Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Jag tycker du sätter ord på någonting viktigt när du skriver "...men jag lever inte som jag lär". Det tror jag ingen gör rakt igenom. Det är en del av att vara mänsklig <3

Så har dag 8 snart gått. Slutade arbetet redan lite efter lunchtid idag. I vanliga fall har jag alltid storslagna planer på att jag ska passa på att promenera hem, göra storkok/matlådor, städa eller någonting annat nyttigt. Resultatet blir aldrig så utan istället oftast stor alkoholfest, fira att jag kommit ifrån tidigt, har många timmar på mig att både bli riktigt berusad och nyktra till. Besvikelsen mitt i det påverkade sinnet över att jag inte har gjort någonting av det jag planerat gör att jag känner mig än mer usel, ringer några vänner, beklagar mig, ringer samma vänner en stund senare då jag glömt att jag nyss ringt dem. Gör storslagna planer. Dagen efter ser jag nattliga spår efter att jag oftast haft någon form av försök till att ändå hinna med någonting, oftast matlådor. Köket i kaos och det tillagade är någonting oätligt vilket jag ändå under fyllan ätit det mesta av. Sedan behöver jag gå igenom sms, telefonen, Facebook - hur ofta behöver jag inte låsa senaste inläggen? Avboka alla bokade "storslagna planer". Ångesten över vad jag sagt, gjort, vad folk tror. Skammen över hela situationen.
Så idag när jag gick från jobbet, ut och äta med sällskap, kom till restaurangen, såg sälskapet vid bordet bredvid som delade en flaska rött tänkte jag på det som @Andrahalvlek skrev ovan HALT. Och ja, vad hungrig jag var!
Sällskapet ville in i köpcentret. Passerade bolaget. Det är första gången jag gjort det och inte gått in. En känsla av stolthet (men ropade gjorde dom, flaskorna). Hem, lagade mat till barnet, rotade fram mina flera år för små träningskläder, följde barnet till aktivitet, gick till gymet, köpte kort och ställde mig på löpbandet. Såklart tungt. Vad annat att vänta? Så bäst som jag stod där och harvade slog det mig att: jag gör ingenting med måtta. Antingen gör jag det hela vägen in i kaklet (som ex med alkoholen, eller tidigare med löpning och träning i stort) eller så gör jag ingenting alls/flyr. Är det vanligt bland oss med beroendeproblematik?
Hur som, det blev en totalt annorlunda tisdag helt enkelt. Dock måste jag erkänna att jag är sugen som f-n på vin! Det riktigt ekar i huvudet och även kroppen. Men kanske är även det ett T på HALT? Som @Sisyfos klokt skriver: Trött. Jag är väldigt trött! Att hålla sig nykter, att ändra sina vanor, (även om nykterheten såklart ger energi) så tar det på krafterna. Jo jag är trött, men även sugen på vin. MEN det blir inget vin ikväll =)
(Istället lite läsning i andras trådar. Jag känner mig lite som en "smygtittare" fast jag vet ju att det inte är så. Vilka idéer vi kan ha, vi människor.
Jag hoppas att alla fick en helt ok dag, fin kväll. Längtar tills imorgon då jag åter få chans att dela, läsa och ta del av er.
Nu skäms jag lite men vill även slänga till en KRAM!, jag är så glad att ni alla finns.

@Gullranka Det går bra för mig vilket är skönt! Hur har det gått för dig?

Skriver inte lika ofta men känner att alkoholen inte är närvarande på samma sätt. Vet dock att det inte går att ropa hej utan ett måste är att fortsätta vara fokuserad. Känner mig nöjd så här långt! Hoppas det går bättre för er andra också!

@aldro Det är en bra början! En dag i taget. Varje dag du klarar är en bonus som ingen kan ta ifrån dig. Skriv gärna och berätta hur det går!

Tack för dina goda råd de ger mig en viss trygghet, har varit en otroligt jobbig dag har haft mitt första möte med krisgruppen här på mitt jobb min chef var också med hade tankar om att det skulle vara besvärande att han skulle vara med och att jag inte skulle kunna öppna mig helt, men jag hade fel det gick hur bra som helst. Har nu gått med i en process som kommer att göra mig ren, fick skiva på massa papper som jag knappt läste igenom innan jag skrev på fick också ta blodprov och urinprov så att dom ser om jag sköter mig sen blev det ett samtal till med en psykolog känns faktiskt ganska bra nu. Hoppas att du kommer att må bättre, det är bara att kämpa kämpa kämpa som gäller, just nu har jag tyvärr svårt att sätta mig in i andras problem beklagar verkligen det, men allt kommer som du säger att bli bättre tiden läker alla sår förhoppningsvis @Blenda

Åter igen...saknar verkligen redigera-knappen...har skrivit " och jag säger till min ro" men givetvis ska det stå ...och jag säger till mig själv..

God kväll mina vänner!

Nu ska jag försöka sortera liter grann och reda ut....för jag tänker att jag har varit lite otydlig...vilket inte beror på att jag har druckit alkohol eftersom min princip är att jag inte skriver här då. Det har hänt...men det är min princip.

När jag skrev om "hur långt man har kommit i beroendet" tänker jag inte att det är omöjligt att bli nykter men jag tänker precis som du skrev @Tofu att det försvårar. Kuratorn på Rådgivningscentrum har sagt att jag har med största sannolikhet kommit för långt i mitt beroende för att tex vara måttlig. Kanske är det inte jämförelsebart...men har vänner i min omgivning som har dragit på sig en alldeles för hög övervikt vilket påverkar hälsan...där till slut lösningen blev gastric by pass...Jag tänker ju längre det är gånget desto svårare dock inte omöjligt.

Och @Se klart jag har inte alls svårt för vad du skriver för jag är väl medveten om det hela men det skadar inte att bli påmind. Jag håller ju egentligen långt ifrån med vad alla skriver men kanske håller jag lite låg profil där för jag tänker att då blir det en väldig diskussion...när du skriver så är det på ett annat vis...du påminner utifrån hälsa, utifrån att det enda sättet är att sluta.

@Sisyfos.....och alla andra...jag förstår att det kan verka som om jag svänger...men mitt förstånd vet att jag behöver bli nykter...sluta dricka helt och hållet. Det är grunden inom mig....och det är kanske så grunden har varit för alla dem som försvann från forumet också...de visste precis vad som krävdes av dem men de lyckades kanske inte riktigt som de ville. Det är då lätt att sluta skriva...för det är skämmigt...och av egen erfarenhet vet jag att det är lättare att uppmuntra den som lyckas än den som inte lyckas. Men, jag fortsätter att skriva även om jag känner att nja...kanske skulle jag sluta skriva...

Jag vet att jag behöver bestämma mig..jag förstår att det kan bli så mycket lättare...jag tror att jag har skrivit detta så många gånger...och jag tänker att blir jag nykter kommer jag må så mycket bättre, får så mycket mer ro...och jag säger till mig själv...kan du inte fatta detta?? Det är därför jag tänker precis som kurator...inte tänka, inte analysera...utan handling. Jag vet, jag fattar, jag förstår...

@knickan...blir så glad när du säger att jag är omtänksam och stöttande...vet att även @ase har tackat för råd.
Åter igen...jag förstår..och vet mycket...men jag lever inte som jag lär.

Varm innerlig kram till er alla...och allra mest till er som kämpar:)

Hej.
De flesta här tampas mot dåliga beslut och kämpar på mot nya sundare vanor.
Så ensam är du inte på denna slingriga stig 💕.
Vad har du för delmål? Läs och skriv här så mycket du kan. Kram

Jag våndades mycket inför första tjejmiddagen i gänget där vi annars alltid dricker mycket bubbel, men det visade sig vara lite i onödan. Jag trodde att de skulle tycka att jag var tråkig och kanske ställa sig frågande och tjata osv, men alla var direkt med på noterna och peppade och uppmuntrade. Jag tror nog att de märkt att jag druckit lite väl mycket många gånger även om de kanske inte uppfattat det som ett jättestort problem eller så. Mina bästa tips om det går är att berätta ärligt för någon innan som du litar på, så att du har lite draghjälp om du börjar vackla, men behöver inte säga till alla exakt som det är om du inte vill. Och ta med något gott alkoholfritt att dricka, jag upplever att folk blir extremt stressade av att inte kunna erbjuda något annat än kranvatten, och då kanske de ändå trugar med något ”godare”. Heja dig!

@Sisyfos ORD!

@Annja Hej! Jag tycker att ju fortare man ” vågar” säga som det är, desto bättre. För egen del efter ca 1 månad. Med att säga som det är innebar för min del i början att jag då helt enkelt var tydlig med att säga att jag inte drack för att jag hade märkt att jag inte mådde bra av alkohol. För varje ny person som jag fick sagt detta växte min stolthet över mig själv rejält. Viljan att dricka tynade bort, och efter ett tag var jag enbart glad för att slippa dricka. Att inte vara det minsta orolig för vad andra ev har för synpunkter är otroligt skönt och gör att jag mår hur bra som helst sedan länge.😍 ( Nykter i snart 2 år nu) Att så tidigt som möjligt bli av med skammen, och vara stolt i stället är väldigt viktigt om du frågar mig.

Faktum är att jag kan se tydligt att många tyvärr aldrig lyckas få den där stoltheten över att inte dricka. Då kommer det ligga kvar ett skav av oro och skam som faktiskt är totalt onödigt. En del väljer då att försöka traggla med att dricka ”kontrollerat ” i stället, fast de egentligen kanske innerst inne helst vill slippa dricka.

Men, jag vet ju själv hur jobbigt jag hade med detta i början. Vad skulle jag säga till andra? 😱 Därför undvek jag alla sociala aktiviteter där alkohol var inblandat den första månaden. Körde med vita lögner helt enkelt, vilket nog var bra, annars hade jag nog lätt fallit för trycket.

Om du pallar, och känner dig säker på att du inte dricker på tjejträffen så gå dit och dra en vit lögn, eller allra bäst enligt mig. Säg bara sanningen helt enkelt! Var stolt för att du inte vill förstöra din kropp med en beroendeframkallande gift. 💪

@Strularen Tiden är din bästa vän nu, om du klarar av att vara nykter. Ge tiden tid.
Tilliten kommer tillbaka i takt med att dina nyktra dagar blir fler, men låt din fru ta den tid hon behöver för att våga lita på dig igen.
Jag började också missbruka alkohol för några år sedan då jag var rädd för att mitt barn skulle dö.
Nu försöker jag bli av med beroendet. Det är en tuff kamp eftersom jag samtidigt måste lära mig att leva utan den grundtrygghet som försvann när jag insåg att jag kanske skulle överleva mitt barn, en ohygglig tanke som nog aldrig kommer att lämna mig helt. Jag tar en dag i taget. Jag är mycket rädd och har ofta ångest, men allt blir värre med alkohol som du vet. Jag tycker du är mycket stark, modig och klok. Önskar dig all lycka!

Kan ju inte undgå att bli lite imponerad av dig Bullret. Tror aldrig du kommit dit där du är nu om du fortsatt att dricka. Och där du är nu, det känns som en bra plats med mycket fina insikter. Att trivas med sig själv, det är viktigt.
Tänker på det Andra Halvlek skrev om att hon gav upp lite om hon inte fick sällskap av mannen. Jag gjorde en längre period likadant. Orkade inte baxa både sambo och barn och fick ingen draghjälp. Började göra saker utan sambon. Barnen är snabbare att få med. Tänker ibland att det skulle vara lättare med någon mer likasinnad. Som också drar ibland. Där man jobbar som ett team. Då jäklar! Det händer ibland såklart och då är det bra och roligt.
@Bullret skrev:"Det gäller att trivas med sig själv för att kunna trivas med andra :)"
Du har så rätt i det här. Önskar att jag varit lika klok som du i din ålder! Därför är det extra kul att läsa din tråd. Så många insikter.

Morgon dag 8. Försovningsmorgon! Vill checka in men hinner inte skriva, vill tacka alla ovan. TACK!
Återkommer.
Med förhoppning om att vi alla ska lyckas även idag. Jag tror på oss! =)

Tack för att du skrev på min sida @Varafrisk. Du är alltid så omtänksam och stöttande. Tänk om du kunde vara lika stöttande och omtänksam mot dig själv. Kram 🥰

Ilska ja, det är lite svårt det där med känslor. Jag har haft ganska nära till känslor som ilska tidigare, inte varit rädd för att stå upp för mig själv när det behövts, men i relationer så vet jag inte alltid om ilska är det bästa. Det var ilsket hemma under min uppväxt och det ledde aldrig framåt. Jag var också ilsken på sambon när jag slutade, men släppte inte ut det. Stängde inte in det heller, på nåt sätt så kan man hantera det ändå, det handlar lite om att acceptera och förstå sina känslor. Riktar man dem utåt så är risken den att den input man får tillbaka bara gör det värre.
Men att stå upp för sig själv är aldrig fel. Det gäller bara att vara i det, och inte projicera på någon annan.
Lite så gör tonåringar tycker jag. Man får ta lite skit som har med deras ångest att göra. Bemöter man det med annat än ilska blir det bättre resultat.
När alkoholen inte lägger sig som en våt filt över alla känslor så blir även glädjen större.
Livet skarpare. Nu har du gjort en dryg månad. Tror det tog två för mig första gången innan jag verkligen fick en känsla av att vara ”här och nu.” Det var så underbart!

@Qwer1 Bra jobbat! Jag har funderat mycket på det där med ”alla dricker”. Det är inte helt sant, men det var också min sanning. Går man vidare i den analysen tycker jag att människor som inte dricker eller dricker mycket sparsamt får så mycket mera gjort och har ett i mina ögon ”roligare” liv. Det är väl roligare att göra något än att vara full och bakis. Att dricka ger ett sånt torftigt liv. Hur kul är det egentligen? Jag är mer ”avundsjuk” på kompisar som gjort roliga saker än de som lagt upp ett glas vin på FB.

Bra jobbat!
Och det är nog klokt att ersätta med sunda vanor. Det är en livsstilsförändring och ändrat sätt att tänka som måste till för många av oss.
Jag har också landat i att måttligt är en bra bit under risknivå. Sparsamt som någon uttryckte det. När ”måttligt” för mig betydde ”slappna av med alkohol på helgen” använde jag alkohol på ett sätt som inte längre fungerar för mig. Klokt att hålla ögonen på konsumtionen, så att den inte ökar. Alkohol får aldrig bli ”viktigt” igen, tänker jag.

Ångesten är total nu när man vaknar har en sån klump i magen det gör så ont, saknar mina underbara barn och min fru som inte vill veta av mig, om min fru skulle stötta mig skulle jag allting kännas lättare, men å andra sidan så har hon stöttat mig tusen gånger om jag nu tänker efter vad är det med mig, expert på att ta henne för givet, har inte uppskattat det hon gjort för mig förstår att hon lessnat, men jag vill inte tänka så älskar henne så otroligt mycket klarar inte att vara utan min familj 😢😢

Jag har tagit med a-fritt i såna sammanhang. Det du kanske behöver vara beredd på är att bli frågad och bli bjuden på alkohol. Beroende på hur du svarar - eller vilken förklaring du har till att inte dricka kan det bli lite olika. Jag har svarat lite undvikande och då vill folk bjuda. Då får man parera det.
Min erfarenhet är att det bara är i början som det är ett ”problem”. Och egentligen tror jag mest det är ett problem för de som dricker för mycket själva. Men ha en strategi och var beredd. När man blir lite trött där på kvällen och får frågan så gäller det att ha en plan.
Aw är lätt att avstå. Det finns alkoholfritt och då märker folk inte ens. Och de flesta verkar tycka att det är sunt. För de där det är viktigt att alla dricker - där finns det mer eller mindre problem.

Svår situation med sjukdom hos barn. Kan tänka mig att det är lätt att dricka på maktlösheten i den situationen och du drack även sprit. Jag tror att det är ännu lättare att fastna i ett oerhört negativt mönster med sprit. Jag blev helt knäpp de gånger jag drack det - nu säger jag inte att du är knäpp - men det kanske går snabbare att verkligen fastna och bli personlighetsförändrad.
Så oerhört positivt att du sökt hjälp nu. Jag tänker också att du behöver bearbeta ditt trauma. Som tur är får du nu hjälp ut den här situationen. Du har också fått nog känns det som. En bra början för att starta nytt. Du har allt att vinna! Och du har sagt stopp nu i en väldigt svår situation. Det är stort!

Jamen dåså, nu har du klarat ett eldprov. Jäkligt bra jobbat! Intressant tråd för att du beskriver så tydligt tycker jag känslorna du dricker på. Trötthet, maktlösheten och irritationen när barnet inte har gjort läxan och du måste kämpa med det, maktlösheten över jobbet, maktlösheten över alkoholen. Dialogen du beskriver har jag haft så många gånger. Första gången jag slutade var det på håret att jag gjorde ett inköp. Hade bestämt mig, men blev hejdad av att bommarna gick ner och fick den lilla lilla tiden av eftertanke som behövdes. Kände mig så glad när jag kom hem den gången. Efter det blev det lättare. Jag tycker du har en sån bra inställning. Målmedveten! Och jag tror att det är den absolut värsta tiden du upplever nu. Detta velande, denna ovana, denna falska vila. För det känns som om du är trött, eller så är det jag som läser in mina egna insikter i det du skriver. För mig blev vilan och återhämtningen så mycket bättre utan alkohol. Nån gång ibland känner jag numera att ”nåt” skulle behövas, men dricker man inte på det så får man vilan istället. Det är så mycket bättre. Och lugnet och stoltheten när du kan hjälpa ditt barn nykter. De små små sakerna i vardagen som blir gladare. För det är inte bara jobbiga känslor därinne i magen. Det är också glädjen och lyckan som har dränkts i alkohol. För mig är det den absolut största behållningen av att vara nykter. Att man lever lite mer. Så håll ut lite till, hejda dig om fötterna är på väg till systemet, bestäm dig för att gå en promenad först, ringa en kompis eller läsa din tråd. Kan nästan svära på att det blir lättare efter bara några dagar till.

@Kungslilja GRATTIS till din seger! Du klarade det!! Och ju fler dagar du investerar i dig sjäkv, desto större insats att förlora. Varje dag bygger ett värdefullt kapital💪🌷🌼👍

@Kungslilja Heja dig! Tänk på HALT (hungrig, arg, ledsen, trött). Åtgärda alltid de fyra punkterna om suget kommer vällande 🙏🏻 Det du upplever nu när suget anfaller är psykisk abstinens. Den lättar lite för varje dag. Jag fick vin-flashar då och då länge, men efter ett tag skrattade jag åt tankarn ”hallå, vart kom du ifrån?” Tänk på suget som en trotsig treåring. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt.”

Kram 🐘