Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Personligen tycker jag om när inläggen är lite kortare, med ett eller ett par ämnen i varje. Det blir lättare att svara då. Fint att du vill dela med dig av dina erfarenheter, ser fram emot att läsa.

@Andrahalvlek 💗👏👏
Grattis! 💐💐💐💐💐
Vilken härlig läsning!
Ha en underbar midsommar!☀️🍓🇸🇪
Kram🧡😎🧡

Toppen Beer!
Det som är riktigt positivt är ju att du också troligtvis kommer att upptäcka en del positiva egenskaper hos dig själv som du en gång haft. Nåt som både du och sambon gillat troligtvis.
De positiva egenskaperna och den närvaro man har just då gör allt. Bra kämpat!

Jag startar med min fråga så ni ej hinner tröttna innan punkt. HUR tycker ni jag ska dela med mig om mina tankar, förändringar, känslor, tips & mediciner (antabus, campral, naltrexon & annat? Om det nu är något som ni vill läsa eller undrar över?

Ett långt ärligt inlägg & sen svara efter det eller dela upp inläggen i fler olika "kategorier" hänger ni med?

Jag har detta året gjort väldigt mkt förändringar & försök till att "förändra mitt drickande" shockat mig själv något otroligt, sen också fått frågor, läst nya & gamla trådar, gjort skillnad & hjälpt vänner men också personer jag inte ens vet hur dem hittat mig.

Men sen har jag också försökt samla mina tankar för att just dela med mig om HUR jag nu gjort för att förändra mitt drickande då jag ändå alltid levt & accepterat mitt beroende i cirka 20år. Min pappa & syster har alltid haft ett MISSbruk dem aldrig kunnat erkänna, medans min Farfar & jag alltid accepterat vårat beroende & bruk.

Därför så skulle jag vara tacksam för era tankar, svar & tips på HUR jag nu isåfall skulle dela upp mina texter, tankar, funderingar. OM det nu ens är något ni skulle vilja läsa?

Sen så hoppas jag verkligen det är okej med er trots alla förändringar & omständigheter & att här ska ni aldrig känna er ensamma. Så dela, fråga, läs! Tillsammans så ska vi kämpa. Kram!

@Beer Heja dig!

Kram 🐘

@Ase Då har du en spännande resa framför dig! Nästan alla här på forumet som har varit nyktra ett tag berättar om hur de har blivit bättre på att stå upp för sig själva, att säga ifrån.

Och sen håller jag med @tappadigen om att man måste analysera om det kan finnas andra skäl till att kritiken framförs. Söker avsändaren en syndabock? Är avsändaren dåligt påläst? Är avsändaren en typisk gnällspik? Hade jag förutsättningar att göra på ett annat sätt? Att bara ta emot och lasta allt på sig själv är destruktivt. Hur det än är så gör de allra flesta sitt bästa efter förutsättningarna.

Vad det gäller att ge kritik och konflikträdsla så är det en vanesak. Faktiskt. De första 20 gångerna jag var tvungen att säga ”nej, det går inte” när en medarbetare ville vara ledig tex så fick jag ont i magen. Men jag märkte att himlen ramlade inte ner. Medarbetaren blev inte ens arg, hen ville bara ha ett tydligt besked i god tid. Efter det var det mycket lättare att säga nej.

Vad det gäller att ge kritik så har jag tränat på det massor i mitt jobb. Jag börjar alltid med något positivt, säger sen att jag har några punkter där jag ser att förbättring kan ske, och påtalar noga att jag framför mina åsikter för att resultatet ska bli ännu bättre. Ytterst få tar illa upp ett dugg, tvärtom. De flesta är tacksamma. Om de tar illa upp så beror det på att de är ovana vid att ta kritik, och då får jag fortsätta ge just dem kritik tills de känner sig bekvämare. Det ingår i min roll som ”senior” att coacha yngre förmågor, alla är barn i början.

Dina stunder med döttrarna låter ljuvliga. Mys 😍

Kram 🐘

@Stockholm stad Läser ditt inlägg med stor igenkänning. Druckit i många år och det eskalerade iom hemarbete.
Ultimatum från min sambo som var verkningslösa. Var här länge under nicket "Zorro". Väl valt nick. Gömde mig bakom en mask och vägrade be om hjälp. Gick flera år med en obehandlad diabetes. Slutade med att jag till slut var tvungen att söka vård. I samband med detta tog jag av mig masken och berättade öppet om mina alkoholproblem. Bad om hjälp! Trots detta tog det sex månader innan jag fick denna hjälp. Nu äter jag Antabus och det fungerar mycket bra. Kan ju bara tala för mig själv, men jag har insett att "normaldrickande" aldrig kommer att existera för mig. 3 veckor nu och allt är bättre. Mitt förhållande, min hälsa, min diabetes, tja... allt!
Att sätta upp mål tror jag är viktigt. Vad vill jag med att bli nykter? Jobbat med hundar i många, många år, men har ingen nu. Ett långsiktigt mål, när min hälsa återvänt är att skaffa hund igen! Andra delmål som t.ex min övervikt.
Du nämner att du tidigare ätit antabus. Om man är i det läge du beskriver måste jag vara helt ärlig. Jag tror inte på "normaldrickande". Jag tror att man måste inse att alkohol inte är något för mig!

@Sisyfos många kloka tankar. Just ADHD har funnits i mitt huvud i många år! Funderat mycket på det. Hur jag var som person långt innan jag fann min vän alkohol.
Att stanna upp och se på sig själv och den man vill bli, tror jag är viktigt. Min sambo sade till mig att hon ville ha tillbaka den jag en gång var. Svarade att jag inte visste om den personen längre finns. Så mycket påverkar, erfarenheter, intryck med mera. Även ett alkoholberoende ger erfarenheter och påverkar vem man är och blir.

Nu är jag dock på vecka 3. :-) Känns som ett nytt liv närmar sig. Känns som alla tidigare försök varit tafatta och inte riktigt seriösa. Med hjälp och stöd känns allt så mycket enklare. Vecka tre är inte helt sant! Var nykter en period innan, men har satt dagen D, till dagen då jag började med Antabus. och det är nu tre veckor!

Det är MIN tid nu! :-) och jag stapplar vidare!

@TappadIgen ja, så är det absolut. Problemet är att jag är för bra på att ta kritik och tänker aldrig att det kan vara den andre som har fel.
Jag har också svårt att kritisera andra. Är tyvärr väldigt konflikträdd så det måste jag jobba på.
Men nu ska jag lägga det bakom mig😊.

Kritik kan ju vara bra om den är konstruktiv ändå, tänker jag. Men det är kanske också något man får lära sig att bli bra på att ta emot. Det finns trots allt kritik av åtminstone två sorter. En som är till för att såra och trycka ner och en som är omtänksam och till för att man ska kunna förbättra sig själv. Jag kan tycka att jag själv kan vara dålig på att ge kritik för att jag är rädd att det ska tas emot på fel sätt. Ibland kanske man kan stanna upp själv och fundera på vad syftet var av kritiken man just har fått. Var det bara någon som ville avreagera sig på en? Ja, då får man försöka skaka sig av det. Eller var det ett konstruktivt påpekande av en förbättringspotential man har? Ja, då får man ju fundera på om det är något som personen har rätt i eller om man tycker att de har missuppfattat hela grejen.

Igår fick jag känna på hur det är att tackla motgångar. Jag är mycket känslig för kritik och i går fick jag mycket av den varan. Jag går aldrig i försvar när jag får kritik utan tar bara åt mig och lägger det på mig själv. Måste lära mig att stå upp för mig själv.
Förutom det tråkiga så hade jag en jätte fin dag med en liten kort vandring i vacker natur med yngsta dottern. Det är så underbart att få umgås med henne och vi lämnade telefoner i bilen och bara njöt av naturen.
På kvällen blev det kvällsdopp med två av tre döttrar.

Idag har jag varit med yngsta dottern för ett enklare ingrepp hos läkaren, hon var så nervös och ledsen men läkaren var hur bra som helst. Så dottern var glad och stolt över sig själv efteråt.

Hur går nykterheten då? Jo, den går bra. Fortfarande en dag i taget och tankarna finns hela tiden i bakhuvudet men inte lika intensiva i nuläget. Midsommar känns inte som att det kommer vara några problem.
Ångesten är också relativt lugn just nu men jag har semester denna veckan och därför utvilad.

Ska jag behöva byta jobb för att må bra? Jag har bytt jobb många gånger men bara inom samma yrke och det gör ju inget bättre.
Just i denna stunden mår jag väldigt bra i alla fall.

Har du haft en bra dag varafrisk?
Vad är det för terapi du går på?
Jag har inte så stor erfarenhet av terapi. Gick några gånger hos samtalsterapeut när jag var utmattad.
Minns att det var skönt att få verktyg att jobba med. Ofta vet man ju själv vad som behöver göras men det kan behövas en liten knuff i rätt riktning 😊.
Men någon terapi för att bearbeta saker har jag aldrig testat.
Jag hoppas du mår bra 💖.
Kram

@Kennie Bra du kan stå emot Kennie. Alltid beundrad över folk som lyckats sluta och hålla det på en normal nivå. Ska försöka klara en längre tid nykter tänkte jag och sen ingen bängfylla på helgen. Hem till Sverige snart o hälsa på kära mamma så det borde vara ett gyllene tillfälle att bara träna och cykla omkring i stan.

@Stockholm stad Det låter bra! Det är ju inget fel i att ha extra motivation utifrån såklart. Det kan hjälpa en på vägen. Har du testat att göra programmet här? Det kan också hjälpa dig att staka ut en väg framåt.

Hej igen! Om man kan dricka måttligt eller inte verkar bero på hur beroende man hunnit bli. Själv har jag druckit ett enda glas med cirka två månaders mellanrum, det är måttlighet som fungerar för mig. Läser om många som försöker dricka måttligt varje helg- det verkar vara för ofta om man inte vill riskera att hamna på ruta ett inom en snar framtid.

@TappadIgen Precis som du säger så gör jag ju det i första hand för min egen skull och då blir ju vårt förhållande och liv stabilt samtidigt som det blir bättre för henne också. Det blir lite positiv symbios då alla inblandade mår bättre. @Andrahalvlek Sant, man trillar ofta dit igen i samma gamla mönster och vanor. När jag gick på antabus fungerade det riktigt bra faktiskt. Bra ni finns här på forumet!

På den punkten håller jag verkligen med dig @TappadIgen. Man ska aldrig sluta dricka för någon annans skull. Man ska sluta för att man själv vill sluta dricka, inifrån och ut. För att alternativet, fortsätta dricka, i längden bara innehåller misär och olycka. Det kan gå bra och bra och bra och plötsligt åt helvete. Som att spela rysk roulette.

Kram 🐘

Tack för era kommentarer! Ja, låt oss hjälpas åt i sommar. Kram!

Ja, men det är ju det som är problemet. Läste tillbaka i samma tråd och i mångt och mycket så har jag, mina behov och intressen typ ingen plats i mitt liv till vardags. Det stämmer fortfarande. Det är tragiskt och svårlösligt. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen ibland för att få det utrymmet. Sömn hamnar alltid på efterkälken - barnen kommer och väcker och vaknar tidigt på morgonen. Dagarna just nu är fyllda av två barn hemma och vi vuxna som fortfarande jobbar. Svärföräldrarna är hos oss men de bor som på hotell och det är liksom bara mer mat att laga och fler grejer att plocka. Jag har inte plats i mitt egna liv. Så var denna vila ska komma ifrån är lite oklart.

Lite trött och less idag. Eller i alla fall just nu. Men det blir bättre ikväll. Ska iväg till en rekoring och få med mig lite godsaker hem. Och kolla på fotboll. Förhoppningsvis drar det upp humöret igen.

Läst ikapp. Igenkänning på det mesta. Inklusive vanorna och svårigheten att låta bli efter en stressig dag eller under helgen.

Läst ikapp. Igenkänning på det mesta. Inklusive vanorna och svårigheten att låta bli efter en stressig dag eller under helgen.

@Catlady jag tycker också att vardagen är svårast. Längtan att bara få koppla av en stund. Men jag har tagit mig tiden att vila nu så här i början av nykterheten. Jag har sovit en stund efter jobbet om jag behövt det.
Jag har semester denna veckan och vi har nästan inte haft några planer utan bara låtit dagarna gå och gjort det vi känt för. Det har varit mycket lättare att inte dricka när jag varit ledig. Trodde inte det skulle bli så med semester.
Det säger ju en del om det stressiga liv vi lever, att vi tycker oss behöva alkohol för att koppla av 🙄.
Försök hitta tid till vila💖

@Stockholm stad Jag har läst lite om din historia men inte varit inne och skrivit på ett litet tag. Jag tycker att det är bra att du är här och skriver och det känns som att du är redo för en förändring på riktigt. Jag tror absolut att det är bra att du är här och skriver och läser och funderar för det hjälper dig att bena ut en väg framåt för dig. När man inte lyckas så tror jag att en delfaktor är för att man inte lägger tillräckligt med tankekraft på det. Man tänker bara att man behöver förändra något men så kör man bara på och hoppas att förändringen kommer av sig självt på något sätt. Det är också bra att ha en plan som man sätter skarpt för när förhandlandet börjar komma så måste det vara glasklart vad som gäller eller så har man plötsligt förhandlat bort en arm och ett ben.

Så på den punkten tycker jag att det ser bra ut! En sak som jag reagerar på är att du beskriver att förändringen åtminstone delvis är nödvändig för din flickväns skull. Det är såklart bra att finna yttre motivation också, men jag tror att det är viktigt att du ändå i grunden gör förändringen i dina alkoholvanor för din egen skull. Det kan också kanske låta klyschigt men den inre motivationen är ett stadigare stöd när det blåser.

@Catlady Absolut det är grova problem. Det är ju sommar dygnet runt här med massa semesterfirare och äldre herrar som sitter o pimplar 14 starköl varje solig dag på pubarna runtomkring. Så man kan knappt gå ner i stan utan att heja på nåt gäng och sätta sig och ta sin första öl innan lunch. Holländarna, engelsmännen och finnarna här dricker ju för 2 pers vardera. Så man tänker lite...kan dom så kan ju jag. Att det är EM i fotboll gör ju saken inte bättre. Men ingenting är ju värt ångesten och darrningarna dagen efter och hälsan i sig är ju det viktigaste vi människor har.

Ja, det har ju varit problem många år innan min nuvarande flickvän....fast då var det mest på helgerna med fylla, slagsmål, otrohet och festande. Min gamla tjej tolererade inte att jag drack och dels körde jag bil till jobbet varje dag och satt på kontor och då funkar det inte med vardagssupning. Kommer dock ihåg en gång när jag skulle ha lönesamtal med min chef och kvällen innan hade det varit match på stadion...stank sprit i hela rummet.

Nu vill jag ju absolut inte förlora världens bästa tjej och då finns det bara en sak att göra såklart. Antingen sluta helt eller försöka hålla mig till helgen med mindre mängd. Hoppas du får en fin dag och lugn midsommar :)

Shit vad tufft du har det!

Jag kan inte jämföra mina erfarenheter med dina, inte på långa vägar. Men jag känner igen mig i isolering och ensamhet. Har haft extremt svårt att passa in och skapa vänner. Har kollegor och familj, men egentligen inga egna vänner då jag verkar sakna förmågan att bibehålla personliga relationer (bortsett från närmsta familjen). Att vara social kostar för mycket energi så den räcker mest bara till jobb och familj. Alla vänner och bekanta som jag umgås med är ytliga och det är min man som bibehåller relationerna. Skulle vi skilja oss idag så står jag mer eller mindre ensam. Det är tärande på sätt och vis, men har fortfarande inte efter en livstid fattat hur man behåller vänner. Så igenkänning på det. Igenkänning också på att behöva växa upp snabbt - inte pga att mina föräldrar missbrukade men de hade helt enkelt inte tid i den utsträckning som behövdes.

Det är ju svårt att veta var du ska börja här. Mycket att bena ut. Du skulle behöva få hjälp med ditt psykiska mående. Mediciner kan hjälpa där. Och du behöver få uppföljning kring din fysiska hälsa. Börja med konkreta saker. Och skriv massor här. Det hjälper faktiskt.