Senaste kommentarerna i forumet

@Blomman_ Helt ärligt låter det inte som att han dricker så förfärligt mycket. Ett par glas vin för en vuxen man är väl inte överdrivet? Särskilt om han inte dricker på vardagarna. Men som jag förstår saken höll han på att smussla innan så du är väl stressad av att det kanske eskalerar.

Vill du vara passiv och vänta?
Hur vill du möta det?

Det som gjorde att mitt medberoende liksom nådde sin ände var att allt, precis allt blev så sjukt att det blev så uppenbart.
Så, egentligen handlar det ju om att du börjar lyssna på din egen röst och göra val för dig själv.
Jag har fortfarande det tänket automatiskt men har blivit lugnare och reflekterar mer plus att det börjar skava i mig om jag går emot mig själv mkt starkare.
För min del idag så skulle jag aldrig gå med på de premisserna men frågade du mig för 3 år sedan så var det precis så jag levde.
Bra att du skriver här, det har varit och är en stort stöd för mig iallafall.

När maken vill göra resan själv. Men vill ha mig tillgänglig på telefon när suget blir för starkt. Avvisar fysiska träffar. Ska på sitt första möte imorgon. Jag som anhörig hur ska jag möta detta? Gör mig galen att bara vara den som ska finnas när villkoren är på ett håll. Eller är detta vanligt? Ska jag bara vara passiv och vänta?

Jag fattar @Uppgiven74! Verkligen🩷

Man pendlar mellan att känna styrka i att vilja genomföra förändring och samtidigt vill man bara att ”allt ska vara bra”.

Oavsett: detta ligger utanför dig, du kan inte kontrollera vad som sker. Oavsett om du har sand i både ögon och öron eller tar steg mot ett ”friskt” liv.

Det är det som är så tufft, vi kan inte göra förändringen åt någon annan. Fast vi så gärna vill💔

Jag hoppas att ni får en lugn och trevlig påsk och att du får känna dig trygg och må bra💛🐣

Jag tror alla som finns här på sidan känner igen sig i det du skriver. Ambivalensen. Det är helt ok.

Du gör det du behöver göra när du behöver göra det. Skickar omtanke och tålamod i din process!

@Blomman_

Jag är ju färgad av "min historia", har han redan ljugit om det, gömt flaskor osv osv så har han större problem än han vill erkänna för dig eller sig själv. Att någon som "döljer" sitt missbruk för nära och kära och tar till lögnen har kontroll finns nog inte. Är nog tvärtom, missbruket har kontroll på honom oavsett om han tror det eller inte. Vore jag dig skulle jag prata med honom och tar han det inte på allvar eller något drastiskt sker på en gång (typ vård) så skulle jag inte vara kvar en minut längre än jag måste. Som sagt jag är färgad och det är inte alltid mängden alkohol som avslöjar missbruket utan alla 100.000 lögner och det konstant hemliga beteendet som är lika bidragande till det. Lycka till vad du än väljer och kom ihåg att sätt dig själv först.

Hej Pernilla!
Och välkommen till Alkoholhjälpen! Du funderar över hur du kan hjälpa någon i din närhet. Skriv gärna lite mer om din situation så blir det lättare att hjälpa. Det finns även en del tips och tankar i vårt program för anhöriga: anhörigstödet.

Hoppas du hittar mycket hjälpsamt här!

Ni är några som undrar hur min dotter mår i allt det här och även om hon inte är medveten om exakt hur stort problemet är har hon full koll på att sambon dricker. Tyvärr tycker hon på tonåringens vis att han är ganska rolig när han är "lagom" berusad. Hon och sambon har en väldigt fin relation och hon brukar skoja om att hon kommer att bo kvar hos honom om vi skulle dela på oss. Jag vet att hon inte skulle det om det väl kommer till kritan men det är klart att det känns i mammahjärtat när hon säger det.
Sambon har inte druckit något sen i lördags men jag har en stor klump i magen när jag tänker på att det är påsk och många lediga dagar framöver. En typisk "nu-ska-jag-unna-mig-några- extra-öl-och-kanske-några-whisky-eftersom-jag-är-långledig"-helg......
Han har alla dessa dagar påpekat hur dåligt han har sovit och det känns som om han försöker ge mig dåligt samvete för att det är mitt fel att han inte kan sova eftersom han "inte får" dricka men jag gör mitt bästa för att bara låta det rinna av mig. Det är lättare sagt och gjort dock och det känns som om detta är det enda som snurrar i mitt huvud för tillfället. Det händer att jag ångrar att jag skrev det där första inlägget, det hade varit enklare att stoppa huvudet i sanden och fortsätta förneka situationens allvar men samtidigt är jag sååååå glad att jag hittat hit. För hur dåligt jag än mår av att få upp allt till ytan är det antagligen inget i jämförelse med hur jag hade mått i slutändan om jag fortsatt låtsas som om inget var fel.....

@has
Tack för de orden 💜

@Sårad... jag har varit på botten i helgen. Det var riktigt illa men min alkoholist var hit, nykter såg riktigt *pigg* ut o visade mig att katten mår bra.
Jag känner det som jag förstorar allt , därför blir det ju extra frustrerande.

Jag får jobba på mig nu....jag måste stärka mig själv, kissekatt får komma sen när jag är stabil för nu vet jag ingenting 😔

@Blomman_
Hej.
Stoppa kan man inte göra tänker jag om inte den andra vill. Låter kanske hårt men så ser jag på det.
Kanske vore en idé att säga vad man upplever och ser? Och hur han upplever det? Och att om det känns bra och läge säga typ hur kan jag stöda dig bäst då ni haft en tidigare nedgång?

Tack för era svar! Det var ju precis så det var för drygt ett år sedan. Han drack dagligen och gömde öl/vin och ciderflaskor överallt i huset. Min oro är att vi ska komma dit igen när han nu dricker mer igen. Jag har ju sett denna upptrappning tidigare… han erkänner att han har problem men tycker att han har kontroll. Ska jag bara vänta på att det går för långt eller tycker ni att jag ska stoppa/prata med honom innan..?

Tror som ÅsaM här ovan skriver. Det är svårt om man har extremt olika syn på alkohol att få det att funka. I mina öron (å det är inte facit) så låter det inte som att han är extrem på något vis. Att ta 4 stora glas vin en lördag och nåt glas till matlagningen skulle jag inte reagera över. Jag gör samma sak ibland utan att för den delen ha ett missbruk. Kan även ta ett en öl en vardag (även om jag sällan dricker öl). Hur man definierar missbruk/riskbruk är svårt tror jag. Det du beskriver (utan att veta allt) är kanske inget som jag skulle anse som ett problem. MEN det betyder inte att jag har rätt då jag inte vet allt. Jag levde med en missbrukare alldeles för länge och det jag tog hennes missbruk på var ärligt talat inte att hon kunde ta ett glas för mkt nån gång ibland. Det var när jag hittade gömmor av tomma spritflaskor som hon förnekade. Människor kan ha en lättsam inställning till alkohol utan att vara missbrukare eller drabbas negativt av följderna från det. Vi kan dricka olika mängder utan att vara missbrukare. Det jag tror är att när man ljuger om hur mkt man dricker, hur ofta och vad så har man problem. Då är det inte längre personen som styr utan alkoholen. Alkoholen säger åt personen att mörka det, att ljuga om det och att gömma sin hemlighet och göra det i smyg. Å när den gränsen är passerad så kommer snart extremfyllorna, skulderna, fyllecellerna, rattfyllorna osv osv. Mitt enkla råd och svar som en "ickeexpert" är att prata med honom och är han öppen och ärlig, inte tvångsmässigt måste dricka osv så kanske ni bara har en väldigt olika syn på alkohol helt enkelt.

Min erfarenhet är att om man har helt olika syn på alkohol och alkoholkonsumtion så blir det svårt att finna ro tillsammans. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll och tyckte det var helt normalt för han blev ju inte full. Kroppen var ju van. För mig är det SJUKT. Och det ÄR sjukt, för han är missbrukare sedan 25 år tillbaka. En missbrukare kan inte bedöma vad som är sunt. Det kan bara en frisk person göra. I detta fallet du! Stå på dig, annars gör någon annan det.

Jag har levt med en man i 3,5 år. Hans drickande går upp och ner. Han blir aldrig aggressiv, mer tyst och lugn. Avstängd. För lite över ett år sedan fick jag honom att gå till AA möten. Då hittade jag tomma ölburkar överallt. Han höll upp helt i 1 mån, men sen kom han på att han inte kan tänka sig ett liv utan alkohol. Han ska själv klara av att hantera hur mycket han dricker. Jag sa då att ansvaret inte ligger på mig, utan att han själv behöver ha koll. Detta funkar såklart inte, utan det är alltid jag som behöver påminna när det börjar eskalera igen. Jag tror och hoppas att han slutat dricka bakom min rygg iaf. Just nu är det återigen en period när han successivt börjat dricka mer igen. Dock sällan på vardagar. Vi har barn och jag tycker inte om att han dricker även om han inte upplevs berusad. I helgen har han druckit 4-6 starköl både fredag och lördag kväll. Inget på söndagen och måndagen. Han är ledig under påsklovet och igår när jag kom hem hade han köpt en box vin (vilket vi kommit överens om att han inte ska göra eftersom han inte kan begränsa sig då). Jag drack ett glas vin, han drack fyra STORA glas. Förmodligen även något när han lagade maten. Han håller sig hela tiden ”inom ramen” för precis hålla sig undan mina utbrott kring det. Han vet att jag lämnar om han urartar och håller sig därför inom den ramen. Men samtidigt känner jag att han inte respekterar mina gränser kring drickandet (exempelvis att köpa en box vin) och det är här det blir så svårt. Hur är era erfarenheter? Jag blir knäpp!!

@Snödroppen
Vad fint att höra om din reflektion. Tack för att du läste. Och tack för att du skriver!
Varm kram

@Uppgiven74
Alla vill dig väl. Och alla vill sig själva väl. Jag tror att vi alla önskar bespara andra liknande lidanden. För det är verkligen lidanden. Att leva med någon som dricker så mycket, oavsett hur mycket det är och hur mycket vi förstår att det är, som våra nära dricker.
Du skriver "Men det ligger ett frö och gror" och då har vi som verkligen önskar dela med oss av våra tidigare lidanden lyckats förmedla att det finns ett annat liv som väntar.
Och det är en process. Jag tror inte på att jämföra. Jag tror också att var och en ska lära sig det som är svårt, när det gäller att sätta gränser.
Du har en tonårsdotter. Då blir det ändå ett annat läge. Kan hon hamna i fara för en vän som din sambo har. Han som skriver sms och ber om ursäkt. Du behöver inte svara honom alls. Du gör som du vill.
Jag tycker att du ska ha ett öppet samtal med din dotter, på en trygg plats där hon kan prata fritt med dig. Om hon inte kan prata fritt med henne, kanske du kan höra om hon behöver en samtalskontakt. En tonåring förstår.
Hur mår hon?
Hur mår du?
Vad vill ni, tillsammans?
Ni två är viktigast i detta, tänker jag.
Ta hand om dig!

Hej, undrar över hur du mår? Känner själv att det går i myrsteg framåt och att nollkontakt är plågsamt men nödvändigt för att kunna känna hur mår jag…

Det är tungt att bära någon annans missbruk och ännu tyngre att man inte kan älska dem friska. Ta hand om DIG. Kram!

Hej
Jag förstår att du inte riktigt ville ha dessa svar.. men som du själv sa så är det välment o i syfte att bespara dig o din dotter smärta
Lycka till!

@Uppgiven74
Hej igen.
Det var en jobbig helg du hade, fint dock med en ursäkt av sambons kompis i allt det jobbiga.

I nuläget ger du inte upp, jag hoppas att du hittar sätt att leva tillsammans för det är ju energikrävande att leva tillsammans med en med beroende.
Att inte dras med helt i det jobbiga.
Och att komma ihåg att beroende sitter djupt och där bakom finns ju den man blivit kär i. 💜

Jag funderar lite på hur mycket du känner till om beroende, hur det funkar? Ger lite så att säga kött på benen hur man som anhörig kan tänka och agera också i vissa situationer. Ett tips är Lerins avsnitt som åtminstone finns på SVT play, om du känner för och vill kolla upp.
🌺

Jag tittade in här snabbt i morse och skäms för att säga att många av kommentarerna gjorde mig arg och ledsen men när de har fått mogna över dagen inser jag (och det gjorde jag egentligen redan i morse) att ni bara vill mitt bästa och att ni skriver ur egna erfarenheter. Men även om jag innerst inne inte tror att det kommer att ske en förändring denna gången heller är jag inte redo att ge upp på varken honom eller vårt liv tillsammans. Trots att jag varken är lycklig eller mår så bra för tillfället. Och trots att jag hade gett någon i min situation rådet att lämna och det omgående.
Men det ligger ett frö och gror och det är så konstigt att ena sekunden leta efter en ny bostad på internet och fundera på vart jag och dottern kan ta vägen "så länge" om det behövs för att i nästa stund falla i gråt vid blotta tanken att inte leva med honom längre.

Han har i vilket fall inte druckit något sen katastrofen i lördags och för en stund sedan fick jag ett meddelande av hans kompis som bad tusen gånger om ursäkt för sitt beteende. Min sambo hade kontaktat honom och berättat vad som hänt men inte heller han (kompisen alltså) hade direkt några minnen från i lördags. Han konstaterade att han hade druckit alldeles för mycket men att det inte var någon ursäkt för hur han behandlat mig. Jag har ingen aning om vad jag ska svara honom eller om jag ens ska svara.....

Än en gång TACK för alla era klokheter (även om det gör ont att läsa dem) och för att ni tar er tiden att dela med er av dem 💗
KRAM

@Snödroppen 💗

@Uppgiven74
Sådan jobbig situation du är i. Han är ju ordentligt beroende av alkoholen. Och som jag också har erfarenhet av så är det den andra som har alla "fel" och är grälsjuk med mera. Så mycket bättre att fokusera på andra än på sig själv.

Det funkar inte att säga vad den andra ska göra, säger jag själv som varit i den situation som sagt till killen hur jag känner och vad den ska göra - flera gånger. Till sist kom jag på att det funkar ju inte, utan jag får gå till mig själv och fundera ut hur jag önskar ha det. I mitt förra inlägg till dig, skrev jag en kort "tanketext" och det var en sak som gjorde att jag kom ur. Det hela blev för destruktivt, jag ville ju själv må bra, men det fungerar ju inte med alkoholen.
Du verkar ju inte må bra i relationen, och då får du fundera på hur du önskar ha den. Hur mycket kan du till exempel anpassa dig till. Jag upplever att vill inte någon ta ett aktivt beslut med drickande, så gör den personen inte det då en anhörig säger vad den ska göra.

Att försöka tala någon till rätta, att vädja till förnuftet har jag erfarenhet av att inte fungerar och något som verkligen inte fungerar utan gör saken värre är att tala "förstånd" med en berusad person. Been there done that liksom - funkade inte. Det kan ju också vara så att personen dagen efter inte minns ett dugg av vad som diskuterades dagen innan, och i och med detta är också samtalet bortkastat.

Jag har lyssnat en hel del på poddar och minns så bra en programledare som nämnde i podden "2 fyllon och 1 sanning" att man har ansvar över sitt eget mående. Detta gäller ju både för anhöriga och dem med beroende. Som anhörig kan man ju vara ett stöd, men man kan inte leva någon annans liv att den börjar må bra. Det jobbet får den andra göra tänker jag.
Sedan började jag inse att jag försökte vårda och hjälp (nuvarande ex och kompis) men det blev ju galet. Jag tänker som så att en partner ska inte agera vårdgivare, utan det ska professionella sköta. Det blir ju en obalans i parrelationen då ser jag det som. Som sagt kan man vara ett stöd då personen söker hjälp, om personen kommer till det stadiet.

Ett beroende är så otroligt starkt, och jag har förstått att den beroende slåss för den med näbbar och klor. Med tanke på detta är det nära till hands att beroende så att säga ger sig på anhöriga med tuffa ord, då anhöriga försöker sätta käppar i hjulet för beroendet med vårt" tjat och gnäll" om att det dricks för mycket/du sade ju att du bara skulle ta en ... Vi blir ju ett hot mot det de önskar bibehålla.

Jag har varit väldigt arg på mitt ex, numera kompis pga mängden alkohol och till exempel det som det hela ledde till. Nu förstår jag ju bättre, att jag hade och har att göra med en person med ett kraftigt beroende som tyvärr har svårt att kontrollera det. Satt och sitter så djupt. Det enda jag - och du kan göra är att vara tydlig och klar. Både för dig själv och honom.

Sköt om dig.
Var klar och tydlig, vårda dig själv i allt det destruktiva.
KRAM.

@has
Så bra du formulerar dig. "Bottna i sin egna problematik". Man lär sig något nytt varje dag.

@Kameleont så fint att ni fick ett bra samtal! Oavsett vad det resulterar i så blir det ju ytterligare en pusselbit med information för dig.

Förhoppningsvis ett steg mot förbättring, om inte så är det ändå information (även om det kanske inte är den information du önskar dig och vill ha).

Varje litet steg räknas! Ta hand om dig💗