Senaste kommentarerna i forumet

@has åh känslorna nedstoppade i en låda! Så klart hur stod vi annars ut?
Jag ser ju mönstret mycket tydligare nu..... mina känslor var ju aldrig viktiga, om jag nån gång blev förbannad, då straffades jag med att han "försvann" svarade inte på meddelande osv

Och jag måste ju tyckt det var ok för jag fortsatte ju. Det är nog inte så konstigt med detta mående nu.
Jag har ändå haft en bra dag igår trots negativa besked om en lägenhet jag sökt. Jag gick på ett styrelsemöte enbart för fikat och det var riktigt trevligt.

Vi kämpar på och ger oss inte ❤️
Stor kram ❤️

Jag går snart sönder, min son 26 år, blev pappa för 10 månader sen fortsätter med sitt alkoholmissbruk. Hans flickvän har nu kommit till en gräns, hon kommer flytta. Jag förstår henne, satt i samma sits med sonens pappa. Men, min älskade unge, att han hamnade i detta missbruk. Han jobbar ofta på annan ort, passar på att vara borta några dagar extra för att supa. Det har ju gått så långt att hans hjärna helt är kidnappad av alkoholen, det är hans bästa vän. Han hade en ganska trasig uppväxt med sin pappa, som han flyttade till när han var 16, det var då det eskalerade. Dessa problem med alkoholen fick jag vetskap om när han var i 22 års åldern. Det var ingen i hans vuxenskara som någonsin nämnde att sonen drack för mycket, har fått höra mycket efteråt. Om jag hade kunnat hindra honom att flytta, kanske hade han inte blivit alkoholist. Jag är jätteorolig att han ska göra något dumt nu när hans flickvän och barn flyttar ifrån honom. Att det ska komma ett samtal från polisen... Jag håller verkligen på att gå sönder.

@Såjävlatrött ska läggas till att han nu är inlagd på sjukhuset pga sitt mående. Är det fel tidpunkt?

Har en kusin i min ålder som mått otroligt dåligt till och från, självmordsförsök samt in och ut från psyket, använder missbruk för att döva sig.

Jag har levt med en person med skrämmande liknande erfarenheter och undrar nu om jag ska skicka ett sms? Vi har inte kontakt annat än ses varje jul. Vi är inte alls nära. Men det jag lärde mig va att alla som mår såhär känner sig ensamast i världen. Har ett utkast där jag skriver lite om min egen erfarenhet och att släkten inte är så perfekt som den verkar etc. Och sen berättar ganska öppet om min relation där dessa vård insatser va vardagsmat och säger något i stil med att om han vill prata med någon som är lite utanför den inre cirkeln så får han jättegärna höra av sig.

Ska jag göra det? Får sån ångest att det på något sätt ska trigga han? Han kanske skäms att jag vet? Eller att det leder till att han skadar sig mer? Vad skulle ni gjort?

Jag känner också igen mig @kärringen. För min egen del har nog mönstret funnits med länge, men det börjar bli lite mer nyanserat efter samtalen hos min samtalskontakt.

Han speglar att jag har blivit väldigt bra på att nästan reflexmässigt stoppa ner mina känslor i en låda och sätta locket på. Han ber mig stanna upp i känslan och ställer frågan: vad är det den här känslan försöker säga dig?

Det har hjälpt. För känslor är ju egentligen kommunikation till oss själva. När man av olika anledningar haft stort fokus på andra har man oftast inte tid, ork eller är helt enkelt otränad i att lyssna på den egna rösten/känslan.

Vilket leder till att vi ofta också går över våra egna gränser, och låter andra klampa in över dem om och om igen med.

Så jag tror att du är på helt rätt spår som uppmärksammar att det är svårt att vara i ”mitt emellan”. Att vara i kontakt med känslan och samtidigt inte uppslukas av den.

Att märka att man bara har två lägen är en bra start, så fortsätt undersöka när och hur du stänger av och se om det går att göra annorlunda och hur det i så fall blir för dig. Kämpa på💗

Kram!

@Sårad... kramar till dig med!
Å du! Vi ska fan fixa detta!!!

Känner igen mej på pricken men har inget svar. Tänker att sorgen måste värka ut. Känner inte heller nån ilska men ingen glädje heller. Bara överlever. Läste nånstans att sorg är kärlek som blivit hemlös. Kramar till dej, du är inte galen och inte ensam.

Antingen gråter jag eller så är jag avstängd, det är så mitt liv är nu och har nog varit ett långt tag. Riktigt glädje eller ilska vet jag inte när jag kände senast! Hur hittar jag tillbaka? Jag bara famlar i blindo....är jag kanske redan död .... jag förstår inte allt detta på grund av en karl

@Sårad... förstår det gör ont nu. Men du kan hälsa på och vise versa. Min son bodde ett tag 30 mil bort och när vi väl träffades var det väldigt bra stunder.
Du fixar detta med ❤️

Fick precis reda på att min dotter kommer att flytta från 20 mil bort till 60 mil bort till sin nya kille. Asgråter 😭. Nu har vi kunnat träffas lite men det kommer att bli värre med det avståndet. Så ledsen. Är glad att hon har ett liv och känner sej lycklig men ändå så ledsen. Jag har varit både mamma o pappa till henne och hon har varit min prio i så många år. En stor anledning till att jag inte flyttade ihop med alkoholisten då jag kände att det var otryggt för henne. Hon var nio år när vi träffades. Usch vilken dag.

@Sårad...
Det tar tid, gör ont men sakta men säkert får man distans.
Ge dig själv tid och våga möta de jobbiga känslorna, när du orkar.
Man bearbetar och processar, det behöver man göra.
Kram

@Kameleont
Jag menar människor som inte tar ansvar för sig själv och lägger det över på andra.

Försöker verkligen kravla mej tillbaka till mej själv. Går på samtal, börjat en cirkel och letat på en ny vän MEN ångesten och längtan efter honom river fortfarande i mej. Även om han alltid drack för mycket och prioriterade alkohol och fester så fanns där också en helt vanlig man som jag älskade väldigt mycket. Var min bästa vän och partner. Lider mycket av tomheten, gillar inte ensamhet och har svårt att tänka på att starta om med nån ny man. Känner alldeles för djup sorg, får nog tyvärr inse att mitt sorgeår blir två, Han har ingen som helst insikt i sin sjukdom trots att han dricker varje helg, alla lediga dager och antagligen till vardags också som jag inte vet då han har svår abstinens, skakar och är grinig, sover dåligt, huvudvärk mm. Allt detta gör ju naturligtvis att jag kämpar för nollkontakt även om det krossar mitt hjärta, vet ju att jag inget kan göra. Dom gånger jag påtalat så har han reagerat med enorm ilska, skrikit och övergett mej. Och dom gånger vi har fått kontakt igen så pratas det inte om det som har hänt. Åren går, cirklarna fortsätter. Kärlek, fylla, svek och återförening. Inte ett värdigt förhållande. Fy fan rent ut sagt…antar han håller på för fullt då han inte kontaktar mej, har faktiskt aldrig gjort det när han är aktiv. Eftersom jag märkte en nedgång senaste två åren så vet det tusan hur han lever nu. Antagligen dricks det varje kväll och helg, borde vara glad att slippa det men längtar efter det vi hade och mannen bakom alkoholisten. Och längtar efter att få gå vidare, få framtidslust igen och livsglädje. Vill inte att han tar så stor plats i mitt känsloliv. Kanske tiden hjälper?

@Sårad... ❤️❤️

@bella70 psykologen rådde mig till att inte gå dit idag utan vänta. Jag är för känslosam nu och skulle antagligen falla rakt in i hans armar eftersom han skulle försöka övertala mig när jag kom dit.
Så jag väntar lite med det.

Jag smsade att jag tar det en annan dag varpå han skrev att han har en plan för alkoholen som han följer och det blir bättre och bättre, en dag i taget…
Sen NÄR liksom

@Sårad...
Har inga bra svar eller råd om hur man tar sig vidare utan beroendet nära. Jag är mitt i det.
Men tänker att du har en stor styrka som ändå lagt det bakom dig, även om vägen känns lång tills du mår helt bra i dig själv igen.
Känner med dig o din ensamhet. Så tufft att kämpa vidare själv.
Någon av dina tidigare vänner... Har du någon som haft eller fortfarande har en särskild plats i ditt hjärta? Om så, och ni tappat kontakten så går det ofta att hitta tillbaka. Om man vågar vara ärlig o sårbar o vill skapa en ny lång vänskapsrelation. Erkänna något man ångrar - du nämner att du mörkat tex. Så mänskligt.
Ta det första svåra men modiga steget. Kan det vara en väg för dig att ta?
Kanske låter tufft o bryskt men vill dig bara väl!
Här på forumet finns många som förstår o stöttar, det ger styrka mot ensamheten.
Ta hand om dig!

@Snödroppen
Och jag blev väldigt nyfiken på hur du menar med 'människor som inte bär sig själva längre'.
Intressant. Kan du inte utveckla lite runt det? ☺️

@Självomhändertagande
🫶🏼

Ursäkta felskrivningar och stavfel. Ligger nedbäddad och känner mig helt slut 😂

@Kameleont
Man bryr sig, precis som du göra fina du.
Förstår att det är tufft med växlingar och ändå är det en sak som inte ändras: det slutar alltid med att det blir för mycket.
Du behöver inte förändra på något men du kan om du vill, göra små förändringar för sig själv.
Vet du vad? Jag köpte en fin keps till mig själv häromdagen och jag känner fortfarande utmattningen i kroppen.
Var rädd om dig fina du, hoppas du skriver mer och känner stöd här ❤️

Gick det bra?😊

@Snödroppen
"har blivit fullständigt allergisk mot människor som inte "bär" sig själva längre" Tack! Det där behövde jag läsa!

@Sårad...
Vad jag gjorde för att motverka min ensamhet var att skapa den gruppen som jag själv behövde. Jag bjöd in till promenader och andra kom. Jag valde att inte prata om min egen skit, utan lyssnade på andras liv i ett par års tid. Det var min flykt, då jag inte orkade vara hemma all min fritid. Få som vet hur jag hade det. Jag fick det sociala sammanhanget som jag själv behövde. Och så kunde jag "gömma mig" genom att dela med mig av erfarenheter som hjälpte andra, men jag berättade aldrig att jag var medberoende, då jag inte heller hade förstått det vid den tidpunkten. Att starta en studiecirkel eller liknande är inte så svårt, men det tar energi. Kanske kan vara något. Ta hand om dig!

@högkänslig
Ta med dig någon när du hämtar så att ni inte blir själva.

Hur klarar man av att stå fast vid att man gjort rätt val?
Killen dricker för att döva känslorna och har redan skaffat tinder för att försöka komma vidare i tankarna. Efter några dagar!!!!
Han säger han vill vara med mig och att det bara är för att döva smärtan från vårt uppbrott men det gör mig då jävla ledsen ändå, känner mig inget värd.

Jag ska till min medberoende-psykolog idag och ikväll är tanken att jag ska hämta resten av mina saker från lägenheten. Han ville att vi ska prata då men han kommer ju bara försöka fiska in mig igen.