Senaste kommentarerna i forumet

Ja kan tänka mig att en del av problemen finns i att det är svårt att parera andras måendet och känslor.
@Varafrisk skrev:"Jag hoppas att denna resa ska hjälpa mig att trivas bättre och bättre i mitt egna sällskap….så att jag tar vara på mig själv …och inte känner mig så ensam …att inte tänka så många tankar som lätt gör att jag känner mig ensam. Inte fastna så mycket i tankar utan leva mer. Men en dag i taget."
Det är väl just det ovanstående som många vittnar om härinne. Sen tänker jag att några av oss också är särskilt sårbara på något sätt och att vi måste jobba på att ta hand om oss själva, hela livet. Inte så upplyftande kanske, men det finns ett lugn och en acceptans hos de gamla rävarna härinne. Det är något att sträva efter. Men jag hoppas att du ser dina framsteg också. 6 veckor och du klarar dig utan. Det finns ju flera härinne som har funderat över olika diagnoser. Det är såna tankar som också dyker upp när man blir nykter, varför man är som man är, varför man tänker som man tänker. Jag är helt klart fast i en del tankemönster som jag inte är särskilt förtjust i och som grundar sig i en osäkerhet från barndomen. Brukar i te känna så så mycket längre, men det vankas ett större släktevenemang och då är jag tillbaka.
Tror att du har stor betydelse härinne med dina otroligt öppenhjärtliga inlägg om hur du mår. Det är lättare att säga till dig att se på alla dina fina egenskaper än att se dem hos sig själv. Tar otroligt mycket tid just nu att jobba med det här. Så tack VaraFrisk! Tror att dina inlägg hjälper mig att se.

@Varafrisk Tack för din kommentar. Ja, frågan du ställer är verkligen adekvat. Skulle ställt den själv. :-)
Orsaken handlar i grund och botten om svimmningar. Jag har sedan barndomen lidit av epepilepsiliknande svimningar. Det är inte epilepsi, utan en ”gren” av det, säger neurolog. Dessa svimningar är så fruktansvärt jobbiga och ångestframkallande!!
Såå många gånger under livet som jag plötsligt fått dessa. De börjar med yrsel. Sen ögonflimmer och att tarmarna krampar och vill tömma sig samt ett brus i huvudet som påminner om ”snömannen”på TV. I de läget får jag en så fruktansvärt stark ångest att jag sitter och vaggar fram å tillbaka och säger - nej nej nej, eller t.o.m ropar på mamma. När jag sen vaknar upp från svimningen som håller i sig i ca 10 min, är jag helt slut. Så slut att jag inte ens kan svara på enklaste fråga utan måste gå och lägga mig. Jag somnar direkt och efter ca två timmars sömn är jag helt återställd.

Eftersom jag haft detta så länge och är så dödsrädd för svimningarna, så är jag rädd för yrsel. Om jag druckit för många glas, får jag yrsel och illamående. Hjärnan misstolkar det och tror att en svimning är på gång, och på bråkdelen av en sekund drar den fruktansvärda ångesten igång. Jag hinner liksom inte stoppa den.
Det är orsaken till att jag klarar av att stoppa efter den mängd A, som jag vet av erfarenhet inte leder till yrsel och oro i magen.

Varför dricker jag då över huvudet taget, kan man undra. Orsaken är att jag under åren utvecklat bla hälsoångest som jag jag lever med dagligen och självmedicinerat mig med A mot.
Lika ångestfyllt som konsekvenserna av för stort intag av A kan ge, lika ångestdämpande är ett väl avvägt intag. I ca 20 års tid har jag därför druckit dagligen, vilket skapat ett behov och oxå numer andra konsekvenser än yrsel och illamående.
Kram!!

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen hjertgren

Din rubrik säger mycket och berör. Kort och koncist samtidigt något som kan vara svårt att komma till insikt i. Att alkoholen tar för stor plats.

Berätta gärna mer, här är du inte ensam. Minst ett steg mot förändring taget nu!

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

"Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva
Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva"
Refrängen till Gyllene Tiders Leva Livet <3

Jag hade sällskap på lördagen, och drack något glas mer än jag hade tänkt. Varningsklocka där! Svårt att hejda mig när jag är över en viss gräns.

Jag tror att en stor del av lockelsen med vin för mig är att det är "ok" att släppa kontrollen när man dricker - något som jag ytterst sällan gör annars. Helgkänsla och inga måsten.

Hur sjutton närmar man sig den känslan utan alkohol?

Jag har ett jobb med en massa kontroll och som ensam vuxen i familjen bygger det mesta hemma på att jag har koll. Och så gillar jag att hålla i alla trådarna. Jag har enormt svårt att delegera och sedan nöja mig med resultatet. Inte så charmigt, varken på jobb eller hemma...

@Renova Tack för titten och kommentaren i min tråd. Då har du, liksom jag, en plan: inget ensamdrickande! 💕

Jag använde alkoholen lite som medicin förut. Vin för att orka städa, vin för att kunna koppla av, vin för att orka/hitta lust till att laga mat. Usch vilket självbedrägeri, jag är myyyycket piggare nu. Och är jag inte pigg så är jag trött och låter det vara stökigt eller beställer take away, eller gör varma mackor. Jag har sänkt kraven enormt. Tror jag höll på att bli utbränd för ca ett år sedan. Om alkoholen gjorde det, eller om jag försökte hålla mig ovan ytan med alkohol är oklart. Dock är jag sakta på väg tillbaka nu. Minns inte ens när jag köpte en BiB senast.

Kram 🤗

@Andrahalvlek Tack AH 💕💕

God morgon Renova och tack för kommentaren i min tråd 💕. Våra historier liknar varandra, ja. Håller med om att det var lätt att sluta dricka på vardagar. För mig hängde helgdrickandet kvar länge och jag blev jättefull nån helg också, som att jag drack ikapp och mådde sen skitdåligt. Nu senaste tiden har jag lyckats låta bli - jag har ingen alkohol hemma.

Klart vi slår följe med varandra! Renova och Futurista - passar ju till och med!

Ha en fin dag ☀️🤗💕

Hej @Futurista, hur kan jag ha missat dig?
Jag läste din tråd nu, och häpnar över våra likheter! Inledningarna är nästan samma!
Precis som du är jag ensamstående med barn, och har sedan ett år ungefär slutat vardagsdricka. För en vecka sedan blev jag medlem här, efter att ha läst väldigt länge. (Ja, du hör ju...) Och hit kom jag för att hantera ensamdrickandet på helger.
Jag håller totalt med dig - slutar man ensamdricka så blir det inte så många tillfällen kvar!

Jag är otroligt glad att ha tagit tag i det här innan sommaren! Får jag slå följe med dig, även om du ligger före?

@Futurista Grattis till ditt nya nyktra liv! Så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

Jag drack ändå 😢. Och jobb blir lidande i morgon.

Vill jag leva ett liv jag vill leva, eller ett liv jag kan leva?

Funderar på det ett tag, klart jag kan leva med ångest, men inget liv jag vill leva.
Ett liv med ångest...är inget liv, det känns mer som om man försöker överleva, dag för dag.
Alkoholen skapar ångesten, det vet jag, men på något underligt sätt så fattar inte kroppen detta.
Att gång på gång utsätta sig för ytterligare en ångestattack, fast man egentligen inte vill.
Sjukdom eller inte, men det är självförvållat enligt mig, ingen annan för drycken till din mun.
Att lägga skulden på någon annan är lätt för att göra sig ansvarslös, det ligger in beroendets natur.
Ingen annan gör jobbet åt dig, ingen tvingar dig att dricka, även om man vill göra sken av det.
Det finns alltid en anledning, om inte så finner man en.
När man sedan söker hjälp lägger man ansvaret på dem, men vill inte göra det enda som krävs av en, att sluta finna anledningar till att fortsätta dricka.
Man vill kunna fortsätta dricka men vill bara bli av med nackdelarna, att kunna äta kakan men ändå ha den kvar...

Jo det är sant, jag omgärdas av alkoholen hela tiden, den finns i mina sällskap och jag kanske var den som skapade den, att umgås med just alkoholen, av alla anledningar.
Men jag kan inte göra slut med alla mina vänner, bara för att jag har valt att bli en nykterist.
Jag behöver vänja dem med att just jag som var en av dragplåstret i drickandet inte längre är ett dragplåster.
Minns att en av mina flickvänner i forna tider alltid vägrade dricka alkohol i alla dess former.
Idag ser jag henne på fejjan med....nästan alltid ett glas i handen.
Så nu är det omvända situationer.

Idag har jag fått lära om mig vad som ger mig kickar i livet, inte lika snabba och starka, men ändå en kick, det som ger mig en livsnäring utan starka ångestanfall.
Familjen betyder mycket, min fru, mina barn och barnbarn, svärson släkt och vänner.
De har jag hela året runt omkring mig, men det finns en period i mitt liv som ger en extra känsla.
Sommaren då jag kan frodas i solljuset tillsammans med naturen och växtligheten.
Juni är en fantastiskt tid, allt växer sig starkt och frodigt, det är grönt, allt kommer till liv igen.
Insekterna surrar omkring och det är full aktivitet i holkarna.
Ni som följt mig vet var jag har befunnit mig, i skärgården vid stugan.
Den här helgen som dessutom varit Sveriges födelsedag, nationaldagen har varit fantastiskt.
Sol hela helgen, och igår var det ett rejält tryck i den dessutom, det hettar på hela kroppen och en titt i spegeln fick mig att le, mitt gråa välansade skägg gör sig ypperligt i ett solbränt ansikte.
Jag känner mig nöjd med mig själv, ser fräsch ut, trots åldern, eller kanske just i rätt ålder?
Jag ligger i fas med livet, det liv jag VILL leva, just nu.
Snart sextio år, inom en snar framtid pensionär, kan till viss del disponera min egna tid till det jag vill, och ännu mer när jag har blivit pansjo.
Idag tog jag det lugnt efter en del mindre projekt, koltrasten sjöng för mig medan jag lät blicken fastna ut över vikens glittrande nejder, segelbåtarna vita och nypolerade speglade sig i vattenytan.
Barnen skrek när de hoppade ifrån båtarna i det kalla havet som ännu inte fått någon värme.
Pollen fick strandlinjen alldeles gul de första meterna och skarvarna flög högt och ljudlöst ovanför oss, solen stekte på mina bara axlar och jag tänkte....det här är livet!...(jag vill leva).

Jag kan leva det andra livet med alkohol, men det är inget liv.
Det liv jag lever nu, det är mitt liv, jag har ju själv skapat förutsättningarna.
Eller så har jag bara sänkt förväntningarna?

Berra

Längesedan jag skrev här. Jag läser ofta och följer era resor och kamper. Jag har en fin tid bakom mig just nu. Jag har blivit ”en sån som inte dricker….ensam!”. Och gör man inte det, så dricker man väldigt sällan. I alla fall jag.

Inga dikeskörningar och inga tvångstankar om att måsta dricka i tid och otid. Solen har skinit och några vinflashar har fladdrat förbi i mitt sinne men jag har inte agerat. Har druckit 2-3 glas vid tillfällen det bjudits på. Har klarat vara nykter längre perioder i sträck vilket jag inte klarade tidigare i vår utan ofta drack en flaska vin själv på fredagar, lite tvångsmässigt sådär. För ett år sedan var det ca 1-2 BiB i veckan. Det som hjälpt mig allra mest är träning, träning, träning. Repar såväl kropp som knopp. Och när jag tränat vill jag inte förstöra det med nervgift. Jag vill vara snäll med min kropp.

Jag har sett att många skrivit listor på fördelar med att avstå/kraftigt minska på alkoholen. Jag har vunnit så många hälsofördelar. Min resa började ju redan för ett år sedan och jag ”vässar” till mig vad tiden går. Alkoholen blir mindre intressant ju fler vinster jag får. Men jag har inga förbud, blir som värre för mig då. Mer tvångsmässigt. Jag måste göra detta på mitt egna sätt. Vaksam genom tidigare delade historier förstås.

Mina fördelar:
- sover gott, utan att vakna kl 2-4 och inte kunna somna om (största vinsten!)
- svettas nästan ingenting, förut konstant svettig, värst på natten
- mindre problem med IBS-magen
- mer muskler och bättre kondis, frigjort mer träningstid
- myyyyyycket finare hy
- ingen ångest, från att ha det ofta. Kommer dock om jag dricker mer än 2-3 glas vet jag
- mindre oro, rädsla och stress över random grejer som jobb och ekonomi
- trygg och stolt, ingen tung smutsig hemlis hängandes över axlarna
- bättre relationer med barn, vänner, familj och kollegor
- känner mig mer mindful och autentisk, vet vad jag vill och behöver (vuxit fram det senaste året)

Kram på er alla och tack för alla historier ni delar med er av, jag känner igen mig i varenda en av er 🤗

Tack för att du läser och svarar :). Lyckades få en dag utan full man.. efter ett rejält bråk drog jag med mannen ut på en utflykt som varade hela eftermiddag/kväll och det utan tillgång till alkohol. Så skönt. Nu är vi hemma igen och första ölen för hans del är drucken. Mer lär det bli men jag väljer noll idag. Ska upp tidigt och behöver sova. Därmed kan han sitta uppe själv och umgås med sin öl. Men jag får iallafall en dag som nykter.

Det var arbetsgivaren som ställde krav på antabus och behandling. Detta upphörde när han slutade på det jobbet. Någon egen vilja verkar inte finnas.

@Varafrisk jag ska verkligen hålla tummarna för att din dotter ska få må bra i sommar💖 . Det är det värsta när inte barnen mår bra 😪.
Kram 💖

@Varafrisk jag tycker mycket om att läsa men såna här dagar är det svårt att hitta ron till det.
Mediterade gjorde jag en del när jag var sjukskriven för några år sedan, kanske ska försöka hitta tid till det igen.
Kram 💖

@Ase så tufft! Jag är inte så bra på det där med att ge råd om verktyg. Har du testat meditation någon gång? Jag mediterar inte själv. Har testat ngn enstaka gång men tror att det är bra. Hur funkar det för dig att läsa?

Kram🥰

@Ase Jag har också svårt för att stanna upp och se vad jag…..så är det verkligen. Men idag var en sådan dag som jag blev påmind eftersom det var länge sedan vi träffades tillsammans alla fem pga att min dotter var hemma i karantän medan hon väntade på provsvar, min son har haft Corona och även min svärdotter men inte samtidigt. Eftersom vår dotter kändes låg idag (vilket jag tror på att hon var m kompis och la dig sent m) så var det en påminnelse om förra sommaren när hon mådde SÅ dåligt ..var så manisk…så nu hoppas jag att hennes litiumbehandling ska hjälpa henne så hon får må bra och att det blir en lugn sommar.

Kram☀️

Starkt att du fixade att bli nykter igen!
I mina öron är 12-14 timmarsdagar rätt extremt. Ska en arbetsgivare verkligen kräva det? Känns fel att du ska riskera ditt välmående för jobbets skull. Hoppas det är en begränsad period och att du får vila sedan.

@Garden Jag förstår att du vill vara fullvaccinerad👍🏻

Se inte ner på dig själv. Ingen skrattar åt dig. Du är här. Du har uppmärksammat ditt problem. Det som är fascinerande…kanske inte rätt ordval…men ändå.. även om du hade bestämt dig för att dricka ett halvt glas mindre men lyckades inte med det…men du kunde ändå stanna där trots att du hade en box….vad är det som gör att du kan stanna där och inte dricka mer? Det är ju ändå en styrka💪🏻

Ha det fint!

@Varafrisk jag har haft en bra helg men det går verkligen upp och ner.
I fredags var jag väldigt uppåt men idag har det varit oroligt i kroppen. Försökte träna bort oron men det funkade bara medans jag tränade sen var det tillbaka igen.
Den här oron eller ångesten äter upp mig när det är som värst och jag har inga verktyg riktigt för att hantera det.

Men stolt över sex nyktra veckor 😊

@Varafrisk
Det låter som du haft en fin dag😊.
Det är som du skriver att det är viktigt att stanna upp och se vad man har och känna tacksamhet för det. Jag har lite svårt för det ibland.
Det är alltid lika fint att läsa dina inlägg, du skriver så bra 💖.
6 veckor idag!! 💃😁

Så konstigt…och så fort det gick…redan sex veckor💪🏻Tack till min läkare som skrev ut antabusen trots förhöjda levervärden tack antabus för att du finns och heja mig själv som ändå tog detta första steg mot nykterhet. Min avsikt är att jag ska fullfölja denna resa mot ett nyktert liv. Under de här veckorna har det inte varit svårt att avstå fr att dricka alkohol tack vare antabus. Men det är tufft och ibland är det extremt tufft och då och då lättar det. Jag blir lite som Dr Jekyll & Mr Hyde under den här resan. Hoppas att Mr Hyde inte ska få för stort utrymme under denna resa utan avta under resans gång.

Jag hoppas att denna resa ska hjälpa mig att trivas bättre och bättre i mitt egna sällskap….så att jag tar vara på mig själv …och inte känner mig så ensam …att inte tänka så många tankar som lätt gör att jag känner mig ensam. Inte fastna så mycket i tankar utan leva mer. Men en dag i taget.

Idag fick vi äntligen träffas tillsammans mina barn, min svärdotter och min man. Vi åkte t en badplats inte alls långt bort ifrån var vi bor men vi hade aldrig varit där tidigare. Så tacksam över detta🙏🏻 Ingen självklarhet för alla så ibland får jag stanna upp och tänka till.

Stor kram till er alla som kämpar och som har kämpat🥰

Hej!

Hur har din helg varit? Hoppas bra🙏🏻

Idag firar vi sex veckor eller hur?

Kram🥰

@Varafrisk orsaken är att jag vill vara fullvaccinerad och förhoppningsvis undvika att bli smittad av Covid. Jag har nära och sköra som jag oxå måste ta hänsyn till, när det gäller detta med covidsmitta. Vore förödande känner jag, att vara den som kommer med smittan.
Jag förstår dock att man även kan smitta efter att vara fullvacccinerad. Men då har jag ändå gjort vad jag kunnat.
Hej och hopp, här sitter jag nu och skriver och har inte ens klarat av att ta 2 glas i stället för 2 1/2.
Det är för sorgligt! Men jag känner igen det. En ambition som jag på nått sätt alltid misslyckas att uppfylla.
Fullt upp i trädgården idag. Eftermiddag, sol, värme och ett behov att koppla av efter allt arbete. Belöningen, ett glas vin i skuggan. Ett glas till - måste sätta igång med middagen - gör så- känner mig glad och lycklig på nått vis. Börjar med maten - känner suget efter det där halva glaset - spelar roll eller - går ner till boxen och tar mitt halva glas. Å så är det som vanligt varje dag. Det är som om hjärnan kan räkna.
Det finns ett uttryck, som ni andra säkert hört; ”att följa minsta motståndets lag” , ja så gör jag med sånt som får mig att må bättre, men som egentligen i förlängningen inte är bra!
Ni som dricker större mängder än jag, skrattar kanske åt mitt ”problem” med A. Men faktiskt är det så att jag är fast i alkoholtrollets garn. Och har oroat mig länge länge för det, men ändå inte kunnat uppamma sån styrka att ändra på det. Sorgligt, svag person - ja så är det nog!