Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat!
Men usch att gå o vänta - så kan du o kidsen inte leva …
Har själv upplevt det.
Har barnen erbjudits hjälp?

@Snödroppen @Självomhändertagande Ett första samtal är gjort, det känns mest dränerande just nu, grät mig igenom hela samtalet. Men nu har jag gjort något annorlunda för min egen skull i alla fall, i väntan på hans nästa fylla.

@gladpålåtsas
Jag har tagit hjälp av psykolog på nätet. Inte för mitt tidigare medberoende, men ändå som en konsekvens ur det tidigare medberoendet. Jag sökte faktiskt hjälp hur jag skulle tänka kring en relation när jag var redo att träffa en man.
Tidigare har jag alltid blivit vald. Och den här gången ville jag välja.
Hon jag pratade med var underbar. Genom Mindler. Det finns en lista över kompetenser.
Lycka till!

@ann74 Al-Anon är inte knuten till någon religion eller religiös grupp. Det kan se väldigt olika ut i olika grupper inom Al-anon, men ordet Gud kan förekomma, men det är då fritt att tolka hur man själv vill. Det kan vara så olika hur man känner inför det och hur hur man upplever den typen av stöd. Kanske kan det vara en idé att kontakta den lokala gruppen eller testa gå på ett möte och ser hur de ser på det och känna efter hur du upplever det? Vad tänker du om det?

@bumblebee
Hej, jag har tagit en paus från forumet och lever mitt sunda liv. Men så blev jag förkyld och vill inte smitta mina kollegor, trots att alla varit sjuka. Jag vill också bli frisk så jag kan träna på gymmet.

Efter att jag har lyssnat på ljudböcker, sett en serie på Netflix hamnade jag här igen. Läste din tråd igen från början till idag.

Så stor igenkänning. Jag känner med dig då jag också känner med mig själv. Jag ger mig medkänsla varje dag. Jag förstår mig själv och jag övar hela tiden på att möta det som är, som det är. Jag övar på att se situationer ur flera synvinklar.

Förr såg jag allt ur mitt perspektiv. Det fanns inte utrymme att se det ur andras. Jag var sjuk i medberoende. Och det fanns inte ork för att se det ur andras perspektiv.

Idag skriver jag och andra läser mina texter. Jag har skrivit om mitt tidigare medberoende och jag får respons. Vänner läser och de vet hur jag har haft det. Nya bekanta, mina kollegor läser och berättar vad de känner.

Det är en oerhört intressant process. Jag skulle gärna dela min text här med er, men då är jag inte längre anonym. Och det vill jag ju vara.

Men det finns ju så mycket att läsa redan. Jag har däremot inte läst andras texter innan jag äntligen fick mitt ex att flytta. Jag ville inte läsa hur andra hade det. Jag ville få rätsida på mitt liv.

Vi är alla unika. Vi har olika ryggsäckar. Vi har olika förutsättningar. Vi har olika liv.

Men en sak behöver vi alla göra. I våra liv. Och det är att landa.

Jag läser "Jag börjar kunna landa" och jag är så glad för din skull.

Du har uppnått något viktigt. Och jag hoppas att du är snäll med dig själv och ger dig tid att orka möta dig själv.

Och allt du kan göra för dig själv, är att lyssna inåt. När du möter dig själv, så kommer du att känna vad du behöver. Och när du vet vad du behöver, så kommer du att göra just det. Jag vet det, för jag läser att du är på rätt väg.

Och oavsett hur det går och vad som händer. Var bara snäll med dig själv. Det är inte målet som är viktigast. Det är resan dit. Det är nu. Just i det här ögonblicket. Vad behöver du just nu?

Ta hand om dig!

@has Det känns fortsatt tungt idag. Jag lyssnar på fler poddavsnitt på jobbet och försöker ta in allt dem pratar om. Hur sjukdomen fungerar och vad vi anhöriga och medberoende kan och inte kan göra. Jag funderar mycket på frågan som @bella70 ställde. "Vad är det som gör att du vill vänta på att ta steget?". Jag tror dels det handlar om att nu när jag fått mer insikt, så kan jag se hand handlingar från ett annat perspektiv. Det kommer vara klarare när han gör bort sig att jag inte kan påverka honom. Vi ska på after work med jobbet på fredag, och jag vill se hur han beter sig. Jag kommer og erbjuda mig att köra och låta honom ta eget ansvar för hur mycket han dricker under kvällen, han vet vad jag tycker om hur det får mig att må.

Men jag tror också det handlar om att jag inte vet hur jag ska formulera mig om jag gör slut. Jag vill ha det klart för mig för att inte kunna övertalas och snärjas tillbaka till att stanna.

Vi ska på hundkurs ikväll, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. 💗

Upplever det verkligen så med @Tröttiz💗

@has @bumblebee.
Man "vaknar" till slut kan man se det som, att man liksom den i beroende befunnit sig i förnekelse.
Kanske man omedvetet inte tar in allt, en självbevarelsedrift för att slippa känna och ta itu med saker? 🤔💜

Hur känns det idag @bumblebee?

Det är en lättnad att inse att man hela tiden har haft rätt, samtidigt som man fortfarande önskar att man haft fel…

När jag väl förstod gick jag som i en dimma av chock i en vecka.

Ta hand om dig❣️

@bumblebee
Ja, det finns förklaringar till allt ... Och alla möjliga skäl till att få dricka, och ofta att man får höra att man är det ena och det andra. Att fokus riktas bort från de själva. Men det är ju så beroende funkar.
Både bra och ledsamt att det påverkade dig, men du kände ju också igen dig i den situation du är i. Och har fått lite mer styrka från det. vad det verkar. Jag hörde också på det avsnittet och har hört på ett avsnitt som är inspelat för några år sedan, om medberoende. Riktigt bra podd för övrigt.

Vad ska du göra för Dig idag?
KRAM.

Jag känner igen mig i det du skriver @Kameleont!

Tyvärr är ju sjukdomen progressiv, vilket började märkas i ganska rask takt för mig på slutet och det där glada oförargliga byttes mot elaka kommentarer och kyla.

Var rädd om dig❣️

Vad skönt att du haft en bättre dag @emje!

Förstår att det kändes märkligt. Och det är ju så mycket som blir märkligt med någon som har en beroendesjukdom. Det har blivit ännu tydligare nu när jag fått ta del av perspektivet på andra sidan. Det är sjukt!

Jag kämpar på med att försöka nyktra till ur mitt medberoende. Göra val utifrån hur jag mår och vad jag behöver. Det är svårt! Speciellt med en nynykter alkoholist som man inte vill ska dricka mer. Lite ”om jag säger som det är, klarar han att härbärgera det utan att fly igen?”. För precis som du skriver har jag också större empati för andras känslor än mina egna.

Men ska vi någonsin kunna hitta tillbaka igen så behöver mina känslor också få plats så jag förstår att jag behöver agera utifrån det, oavsett vad det triggar och får för konsekvenser på andra sidan. Framförallt behöver jag hitta tillbaka till mig själv så att jag kan leva ett sundare liv på alla plan.

En dag i taget💗

@Kameleont du är inte knäpp, du är medberoende!

@Kärringen jag tror du är något på spåret här! Man måste ner och rota i sina egna mönster och sin anknytningsstil. Det finns ju en anledning till att man står ut och det är inte att man har ett helgonlikt tålamod... oftast verkar det vara knutet till låg självkänsla och trygghetsbehov.

Alltså mitt i natten men jag är vaknare än någonsin , hur har jag stått ut? Hur kan jag överväga att messa honom?
Jag tror detta har nån djup rot i min barndom.... jag blev riktigt illa misshandlad av min styvfar..... och hittills har han inte slagit mig......kan det vara så? Det känns på något konstigt sätt logiskt

@Kameleont du är i en process som verkar vanlig i detta kaos. Jag har varit livrädd att bli ensam, men ensam betyder ju lugn och ro, tystnad och själsfrid och det var jag rädd för!

Du är starkare än du tror ❤️

Läste precis mina andra trådar. Ber om ursäkt att jag inte riktigt fattade att man ska hålla sig till en!

Men jag chockas lite över att jag förträngt hur det varit. Jag brukar säga till mitt vuxna barn att han är ändå den bästa jag haft... då undrar ju jag hur mycket jag förträngt av dom andra?

Jag förstår ju nu hur lite jag värderat mig själv, dock var jag nära tidigare idag att skriva till honom . Mycket är ju för katten, har ju försökt ha hit honom men han blir super stressad.
Jag försöker orda ett bättre boende och det kan inte vara omöjligt ! Om inte en stuga i skogen så ett ställe där jag kan näta in så han kan var lite ute. Köpa sele och gå på promenad osv. Min skuldsanering är klar i maj och då ska det gå fort. Har folk som håller koll så katten verkar ok .... och i absolut värsta fall tar dom hand om honom.

@Kameleont
Kära du, du är helt normal. Inte alls knäpp.
"Du reagerar friskt på något som är sjukt" fick jag höra.
Ja, det går snabbt hur man anpassar sig och vardagen, hur den än är, blir normalt.
Detsamma är när och om man går vidare, det nya slutar vara nytt och den nya vardagen blir en vana.
Stor och varm kram. Du bär inte hans liv på dina axlar men det vet du redan ❤️

@has vad gullig du är som frågar. Jag mår helt okej idag, har varit ute med en kompis och käkat ikväll, det var välbehövligt.
Du har ju rätt, jag vet det, så många gånger som han sagt icke genomtänkta saker till mig… varför förväntar jag mig perfektion av mig själv tillbaka? Så knäppt. Tyckte så synd om honom när han var ledsen nu senaste veckan och samtidigt tänker jag på alla kvällar jag har gråtit minst lika mycket under det senaste året.

Han hörde av sig idag och skrev Glad alla hjärtans dag och en glad gubbe, trots att vi bestämt att vi inte ska höras förrän nästa vecka. Det är andra gången han bryter mot vår överenskommelse. Det blir så uppenbart att han har svårt att hålla sig till det vi bestämmer. Kändes nästan som ett hån med den glada gubben också. Fattar
ingenting. Svarade inte.

Hur går det för dig @has?

Det nya är ju okänd mark.
Men tänk - hur vill du att du och ditt barn ska ha det om ett år? Likadant?
Får barnet samtalsstöd eller liknade?

Att du vill att han ska sluta dricka spelar ju ingen roll…

Du klarar mer än du tror.

Det fortsätter, det rullar på, det vill inte stanna.
Som ett stort ekorrhjul dag ut o dag in.
Vågar inte sätta in käppen i hjulet, som jag borde! Rädd att slungas ut för långt. Vad händer då?
Kan jag hitta tillbaka?

Har börjar fundera på om en anledning till varför jag har så svårt att säga ifrån om hur vår vardag o vårt liv har blivit (Dvs han dricker öl i smyg med ett 'dagsprojekt' som täckmantel, somnar sen på soffan och samtidigt gör jag ALLT annat) kan vara att jag inte 'vill' förändra.
Va?
Eftersom vi hamnat i någon slags rutin hur dagarna går, hur vi hanterar dem o har våra roller.
Jag vet ju vad som händer när han tar sina öl i smyg i garaget. Han kommer in o är för det mesta lite gladare. Snackas om oviktiga, uttjatade, saker men pratas iaf. Jag behöver ju aldrig vara rädd för våld av något slag, vilket jag är ödmjukt tacksam för.
Det välbekanta, fast det är sjukt, ger trygghet. Befrielse, samtidigt som ensamhet o sorg, när han slocknar.
Välbekant.
Om jag skulle sätta stopp o säga nej (som jag skrikit inombords flera gånger) riskerar jag ju rucka på det vi känner till som det nya normala.
Sätta en ev boll i rullning som jag inte vet hur det slutar. Vart den stannar.

Vilket sjukt resonemang. Låter helstolligt nu. Klart jag vill att han slutar dricka men...!
Finns det någon som kan greppa detta?
Är jag helt knäpp?

Trött. Kan inte tänka klart.

❣️

@bumblebee
Jag insåg att de i missbruket ofta inte är unika när det gäller det du beskriver ovan.
Samt manipulativa.

Vad är det som gör att du vill vänta på att ta steget?

Under dagen lyssnade jag på 2 fyllon och 1 sannings avsnitt "Förlängning på Nyhetsmorgonen". De pratar om beroendepersonlighet, och beroendesjukdomen uppdelad i tre delar. Jag hat lite svårt att minnas de exakta delarna, eftersom det påverkade mig så starkt. Det var som en kalldusch att lyssna på avsnittet. Det är ju det här jag lever med, det är ju såjär det är, det är ju dom här förklaringarna och ursäkterna han också använder.

Det var jobbigt, jag åkte hem från jobbet med en klump i magen efter den insikten. Men samtidigt så känns det befriande att få det "bekräftat" att han faktiskt beter sig som och är beroende. En tung dag, men ert stöd gör så mycket.

@gladpålåtsas

Modigt av dig. ❤️

@Anor@@ ja, det är verkligen en tung börda, men den kan delas. Med oss här, med hans chef, med vården, med kurator...
När jag fick rådet här att prata med mitt ex chef kändes det fruktansvärt tungt. Jag var så nervös och stressad, trots att jag känner hans chef väldigt väl. Efter samtalet grät jag floder. Var helt skakig. Det är nu flera år sedan. Han är fortfarande inte återställd men jag slipper hans kaos och mår enormt mycket bättre av det. Kämpa, det blir lättare en dag.