Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till 9 månaders nykterhet! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Charlie70 Tack:)

Sisyfos skriver ibland om att det kan vara bra att rannsaka sig själv varför man har druckit. De första gångerna då jag läste det så tänkte jag att jo men det beror ju på att livet har varit tufft osv osv. Fast...inte alla...men väldigt många har det periodvis tufft i sina liv...en del väljer att dricka alkohol under denna tid medan en del skulle inte komma på tanken att dricka alkohol. Har en kollega som sa en gång jag blir aldrig sugen på att dricka vin om jag är ledsen. Så det är olika för oss. Jag var ju en bit över 40 när jag valde att dricka alkohol då livet var tufft. Jag hade säkerligen upplevt att livet hade varit tufft innan dess, kanske inte så som det blev då någon gång när jag var en bit över 40, men jag hade inte valt alkohol. Så varför blev det så nu??

Nu när jag är 58 år och snart närmar mig 60 så ser jag en röd tråd som har funnits med mig hela livet. Den röda tråden är dålig tillit till mig själv, inte alldeles positiv självbild, inte har lyssnat till min innersta röst...vad vill jag?? Tryckt ner den rösten...för rösten sa något...men jag ägde inte styrkan inom mig själv...att tro på den rösten...jag behövde alltid någon annan som skulle säga till mig...att jo, du kommer att klara det här. Även en stor rädsla för att bli ensam, för att bli övergiven. Så jag förstår ju bla varför mitt yrkesliv har sett så brokigt ut....det var ju inte förrän jag var färdigutbildad socionom som jag vågade tro på att jag kunde. Man kan ju inte alltid skylla på sina föräldrar...utan man har ju faktiskt ett eget ansvar över sitt liv men man blir ju formad på ett eller annat vis under uppväxten.

Som jag har berättat tidigare växte jag ju upp på landet (Se klart...det som jag kallar det riktiga landet...nu skriver jag på datorn så jag har inga emojis...för jag skojar ju lite grann..jag skrev ju om det en annan gång) en bit ifrån där jag hade mina vänner. När jag kom i tonåren/ungdomsåren så kände jag mig inte alltid hemma....inte kanske ens i den stad jag gick gymnasiet i där jag numera bor...utan hade en längtan bort. Men det fanns ju liksom inte på kartan att mina föräldrar, syskon pushade mig...och styrkan inom mig var alldeles för svag. Ville åka som au-pair till London. Kom så långt att en familj ringde mig...men det blev inget. Jag var rädd för att bli ensam. Lånade pengar av min farbror och åkte kanske ett halvår senare till London som 20-åring. Gick på en språkskola för vuxna. Var inackorderad och med andra ord aldrig ensam. Älskade London! Ca 1,5 år senare åkte jag iväg med samma språkskola men denna gång till Köln. En månad. Inackorderad. Fast hos en ensam kvinna som absolut inte vill ha sällskap av inneboende. Hade funderingar på att åka vidare till London. Men inga pengar och rädslan och osäkerheten tog över. Åkte hem. Då när jag var ca 23 hade jag funderingar på att söka till högskola. Läsa språk..turism. Fanns endast långt bort. Så det blev turismlinjen på Komvux i min stad. Efter det året ville jag flytta till Göteborg. Sökte jobb. Fick inte jobben men fick till slut ett sommarjobb på Västkusten. Träffade mannen i mitt liv som jag senare gifte mig med. Jag ville flytta till Göteborg men han ville stanna i stan för där hade han jobb. Så vi blev kvar. Och jag jobbade som timanställd inom kommunen. Fritids, hemtjänst, förskola, lokalvårdare. Fick längre gravvikariat som sekreterare/receptionist på ett företag. Så till slut en dag...så kände jag att jag vill bestämma över mitt liv...vill inte ha korta perioder på någon/några månader som arbetsförmedlingen bestämmer över...därför började jag studera på Komvux...läste psykologi och någon preparandkurs i matte. Tyckte det var ofantligt kul. Så kom kunskapslyftet och man kunde få ekonomisk hjälp. Jag läste några kurser till. Pratade med studievägledaren. Som sa...du kanske skulle läsa på högskola. Jag tänkte...ja det kanske jag skulle göra...kanske en kurs. Sedan frågade studievägledaren ..du kanske tom skulle kunna läsa ett helt program? Och jag tänkte..oj då...hur skulle det gå till? Fast jag tyckte att det var väldigt kul att studera..sådan skillnad att vara 35 mot 18. Så jag började undersöka vad krävs det för att komma in på högskolan. De program som var intressanta var socialpedagog och socionom. Jag behövde onekligen läsa upp några av mina betyg...och för att vara på säkra sidan...så tänkte jag att jag får nog läsa upp alla...och läsa från grunden. Så när det då var dags att söka..vad skulle jag söka? Socialpedagog fanns på närmre håll än Socionom. Undersökte detta grundligt. För jag varken ville eller kunde misslyckas. Hade inte råd med tiden. Så det blev socionom ...inte det närmaste alternativet men det som kändes bäst.

När jag var 32 år blev jag mamma...min man och jag hade levt tillsammans i åtta år...och vi hade sammanlagt väntat på barn i fem år innan vi åkte och hämtade vår son i Colombia. Ett land som jag aldrig hade kommit till om det inte hade varit för våra barn. Det är inte ett land som vi svenskar inte precis semestrar i pga inbördeskrig, maffia och kriminalitet. Men dit skulle jag åka...jag med min personlighet....skulle jag åka över halva jordklotet för att bli förälder..inte bara en gång utan två gånger. Längtan efter att få ta hand om ett barn ...få ge kärlek till ett barn var så starkt så för mig...fanns det inte på kartan att leva utan barn. Det var bra för min del att det tog tid att få barn....jag behövde prata ekonomi, prata om jag kunde tänka mig att bli mamma till ett barn på ett, två , tre år eller mer..kunde jag bli mamma till ett barn som var från Afrika, Asien, Sydamerika eller Europa...att det landade på Colombia...handlade om vårt medgivande...att vi hade medgivande att få ett barn på 0-1 år. De flesta barn som kommer är äldre...men den dagen då jag klev på planet var jag hundra procent säker på att detta var rätt. Så här snart 27 år efter så är det fortfarande det bästa sättet för mig att få barn på. Det bästa sättet för barn är att få växa upp med sina biologiska föräldrar om den möjligheten inte finns så är adoption ett fint sätt att bilda familj på.

Vad vill jag ha sagt med detta då??Jag känner att lite har jag väl spårat ur kring vad jag hade tänkt skriva om...kanske skriva jag mer där en annan gång. Men vad jag vill säga är...att min rädsla att vara ensam, att inte lyckas..tilliten till mig själv...har varit stark...är stark...så därför har rösten vad jag önskar med mitt liv inte blivit lyssnad på. Rösten att bli förälder var stark så stark att det tog mig till Colombia...att utbilda mig till socionom...att pendla 24 mil tre dagar i veckan samt klara studierna trodde jag mig aldrig om om jag inte hade fått stödet från studievägledaren och min man. Nu har rösten att bli nykter växt sig starkare....

Varför har jag då fortsatt att dricka när jag vet att det har inte varit bra? Jag tänker att rösten har inte varit tillräcklig stark....och jag tänker på vad Peter Wirbing beskriver om belöningssystemet bla om att tycka om ruset. Så även om det var de tuffa händelserna som utvecklade beroendet...så fick belöningssystemet snabbt gensvar från alkoholen...och det föddes en behaglig känsla inom mig som förde bort de jobbiga känslorna och istället tog mig till ett rum...där jag kom närmare mig själv...där livet kändes lättare...där saker skulle kunna bli möjliga...så därför kändes det skönt att fly dit...även om det blev endast för en kort stund...för uppvaknandet blev ju så mycket jobbigare.

Min längtan är att lyssna mer inåt för att höra vad vill den där rösten...och öva mig på att stå upp för den jag är...att inte vara så himla anpassningsbar...att vara tyst istället för att framföra mina synpunkter.

Ha en fin lördagskväll!!

@Varafrisk nä, backa bandet och börja om vill vi INTE! Stabilt argument för att inte ta första glaset. Bra att du kunde somna en stund. Fortsätt så!
Kram!

@Ase, Det låter härligt, fyra helger är ju kanon, då börjar vanan att inte dricka på helgen krypa på. 🤗 Då skönt att barnen har en nykter och närvarande mamma! Det är verkligen en storvinst om du frågar mig.

Kram

@Charlie70 Ärligt talat så vet jag inte om det finns ngt i medicinen som dämpar suget🤔För min del så har det alltid varit vetskapen om att jag kan bli riktigt sjuk om jag dricker alkohol samtidigt som jag medicinerar m antabus🤢och med den vetskapen har jag kunnat avstå, dricker inte ens drycker med 0,0% innehåll.

I början kunde jag känna ganska kraftigt sug då och då. Det kan komma fortfarande men inte lika ofta. För kanske någon dryg vecka sedan när jag kände mig väldigt väldigt låg..så kände jag att kanske kanske jag skulle avstå antabusen och dricka om typ två veckor ...för nu behöver jag dricka alkohol. Det finns liksom ingen chans att jag skulle kunna läsa böcker eller lyssna på poddar om alkohol då. Men så på något vis så är det ju ändå så att jag gjort detta val ...och efter några dagar är de tankarna borta. Det finns givetvis tankar om alkohol ...massor...saker som triggar... solen ..åh vad gott m bubbel...eller grilla...åh ett glas rött. Kan vara som nu när vi åt sill och färska potatis...då var det liksom inte...åh det skulle vara gott m snaps och öl...utan det blev mer ..till detta kan det vara gott med sill och snaps...inte lika starkt.
Nu är jag inte lika sugen på alkohol för jag vill inte må så här..jag vill bli piggare...för om jag dricker alkohol igen...då måste jag ju gå igenom det här igen...och jag vill inte det,

Förresten..somnade en timma...så skönt👍🏻

Kram

Borde verkligen titta in här oftare och läsa mer, så mycket fina, smarta och inspirerande människor. 100 dagar och kämpar på. Fortfarande inga problem med att inte dricka och insikten att det är mig själv det är knas med. Att ta sig an livet med sina problem, motgångar och sorg är den riktiga kampen. Har läst i flera trådar att det är den där tomheten som alkoholen lämnar efter sig som måste fyllas av något annat, som jag inte hittar

Att bli spritfri tar inte mer än några dagar men att leva glad och lycklig i nykterhet är något helt annat. Och det är inte konstigt om man supit hårt sedan man var 15 år och under hela ens vuxna liv. Jag har blivit vuxen packad, inte konstigt att livet är snurrigt.

Kram på er.

Denna gången var det inte jag som hörde av mig, men tjejen jag slutat träffa hörde av sig. Blev att vi ses och nu träffas vi igen. Måste nog prata med exet snart ändå :) Få det ur systemet.

Mitt nyktra liv är inte svårt alls. Varit på AW på mitt nya jobb med kollegor, inga konstigheter för mig att vara nykter. Jag är mig själv till fullo ändå. Eller som en kompis sa här om dagen: "Du är alltid fullast på festen trots att du är nykter", vilket betyder att jag har kul och är mig själv, men slipper all jävla ångest dagen efter. Jag kör på mitt race, det här är mitt liv. 300 dagar sedan jag var full, 9 månaders nykterhet om en vecka. Helt jävla otroligt. Jag är verkligen hur stark som helst när jag väl bestämt mig för något.

Funderat mycket de senaste dagarna på att jag kanske skulle ha ADHD. Känner igen mig mycket i beskrivningen av ADHD i vuxen ålder när jag läser om det. Speciellt bristen på impulskontroll och självmediciniering. Delvis fokus.

Har aldrig funderats på kring mig under min uppväxt då jag haft lätt för mig i skolan.

Mycket tankar :)

Livet är härligt!

Bullret

@Varafrisk håller med, ofattbart att tiden gått så fort. En månad är ju fantastiskt bra! Hur funkar Antabusen egentligen? Finns det något i den medicinen som minskar suget eller är det rakt av vetskapen om att man blir väldigt dålig om man dricker på Antabus som gör att suget minskar? Eller hur har du haft det med suget under den här månaden egentligen? Har tänkt ställa frågan flera gånger men glömt när jag varit inne här. Vilavilavila. Det är det som gäller för dig nu. Lev livet så långsamt du kan, det är det din kropp och knopp säger till dig. Inte stressa. Inte pressa. Då riskerar du hamna på ruta ett igen fortare än kvickt.

Kram!

Idag har jag varit nykter i 28 dagar, imorgon blir det fyra veckor och på tisdag en månad! Känns väldigt bra men även otroligt ofattbart! Tiden har gått fort vilket jag tror beror på att jag sluppit förhandla och det kan jag tacka antabusen🙏🏻

Känner mig otroligt spänd i kroppen idag. Vaknade med huvudvärk som jag ofta gör. Blundar väldigt hårt. Jobbigt m mina ögon. Detta innebär att jag känner mig trött och sliten.

Tog en promenad med vår hund. Det var nog en vecka sedan sist🙈Behöver luften och naturen så väl. Och jag känner att konditionen är i bott. Där och då kan jag ha svårt att koppla av för jag borde ju gå snabbare...jag borde ha bättre kondition för min hälsas skull. Så tänker jag...du kom ut i alla fall och du satte dig ner på bänken och blundade.

Så skiner solen och det blir lite varmare och rösten säger...men...ni kanske skulle åka ut en sväng på en liten utflykt...det är ju härligt👌🏼Så du kommer utanför huset👍🏻
Men kroppen säger ju...vila...lägg dig ...slappna av....blunda...andas...du behöver inte göra någonting...,jo en sak...lyssna till din kloka inte röst 🙏🏻

Det är beigt men inte lika beigt för jag förstår mig själv lite bättre varför jag mår som jag gör.

Väntar på mannen som ska komma hem m lite mat. Ska äta sill och färska potatis😋för jag har jättefin gräslök i pallkragen. Det är det enda jag har just nu men är det ngt som man kan lita på så är det gräslök👌🏼

Kram🦋

@Varafrisk Tack för dina kloka ord! Nej, jag tar dem inte som pekpinnar, utan det är sådant jag själv har tänkt på. Att det finns en risk att helg- och semesterpimplandet blir rutin när man är ledig mer. Och genom att prata om det kan jag mota Olle i grind. Min man är visserligen över pensionsåldern men arbetar fortfarande i eget företag på halvtid. Han dricker inga kopiösa mängder och är sällan märkbart påverkad, men öl till vardags lite för ofta tycker jag, och jag tror att han tycker det själv. Samt att han vill göra något åt vikten. Så jag har gott hopp om att vi är på samma linje när det gäller att minska både på vardagsdrickandet som helg- och semesterdrickandet. Bara det att ifrågasätta sina vanor och börja prata om hälsan känns ju som en bra utgångspunkt.

När man blir helledig är det nog viktigt med rutiner så att man skiljer vardag från helg, så att inte alla dagar blir lördag. Man kommer ju ha olika sysslor som man förknippar med vardag och andra som man förknippar med helg.

Bara genom att skriva och läsa här i Forum har gjort att jag har blivit mer medveten om mitt stressdrickande och vad som triggar det, och medvetenheten i sig har gjort att jag nu ligger under riskbruksnivån. Nu ska jag inte ropa hej för det, jag ska fortsätta att vara på min vakt mot när hjärnan börjar dividera om att ett glas hit eller dit inte är så farligt.

Åskan och ösregnet verkar ha slutat, så nu vågar jag mig nog ut.
Det är ju pingstafton idag, så även om du inte känner dig hänryckt, kanske dagen kan vara lite mindre beige idag. Kram

Superduperbra!
Jag tycker det är så roligt att läsa dina inlägg nu, blir så glad över att du har kommandot nu.
Och när du avslutade med ”superdupertrött” tänkte jag att det var ett helt nytt sätt att se på tillvaron! Kram 🥰

@alkis86 Vi finns här❤️Det kan kännas oerhört ensamt, det känns ensamt och det är ensamt. Och vi är alla olika så man kan behöva ta det i sin takt och är man inte redo för att söka hjälp utåt först så finns det en del att hitta digitalt. Här på forumhjälpen kan du delta i programmet, ha kontakt med en rådgivare samt skriva här där du redan är. Om du går in under rubriken rådgivarna kan du läsa om en zoomträff som äger rum i början ev juni förste el andra minns inte riktigt. Där kan du delta helt och hållet anonymt.

Vi finns här med dig❤️

@alkis86 Välkommen hit! Du är inte ensam - du har oss! Mitt tips är att söka på Craig Beck och Sober Leon på youtube. Då har du att göra ett tag. Hjärntvätta hjärnan med nyktra argument är ett framgångsrecept, tror jag.

Kram 🐘 (min app Nomo visar 468 nyktra dagar idag, tjoho!)

@Pianisten Tack för dina råd och tankar kring det jag skriver. Det känns nästan som att ha en personlig tränare på nätet. Jo, det lät kanske lite väl ambitiöst och hurtigt och speglade nog mer min entusiasm och önskan än ett realistiskt förhållningssätt. Jag vet inte hur många gånger jag har startat ett abonnemang på Friskis eller liknande och verkligen trott att denna gång, nu kommer jag klara det, jag kommer inte att sluta. Men några månader senare är det som om det inte existerat. Då har det kommit något emellan, en förkylning, extra mycket jobb, eller något annat som gjort att jag hoppat över ett träningspass eller två eller tre....och så finns det inte mer i min sinnevärld. Och det har hänt hur många gånger som helst. Så att göra om samma misstag, nej det ska jag nog försöka undvika genom att starta på en lägre nivå. Tänkte att styrketräningen får bli den som min sjukgymnast föreskriver, den borde ju vara anpassad till min nivå. Därutöver blir det ju mest promenader, trädgårdsarbete, vandring i skog och mark, som blir min vardagsmotion, och det får räcka tills vidare. Idag blir det promenad med pappa, 93, som för övrigt cyklar på sin motionscykel och promenerar varje dag. Han är för övrigt också en förebild vad gäller måttligt drickande, jag har nog aldrig sett honom berusad. Så idag ska vi hälsa på mamma på kyrkogården, eftersom jag inte är hemma när det är mors dag. Önskar dig en skön lördag!

@Varafrisk God morgon 😊.
Du skriver så bra och jag läser allt ska du veta.
Jag ser fram emot att läsa dina funderingar om varför man fortsätter dricka fast man är medveten om att man har problem.
Hoppas du får en toppen lördag😊
Kram💖

Välkommen hit @alkis86! Bra att du skriver här. Fattar att det är lite problematiskt när man bor på ett mindre ställe även om jag tycker att det inte skulle behöva vara så. Forumet är fantastiskt bra och anonymt. Läs och skriv, du kommer aldrig känna dig ensam här, särskilt inte om du är aktiv! Jag firar 1,5 år helt nykter i dag. Hade kontakt med beroendeklinik de första 6 månaderna men det stöd forumet ger 24/7 är oslagbart. Åtminstone har det varit så för mig.

Så har ett dygn gått, mer ska det bli. Har varit nykter förut, skillnaden är att jag är ensam nu. Tvivlar så mycket, på mig själv? Men känner att jag måste nu. Vissa livsval är mer eller mindre avgörande. Om jag fortsätter nu, känns det farligt.

Men tack för tipset, online är ju jättebra nu! Ska kolla upp det, genast.

Ja, tror inte att jag kan dricka kontrollerat. Har varit nykter långa perioder, så fort jag börjar, blir det alldeles för mycket, tyvärr.

Har druckit mer eller mindre, sen jag var 15? Har en lång historia av missbruk, i släkten. Trodde ju att var originell, men nä. Det är faktiskt så, att det är ärfligt i fall, någon undrar😉

@alkis86 Välkommen hit! Så bra att du skrev! När du skriver att du tror inte att du kan förändra ditt drickande menar du då att dricka kontrollerat? Här på forumet brukar rådgivarna rekommendera att man börjar m tre vita månader. Skulle det vara möjligt för dig tror du? Under hur lång tid har du druckit? AA finns on line och man kan åka t AA i en annan stad. Finns det ngn beroendemottagning där du bor? Men fortsätt att skriv här.

Kram🦋

@VillSiv Så starkt av dig att börja skriva här samt vara nykter en vecka💪🏻 Och välkommen hit❤️

Jag har skrivit här på forumet i drygt ett år. Är 58 år och har druckit i dryga tio år. Har en dotter i din ålder. Ingen alkoholism i släkten. Men har druckit av massvis av anledningar. Har varit nykter i fyra veckor nu t helgen med hjälp av antabus. Det som hjälper mig med antabus är att jag inte behöver förhandla om jag ska köpa alkohol eller inte. Men jag är oerhört trött, tycker livet är beigt, orkar inte mycket men är oerhört glad att jag tagit detta steg. Har tittat på ett Youtube-klipp med Peter Wirbing om postakutabstinens. Fick tipset av kurator på rådgivningscentrum. Mycket stämmer in på mig själv.

Vilket klokt steg du har tagit för ett beroende är inte kul och livet är så mycket värt att leva. Så vi finns här!

Kram❤️

@VillSiv Svarade dig i den andra tråden just om känslosvallet. Oerhört vanligt, och det är övergående. Den första tiden som nykter är en berg- och dalbana. Man mår toppen ena dagen och skit nästa. Upp och ner, hit och dit. Ha tålamod, det lugnar ner sig med tiden. Försök att sova mycket, gärna växelvis med fysiska pulshöjande aktiviteter. Dansa, pausa, dansa, pausa 😉

Kram 🐘

Grattis till 10 nyktra månader! Ett glas öl är ingen anledning att börja räkna från dag ett igen, huvudsaken var att du kunde stoppa efter en öl. Det du kan fundera över är om det var någon speciell trigger som fick dig att göra det? Sen kan du försöka hitta andra sätt att agera om det händer igen.

Jag tror att man får ta om sitt nyktra beslut då och då. Spela hela filmen, verkligen minnas hur illa det faktiskt var. Vill jag tillbaka dit? Skriva plus- och minuslistor över nykterheten, ta ett medvetet beslut igen.

Personligen känner jag att jag inte vågar riskera att hamna där igen. Jag är oerhört rädd för att ta ett återfall, även om jag med tiden lärt mig att det faktiskt är jag som bestämmer. Jag kan låta mitt förnuft ta överhanden om jag skulle känna mig frestad. Så länge jag låter bli det första glaset, för förnuftet är det första som packar ihop och drar till skogs när man dricker alkohol.

Kram 🐘

Härligt att det har gått så bra för dig! Om jag var du så skulle jag bara räkna vidare. Det gjorde jag. Efter fyra nyktra månader drack jag två glas vin. Följden blev jordens ångeststegring och ätstörningsbeteenden som slog till med full kraft igen. Så jag bestämde mig för att bara kalla de där glasen för ”reality check”, typ nähe jag ska fortfarande inte dricka... och så räknade jag vidare.

Hej
Det var längesedan jag skrev här. Det har nu gått 10 månader sedan jag skrev mitt första inlägg. Det var samma dag som jag för första gången i mitt 57-åriga liv jag bestämde mig för att ta en vit period och också lyckades. Hade fram tills dess druckit för mycket under många år och senaste året hade det eskalerat. Det slutade med en alldeles för blöt kväll där jag dagen efter kände att jag inte orkade hålla på längre. Blev fast bestämd om att trenden till varje pris måste brytas.
Tankarna om alkohol har inte försvunnit, men suget har med tiden minskat. Har inte sökt någon hjälp utan gjort det mycket med hjälp av böcker jag läst och även lyssnat på poddar. Faran jag känner nu är att jag har sänkt garden och börjat känna mig säker. Jag har under dessa 10 månader tagit två mindre återfall. Har vid två olika tillfällen nu under våren druckit en starköl. Vid båda gångerna har jag känt mig illa till mods efter en öl och därför har det som tur är stannat där. Att jag känt mig illa till mods tror jag mest ha berott på känslan att jag brutit min vita period.
Har detta hänt er andra också? Hur räknar ni i så fall er vita period? Är en starköl ett återfall så man bör börja räkna om från ett igen. Kan verka betydelselöst, men räknandet har varit en stor motivator för mig