Senaste kommentarerna i forumet

Klart du ska följa din egna väg och om det är att inte dricka ensam - go for it! Det är en riktlinje jag också har och poff! - så var tillfällena inte så många. Fast nu på sommaren kan dom smyga sig på, social-dricka-tillfällena. Så länge du mår bra så 💕💫🌸 heja dig!

Självklart ska du flytta över till ”Det vidare livet”. Där tjötar vi om Nykterhet 2.0. Allt det man behöver ta itu med när man har slutat dricka. Grundorsakerna till att vi drack. För att dämpa, söva, glömma osv.

Kram 🐘

Att undvika den typen av situationer de första 1-2 månaderna är nog klokt. Landa i din nykterhet, fokusera på fördelarna med nykterheten. Då landar du i att du inte vill dricka mer. Att det inte är värt det. Och då blir sociala sammanhang mycket enklare.

Jag har roligare på fest när jag är nykter. Jag är mer kontaktsökande, lyhörd, har fler samtal på djupet, skrattar mer och hjärtligare. Men när folk börjar fyllegagga så kör jag hem.

Det allra första steget är dock att du måste bestämma dig. Inifrån och ut. Att nu får det vara nog med supandet.

Kram 🐘

@Honungsblomman Grattis till lång nykter tid!🤗 Jag minns dig från ”förr”. Kul att du kikar in och berättar att du mår bra! Jag funderar också ibland på hur det går för de som slutar att skriva här efter ett tag. Går det bra, dåligt eller halvbra.😅

För egen del är jag forfarande aktiv här då jag gillar det. Nykter i ca 1,5 år nu, och mår hur bra som helst. Flytta gärna till det vidare livet så ses vi där! Kram

Har druckit ca 3 flaskor vin i 20 år. Vill egenligen inte fortsätta med detta men det känns ändå som jag vill för att stå ut med livet. Det måste ändå vara en möjlighet att få ett uthärdligt liv utan alcohol, eller? I visa lägen har jag känt att det får vara nog och i ett sådant läge tog jag kontakt med nämndemansgården. Det skulle kosta 50 000!!!!! Jag är pensionär och har inte råd med det men jag vet att det har väldigt goda resultant. Har ni några tips vart man kan vända sig i Göteborg. Säg inte AA. Jag gillar inte att gå till en fysisk grupp. En grupp på nätet kanske? Jag är inte religiös och kan inte assimilera mig med AA. Har länge sökt någonstans att vända mig för att få hjälp. Jag vill få slut på detta.

@Andrahalvlek

5-0-5 dagar!!! :-O
Wow! Du är grym. Jag är också grym. Vi är grymma som fixat detta!
Funderar också på att flytta över till "Det fortsatta livet".

Kram

@uddda Tack för grymma hejarop. Jag blev så glad när jag stod där strax över midnatt och uppdaterade vid tandborstningen och såg din kommentar på mitt inlägg.

Vad fint att du har en sådan fin och nära relation till din vän, att ni kan prata om ert missbruk. Det kan hjälpa ibland att känna att man gör något "för någon annan", även om det syvende och sist är en själv som vinner på det. Ska kika in till dig med jämna mellanrum och följa hur det går för dig.

Kram

@FruW
Hej. Jag vet ju inte hur du dricker /druckit och hur du blir ... För En som står mig nära så slutade det med barnskyddsanmälan, dit vill du inte komma.

Före du drack, vad gjorde du då som du gillade som du eventuellt slutat med? Finns det kanske något du kunde uppta nu?
Om du kunde välja, hur skulle du vilja att dina närstående stöttar dig, hur bra kommunikation har ni?

Allt gott till dig, och kämpa på.
🌺

@Mrx Toppen!Röra på sig är jätteviktigt.Håller med dig.Här får det bli promenader till att börja med.Funderar på att investera i en ny cykel med.

Tack för dina ord andrahalvlek 🌸 jag vet ju innerst inne att det är så. När jag först försökte att sluta dricka så trodde jag aldrig att min omgivningen skulle vara det stora problemet. Mina vänner hade ju förstås accepterat (tillslut) att jag inte dricker. Problemet är att när jag umgås med dom och de dricker vin så sitter jag med en egen ständig diskussion i mitt huvud om jag också ska dricka eller ej. Då blir jag lätt påverkad av deras kommentarer. Egentligen kanske det stora problemet är att jag inte är riktigt redo för att berätta för min omgivning om mina problem. Jag vill helst bara ”backa tyst ut ur rummet” när det kommer till alkoholen. Jag vill vara den som fortfarande hänger med på fest och middagar men som bara inte dricker. Jag vill göra det utan att vara besatt av alkoholen. Jag vill inte sitta och notera hur mycket de andra dricker eller vad. Jag vill bara hänga med och slappna av. Vad tyckte ni var det svåraste med att sluta?

Vill bara att den här dagen ska gå snabbt så jag får gå och lägga mig. Jag vill bara bli kvitt den hemska situationen och hoppas på att mina närstående ska kunna vara stolta över mig och må bra. Är så rädd för att göra dem besvikna. Har suttit nu hela dagen och läst på forumet. Förundras över att det är så många som lever med liknande tankar och bekymmer kring alkoholen. Skönt att inte vara ensam och att inte behöva sluta själv, om ni förstår vad jag menar.
Längtar till jag kan få känna att jag klarade det.

@Sattva Vad härligt att höra! Grattis!
Jo, mina äldsta ungar har också påpekat det. Det är skämmigt.

Så härligt att du hittat ett förhållningssätt som känns bra för dig - det är ju ändå det som är det viktigaste! Jag tänker att ens strategier för intag inte måste vara statiska, man får ratta och skruva tills man hittar inställningarna som passar just en själv. För en del (som mig) visar det sig efter en del rattande att helvitt är enda vägen, och för andra funkar det prima att ändra tillfällena eller mängderna och hamna någonstans där man trivs och mår bra. Låter som att du hittat det som funkar bäst för dig, och det glädjer mig mycket! Ha en skön sommar 🌸

Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Du lever ditt liv för din egen skull - inte för dina kompisar. Var och en ansvarar för sitt eget liv - och nu tar du ansvar för ditt liv.

Jag gillar ditt nick, men du kunde klämt in ett n till, som i ”Vin(n)are” 😉

Kram 🐘

@Catlady skrev:"Det hade varit bättre att inte dricka alls, men att dricka jävligt mycket mindre än vanligt får ändå ses som en vinst"

Det är verkligen en vinst! Heja dig!

Kram 🐘

@FruW Jag var ungefär där du är nu i höstas. Helt nykter sedan 1 jan. Att vara en bra förälder var en jätteviktig drivkraft för mig. Jag ville inte heller bli min mamma, och mot slutet blev jag det. Mina barn är 15 och 17, och de uttryckte på slutet hur jobbigt de tyckte det var att jag var berusad.
Jag mår så otroligt mycket bättre nu, på alla sätt!! Mår riktigt bra om jag ska vara ärlig.
Det går att vända skutan!!!

@Orosmoln Inget alkohol alls. Jag hoppas att det ska vara görbart. Det måste det. Annars går jag sönder.

@Catlady Jo, men precis. Alkoholen har varit min lösning och belöning efter en kämpig dag med alla måsten och många livskriser. Jag förtjänar ju faktiskt en fylla nu efter den här intensiva dagen. Typ så. Dämpar ångesten om så för en kort stund ändå en dämpning. Ett sätt att få vila liksom. För att sedan komma tillbaka ännu värre. Men nu är det slut med det.

@Kristoffer Tack för dina fina ord. Du har helt rätt i det du skriver. Står verkligen och balanserar och brottas med otroligt mycket skuldkänslor och låga tankar om mig själv. Läser här på forumet och det hjälper lite. :)

Det har varit svårt att låta bli alkohol helt den här helgen. Har blivit ett par öl, både lördagen och söndagen. Ingen fylla och ingen baksmälla, så det är ju alltid något. Om man jämför med hur jag "brukar" göra så har mitt alkoholintag den här helgen varit helt oproblematiskt. Druckit lite till maten och efter allt arbete i trädgården, och sen stoppat där. Det är framsteg, men det oroar mig lite att jag liksom inte kan låta bli.

Pratat med maken och vi ska båda satsa på att inte dricka alls den här veckan, åtminstone under veckodagarna. Det är bra, för det är himla svårt för mig att låta bli när han sitter och tar något att dricka framför mig. Tror också att jag behöver en längre period av nykterhet (fortfarande), så planen är fortsatt att försöka med det i höst. Även där har jag fått med mig maken på tåget.

Den här helgen har jag i princip druckit som en "normal" person känner jag. Med måtta, utan fylla och rus och utan baksmälla. En del av mig ser det lite som en delseger, för jag har inte gjort så som jag brukar. Det har inte krävts sådär jättemycket försiktighet heller - jag har helt enkelt inte blivit berusad och det är ju ofta då jag får för mig att jag måste ha mer och mer, och det slutar med att jag dricker för mycket och får en baksmälla. En del av mig vill vara strängare mot mig själv. För även om jag druckit små mängder så har jag ju druckit. Jag har fortfarande fler nyktra dagar än inte i loggen, sen jag började skriva igen, och den här veckan ska jag samla på mig fler. Överlag är jag ändå nöjd med helgen. Det hade varit bättre att inte dricka alls, men att dricka jävligt mycket mindre än vanligt får ändå ses som en vinst. Jag fortsätter jobba på mig själv.

Jag har också barn. Det känns jättejobbigt att man känner att man "måste" dricka för att klara av vardagen. Jag kämpar på här också. Bara det faktum att du är här och skriver är framsteg. Nu har du dessutom hällt ut vinboxen. Det är ju jättebra! Har själv försökt skära ner, dricka mindre, ta nyktra perioder och så. Inte klarat av att sluta helt, men alla steg på vägen känns ändå som delsegrar, och varje sån liten seger måste man ändå tillåta sig själv att klappa sig själv på axeln och känna att man gör något bra. Jag ser den här resan som en process, som kan vara lite olika krokig och bökig. Du är här nu. Fortsätt skriva, och sätt ord på dina tankar. Det är värdefullt.

@FruW Jag förstår din längtan att kunna må bra, känna sig stolt över sig själv och vara en bra förälder. Starkt av dig att hälla ut vinet idag! Hur ser din plan ut framöver?

Och medan jag skrev det där hade du hunnit vara enormt handlingskraftig redan. STARKT JOBBAT!

Hej FruW!

Du står och balanserar just nu. Du tampas med låga tankar om dig själv, och skriver att du måste sluta dricka för dina barns skull. Det här är viktigt för dig. Du vill kunna vara förälder mer på ett sätt som är i enlighet med dina värderingar, och att inte dricka idag är ett första steg mot det. Finns det något du kan göra, någon du kan prata med, som kan hjälpa dig just nu? Oavsett vad du väljer idag, skriv gärna och berätta mer om dina tankar och hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Kristoffer

Jamen hej allesammans! Det var 3 år jag skrev i denna tråd!? Och 4 år sedan jag skrev mitt epos ’I am a blackout girl’. Om jag nu såhär 4 år senare är klokare, mår bättre och har hittat det gyllene snittet? Om jag numer dricker måttligt? Och beter moget och vuxet mig som den 30+ person jag nu är?

Om jag svarar utifrån hur jag känner mig just nu efter helgens bravader; så är svaret kort och gott NEJ.

Jag känner mig smutsig, nedsolkad och äcklig. Ni kan väl tänka er vilken högtid som jag nyss firat genom shots, öl och vin i en alldeles härlig salig blandning. Sluddrandes, äcklig och evigt hållandes av monolog och ’kärleksförklaringar’ har jag visat mig inför personer som till skillnad från mig inte dricker alls eller är NORMALA och dricker med måtta. Där kom mitt riktiga jag fram. SIMSALABIM!

Och visst är det suddigt i kanterna, och visst minns jag kanske inte EXAKT när jag pratade med vem om vad eller hur länge. Sa jag t ex till kompisens nya tjej att hans ex var livfull, sprakande och alldeles underbar? Tog jag en kille mellan benen framför min partner? Well, ingen vill bekräfta mina misstankar (än), så det är oklart huruvida det har hänt utanför eller inuti mitt huvud.

Jag vill sluta dricka för att jag blivit min mamma. Allt hon var som jag avskydde. Jag vill inte ensamdricka, sluddra inför barnen som märker direkt även om jag försökt dölja det och framförallt inte utsätta dem för fara. I allt detta skulle det också vara fantastiskt att kunna få bättre självkänsla och återfå tron på mig själv och mitt värde. Jag har inget val huruvida jag ska eller inte ska dricka. Jag kan inte längre. Jag trodde jag skulle kunna dricka ibland men jag tror nog faktiskt inte det är möjligt. Inte nu iaf.

Grattis till dag 8 Orosmoln och tack för att du svarade. :)