Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni har vågat dela med er! Är ny här inne, 1a dagen. Läst runt endel. Har känt mig så ensam i allt dumt jag gjort genom åren men förstår nu att jag inte är det. En tröst. Såklart en sorg också, för rixångesten man har över det man gjort önskar jag ingen. Kommer säkert läsa om den här tråden många ggr som hjälp/stöd för att hålla mig nykter.
Kommer säkert komma på fler saker men dom jag minns på rak arm är:
* Skrivit en massa offentliga dryga inlägg på facebook både på min egen och andras sidor.
*Mailat myndighetspersoner sen kväll/nattetid i viktiga privata pågående ärenden.Varit arg. Stavningen sådär och upprepningarna många.
*Sjukat mig på jobbet alldeles för många ggr. Skyllt på ditten och datten.
*Startat bråk med f.d. partners (vilka just av den anledningen är f.d.)
*Haft sex med folk jag aldrig skulle haft sex med annars.
*Kissat på mig hemma i både soffan och sängen.
*Behövt få dropp på sjukan då bakfyllan inte velat ge med sig.
*Kopiösa mängder onödiga lögner.
*Bokar in/lovat saker jag inte varken egentligen vill (eller jo då vill jag, för då i stunden, mår jag så bra) göra vilka jag får avboka (med ytterligare en lögn).
*Talat i telefon med arbetskollegor eller chefer - samtalen är glömda dagen efter, minns inte ett enda ord. Att jag har jobbet kvar får jag tacka en högre makt för!
*Stulit
*Sagt saker jag aldrig borde sagt (även om jag kanske tyckt precis så) till vänner och bekanta. Sårat dem i onödan.
De 4 värsta sakerna är:
*Sagt jag blivit våldtagen av okänd person. Men mtp alkoholintaget så är det högst troligt att jag helt enkelt ville ha sex.
*Varit plakat ggr fler framför min dotter.
*Skrikigt och bråkat på min dotter (isf en vanlig lugn tillsägelse)
*Ljugit för min dotter: Sagt att jag behöver gå till affären för ditten eller datten men passat på att antingen gå förbi systemet eller helt krasst satt mig på en krog och svept ytterligare några glas vin.

Att skriva ner allt det här och ha läst inläggen ovan...jag hoppas som sagt att jag ska lyckas låta bli alkoholen från och med nu.

@TappadIgen Ok, tid,tålamod och vila när det behövs! Rutiner försöker jag att ha, speciellt kvällstid eftersom det är då mitt ev. sug är som värst. Har haft svårt att somna men de senaste nätterna har jag sovit tungt o kan nästan inte vakna... Äta vettigt är inte så lätt för mig, har tappat aptiten o gått ner massor i vikt. Försöker så gott det går... Tack för respons o tips 🤗

Min andra dag idag. nu jäklar ska jag vara lika duktigt som förut. jobbigt i början. men när man är inne på 3-4 vecka skriker inte hjärnan efter öl längre som den gör nu

@Blanka Det är roligt att höra av dig och att det går bra, eller i alla fall mestadels bra. Nu är det ju ändå över 9 månader sen du kom hit. Det där med att ersätta vinet, jag tänker att det inte finns någon rak ersättare och man kanske får tänka om lite där. Man tar ju kanske inte till något som har motsvarande funktion så att säga. Hur går det kring allt annat? Går du fortfarande på mycket hälsokontroller? Har du några andra planer framåt?

@majsan_nu Det där är inte alls ovanligt. För mig tog det ganska lång tid innan jag kom i synk. Det enda du kan göra är att lyssna på din kropp och ge den den vilan den kräver och var snäll mot dig själv. Möjligen kan det vara en idé att titta på kosttillskott också. Det är väl förvisso främst i början som man kan fundera på det och nu är du ju några veckor in. Alkoholen hämmar ju upptaget av en massa vitaminer och mineraler och det kan bidra till att man känner sig trött. Men det där kommer ju tillbaka av sig självt när man har slutat dricka, bara man äter vettigt så det är ju absolut inget måste.

Det jag gjorde var ju att jag hade en specifik tid jag behövde gå upp så jag gjorde en läggdagsrutin som gjorde att ja kom i säng i tid och kände jag att det inte räckte så gick jag i säng ytterligare något tidigare och så sov jag så mycket det krävdes. Sömn är ju viktigt för att återhämta sig och för att kroppen ska kunna reparera sig så man får ha tålamod och låta det ta den tid det tar.

Hej alla o välkomna ni som är nya/nygamla!
Går in på min fjärde vita vecka idag o har hamnat i ett trötthetsstadium... Svårt att vakna till ordentligt. Kanske en reaktion på allt som hänt mig den senaste tiden??? Skulle vilja kommentera mer än jag gör, ligger lite lågt just nu... Önskar alla en fin dag 🤗

Tack själv Ase ! Visst är det så att jag också behöver läsa såna här påminnelser lite då och då. Och din reaktion visar ju helt klart att man får det man behöver när man är mogen för det !! Sååå många gånger som jag upplevt det !

Nu hade det gått 8 månader av min nykterhet och jag levde i nån form av vakum och gjorde mina nyktra saker helt automatiskt. OCH var väldigt observant på HUR jag gjorde dem eftersom den 9e månaden är en riskmånad för oss som vill få en varaktig nykterhet. Jag tror inte det finns nån vetenskap på det men det var/är lätt att konstatera att runt den 3e, 6e och 9e månaden så försvinner folk från efterbehandlingen. Jag var nog lite rädd för min minnesbild nu är nog att jag ökade mitt mötesgående så inte jag skulle bli en del i den statistiken.

Jag vet att jag inte hade hittat min plats i den värld som jag ville skulle bli min nya sköna värld utan lögner, bakfyllor, trixande och annan skit som tillhör beroendet. Det tog ett år till innan jag hittade min plats i livet men det visste jag ju inte då. Vilket nog var tur ! Jag hade nog kanske inte fattat än att jag ska leva just idag och inte i framtiden !

Jag hade börjat få div krämpor som oroade, inbillade eller verkliga ? Ingen kunde ge besked så jag letade mig fram bla genom att begära en demensutredning för jag tyckte att hjärnan var lite seg :-) Jag tyckte att jag problem med njurarna, vilket iofs inte hade varit konstigt med mängden hemgjord sprit jag drack !!, var inte magen lite konstig också ??.........hypokondrin var i högform !
Det har visat sig att, vad jag vet nu, så har jag inga skador av mitt drickande. Jag trodde länge att mitt brock på övre magmunnen var ett resutat av alkoholen men nu har jag träffat så många som har det utan att ha druckit så det har jag släppt. Artrosen ? Inte en susning ?! Ingen cancer än. En prostata som visar vissa livstecken men som är under regelbunden observation och utan att vara i riskzonen än. (Vet ni förresten att prostatan växer med ca 1 g/år efter puberteten ?) (Och att praktiskt taget alla män har prostatcancer när de dör UTAN att dö av den !) (Och att det dör fler av prostatcancer än av viruset !!) (Stöd Mustaschkampen :-)) )

Nu har jag ju kommit upp i den åldern när jag inser att jag inte är odödlig och jag kan börja ana den bortre gränsen men jag kan/vill/får inte glömma att leva varje dag !! Och jag har en stark önskan om att få leva nyktert fram till den sista dagen !

Jag är ingen restaurangmänniska, jag är för snål !, men jag tycker höra en tendens till att fler mathak och hotell har anammat en alkoholfri livsstil ? Hoppas verkligen att det går åt det hållet !

Ta hand om er och ta inte första glaset !

Jag vet att makten är min. Det är mitt val att dricka eller att låta bli. Ändå känner jag mig så maktlös. Igår var det dags igen. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, låter jag bussdörrarna stängas vid min hållplats, låter mig föras vidare mot undergång. Samtidigt som jag tänker jag inte ska, ler jag mot expediten, betalar och stoppar biben i väskan. Nå väl, jag ska ändå bara ta ett glas. Idag är det dagen efter. Biben är ca halv tom. Huvudet värker, magen vänder sig ut och in, tarmsköljning. Illamående, ångest. Biben åker i soporna. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Tillfällen har blivit till dagar som har blivit till år. Jag vet att jag förstör mitt liv. Jag är rädd för att dö. Jag lovar högt, dyrt och heligt att jag aldrig ALDRIG ska göra om det här. Jag vet att jag kommer vara nykter imorgon och säkert på torsdag men sedan... Jag har lovat förut. Jag gråter för jag känner mig så jävla dålig och så tusans maktlös.
Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?

@Varafrisk skrev:"Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär...."
Du är i gott sällskap VaraFrisk. Det är lätt att vara teoretiskt klok. I praktiken kommer både det ena och andra i vägen. (Och nej, jag dricker inte nu). Men det är lätt att veta vad man borde göra på alla områden. Få människor är dock där i praktiken och om de är där finns det ibland en viss tendens till att inte vara så toleranta mot andra som inte är perfekta.
Nu menar jag inte alla nyktra härinne för här har det kämpats med tillkortakommanden och självinsikt så det står härliga till.
Du är väl förberedd för ett nyktert liv. Hoppas på nytt jobb. I så fall går du ta det som en avstampspunkt!

Tack för ditt inlägg @Blenda💗 Jo, men naturligtvis är det så att bli nykter är en stor utmaning, ofantlig stor. Jag jobbar 90% men skulle behöva gå upp t 100 pga pensionen. Blir inte så särskilt hög lön som pensionär. Fast det är klart det blir mer pengar över om man inte dricker bort en stor del av lönen🙈Det är kanske inte riktigt det att jag inte blir tillräckligt utmanad på jobbet utan att jag inte riktigt känner mig tillfreds. Och för att få klarhet i saker och ting så börjar ju det med nykterheten. Känns ändå spännande att se om jag blir kallad t intervju.

Ha en fin dag alla både du som kämpar som jag och alla ni andra också🤗

@Varafrisk skrev:"Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg?"
Jag går både på AA-möten och en tvåårig rehab-behandling som jag bekostar själv (eftersom jag hittills varit min egen arbetsgivare :)). Behandlingen kostar en hel del, och de flesta av deltagarna har fått den betald av sin arbetsgivare (bland annat en läkare faktiskt).
@Varafrisk skrev:"Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning"
Hihi, jag är också 59 och har precis fått en anställning. Men det är tvärtom för mig – nykterheten är en tillräcklig utmaning, och jag behöver trappa ner på allt annat för att ha kraften till förändringsarbetet. Så mitt nya jobb är på 60 %, med mindre betalt och mindre krävande arbetsuppgifter. En omvänd karriär, men nykterheten går före allt för mig just nu, precis som @Se Klart skrev.
Vi hittar alla våra vägar förr eller senare, och detta visade sig vara min.
Tror att du hittar din också till slut kära @Varafrisk!
Kram <3

@Ase Blev det fisk till middag igår? Jag picklade inte blomkål utan vitkål men strunt samma det var i alla fall picklat. Tack för att du känner att jag ger dig råd:) Det känns gott! Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär....

@Blenda Du behöver absolut inte be om ursäkt och du har inte skrivit mig på näsan. Så du kan vara lugn! Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg? Jag förstår att det allra allra bästa är att ta hjälp via min arbetsgivare. Att släppa allt och be om hjälp men jag är inte där. Det känns alldeles för läskigt och utlämnande. Då går jag hellre på ett fysiskt möte på AA här i min stad. För det är ju så med alkoholberoendet det allra bästa är att söka hjälp och faktiskt säga till sin omgivning hur läget ligger till. Kanske blir det att jag hamnar där till sist...

@Charlie70 Beträffande min man...nja så stämde nog inte allt vad han sa då. Jo, att han tycker det räcker med fredag och lördag därmed inte att det var så. Vi diskuterade igår. Svaren han gav var rimliga men ändå risk för ett beroendebeteende. Mycket hänger på mig men diskussionen var ändå bra.

@Se klart Så är det ju att nykterheten måste gå före allt! Det finns ju inget att tvivla på! Och, nja..jag läser inte alla trådar....jag skulle kunna läsa de flesta men...jag vet ändå att allt handlar om mig...att bestämma mig..att sätta stopp.

Så...kanske var det förra helgen som jag var så inne på att stänga dörrar, att gå vidare till "Det vidare livet"...men ngt hände...även om jag hela tiden vill bli nykter så tappade jag energin...och kände mig så deppig...nu känns det något bättre...lite mer hoppfullt!

Har fått en tid hos företagshälsovården...inte för att diskutera alkohol...utan mitt arbete...jag vill nog byta. Jag har sökt två jobb som kräver mycket utav mig, det ena är ett myndighetsutövande jobb vilket kräver ännu mer. Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning. Tycker att livet är lite trist. Jag vet...det blir inte ett dugg bättre med alkohol. Och jag tvivlar inte en sekund på att livet som nykter är SÅ mycket bättre än så som livet är nu.

Kram:)

Hej alla!
Var ju ett tag sen jag skrev nu. Jag är fortfarande nykter och det känns enkelt. Var hos en läkare i ett annat ärende och han frågade om det hade varit jobbigt för mig att sluta dricka ? Och jag hör mig själv svara nej, det var det inte. Aj aj aj här, så fort man glömmer. Så jag förtydligade för läkaren att det var nu det var lätt, då var det svårt, men med hjälp med avgiftning och antabus gick det. Jag tror pandemin hjälpt till med. Jag har ju inte blivit utsatt för några frestelser med fest och uteliv. Även om det nu var själv jag allra helst drack. Jag har fortfarande inte kommit på något att ersätta vinet med, men det kommer väl något. Känner mig i alla fall gladare nu. Sörjer alkoholen en del ibland, men det får jag stå ut med. Alternativtet är inte roligt, det är så ovärdigt.
Kramar till er alla kämpar, det blir bättre 🤗❤️🥰💃🏻🌹

God kväll @varafrisk
Har nog ingen klokt att skriva för du har redan fått svar här med kloka ord och omsorg. Ville bara säga att jag tänker på dig. Du har säkert läst alla trådar här som innehåller allt och mer därtill. Men jag är nog liksom Blenda inne på detta med att faktiskt ta hjälp. Och jag minns ett inlägg i hennes tråd som berörde och hjälpte mig mycket, som handlade om att hennes behandlare hade påmint om att nykterheten måste gå före allt. Allt.
Jag tror egentligen det är den viktigaste insikten av dem alla och kanske den enda som behövs.
Kram.

@Ase jag var också fruktansvärt trött den första tiden. Det är nog inte konstigt alls med den där tröttheten. Kroppen och knoppen har fullt upp att reparera sig efter lång tid av skadligt bruk och att vi ignorerat tidigare signaler på trötthet. Den tar liksom ut sin rätt nu när den får chansen. Så det är bara att vila så mycket det bara går. I det Vidare livet är det mycket prat om hur vi tar hand om oss genom att lyssna på kroppens signaler. Så att vi inte faller dit igen. Viktigast först!

Kram!

@Annja hej och tack för inlägg i min tråd😊.
Jag hoppas verkligen att denna veckan inte blir lika tung för dig.
Vi kämpar vidare en dag i taget.
Kram 💖

Åh, detta är hemskt men känns ändå lite kul att lista upp så man kan påminna sig själv om vad man kan ställa till med på fyllan. Det mesta är från då jag var yngre men tanken på vad jag gjort plågar mej fortfarande. Ibland kan man skratta åt sånt man gjort eftersom det är så jävla otroligt men innerst inne önskar man förstås att det inte skulle ha hänt.

Jag har
-haft sex med främlingar samt med killar som jag inte alls varit attraherad av
-kysst en tjej för att jag ville låtas vara bi
-en gång hade jag sex med tre st på en kväll, tror jag blev drogad den gången för det var inte en vanlig fylla.
-haft sex med två killar samtidigt men var så berusad att jag inte förstod att de var två. Jag känner dem så det är en plågsam händelse att minnas.
-berättat hemligheter vidare till andra
-flirtat med karlar trots att jag haft pojkvän, ibland framför ögonen på honom
-försökte ragga på en gammal lärare, skickade mess och bad om ursäkt då jag vaknade på morgonen därpå, skitpinsamt. Har som tur inte sett honom efteråt.
-slarvat bort dyra smycken, telefoner, plånbok
-söndrat mina telefoner
-tagit andras handväskor i misstag
-stulit smink ur andras badrum
-stal en gång en telefon som jag söndrade,
Jävligt pinsamt att returnera den till innehavaren följande dag.
-försökt lägga värkmedicin i andras drycker så att de skulle bli roligare. (Jag var underårig då)
-skickat massa pinsamma meddelanden
-sagt sånt jag inte menat
-sagt sånt jag menat men inte egentligen borde ha sagt
-slagit min pojkvän, spottat på honom
-sårat vänner och pojkvänner
-ville skada mej och hoppade med huvudet före ner för en trapp och tuppade av, fick åka till sjukhuset. Fick som tur bara hjärnskakning och en massa blåmärken.
-skurit mej själv
-trillat i sjön
-cyklat ner i ett jävla djupt pissdike med en kompis cykel.
-vänners föräldrar fick leda mig hem 4 km en natt
-ätit rått kött i misstag
-gått och lagt mig redlös i sängen intill en kille som jag var kär i då jag var yngre. Det va på en hemmafest hos han. han gick därifrån då han märkte mig. 😅 Det blev aldrig vi två.
-blivit skjutsad till polisen av taxichaufför som vi retat upp.
-drämt en annan tjej på käften och bröt ett finger i mitt försök
-försökt stjäla cyklar så jag skulle komma mig hem
-ljugit
-varit störande
-suttit och dreglat
-kommit hem med mindre kläder än jag hade då jag for ut
-kommit hem med andras kläder
-förstört ett och annat
-sjungit på scen trots att jag inte kan sjunga
-kört bil dagen efter fortfarande troligen lite påverkad
-skrivit snuskiga storyn i en bröllopsbok som man skulle lämna hälsningar i
-druckit upp andras sprit, öppnat andras vinflaskor utan att fråga
-gjort bort mig tusen gånger
-missat att träffa familj och vänner för att jag varit bakfull
-sårat mej själv genom att göra allt det här

Listan kan göras längre.
Befriande att skriva ner sådant som plågat en under så många år.
Fylleångest är hemskt men det är kanske tur att det finns så man faktiskt kan inse att det inte är rätt att känna så och att man borde göra en förändring.

@Ase hej igen och gott att läsa att du fortsätter att hålla ut. Vi har ju kommit lika långt i vårt alkoholfria liv🙂 Intressant läsning kring tröttheten utan alkohol. Jag inser att alkoholen har hjälpt mig att ignorera händelser och människor som tar min energi. Nu när jag måste ta in allt utan skygglappar så tar det enormt med energi. Det här blev tydligt för mig sista veckan.
Fortsätt och håll ut lika bra som du gjort hittills! Energin kommer 🙏

@Blenda ja, vi får se vart den här resan för oss. Jag är fortfarande förvånad över att jag orkar mindre när jag är nykter. Det borde vara tvärt om. Men det verkar som det är många som upplever det.
HALT är ju otroligt bra 😊 ofta är det ju något av det som felar. Tänk vad mycket nytt jag lärt mig sedan jag började hänga här.
Tack för grattis!

Hej fina Varafrisk! Läser här inne om dig och nu din man. Tänker att ni nu har ett gyllene tillfälle att vända era erfarenheter till något positivt tillsammans. Minns din man så tydligt från träffen. Han sa så övertygande att han tycker det räcker med fredag och lördag. Något tycks ha ändrats inom honom om det nu är fler tillfällen och dessutom gömslen. Kan ni prata om vad som förändrats och hur ni kan hjälpa varandra ur denna situation? Det är ju som du själv är inne på bedrövligt om ni båda ska sitta där med alkoholproblem...

Kram!

@Varafrisk – Hoppas du har haft en fin söndag.
Jag är inte säker på att det alltid är fel att vara svag.
För mig var det snarare rätt steg att ta, att äntligen sluta kämpa med hjälp av bara min egen vilja. Att erkänna mig besegrad av alkoholen, för att därefter leta nya vägar.
Jag vet att du tidigare har skrivit att din ekonomi inte tillåter privat behandlingshjälp, men har du någonsin funderat på möjligheten att prata med din arbetsgivare om att få en sådan behandling betald? Jag förstår att det är extra känsligt med tanke på vad du jobbar med. Men på min kvällsbehandling finns både läkare och annan personal inom vård & omsorg, till och med en person som själv har jobbat med beroendeproblematik...och ibland måste man kanske helt enkelt kasta in handduken, svälja all stolthet och alla rädslor, och ta emot all hjälp som man kan få även om det innebär att man tappar fotfästet en stund. (Förlåt om detta är diskuterat förut, jag minns inte riktigt allt som skrivits och menar verkligen inte att skriva dig på näsan.)
Kram!

@Nisse Hult Tack för din kommentar i min tråd.
Bra att du skriver även i motgång. Enda sättet att komma vidare.
Nu hejar jag på dig, ta dig tillbaka snabbt och ta sen en dag/timme i taget.
Om du har läst min tråd så vet du hur mycket jag själv har kämpat mot den luriga beroendehjärnan...:)

@Ase Grattis till 4 veckor!
Stor igenkänning på det du skriver. Jag delade mitt famlande efter min identitet på ett AA-möte i veckan.
Jag drack för att orka, och nu när jag inte dricker så orkar jag inte, och vem är jag om jag inte är duktig. Ungefär så.
Funderar mer och mer på om jag har kamouflerat en utmattningsdepression eller hjärntrötthet genom att ta till racerbränslet. Det får tiden utvisa. Tiden, som är vår bästa vän, det där tror jag på @Torn :).
Och precis som @Se Klart skriver så är det viktigt att vi nynyktra lär oss att våga stanna i känslan när allt det tunga kommer, för det kommer det att göra till och från under lång tid.
Kram <3

behövde verkligen läsa detta idag pga bakisångest

saker jag gjort på fyllan som jag ångrar
- försökt slå en vän som ville hjälpa mig
- legat med säkert 10 personer jag aldrig hade gjort annars
- kissat på mig 2 gånger
- raggat på vänner jag aldrig hade gjort annars
- somnat utanför dörren pga kunde inte hitta min nyckel (som var i min väska)
- gråtit utanför klubb, oklart varför
- blivit utkastad 2 gånger
- massssa minnesluckor
- kollega fick ta med mig hem till sig pga så full
- legat med kille från bar trots att jag dejtar någon
- skrivit och pratat med människor jag aldrig hade gjort annars
- skickat pinsamma meddelanden

@Se klart , ja, hoppas, tack!