Senaste kommentarerna i forumet

Ja, har tänkt i massor nu efter långhelgen och nu får det vara bra!
Jag vill ta tag i saker, åka och fiska med barnen och orka dona och fixa här hemma (ork och alkohol går inte hand i hand upplever jag)

Men skönt att känna att det är dax för förändring och väldigt possitivt att du aldrig har tagit en återställare, föll in på den banan för ett tag sedan bara för att jag kände att jag inte orkade med allt om jag var bakis men absolut ingen bra bana att hamna på.

Ja, har tänkt i massor nu efter långhelgen och nu får det vara bra!
Jag vill ta tag i saker, åka och fiska med barnen och orka dona och fixa här hemma (ork och alkohol går inte hand i hand upplever jag)

Men skönt att känna att det är dax för förändring och väldigt possitivt att du aldrig har tagit en återställare, föll in på den banan för ett tag sedan bara för att jag kände att jag inte orkade med allt om jag var bakis men absolut ingen bra bana att hamna på.

Jag förstår att det blir jobbigt att vara hemma själv. Men samtidigt är det ju superbra att du tog dig tiden och tog modet till dig och skrev här just då, det visar ju på att du ändå verkligen vill förändra ditt drickande tänker jag. Det måste ju betyda någonting.
Jag har ju aldrig tagit en återställare, på ett sätt känns det skönt att jag inte riktigt vet hur man mår efter en sådan. För jag hade nog lätt kunna fastna i att göra det om jag hade börjat med det, speciellt nu när jag sitter hemma hela dagarna.
Jag har inte vabbat på länge då mina barn blivit äldre och hållit sig friska, men visst fanns det en tid när jag också tog mig ett glas eller två på den tiden man gjorde det. Det skäms jag massor för...

Skönt att ni hittat varandra direkt för att kanske kunna följas åt på er resa, då ni verkar vara på liknande ställen. Jag tänkte flika in och säga att jobba hemifrån definitivt verkar ha varit en bidragande orsak till eskalering för många, inklusive mig själv. Abstinensen är också något som många oroar sig för men tycks vara väldigt individuell hur stark den blir. Den beror givetvis på hur mycket man har druckit under hur lång tid, men ovanpå det finns det en mängd andra faktorer som påverkar.

Det är ju lite vanskligt att trappa ner på egen hand. För egen del var jag tillräckligt beroende att det inte hade fungerat. Jag vet att om jag hade druckit hälften av min normala mängd en dag i ett försök att trappa ner så hade jag varit sugen på mer och hittat ett sätt att få i mig det. Med det sagt är det ju inte omöjligt heller, då många bevisligen gjort det. Samtidigt är det ju inte alltid så säkert att sluta tvärt om man skulle få svår abstinens och då är det bättre om man kan ta hjälp av vården för avgiftning. Men det brukar ju också vara något som man gärna undviker kanske.

Om du ändå tänker att det är bäst att trappa ner på egen hand, så skulle jag rekommendera att sätta tydliga gränser på nedtrappningen som du följer och ta ett tillskott av b-vitaminer och magnesium samt se till att få i dig rikligt med vatten och vila mycket.

O jag är med dig där med rädsla för svår abstinens och förmodligen kommer jag inte ta mig till jobbet imorgon vilken känns hemskt, men ingen mer systemetresa idag, nu är det bra har tomt hemma nu ( sista glaset madiera råkade glida ner)

Ja men det lät väl som en jättebra morot! Själv jobbar jag tio minuter från mitt hem så behöver aldrig ta bil därav kan jag dricka lite extra på kvällen samt (skäms jättemycket här men en liten återställare på morgonen innan jobb)

Känner att nuuu är det dax att bryta vanorna meeeeen superjobbigt nu när mannen är borta på jobb och jag blir ensam en vecka för första gången på ett halvår.. vilket såklart ger tillfälle att dricka mer.
Har varit mycket vabb här på grund av corona (skäms åter igen massor men lätt att ta sig nåt vinglas då och tänka att barnen inte märker nåt 🙈🙈🙈)

Det jag kan känna med jobbet är att jag, nu när man jobbar hemma, faktiskt kan dricka mer eftersom jag inte behöver köra de mil jag har till jobbet varje morgon. Vilket gör att alkoholintaget har eskalerat kraftigt sedan jag började jobba hemifrån. Pandemi-effekten... Jag behöver in till jobbet någon gång ibland, men de gångerna har minskat för att jag hellre dricker mina två flaskor vin och undviker att köra till jobbet. Så visst, jobbet blir väl lite lidande ibland. Så därför tänker jag ha det som en morot också, att jag ska försöka åka in oftare till jobbet, bara för att behöva ta bilen fler morgnar och inte vilja fastna i en kontroll.

Jag vill ju trappa ner p.g.a. min rädsla för svår abstinens. Jag räknar ju ändå med viss abstinens, men kanske lindrigare än att sluta tvärt. Det är min lekmanna-hypotes iallafall. Så jag har två flaskor hemma just nu, och dessa ska jag använda för att trappa ut och sedan är det sluthandlat.

Härligt! Känns skönt att ha någon att bolla med.
Jag har heller aldrig misskött mitt jobb, dock har det eskalerat lite väl nu på sistonde med alkoholen (vilket ledde till att jag hamnade här) jo, jag mår sådär, har lite av madeiran kvar men är lite orolig hur jag ska må ikväll då det ska ur systemet och min man är borta på jobb och även för imorgon då jag ska ta mig iväg på jobbet...
Bor i en rätt liten ort jag med, därav köpte jag madeira så dem kanske tror att jag ska laga mat 😂 (så dumt tänkt men man blir dum av alkohol)

Men tror jag får köra lite på din tanke med att trappa ur, blir nog för tungt att sluta för tvärt.

@Mayan - Det tycker jag låter alldeles ypperligt! Att ha någon att bolla känslor och tankar med tror jag är jätteviktigt.

Jag läste ditt inlägg och jag känner igen mig en del i det du skriver, jag har också ett bra liv och egentligen inget att "skylla" mitt beroende på. Jag har ett jobb jag kämpat hårt för, med bra lön och goda utvecklingsmöjligheter och där jag trivs väldigt bra. Jag har ett stort, fint, topprenoverat hus och en fin bil. Jag har två smarta, roliga barn och min man är min bästa vän och han är snäll, rolig och toppen på många sätt. Så jag undrar egentligen hur jag hamnat här...
Jag har inte diskuterat alkoholen än med min man, men diskuterade idag att bli lite sundare rent generellt och börja röra oss mer och äta bättre. Så jag tänkte även ta det till nästa steg och föreslå en vit månad till att börja med, efter att jag trappat ut. Jag tänker att det är ett första steg i rätt riktning.

Det där med att skämmas för att gå in på systemet... Jag skäms varje gång. Jag har till och med börjat bli lite paranoid och tycker att man stirrar på mig... Jag bor på en rätt liten ort, så systemet här undviker jag i största möjliga mån.

Jag såg att du hade haft det lite tufft idag och varit en tur till systemet. Hur mår du nu?

Hej!
Helt ny här och skrev mitt första inlägg idag.
Har samma situation som dig, är i 35-årsåldern och två skolbarn samt man, dock har jag barn med en annan sedan tidigare och har varannan vecka.
Mitt drickande har också eskalerat, skäms för att gå in på systembolaget, har mycket ångest och skam. Vill vara pigg och kunna ta bilen och hitta på roliga saker med barnen på helgerna men det blir sällan så..
kanske kan vi stötta varndra?

Hej allesammans.
Det här kommer bli långt, så håll i er.
Som rubriken antyder är det dags, dags för mig att dra ner på mitt drickande. Sedan början på 2015 har mitt drickande eskalerat till den grad att jag nu förbrukar en BiB på två dagar eller mindre. Jag dricker varje dag, jag minns inte senast jag var nykter en kväll. Jag är antingen bakfull eller full, varje dag. Jag dricker aldrig dagtid och jag sköter mitt jobb perfekt de flesta dagar, men när klockan slår 16.00 är det socialt acceptabelt att dricka i min mening, och då åker BiB:en eller flaskan fram. Det måste få ett stopp.
Jag har på senaste tiden börjat få mer och mer ångest över framförallt min hälsa, och nu har jag verkligen bestämt mig för att det måste ske förändringar. Jag har börjat gå upp i vikt, jag har huvudvärk varje dag, jag har ont i magen etc. Mycket ångest som ger fysiska uttryck.
Jag är livrädd att hamna i delirium och få svåra abstinenssymtom, så jag kommer därför trappa ner alkoholen under första delen av denna vecka för att sedan sluta. Jag kommer inte sätta upp något mål om att bli helnykterist då det känns som ett för stort steg just nu, men mitt första mål är att sluta dricka på vardagar. Mitt drickande är starkt förknippat till att laga mat, så det kommer bli tufft att bryta den vanan. Jag tänkte försöka bryta den genom att ha någon annan god dryck att sippa på under tiden, t.ex. Pepsi Max eller bubbelvatten.

Jag är en ung kvinna, 30-35-årsåldern, och jag har två barn i skolåldern och är gift med en fin och omtänksam man. Jag vill leva länge för dem!
Jag vill kunna åka iväg på kvällar och träffa vänner och familj och inte vara låst till alkoholen!
Jag vill kunna sätta mig i bilen och köra till jobbet (jobbar dock hemma nu p.g.a. covid) utan att vara rädd för att fastna i en nykterhetskontroll och behöva skämmas ögonen ur mig om jag blåser positivt!
Jag vill vakna på morgonen utvilad och lätt i huvudet!
Jag vill orka renovera, träna, rensa, bygga, påta!
Jag vill inte vakna upp med minnesluckor över vad jag sagt och gjort och undra över vilken tid jag gick och la mig egentligen!
Jag vill inte behöva åka runt halva länet för att få tag på alkohol för att jag inte vill gå till samma Systembolag som jag var på två dagar innan!

Att skriva det här inlägget var första steget på min resa mot ett mer sundare förhållningssätt till alkohol, hur det än må se ut i framtiden. Men som det ser ut nu kan det inte fortgå, så mycket är säkert.

Välkommen 💚🙏

Lyssna på ☝ 💚🙏 + att läs om missbruk och fördelarna om nykterhet. 🌸💚🌸💚🌸

Tack!!! Var precis ute på din tråd och läste, starkt jobbat av dig!! ❤️@Kaffetanten88

Första tiden är jobbigast. Gäller att vara bestämd och ha inget hemma. En dag i taget. Du behöver inte ta ett beslut om aldrig mer men ett längre uppehåll. Men du behöver inte ens tänka så om det är för jobbigt. Bara idag ska jag inte dricka. Imorgon vet jag inte men inte idag. ❤️ Ta hjälp från sjukvården om det är för svårt också. Det är inte så farligt som det låter. Lycka till! ❤️

Känner väl igen behovet av avskildhet även om jag tycker det har blivit bättre sedan jag fick bukt med alkoholen och började må bättre, det har gjort att den yttre välden klarnat lite. Sen fick jag en diagnos förra året, Bipolär typ 2, så när jag började med ny medicinering så upplever jag att jag "kommit ut" ännu lite mer ifrån mitt huvud, tankarna brusar och stör lite mindre. Är annars jag också en grubblare som gillar att fundera på livet och drömmar..
Särskilt på morgonen är jag också väldigt avskärmad. Jag vill sitta gärna i total tysthet och dricka 2 koppar kaffe innan jag börjar socialisera med familjen på något sätt. Jag börjar jobba senare än min fru, hon åker ungefär samtidigt som jag går upp men barnen och jag går uppsamtidigt och de cyklar till skolan samma tid som jag åker hemifrån så dem har jag omkring mig hela morgonen. Jag har drillat dem väl från start att sköta sig själva på morgonen, det mår både jag och dem bra av. De ställer klockan, klär på sig, fixar mackor, packar väskan, borstar tänderna o.s.v helt på egna rutiner och det är otroligt skönt att vi fått det så väl fungerande på morgonen så jag kan få vakna i lugn å ro utan att istället vara irriterad och otrevlig.

Det där med att dricka på stress är också väldigt typiskt och det är en ond spiral för alkoholen föder även stressen. Att välja det man själv mår bra av och sedan stå upp för det är kanske det svåraste som finns. För det innebär som jag upplevt det och nästan mer regel än undantag att man måste göra någon annan besviken. Man måste ta risken att inte bli förstådd av en annan människa som inte har samma värderingar och tankar. Det är inte lätt och det finns ingen väg som är helt bekväm man får helt enkelt börja prova. Jag brukar tänka att så länge min avsikt är god och handlar om mitt eget mående och jag inte skadar någon annan rent fysiskt så är det inte fel men såklart kommer man aldrig förbi sitt eget samvete och det är väl där jobbet börjar.

Du behöver hitta en annan metod att koppla av med och i början krävs det lite jäklar anamma för att bryta den där stresspiralen. Jag rekommenderar verkligen att prova bygga en rutin av motion i din vardag för det är otroligt lugnande och skapar liknande lyckohormoner som alkoholen på naturlig väg. Börja med att tajma i en promenad en tid då du vet att suget förmodligen kommer. Bestäm en tid, anpassa dagen så du är ledig när det är dags och berätta för din partner att då är du upptagen. Planera och var förberedd, t.ex se till att du har tagit fram dina promenadskor, något bra att ha på dig, då känns det lättare att bara göra sen. Kanske investera i ett par nya skor och en skön jacka? Det brukar höja motivationen lite extra.
Knepet är att hitta en lagom nivå att börja på som känns hållbar och trivsam men som samtidigt utmanar dig lite och gör dig lite trött, då har det större effekt på måendet.

Du fixar detta knickan.

Hej på er!
Har numera insett att det är dax att ta tag i mina alkoholvanor.
Orkar inte med ångesten, bakfyllan och känner att min familj börjar bli lidande.
Tänkte förr att ”jag dricker ju aldrig så jag blir full” men jag kan öppna en öl 8 på morgonen på en helg för att skjuta upp bakfyllan.. dock blir det aldrig något skjuta upp för det fortsätter hela helgen.. små mängder kontinuerligt för att inte ångesten ska komma.

Pratade med min helt fatastiska man igår och berättade hur jag kände, han höll med och tycker det är dax att minska alkoholintag, dock för mig tror jag att sluta helt är ända lösningen. (Jag har inte vågat berätta för honom än att jag smygdricker en massa, har hela garderoben full av tomma vintetror)

Igår drack jag två öl på morgonen, sedan la jag ner.. idag är jag ledig från jobb, ångesten tog över.. 5 min till systemet vilket resulterade i en madeira för att döva.

Skulle bara köpa den för ”sälerhets skull” utifall jag fick kris (mannen är borta på jobb hela veckan och barnen är hos sin pappa) har redan druckit halva och sitter nu med ännu mer ångest över hur jag kommer må imorgon när jag ska upp på jobbet...
Att det ska vara sååå svårt att LÅTA BLI??
Less och besviken på mig själv, inget att skylla på heller, bra liv underbar familj bara jag kan lära
mig att låååta bli alkohol och njuta av livet.

Hej,
Håller med det Miss Mary skriver om att fundera kring varför alkokolbruk är det normala, när det är så mycket elände för så många förknippat med det. Jag har långsamt vägt över till att vilja vara nykter på samma sätt som jag tex inte vill röka. Att det känns sunkigt och onödigt. Det är mitt eget val nu, och mindre och mindre något jag saknar.

Ja, för mig är det en drivkraft att slippa vara bakis. Känns som att det blev värre och värre, stora bakfyllor trots att man inte druckit några mängder. Ungefär som att kroppen bara inte orkar med alkohol längre... Kämpa på, och ifrågasätt varför alkokolbruk är det normala i vårt samhälle, det hjälper mig att vilja ara nykter.

@Vin Santo fick läsa just den delen flera gånger. Låter hårt ja. Jag kan ändå inte komma till en annan slutsats än Berra. Att alkoholism klassas som en sjukdom betyder inte att individen inte har hela ansvaret för vad som intas utan är en försäkring för den enskilde att skattefinansierad vård finns - om man vill ha den. Så ser jag på saken.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, nu är det dax för ändring även här för faniljens skull och för min egen skull. Hade en vansinnigt jobbig dag igår med ångest, dåligt samvete och bakis som tuusan. Idag känner jag mig lite lite starkare men suget finns där, särskilt för att döva samvetet. Jag är med dig! Dag 1 nu kör vi!!! @Chriistopheer1988

Tack! Det här ska nog gå nu när jag väl bestämt mig, lycka till du också! Kanske startar en egen tråd så småning om, just nu hänger jag lite här o där läser och känner mig för lite ❤️ @Odette

@Berra
Intressant och nog en ganska vanligt förekommande typ av situation dessvärre.
En liten fundering; tänker att din svåger nog allt har problem med alkoholen och kanske rent av är alkolist.
När du skriver "Men jag låter honom lida, det har han förtjänat, och det är självpåtaget, ingen annan kan bära hans ok, att hans ginflaska var halvfull och han var den enda att skylla på, samt allt det andra som han inte kom ihåg att han hade druckit." undrar jag hur du ser på alkolism som sjukdom? Har individen alltid ansvaret för sina val? Jag skriver inte detta för att jag är av annan uppfattning men själva grundsynen här är lite intressant tycker jag - hur ser ni andra på detta?

Hej

En liten blänkare gällande träff på Alkoholhjälpen, inte på riktigtriktigt men gott nog:

https://alkoholhjalpen.se/forum/fran-radgivarna/174521#comment-326295

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hur går det för dig? Jag är en så där 11 år äldre än dig. Hade problem med ätstörningar när jag var yngre sen blev det hetsträna. Sen alkohol. Sen slutade jag dricka för 5 månader sen. Då kom hetsätningen tillbaka. Så du är inte ensam. Jag har kontakt med psykiatriker och terapeut. Har fått reda på att jag är bipolär och har borderline. Du kanske ska ta lite hjälp av sjukvården om du behöver? Även ta antabus? Det hjälper mig att hålla mig nykter. Mvh Kaffetanten

@Varafrisk godmorgon fina du! Så bra det går. Känns som om du hoppat på rätt tåg och nu åker du "bara" med! Vet att det inte är lätt. Tröttheten förlamade mig inledningsvis. Min första nyktra tid var över jul och nyår med helt ledigt och sedan arbetade jag deltid p.g.a. sjukskrivning. Minns att jag inte förstod hur "de andra" orkade gå tillbaka till sina heltidsjobb efter bara några veckors nykterhet. Jag behövde vila i månader. Men, så var jag sjukskriven för utmattningssyndrom vilket säkert gjorde sitt till. Är det något nykterheten gett mig är det att jag numera lyssnar på min kropp. Är jag trött förstår jag att jag behöver vila. Jag behöver INTE dricka vin för att bli pigg/orka, utan bara sätta mig med en kopp te eller slumra lite på soffan en stund.

Jag nämnde inte heller mitt alkoholberoende när jag gick i terapi under förra året. Du har säkert helt rätt Varafrisk i att terapeuten säkert kan göra ett ännu bättre jobb om han/hon har helheten. Men det är ju fortsatt stigmat vi är rädda för. Det var ju du också! Remember? Du vägrade ju gå till Rådgivningscenter. Fast nu är du där flera gånger i veckan utan att känna skam. Jag valde också att vända den där skamfyllda känslan inför beroendemottagningen till att jag var cool som faktiskt tog tag i mitt liv. Men där finns väl ändå en skillnad för många (för mig) mellan att vara öppen inom beroendesfären i vården och vara öppen på andra håll så att säga.

Det var några rader från mig en måndagsmorgon i maj.

Kram!