Senaste kommentarerna i forumet

@nystart skrev:"men hela mitt mindset har ändrats sista tiden och jag tror jag kommer sätta stopp för drickandet och görsöka köra en nyttig period. "

🧚💚 Hörde jag "sätta stopp för drickandet "? 😅🙏❤

Ja, men så bra att du flyttar till Det vidare livet 🙏💚 Det blir inte minst symboliskt viktigt steg.

Styrkekram ❤

@Varafrisk Yibeeee!!! Så jäkla bra, ärligt och rakt!! Bra bevis på att du druckit klart! 🙏❤🙏❤🙏

När tror du att du kan få börja med antabus?

Så många härliga vibbar 💚🧚

👍 Härligt! Det här blir jättebra tror jag.

Kram

Varafrisk 💗🤗
Vilken härlig nyhet du kommer med!👍😁
Önskar dig många lycka till! 🍀🍀🍀
Kram 🧡🌷🧡

Det var en jätteskön dag på jobbet.
Jag mår bra. Sov kasst inatt men var iaf inte bakis.
Jag vet inte vad som händer härnäst. Sambon var urgullig mot mig när jag kom hem och vi hann ju med ett varv imorse i sänghalmen (fler fick till det idag hehehe).
Jag känner mig så borttappad. Han har aldrig sagt att han vill avsluta eller att han inte vill ha mig här. Jag kände efter mitt fall i trappan, när jag sökte hjälp 3 veckor sedan, att vi var på 2 helt olika planeter. Han blev kanske rädd? Orolig just då? Orolig inför framtiden? Han sa en gång att han behöver tid att ta in det, jag gav inte honom den tiden utan körde på som en ångvält. Det är det jag kan. Bara köra på. Rakt in i kaklet. Det är ju där det blivit så fel med alkohol och allt från början.
Jag behöver balans. Jag vet inte var jag ska hitta det. På jobbet kan jag det spelet så bra. Tar på mig nån mask och kliver in i en roll. Jag kan lösa allt, förstår alla sortens människor, kan se saker från alla möjliga perspektiv. Privat blir det en sån megaknut.
Jag vill inte vara särbo. Jag vill vara sambo och lycklig. Min sambo säger att jag inte har några fritidsintressen. Det har han rätt i. Jag har bara jobbet och hemmet.
Jag är så vilse. Jag är en otroligt stark, smart, intelligent och rolig tjej. Men just nu känner jag mig helt skruvad. Frustrerad. Igår hade jag sån ångest (innan jag drack vinet), jag sa till min sambo att jag vill ut i skogen och bara skrika rakt ut. Var det hormonellt? Ägglossning? Alkoholstoppet? Relationen? Jag.vet.inte.

@Draken ååååååh du gör mig riktigt glad med namnbytet! Jag ogillade namnet kärring från första början, men jag vet ju att du låg på din botten när du kom in här. Draken är så himla bra, det är starkt och kraftfullt. Odödligt. Blåser eld på det som attackerar. Kärringar är vi alla från och till. Jag nu t.ex.

@Draken så passande namn 👍💚 och roligt att du blivit snällare mot dig själv 🙏❤

@MrsWB Tyckte Kärring var lite elakt mot mig själv nu när jag börjar må lite bättre 😁 Och jag tror ni tänker på mig som Draken sänder blev liksom mer rätt 😂🐉

Jag skrev i hjälcentret och frågade hur man bytte namn och vips så fick jag heta Draken ☺️ kanske för att Kärring inte var så snällt mot mig själv som jag fick lov att byta.

Har du en bra dag? 🤗❤️

Hej igen!🌞
Vad skönt! Och det kommer att bli ännu så mycket bättre. Så var det för mig i alla fall. Det tog lite tid, men man får verkligen livet tillbaks🙂

Hur går det för dig? Hur har helgen varit? Vad sa läkaren i fredags? Tänker på dig!🥰

Åh vad härlig läsning. Jag är nyförälskad i Antabus. Låter ju helt sjukt, men det har inneburit en märklig befrielse för mig. Som jag ännu inte har analyserat klart. 😊 Suget har helt försvunnit. Visst, ska inte ropa hej ännu, och det är såklart ingen lösning för livet, men ändå. Stort Lycka Till @ Varafrisk ❤️

@Draken

Du är rolig du!! Ett mycket med passande namn❤️😉 Jag har också försökt byta namn - hur gjorde du det? Ska försöka byta till Smurfan😂

Hej Nystart,

Jag har läst en del i din tråd men ska erkänna att jag inte läst hela, det är ett antal inlägg :) Dock är igenkänningen stor i mycket av det du skriver om Henne. Jag reagerar starkt på att hon är oförstående kring sitt agerande, manipulation, skuldbeläggande. Men att ställa en diagnos som personlighetsstörning är väldigt svårt även för människor som utbildat sig i många år och har lång erfarenhet. Och, utan att misstro dig på något sätt, så hör vi en sida av historien och kan inte lägga pusslet. Och det ska nog inte ett gäng alkoholberoende ta på sig att göra ;)

Men! Du verkar uppriktigt vilja skapa ett bra liv för dig själv och dina barn och bör fokusera på att ge dig bäst förutsättningar för det. Och där är din riskkonsumtion av alkohol central. Du har nämnt att hon kommer använda det mot dig i en eventuell konflikt och det kommer väga mycket tungt mot dig, extra mycket som pappa (tyvärr). Mitt tips är att ta hjälp av en beroendemottagning i din närhet och var öppen och ärlig med din problematik (både med familjesituation och alkohol) och genuin i den önskan om förändring. Jag vet också att det på många ställen erbjuds gratis familjeterapi när barn är inblandade, inte alltid för att lösa ett problem, men för att skapa en bra kommunikation och grund för en separation. I ett sådant forum kommer din partner att "tvingas" lyssna och argumentera sansat med en oberoende tredje part i rummet och kan inte utöva sin manipulation.

Efter svammel (då detta som sagt berör mig) så kan man sammanfatta det med: Du har all rätt i världen att separera men inte all rätt i världen att ha ett riskbeteende med alkohol som förälder, det kommer bita dig i rumpan. Så försök att påverka det du kan för att du och dina barn ska få det så bra som möjligt.

KRAM!

@Varafrisk Jag blir riktigt glad när jag läser din text! Det känns som om att det här kommer bli bra!

Tragiskt att hon verkligen inte fattar. Fick ett till meddelande nu, bilder på barnen och att de vill att jag ska komma hem och att hon ska ta hand om mig om jag kommer hem. WTF, ta hand om mig? Barnen, ja de vill jag ju vara med men jag fattar ju att det stora priset är att vara med dom utan henne. Svarade henne en sista gång att inte använda barnen, och att jag varnat henne att om hon inte slutade med sina beteenden så skulle jag lämna. Och eftersom hon inte gjorde det så har jag nu lömnat för gott och den enda du kan skylla på är dig själv. Vad svarar hon? Jo att hon inte har en aning om vad hon gjort. Suck. Bara där är ju beviset på att det är helt lönlöst. Vet hon inte ens om hur illa hon behandlar mig så har jag inget dåligt samvete what so ever över att lämna henne.

Vill uppmärksamma er på att jag numer heter Draken istället för Kärring (men min fina avtar känner ni ju igen) :D Jag tyckte det lät lite bättre och snällare mot mig själv (vilket jag försöker att bli).
Men det spelar väl knappast någon roll, jag misstänker att ni tänker på mig som Draken ändå så :D

@Fröken H Det är inte lätt att vara du, det är helt sant! Men jag har lärt mig av dina inlägg här att du är en kämpe och att du kommer att ta dig igenom det här, hur det än slutar! 👊 Hoppas du får en fin dag på jobbet, var rädd om dig! <3

Kikar in och säger hej. Har läst här på forumet länge och sett att du kämpar. Jag kan ana ett ljus i tunneln nu. En hjälp. Du har sträckt ut din hand. Vad modigt av dig! ❤️ Du verkar vilja ha en förändring men inte förmå på egen hand.

You go! Nu och framåt ✨

@Fröken H

Hoppas att det löser sig - vi tänker på dig! Skriv av dig här om du behöver så stöttar vi dig ❤️

@Mirabelle G-S skrev:"Du kommer att gå stärkt ur det här, med kunskap och insikter i ryggsäcken som kommer att tjäna både dig och dina barn väl i framtiden"
- De insikter jag börjat få om mig själv och andra personer i mitt liv hade jag aldrig fått utan att ha gått igenom detta. Det är ett par människor i mitt liv som jag utan att veta säkert skulle klassa som riktigt riskpersoner för att ha liknande personlighetsproblem. Att bara veta om detta gör att jag kan hantera dem med försiktigthet och ha garden uppe. Jag börjar dessutom misstänka att min mamma kan ha något slags störning, vet inte hur pass allvarlig, men väldigt mycket konsstiga saker har hänt henne och jag har alltid trott på henne, för hon är ju min mamma och varför skulle hon ljuga? Nu när jag ser tillbaka på vissa saker är de så otrolig i sin helhet att de kan omöjligt ha hänt, har jag blivit gaslightad av henne i hela mitt liv utan att veta om det? Jag vet inte, men vad jag vet är att jag ska ta det väldigt försiktigt med att anförto mig till henne framöver. Min Pappa är konflikträdd och en peoplepleaser, han lovar alltid allt till alla och sen när han inte kan hålla det så har det alltid varit jag som fått stå själv. Nog om mina analyser, men det ger mig styrka att titta på mig själv och försöka klura ut varför jag gjort som jag gjort och varför jag inte ska göra om samma misstag i gen.

Och ja jag kommer nog flytta över till vidare livet, ska fundera ut en lämplig rubrik tills jag är redo. Har mycker mer gemensamt med många där än de som gör sin första resa i denna forumdelen.

Fint att läsa en uppdatering från dig ❤️ Du är en av mina ledstjärnor. Alltid.

Kram 🐘

@nystart Kom bara! Det finns inga regler för när man får flytta in på Vidare livet 😊

Absolut blir det enklare för dig när frun väl tippar över kanten och lever ut sin destruktivitet, visar sitt rätta jag. Superbra att du ser igenom hennes manipulationstaktik. Om än det är en tragisk historia, och erfarenheter man inte önskar någon, så har ditt liv hittills rustat dig väl. Du kommer att gå stärkt ur det här, med kunskap och insikter i ryggsäcken som kommer att tjäna både dig och dina barn väl i framtiden. Klart bäst är ju om du får möta den framtiden fräsch, klar i blicken och rak i ryggen. Jag tror att du kan göra det 😊 Kram

Hurra! Vad glad jag blir för din skull ❤️ Antabus är precis vad du behöver - och nu börjar resan snart framåt och uppåt. Mot bättre hälsa och mående.

Kram 🐘

Tack alla vänner för lyckönskningar inför läkarbesöket samt andra inlägg i min tråd:)

Läkarbesöket var bra och jag ska skriva mer om det lite längre ner i detta inlägg.

När jag hade varit både hos läkare och tandläkare tänkte jag att nu är det slutdrucket. Fast ikväll ..då dricker jag en sista gång...lite vitt vin och skaldjur. Fredagskväll...triggern...fredagsmys...så blev det bubbel och sushi. Fast på lördag blir det bättre då stänger systemet kl 15....men solen skiner...åh..det är grillkväll..lika med trigger...grillad kyckling, rotfrukter med god sås och röd vin. Idag söndag systemet är stängt...inga triggers kanske...

Hur som helst...alkohol har funnits i mitt liv sedan barnsben...men blev ett problem för ca tio år sedan...men åren går fort..risken finns att man tappar räkningen. Min mamma drack i princip nästan aldrig..kanske på äldre dagar då hon kunde dricka ett glas vin. Kanske inte så mycket för att det var så gott..utan festligt..och kanske lite "busigt"...hon var ju uppfostrad till att vara en ordentlig flicka...så att äntligen få göra något som man inte bör göra var nog lite festligt för henne. Min pappa bjöd på snaps vid festliga tillfällen eller kanske ett glas likör. Han slutade dricka alkohol nästan helt när han fick reumatism och började äta medicin. Han var då 47 år. Jag drack som ungdom som de flesta av mina vänner. Ett par gånger blev jag redlös men det var knappt någon mer gång. Eftersom jag är så jäkla väluppfostrad så har jag i princip alltid skött mig när jag har druckit alkohol bland vänner även när alkoholen blev ett problem. Jag använde alkoholen först som medicin...sedan har jag nog druckit på alla känslor som finns. Men..jag tänker...att den sista tiden har nog drickandet berott mycket på tristess, ensamhet men även..och det låter så naivt..men en sorts "busighet" att göra något som jag inte får. Jag pratade med min terapeut om detta och hon frågade mig om jag hade gjort revolt någon gång och jag svarade att nja...det har jag nog inte gjort. Och...vi har pratat om det tidigare hon och jag..att det finns något djupt inom mig...något kreativt tror jag...något som vill ut. Det är som en önskan att få tillgång till ett stort rum...och där får man måla på väggarna om man vill....man får dansa precis hur man vill...och man får sjunga hur högt som helst hur falskt eller hur bra som helst...men liksom ut med det....och den där önskan är så starkt inlåst inom mig. Min terapeut sa till mig...när pandemin är över kanske du skulle åka iväg ensam till Rom...eller lägga dig under en palm...eller vad vet jag...och jag skrattar och tänker för mig själv....Haha..jag som knappt skulle våga åka till Stockholm ensam...fast jag behöver öva mig på att vara utanför min bekvämlighetszon.

Så alkoholen har funnits där/finns där av en massa olika anledningar...och delvis för det där busiga..förbjudna...och även om jag tycker om öl och vin och en snaps till sillen...så kan jag inte dricka enbart av den anledningen...eller dricka två glas vin...nej...så är det inte...och kommer det aldrig bli...jag vill åt ruset...så enkelt är det...det är ruset jag vill åt...men nu får det vara slut med det..och hur jag ska fixa det ..men det finns en stor längtan inom mig att fixa det och att få må bra!!

Så tillbaka till läkarbesöket...kl 8 i torsdagsmorse...mycket riktigt läkaren var en man i min ålder. Tror endast att han hann och säga några meningar innan jag sa.."jag måste säga det här först..jag är nervös..för att jag åter igen få träffa en ny läkare..jag känner inte dig och jag vet inte hur du kommer att bemöta mig...och jag vill inte skämmas....vi behöver inte prata om varför jag dricker alkohol det är ingen idé att prata om det...men jag vill få slut på det här nu...jag har bett om antabus...men man säger att det går inte för att mina förhöjda levervärden". Då säger läkaren att han ser inget hinder för att jag inte skulle kunna få antabus såvida de inte har blivit förhöjda sedan förra gången. Vi pratar om hur mycket jag dricker och riskerna med det. Jag nämner även min onda mage. Sedan får jag lägga mig på britsen och han känner på magen och levern. Tar blodtrycket. Lyssnar på lungor och hjärta. Säger " du har inte rökt el snusat" och jag svarar nej. Frågar när jag drack senast vilket jag hade gjort på tisdagen och detta var i torsdags. Han säger att han tror inte att jag kommer få så stora abstinensbesvär pga vad han hade hört när det gäller hjärtat. Blodtrycket var bra. Så nästa steg är att ta de prover som jag brukar ta för årlig blodtryckskontroll vilket brukar vara blodsocker, blodvärde, kolesterol, njurar men även levern. Han skickar remiss för ultraljud på levern och en gastroskopi för att kolla min mage. Läkare var mag- och tarmspecialist. Pratade om motion. Han sa..du kan bara gå en kvart..så att du inte får ont i fotleder mm. Beroende på levervärden så kommer jag med största sannolikhet få börja med antabus. Man får åka till rådgivningscentrum tre gånger i veckan. Och så får det bli...är inte beredd att berätta för min chef ännu...fast på sikt kanske.

Var sedan hos min fantastiska tandläkare...allt var bra..inga hål, inga trasiga lagningar, fin färg och form på tandköttet, kollat tandfickor. Jag säger att jag inte har gjort övningarna med käkarna så frekvent. Hon svarar ..tänk inte på det...det viktigaste är att du får hjälp med alkoholberoendet...du behöver bara ha det bra. Alltså hon är toppen!

Så mina vänner...jag är så tacksam för att jag mötte denne läkare..som tog mig på stort allvar! Försöker att inte tänka på ultraljudet och gastroskopin nu...utan får ta resultaten när de kommer...och jag vet att gastroskopi inte är särskilt trevligt...men jag vill inte tänka eller prata om det nu. Är inte rädd för att ta antabusen utan det är mer proceduren runt det hela. Men det finns liksom ingen utväg längre och det var som läkare sa..det är svårt att klara det på egen hand...man behöver stödet från personalen där. Så när jag tänker positivt...så känns det verkligen som en befrielse....att äntligen försöka få ordning på det här livet! Fast orolig är jag.....

Men i fredags fick jag energi till att städa mitt rum på jobbet...eftersom jag inte har varit ordinarie mer än några månader så finns det mycket i mitt rum som jag inte vill ha där..och jag slängde papper. Ska köpa lite nya växter idag till mitt rum. Lite nystart.

Så nu har jag liksom blivit besiktigad....bröstläkare, tandläkare, vårdcentralsläkare, fotvård, frisör, terapeut, arbetsterapeut och snart ultraljud och gastroskopi....det är nästan så att man kan få en ok-stämpel i rumpan!!

Vågar jag tro på att det här är lite nystart i livet...vågar jag tro på att det kan komma en vändning nu?

Ha en fin dag...alla ni som inte kämpar/som kämpar...skriv..och skriv när du lyckas, misslyckas eller bara är..

Kram:)

Tack VaknaVacker! Jo, har märkt det! De mesta fysiska problemen har försvunnit och de var betydligt lättare att hantera. Psykiskt är det jobbigare när det går upp och ner och man inte riktigt vet var man hamnar.