Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70 💜 Fattar inte heller hur fort det gått med Varafrisk!🤗
Hennes nyktra veckor har ju farit iväg som en raket🚀! 😊
Samtidigt vet vi ju att du Varafrisk verkligen har kämpat och slitit med dig själv under dessa veckor 💪💪! Och du är fantastisk som håller i!👏👏

Hur länge varar en antabuskur?
Är det någon annan behandling som tar vid när man är färdig?

Många kramar till dig 🤗 🧡🌷🧡

Oj oj vad jag fått lära om och lära nytt sedan jag slutade dricka. Alla dessa middagar jag hållit i med järnhand- så pass att ingen kunnat hjälpa till... det är annorlunda idag. Mycket kbt kring att inte värma tallrikar och att vila istället för att laga en rätt till. Vi är många som druckit för att räcka till. Vi behöver lära oss vad som är rimligt för en vanlig och ovanlig människa- när det kommer till just de sakerna!

Älskar begreppet tomatsteg 😍 Allt det står för. Så nyttigt och hållbart i längden, och en enormt viktig del av den nyktra resan.

Ni jobbar på jättebra! Extra skönt att ni i varandra ser likheter och kan stötta varandra lite extra.

Kram 🐘

@Varafrisk❤️

Haha, skönt att höra att jag inte är den enda som är skvatt galen och bryr mig om tomatform ;) Låter som utmärkt kbt att köra runt i fläckig bil, kryper lite i kroppen när jag tänker på det! Men så himla fint att ditt barn ville hjälpa till - duktig du är som fokuserar på det! Tror många av oss som gillar att dricka för att tappa kontrollen har detta problem i stort och smått. Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser, tror du gör helt rätt i att jobba stegvis på det! Kram

Detdär att minska på intaget av alkohol har aldrig varit min ”grej”! Det är allt eller inget som gäller!
Jag tycker inte om, har aldrig tyckt om vin, whisky, cognac, cider, etc, kanske då en iskall öl en varm dag, men mitt enda syfte har varit att känna berusningen!
Ett vinglas för att det är gott? Never!!
Jag har druckit mängder av ovannämnda sorter, bara i syftet att känna berusningen!
Aldrig har jag tänkt på skadeverkningar, förrutom då kanske vikten, annars ingen tanke på det.
Alkoholen har ju varit min ”vän” i vått och torrt!
Nämde i ett tidigare inlägg att a nästan varit som en ”hobby”, hur sjukt det nu än låter!
A är fortfarande min hobby, men nu koncentrerar jag mig på alla skadeverkningar den ger, allt den tagit ifrån mig, allt den förstör och förgör!

Andrahalvlek, exakt som du skriver, nöta nöta nöta 😀!

Haha, @Gullranka, jag önskar att tomatexemplet var fånigt, men det är verkligen spot-on! Så klokt, och jag ska verkligen försöka göra som du lite mer medvetet! I helgen lyckades jag bita mig i läppen när ett av barnen tvättade bilen (...), och kör nu omkring lite fläckig men får den nog tvättad fler gånger. Men det är svårt att inte komma muttrande med trasan när någon glatt har tvättat bil/bakat muffins!
Jag brottas lite extra med att ett av barnen (det har nog lugnat sig lite nu, men känslan sitter i) får stora utbrott när livet inte är förutsägbart. Och jag är den som sprungit före och listat ut och vadderat tillvaron. Och sen pustat ut med vin på fredagen. Och tyvärr har det nog landat i att vi båda tycker att det är lite mitt fel när livet krånglar. Svårt att backa ur, men jag ska ta till mig de små tomatstegen - det borde vara användbart för att lära henne lite stegvis att hantera saker som går lite fel också...

Hej igen Garden. Hade också epileptiska symtom i ungdomen/barndomen. Mina uttryckte sig lite annorlunda och det är tydligt att det finns väldig många varianter. Tillslut, först i övre tonåren kom ett riktigt krampanfall som ledde till att de upptäckte epilepsin. Jag fick medicin och alla symtom försvann tack och lov. Några år senare pga av mer eller mindre slarv slutade jag med medicinen och upptäckte till stor förvåning att symtomen inte kom tillbaka. Förstår din oro, jag utvecklade panikångest och nån typ av hypokondri efter krampanfallet för jag var rädd för återfall. Men jag lyckades få bukt med panikattackerna och anfallen kom aldrig tillbaka tack och lov!

Återigen tror jag inte på taktiken att försöka minska, du vill åt effekten och det kommer bli allt eller inget. Ev skulle du kunna minska på minimal ml nivå så att hjärnan inte märker av skillnaden från en dag till en annan. Kanske börja med att byta ut glasen till en annan storlek så du inte har sån stenkoll på om du druckit dina 2,5 glas? Mät upp din vanliga dagsdos och börja med att typ minska 5ml/vecka, en idé, man måste vara kreativ och använda sin list.

Du har ju även stenkoll på när du brukar dricka och när ditt sug kommer på eftermiddagen. Du måste bryta det mönstret. Hjärnan älskar mönster, att göra exakt vad den brukar på samma tider, platser, miljöer och situationer. Du behöver börja göra något annat denna tiden, ta dig hemifrån, planera en aktivitet som du inte förknippar med alkohol.
Det är möjligt att nå dit du vill, att kunna välja alkohol när det känns rätt. Med vänner, på kalas, middagar men en förutsättning för det är att du når stadiet att en "normal" dag inte innehåller alkohol. För att nå dit behöver du också förmodligen trappa ner till du klarat av att hålla minst ett par veckors helnykter så alkoholen får gå ordentligt ut kroppen. Nej, det är inte lätt, det kommer vara obekvämt, lite vilset och ångestfyllt men du kommer inte dö av det och till syvende och sist måste du lyfta rumpan från vin-platsen, börja fajten och bygga upp ett annat mönster för din vardag, ta aktiva och strategiska steg. Ett rakt svar men i all välvilja. Kram

Hej Renova! Jag känner igen det där med kontrollen, om min hjärna fick bestämma skulle jag vara inne och peta på varenda sak som hände i det här hemmet för att det skulle bli exakt som jag vill. Jag försöker jobba lite bit för bit med att släppa små saker och aktivt tänka att det blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt. Ett (otroligt fånigt men sant) exempel: istället för att stå bakom min man när han skär tomater och ”tipsa” om hur man kan göra det bättre går jag ut ur rummet och låter honom göra salladen på sitt sätt. När jg sedan äter den så tänker jag nåt i stil med ”vad gott det är med sallad” istället för ”det hade varit godare med klyftade tomater.” Låter ju helt tokigt när man ser det i skrift men sådär har jg behövt släppa större och större grejer för att få mindre ansvar hemma. Nu kan jag t.o.m släppa iväg större inköp och restaurangbesök utan att lägga min näsa i blöt 😉 Det frigör väldigt mycket tid och tankekraft att slippa vara inblandad i allt!

Hej JohannaV

Ser att du startat en tråd förut. Du ger inte upp!

Vilka fina svar du fått redan! Jag blir lite nyfiken på vad du redan provat då det kommer till att förändra dina alkoholvanor. Det finns dem som slutar på egen hand, andra som tar stöd av självhjälpsmaterial (som programmet här på sidan) och många som mår bäst av en vårdkontakt. För en del är vård det avgörande. Det kan vara annat som är relaterat till alkoholen som en behöver hjälp med. Ångest, sömn, smärta osv.

Berätta gärna hur du tänker kring de olika alternativen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Charlie70 Jag tänker likadant, jag tänker inte undvika typiska tillfällen för alkoholintag som midsommar nu tex. Men man kan försöka påverka dem i positiv riktning för alla på festen. På midsommar kan man tex initiera att alla gäster som kommer har med sig varsin lek. Då blir det naturliga pauser i drickandet.

Stafettkubb kan jag rekommendera - mycket roligare än vanlig kubb. Man delar upp gästerna i två lag som står bakom en linje. Sen ställer man upp fyra-fem kubb-pinnar på rad, en rad framför vardera lag. Längst bort i mitten står kungen. Sen ska man med hjälp av samma pinne slå ner en kubb i taget och man får springa och hämta pinnen efter att man kastat och lämna över den till nästa lagmedlem.

Bra tempo och väldigt roligt. Ställer man kubb-pinnarna hyfsat tätt kan man spela flera vändor - först till tre matcher vinner tex. Då kan man äta och sånt emellan om man vill.

Kram 🐘

@Varafrisk inte klokt vad fort tiden går. Känns som om det var i går du fick Antabusen. Din själsliga bergodalbana kommer att plana ut. OM din dotter får må bra nu. Jag minns också förra sommaren. Den var ju hemsk för er dotter och hela familjen. Tänker att den här sommaren vet ni så mycket mer. Hon har fått diagnos och medicin och står under adekvat läkarvård. Det i sig är ju avlastande för dig.

Har bestämt mig för att hänga här mer än jag gjort sista tiden. Behöver det. Se mitt inlägg. Skönt att ha dig och andra här som kan historien lite.

Kram!

så skönt att höra Zorro!
Kan tänka mig att de inte vet vilken relation du och din fru har och att de därför nekar. Hon får ju inte bli nån slags barnvakt.
Eller att de inte heller vet vilken inställning du har till det här.
Men skönt att höra att du har fått bra bemötande och goda kontakter.
Lycka till!

@Berra alltså jag är så glad att du börjat skriva här igen. Forumets fräschaste 60-åring! Jag har ju träffat dig, skulle gissat på strax under 55 om jag fått frågan. Att ha alkohol runt oss är en del av livet. Det är en laglig drog som de allra flesta kan hantera. Vi alkisar måste lära oss att förhålla oss till det. Jag tänker i varje fall inte marginalisera mig själv genom att undvika sammanhang av olika slag som inkluderar alkohol. Hitintills har det varit enkelt för min del. Tänk vad ett virus kan bidra till :-)

Kram!

Ja kan tänka mig att en del av problemen finns i att det är svårt att parera andras måendet och känslor.
@Varafrisk skrev:"Jag hoppas att denna resa ska hjälpa mig att trivas bättre och bättre i mitt egna sällskap….så att jag tar vara på mig själv …och inte känner mig så ensam …att inte tänka så många tankar som lätt gör att jag känner mig ensam. Inte fastna så mycket i tankar utan leva mer. Men en dag i taget."
Det är väl just det ovanstående som många vittnar om härinne. Sen tänker jag att några av oss också är särskilt sårbara på något sätt och att vi måste jobba på att ta hand om oss själva, hela livet. Inte så upplyftande kanske, men det finns ett lugn och en acceptans hos de gamla rävarna härinne. Det är något att sträva efter. Men jag hoppas att du ser dina framsteg också. 6 veckor och du klarar dig utan. Det finns ju flera härinne som har funderat över olika diagnoser. Det är såna tankar som också dyker upp när man blir nykter, varför man är som man är, varför man tänker som man tänker. Jag är helt klart fast i en del tankemönster som jag inte är särskilt förtjust i och som grundar sig i en osäkerhet från barndomen. Brukar i te känna så så mycket längre, men det vankas ett större släktevenemang och då är jag tillbaka.
Tror att du har stor betydelse härinne med dina otroligt öppenhjärtliga inlägg om hur du mår. Det är lättare att säga till dig att se på alla dina fina egenskaper än att se dem hos sig själv. Tar otroligt mycket tid just nu att jobba med det här. Så tack VaraFrisk! Tror att dina inlägg hjälper mig att se.

@Varafrisk Tack för din kommentar. Ja, frågan du ställer är verkligen adekvat. Skulle ställt den själv. :-)
Orsaken handlar i grund och botten om svimmningar. Jag har sedan barndomen lidit av epepilepsiliknande svimningar. Det är inte epilepsi, utan en ”gren” av det, säger neurolog. Dessa svimningar är så fruktansvärt jobbiga och ångestframkallande!!
Såå många gånger under livet som jag plötsligt fått dessa. De börjar med yrsel. Sen ögonflimmer och att tarmarna krampar och vill tömma sig samt ett brus i huvudet som påminner om ”snömannen”på TV. I de läget får jag en så fruktansvärt stark ångest att jag sitter och vaggar fram å tillbaka och säger - nej nej nej, eller t.o.m ropar på mamma. När jag sen vaknar upp från svimningen som håller i sig i ca 10 min, är jag helt slut. Så slut att jag inte ens kan svara på enklaste fråga utan måste gå och lägga mig. Jag somnar direkt och efter ca två timmars sömn är jag helt återställd.

Eftersom jag haft detta så länge och är så dödsrädd för svimningarna, så är jag rädd för yrsel. Om jag druckit för många glas, får jag yrsel och illamående. Hjärnan misstolkar det och tror att en svimning är på gång, och på bråkdelen av en sekund drar den fruktansvärda ångesten igång. Jag hinner liksom inte stoppa den.
Det är orsaken till att jag klarar av att stoppa efter den mängd A, som jag vet av erfarenhet inte leder till yrsel och oro i magen.

Varför dricker jag då över huvudet taget, kan man undra. Orsaken är att jag under åren utvecklat bla hälsoångest som jag jag lever med dagligen och självmedicinerat mig med A mot.
Lika ångestfyllt som konsekvenserna av för stort intag av A kan ge, lika ångestdämpande är ett väl avvägt intag. I ca 20 års tid har jag därför druckit dagligen, vilket skapat ett behov och oxå numer andra konsekvenser än yrsel och illamående.
Kram!!

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen hjertgren

Din rubrik säger mycket och berör. Kort och koncist samtidigt något som kan vara svårt att komma till insikt i. Att alkoholen tar för stor plats.

Berätta gärna mer, här är du inte ensam. Minst ett steg mot förändring taget nu!

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

"Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva
Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva"
Refrängen till Gyllene Tiders Leva Livet <3

Jag hade sällskap på lördagen, och drack något glas mer än jag hade tänkt. Varningsklocka där! Svårt att hejda mig när jag är över en viss gräns.

Jag tror att en stor del av lockelsen med vin för mig är att det är "ok" att släppa kontrollen när man dricker - något som jag ytterst sällan gör annars. Helgkänsla och inga måsten.

Hur sjutton närmar man sig den känslan utan alkohol?

Jag har ett jobb med en massa kontroll och som ensam vuxen i familjen bygger det mesta hemma på att jag har koll. Och så gillar jag att hålla i alla trådarna. Jag har enormt svårt att delegera och sedan nöja mig med resultatet. Inte så charmigt, varken på jobb eller hemma...

@Renova Tack för titten och kommentaren i min tråd. Då har du, liksom jag, en plan: inget ensamdrickande! 💕

Jag använde alkoholen lite som medicin förut. Vin för att orka städa, vin för att kunna koppla av, vin för att orka/hitta lust till att laga mat. Usch vilket självbedrägeri, jag är myyyycket piggare nu. Och är jag inte pigg så är jag trött och låter det vara stökigt eller beställer take away, eller gör varma mackor. Jag har sänkt kraven enormt. Tror jag höll på att bli utbränd för ca ett år sedan. Om alkoholen gjorde det, eller om jag försökte hålla mig ovan ytan med alkohol är oklart. Dock är jag sakta på väg tillbaka nu. Minns inte ens när jag köpte en BiB senast.

Kram 🤗

@Andrahalvlek Tack AH 💕💕

God morgon Renova och tack för kommentaren i min tråd 💕. Våra historier liknar varandra, ja. Håller med om att det var lätt att sluta dricka på vardagar. För mig hängde helgdrickandet kvar länge och jag blev jättefull nån helg också, som att jag drack ikapp och mådde sen skitdåligt. Nu senaste tiden har jag lyckats låta bli - jag har ingen alkohol hemma.

Klart vi slår följe med varandra! Renova och Futurista - passar ju till och med!

Ha en fin dag ☀️🤗💕

Hej @Futurista, hur kan jag ha missat dig?
Jag läste din tråd nu, och häpnar över våra likheter! Inledningarna är nästan samma!
Precis som du är jag ensamstående med barn, och har sedan ett år ungefär slutat vardagsdricka. För en vecka sedan blev jag medlem här, efter att ha läst väldigt länge. (Ja, du hör ju...) Och hit kom jag för att hantera ensamdrickandet på helger.
Jag håller totalt med dig - slutar man ensamdricka så blir det inte så många tillfällen kvar!

Jag är otroligt glad att ha tagit tag i det här innan sommaren! Får jag slå följe med dig, även om du ligger före?

@Futurista Grattis till ditt nya nyktra liv! Så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

Jag drack ändå 😢. Och jobb blir lidande i morgon.