Senaste kommentarerna i forumet

@bumblebee
Jag insåg att de i missbruket ofta inte är unika när det gäller det du beskriver ovan.
Samt manipulativa.

Vad är det som gör att du vill vänta på att ta steget?

Under dagen lyssnade jag på 2 fyllon och 1 sannings avsnitt "Förlängning på Nyhetsmorgonen". De pratar om beroendepersonlighet, och beroendesjukdomen uppdelad i tre delar. Jag hat lite svårt att minnas de exakta delarna, eftersom det påverkade mig så starkt. Det var som en kalldusch att lyssna på avsnittet. Det är ju det här jag lever med, det är ju såjär det är, det är ju dom här förklaringarna och ursäkterna han också använder.

Det var jobbigt, jag åkte hem från jobbet med en klump i magen efter den insikten. Men samtidigt så känns det befriande att få det "bekräftat" att han faktiskt beter sig som och är beroende. En tung dag, men ert stöd gör så mycket.

@gladpålåtsas

Modigt av dig. ❤️

@Anor@@ ja, det är verkligen en tung börda, men den kan delas. Med oss här, med hans chef, med vården, med kurator...
När jag fick rådet här att prata med mitt ex chef kändes det fruktansvärt tungt. Jag var så nervös och stressad, trots att jag känner hans chef väldigt väl. Efter samtalet grät jag floder. Var helt skakig. Det är nu flera år sedan. Han är fortfarande inte återställd men jag slipper hans kaos och mår enormt mycket bättre av det. Kämpa, det blir lättare en dag.

@ann74 Tack för ditt svar! Jag har också ljugit för hans skull.Och vi har genom detta lyckats dölja hans problem för många.
Jag har en nära vän samt mina vuxna söner att prata med som tur är.De är ett enormt stöd.
Men jag har ändå funderat på samtalsstöd fr någon utomstående.
Känns också bra att jag skrev här, det är bra att få råd fr dem som tyvärr befinner sig i samma situation 😔

@Åsa M tack för ditt svar.Jag tror också att han behöver mer hjälp från jobbets sida.Det räcker inte med ett samtal.Jag har försökt få honom att kontakta beroendeenheten, men utan resultat ännu..
Jag ska kontakta hans chef !
Har också funderat på samtalsstöd för min egen del.Detta är tungt att bära 😔

@Lora tack för ditt svar.Så bra och tänkvärda synpunkter!

Hur är det med dig idag @emje?

Nånstans tänker jag att du kanske ändå hade någon/några mindre genomtänkta kommentarer innestående?

Vi är ofta så bra på att hitta förklaringar och vara förstående kring andras beteenden, men så hårda och oförlåtande mot oss själva. Vi är ju bara människor, vi också❤️

@bumblebee Jag tycker du sätter fingret på den springande punkten. Om du måste be om förändringarna så kommer de inte från honom, de kommer från dig. Det betyder något, både för jämvikten i er relation men också om rollerna. Jag påminns om den gamla skrönan att en kvinna alltid vill förändra den hon är med så att han blir perfekt. Men han är ju den han är, du är den du är, och den ena man någonsin kan förändra är sig själv.
Många kramar!

@has
Det var som en avgiftning efteråt, så brukade jag tänka.
Fick fint stöd här på forumet och bad om hjälp också hos en psykolog.
Det hjälper att man är förstående och snäll mot sig själv.
Heja dig ❤️
Två år efter jag lämnade, nu alltså, har jag nya mål och börjat smått leva för mig själv.
Jobbar med mig själv fortfarande och behöver påminna mig ibland att vara snäll mott mig själv och faktiskt se vad jag klarat av.
Hoppas det kan vara en hjälp för dig.

@Snödroppen Tack. Bokade ett samtal i morgon bitti, är ju bara att avbryta som du skriver. Ångesten över mitt medberoende är alltid värst på morgonen och förmiddagen. Senare på dagen känns det bättre, särskilt nu när han varit nykter i en vecka.

I slutet minns jag att jag struntade i allt bara jag kom bort från honom. Det var outhärdligt och jag stod inte ut längre.
Det är ju konsekvensen till slut och det behöver alla deala med.
Det är en process att börja bli helt och fullt ärlig mot sig själv och ha tillit att gå stegen framåt även om man inte ser vart man kommer hamna.
Innerst inne vet man men man kanske inte är redo att lyssna, precis som personen i aktivt beroende gör vi samma sak.

Mitt råd är att bara prova. Ta steget och prova.
Det behövs ju att man är öppen och faktiskt vågar be om hjälp och är helt ärlig.
Det värsta som kan hända är att man avbryter om det inte känns bra.
Förstår att det känns som ett stort steg och läskigt, jag kände samma men det känns så bra när man väl tagit de modiga stegen och bett om hjälp och vågat berätta hur man innerst inne mår.
Kram

@ann74 Läst din tråd och känner igen mig i så mycket! Är nyfiken på psykolog på nätet, kanske svårt att utvärdera efter ett samtal men ändå.. kan du rekommendera det?

Jag har fastnat och kommer inte vidare i mina tankar märker jag. Ringde 1177 som rekommenderade alkohollinjen. Är det någon anhörig som ringt dit eller tagit hjälp av psykolog på nätet för att få hjälp, tänker främst på medberoende. Fick du den hjälp du behövde i så fall?

Helt klart har jag behövt stänga av och bara gjort @Tröttiz, jag hade nog inte klarat av att lämna annars och det visste jag att jag var tvungen till.

Det var nog först när mannen seglar upp med sitt vanliga jag som försvaren till sist började rämna och då kommer allt.

Tack snälla ni för stöd och kramar! Jag har fina vänner, men ibland behövs förståelsen från andra som befunnit eller befinner sig i liknande situation. Ni har verkligen varit, och är, viktiga för mig i den här processen❤️

Ja det är lite märkligt att vi oroar oss för att inte varit tydliga eller ärliga med att vi funderar på att lämna @bumblebee. Jag kände likadant!

Speciellt med tanke på hur de ljuger och smusslar och bryter löften om och om igen. Och sen blir arga på oss när vi påtalar det.

Kom ihåg att det inte är en frisk person du har att göra med. Beroendesjukdomen är så lurig! Om personen varit frisk hade det aldrig sett ut så här, och du hade inte behövt fundera på om du varit tillräckligt tydlig.

Det går helt enkelt inte att agera ”normalt” när man är tillsammans med någon med beroende eftersom det hotar deras förhållande till alkoholen. Därför spelar det ingen roll hur pedagogiska och tydliga vi försöker vara - det går ändå inte fram och igenom alla försvar.

Så ge dig själv lite space och en mental kram. Det är inte du, det är beroendet som gör att det blir så tokigt!💗

Du sätter ord på hela processen så bra och du skriver även att det handlar om att du inte är redo att lämna. Det är när man är så rakt på ärlig mot sig själv som den största förändringen sker.
Du är så starkt av dig att vara så rakt på ärlig mot dig själv.
Jag känner igen mig så mkt i din process, det var samma som jag gick igenom för två år sedan när jag till slut flydde.
Hade ingen plan, var nedbruten annat än en mål att "jag vill må bra och jag vill vara fri".
Styrkekram även om du inte behöver det, du är så jäkla starkt ändå. Tror på dig❤️

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag tror på det ni skriver men vill inte ta in det helt och hållet. Å ena sidan så gör han ju små förändringar när jag ber honom, men det är just där problemet ligger. Jag måste be om dom, det är inga förändringar han frivilligt vill göra.

Jag vill ju inte leva såhär, det vet jag ju redan, men jag vet inte om jag är redo att lämna riktigt än. Jag har nog inte nått min egen botten. Samtidigt så är jag rädd att han ska snärja in mig igen om jag försöker lämna. Jag kom ju tillbaka vid årsskiftet för att han skulle få en chans att ändra sig, men det går ju sisådär.

Jag är rädd för skuldkänslor över att "föra honom bakom ljuset" om jag lämnar. Att det ska komma från ingenstans. Egentligen vet både han och jag att det inte är från ingenstans, men det låter nog helt annorlunda då.

Det är mycket småsaker som skaver och gnager på relationen nu. Min egen instinkt är också att fly, att stänga in mig, borra huvudet i sanden och strunta i problemen. Är jag på besök hos vänner och familj så drar jag mig för att åka hem, det är så lugnt och fridfullt hemma hos dom. Inga gliringar, inga krav på att matcha hans energi, inget krav på att ensam sköta hushållssysslor, inga krav på att uttrycka mina inre tankar innan jag är redo.

Sambon märker såklart att något är fel, och frågar ofta vad jag funderar på. Men jag har varken ork eller lust att ingående diskutera hur och varför jag funderar på att lämna just nu.

Jag tror att jag närmar mig ett beslut om hur jag ska göra. Men jag vill ha en färdig och genomtänkt plan innan jag bestämmer mig och skrider till verket. Tack för ert stöd och era berättelser. Det är guld värt. 💗

@has Jag tror man måste kämpa sig igenom det för att komma ur det. Det är ett helvete, men när man kommit ut på andra sidan har man förhoppningsvis också lärt sig att värna sig själv och sina gränser mer. Massor av kramar, det blir bra igen.

@has
Full av beundran efter att läst mer i din tråd!
Så stark du varit, så stark du är!

Igenkänning i beskrivningen att vara duktig. Tror vi är många som hamnar där. 'Duktiga flickan' vill prestera i allt. För att bli sedd, hörd o respekterad offrar man sina egna känslor o mål. Svårt att bryta det mönstret.

Jag har mycket islka, frustration o sorg som jag inte lyckas släppa ut (ännu).
Över mannens drickande o över att han satt mig i denna ensamma roll att styra familjen - vår familj.

Ger mig kraft att läsa om din kamp o tankarna kring den. Om styrkan du manat fram fast du känt dig svag o helt slut.
För helt slut blir man verkligen i denna bisarra verklighet som medberoende
(Instinktivt vill jag byta ut ordet medberoende! Har svårt att acceptera att jag på riktigt är i denna sits, att det är jag).

Tack o lycka till!
Kram 💛

Mitt senaste inlägg : "tidigare" och inte "tidigt" ... 🧐

Tyvärr kommer det ikapp en. Allt man haft inom sig så länge och sorgen....
Jag har gråtit i två veckor nu , jag är övertygad om att jag har sorg, sorg över att han väljer att supa ihjäl sig och sorg över mina drömmar om framtiden.

Stor kram ❤️

@has
Ja, alkoholen ställer till mycket. 😒
Kanske du har gått på autopilot tidigt, helt enkelt för att du av olika skäl "omedvetet" måste eller rentav självbevarelsedrift. 💜

Ens erfarenheter kommer ofta ut. Som det gör för dig nu.

Kram. 🌹🌹

@Anor@@ ja det är ingen rolig sitts du sitter i , jag är lite i samma som dig. Hade ingen att prata med så jag skrev här för första gången för några månader sedan. Sen har jag tänkt och tänkt men får ingen ordning p tankarna. Men idag så hade jag bokat tid hos en online psykolog bara att få prata med någon så kändes det lite bättre. Vet inte hur du har det men jag har ingen att prata med har hjälpt han genom att ljuga för allt och alla så ingen tror vi har något problem.. Men även om jag tagit ett första steg så hjälper inte det honom, men samtidigt så går det inte att hjälpa någon som inte har några problem.
Så det är ett tips online psykolog så du får vara i fokus om hur du mår och känner.