Senaste kommentarerna i forumet

Saknar redigera-knappen, saknar ibland gilla-knappen. Förstår inte heller varför inte texten tex ”3 nya inlägg” försvinner när man läst inläggen. Saknar att skriva.

🍁🍁🍁

Då är ledigveckan här .. min dag 8 som helnykter! Jag har som jag skrivit tidigare varit orolig för denna vecka, men just nu känner jag ett väldigt lugn inombords. Ska greja på med saker som skulle varit gjort för längesen men jag valde att dricka vin istället. När jag dricker blir jag helt jäkla handlingsförlamad och får inget gjort alls. Skönt att slippa fundera över vad jag ska hälla i mig nu, för alkohol är en ickefråga . Blir det jobbigt har jag bestämt att åka till min dotter och hennes små barn då blir nykterheten enkel.

Åh vad jag känner med dig och dina rader 💕.
Jag vill inte ens vara med min särbo för tillfället för vi möts inte mentalt.
Imorgon blir det en ny dag som jag måste se som en lyckodag trots sorgen.
Styrkekram 💕

@Annabell @Andrahalvlek och @Sattva tack för era svar.
Har under dagen som gått låtit frågan få ligga och bearbeta passivt. Har förstått att det finns flera sätt att förhålla sig till frågan och tänker att jag så småningom kommer landa i vad som blir väst för just mig. Kanske försöker jag lättvindigt skjuta undan den men har för nu tagit beslut att låta det ligga lite på framtiden. Fokusera på här och nu, bekanta mig med den konstanta nykterheten, kämpa mot begäret som när det bjuder upp till dans hela tiden vill mig åt det motsatta hållet.
Dagen har varit tuff. Inte direkt suget på vin, det har infunnit sig vid några tillfällen men överskuggats utav en bergochdalbana i andra känslor. Jag har varit glad, ledsen, glad, uppgiven, glad, arg, uppgiven, irriterad, glad, orolig och just nu känner jag mig tom och ledsen.
Träffade min särbo en stund och den kvällsstunden på grund av alla känslosvallningar blev inte bra. Eller jag vet inte om den blev dålig men jag tror det, att jag sabbade kvällen på grund av humöret. Att jag inte var glad och tillgänglig. Jag är nog rädd för att inte duga som jag är. Ytterligare en känsla som jag tidigare kunnat trycka undan med hjälp av en förträfflig berusning. Det känns som om jag passerat in i medelåldern men har endel omogna känslor eller kanske bättre beskrivet outvecklade sidor kvar. Jag vill tro att även de kommer bli bättre utan alkoholen som blockering. Jo, jag tar mig ann utmaningen men ska villigt erkänna det ska bli skönt att få börja med huvudet på kudden några timmar.
Med tillförsikt och kram till er!

@Åsa07 Tack! Nu har det gått ett par dagar till - går väl både upp o ner... Men ändå framåt, en dag i taget! Hoppas det går bra för dig nu när du ska vara ledig lite... Håller tummarna o skickar en styrkekram 🤗

Jag kämpar på. Hur har du det? Varit mycket med pappa och hans flytt till äldreboende. Plus börjat plugga polska så varit fullt upp på dagarna. Men kämpar på bara haft ett återfall en dag i september. @Sisyfos

Tack @FinaLisa ❤️🤗!! Heja oss 💃💪🏼😊!

Söndag och utvilad! Tänk vilken stor skillnad det är att somna nykter mot påverkad av alkohol. Det svåra är att komma ihåg det när jag blir sugen på vin eller öl! Gäller att hitta ett sätt att " fira " att det blir helg utan att vakna bakfull.

@Annabell 🧡 God eftermiddag!🙋
Precis som du skriver är det!
Att spela hela filmen om och om igen är det enda att göra!
Det finns absolut ingen mening med att dricka då konsekvenserna blir så jäkla jobbiga!
Så jag är med dig hela veckan som kommer, heja oss!💪🤸🤸💪👏👏

Kram💚

@Kungslilja God söndag!
Inför mig själv säger jag att jag är alkoholist, för då påminner jag mig om hur nära det faktiskt var att ramla utför stupet. Nej jag drack aldrig dagtid, eller tog en återställare på morgonen. Men hela mitt tanke- och känsloliv var styrt av alkoholen. På ett, ur mitt perspektiv, ett sjukt sätt. I vilket fall, jag kommer aldrig gambla och dricka alkohol igen. Saknar det inte, behöver det inte, vill inte ha det.

@Kungslilja Det där är en process. Jag använder oftast begreppet ”alkoholproblem” eftersom det beskriver verkligheten. Jag har problem med att dricka alkohol - det blir för mycket och för ofta - och jag får problem när jag gör det. För mig är ”alkoholproblem” snäppet innan ”alkoholist. Tips: Kolla in Craig Beck på youtube, han förklarar skillnaden väldigt bra.

Jag kommer nog aldrig ärligt tycka att jag är alkoholist, men min pappa var en alkis. Han dog till följd av sitt missbruk vid 61 års ålder. Det är stor skillnad mellan oss. Faktiskt. MEN jag traskade i hans fotsteg -och jag hade kunnat bli som han om jag inte hade satt stopp för drygt 600 dagar sedan.

Alkis är inget nedlåtande alls för mig, men man är inte sin sjukdom. Jag säger inte att min yngsta dotter är utvecklingsstörd heller. Hon har en utvecklingsstörning. (Eller intellektuell funktionsnedsättning (IF) som det heter med modernare term. Fast det tycker jag är lite fånigt, för mig är utvecklingsstörning helt oladdat. Det betyder bara att hon behöver viss hjälp och inte kan ansvara fullt ut för sitt liv - att jag är hennes goda man, att hon bor på ett LSS-boende och att hennes inkomst består av bidrag. Ren fakta, ingen värdering alls.)

Men som sagt, hur du tänker nu behöver inte överensstämma med hur du tänker om ett halvår eller ett år. Vi utvecklas hela tiden på vår nyktra resa. Den som lever får se hur det blir.

Kram 🐘

Hej Kungslilja!

Din tråd är så intressant att följa och du är väldigt stark 💪🏼⭐️. Jag hejar järnet på dig!

Det var tankeväckande för mig att ta del av dina reflektioner kring hur det känns för dig att använda ordet alkoholist… Jag är lite tvärtom när det gäller att häva ur mig ord till höger och vänster. ”Hallå där - jag är fullblods-alkis!” basunerar jag ut lite då och då till mina nära och kära… Inte så värst eftertänksamt eller ens allvarsamt alla gånger (fastän problemet är jätteallvarsamt för mig). Kanske är det här med om/hur man väljer att ordsätta det hela, en del av en strategi? Oavsett så tror jag att det i själva verket nog har liten betydelse i förhållande till att komma till rätta med sig själv och problemet. Ord är bara ord och det har inte tagit mig varken framåt eller bakåt att strössla min situation med olika ”epitet”, om man säger så. Jag tror att du gör rätt i att vara ”ord-sparsam”, vara rädd om dig själv och helt enkelt fokusera på själva resan mot att inte dricka alkohol mer. Precis som du gör! Tack för att du delade med dig av den här funderingen. 💞

Söndag morgon (20)

Morgon, vitgrå himmel.
Sedan jag slog upp ögonen vid 7.09 har ångesten börjat smyga sig på. Kunnat hålla den lite på avstånd genom att läsa och svara här i forumet. Det är inte ångest över alkohol utan arbetet.
Jag kan ärligt säga att jag HATAR måndagar. Eller rättare den katastrofala arbetsbördan måndagarna innebär. Med det sagt så punkt! (Ett tillägg över att jag är glad att systembolaget är stängt är på sin plats)

Jag har vagt tänkt över 2 saker senaste dagarna. Börjar med den minst farliga:
Borde jag inte gå ner lite i vikt? Dryga 2 snart 3 veckor kanske är lite för kort tid. Eller kanske har jag varit undernärd och att det är det som spelar mig ett spratt?

Så det farliga. Det jag verkligen inte vill skriva om:
Jag har inga problem med att erkänna att jag har ett alkoholberoende eller att jag missbrukar (sedan några veckor tillbaka har missbrukat alkohol för sista gången förhoppningsvis).
Men jag kan inte skriva: jag är... och så ordvalet för en person som har kroniskt alkoholproblem. Jag kan inte ens viska det tyst för mig själv. Jag har kunnat tänka tanken framför spegeln. Det är så långt jag har kommit.
Jag förstår inte varför. I vad haken ligger. Jag vet att det troligen i långa loppet mer stjälper än hjälper mig att inte kunna sammanfoga orden.
Ser ner på människor som precis som jag dricker för mycket gör jag inte. Många i min släkt dricker för mycket och vissa både nu levande samt bortgång har varit kraftigt alkoholiserade. Jag har vänner och bekanta som numera är nyktra till följd av kraftig alkoholkonsumtion. Jag tycker om dom hela bunten.
Finns det någon vinning i att kunna sammanfoga de orden? Eller går det precis lika bra med "jag är alkoholberoende"? För det klarar jag utan problem att iaf skriva och att vara öppen med här på forumet. (Inte än i övriga livet)
Jag är lite rädd för att trycka på spara måste jag erkänna. Samtidigt har jag lovat mig att vara sann och skriva om allt för att kunna ge mig en ärlig chans.

Nu har tiden flugit, jag och barnet behöver frukost. Så valet mellan att trycka på spara eller ej är det enda som är kvar.
(Såklart en fin dag och kram till alla *kram*)
Ok here we go... 1, 2, 3....´spara´

Så sant, kloka ord av Torbjörn.

Kram 🐘

Hej 💞! Efter tio dagar så vet jag att brukar börja känna att ”jaha, nu har jag skördat massor av fördelar flera dagar och det var ju fantastiskt kul. Men de kommer inte lika tätt och obvious nu… gud vad trist. Det är ju samma fördel idag som igår…”

Jag är otålig, impulsstyrd och skitdålig på att ha tråkigt. Det är ingenting jag kan bli av med i ett nafs, så det är lika bra att inse att det är med de försvårande parametrarna som den här resan ska göras. Resan fram till andra, riktiga och mer genomgripande förändringar och fördelar och ett liv i verkligheten.

Så nu punktar jag ner två nyckelfraser till mig själv, som jag eventuellt kan komma att behöva återvända till närmsta tiden:

* Det är lättare att stå ut med känslan av en grå tråkighet, en fullskalig stressreaktion, en frustration över att inte ”få” vara med och dricka - än det är att stå ut med känslan av att vakna och ha druckit. INGENTING är värre än det och att leva ett liv då massor av dagar är så, är bara rakt av hemskt!

* Vad du än tror och försöker inbilla dig, så ÄR du livrädd, ledsen och ångestfylld dagen efter att du har druckit. Tänk på allt som händer inom dig då och hur kämpigt det är att försöka lugna dig själv och låtsas som ingenting.

* Du kommer INTE att kunna vara med (dricka) en gång och sen hoppa tillbaka till nyktra dagar igen. Har ALDRIG hänt. Ändrar du mindset så gäller ”bytt e bytt”-principen och då vet ingen när (om) du ändrar mindset igen. Det är på inget sätt värt det.

Såja! Nu känner jag mig redo för dag 11 och för en ny vecka 🍁🌦😊. Kram! 🦆

Jag gör ett försök med en länk som det mycket väl kunde ha varit jag som skrivit. Visar återigen att vi alkoholister följer samma schema i vår sjukdom.
https://www.wellness.se/mental-halsa/a/pWGw7G/jag-maste-acceptera-att-a…

Tack för hejjarropen @Sattva =)
Även för, även om det direkt inte var en påminnelse, så om att det kommer komma fler sådana kamper att vinna.
Jo precis, äter Naltrexone nu. Har vid tidigare tillfällen tänkt på det du skrivit om att jag inte skulle få önskad effekt just p.g.a det. Det har hjälpt. Någon enstaka gång har tanken om att "jamen dåsa, då kan jag ju ta ett glas bara för att det är gott. Kommer ju ändå inte vilja ha mer" slagit till. Men med handen på hjärtat så har jag nästan aldrig tyckt att det första glaset smakar bra.
Låter härligt det du skrier om att du nu inte alls har sug. Grattis och bra jobbat till dig! =) Kan tänka mig det ligger mer bakom det resultatet än endast läkemedlet?

Önskar även dig precis som Rikan här ovan, en fin höstsöndag. Kram!

Kom på en sak till som kan vara viktig i det här sammanhanget. Har läst om det på anhörigsidorna och det är att när ett sånt här korthus rämnar så hamnar till viss del all fokus på den som missbrukat. Hen får hjälp. Vet inte om det är läge att säga till din fru att hon kanske behöver nån att prata med hon också. Ni har båda varit med om riktigt jobbiga saker och det sätter spår. Ibland på anhörigsidorna så har jag läst om bitterheten en del anhöriga känner när all fokus hamnar på den som missbrukar och hen förväntar sig och får uppmuntran för att hen blir nykter, medan den andra i förhållandet känner sig osedd.
Och ibland är helt osedd.
Nu har ju Tofu tyvärr raderat alla sina trådar( @Tofu ❤️), men jag tror att hon gjorde en så viktig resa när hon flyttade perspektivet från sig själv till de andra i familjen lite mer. Som Blenda skriver så spelar det stor roll att du är nykter. Börja där, och börja i dina goda sidor, det som var du en gång, före alkoholen. Ta ansvar för det som hänt och visa förståelse för din fru, men du behöver heller inte kräla i stoftet. Det du kan göra tror jag är att se dina familjemedlemmar, uppmärksamma dem, saker de gör. Lite lagom såklart, men visa att du ser just dem. Och gör det du tyckte om. Om det var att meka, gör det. Gör saker du mår bra av.

Snyggt jobbat med att låta bli vinet till räkorna @Rikan ! Det är ju annars en, tänker jag, betingad rätt vad gäller just vin. Att ni båda drack äppeljuice och inte enbart du måste också ha underlättat tänker jag? Hur kännas det att ha vin/alkohol hemma? Jag är säker på att jag inte skulle klara av det. Förlåt nu blev det många frågor.
Jag har aldrig heller vänt i dörren tidigare jag heller. En gång för säkert mer än ett år sedan hade jag plan på att ta en vit period. Då var jag inne, ställde flaskan i en låda vid kassan. Gick ut med dunkande hjärta. Fick en riktig ångestattack. När attacken var över åkte jag till ett annat bolag. Jag måste hålla mig så långt bort som möjligt helt enkelt *S*

Här är det lite molnigt ute men hopppas att solen skinit- och skiner på dig =)
Kram

@Strularen skrev:"Ja men vad ska jag göra, finns ingenting jag kan göra åt saken, håller mig nykter iallafall men det verkar ju inte hjälpa de heller så det spelar ingen roll vad jag gör"
Jo, det kommer att spela stor roll. Nykter har du alla chanser, om du fortsätter dricka har du inga.
Men du måste ha tålamod, något som vi alkoholister är dåliga på.
Det har inte gått särskilt lång tid, och tillit måste vi förtjäna.
Åter igen – ge din fru den tid hon behöver för att våga börja lita på dig igen.
Fokusera bara på din nykterhet, den är den nyckel som du behöver för framtiden.

Tack fina @Lillek @majsan_nu @Andrahalvlek @Varafrisk 💖.

I kväll har jag varit på fest och det har gått bra. Dansat, skrattat och sjungit och haft riktigt roligt😊.
Men det bästa av allt när klockan var tolv tackade jag för mig och tog bilen hem.
God natt 💖

@Strularen att göra fel är en sak. Men det betyder inte att man är fel.
Ge inte upp. Kram

Åh vad härligt med lite skog. Jag och exet dividerar fortfarande om landet som jag bara längtar efter och jag ska tydligen få ta det om och men liksom 😳.
Tidig kväll här. Ha det bäst💕

Jajamen - Dag 10 😊⭐️! Otroligt trött idag. Vaknade halv sex och vart så uppspelt över tanken på att jag skulle få somna om, så jag drev mig själv till klarvakenhet 🙄. Hängt i skogen och plockat vitmossa som ser ut som bolliga moln, som jag kan göra nåt kul av till jul 😀. Sista grillningen för i år och kvalmatchen blev det också ⚽️🥳. Noll sugen på att dricka, bara på att sova. Hoppas alla har haft en fin lördag ❤️! 😴🦆

Ja, jag håller med Tofu. Du har gjort fel, gjort bort dig, men det är bara en del av den du är och du tar tag i det nu och även om det var illa, så är det överspelat. Du kan inte leva ditt liv genom att betala tillbaka och skämmas. Att leva med skammen det gör du redan, men din fru kan inte ensam diktera er framtid. Det finns separerade som har dubbla bostäder där föräldrarna delar på en lägenhet och bor varannan vecka med barnen i huset. Det finns många lösningar.
Känns trist att de lämnar dig hela tiden, men det är kanske så att de har planer som måste göras. Kan du delta? Eller är du hemma för att ta hand om hunden? Som Tofu skriver så är det nog klokt att försöka ta tillbaka din plats i familjen. Du har tagit tag i livet, det är imponerande att du har tagit så många steg. Förhoppningsvis får du fler nycklar på behandlingshemmet. Lycka till nu och hoppas att du får krama dina barn lite.