piggare imorgon 😄👍. Lätt är det då inte alltid. Under lunchen pågick en slags övertalningskampanj om att det är väl klart du ska ta några öl. Tror och känner dock nu att det är bäst att helt avstå.
Tack till er alla som skriver här. Ingen nämnd, ingen glömd.
Kriga på och kämpa 💪.

@Mirre1 tack så mycket för stödet!

Hej @myran_76! Så himla starkt av dig att ta kontakt med öppenvården! Du är garanterat inte ensam om att problem har eskalerat under pandemin. Att befinna sig fysiskt på jobbet är nog den spärr som många har hållit sig i…

Med hemmakontor är det ofta ingen som vet att man sover lite extra eller dricker under arbetstid 😕 Så har det varit för mig också tyvärr. Eller jag har inte druckit på arbetstid, i alla fall inte före kl 15 och då har jag stämplat ut. Då har jag hällt i mig desto mer istället.

Jag vet inte om det kan hjälpa dig men jag försöker se det som att det var ganska ”bra” att det eskalerande ganska fort. På det sättet gick det fortare att komma till insikt om vad jag håller på med. Hade det varit normala tider hade det också ökat men mycket långsammare och då hade jag inte varit här inne förrän om flera år. Jag har ”tjänat tid” som nykter alltså… hehe. Jag försöker iaf tänka positivt 😬

Har du varit inne och startat upp självhjälpsprogrammet? Gör det om du inte redan gjort det! Jag skrev ner läget första dagen och det är redan nu, efter bara ett par veckor, väldigt bra att kunna läsa vad man skrev. Det påminner en om varför en förändring behövs.

Jag hoppas att den här tråden ska kunna funka likadant. Jag vill kunna komma ihåg panikkänslan över de där blodproverna tex. Vi är nog många som är lite av experter på att bagatellisera efter ett tag.

Starta en egen tråd så kan vi följas åt kanske? 🙂 Vi fixar det här!!

Tack 👍. Trodde jag skrev i samma tråd men ska försöka hålla mig till den andra och se om jag kan ta bort denna.

Rent spontant , anser jag inte att du behöver det om det nu går bra. Bra jobbat 👍💪.

@majsan_nu låter vettigt att prioritera vad som är viktigt och nödvändigt att göra så att tid för reflektion finns. Du kämpar på bra!
Ha en bra dag🌺

Hej alla ❤️
Tänkte bara höra av mig hur det går👍🏼 Tagit antabus i ca 2 månader🤗❤️ Vill verkligen lyckas, går hos en KBT terapeut som verkar bra, tyvärr får jag bara gå sju gånger. Bättre än inget. Tack åter igen för att ni finns och stöttar ❤️ Stor kram 🥰

@Förstört allt
Åå du har en tuff tid framför dig…men verkar ha många runt dig som vill dig väl ❤️ Det är fint och en jäkla skatt egentligen. Du tar tag i allt du kan och mer kan du inte göra. Jag hoppas så att du snart kommer kunna förlåta dig själv (inte förminska eller försköna menar jag) och se framåt i små steg.
Jag hejar på dig!

Mitt alkoholfria liv rullar på 👍
Känns bra, har mycket annat att ta tag i som jag skrivit om tidigare... Krafterna till övriga problem borde ju öka! Är säkert så men det tar kraft att vara alkholfri också. Summa summarum - tid att vila o fundera är viktigt för mig. Så jag har ännu en lugn o stillsam dag. Försöker lägga upp o prioritera vad som är nödvändigt att göra just idag!
Önskar er alla en sån dag som ni vill o önskar! 🤗 kram

@Mirre1 tack. Jag mår väldigt dåligt och sånna ångestkänslor, förstår inte att jag satt mig i denna situation. Haft många jobbiga möten i veckan, inskrivning på beroendekliniken, polisförhör och möte på soscialkontoret på grund av orosanmälan som kom in från tne när jag blev omhändertagen. Har även pratat med min läkare och är fortsatt sjukriven 50% tills den 8/12. Ska få tät samtals kontakt med genom beroendekliniken och min chef är stöttande.
Så tagit tag i allt och bett om hjälp från alla håll. Men är tufft.. inget sug på alkohol alls dock vilket är skönt. Men är mentalt tufft. Ska berätta för min bror och mina svärföräldrar vad som hänt, vi står de nära och tror de är bra att de vet om allt. Men så rädd att jag inte kommer kunna se de i ögonen efter det och att de ska tycka minsta om mig och tycka jag är en dålig mamma. Min sambo säger att det absolut inte kommer hända och att de kommer stötta men är så rädd att sjunka i allas ögon. Tack för att ni finns och är stöttande

@Mirre1 tack. Jag mår väldigt dåligt och sånna ångestkänslor, förstår inte att jag satt mig i denna situation. Haft många jobbiga möten i veckan, inskrivning på beroendekliniken, polisförhör och möte på soscialkontoret på grund av orosanmälan som kom in från tne när jag blev omhändertagen. Har även pratat med min läkare och är fortsatt sjukriven 50% tills den 8/12. Ska få tät samtals kontakt med genom beroendekliniken och min chef är stöttande.
Så tagit tag i allt och bett om hjälp från alla håll. Men är tufft.. inget sug på alkohol alls dock vilket är skönt. Men är mentalt tufft. Ska berätta för min bror och mina svärföräldrar vad som hänt, vi står de nära och tror de är bra att de vet om allt. Men så rädd att jag inte kommer kunna se de i ögonen efter det och att de ska tycka minsta om mig och tycka jag är en dålig mamma. Min sambo säger att det absolut inte kommer hända och att de kommer stötta men är så rädd att sjunka i allas ögon. Tack för att ni finns och är stöttande

@laser Hej. Ditt inlägg är det första jag läser när jag idag tagit steget och registrerat mig här. Jag är i ett läge där jag så tydligt ser att jag måste göra en förändring, men att jag inte klarar det ensam. Mitt alkoholberoende har eskalerat under mycket kort tid. En lång sommarledighet som innehöll en tuff episod med min 21 åriga dotter som blev väldigt sjuk bidrog till att jag drack vin dagligen. Inga mängder, något glas, men likväl dagligen. Det var dock när semestern var slut och jag började arbeta igen efter 10 veckors ledighet som jag märkte att vanan att ta ett glas vin stannande kvar. Och nu, bara två månader senare, är jag i ett läge där jag dricker dagligen. Jobbar jag hemifrån är det ca 1 flaska per dag. Är jag på kontoret är det mindre. Jag ser klart och tydligt hur snett jag hamnat. Dricker dagligen fast jag inte vill. Smusslar med flaskor, slänger urdruckna flaskor i återvinningskärl långt hemifrån, halsar direkt ur flaskorna ibland redan tidigt på morgonen, är skakig och har lite hjärtklappning när jag vaknar på morgnarna...Listan kan göras lång. Häromdagen tog jag ett stort steg och skrev ett brev till min bästa vän och berättade precis hur det ligger till. Det lyfte ett ok från mina axlar och bara att erkänna hur illa läget är känns modigt. Jag skrev även en egen vårdbegäran till en öppenvårdsmottagning. Och idag skapade jag ett konto här för att få ytterligare hjälp och stöd till förändring. För en förändring är nödvändig om jag inte ska skada mig själv eller min familj som betyder allt för mig. Det är mycket skam och skuld att ha gått över gränsen på detta sätt. Även svårt att se på mig själv som alkoholist med allt vad det innebär. Men så är det. Jag är beroende av alkohol och är därmed alkoholist. Jag hoppas på stöd, uppmuntran, delade erfarenheter och pepp från detta forum.

@TappadIgen Tack! Väldigt skönt att få lite uppmuntrande ord. Jag får försöka stå ut och tänka ”This too shall pass”.

Fast jag fattar inte varför jag panikar över det här? Det finns andra grejer i mitt liv som det vore rimligare att få panik av. Det är som att hjärnan desperat letar efter topics att gå bananas kring.

@ TappadIgen
Hej! Tack för svar. I min region syns inga provsvar alls i journalen. Jag bad läkaren skriva in dem i anteckningarna. Det skulle hon, men hon sa att hon ringer ifall något ser galet ut.

Provtagning i fredags. Hade varit nykter i 12 dygn innan dess.

@laser Så ta du det lugnt. Hade något varit heltokigt så hade du nog känt av det vid det här laget. Det är normalt att känna ångest i det här läget. Det är många som gör det helt i onödan. Försök att fokusera på ditt eget mående just nu. Jag vet att det är svårt, men provsvaren kommer i sinom tid. Det här kommer nog att bli bra.

@laser skrev:"Fan. Betyder det att det är så illa att de vill kalla dit mig?"

Man gör olika i olika regioner, från vad jag förstår. I min journal så kan jag ju välja om jag vill sen uppgifter nyare än 14 dagar, av någon märklig anledning, eller inte. Alla läkaranteckningar o.s.v. dyker upp omedelbart, men provsvar går inte att se förrän efter 14 dagar. Kopplat med den i många avseenden tyvärr värdelösa sjukvård vi har numera så är det såklart att det kan ge upphov till mycket onödig ångest.

Men det är knappast så att resultaten skulle varit så illavarslande att de håller dem från dig. När tog du proverna? Om något ser heltokigt ut kommer de kontakta dig snarast.

Knappt vaknat innan jag loggar in på 1177 för att kolla om det kommit provsvar. Hjärtklappning. Inga svar än.

Fan. Betyder det att det är så illa att de vill kalla dit mig?

Måste försöka somna om.

@Varafrisk 🌟♥️
Tänker och hejar på dig!🍀👏👏👍
Kramar🍃💕🍃

Ja, kolla upp smärtan och gör nåt åt det. Jag är inne på tredje året med svår smärta och jag tänker att jag inte ska ha ont om de inte hittar någon orsak. Det borde inte du heller ha. Man ska inte kunna ha sönder sin kropp bara av att vara i den, då borde den också gå att läka. Så iväg nu till läkare, naprapat, kiropraktor, sjukgymnast etc.
Jag har börjat med mediyoga och jag undrar om inte gårdagens pass gjorde underverk, man kan ju hoppas. Men man går ju in i en avslappning, andas och töjer och fokuserar på kroppen. Tror att jag faktiskt lyckades slappna av hyfsat i kroppen för första gången på tre år (eller ännu längre). Man spänner sig så hemskt av smärtan och av oro för smärta. Tror att det förvärrar smärtan och kanske också förhindrar blodflöde och syresättning av hjärnan. Nu kanske du har testat en massa lösningar redan? Men jag har helt klart druckit på smärtan för att alkoholen också har en lindrande och avslappnande effekt. Hade jag varit nykter när det kom hade jag kanske stått på mig mer i vårdkontakterna, och varit mer medveten i ett tidigt skede. Hoppas du (och jag) hittar ut ur både det och alkoholen. Jag är förresten ute ur alkoholen sen drygt ett år, så men har haft några återfall och vid ett par av dem har det nog varit rent smärtrelaterat. Man blir oerhört trött av att ha ont.
Hoppas daten gick bra. Spännande.
Jag tror att jag fick vänta lite löngre än 2 veckor på fördelarna med alkoholfrihet. Typ ett par månader innan lugnet infann sig och känslorna blev mer tydliga och mådde bra. Men första gången jag slutade hade jag heller inte ont och just smärta tär ju på ork och humör. Dock älskar jag att jag inte dricker nu eftersom känslor, ork, initiativförmåga är bättre. Tycker jag är mer levande.

Och en sak till. Jag är vaken såhär sent pga tokpanik. Jag nyss tagit blodprover. Jag har lite kroniska åkommor som jäklas och som bl.a. orsakar extrem trötthet. Jag behöver utredas vidare. Gissningsvis, eller snarare allra troligast, har inte alkoholintaget bidragit positivt så att säga och nu är jag sjukskriven sedan ett tag.

Ett av testerna var BPeth, ett annat var ALAT. Gissa om jag bokar! Varför vill läkaren ta de proverna? 🤯 Jag har inte pratat om mina problem med alkohol (hey! fram tills för drygt två veckor sedan hade jag ju typ inga problem 🙄). Nu håller jag på att krypa ur skinnet av panik för vad proverna ska visa. Jag är inte redo att prata med läkaren! Det är inte en person av det slaget som jag vill prata med. Jag har nyss krävt att få byta läkare pga oerhört respektlöst bemötande av den tidigare. kan ju inte byta igen! Jag har desperat berättat om min situation kring alla besvär men utelämnat vinet. Jag står inte ut med tanken att läkaren ska se på provsvaren och… ja, vad? Jag vet inte, men jag faller fritt.

- Hej Skam, ses sen. Jag måste nog gå ut och ta lite luft 😰

Hej. Det står lite still kring hur jag ska starta den här tråden. Det är både helt tomt i skallen och samtidigt totalt överfullt. Jag är rädd att ”jinxa” känslan av att det här ska gå bra.

Nåväl. Jag börjar och så får jag fylla på eftersom.

Jag registrerade mig här för 17 dagar sedan. Det känns som en hel evighet sedan på många sätt. Det var en söndag efter att återigen ha betett mig som ett as. Tokfull på vin hemma tillsammans med maken. Jag ballade ur. Fullständigt. Igen. Det har hänt orimligt många gånger tidigare. Jag har bestämt att det får vara nog men likt förbannat hamnat i samma läge igen. Ja, ni vet 😏

Jag vet inte riktigt vad det var med just den här gången som skakade om mig så helt in i märgen.

Var det att jag ansökte om skilsmässopapper kl 2 på natten? Att min verklighetsuppfattning var så in i helskotta skruvad att jag ”innerligt, ärligt och fullständigt tvärsäkert” skulle skilja mig från han som är min stora kärlek?

Kanske var det att jag några dagar innan på råkat svara på ett telefonsamtal från en kollega? Jag trodde inte att något skulle märkas. Det gjorde det kan jag säga. Sällan haft sån ångest som morgonen efter!

Eller var det att jag insåg att jag hade mer ångest över att ha sluddrat inför en kollega än inför mina barn!? Att jag skämdes mer inför det faktum att jag svarat i telefonen onykter än för att jag skickat efter skilsmässopapper! Snacka om att ha tappat greppet totalt och gått fullständigt in i fasadhållandet utåt. Hur i ******* kunde jag hamna här? Mina barn och min man är det bästa jag har! Hur är det möjligt? Hur kan jag utsätta BARNEN!

Så jag registrerade mig här. Det kändes lite som att hoppa från högsta trampolinen. Panikrädd men det är bara att kliva rakt ut och ta resten som det kommer liksom. Än så länge har jag inte gjort magplask men jag vägrar låta mig vaggas i något förrädiskt lugn.

Jag har inte druckit sedan den där lördagen. Jag har läst och tänkt, skämts och skärpt till mig, och kanske på något sätt accepterat läget?

Jag tror att jag behöver ett ställe där att jag kan skriva av mig. Jag har försökt med vanlig dagbok men jag tror jag behöver ”kasta mig ut” där någon kanske läser och ser. Det dyker upp så mycket tankar, skam och oro som jag behöver få ur mig.

När jag inte vetat hur jag ska hitta någon ro i situationen så har jag gått in här och blivit lugnad på något sätt. Här behöver jag inte skämmas. En fristad liksom. Fantastiskt! All cred till er alla som delar med er.
Tack 🙌

Jag blev så söndertjatad så jag smakade pyttelite för att det kändes enklast @Rehacer helst hade jag undvikit för att jag fick sug men som tur är bara på lördagen. Känner mig märkligt bestämd i att jag inte vill dricka just nu, sådär som man brukar känna sig på morgonen när man vaknar bakis 😀. Om två veckor ska jag åka utomlands över en helg och hälsa på en vän. Jag tror att det kommer att bli svårt att undvika alkohol helt då och det känns lite jobbigt. Jag har inte satt något mål, har svårt att se att jag aldrig mer kommer att dricka. Jag vill bara inte ha suget hela tiden och då är det bra mycket lättare att låta bli helt. Jag drack alkohol senast den 16 oktober 🙌🏻 Mer än två veckor, det är bra jobbat av oss!

Hur går det för dig? Det du delade berörde mig och jag har tänkt på dig.