Senaste kommentarerna i forumet

@aldro Det låter ju som att du har en plan och att du har lite verktyg som är klara redan för hur du ska gå till väga. När du väl får sug kan det vara värt att fundera på vad det är som triggar det och vad det är som hjälper mot det. På det sättet så kan du ju sedan minska sug genom att undvika triggers och när det väl dyker upp använda dig av det som du vet fungerar.

Hade bestämt mig för positiva tankar. Men nu är jag orolig…orolig för min dotter. Om en timma ska vi på kalas och hon skulle vara med. Hon tycker väldigt mycket om sin brors sambo. Men nu får jag ingen kontakt med henne. Åkte hem t henne. Cykeln borta och rummet tomt. Det behöver inte betyda att något hänt henne men….

Så många gånger jag har varit med om detta…både gällande min dotter men även min son….allt brister inom mig…för den här känslan är den läskigaste som finns😱

Och nästan alltid beror det på alkoholen …innan min son fick flickvän så var han ute på krogen och la tusentals kronor på alkohol. Köpte dyra champagneflaskor för att glänsa på kompisarna. Så mycket elände det var under den tiden.,,

Och min dotter som inte kan hantera alkoholen…att det oftast blir för mycket…så mycket elände som har hänt även där…och nu vet jag inte om det har hänt henne något….

Och jag själv….kanske inte ställt till med så mycket elände…men iaf…

Nej fy fasen för alkohol …och ändå känner jag att det är det jag vill ha för att dämpa denna ångest….

@TappadIgen ja vill bara ta bort mina destruktiva beteenden och hitta annat i livet som ja mår bättre av. bli frisk o hälsosam och skita i droger o alkohol då de bara kör ner mig i diket. de räcker nu o är trött på rundgången. ska satsa karriär familj o hälsa. sen efter en lång nykter period göra en hälsokontroll när ja e redo. just nu är ja för rädd för resultaten. mitt första mål
är 6 månader nykter. sen tänkte ja kolla hälsan. o sen köra 6 mån till osv. finns annat i livet än den här skiten. trött på mig själv. kmr skriva här igen så fort suget kommer osv. sen har ja en tjej som kmr hjälpa mej oxo me o göra annat när ja får sug.

@aldro Det kan absolut vara abstinens. Du gör nog klokt att hoppa över träningen och promenera istället. Om du vill hjälpa till ytterligare, se till att dricka rikligt med vatten och ät förnuftigt och sov så mycket du behöver så kommer det att bli bättre. Lite överkurs så skulle du även kunna lägga till en b-komplex vitamin att ta om dagen samt magnesiumtillskott.

Idag känns det ju som att det inte är en risk att du dricker, men snart när du börjar känna dig bättre igen så kommer ju tankarna att återkomma. Jag tycker att det vore klokt att börja förbereda dig lite och fundera på vad det är du vill och ha en plan som du kan sätta till verket när suget väl börjar komma. Det kanske inte kommer fungera med en gång, men det är absolut värt det att tänka på det och skriva här och göra en analys på vad som går bra och vad som händer när det inte går bra.

Vad tänker du själv att du vill ha ut av din framtid?

@Orosmoln Jag känner igen mig i mycket av dina beskrivningar. Nu är det ju ett tag sedan jag drack sist, men när jag höll på med att göra förändringar och trappa ner så var det absolut så att när jag trillade dit så kände jag mer av ett sug än när det gick bra. Samtidigt kom ju de där tankarna om att "det var lika bra att dricka mer för nu har jag ju ändå inte hållt mig till planen". Tyvärr var det väl de tankarna som gjorde att jag kunde dricka ännu mer när jag väl druckit en gång.

Och visst tänkte jag som du "I morgon skall jag". Min resa är ju minst lika krokig som din om inte mer. Nu har jag ju snart klarat ett år, och jag vet faktiskt inte vad som är skillnaden denna gången. Men du verkar ju ha alla de rätta förutsättningarna för att det ska gå bra för dig nu också.

@TappadIgen ja de kommer alltid av alkoholen. inte av theralen. idag är det dag 3 . mår fortfarande inte bra. känner mej extremt låg. tung i huvudet. nästan lite döende. allmänt svag i kroppen o har oro o ångest. lite sjukdomskänsla o väldigt rastlös så kan ej sitta still. är de abstinens ja har tro? vill bara de ska gå över. skulle träna idag men va rätt yr o svag o trött. så va ingen bra idee. tog en lång promenad istället till min tjej o son och är här me dom idag o myser.

@Branda Härligt med 22 dagar! Det är många av oss, jag skulle nästan vilja säga alla, som har krokiga resor bakom oss och för många så fortsätter det att vara lite krokiga också. Det är såklart inte enkelt att göra förändringar i sin livsstil och man får fundera och tänka mycket på det. Det låter ju som att du är på rätt väg nu!

@aldro Det viktigaste är ju att du håller dig från alkoholen. Nu är jag inte läkare så det är ju egentligen din läkare du borde rådfråga om detta, men jag känner mig ganska säker på att om du tar den föreskrivna dosen av theralen så kommer den påverka din lever långt mycket mindre än krogen och bolaget.

Om theralen kommer att hjälpa dig ut ur ditt missbruk så blir den eventuella effekten på din lever av medicinen i sig försumbar i jämförelse. Jag kan inte tänka mig annat. Med det sagt ska man såklart vara försiktigt med mediciner också. Men jag antar att den uppsvullna känslan som du får kommer enkom efter alkoholbruk och inte theralenbruk?

Det finns så många vägar som leder tillbaka till alkoholdrickandet, tyvärr. Hur går det för dig idag? Fortsätt att kämpa på. Vi på forumet finns här för dig!

Ett år sen jag skrev i denna tråd. Men jag började jobba förra året och började dricka både vardagar och helger, två gånger fick jag sjukanmäla mig för jag hade druckit för mycket kvällen innan. I september förra året började jag träna men jag slutade inte dricka så några större resultat från träningen har det inte blivit trorts att jag tränat 4 dagar i veckan.
Så nu är jag här igen ett år senare men nu har jag 22 dagar som nykter och vet lite mer, att det inte är värt att ta första glaset jag fixar det ju inte.
Jag fortsätter träna och hoppas på lite bättre resultat nu när jag inte dricker. Att det skulle ta mig så lång tid att komma till insikt det gör mig ledsen, jag hann såra min dotter under detta år. När hon kallade mig fyllo då fick jag någ.

Hej!
Du har ju en massa bra både erfarenheter och insikter, och jag håller med dig om att vardagen känns ganska välkommen för oss som inte dricker. När alkohol dyker upp varje dag så blir det en påminnelse, ibland något att förhålla sig till. Det släpper ju när det är vanliga jobbveckor.
Intressen, lust och energi är väl de viktigaste ledorden för att bli nykter. När mina helger handlade om att bemästra bakfylla blev ALLT jobbigt.
Idag har jag plockat av vinbärsbuskarna, eller delar av. Det hade jag troligen gjort även om jag var bakis men det hade varit SÅ jobbigt.
Önskar dig en fin dag!

@Varafrisk Tack för titten!

Jag har slirat ändå in i det sista på denna semester. Ser verkligen fram emot rutiner och en längre vit period. Fast jag börjar som tappa hoppet om att jag klarar en längre vit period. Jag ska läsa boken ”Tänka klart” och hoppas på att jag får en nytändning.

Summerar ändå semestern som den bästa på länge. Långt mycket mindre ångest och oro. En starkare Futurista, som kan bli ännu starkare.

Som jag skrev lite om i går så har suget blivit så mycket starkare efter återfallet. Är det någon annan här som också upplevt att suget blivit starkare och att tankarna hela tiden kretsar kring alkohol efter ett återfall? Vaknar också och känner mig bakfull, får tänka efter om jag druckit något dagen innan eller inte. På ett sätt en bra påminnelse då jag tänker tillbaka på den kraftiga abstinens jag hade och som skrämde mig rejält. Kommer så väl i håg de kraftiga skakningarna som gjorde att jag inte ens kunde hålla i ett glas, svettningarna, den kraftiga hjärtklappningen, yrseln som satt i länge och de skrämmande mardrömmarna som kändes så verkliga. 😱

En vecka kvar av semestern, börjar nästan längta lite till jobb och rutiner. Tror det kan avleda mina tankar lite vilket behövs. Försöker fokusera på vad jag vill och ska göra i stället för vad jag inte skall göra (dricka öl). Känner mig övertygad om att detta kommer gå bra men inte utan ansträngning. Jag tänker att det som verkligen är viktigt och betyder något sällan kommer av sig självt och det man fått arbeta för att uppnå uppskattar och vårdar man ofta.

Vi har haft gäster igen under helgen, denna gång hällde jag ut de öl och det vin som fanns kvar, något har jag ändå lärt mig av återfallet. Jag har inte svårt att se andra dricka alkohol, måttligt socialt drickande var inte min grej sista åren. Det var berusning som gällde, att hålla sig måttfull i sällskap var snarare irriterande och jobbigt. Smög till mig extra öl och drack mig till berusning när festen var slut och ingen såg. Dit vill jag inte igen.

När jag drack planerade jag ofta att göra saker men kom aldrig i väg, med tiden blev det allt svårare att hitta energin. Satt hellre i soffan med en kall öl i handen och tänkte ”i morgon skall jag…” men så blev det aldrig. Att hitta tillbaka till mina intressen, känna lust och energi är det som motiverar mig mest att sluta med alkoholen. Sen är jag också väl medveten om att min kropp inte klarar mer alkohol, jag har druckit ur mina glas. Därför blir jag så glad och inspirerad när jag läser trådar där någon lyckats med detta. Jag får också styrka och lär mig när jag läser om alla som kämpar på olika sätt, hittar egna vägar och ibland, liksom jag själv, kör i diket men ändå vill fortsätta framåt. Tack alla ni som skriver! 🧡

Just nu öser regnet ner här, hoppas det blir lite uppehåll senare men även om det fortsätter regna skall jag rida ut i skogen och sen ner till havet. Det ger mig både lugn och energi, får klä mig efter vädret. 🌦
Ha en bra söndag alla!🌻

@Varafrisk strongt av dig att vara så ärlig! Det är helt klart en förutsättning för att lyckas med detta nya liv. Och tycker du gör helt rätt i att fokusera på de nyktra dagarna!
Hoppas du får en bra söndag!

Kram Mamsen 🌺

Första helgen i augusti och jag hade bevistat mitt första Landsmöte.
En väldigt omtumlande upplevelse där jag för första gången i mitt liv på riktigt såg att vi alkisar är så otroligt lika varandra i vår sjukdom !! Jag kände ju redan under behandlingen samhörighet med mina medpatienter men det var ju trots allt en begränsad skara som levde tätt tillsammans men det var ju helt annorlunda !

Flera hundra okända människor som alla hade/har målet att ha en stabil nykterhet och i stort sett samma sjukdomsbild i varje enskild historia.
För mig var det så "skönt" att se/höra att mina tokigheter inte alls bara var min upplevelse utan den var allmän bland alla som var där. Vi är så otroligt lika i vår sjukdom ! Mycket av min skam och skuld försvann när jag upptäckte det :O Jag är inte onormal !! Jag är sjuk !!

Efter en helg på ett stormöte med massor av mingel blir hjärnan så fylld med nyheter och med så många erfarenheter andra gjort så jag upplevde att det tog minst en vecka för att få ordning på allt jag lärt mig. Och så var det i många år efter alla stormöten jag var på ! Koncentrerad lärdom på några dagar !! Och jag fick också lära mig att många saker jag hörde fattade jag inte förrän jag var mogen för det ! En del saker kunde ta månader innan det ramlade ner i hjärtat och då blev jag smått euforisk !

Erfarenheten från de som tagit återfall visade också att de absolut flesta förberett återfallet en låååång tid före, oftast undermedvetet, och att de sparat en eller flera "bakdörrar" för att kunna dricka igen. Många gånger med inställningen att "Det gäller inte mig!" och att de vägrade att lyssnade på Di Gamle om det inte passade deras egen agenda. Att få dessa att acceptera sin sjukdom är helt omöjligt och de har 2 alternativ för sin egen framtid. Flera av de jag lärt känna genom åren har försvunnit ut i ruset igen och jag har tappat kontakten med dem. Märkligt nog så känner jag direkt om det är nån jag inte kan lita på och undviker oftast kontakt. Egentligen är det inte märkligt när jag tänker efter utan ett resultatet av mitt alkisliv då jag alltid skannade av nya människor för att kolla om de var ett hot mot mitt drickande eller inte. Många är de som håller med mig när jag säger att jag alltid "känner av" ett rum med människor hur stämningen är. Målet är att identifiera hot mot mitt drickande men idag kan jag använda den inlärda egenskapen i rent nöje :-) Inte alltför sällan ser jag då aktiva alkoholister i sällskapet och det besvärande beteende hos denne då den också skannat av och sett en som vet att hen vet !! "It takes one to know one"

Jag hade nu i runda slängar varit nykter i ca 7 månader och utvecklingen gick stundtals svindlande fort. Ibland hängde jag inte alls med i skallen men oftast njöt jag av mitt nya liv och såg så mycket nya saker fast jag varit med ett tag i livet. Det var verkligen en pånyttfödelse !
Jag såg nu fram emot mitt första besök på Gullbrannakonventet första helgen i september. Den helgen var i många år helig för mig men alltefter som jag utvecklades och narkomanerna tog över så slutade jag att åka dit. Jag kan verkligen sakna den helgen som betydde så mycket för mig i min utveckling.

Jag är nu en gubbe med andra sjukdomar som lurar runt hörnet men jag vill inte säga att jag är orolig för jag har ju lärt mig att inte oroa mig för morgondagen för den kan jag inte göra något åt. Och jag är inte rädd för döden men jag kan ibland skrämmas av vägen dit, dvs att mista mitt fria liv och bli ett kolli.
Men just idag ska jag leva ! Och det ska jag göra nyktert !

Från 25/4 då jag började m antabus (tar inte antabus nu) till idag har jag 66 nyktra dagar av 106 dagar. Även om de flesta nyktra dagarna ligger i början av perioden så är det ändå lite peppande.

Har läst @Se klarts och @ Tofus inlägg igen gällande att rita om kartan. Kände att jag behövde läsa dem igen. Efter en natt då jag vaknat flera gången…drömt konstigt…vaknat igen…ångest, ångest, ångest…😱

Tårarna rinner🥲 vet inte riktigt varför…troligtvis av ångesten och att jag inte lever mitt liv…den där j-a alkoholen som förstör så mycket…som förstärker alla svåra känslor..till att bli ännu svårare…

Skrev i ett tidigare inlägg om min dotter…att hon inte fick lägenheten. Det hade varit ett lyft för henne. Ett nytt hem att fixa i. Som tur är vantrivs hon inte i sitt nuvarande hem men älskar det kanske inte heller. Jag är en stöttande mamma och finns där vid hennes sida. Men jag är för mycket. Känner in för mycket. Känner kanske även in det hon inte känner. Och det äter lite upp mig…det gräver sig för djupt in.

Det är precis som när det gäller min svärdotter. Hon fyller 30 år imorgon och vi ska fira henne idag. Hennes föräldrar är skilda. Bor ca nio mil bort. Även hennes bror bor nio mil bort. Ingen kommer. Tycker synd om henne. Det går också lite väl djupt in i mig.

Skulle önskat att jag idag hade varit på tja..kanske dag 10….fast det innebär inte att jag inte kan komma dit…för jag ska dit och längre…

Är väldigt låg idag men jag har en söndag att fylla….och jag ska göra allt vad jag kan för att fylla den med positiva tankar…ska fylla den med 30-årskalas…smörgåstårta…några paket…blommor…och jag ska ha på mig en mönstrad sommarklänning.

Imorgon börjar jobbet igen…ska bli kul att träffa mina kollegor igen. Tycker det är lite jobbigt när alla pratar om sina semestrar som var fantastiska. Har aldrig hört ngn säga ngt annat faktiskt. Min semester blev inte som jag önskade. Jag söp inte bort den helt och hållet. För jag har små smultron att plocka fram. Och jag tänker att vad jag tar med mig att jag SKA fylla mitt liv med nyktra dagar och nyktra semestrar.

Ha en fin söndag🦋🤗

@FinaLisa Tack snälla FinaLisa för dina ord🙏🏻
Önskar dig oxå en fin söndag🤩

Kram😍

@Maja71 Tack! 🌼
Har ju förstått att jag behöver hjälp för att ta mig ur det här. Men inte vågat ta det steget. Rädd för avslöjandet.
Nu har jag i alla fall anmält mig till självhjälpsprogrammet här. Efter att ha svarit på frågorna om min alkoholkonsumtion är jag ju just det, avslöjad. Läskigt. Men anonym.
Jag börjar här så får vi se vart det leder.

@Varafrisk 🧡
Godmorgon ☀️

En av dina egenskaper jag uppskattar mycket är att du är ärlig och vågar skriva hur du känner.
Du är lyhörd och lyssnar fint på andra människor. Det ingår i ditt arbete så det är eget inte så konstigt egentligen.
Men det känns alltid så skönt att träffa på sådana personer oavsett i vilket sammanhang man befinner sig.

Att du i din egen tråd ska få känna dig bekväm och skriva precis hur och vad du känner är en självklarhet för mig.
Och om någon verkar kritiskt till vad du skriver i din tråd så säg ifrån utan dåligt samvete.
Att sätta ord på sina känslor är ju också ett bra sätt att visa vem man är. Att förklara vad man menar så det inte blir missförstånd.
De flesta härinne på forumet är ju väldigt respektfulla mot varandra och vill varandras väl.
Att vi är anonyma här på forumet underlättar ju hur öppna vi kan vara, till en viss gräns åtminstone..😉

Med detta sagt så vill jag uppmana dig att skriva hur mycket eller lite du vill och du ska veta att jag alltid går till ditt rum och kollar din tråd det första jag gör när jag loggar in här på forumet.😘🤗

Ha en fin söndag! ☀️😎
Kram 🧡

@Sisyfos
Tack!
Men enkelt är det inte, det skall gudarna veta. I eftermiddags fick jag och frun för oss att vi skulle käka ute istället för att laga mat hemma. Och genast kom suget. Det slutade med att vi åkte och badade istället och köpte med oss take away hem. Så ingen alkohol idag heller. :)

Ha en fin helg!

Tillägg: jag mår så fantastiskt bra nu. Sover som en prinsessa, har sådan livslust! Bokar in roliga aktiviteter. Kan skjutsa ungarnas vilken tid som helst på dygnet. Kommer ihåg allt jag gör. Har sökt nytt jobb. Listan kan göras lång 😊

@Gaia tack för att du delar med dig ❤ Jag ska kort berätta min bakgrund. Har under flera år ökat på alkoholintaget. Började med att det var ett enkelt sätt att koppla av. Bästa medicinen! Jag har haft rätt jobbiga perioder efter min separation för 8 år sedan. I våras fick jag nog. Har ett fantastiskt liv och har inga "anledningar" att dricka som jag gjorde. Har försökt minska intaget vid ett otal tillfällen. Der har tvärt om blivit värre. Så en söndag i april googlade jag runt. Hittade e-stöd, perfekt, där kan jag vara hyfsat anonym. Anmälde mig, där och då fick jag en rivstart. Samtal med läkare som terapeut. Förslag att även kontakta beroendecentrum. Skitläskigt! MEN det bästa jag har gjort. Var där för första gången sista fredagen i april. Innan jag hann tänka fick jag min första Antabus. Har ätit dem i tre månader + terapi och stödsamtal. Skammen jag kände i början var ett minne blott. Så mitt råd är ta hjälp av de som kan 💝
Hör gärna av dig om du har frågor, svarar gärna på dem.
🤗❤

Om det stressar dig att skriva antal dagar, så låt bli. Detta forum är ju till för att stärka en, inte tvärtom.
Har du någon strategi att ta till, inte om utan när, suget sätter in? Tex ett visst tänk eller en aktivitet?
Hoppas att gruppen kan komma igång i höst.
Kram!

@Orosmoln Tack för att du tog dig tid att titta in och lämna en kommentar. Gör mig glad 🧡
@Maja71 Tack till dig också. 🧡 Så fint att någon orkar bry sig.
Jag hade ju planerat att inte dricka alls i början av den här förändringsresan, hade inget vin hemma igår, då jag med fruktansvärd ångest bestämde mig för att nu får det vara nog, Jag vill inte, orkar inte mer. Vad händer idag? Min man har varit och handlat och då också köpt en flaska vin till mig. (tur att det bara var en) Jag kunde så klart inte låta bli att dricka, dock inte hela för jag "tvingade" honom att ta ett par glas. Det får bara inte finnas vin här hemma om jag ska klara detta. Nu vet han det.
Så dumt, så onödigt. Känns inte alls bra.
Dagen för övrigt, innan vinet dök upp, var ändå ok. Efter en lite jobbig morgon tog jag en promenad i regnet, in i skogen och sen vidare för att träffa några vänner som jag startat upp ett projekt med tidigare i år. Vi jobbade några timmar och jag kunde fokusera på arbetet utan att bli distraherad av allt det som pågår inom mig nu. Det var så bra, så skönt.
Men hemma igen och med vinflaskan framför ögonen blev det som det blev. Jag kände mig besegrad innan jag ens påbörjat kampen. Jag brydde mig inte.
Imorgon är en ny dag och jag ska se till att inget vin letar sig in i mitt hus den närmsta tiden. Då ska det gå.
100 dagar låter som en evighet, Maja, dem ska du vara stolt över. Den där onödiga vinflaskan kan du sätta inom parantes, men, jag vet ju inte vad du har för plan, ( ska läsa din tråd senare )
det är kanske så att det är svårare att dricka måttligt ( min plan) än att inte dricka alls?
Jag vet ju iofs efter ett antal längre uppehåll , men aldrig så lång tid som 100 dagar, att det brukar bli mer och oftare när man testat igen, för att man tror att man har kontroll.
Jag vet det, ändå vill jag inte säga: aldrig mer.
Så jag säger samma till dig som du sa till mig, Maja. Håll i Håll ut! Jag tror att du kan 🤗

@TappadIgen får ju theralen utskrivet oxo som hjälper mej hålla mig nykter o får sömn. har såklart aldrig tagit de samtidigt med a. nu tog ja ingen theralen (alimemazin) igår för tänkte kanske ej e bra för levern eller något. om ja nu skulle ha något fel. men blir ju knäpp till slut oxo me all panikångest och ingen sömn. så till slut har ja ju tagit de på de nyktra dagarna. men nu vet ja inte ens om ja vågar de :( theralen va ju anledningen till att ja tex klara 15 dagar senast. men tog de ej sen en kväll o då blev de krogen o bolaget.. suck ..