Senaste kommentarerna i forumet

@Draken

Hur går det för dig??? Har det känns ok sedan diket? Jag och Cilla8 hänger lite under måttligt för vi är inte helt vita och vill inte ”fresta” någon. Men du som är så stark klarar nog det mesta!!😉

Hur går det för er andra!? Tänker på er!

Själv klarar jag det bra och håller mig måttlig🏋️‍♂️💋

En fundering... när jag inte dricker så äter jag ju mycket skräpmat, godis och glass och tänker att det är ok ett tag bara jag inte dricker. Jag tar tag i det sen liksom.

Men är det någon som har en erfarenhet att godis mm håller ”beroendehjärnan”igång och även triggar sug efter alkohol.
Jag provade även alkoholfri öl för en vecka sen och tror det triggade mig.

Välkommen hit! Du är lika gammal som min yngsta dotter, och jag vill så gärna finnas här som bollplank för dig om du vill. Du är modig som vågar se på ditt drickande med klar blick, det är så lätt hänt att man förtränger år efter år. ”Det är nog inte så farligt”, ”Alla andra dricker ju”.

Min pappa dog av sin alkoholism, och många på hans sida av släkten har gått samma väg. Jag visste tidigt att jag var i farozonen, men tog liksom Charlie inte tag i det förrän jag var i 50-årsåldern. Nu har jag varit nykter i 462 dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare.

Det finns en annan väg att gå, om man vill. Min äldsta dotter fyller 24 år och hon har aldrig druckit alkohol. Ett medvetet val från hennes sida pga det arv hon har vad det gäller missbruk på min sida. Hon har klarat sig alldeles utmärkt utan alkohol. Hon svarar ”jag dricker inte alkohol” när folk undrar, och sen brukar hon sällan få fler frågor om det. Hon deltar på typ allt ändå, det går alldeles utmärkt. (Hon brukar dock inte delta på pojkvännens fylleslag ihop med kompisar, men det är nog ingen förlust egentligen.)

Kram 🐘

@VillSiv när jag var 22 visste jag det du vet. Ändå tog jag inte tag i mina alkoholvanor då. Nu är jag 50 och har slutat dricka helt. Äntligen. Önskar jag hade tagit mina tidiga insikter på större allvar. Tror mycket i mitt liv hade sett annorlunda ut i så fall. Bland annat val av partner och diverse relationer till vänner och släktingar och inte minst mig själv. Kan bara gratulera till dina insikter och att du också hanterar dem, bl.a. genom att skriva här. Välkommen hit och fortsätt skriva!

Härligt att höra din motivation och så stöttande av din partner att han är med på spåret genom att köra a-fritt också. Det är ju en utmaning i sig om ens partner fortsätter dricka som vanligt och man skall behöva sitta jämte och bita ihop. Han kanske inte har kommit lika långt i sin insikt med alkoholen som du så det är kanske ändå inte fel att vara lite förberedd på att han kan komma att glida tillbaka i gamla vanor snabbt men så länge du fortsätter intala dig själv varför du vill göra detta för din skull så kommer du fixa det.
Tråkigt med artrosen.. om du läst min tråd kanske du sett att jag inte gått vägen med promenader och löpning heller utan gick med styrketräning och det har funkat toppen för mig också. Jag har joggat mycket i perioder förr men aldrig kunnat få balans utan alltid gått ut med för höga mål och prestationskrav från start. Att bara promenera och jogga flera gånger i veckan kan lätt bli väldigt enformigt också. Tycker att med styrketräningen är det lättare att ha större variation och även lättare att sätta små mål och trappa upp långsammare. T.ex nästa vecka skall jag göra en till repetition i en övning eller efter en månad skall jag höja vikten ett snäpp o.s.v. Jag tog myrsteg till att börja med för att känna känslan av progression och ändå trivas. Nu med 1,5 års fast träningsrutin så kan jag pressa mig hårdare för det är så roligt att ständigt bli starkare. Det är en sån enorm stolthet som infinner sig när man bestämt sig och steg efter steg sakta når nya mål...
Så det där med promenader var bara ett förslag som kan vara en bra instegsmetod om man är väldigt ovan med motion men det allra viktigaste är ju att hitta nått man trivs med men så småningom kan utmana sig lite steg för steg. Det har varit avgörande långsiktigt för min motivation.

Hej VillSiv

Stannar upp vid ditt nick. Vill Siv? eller Vill som i vilsen? Helt utan att veta bytte jag plats på det till Siv vill i huvudet. För ditt inlägg talar så tydligt om en handlingskraft och livsbejakande vilja. Du skriver att du räds att söka stöd samtidigt som du gör just det, du skriver uppriktigt om hur det är för dig och du har modet att se att dina förutsättningar, arv och miljö är något du behöver ta extra hänsyn till. En viktig insikt!

Ibland tar det lite tid innan en ny tråd får fart, jag hoppas att det inte påverkar din motivation att fortsätta reflektera och se om något eller någon här kan vara till stöd och guida dig till vad du vill göra.

Du är mer än välkommen och du är inte ensam,

Li-Lo
Alkoholhjälpen

God morgon! Ja, det var inte många timmar. Jag behövde 12-13 timmar per natt i början. Det är kanske mycket i förhållande till genomsnittet men mer än 6 timmar är bra om du ger dig. Du kanske kan komplettera med tupplur/höneblund eller liknande när du kommer hem från jobbet? Eller det kanske inte funkar för dig? Glömt hur det var med det. Bry dig nu för tusan inte om att jämföra dig med oss som varit nyktra längre. Det ÄR inte kul att skippa alkoholen de första månaderna. Man är så fruktansvärt trött så hur tusan ska man orka med en massa annat också. Man får leta efter ljuspunkter i det lilla, de som man finner utan extra ansträngning eftersom all din energi går till nykterheten nu. Sedan kommer färgerna i livet tillbaka så sakteliga. Dessutom ska du inte hålla på med maten nu. Jag åt och de flesta av oss andra som slutar med alkoholen ersätter den i början med något ätbart. Min grej blev salta jordnötter. Mättande - och lägger fina bilringar runt magen. Gör inget eftersom det viktigaste kommer först. Nykterheten.

Just det. Planeringen för din dag. Jag tycker faktiskt den ser för mycket ut. Ät lunch på restaurang så lipper du tänka på matlåda. Mättande mat i dag, bra för att mota eventuellt sug. När du kommer hem tar du en promenad ELLER bestämmer plats för växthuset. En av de grejerna räcker för i dag. Jag föreslår att du bestämmer plats för växthuset i dag och tar promenaden en annan dag. Sedan slänger du dig i soffan, glor på TV och klappar dig ordentligt på axlarna för du har gjort presterat betydligt mer än genomsnittssvensken i dag också.

Fantastiska fina du. Nu fortsätter vi, en dag till!

Kram!

Hur går det? ❤️

Godmorgon Varafrisk 💗

Att ge sig tid att sörja och läka är ett måste. Att ha haft alkoholen som en snuttefilt under lång tid innebär såklart en förlust när den plötsligt är borta!
Så försök att se framåt, så sakteliga kommer det bli bättre och bättre.
De beiga dagarna kommer att blandas upp med de mer färgstarka mer som livet i största allmänhet.
Att räkna dagar kan vara roligt i början men ganska tjatigt i längden.
Gå över till veckor istället och sedan till månader om det känns bättre😊

Hursomhelst så är du en fantastisk person Varafrisk💕 och som gör ett grymt bra jobb med dig själv!!👏👏🤗

Många kramar 😍🤗💚

Grattis till ett bra beslut!
Jag kan inte låta bli att tycka det är lite intressant med våra olika sätt att dricka. Du har skurit ner till var 7-10 dag. Då borde det kemiska beroendet vara obefintligt. Det är ju jättebra och då går nog en del processer lättare. När du nu satt det på pränt och även sagt det högt att det är slutdrucket så har du kommit långt.
”sugsurfa” var en del av de tips som jag fick. För mig var det svårt eftersom steget mellan tanke och handling var så kort, men nu, jag är nykter sen snart 9 månader, sugsurfar jag om tanken på att dricka dyker upp. Och det är ofta TRÖTT jag landar i. HungrigArgLedsen(Lonely)Trött. HALT. Du beskriver dig själv som en energisk person, jag tänker att en del av oss är sådana som har svårt att hitta ro och vila i vardagen. Jag vet att jag är en sån som måste jobba där och det verkar vara livslång träning på det som gäller. AA:s 12-steg innehåller en del viktiga moment tror jag också i den ”självanalys” som man kanske måste göra. Nu har inte jag följt nåt sånt program men är intresserad av systematiken i det. Och i alkispodden beskriver de en del i att det är viktigt att fokusera mer på andra människor än på sig själv. Just det var väl aldrig riktigt mitt problem, men det där att ta ansvar för det man har gjort i förhållande till andra är ju lite jobbigt och nåt man bör bearbeta.
Hur som helst så har du en rätt spännande resa framför dig som börjar med den insikt du har hittat nu.

Vaknar oerhört trött som vanligt men jag tänker att lite är självförvållat. Släcker man lampan ca 00.10 och den ringer 05.40. Det är för lite sömn för mig i synnerhet nu när jag är konstant trött.

Idag är det teamkonferens hela fm. Gilla det. Alla kollegor på plats. Bra diskussioner. Har bestämt mig för att äta stekt fläsk m löksås på en restaurang i stan. Tror det blir att jag tar m mig matlåda t jobbet. Två besök under em.

Ska försöka komma ut på en kort promenad efter jobbet. Oavsett väder. Kanske läsa efter det. Bestämma platsen för växthuset. Äta ngt enkelt t kvällsmat.

Få se om jag kan hålla mig t denna enkla plan. Det kan bli för stort...men jag försöker.

Idag börjar dag 24 som nykter. Räknar på fingrarna nu. Är inte riktigt förtjust i hur man reggae dagar här på forumet. Tyckte det var mycket mer överskådligt tidigare.

Ha en fin dag!

Kram🦋🦋

Som vanligt hinner jag inte skriva nu men är så full med tankar så jag behöver få det på pränt innan jag släcker.

Läste ett inlägg i Torns tråd som jag väljer ..ja jag skulle väl inte säga att jag svarar på men vill skriva ner de tankar som inlägget väckte inom mig. Jag framför allt har ju återkommande i mina senaste inlägg skrivit att jag tycker att livet är beigt och inte så kul nu. Å visst blir jag sittande å kommer mig inte för att göra så mycket delvis för att jag inte känner lust delvis för att jag är så otroligt trött. Men jag tänker det har gått tre veckor sedan jag slutade dricka alkohol. Det är en otroligt stor omställning för mig. Beigt och tråkigt har jag ju dämpat med alkohol. Och nu dämpar jag det inte med ngt ...möjligtvis med en extra macka el ngt sött eller ngt annat...för nu försöker jag tillåta mig känna ..förnuftet vet att jag gör en massa bra vinster men känslan känner inte det utan det är liksom tomt. Jag tänker att det på ett vis är jämförbart med en krisreaktion och dess olika faser. Jag tänker att det är viktigt att få tillåta sig att känna så här...negativa känslor är ok...men det blir ju ett problem om man fastnar i det.
För mig är det även lite tungt på jobbet samtidigt ett jobb där jag ger mycket av mig själv så jag kan vara ganska uttömd när jag kommer hem.

Det är inte kul att livet är tomt och beigt och jag vet att det är ingen mer än jag själv som kan börja förändringen. Men jag tror på förändring...att människan har den möjligheten med rätt verktyg. Antabus var det inledande verktyget...vi får se vad som kommer härnäst..

Godnatt 😴

@knickan Tack för ditt fina inlägg🙏🏻Det värmer. Nej...jag har inte gett upp...min väg är oerhört krokig och berg- och dalbaneaktig men så sakteliga går det framåt❤️

Kram🦋🥰

@Kennie

Hej Kennie! Ja det tål att tänkas på, det är för mig ett rent och skärt gift, så att tänka om och inte låta det ”normala” alkoholkulturen ha så stor inverkan. Från början sa jag att jag skulle ”lära” mig socialdricka, jag har med åren insett att jag inte kan lära mig det och ska jag vara ärlig, så vet jag inte ens VARFÖR jag skulle vilja det? Bättre att bara bli av med skiten och ifrågasätta varför man vill ha det i sitt liv och varför det ska va det normala!

@Varafrisk

Hej och tack så hjärtligt! Ska definitivt ta och läsa igenom din resa sen om jag inte redan gjort det! :) Jag önskar dig all lycka och fortsätt kämpa, 22 dagar är grymt jobbat! Vi fixar det här!

@Miss Mary Poppins

Tack för tipsen! Jag ska ta och läsa och kolla på detta med! All hjälp & tips är bra att följa upp och fundera kring! :)

Och du, grattis, starkt jobbat! Keep on fighting! 🙌

@Se klart

Tack! Ja det finns det verkligen, har varit medlem under ett annat konto här i ca 5års tid så har läst igenom det mesta genom åren här, men aldrig varit på rätt plats för att ta itu med det på riktigt, varit några halvdana försök innan, men den här gången så får det va slut! Det är dags nu! :)

Stort grattis till dina 500 dagar! Jag hoppas att jag också kan finna den styrkan och klarheten i livet du verkar ha hittat!

@Mayan

Jag förstår precis vad du menar, det är en oerhört jobbig känsla, ångesten är alltid värst. Va inte för hård mot dig själv, det är bara att försöka lära sig av vad som gick snett och börja om på nytt, du fixar det här! Alla här finns här för varann i en väldigt fin gemenskap! Nu kör vi! 💪🏻

Tack alla för era kommentarer och varma välkomnandet till forumet, det värmer, och så många som förstår vad man går igenom och hur det här suget kan ta över så mkt. Väldigt svårt att få närstående och andra att förstå vad man menar och går igenom när dem inte själva funnit sig i den sitsen. Sen så har en annan lika svårt att förstå vad man egentligen utsatt dem för och vad ens närstående går igenom, det är en knepig sits. Framförallt när man knappt minns vad man sagt för hemskheter eller gjort under årens gång... Vidrig känsla att JAG behandlat dem som står mig närmast så, tunga tankar.

Dagen idag har gått bra, lite dåligt humör och trötthet, lätt irriterad men det är väl inte så konstigt, bakfylla och allt sitter i..

Har sysselsatt mig med allt möjligt idag och det har känts bra, har även lagt ner ganska mycket tid idag åt att läsa på forumet och prata med folk i liknande sits, inser mer och mer hur mkt det hjälper att vara öppen och prata om det. Jag tog också tag i att prata öppet om det med min familj & även med mina kollegor, min sambos familj och även mina andra vänner. Inte för att det direkt varit någon hemlighet för dem (svårt att missa det hela) men fått så galet mycket pepp och en bra känsla att jobba utifrån.

Jag vet också (eftersom det här inte är min första rodeo kring detta) att jag brukar klara dem första dagarna ganska bra nuförtiden, vid 7-10 dagen så kommer det riktigt jobbiga att börja, men den här gången ska jag va redo att bemöta det och kämpa mig igenom den tiden med!

Det finns så många inspirerande människor i detta forum som man läser om hur dem klarar sig framåt och fortsätter kämpa dag för dag!

DAG 2 - Nu kör vi! 🙌

@Lavendelblomman Ta nya tag igen! Det kan du!
Jag är väldigt nöjd att jag pratade med min man om att inte dricka alkohol på vardagar och inte dricka alla lediga dagar när det blir sommar och på helgerna. Och han höll med. Det känns bra inför sommaren. Det underlättar ju för mig om han inte rutinmässigt serverar vin till maten. Jag tror på att försöka ändra vanor. Och lägga till vanor som inte inbegriper alkohol, särskilt för att slappna av.
Kram till dig!

@Pianisten Tack för pepp och råd. Du är verkligen uppmuntrande! Jag har ju läst i din tråd att träning verkligen har hjälpt dig. Jag har tidigare varit ganska flitig med promenader, men sedan min artros (i knä) blivit värre har det gjort störande ont. Nu har jag fått ett träningsprogram för att stärka upp och jag känner mig motiverad att jobba med det och komma igång igen. Jag har också pratat med mannen om sommaren och helgvanorna, att jag inte tycker att vi behöver dricka alkohol var och varannan dag när vi är lediga. Så nu har han köpt alkoholfri öl till sig, och jag ska köpa några goda a-fria drycker till mig. Det kändes väldigt bra och odramatiskt att säga det. Och om vi båda är med på det så blir det ju lättare att hålla. Så nu känner jag mig taggad att skapa nya vanor!

@Varafrisk Jag tror och hoppas att det kommer att ljusna för dig, att dagarna inte kommer att förbli grå utan kommer få fler färger vad det lider. Som du har kämpat för att få behandling/antabus. Det är ju verkligen att inte ge upp. Jag tycker att det är så starkt av dig.
Kram

7 veckor har gått.
Det går bra, vill oftast inte dricka. Känner sällan sug.
Men idag är jag nere. Trött, rastlös, deppad.. pissigt väder ute. Ensam. Fan vad tråkig tillvaron kan vara ibland..
Vill inte behöva vara nykter resten av livet, vill lära mig att dricka mer normalt. Men är rädd att förstöra det jag nu klarat så bra i 7 veckor. Nästa måndag går mina 8 veckor ut som jag satte som mål. Jag hade hoppats att jag efter dom veckorna skulle vilja fortsätta, och det vill jag till viss del, men inte när jag mår så här. Känns så jävla tråkigt att inte få "unna" sig..

Dricker alkoholfritt öl på tillställningar - även om det är sällan nu för tiden med pågående pandemi - det går bra tycker jag för det mesta. Men saknar alkoholens positiva egenskaper. Känslan av då allt släpper. Tankarna skingras. Glädjen. Rastlösheten som försvinner. Hittar ork att göra saker, för studen iaf.
Men saknar inte de dagar per månad då man är nere på botten, då alkoholen inte längre hjälper, då alla negativa egenskaper av alkoholen och ångesten visar sig.. men dom kommer så pass sällan så det brukar vara värt det. Men ibland går det så långt att det inte är roligt längre. Där var jag för 7 veckor sedan och bestämde mig då för att köra 8 veckor utan alkohol.

Har gått ner i vikt under den här perioden. Det är positivt. Men det går så sakta, vill se mer resultat nu.. orkar inte vänta.

Jag undrar om jag skulle må så här i perioder även om jag inte hade alkoholproblem? Det kanske finns något bakomliggande. Vad är normal nedstämdhet, trötthet, rastlöshet och vad är onormal?

Under perioder då jag är nykter så köper jag mkt saker på nätet och spelar på Svenska spel och ATG. Är det någon typ av kompensation för alkoholen? Det känns bra när jag gör det.

Skulle vilja träffa någon och prata om allt det här. Vart vänder man sig? Psykolog, kurator? Vad är skillnaden? Vart hittar man dom?
Är dom inriktad mot alkoholproblem eller behövs inte det?

@Charlie70 Kul att höra ifrån dig och jag har även läst i din tråd. Du verkar haft några mysiga dagar m dina barn.

Tänker på vad jag skrev om att berätta om sitt alkoholberoende när man har en terapeutisk behandling. Och jag tänker att det är ju inte så enkelt som svart eller vitt utan det finns ju många nyanser. Minns inte hur det var om jag berättade för min terapeut direkt om mitt alkoholberoende men eftersom mycket av mitt mående var/är relaterat t alkoholen så blev det naturligt att berätta om det. Men eftersom hon inte är någon alkoholterapeut så har inte alkoholen varit det centrala även om vi berör det då och då. Dessutom vill jag även säga att jag har full förståelse för att man inte berättar det.

När du skriver att jag vägrade gå till Rådgivningscentrum så kanske det inte helt och hållet var så. Jag vet att jag varken behöver försvara eller förklara mig. Men för ca åtta år sedan tog jag kontakt m en kurator på Rådgivningscentrum. Vi hade kontakt under ca ett års tid men jag blev inte nykter därför avslutades kontakten.

Låt oss säga för ca fyra fem år sedan fick jag en spansk läkare. Mycket noggrann. Jag bad om antabus men kunde inte få det pga förhöjda levervärden. Under fyra fem år har jag bett om antabus men svaret har varit nej pga förhöjda levervärden. Träffar en ny läkare för ca fem veckor sedan som fastän mina levervärden är i princip detsamma som tidigare säger ja t antabus.

Då för ca fyra år sedan vill min läkare att jag ska söka hjälp på Rådgivningscentrum inte att få antabus men annan behandling.
Eftersom jag då kände tre personer som jobbade där kände jag att nej alltså jag kan inte prata m någon som jag känner. Det var likadant i tre angränsande kommuner. Jag hade jobbat med delar av personalen och för mig var det en orimlig tanke att gå på behandling/få medicin av ngn som jag kände. Så det var mitt motstånd. I höstas sökte jag rådgivningscentrum igen. Fick tre samtal men kontakten avslutades eftersom jag fortsatte att dricka. Nu hoppas jag att mina leverprover är bra så att jag kan fortsätta med antabusen.

För övrigt så känner alla mina professionella kontakter t mitt beroende för jag tänker att det är viktigt utifrån sömnapné, högt blodtryck mm.

Idag när jag var och blåste samt tog antabusen var det åter igen en ny person. Trodde inte att de var så många som jobbade där men de jobbar ju även med våld i nära relationer.

Hoppas jag ska få verktyg av kuratorn på onsdag för att hantera mitt mående lite grann. Är inte deprimerad men tycker att allting är riktigt trist. Hade tänkt ta en promenad när jag kom hem. Men det blev macka och kaffe och nu blir det en serie. Inte superkul. Inte så bra för vikten. Vet att jag skulle mått så mycket bättre av promenad och mer hälsosam mat. Blev ju iaf ytterligare en nykter dag.

Kram🦋

@Mayan Ja min tråd har det blivit mycket om psykisk ohälsa också 🙈❤️