Senaste kommentarerna i forumet

@Samsung50@has idag har jag faktiskt bokat tid hos en psykolog via nätet så imorgon är första samtalet så får se hur det känns. Tror jag behöver lite stöd från någon utomstående att hjälpa mig med mina tankar. Så det är ett litet steg iallafall i rätt riktning 🤗

Jag undrar om någon förstår att jag känner mej förvirrad.
Min son är på ett behandlingshem för sitt alkoholmissbruk, vilket är bra.Vi har inte bott tillsammans, önskat jag varit med honom mer.
Men jag känner mej urlakad och förvirrad som förälder, kört fast i nåt. ge mej råd. Har ont i magen konstant.
Någon som känner igen sej, utmattad är jag och handlingsförlamad ..

@emje jag tror du tänker helt rätt med det här kring val av partner att skaffa barn med.

Mina barn är nästan stora och deras pappa har annan problematik (ej beroende) så har varit tufft att känna att man varit ensam som förälder. Önskar jag hade varit klok och tänkt som du redan då!

Vi har lämnat framtiden helt öppen, utan löften. Min man har just nu stor förståelse till mina känslor och att jag inte kan säga något, förutom att han behöver vara nykter och kunna delta i svåra samtal utan att fly på något sätt. Han vet att han har ett stort arbete framför sig och kan inte heller lova något, mer än att han verkligen vill försöka.

Det är inte alls likt mig att låta mig själv vara i fritt fall. Att välja att skjuta på skilsmässa blev för stort kände jag så det kunde jag inte. En kram känns bra. Samtalen känns bra.

Mitt ”go to” läge är att lägga locket på och göra/fortsätta. Jag tänkte försöka göra annorlunda denna gång för att försöka bryta mönstret för framtiden. Annars tror jag inte det räcker att lämna. Jag kommer troligen hamna tillbaka i liknande relationer igen och igen.

Här kan jag inte göra annat än att ta hand om mig själv och fortsätta lyssna in vad jag behöver, och jag misstänker att behoven kommer att variera för oss båda framöver❤️

Varm kram!

@ann74 Jag har tänkt under flera år att relationen inte var bra men kämpat på, jag förstod inte då att alkoholen var ett så stort problem som den är. Hans drickande började öka och han blev också elak och aggressiv. Han har gått över mina gränser om vad som är ok så många gånger men då blev det på något vis droppen. Att jag skulle leva i en relation med våld, nej det kan jag aldrig acceptera. Började läsa o skriva på forumet, både på denna sida och den sida som de beroende skriver på. Det blev en riktig ögonöppnare. Tog ett beslut att lämna och berättade för min familj och de stöttade mig 100% i mitt beslut och bekräftade att det var rätt. Då var bollen i rullning och sen har det varit en jobbig process med att sälja boende etc men nu sitter jag i mitt egna hem utan alkohol och mår så bra. För mig var det lättare att lämna när jag adresserade problemet dvs alkoholen. Det går inte att ha en relation men någon som är beroende, dvs sjuk. Denna kommer alltid välja alkoholen före allt annat. Inte personens fel heller då det är beroendet som styr. Mitt råd är att berätta för en person du litar på eller en professionell kontakt om du hellre föredrar det. Men håll det inte inom dig, det är det som gör dig så trött och ensam.
Ta hand om dig 🌹

@has tack för stödet. Jag hoppas att du har rätt, att det kommer att bli lättare. Kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara när man äger hus tillsammans och behöver gå igenom betänketid med skilsmässan.. På det sättet är jag tacksam att vi inte hade kommit längre. Är så svårt med barn inblandat. Hans barn är små fortfarande och jag känner enorm skuld mot dem att jag lämnar, vill göra det så bra som möjligt för dem nu framåt också.

Jag tänker att jag tar med en vän när vi ska flytta grejer men när vi ska berätta för barnen åker jag själv. Ska också försöka föreslå att han inte är hemma när jag ska plocka ihop alla grejer eftersom det kommer att ta en stund.

Jag försöker också att lämna det öppet och inte sätta upp regler för vad som kan hända framåt. Men för honom är det mycket mer svar och vitt och definitivt säger han, är det slut så älskar han inte mig längre. Vet inte om han bara sagt det i rädsla eller för att försöka hålla kvar mig. Men är det så så är det. Jag hoppas oavsett om det blir vi eller inte att han tar tag i det. Har du sagt till honom hur du ser på framtiden eller håller du det för dig själv?

Massa styrkekramar till dig som ”går
före” mig i detta. Det hjälper så mycket att få stöd när det känns tungt och att få skriva av sig.

@ann74 det kommer kännas bättre när du har en plan, det ger energi. Livet passerar förbi medan man har kaos varje dag, och man får det ju tyvärr inte åter. 🤗

Om det känns tufft att hämta sakerna kanske du kan ta med någon som hjälper dig?

Jag har haft med mina vuxna söner, vid ett annat tillfälle en vän samt försökt åka dit när han inte varit hemma. När mitt egna hem började ta form och jag kände mig trygg där blev det lättare att åka själv även när han var hemma.

Det tror jag kommer hjälpa dig massor @emje!

För mig har det i alla fall varit så - att jag har mitt eget. Jag vet att jag kan åka tillbaka till det egna lugnet och stänga dörren och bestämma vad som gäller hos mig.

Vi har fortfarande massor av praktiska saker att ta hand om och eftersom vi säljer vårt gemensamma hus kommer det också pågå under en längre tid.

Innan vi lämnade in skilsmässoansökan kände jag att det var svårt att träffas, uttryckte att jag inte kunde ha så mycket kontakt. Speciellt eftersom han sa alla de där sakerna jag behövt höra så länge. Jag kände att jag tog tydlig ställning där, både för mig själv och inför honom.

Tingsrätten meddelade att det blir 6 månaders betänketid då det finns ett barn under 16 med i bilden (ej gemensamt). Ändå känns det lättare. För jag var sann mot mig själv och gjorde ett aktivt val, fast det kändes svårt. Jag har valt att inte sätta upp några regler för mig själv, utan ta det som det kommer.

Skulle det visa sig att han klarar av att vara nykter och hittar sätt att ta hand om det som finns bakom problemen är det ju fantastiskt! Om inte så är jag trygg i mitt nya hem och liv.

Bara du får landa i ditt så tror jag det kommer kännas lättare för dig❤️

Ett litet steg i taget💕

@has ja jag ska försöka hitta någon jag litar på och berätta, jag måste göra det. För hela min kropp håller på att ta slut känner ofta total trötthet och nästan som sjukdom tillstånd . Jag har alltid tyckt mitt jobb är roligt och är energisk men de senaste månaderna är det som deg i hjärnan får inget gjort varken på jobb eller hemma. Så är rädd för att jag ska gå in i väggen. Så måste skärpa mig nu . Men det är så svårt så svårt.

Låter fruktansvärt ❤️
Har du nån att prata med om detta?

@Exhale åh vilken resa ❤️ Började läsa lite om Byron Katie och det ska jag gå djupare in i.
Är precis i början av kaoset men denna gång får jag inte sugas tillbaka!
Du inspirerar mig!

@bella70
Ja jag förstår hur du tänker. Jag flyttade dock in typ alla mina grejer till honom när jag flyttade in så kommer att bli ett projekt att samla ihop allt från förråd och lägenhet och få med det. Jag vill dessutom vara där när vi berättar för hans barn. Men jag har skrivit kontrakt på en lägenhet och flyttar in före vi ses. Så det känns som att det hjälper mig.

@Snödroppen
Ja det borde ju egentligen räcka att man själv vet var gränsen går. Jag fattar inte varför jag hakar upp mig på det här behovet att redogöra för att jag har ”ryggen fri” och inte har fört honom bakom ljuset med mina gränser. Det är så det känns, som att jag har lurat honom för att jag inte varit tillräckligt tydlig och sen bara dragit. Det är förmodligen så det känns för honom.

@emje tänker att det är bra att vara lite försiktig med att ses av praktiska skäl. Kan han t ex lämna grejerna utanför eller via sändebud?
Det kan bli en väg in igen/en ursäkt för att ses.

@emje tänker att det är bra att vara lite försiktig med att ses av praktiska skäl. Kan han t ex lämna grejerna utanför eller via sändebud?
Det kan bli en väg in igen/en ursäkt för att ses.

Jag tror inte det hjälper stort att sätta gränser på ett sätt som missbrukaren reagerar på utan det viktigaste är att sätta gränser för sig själv. Då funkar de också.
Man behöver ens inte nämna gränser för missbrukaren utan det räcker med att man är överens med sig själv.
Jag har varit där själv, fallit tillbaka, åter och åter igen. Tillslut blev det en befrielse att lämna precis allt, det tog tid för mig att hitta vägen tillbaka till mig själv, där jag äger mitt liv och mina val själv.
Det är frihet.

Jag är helt förtvivlad! Min dotter ljuger och dricker alkohol. Jag tror hon kommer förlora jobb och hem snart.

Jag skulle rekommendera att du läser mer om alkoholmissbruk.
Att han skulle kunna hålla sig till ett begränsat alkoholintag om han har ett aktivt missbruk är ju inte realistiskt alls.
Allt fokus på drickande och icke drickande visar att det faktiskt är ett missbruk.
Han låter inte som han ens är i närheten om insikt i sitt eget missbruk, det tillhör sjukdomen.
Så frågan är kvar att ställa dig själv egentligen, var står du och vad väljer du att göra med ditt liv?
Det där leder dig in i ett väldigt djupt medberoende att dividera om hans drickande.
Fundera på dig själv och dina gränser och vad du vill ha i ditt liv så får du låta han fundera över sina egna val.
Du kan inte leva hans liv.
Läs på och lär dig mer, det hjälpte mig mkt i början.

@Ann74 finns det någon i din närhet du kan anförtro dig åt? Ibland tänker jag att ett första litet steg kan vara det viktigaste, att det därifrån inte blir så långt till ett nästa litet steg?

Om du inte hittar en beroendeenhet, sök samtalskontakt på vårdcentralen, är det lång väntetid kolla om de har något stöd via kyrkan eller dylikt.

Att få säga saker högt till någon annan gör att man själv hör hur det låter på ett helt annat sätt än att ha konversationen med sig själv i huvudet.

Om steget att flytta ännu känns för stort, börja med ett lite mindre som känns överkomligt.

Du är viktigast för dig och dina barn❤️

@bumblebee
Hej
Tror inte att det är någon mening att du lägger energi på att prata om några nyktra månader.

Lägg energi på din framtid istället.

Barnen kommer att uppskatta att du han dem ett trygg tillvaro och jmf med hur de har det nu?
När de är vuxna minns de att du agerade för deras bästa.
Sen kan det även efter flytt vara lämpligt att ordna samtalsstöd o tala med skolan.
Hur det går för din sambo är sekundärt. Även om man kan hoppas på en vändpunkt.
Barnen är ditt ansvar, du är den som kan ge den en sund miljö. Och det måste du. Tänk på att du inte har något val som mamma. Då känner du dig inte som en bov för att du tar hand om dina barn. Det är medför all respekt istället. Han är inte ditt ansvar.

Börja agera. Måla upp en bild av ge dem ett fint sommarlov utan en aktiv missbrukare.

Om inte så måste du kontakta kommun och skola direkt.

Du klarar det❤️

@bella70 ja du jag vet faktiskt inte det kanske är det som är mitt problem. Jag känner mig som en bov för allt just nu. Dra upp barnen från deras liv, lämna min sambo hur kommer det gå för honom. Ja jag vet helt enkelt inte.

@bumblebee jag tycker det är sorgligt att du ska behöva ha diskussionerna över huvud taget. Du ska inte behöva vara hans alkoholrådgivare. Ni har en relation!

Hej
Vad är det som hindrar dig från att ta steget? Din 17 åring är ju viktigare än sin man eller något annat. Och du.

Att resonera med din man kring det hela är inget att tänka på i detta läget.