Senaste kommentarerna i forumet

@Sårad...
Vad fint att du går en cirkel och börjat i samtal.
Det är bra att bryta fokus när tankar kommer som vill stanna.
För mig var det just att träna i medveten närvaro som fick mig att inse att jag behövde få mitt ex att flytta.
Han valde alkoholen gång på gång i alla år.
Jag ville bli en mamma och bilda familj. Valde just honom för att vi hade bra kemi, snack och roligt.
Det tog mig lång tid att inse att han var alkoholist redan när vi träffades.
Men vi bodde i olika länder, så det första halvåret träffade vi inte så mycket. Jag provade att bo hos honom för att se om han var mannen som skulle bli pappan till mina barn.
Och det gick förstås inte. Men istället blev jag indragen i hans kaos. Och jag som är väldigt omvårdande tog hand om det som medberoende gör.
Jag fastnade med ett stort barn.
Åren gick. Ett decennium.
Och jag investerade i en mindfulnessutbildning.
Då insåg jag att jag måste släppa taget om att bara ta hand om mig.
Att komma tillbaka till livet.
Att hitta glädjen i att leva själv. Och att sätta gränser så han ville flytta ut.
Och så skrev jag hur önskar leva mitt liv. Jag skrev en stund varje dag.
Hur jag vill ha det. Hur jag vill känna. Och må. Och vad jag behövde göra för att komma till det liv jag lever idag.
Allting som är realistiskt för en själv går att uppnå.
Genom att träna medveten närvaro. Om man vill.
Det skulle jag tipsa dig om att se om du kan få delta i en grupp med mindfulness.
Det finns tekniker som hjälper en att stanna upp i nuet, observera det som sker just nu, acceptera det som sker just nu. Och svara eller släppa taget om det som sker just nu.
Det är väldigt hjälpsamt när man kan släppa taget. Och fokusera på sig själv, på vad man kan göra istället med tiden.
Att ta en promenad, fika något gott på ett café. Se på människor, skriva något i en bok, läsa en bok eller tidning. Kanske en annan sitter ensam och fikar själv i närheten. Växla några ord med en främling. På fiket. Eller någon annanstans.
En dag i taget
Ett andetag i taget.
I din riktning till ditt liv, som du vill leva det.
Det finns så många friska människor som behöver hjälp och stöd. Barn med läxläsning och äldre med vardagssysslor genom föreningar eller volontär ande.
Jag vet hur svårt det är. Och jag behövde lära mig skifta fokus. Det lärde jag mig genom att öva, på att göra något annat i nya miljöer för att inte fastna i sorg eller besvikelse.
Det är lärdomar. Alla går igenom något. Det går egentligen att prata med vem som helst, om den man pratar med är öppen för ett öppet och förtroligt samtal. Där man inte säger något vidare.
Och det är säkert därför samtal inom vården behövs. De har tystnadsplikt.
Och det är vanligt i vårt avlånga land att en del missbrukar förtroende. Och babblar vid sidan av. Så sprids rykten som en löpeld.
Tråkigt att det är så, då vi människor mår bra av att berätta hur vi har det genom att själva sätta ord på våra tankar.
Men att skriva här kan också vara läkande.
Önskar dig en fin dag. Med god frukost. Och kanske en promenad i naturen med ljudet av fågelkvitter.

@Sårad...
❤️

Det som får mej att stå emot att ta kontakt är övertygelsen att vi bara hamnar i ännu ett ekorrhjul som slutar med att han lämnar mej när han känner att jag inte tycker det är ok med all alkohol och tråkiga fyllor för att försvara sej själv. Han har blivit sjukare med åren och mindre den man jag träffade. Som nån annan skrev, ett tomt skal som bara gör mej illa. Om din alkoholist inte tar behandling och blir helnykter kommer du att få uppleva en nedåtspiral som du inte kan påverka. Önskar dej ett bättre liv än det.

@Mariamia
Det finns så mycket klokt i det du skriver.
Förstår på ett annat vis.
Önskar inget hellre än detsamma till min. Synnerhet med 4 barn han skapat till världen.

Det är väl förnuftet som måste slå kraft här.
Valde att bryta kontakt igår helt. Jobbigt att tampas med. Många märkliga tankar kring det.

@Snödroppen Tack snödroppen ❤️ känns bra att få bekräftelse på mina insikter!
Går ju i livsstegen via kyrkan och känner det ger enormt mycken

@Sårad...
här är jag i samma sits.
Dock bara 1 år av missbruk. En skilsmässa. Många lögner, smusslande m.m.m.
Här på andra sidan är jag helt förstörd i ett nät han skapat.
Som du skrev i ett tidigare inlägg. Bakom all den fylla finns där en man jag älskar otroligt, en vän, min stora kärlek.
Vet jag sagt till honom åtskilliga gånger när kärleken till mig är större än alkoholen då kan vi prata framtid.
Men gång på gång gick jag på hans charmighet, lovord.
Igår fick jag bryta kontakten helt. För att själv inte hamna på botten mer.
Hela året har kretsat kring honom, nu då?
Nu ska jag hitta motståndskraft att inte höra av mig. Lämna honom för sin resa och ta hand om mig. Bara det skapar magont.
Hur någon kunnat rota sig så hårt om en.
Och nu känner jag mig som den hemskaste människan.
Men en dag i taget är väl en början. Tips?

@wasgij Tog absolut inte illa vid mig, förstår hans egofokus fullt ut men att dela det med mig och vilja ha tycka synd om blir fel.
Jag tycker det är tragiskt och sorgligt att denna fina man som han också är dricker bort sitt liv.
Beroende är en hemsk följeslagare.
Jag önskar ju honom nykterhet och sinnesro, ett hälsosamt liv.
Vet att det är en resa han måste göra ....

Inte lätt med alla känslor kvar, framtid som byggdes på luftslott till viss del....men min resa är minsre smärtsamm än hans.

Dessa känslor kontra förnuft.

@Kärringen
Precis så. Du slår huvudet på spiken.
Den processen är precis det jag jobbat med sedan jag lämnade.
Om man är villig att möta sig själv och kanske söker stöd. Ibland behöver man titta i backspegeln för att förstå sig själv bättre och ibland behöver man bara hitta tillbaka till sin egna lins igen.

@Mariamia
Jag vet hur det är. Menade inget illa med frågan.
Att gå vidare är svårt för mig likaså.

Hans resa är viktig enligt han. Där han inte förstår mig heller. Tampas med att kunna släppa taget.

❤️

@Sårad... kan bara hålla med! Ta hand om DIG ❤️

Läser ju runt på forumet om hur vi alla kämpar på olika vis.
Jag har ju verkligen varit på botten psykiskt, svårt att se vad som är vad, varför känner jag så här?

Så slog det mig....jag har ju hela mitt liv levt för andra, fixat o trixat o sugits in i det ena efter det andra. NU ska jag helt plötsligt försöka göra saker för mig, förstå vad jag behöver, vad som gör mig glad. Ojoj jag har aldrig någonsin ens funderat på det, tragiskt men sant.

Vem är jag? Vart är jag på väg?

@Självomhändertagande
Tack för kloka stöttande ord, ska bära med mig de i vardagen och börja direkt.
En dag i taget🙂

@wasgij vår elation är ett kvitto från senaste sms att det är han han han och allt som har ned alkoholen att göra.
Än så länge ingen insikt i vad han gjort mot mig eller andra, många narcisstiska drag också.
Hur går det för dig?

@Mariamia
Hej!
Vet precis hur det känns. Att vara vilseledd. Jag lämnade min för att han inte gav nig nåt val.
1 år av lögner, förnedring och svek blandat med en kärlek av manipulativitet.
Och nu? Han har tagit tag i sitt, men här står jag förstörd och vet inte hur jag ska gå vidare. Hans egoism är störrre än annat. Medan min oro är rotad kring allt med honom. Att våga släppa taget. Vad är jag utan allt det ja varit där för honom.

Hur är er relation idag?

@Mariamia
Du skriver kanske vunnit också.
Ska snart iväg, men läste ditt inlägg. Och ville säga. Fokusera på dig och på hur du vill ha det framöver. Det kan kännas som en stor sorg att lämna eller bli lämnad även om önskan var att leva utan ens partners alkoholmissbruk.
Att leva utan att stötta och pröva få den andra nykter.
Att stå där utan någon kamp.
Att vara kvar.
Ensam.
Allt kämpande.
Och så plötsligt är partnern med missbruket eller en partner som fått en ny insikt.
Jag vet en del som upplever en tomhet när ens partner slutat dricka och funnit Gud.
Oavsett vad förändringen är, så kan det upplevas svårt.
Och tomt.
Fyll din tid med det du önskar.
Vad vill du göra idag?
Gör det!
Vad vill du göra med all den tid som du la på din partner.
Det är en utmaning.
Att ta tillbaka sitt eget liv.
Och fylla det med det som man längtat efter, men inte fått utrymme till.
Det finns så mycket livet har att erbjuda.
Men plötsliga förändringar kan också upplevas som en sorg.
Kanske du behöver bearbeta det.
På ditt sätt.
Ta reda på hur.
Och lev ditt liv, som du vill leva det.
Önskar dig en fin dag.
Träffa eller prata med någon som du tycker om.
Njut av våren som är på väg, eller kanske redan har kommit till den plats där du befinner dig.
Gå ut i naturen och lyssna på fåglarna.
Se hur våren vaknar.
Skriv här.
Det hjälpte mig enormt.
Ta hand om dig!

@Snödroppen
Det är jätte svårt. Svårare än jag trodde. Jag vet så väl att det är det enda rätta. Klippa bandet helt.
Men som du säger. Känslorna efter det att bearbeta. Skuld. Skam, sorg, kärlek. M.m.
Aldrig varit med om detta. Hur någon sitter så otroligt rotat i mig. Av både manipulation, med lögner och svek. Och en otrolig kärlek på det.
Så tacksam för alla svar. Så tack.
Försöker hitta modet. Att släppa helt. Från rädslor och ängslan.

@wasgij
Det är jättesvårt men den gränsen kommer för eller senare. Det är en process för var och en.
Det blir nästan som ett traumaband med kärlek, svek, smärta, tillitsbrist, skam, skuld osv osv. Jag tror man behöver klippa all kontakt för att kunna gå vidare själv.
Man behöver möta de där jobbiga känslorna av ensamhet, svek kärlekssorg och sen kommer den nya vardagen som blir det normala. Man hittar nya saker att fokusera på osv.

@Pellan
Det låter bekant.
Du frågar vad du ska göra?
Du kan naturligtvis motivera och stötta men personligen så tror jag på att fundera var dina gränser går och sen, på ett lugnt sätt förmedla det till honom.
Om han vill ta ett beslut att förändra sin livstil så finns det mycket hjälp därute.
Jag försökte länge att motivera, ställa ultimatum, ge råd och tips men inget hjälpte. Jag tror själva nyckeln ligger i att han själv tar initiativ och att man inte går in i varandras ansvar så mycket även om man så gärna vill.
Det låter ju inte hållbart som det är nu.
Att flytta ihop bör vara något du funderar några rundor på och det behöver jag inte tala om egentligen.
Var rädd om dig, sätt sunda gränser för när man väl är inne i den där spiralen som pekar neråt är insjuknar man själv.

Det här med att strunta i att svara i telefon är något jag känner igen väl även strutat i allt man normalt sett gör, födelsedagskalas, släkt middagar, julafton mm jag trodde från början det berodde på att han var folkskygg. Men nu vet jag att han hellre drack från morgon till än vara med på sånt.

Det behöver ju inte betyda att din särbo har samma problem som min...men fundera både en och två gånger innan du går vidare! Se att han verkligen anstränger sig och inte bara ord bajsar..

Stor kram

@Åsa M
Hört från flera håll att jag ska fokusera på mig själv. Men har så svårt att släppa taget. Säkert för att skilsmässan var ett måste, inte ett val jag egentligen ville göra.
Hur svårt det är att få ur hans manipulativitet från huvudet än idag. Skammen som uppstår. Oron vid tysthet från hans sida. Det gör mig knäpp. Hans telefonsamtal och sms drar mig in i hans bubbla. Utöver det är jag någorlunda stark att förstå vad han gör med mig.
Men styrkan att våga säga stopp, våga ta avstånd. Hur ska jag hitta den?

Fokusera på dig. Risken med att vara medberoende är ju att all energi går åt till den sjuke och man har inget kvar till sig själv. Att två ska bli sjuka för att en är sjuk är väldigt onödigt! Jag kände också skuld över att vara hård mot mitt ex men inget annat nådde fram, tyvärr...

@Uppgiven74
Här är tips på avsnitt på "2 fyllon och 1 sanning".

"TUFF KÄRLEK IGEN O IGEN O IGEN"
"SLÄPP IN LJUSET OCH BE OM HJÄLP"
"KÄRLEK OCH MEDBEROENDE"

@Uppgiven74
Hej. Jag har så svårt att säga hur andra ska göra i specifika situationer, om säga något eller inte. Kanske du kan "göra" om känns OK? Till exempel att "krypa upp i famnen" om det känns bra ... Att visa att hans val uppskattas. En tanke bara. Om det nämns något typ att, jag tar en cola att DÅ inflika att "jag uppskattar att du tar den där colan i stället". Egentligen får man ju det bästa svaret av någon från beroendesidorna, för vi som anhöriga kan ju inte förstå på djupet vad det handlar om.

Poddar hörde jag på, och ännu gör, "2 fyllon och 1 sanning" har jag lyssnat mycket på. De har avsnitt om medberoende och relationer, om man söker på poddens namn och "relation" , "medberoende" så kan du kanske hitta något som du uppskattar att lyssna på och som hjälper dig vidare.

Kram!

Känner att jag tappat fotfästet, separerad sedan knappt tre veckor tillbaks från tidigare partnern.
Han har nu lika länge hållit sig nykter och mår bra/bättre.
Han visar ingen insikt i vad han ställt till med i mitt och andras liv, men det kanske kommer.
Känner mig fruktansvärt vilseledd och använd då jag backade upp runt hans alkoholism.
Vet att det är en del av brist i sjukdomsinsikt, vad ska jag göra av alla framtidsplaner allt jag förlorat...ja kanske vunnit också.
Han mår bättre jag mår skit....