Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Som rubriken lyder. Min förälder har sen jag var yngre vuxen tyckt att man kan ta ett glas vin tid och otid. En vanlig tisdag tex men blir ofta märkbart förändrad efter ett glas. Det är bara med hon det har blivit tjafs och bråk då alkohol är inblandat. Inget fysiskt våld. Hon var också väldigt elak mot mig ibland. Anklagade mig för grejer jag inte hade gjort osv. Oberäknelig.

Hon själv tyckte då att det är ok att dricka & att det inte är någon fara om det blir mycket så länge man är glad och trevlig.

Det var under coronapandemin både jag & mitt syskon märkte att hon drack för mycket (tyckte vi). Vi pratade med hon då. Då hon sa att hon hade varit nere och det hade blivit för mycket. Hon tog det väldigt bra.

Jag sa redan då, ring mig inte onykter eller mina vänner. Ett år senare ringer hon mig full. Jag åker dit. Hon stinker alkohol och dricker under tiden jag var där. Jätte full. Vi bråkar. Om en viktig grej.

Jag åker dit nån dag senare och på morgonen då jag vet att hon är nykter. Jag säger igen att jag vill inte träffa hon eller prata i telefon då hon har druckit en droppe.

Hon blir ledsen och säger upp kontakten i två veckor då hon känner sig "anfallen" av mig. Vi bråkade om andra grejer med.

Efter det har hon varit nykter 1 år plus någonting.

Misstänker nu att hon har ringt två gånger onyktert. Inte sagt något då. Jag vet att hon har druckit en gång då hon berättade det i förbi farten.

Jag har inte sagt något pga jag vet inte. Men nu tär det på mig. Vill fråga om hon har ringt onyktert och säga igen om mina gränser. Då hennes drickande har gett mig obehag, min partner och mitt syskon. Men hon lär bli arg eller kanske ljuga jag vet inte.

Vad tycker ni? Vad tror ni? Hon är ingen "parkbänks-alkoholist" (klumpigt sagt).

@trötter75 Man ska inte behöva vara mamma åt sin partner. Vet att det är lätt att man hamnar där, men vill han dricka så finns det inget du kan göra för att förhindra det. Däremot kan du välja att vara i en annan situation. Min relation imploderade eftersom mitt ex söp som en svamp. Han struntade fullkomligt i vad jag sa. Min lösning var att strunta i honom. Jag kan inte med oss beskriva lugnet som följde efter det beslutet. Att slippa fyllesvammel alla tider på dygnet, konstiga konflikter om allt, hans infall, alla tomflaskor och burkar, det ständiga rännandet till Systemet (eller "apoteket" som han talande nog kallade det).
Fundera på hur DU vill ha ditt liv. Jag kom fram till att jag vill inte varken leva med eller umgås med någon som missbrukar alkohol. Då var det lättare att gå vidare. Skickar dig styrka!

@bella70 @Tröttiz Tack för era svar, ja det är här som jag läste om det. Annars hade jag nog blivit väldigt besviken att jag inte kan göra allt som jag tänkt. 😃 Ska testa byta lampa på bilen imorgon, det var något som han åtminstone kunde fixat innan. Har kollat på Youtube och ser ju inte så svårt ut 😜

@MissIce
Jag var också trött och senare både trött och matt. Tror också det blir så då kropp och själ varit i "alltid redo" - inställning och att man slappnar av.

@has ❤️ tack. Det hjälper att få skriva av sig lite av frustrationen.
Då jag även är uppväxt med alkoholmissbruk så har jag lärt mig att man pratar inte om det med andra. Även om alla andra omkring mycket väl kände till problematiken.

Hej
Så bra gjort av dig ❤️
Men den där tröttheten.. jag tänker att man gått på högvarv länge och när man väl är trygg och kan slappna av så kommer den..
Det blev så för mig.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Har knappt orkat vara inne och läsa. Men för mig har det hänt en del. Vi fick en orosanmälan på oss och var ner till soc och pratade med de. Fick en liten ögonöppnare när de sa att den som är frisk måste ta hand om barnen, görs inte det kan det gå så långt att de behöver vara någon annan stans. Mannen lovade bot å bättring som vanligt. Men när vi varit hemma några veckor och han inte tagit tag i något, så lämnade jag in skilsmässa. Jag bara kände något måste hända. Efter att han bara varit hemma och tyckt synd om sig själv så har han nu flyttat till en kompis eller vad de är. Men skönt är att det inte är någon som dricker iaf. Så barnen har han sagt hejdå till för nu vill han inte ha med oss att göra
Tänkte först, villen energi jag kommer få nu när ingen sover i soffan. Eh nä, aldrig varit så trött som nu och sovit i flera dagar. Men var lite förberedd på att det kunde bli så också. Kroppen slappnar väl av efter all spänning som varit.

Verkligen! Min ”hade koll”. Tyvärr upplevde jag att han missförstod den där max gränsen per vecka som en minimigräns att aldrig gå under…

Eftersom allt är så förvirrande och svårt att förstå har det varit så otroligt hjälpsamt med de svar som skrivits av de som själva har (haft) beroendeproblematik i olika trådar här, så man får en liten inblick och förståelse för hur det kan se ut på andra sidan.

@has jo det som är jobbigt är tilliten. Att inte få ett ärligt svar. Att han drar sig undan och inte vill diskutera saken. Så frustrerande.
Han "löser" det säger han.

Tack snälla @Tröttiz för svar🩷

Det kändes väldigt hjälpsamt för mig att läsa mitt i min rädsla för om jag gjort rätt i att lämna.

Har också haft det samtalet flera gånger, ibland med en period på några månader som varit bättre (men mannen jobbar borta en hel del så undran kring hur mycket han druckit då har förstås alltid funnits med). Sedan har det alltid fallit tillbaka till ursprungsläget.

Nästan aldrig ”full”, men påverkad så pass att bli lite sluddrig. Alkohol fler dagar i veckan än inte.

Och det kan vara skitsvårt att verkligen hålla på de gränser man satt och vet att man själv skulle må bra av.

Jag ville inte sitta i soffan med en halvlullig karl, men ofta förändrades ju läget under kvällen. Man satte på en film, sen kanske man behövde pausa och ta ett samtal och när man kom tillbaka efter en kortare stund så hade berusningsgraden ökat och man orkade inte ta diskussionen som skulle bli om man bara vände och gick.

Så var inte hård mot dig själv. Det är så lurigt och det är nästan omöjligt att inte dras in i skiten med alla förvirrande lögner och påståenden som inte går ihop!

Ta hand om dig! 🤗

@has
God morgon. ☕️

Ja du, det är rätt mycket det som inte blivit hjälpsamt. Inser ju så här efteråt att jag var medberoende till max, och var mentalt innästlad i hans missbruk så jag inser ju att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Det första har med att vara konsekvent att göra. Jag blev trött på "fyllesamtal" och sade att jag inte vill prata om han är onykter. Då går jag emot det jag sagt, och kunde sitta med honom i telefon ändå. Med hans toleransnivå mindes han säkert nada dagen efter om vad vi diskuterade, ibland mitt i nätterna ... Säkerligen undrade han någon gång efteråt vad vi diskuterade så länge.
Ett skäl till att prata med honom var ju att hålla koll på vad han gjorde, att det inte helt barkade. Jag minns att jag tänkte att så länge vi pratar så vet jag ju vad han gör. Du vet - "kontroll". 🤔

Han sade det ena men gjorde det andra, att vara nykter men att det inte blev.
Att ständigt påtala hans drickande, vad han sade och hur det de facto blev. Min besvikelse.
Han visste och vet vad jag anser om drickandet, och att ständigt påtala då det gick åt fanders gjorde oss båda frustrerade. Och kanske kom mera på hans våg att känna att han inte har kontroll. Att påtala hur saker blev och kändes hjälpte föga.

Hade önskat att jag tidigare hade kommit fram till en klar tanke med beslut:
det här har jag att göra med - så här ser det ut - "tjat" lönar sig inte - vill jag ha det så här? och avslutat tidigare. Punkt.

Att tidigare byggt upp gränser för mig och vad för mig är acceptabelt, i stället för att låta och gå på som en papegoja gällande hans drickande som varken gjorde till eller från för oss bägge.

Skriver mera annan tidpunkt om jag kommer på något. 🌺😊

Kram.
Ha en bra dag.
💜

Hur går det för dig @hjosa?

Åh jag blir nyfiken @Tröttiz: vad känner du att du sagt och gjort som inte blivit hjälpsamt? Om du känner att du vill dela med dig 😊

Jag tror absolut dina tårar är en vanlig reaktion, speciellt från en person som upplevt det de beskriver på nära håll❤️

Tack för kramar & pepp❣️🙏🏼

Jag har mötts av så mycket snällhet den senaste veckan att jag känner mig bortskämd. Närmare vännerna som bor en bit ifrån men ändå håller nära kontakt och kollar av hur det går.

Vänner som hjälper på alla möjliga sätt. Vänners vänner som erbjuder hjälp. Mina unga vuxna barn som verkligen visar att de nu är (nästan) vuxna och hugger i och är mån om mig.

Sa till en av mina vänner att jag är så himla tacksam för all hjälp och allt stöd, och han svarade: ja men det är ju precis vad du är värd!

Det låter liksom rimligt, men känns ändå så oväntat för mig. Ovant att vara på mottagarsidan.

Varje gång jag kommer in i mitt nya hem känner jag ett lugn. Tankar och känslor kan bubbla upp, men hemmet är lugnt. Långt ifrån klart men ändå trivsamt.

Är fortfarande rädd för att jag ska ångra mig. Men känner ingen ånger. Mer sorg över att det blev som det blev. Och över allt som inte blev.

Läser om högfungerande alkoholism och känner igen det som beskrivs. Men det råder fortfarande stor förvirring i mitt huvud om det verkligen är så? Eller är det som han säger, jag som överdriver och har fel.

Försöker släppa de tankarna eftersom det inte ger något att grubbla vidare runt det. Men tänker också att det väl är så våra medvetanden fungerar: hitta svar på sånt vi inte förstår. Lägger ihop ett och ett som borde bli 2, och inte 7?

Ta hand om er alla medkämpar! Kram 🤗

Känner igen frustrationen i det du skriver @trötter75! Det är väldigt svårt att alls föra en diskussion med någon som är i förnekelse.

Har hamnat i precis samma läge där jag får höra att drickandet är precis samma som att dricka läsk eller äta godis.

Påståendet i sig är ju så dumt att man liksom blir stum. Själv fastnade jag i tanken: hur dum tror du att jag är?!

Nånstans tror jag det här är lite av problemet. Mycket är så ologiskt att hjärnan helt hakar upp sig på detaljerna som: du säger att du bara druckit en öl, men du sluddrar. Hur går det ihop?

När man ständigt fastnar i dessa detaljer är det svårt att få perspektiv och se helheten. Det gör det så mycket svårare att fatta beslut som blir bra för en själv på lång sikt.

Jag tror din fundering på hur du vill ha din framtid är den som är verkligt hjälpsam för dig. Så svårt men samtidigt det enda som verkligen gör skillnad för dig❤️

@Tröttiz tack för pepp. Det är svårt att inte bli arg och förtvivlad.

Kollade ett till avsnitt av "Lars Lerin på Lofoten" idag, och igen kom det tårar i och med allas berättelser som har att göra med missbruk ...

Blir jag aldrig fri, eller har jag blivit en "vanlig" person som reagerar på det som finns omkring mig? En "normal" reaktion på en destruktiv sak i vårt samhälle? 🤔 Hm. När vet man vad som är vad riktigt.
Denna hjärna alltså.
🌹

Kämpa på alla.
KRAM.💜

@trötter75
Hej. Bra att skriva av sig och diskutera med andra i samma situation. Fortsätt gärna skriva.
Ja, att bli arg löser ju ingenting men det är ju svårt att låta bli det ... Jag har aldrig varit den som hällt ur, så jag vet inte hur den ilskan är före man gör en sådan sak. Jag har dock gjort massa annat i ilskan.

Svårt att säga vad du ska göra, men kanske du kan tänka på att hans beroende är väldigt starkt och finns det alkohol hemma så är det nära till hands att dricka. Att han inte kan kontrollera det. Räcker inte med ett glas, utan man dricker upp allt. Man kan hälla ut hur mycket som helst men det förändrar ju inte läget tänker jag. Risken är dock att man själv börjar må dåligt då man "blandar sig in" i någon annans missbruk och destruktiva leverne. Och att han i sitt missbruk börjar komma på andra sätt att komma åt att dricka i och med att du häller ur. Finns alla möjliga sätt att smyga. En tanke bara.

Och det finns alltid en orsak till att dricka, som din säger för att kunna sova. Men det kunde lika gärna vara för att det blivit dålig bild på tv:n, strid med morsan eller stressigt på jobbet ... Och verkar försöka få dig att "godkänna" hans drickande med att kontra med att godis även minsann är missbruk och lägga fokus på dig då jag läser din text.

Jag har erfarenheten att det inte går att prata förnuft med någon som är aktiv missbrukare, att säga vad den ska göra har inte funkat. Att försöka att inte ge energi till det, för det gynnar ingen - vare sig missbrukaren eller sig själv.
Att inte bli arg eller höja rösten. Men som sagt är det inte det lättaste. Jag vet.

KRAM!!
Sköt om dig.

@has vad skönt att läsa dina reflektioner. ❤️

Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?

@has Det ÄR viktigt med distans till problemet. Är man mitt i det så tvekar man, låter sig manipuleras, faller på att det är jobbigt att ändra utgångsläget. Jag trodde inte på snabba avslut när jag var yngre men med åldern har jag insett att de fungerar bättre för mig. Annars börjar jag tveka och ska fixa andra problem och fokusera på att vara snäll och då ät man där i rävsaxen igen...
Många kramar till sig, kämpa vidare! 👍🏻

@elske Kan du lämna permanent? Det är inte ett värdigt liv att ha det så där. 🤗

@euology Förlåt för långt inlägg ☺️

@euology Förlåt för långt inlägg ☺️

@euology Jag var i exakt din situation för ett par månader sen - min dotter berättade
för skolsköterskan att pappa dricker och blir full och då gjorde hon en orosanmälan. Hon ringde till mig först så att jag var införstådd i allt och jag kände precis som du en lättnad över att vi äntligen kommit till en punkt där min sambo är tvungen att göra en förändring. Sen har jag mått skit över att det var tvunget att gå så långt så att
dottern bröt ihop i skolan.. att jag inte hittade nåt sätt att få till stånd en förändring på egen hand.. men samtidigt tänker jag att om det varit jag som hade kontaktat soc så hade sambon bara förnekat och hävdat att jag ljuger. Det kan han inte säga om sin dotter…
Vad har hänt sen dess?
Soc har dragit igång en utredning och pratat enskilt med barnen vid ett par tillfällen, jag har fått samtalsstöd och sambon har påbörjat alkoholrådgivning. Nu har han hållit sig helt nykter i snart tre veckor men hävdar fortfarande att jag överdriver och att han iofs har druckit för mycket men inte har några beroendeproblem. Jag vet inte vad alkoholrådgivaren säger om den saken…
Vi har bestämt att vi ska separera men bor fortfarande ihop. Jag har frågat soc hur dom ställer sig till att barnen bor varannan vecka när vi flyttar isär, men inte riktigt fått något svar från dem. Beror väl på vad de kommer fram till i sin utredning. Och det beror väl i sin tur på vad barnen berättar. Det där känner jag mig lite kluven till - att pappa är lite berusad har ju blivit ett normaltillstånd för dem så jag vet att de inte alltid märker att han är onykter, bara när han är ganska full. Och jag känner inte att jag vill dramatisera saker och ting mer än nödvändigt. Tycker att det på sätt och vis är bra om de inte märker av hans onykterhet, samtidigt vill jag ju att den ska komma till socialens kännedom. Svår avvägning det där 😏
Jag kan dock vara helt säker på att sambon inte ger en fullständig bild av verkligheten när han pratar med dem.

Väntar nu på sambons återfall - tror inte att det är så lätt att bara sluta dricka när man haft ett dagligt intag av minst 4-5 starköl, ett par dagar i veckan 10-15 starköl, under flera års tid. Och när det kommer ska jag göra mitt bästa för att slänga ut honom ur huset och se till att barnen bor bara hos mig.
Samtidigt vill jag ju inget hellre än att han ska bli nykter och vara en bra pappa till våra barn, men jag undrar hur lång tid av nykterhet som behövs för att man ska lita på att barnen får det bra varannan vecka hos honom.. det är en skitjobbig situation att vara i - många kluvna känslor - ilska, sorg, uppgivenhet blandat med visst hopp och framtidstro.
Det hjälper med samtalsstöd så be om det när ni träffar soc. Man får hjälp att sortera lite bland sina känslor och tankar och hjälp att förhålla sig till sjukdomen och dem som drabbas. Sen försöker jag att prata öppet och ärligt med barnen, det är jobbigt för dem med allt som händer och all ovisshet inför framtiden. Men det gör min sambo också och han ger en helt annan version av verkligheten så dom har verkligen inte lätt att navigera i detta. Känns fruktansvärt i mamma-hjärtat ..
Uppdatera gärna hur det går för er, vi befinner oss verkligen i samma situation!
Styrkekramar 🤗