Senaste kommentarerna i forumet

Tack, Se Klart! Det är första gången jag är med på ett internetforum, och jag tycker att det är märkligt men spännande - har egentligen ingen aning om jag skriver dagbok för mig själv, eller om någon läser. För mig själv är det ett bättre sätt än jag hade kunnat tro som hjälp att sortera tankar. Jag hade läst flera av er ganska länge (åtminstone ett par år, av och till), och inspirerats och börjat hantera livet lite. Blev nästan lite star-struck när jag fick svar här! 😘 Tack!

De senaste dagarna har varit ganska bra. Jag funderar mycket kring att dricka kontrollerat. Det gör jag inte. Jag är antingen nykter eller ”okontrollerad”. Det får vara så just nu, det är inte så ofta jag dricker socialt, och det är inte så att jag blir överdrivet berusad. Jag ser till att inte vara den som ”sätter tempot”.

En kväll har jag druckit ensam. Oplanerat, tänkte jag säga, men det stämmer inte alls, jag hade sett till att köpa mer vin till en middag än det skulle gå åt, och drog i mig en del kvällen innan. Så vill jag inte ha det.

Tyvärr är det en av få kvällar i sommar när jag har suttit ner och kopplat av. Jag måste hitta ett annat sätt att göra det på. Vill inte titta på fler netflixserier. Jag läser mycket - men på något sätt handlar alla böcker just nu om missbruk (läser tex om Patric Melrose-serien - riktigt dystert, men extremt mycket tänkvärt). Vilket fokus man får. Och som sagt - det går inte att ”otänka” alkoholen som problem när man väl börjat grubbla.

Ja, jösses vilket år. Tack 💕@Sisyfos

@Varafrisk Känner så väl igen det du skriver om dagarna innan "det är slut". Du satte ord på det så bra. :)

@Se klart Ja som vanligt skriver du vackert, klokt och ärligt. Ibland låter det så enkelt att bli nykter, jag vet att du inte menar så ingen annan heller… men egentligen så är det ju bara att inte dricka.
Minns när jag träffade min kurator i höstas och hon sa följande t mig, du är duktig på att analysera men nu behöver du inte göra det utan nu är det handling som gäller.
Minns även när jag träffade min läkare första gången i april då jag sa t honom , vi behöver inte prata om varför jag dricker utan nu vill jag ha hjälp.

@FinaLisa Så kul! Ja kommer jag t Gbg så skulle det vara så kul att ses. Ska ju dit i nästa vecka, t Carlanderska. Min man är med och vi ska nog passa på att göra lite utflykt och ev övernattning efter läkarbesöket.

Kram🦋

God dag!

Precis stoppat in en smulpaj med blåbär i ugnen och väntar på att den ska bli klar. Perfekt tillfälle att sitta och skriva lite med er. :)

Jag läste på forumet i fredags medan jag väntade på att skjutsa hem honom. Det gick ok men jag var väldigt trött. I fortsättningen ska jag försöka vara mer rädd om mig själv och den energi jag har. Jag har aldrig haft ett sådant liv där jag säger nej när det (egentligen?) inte finns någon anledning. Och att sedan jag skulle kunna vara den anledningen är väldigt ovanligt. Jag vill inte vara den som är omöjlig eller otrevlig liksom. Så nästa gång får jag förbereda mig bättre. Får försöka anamma det du skriver om att se det som olika boxar @Sisyfos. Kanske kan hjälpa! :)

Idag började jag måla särbons veranda. Dock visade det sig finnas tre(!) getingbon i anslutning så efter två stick i närheten av ögat var jag tvungen att pausa. Sådant är annars bra terapi för mig. Förmiddagarna fungerar för övrigt bäst energimässigt. Jag ska försöka hitta fler projekt som gör gott i själen. Det tåls att tänka på.

För övrigt hade särbon köpt hem mitt favoritvin som jag sett står kallt i hans kyl. Istället för att känna sug (ok, lite kan jag känna i ärlighetens namn) känner jag tacksamhet för att han köpt och tänkt på mig. Säkert innan jag sa att jag skulle pausa drickandet en stund. Jag har inte haft en diskussion med honom om detta utan kort och koncist sagt att jag pausar. Han har inte frågat heller så just nu så lägger jag inte så mycket tid på att reflektera över det. Det är så mycket annat att tänka på. Hur har ni gjort kring det?

Ha en underbar kväll!

@Varafrisk 🧡
Oavsett om du dricker eller inte så är du ändå på väg. Bara att du är kvar här på forumet visar ju att du vill förändra ditt drickande.
Jag tänker att tills ditt beslut om helvit eller inte har mognat så kan du sätta ett delmål. Typ resten av juli månad ska du bara dricka på helgen och inget på vardagarna.
Det kanske kan fungera?
Hursomhelst så tänkte jag säga att om du är i Göteborg och vill ta en fika så ses jag mer än gärna. Jag bor centralt och nära Sahlgrenska om du har besök där.
Admin har mina kontaktuppgifter.😊
Kram 🧡🌷🧡

Tack för så fina ord Beer. Jag tror att du har väldigt mycket att ge härinne faktiskt. Minns dig som Zorro, en oerhört sympatisk person. Nähä, tänker du kanske nu, men du har en väldigt fin ödmjukhet i sina inlägg och jag kan ibland tänka att du skulle kunna vara lite kaxigare.
Jag är helt allvarligt heller inte kvalificerad att ge råd… ibland kommer jag dessutom på mig själv med att allt inte stämmer. Jag säger emot mig själv ibland, men jaja, det får vara så. Jag är inte perfekt, jag tänker att du heller inte måste vara perfekt. Det är nästan bättre ibland med de som visar sina tillkortakommanden. Hoppas du känner dig mogen snart att dela lite mer erfarenheter, för du sitter inne på så viktiga insikter. Bland annat det om att söka och ta emot hjälp. Jag har också gjort just det. Det sitter extremt långt in, men är verkligen värt det.
@Beer skrev:"Så vem vill jag bli när jag landat i min nykterhet?"
Ja, vem vill man bli, vem vill man vara. Den eviga viktiga frågan. Och hur hanterar vi livet utan alkohol. Jag vet nu att jag inte vill hantera livet med alkohol. Men man får kanske tänka som AH - den här känslan brukade jag dricka på. För det mesta löser sig problemen med en god natts sömn.

@FruW skrev:" Hur omvänder man en person som egentligen har noll koll på hur man prioritera sig själv? "
Jag har inga svar på det mer än att det går väldigt långsamt och finns stor risk för återfall och att halka tillbaks i gamla hjulspår.
Du som har egen tid nu kanske kan pyssla om kroppen. Du kanske redan är duktig på det, smörja fötter, massera ben etc.
Tänker att den situation du var i med två bröder som pimplar måste vara bland det tråkigaste som finns. Att umgås med syskon kan ju automatiskt ställa en lite utanför. Dricker de dessutom - HU!!!
Jag gör en sak förresten, eftersom jag har lätt att se andra människors behov och vilja göra saker för dem och ta över deras känslor och problem, jag tänker mig människor som små boxar. Min box och andra boxar och försöker särskilja vad som ska in i min box. Försöker vara mer restriktiv med mig själv och vad som får komma in i min box. Det är skitsvårt, men det blir bättre och bättre.

Hej @varafrisk
Jag tror som @onkelF och även som @sisyfos skriver, det här med nykterhet är liksom inget att gå och hoppas på, lika lite som det är meningsfullt att lägga energi på hur det är för andra. Det tar fokus från det som är viktigt. Att hålla sig nykter. Genom livet har vi våra kors att bära, en del väger ton, andra lätta som fjädrar. Har det någon betydelse? Ingen alls eftersom vi har fått våra livslotter att förhålla oss till. Jag har en dotter som varit svårt sjuk. Skulle kunna bli om det inte vore för modern medicin. Min enda enda tröst till henne har varit; det här är ditt liv.
Hur ska vi hjälpas åt att förhålla oss?
Allt handlar ju om det. Om vi har en vän eller tusen. Förhållningssätt. Fokus. Gå genom livet med stolthet, som nån sorts, ja inte för att visa gud men för att gå med ryggen rak och leva. Det gäller för alla, och är i viss mån aktiva beslut.
När vi dricker berövar vi oss all den stoltheten. Den är inom räckhåll om vi inte dricker. Men livet blir som du vet inte underbart med en gång, kanske aldrig.
Men det blir ärligt.
Vi kan ju processa våra liv, minnen, våra präglingar. Jag har gått genom terapier till en kostnad av en strandtomt. Jag tror att det har hjälpt mig (oss) mycket. Men till sist handlar exakt allt om: vilket liv vill jag leva?
Kram.

Ser att det här är det 2000:e inlägget i min tråd…helt otroligt!!

Först vill jag säga att det är som du säger @Sisyfos…jag har flera vänner i Det vidare livet…vet faktiskt inte riktigt var jag passar in🤔 Det är som om antingen har man lyckats klara av en längre nykterhet och skriver i Det vidare livet eller annars slutar man skriva och då kan det ju vara så att man befinner sig där jag är😉

Vill beskriva en känsla …vet dock inte om jag kan…men försöker iaf. När jag hade fått antabus utskriven vilket var en fredag så drack jag den fredagen och även lördagen…det var precis som om jag inte var beredd.. men på måndagen började jag.
Förhandlandet försvann direkt…ja ni som följer mig ni vet. Men alltid när jag är på dag nummer ett eller dagen före nummer ett då är det som om min hjärna vadderas med någon myspyskänsla…som innehåller oerhört romantiserande tankar om ikväll ska det bli mysigt…äta gott och dricka gott….så imorgon har hela vadderingen trillat av och jag är redo…och så är det ju inte. Nu kanske jag överdrev lite om jag tänker efter…kan väl inte säga att tankarna är så oerhört romantiserade …nej faktiskt inte…och de två första glasen är ju lite sorgliga det är ju när man dricker det tredje som man glömmer det sorgliga för den känslan kommer först nästa dag…och det är då grovjobbet kommer då man ska klara sig utan sin livlina alkoholen…och jag vet ju att det är den bästa känslan att vara utan alkoholen men den där fantastiska känslan kommer ju inte på stört utan det krävs ju så oerhört mycket tid, uthållighet och tålamod.

Imorgon ska jag iaf köpa mig en ny dagkräm för den jag har nu är för fet…sparar den t hösten och torrt klimat…det är lite lyxigt ändå❤️

Härligt att det går så bra för dig! Dagarna kan kännas långsamma ibörjan! 1 år låter som en bra plan! Starkt jobbat 💗

Har hållit en hyfsad måttlighet och ställt in aktiviteter som jag vet triggar mig till att dricka mycket. Träffar inte vissa personer etc. Känner mig väldigt sorgsen generellt och min relation tar mycket energi. Har börjat göra dagbok om allt han säger och gör. Tack för fian ord vinäger! Hur har du gjort menar du? Står det i fon tråd? Ska läsa! Nolltolerans blir tyvärr mer triggande för mig än måttligt intag, blir som besatt tyvärr. Det har inte funderat så bra innan för mig, det har funkat bäst hittills om jag tillåter mig att dricka litegrann. Det kanske låter som självbedrägeri men jag tror faktiskt inte att det är det. Sen är det nog inte rätt väg för alla såklart.

@Sisyfos Tack❤️ Nej, du pressade inte mig att skriva. Vill skriva om både när jag dricker och när jag inte dricker. Men, är rädd för vad kommentarerna blir om jag skriver när jag dricker. @Torn skriver i sin tråd att folk kommer inte förstå pga folks olikheter. Nu var det kanske inte riktat t mig personligen men jag tänker att jag ingår i begreppet folk…. och jag tänker att folk förstår att det måste vara underbart att vara nykter. Bara för att man inte lyckats beror det inte på att man inte förstår fast man har kanske inte kommit på alla sina tankefällor/fallgropar. Och jag tänker att vi alla här på forumet är mer eller mindre sårbara. Ju längre nykterhet desto mindre risk att falla men jag tänker att risken finns alltid….kanske när man minst anar det.

Ska tänka för mig själv varför jag dricker eftersom jag är less på alkoholen, blir ledsen av alkoholen. Eller vi får se var det slutar innan jag skrivit färdigt…Kanske har jag fortfarande kvar för mycket av en romantisering av alkoholen…jag ser ju inte alkoholen som en djävul…kanske är det det som är felet? Jag tror ändå att det är viktigt att tänka att de flesta kan hantera alkoholen. Kommer inte riktigt ihåg siffrorna nu men jag har fått dem presenterade för mig. Anledningen att jag tänker så är ju att det är oftast i den omgivningen man befinner sig…det är den omgivningen jag ska hantera. Eftersom Corona har pågått under en lång tid samt att min mans och mitt sociala nätverk är minimalt så har jag inte blivit bjuden på alkohol av någon annan under en mycket lång tid, har ju endast blivit utsatt av mig själv.

Under de senaste tio åren har mitt liv förändrats så totalt pga förlorat nära och kära genom döden, relationer har förändrats, blivit bortvald för att inte tala om allt som jag har gått igenom med mina barn. Detta har präglat mig starkt och eftersom jag ännu inte är nykter har jag liksom inte fått till det liv som jag vill leva. Min dotters mående påverkar mig också oerhört starkt. Visste att hon var ute igår kväll och givetvis vaknar jag kl tre i natt. Jag är en oerhört sensitiv person och det är slitigt i längden. Ska prata m min läkare om medicin höra hur han tänker.

Jag är övertygad om att jag kommer att bli nykter. Alla våra resor t nykterheten är individuella. Beroende på vad vi har med oss i vårt bagage kan resan bli längre fast kanske även kortare. Jag tror även vår personlighet spelar roll..

Snart blir det en kopp kaffe. Väntar på att en man ska komma och hämta vår bil. Det var något med en ja vad hette det nu igen…kanske drivknut. Det bara small till, som tur var vi inne i stan så vi kunde låta den stå på en parkeringsplats och vår son kom och skjutsade hem oss. Kanske blir det en lite utflykt och ikväll blir det att kolla på fotbollsfinalen i EM.

Ha en fin söndag🦋

Hej,
Inga tankar är ju fel, och det finns nog många som känner att de inte vill sluta dricka även om de är beroende. Men fysiskt så sliter det ju onekligen på kroppen.. Sen kan det vara svårt att hitta något som är värt att vara nykter för så länge man dricker. Dels blir man ju lite mindre företagsam, och så kan ju beroendet påverka en så att man inte ser det positiva...

Då har det gått några dagar sedan jag skrev sist. Idag vaknade jag för fösta gången på länge utan huvudvärk och det känns som en dröm. De sista dagarna har den varit riktigt jobbig. Jag har även fått sova en hel natt vilket var väldigt länge sedan nu och kan tänka att det är det huvudet mår bättre av.

Jag har druckit vin fredag och lördag men inte för mycket utan så som jag hade velat ha det alltid , men vet ju såväl att det kommer komma en gång när det går fel och blir för mycket igen så jag känner ingen glädje över det direkt. Jag ska iaf fortsätta kämpa för att jag ska må bättre och att läsa om era resor här på forumet gör mycket det känner jag tydligt redan! Jag är inte den bästa på att skriva vare sig själv eller kommentera så mycket i andras trådar men så får det vara, jag känner mig välkommen ändå💙

I fredags började jag lyssna på en podd jag hittade, 2 fyllon och 1 sanning heter den, jag gillade första avsnittet mycket och det finns många avsnitt kvar, perfekt när semestern börjar och mer tid finns👌

Jag önskar er alla en riktigt fin söndag🌸

Hoppas du inte kände dig pressad att skriva VaraFrisk. Ibland tänker jag att du skriver väldigt lite om alkohol och dina tankar om det Varafrisk. Du har också många vänner i Detvidarelivet och det känns som om du hör dit mer på ett sätt.
Jag kan inte se en enda anledning till att du inte kommer att komma dit. Kanske lite mer jävlar anamma som onkelF skrev i så fall då.
Första gången jag slutade hade jag grubblar länge och väl. Dragit ner, bestämt mig för att sluta, slutat, börjat igen. Eftersom det skulle vara hemligt att jag hade problem med alkohol var det lite svårt i förhållande till familjen. Hur förklarar man att man tackar nej? Vill jag tacka nej? Sambon kunde ibland skriva att han köpt vin åt mig när jag inte tänkt dricka.
Hur som helst, min sambo upptäckte min flaskgömma. Då slutade jag. Jätteskönt. Sen började jag igen nästan ett år senare. Slutade efter att min syster tvingat mig att förklara varför jag måste kunna dricka ibland…
Varför måste du dricka Varafrisk? Jag vill inte att du svarar här, svara dig själv i spegeln eller be om ett sånt samtal hos kuratorn kanske. Du känns så less på alkoholen, du känns så ledsen av alkoholen, du kan inte blomma ut på grund av alkoholen. Precis så var det för mig. Det är så obegripligt både när man väljer att dricka och när man faktiskt slutat hur man kunde välja en annan väg. Jag tror som jag har sagt tidigare att din förmåga att sluta påverkas av dina sömnproblem, din empati och oro för både dig själv och andra. Jag tror att det här gör att det faktiskt är svårare för dig än för en del andra. Men det är fullt möjligt att lägga av helt!
Kanske ska du beskriva dina segrar här när du funderat på att handla och sen inte gjort det. Du har många nyktra dagar och de räknas varenda en.
Jag tror på dig Varafrisk och du kommer att hitta en strategi som är din. Då tror jag också att din får positiva effekter av alkoholfrihet.

@Ase ..nu har du inte skrivit på en vecka så jag undrar hur du mår? Om du orkar och vill skriva gärna en rad😍

Kram🥰

Day by day så tänker jag på mitt beronde, hur jag har det, hur det påverkar mig eller andra runt om mig? Jag har haft ett ”medvetet” A beroende i 20år, men idag så drabbar det ju faktiskt ingen även om det är ett beroende?

Varför MÅSTE jag förändra mitt drickande innan jag har något värt att förändra det för? Förstår ni hur jag tänker eller det är bara kaos?

Jag har ett förhållande sedan 1 år tillbaka, distans. Jag tar mediciner för att förändra mitt drickande & jag stillar mer mitt beroende än att berusar mig nu mer!

Men vem säger vad som är rätt eller fel? A är fortfarande lagligt? Även om där finns annat som är ”bättre” för dig? Massor med folk är fortfarande beroende av andra helt mer accepterade grejer? Kaffe, godis, Facebook eller ens teknologi?

Tänker jag helt skevt när jag känner att jag har mitt (beroende) under kontroll?

Hej!

Jag har bland annat Adhd (sen 5-6år tillbaka) & ett A beroende sen 20 år tillbaka. Jag vet inte om jag kanske skulle ha ett annorlunda ”beroende” idag. Men sedan jag fick mina diagnoser i vuxen åldern så har jag medicinerats med Ritalin, något som gjort att jag inte längre blir lika full eller spårar helt typ, kanske också lite som att jag förr tog mkt amfetamin men hade då ett ”fungerande” missbruk då jag blev lugnare av det pga min adhd, men även lugnare när jag drack. Jag fick ju aldrig samma ”uppåt känsla” som andra kunde få.

Tänker ibland att jag kanske kunde haft en annan relation till A om jag hade fått rätt hjälp med min Adhd när jag va barn, men det är nog kanske något vi aldrig kan veta?

Sen har jag också fått veta att det kan vara lättare att få beroende eller missbruk pga adhd ex. för att man blir en person som lättare faller för grupptryck eller är mer impulsiv, sen om det stämmer vet jag ej riktigt då jag själv vet jag har både beroendet & adhdn från min far.

Jag vet inte alls om detta bara blir kludd för dig. Men jag hoppas att du får en utredning gjord om du känner det är något som behövs utredas. Det är otroligt viktigt att få rätt diagnos för att kunna få rätt hjälp, sen tyvärr fick jag mina diagnoser ett helt liv försent. Men tror också att min icke behandlade adhd hjälpt mig överleva allt jag gått igenom i mitt liv & även A då det är något som alltid varit lagligt & tillgängligt.

Kram 💜

Tack @Onkel F ! Det är mandala jag menar.

Och jag förstår precis vad du menar, tror jag, iallafall lite mer jävlar annama💪🏻 Det här kommer jag fixa👊🏻

Tack och kram🤗

@Varafrisk skrev:" Jag har köpt målarböcker". Är det mandala du menar? Det har fungerat bra för mig när jag haft sug efter alkohol. Man får fokusera på det man gör och man kopplar bort allt annat. Ganska rogivande, faktiskt.
Det är två saker som återkommer hela tiden när du skriver: du skäms ( det är många här som skriver om den känslan) och du oroar dig. Jag tror att du på något sätt behöver komma över de känslorna, de håller dig tillbaka. Lättare sagt än gjort naturligtvis och jag har ingen aning om hur du skall göra, men ändå. Mer av "Jag ska inte dricka bort ännu en semester", men med 👊💪istället för 🙏 om du förstår vad jag menar.
Jag hoppas du får en skön semester med så lite alkohol som möjligt.

@Charlie70 Tänker på vad du skrev om att allt finns men ändå inte nära till hands…

När vi hämtade vår son träffade vi en familj som hämtade sitt första barn. Kvinnan/Mamman jobbade i centrala Sthlm, för att komma till sitt arbete åkte hon först pendeltåg därefter tunnelbanan. Det tog 45 minuter. Om man bor som jag gör tycker man att 45 minuter är vääääldigt lång tid…Så precis som du säger…allt finns ofta i en storstad men inte alltid nära till hands..

Kram🤗

Tack mina vänner för att ni skriver h mig. Så betydelsefullt och det värmer i mitt hjärta🙏🏻❤️

Min son var hemma en stund tidigare idag. Brukar komma en sväng på lördagen när hans sambo jobbar. Ibland är han inte alldeles enkel men jag älskar honom och är stolt över honom❤️ Han sa så kloka saker idag. Som barn var han lite överviktig men när han kom t tonåren blev han väldigt smal. När han blev sambo kröp kilona på honom men sedan en tid tillbaka har han ändrat livsstil och har nu gått ner mellan 15-20 kg. Från högstadiet och tills han blev sambo har han druckit mycket under helgerna. När han blev sambo fortsatte han att dricka starköl fredag och lördag. Inte alls som tidigare men kanske två, tre stycken. När han nu ändrade sin livsstil slutade han dricka öl och skulle inte dricka något förrän t semestern. När han nu var hemma hos oss sa ha varför ska jag egentligen börja dricka öl nu, det blir ju mest slentrian. Behöver inte dricka starköl utan någon lättare variant för jag tycker ju om öl till maten. Och jag tänkte….så himla klok du är min älskade goe son❤️ Så klokt att inse detta🙏🏻 För mig hade det ju utvecklats t ett beroende innan jag förstod att jag även drack av ren vana.

@Sisyfos…det är precis som du säger, jag undviker att skriva i klartext om mitt återfall. Jag berättar om det men inte om det pågår. Och jo, det pågår😢 Och varför är jag otydlig? Även om jag säger att jag inte skäms så skäms jag mer nu vid återfallen än tiden då jag drack innan antabusen. Så även om jag ofta är ärlig så vågar jag inte riktigt skriva om dels för skammen dels för vilka kommentarer jag kommer att få. Jag som var så kaxig när jag fick kommentarer om att jag bäddar för ett återfall och här står jag nu mitt i det här j-a återfallet. Vill inte vara här! Men varför är jag då här? Vad ska jag nu säga som förklaring? Tiden när jag tog antabus sprang ju iväg och dag las till dag, till veckor och till sist månader. Jag kände ju inte av antabusen mer än av den obeskrivliga tröttheten.. det handlade om hjärnan…tankar. Tror jag dricker mycket på känsla nu…för inte känner man sig så lyckad pga återfallet och då dippar jag…och uthärdar inte riktigt känslan. Dessutom oro för läkarbesöken. Det blir en ond cirkel! Under den tiden som jag tog antabus mådde jag definitivt inte bra MEN det är inte därför som jag dricker nu, att jag faktiskt skulle tro att alkoholen är bra för mig. NEJ, verkligen inte! Dock så försöker hjärnan romantisera alkoholen därför har jag försökt tänka vilka fördelarna var under den nyktra tiden. Känslan att jag alltid kunde köra bil var toppen, att komma på att anledningen t varför jag var trött berodde inte på alkohol utan antabus mm, att alltid vara sann mot mina barn, magen blev bättre (även om jag var förstoppad), att min man mådde bättre av att jag inte bar kassar, stoltheten att jag ändå fixade det…så jag behöver tänka på detta. Jag ska inte dricka bort ännu en semester🙏🏻

I torsdags när jag var h min kurator berättade jag om mitt musikintresse. Hon frågade mig om jag sjungit i kör. Jag svarade att jo i flera….och så slog tanken mig men jag slutade för jag valde att dricka.
Så jag tänker precis som du @Seklart att odla ett intresse/intressen är viktigt. Jag tror att det till en början behöver vara något enklare för annars blir det som under de senaste åren jag orkar inte riktigt och alkoholen tar över. Jag började en målarkurs precis före Coronan kom, hann gå två gånger men börjar det igen kommer jag fortsätta. Jag har köpt målarböcker med …nu minns jag inte vad det heter men som någon form av mindfullness. Brukar sticka eller virka ibland men aldrig slutfört ngt pga alkoholen m. Stickade mycket under 80-talet. Kanske borde jag köpa mig ngt garn igen. Vill egentligen ha en helt annan trädgård. Jag känner att jag behöver greja med något, vill också men det behöver vara i liten skala och något som jag ser fram emot.

Kom att tänka på vad @Charlie70 skrev i sin tråd om att inte vara en tillräckligt bra mamma. Som jag känner igen mig i det. Har stridit och slitit som en tok för mina barn. Har alltid känt att mina barn inte passade in i mallen när de gick i skolan. Och ibland kan jag känna så fortfarande när det gäller min dotter m sin bipolaritet, att inte passa in i samhället. Tack och lov så har hon nu fått antidepressiv medicin (säger man så?) , jag hoppas nu att hon ska få må bättre🙏🏻 Så visst jag drack även på det!

Kram💗

Hej @törstig !
Säger som Sisyfos att det finns visst plats för dig här på forumet. Ingen fara att du skrev i min tråd men säger åter igen som Sisyfos att starta en egen tråd för då kan du få svara på dina frågor samt få stöd.

Kram🤗

@No time like t… Välkommen hit och grattis till ett kanonbeslut! Och grattis till 6 nyktra dagar!

Alkoholen gav mig ångest, depressioner och sömnstörningar, men det fattade jag inte då. Det har jag fattat först sen jag blev nykter - och jag skulle aldrig riskera mitt numer goda psykiska mående genom att ens testa att dricka igen. Min pappa var också alkis, jag ville inte gå i hans fotspår mer.

Att vara en god förebild för 13-åringen tror jag också är viktigt. Och en bit in i nykterheten kan du ta de samtalen med en helt annan trovärdighet.

Och du klickar på mitt namn ovan så hittar du min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” med en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Annie Grace tillhör mina husgudar, tillsammans med Craig Beck. Jag tror på deras ”faktametod”. Att hjärntvätta sig med nyktra fakta.

Min andra tråd heter ”Andra halvlek har inletts” och i den skriver jag dagligen under forumfliken ”Det vidare livet”. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag har varit nykter i 517 dagar idag, tjoho!)