Senaste kommentarerna i forumet

Det är lugnt blåögat!
Vi finns kvar när du känslomässigt kommer dithän.. Det tar olika lång tid för oss och vad känslor beträffar så är vi också olika. Det är vackert så att du tar in det mer "mentalt".. Varje början är en bra början!
Förståndet brukar ju länge ha insett att något är fel.. Men känslorna brukar försöka bortförklara, försköna och förminska vissa problem..
När jag nyligen kommit ur mitt förhållande så tyckte jag att jag var relativt "oskadad" och att jag ändå hållit på vissa gränser.. Jo tjena.. När nu de sista spillrorna trillat ur de rosa glasögonen så tvingas jag medge att jag både bortförklarat och förskönat i betydligt större omfattning än jag trott.
Jag har tillåtit mig själv att behandlas på ett sätt som jag vanligtvis ALDRIG skulle ha gått med på.. Jag har förminskat de problem vi haft och hans missbruk med diverse bortförklaringar och vita lögner..
Och just nu så är det faktiskt rätt skönt att titta tillbaks och inse att det var allt annat än sunt!
Men det har ju tagit sin tid för mig att komma hit (och jag har säkert en bit kvar..) Så jag väntar gärna in dig :-)
Alkoholister är också individer.. Det de har gemensamt, är att de dricker alkohol på ett sätt som i längden är skadligt både för dem själva och för omgivningen (familj vänner etc)
Alkoholister vill inte heller vara ensamma, därför bryter de inte med gamla "suparkompisar" Om vännerna inte har samma typ av beroende så är det också oerhört tufft att erkänna att man har problem..
Därför försöker de också se till att de personer de har runtomkring finns kvar.. Antingen genom "manipulation", hot eller löften. Nej alkoholister vill innert inne inte alls skilja sig eller gå isär.. Fast det kan de aldrig medge på fyllan. Då är de i regel mer sturska och slänger ur sig några "Far åt helvete" i parti och minut..
Men oftast är det nog så, att alkoholisten ljuger mest för sig själv, genom att inbilla sig att man har koll på drickandet.. (har hört det från min alkis.. Ingen fara, jag kan sluta när jag vill! och jag har koll, ingen fara, än vet jag hur mycket jag dricker och jag mår fortfarande bra..)
Dessutom gör påverkan av alkoholen att de får en väldigt förvriden bild av allt de vill och klarar av att göra.. Under ruset är det väldigt vanligt med en "grandios" bild av sig själv och av sina förmågor.. Då är det lätt att fantasin skenar iväg (vilket alkoholisten uppfattar som "verklighet") och det planeras resor, utflykter, Reparationer och diverse andra stordåd..
Sitter de sedan några stycken och "spånar", så blir det som en berättelse som broderas ut.. Jag vet uppriktigt inte om de själva är medvetna om vad som är fantasi och var gränserna går.. Ibland tenderar de ju att inte ens komma ihåg vad de sagt (trots att man vid vissa vetenskapliga undersökningar bevisat att alkoholisten ofta är väldigt medveten om vad hen säger, men saknar de "sociala spärrarna" och därför tenderar att bli otrevlig)
I början blev jag också överraskad, förvånad och besviken över alla löften om resor, utflykter etc. (det lät ju så himla genomtänkt och detaljplanerat..) Och sedan dagen efter så kom en massa bortförklaringar och lögner om varför det inte kunde bli så...
Till slut tolkade jag det för vad det var "fylle-skryt" och svammel.. (mest för att verka "intressant"..) På slutet måste jag erkänna att jag inte ens lyssnade.. jag såg att munnen rörde sig.. men vad han sa gick mig totalt förbi.. Det var ju ändå inget av substans.. Så jag var väl en smula mer härdad i svamlet..

Som svarat säger så kloka saker men svårt att ta in känslomässigt.
Fattar inte varför alkoholisten målar upp bilder om ett bättre liv, bättre jobb, semesterresor mm men tar aldrig tag i det. Finns en plan men man tar inte tag i saker så planen kan bli verklig.
En annan sak, om man ska bli nykter men inte bryter med gamla vänner finns inte viljan till det nyktrare livet?

Själv är jag ibland nästan tacksam för att han ringer "på fyllan" så jag får en påminnelse om varför jag valde att flytta.
Då minns jag alla vaknätter, när min alkis gått på högvarv.. Gråt, anklagelser.. vankande av och an.. Ständiga monologer om oförrätter och en taskig barndom, som får honom ännu mer ångestfylld, innan han äntligen slocknar framåt 4-tiden på morgonen..
Sedan det tysta försynta uppstigandet framåt 11-tiden, där han låtsas som ingenting..? (och i värsta fall en ny vända framåt eftermiddan/kvällen..)
"mutpresenterna" när jag varit på riktigt dåligt humör (och han någonstans insett att han klivit över en gräns) Utbrotten, om man inte accepterat..

Fortsätt att skriv, och sedan in och läs! Det får dig att minnas hur det verkligen var, när man kommer till stadiet att vissa saker börjar blekna och man börjar "försköna" det som varit!

Vi behöver faktiskt skratta åt alla tokigheter istället för att bara sitta och gråta..!
Det är inte VI som är knäppa, utan våra alkoholister! (Eller, de är "sjuka", vilket förklarar beteendet, men det ursäktar inte detsamma!)

Tack båda två!
Ni har helt rätt, detta Är ett sjukt liv man har anpassat sig till. Frågade honom igår om han kunde tänka sig söka hjälp å sluta dricka, han ligger då bredvid mig i sängen...men just den frågan hörde han Inte..bara helt tyst å sen pratade han om nåt helt annat. Skrattade lite inombords...
Ja dessa 2 dagar ska jag försöka hålla mig lugn även om panikkänslorna kommer till ytan. Men jag vet att jag verkligen måste göra det här innan jag hamnar på psyket. Han förstör mig bara p jag tillåter inte det längre. Blir jobbigt när man tänker på att han säkert hittar nån annan riktigt fort, det svider ordentligt...försöker mota bort dom tankarna å ersätta dom med verkliga fakta, all skit jag har tagit mm.
För någon månad sen var han ledig en fredag, jag jobbade. Han ringer mig å ber att jag ska komma hem för han måste besiktiga sin bil just då, han hade druckit såklart. Jag kunde absolut inte gå från arbetet just då, han skriker åt mig att jag aldrig ställer upp på honom, talar om hur värdelös jag är, att mitt jobb tydligen var viktigare än honom. Sa: just nu kan jag inte gå ifrån så, arbetet Är viktigare än din bil. Boka en annan tid..han slänger på luren efter en massa otrevligheter.
Såna saker dyker upp mer å mer i mitt huvud, ska hålla fokus på det så min ilska å beslutsamhet stannar.
Kramar till er ❤️

Ger dig samma råd som Leverjag!
Provocera inte.. (ducka!) Jag vet att känslan att få hämnas kan vara stark.. Släpp det (så gott du kan) En vacker dag kommer "tant Karma" att ta hand om det.. Och det underliga är, att man inte brukar vara road av att ens titta på..
Ja, det är så med alkoholister att de vägrar ta in det här med handlingar och konsekvens!
Min alkoholist klagar numera ständigt över allt som håller på att gå sönder i hans hus..? Är jag förvånad?( not!)
Däremot passar jag mig väldigt noga för att påpeka att det faktiskt är en orsak beroende på hans bristfälliga underhåll.. Istället för att reparera och renovera, har både tid och pengar gått till vin & öl-pimplande.. Herregud han har genom åren druckit upp minst ett tak och ett badrum.. Fast det vägrar han att inse. Även om jag misstänker att en del av hans ångest kommer sig av att han ser sina inkomster minska i och med pensioneringen.
Sanningen är, att han mycket väl skulle ha råd med ett gott liv, om han slopade alkoholen och spelandet (visserligen inte nätcasinon, men tips och lotto)
Man får väl bara hoppas att polletten någon gång trillar ner?
Tills dess, ta hand om dig! Styrkekramar!

Trollis

Du är på väg bort från det där mardrömsscenariet. Jag som har en nykter man kan se att det är helt galet att leva som du gör med honom. Det är inte ett liv värt namnet men jag vet också hur man sakta vänjer sig och tummar på det "normala" i destruktiviteten och hoppas. Hoppas tills man inser att nu är livet i fara och vaknar upp. Du kommer att sakna och försköna i efterhand och då är det så bra att du kan läsa här hur din vardag såg ut och påminna dig om att det var det livet du valde bort.
Har du förberett dig så du kan lämna situationen nu? Att tillåta sig leva i en sådan relation är som att spotta sig själv i ansiktet varje dag. Faktiskt. Du har ett liv och alla möjligheter att må bra och göra dig själv stolt. Du orkar två dagar till. Var klok och lugn nu. Provocera inte. Hämnas inte. Försök inte få upprättelse. Gå, så du kan börja andas, läka och tänka igen.

Styrkekramar ?

Efter jobbet igår var han bara tvungen att gå ut i garaget för att hämta upp en platta öl. Herregud de va ju slut på öl i kylskåpet, ja världen går under då, katastrofläge!!!!!
Öppnade en öl så fort han kom innanför dörren såklart. Sen spelade han bort 2000:- på nätcasino (inget ovanligt) å drack hela tiden. Han får ångest när han spelar bort pengar, hans humör är vidrigt, skriker å slår i saker, kastar grejer mm sen går det inte att prata med honom.
Försökte igår att säga hur hans humör påverkar mig, men det kan han verkligen inte fatta. Låt mig va, skriker han. Skyll dig själv att du blir påverkad av mitt humör!!!!
Ja, det är ju verkligen en enkel sak att Inte bli påverkad av en arg alkoholist!!!!
Idag jobbar han bara halvdag, vilken lycka...då kommer han ju hem tidigt å kan köra igång fortare ???
USCH å fy fan säger jag.
I förrgår fick jag ett tråkigt besked på arbetet som jag verkligen blev ledsen över. Han frågar inte ens hur jag mår!!!! Han är helt radarstyrd just nu för att han "får" dricka igen. Hans chans att få tillbaka körkortet är inte stor då han i somras hamnade i fyllecell å fick böter för våldsamt motstånd, det hände ju under hans villkorliga dom. Men han vill gärna tro att det går bra, han har ju lämnat en förklaring till varför detta hände. (Omständigheternas fel, förstås)
Tror att transportstyrelsen inte bryr sig så mycket om det, de har nog redan hört allt å lite till har jag sagt till honom. Men då är jag dum i huvudet som inte står på hans sida!!! Så det återstår å se hur det blir med körkortet.
2 dagar kvar nu...undrar hur jag ska stå ut.

Du är inte ensam om att känna oro inför helgerna som kommer..
Många känner sig ensamma. Visst är det märkligt, att man känner sig ensammare ibland när man är två, än när man har en "ensam" ensamhet..?
Kanske beror det på att man är "uppbunden" på ett sätt (eller tillåter sig själv att vara "låst") Jag upplevde det förra julen, när jag fortfarande bodde ihop med min alkoholist.
Jag ville egentligen inte bjuda hem någon, för han var mest klapp kanon hela dagarna, men barnen kunde jag ju inte hindra från att komma över.. Han satt och sölade med julmaten så jag skämdes.. Pladdrade och saggade så jag såg att barnen började titta på varandra med lite frågande blickar.. De hade planerat att sova över, men ångrade sig så jag fick skjutsa hem dem.
De röda dagar när alkoholen var slut, så sov han eller var "grinig" och rastlös.. Ett varningstecken som jag negligerade.. Och som idag får mig att minnas hur han kommer hem från bolaget, på strålande humör och ställer en vinflaska på bordet..(det är ju fortfarande helg..) Och sedan ett par öl i kylen.
Hur han raskt skruvar av korken, slår upp ett halvt glas(drygt) och säger sådär i förbifarten: "Jag ska bara ta en mun för och se att det är bra..." Den där ljudlösa sucken av lättnad, när han i princip kastar ner vinet i strupen och sväljer.. Och hur tonen efter det blir ljusare.. Sedan slår han upp ett glas till, "att smutta på" medan det lagas mat.. (kvällen blev en katastrof, eftersom han bunkrat upp med mer öl nere i källaren..) Och vinflaskan var tom på mindre än 3 timmar..
Kanske var det där jag egentligen bestämde mig.. Inte en sån jul till!
Ja, jag är ensam idag.. men inte inlåst! Jag behöver varken säga till eller redovisa vart jag ska eller vad jag gör! Jag behöver inte inte mötas av tjat om ditten och datten och sopa upp efter nåt knasigt fylleprojekt när jag kommer hem.
Jag behöver inte tjata om att "ta det lugnt" med alkoholen om vi ska bort.. Eller ta med någon som "grundvallat" lite och sedan sitter som på nålar för att få komma hem och korka upp..
Faktum är, att idag känner jag mig inte ens ensam <3
Sedan vet jag inte om du bor ihop den som dricker eller om ni är särbo´s.. Det senare har i alla fall den fördelen att man slipper en hel del förnedring när vettet gått ut där alkoholen gick in.
Jag har tänkt på det här med "ensamhetskänsla" som kan vara så stark, att man är beredd att stå ut med nästan vad som helst, för att slippa vara ensam.. För att slippa känna sig "oälskad" och ändå någonstans så vet man med förståndet, att den behandling man blir utsatt för, inte har någonting med "kärlek" att göra..
Jag hoppas att du kan göra något annat under julen Elisabet! Något som får dig att släppa tankarna på den som dricker för mycket.. Själv ska jag besöka ett av barnen och sedan gå i midnattsmässan.. Kanske tittar jag in i något av de alternativa julfirandena som ordnas.. Det brukar vara mycket värme och människor som gärna pratar bort en stund.. För EN bot mot ensamhet, är att man tar ett litet steg själv..

Du måste tala med någon! Om så kvinnojouren!
Snälla lova att du ringer innan han kommer hem!
Såna här saker tar jag faktiskt allvarligt på, för även om det var fyllesvammel( min misstanke är att han tagit sig en rejäl bläcka!) Mitt ex, kunde bli så rå, när han supit ner sig ordentligt! Så är det möjligt, att han skadar dig och kanske barnen om han inte ens är nykter när han kommer hem..
I värsta fall måste du faktiskt ringa polisen! Han har ingen rätt att hota dig! Oavsett om han är full eller nykter..

Ja jag var tvungen att skratta när jag läste ditt inlägg Etanoldrift! Exakt så som du beskriver det är det här inte bara nästan utan exakt! Tja, vad ska man säga...

Tack jonan! Känns skönt när nån skriver till mig, känner mig så ensam. Har svårt först mig på denna sidan oxå, sitter o letar efter svar i alla trådar.

Helvetet har brakat loss. Han har varit nykter två veckor och på fredag är det tre veckor. Han vägrar ta emot hjälp i Sverige utan ville åka utomlands istället och jag gick med på det. Finns nämligen en tablett eller nåt som sys in på gumpen och så kan man inte dricka på ett år, kan kan man men risken är då att man dör eller blir rullstolsburen.
Hur som gick jag med på detta. Viktigast i första hand att han blir nykter ju o han vill det själv det var hans idé. Så då städade han hela huset för första gången på ett år för så länge har vi bott här. Han lovade att ändra sig. Han köpte present o gav mig o barnen pengar. Han lovade komma tillbaka som en ny man.
Han har varit där några dagar nu och inte tagit emot behandling för han mår bättre. Han behöver inte prata med någon för han behöver inte det han är ju frisk måste bara sluta dricka o så blir allt bra. Men när jag då lugnt frågar vad han tänker göra när han kommer hem blir han arg bara för att jag vill dra upp gamla saker. Vi skulle ju glömma allt. Jag försöker lugnt säga att det inte fungerar så, vi måste kunna prata om det. Det hjälper ju inte bara ta bort alkoholen han är ju hemskare utan den. Då händer det nåt med han... Mina barn är sjuka minsta på bara några få månader har jätte hög feber o jag är kvar här med alla fem barn. Han låter mig inte sova, tror att jag har nån i sängen då, får inte gå ut ur huset för då gör jag oxå nåt dumt. Han ringer o smsar hela tiden. På en natt kommer ca 30-50 sms inte tala om hur många jag får på dagen. Där står allt från att jag är Psyk och förstört honom, han vill inte veta av mig för jag är en hora lögnare mm mm. Sen kan han vända o säga att det är han som är Psyk o därför måste jag gå vidare för jag är inte värd honom. Idaghar han börjat hota mig ganska allvarligt och även min familj. Jag sitter o skakar fast han inte är i samma land. Jag är rädd.
Imorgon skulle han få denna "tablett" insydd men vägrar. Han har visst köpt ut receptet men ska inte gå dit utan istället ska han göra livet surt för mig så som jag gjort det för honom. Vill bara påpeka att jag aldrig gjort nåtdumt. Jag svara inget på smsen och om jag gör så skriver jag bara att jag älskar honom o det är därför jag vill hjälpa honom. Jag går aldrig ut med vänner, hade väl inte fått det ändå. Jag säger inget dumt till honom bara gråter o frågar varför jag förtjänar detta. Han har slått mig förr och jag har aldrig sett denna sida av honom i nyktert tillstånd vilket gör mig jätte rädd. Rädd för vad han är kapabel till, rädd för att bli skadad eller barnen blir det. Rädd för jag bor på första vån. Rädd för att jag vet att jag måste anmäla honom nu men vågar inte lyfta luren. Han har alltid sagt att han dödar mig om jag blandar in polisen. Tänkt ringa kvinojouren men lika svårt det, varför. Jag måste ju. Detta blir inte bättre. Det värsta är att han kan komma hem med flyg när som.

Jag bor i Skåne

Du har kommit till det mina vänner kallar "ältande-stadiet", när man går igenom (och gärna skönmålar) allt det som varit bra.. För det är ju dit, tillbaks man vill..
Visst finns det en annan person, någonstans där långt inne bakom alla alkoholdimmor!
Men just nu så kan du inte nå honom om han inte själv vill!
DU kan helt enkelt inte göra eller säga någonting, för att få honom nykter!
En alkoholist "svartmålar" ofta för att slippa ha "dåligt samvete".
För på det omedvetna planet är de säkert medvetna om att det är mycket deras eget fel, att förhållandet gått åt skogen..
Då blir de istället mästare på att plocka fram alla negativa bitar de kan hitta, för att folk ska förstå att de har "anledningar" att supa.. Så enkelt kan det vara.. (det är ju nästan som den klassiska raggningsrepliken från förr: "Min fru förstår mig inte".. Av en lagom berusad kille, vid bardisken, som vill ha ett one night stand. )

Det du behöver titta på och tänka på är DIG! INTE honom..
Ja, en brytning gör ont! inte tu tal om saken.. Men det är som med sårskorpor.. De slutar definitivt inte att blöda om man fortsätter att pilla..
Det är normalt att "älta", att titta tillbaks.. det är normalt att bli både ledsen och förbannad.. Bara man inte stannar för länge i det stadiet. För det är lika produktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men man kommer ingenstans!
Just nu är du så "övermannad" av dina egna känslor, så jag tror att du har svårt att både släppa taget och se saker mera klart..
Vi som är här har också gått igenom det (en del flera gånger) Vi har också skönmålat, slätat över och önskat oss tillbaks.. Fått nytt hopp när en lugnare period har dykt upp (för att få förhoppningarna krossade, vid nästa fylleresa)

Så fortsätt att skriva av dig! Gå sedan tillbaks och läs det du själv skrivit! (det är faktiskt nyttigt!)
Så småningom kommer du att känna mera "fast mark under fötterna" och åtminstone veta vad du INTE vill ha i ditt liv!

Vad menar du att försvara sig själv? Och vad är det för känslor som ska föras över på mig? Och jo jag tar det personligt då jag funnits och vi båda vet att vi haft det bra när alkoholen inte vart med och nu mår jag dåligt och de orden är verkligen de sista ord jag behöver, märkligt att jag kan sakna så mycket men inte han.
Tack för dina kloka ord!

Det är lögner för att försvara sig själv.. Och dessutom ett sätt att projicera (föra över sina egna känslor och tillkortakommanden) på andra.
Ta det inte personligt (även om det är svårt!) Det han säger, säger ju mer om honom än om dej!

Fattar inte, det är slut och man jobbar på att gå vidare varför får man då höra av han att det är så jävla skönt att va själv och man slipper gnället och tjatet. Vet inte att jag gnällt mer än satt en gräns att det ska vara ett liv utan alkohol. Och att sen sitta med sina alkoholist polare och måla upp mig som värsta häxan. Jag är ledsen och sörjer honom och kan bara beklaga att det blev så här men varför får man då mer skit att man är så dålig som gör det hela ännu jobbigare?

Medberoende är ju inget man blir över en natt och det är nyttigt att gå tillbaks och påminna sig själv också.. Dessutom så är våra "alkoholister" väldigt snillrika i att föra oss bakom ljuset och för övrigt att slå blå dunster i ögonen på omgivningen (som inte ser dom lika ofta och mycket som vi gör)
Felet VI gör, är många gånger att vi "hjälper till" att sopa igen spåren.. Skäms inte över det, det är mänskligt!

Ja, Alkoholister är verkligen inte dumma, när det kommer till att skydda sina egna intressen (läs: sitt eget drickande)
Jag har varit med om många övertalningsförsök, försök till förhandlingar och "byteshandel" Som haft ett mål gemensamt för alkoholisten: Nämligen ett löfte om att få dricka alkohol i någon form..
Det kunde vara ett försiktigt "men om jag drar ner" (underförstått, dricker bara på helgerna till bara ett par helger per månad) under veckorna.. Vilket egentligen bara innebar "vita knogar" från söndag till fredag eftermiddag, under EN vecka.. (sedan "praktfylla" under helgen) och sedan söndag till onsdag veckan efter, med en liten uppvärmning under onsdag och torsdag kväll (det var ju så varmt och ett par öl var väl inget att bråka om..) Och sen tog det inte många veckor innan vi var tillbaks till ruta ett!
När han förstått att jag menade allvar med hotet att flytta, så kom nästa förhandling (samtidigt som alkoholen gömdes lite noggrannare nere i källare, garage och förråd)
Om han "åkte iväg" och söp med sin bror så jag slapp vara med...

NOPE, been there.. Jag förstod att det inte skulle räcka med "brakfyllan" utan sedan skulle det givetvis så småningom både trappas upp och trappas ner inför och efter en sån helg..
Till slut blev det nästan löften om att gå på någon form av behandlig om jag inte blev "sur" ifall han misslyckades.. och "råkade" bli full nån gång.. ( ett eller flera redan inplanerat "återfall" innan man ens försökt..)
Nej.. Absolut inte.. Det dividerades och köpslogs om en massa saker.. Tillgång till bilen mot sex t.ex. (slutade med bilnycklarna, inte i pannan, men väl på bordet!)
Och på allt detta de dagliga lögnerna om hur mycket som druckits.. "bara en öl" kunde motsvara minst 2 stycken 7,2:or till över en flaska vin.. Köpa tidningen, innebar oftast en vända till systemet (vilket givetvis förnekades.. Tomflaskor och burkar bara materialiserades ur tomma intet..)
Till slut började jag fundera på om han trodde på sina egna lögner.. Eller om han trodde sig så listig, att han kunde lura omgivningen trots alla uppenbara yttre tecken på att han var i stort sett klapp kanon?
Ett sätt att testa, var att be honom göra ett ärende som krävde bilkörning.. Jodå, den "elaka" delen i mig njöt en smula av att se honom slingra sig ur det medelst olika lögner och ursäkter..
Helt plötsligt kunde han bli väldigt "trött" så han orkade inte.. Få "ont i ryggen" eller vara så svettig efter arbete och inte vilja byta om för att sätta sig i bilen.. Någon enstaka gång medgav han att han "öppnat en öl" och inte ville sätta sig i bilen..( då hade han i regel redan druckit en och var inne på den andra..)

Du har börjat bena och fundera.. (många vågar inte det av rädsla för vad de ska hitta..) Det är ju först när man hittat sig själv som man kan göra förändringar..
Och man behöver lite "space" och egen tid, för att komma underfund med det.. Det är ingen "quick fix", och nej, det kommer ingen god fe och viftar med ett trollspö så allt blir bra..
Däremot tror jag att man kan leva "lyckligare" i resten av sitt liv, om man vågar tro på sig själv :-)
Jag ser att du har kommit en bit på väg och just nu så befinner du dig ungefär, där jag var i slutet på sommaren..
Försök ducka för "spydigheterna och otrevligheterna som förmodligen kommer.. Egentligen så handlar dom inte om dig, utan om alkoholistens egna tankar och känslor om sig själv. De är mästare på att projicera över sånt på sin omgivning.. Och tycker att de är oerhört fiffiga och listiga, när de försöker med någon sorts "byteshandel"/kohandel, som egentligen går ut på att de ska få ha det som "vanligt" med sitt drickande..
Lycka till och jag bollplankar gärna på vägen <3 Kram

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️

Hej Trollis hoppas verkligen det löser sig för dig. Håller tummarna för dig. Kram

Har sagt att jag lämnar honom om han överger mig denna jul oxå, men det tror han såklart inte på. Har ju sagt det så många gånger förut, denna gång känner annorlunda. Förut har jag tänkt att jag ska sticka för att få honom att vakna till å inse saker, men nu tänker jag att det blir för alltid, för Min skull. Har slutat tjata, slutat fråga..bara gett upp liksom.
Får ändå inte ut nåt av det. Måste bara stå på mig nu, är inte helt lätt. Hela mitt liv kommer att ändras snart, känner så starkt att tiden är inne nu.

Precis!
Är exakt det du skriver, uppriktigt å ärligt. Jag kan själv bli irriterad över vänner som försöker förminska problemet å skylla på omständigheter.
Du får mig att tänka efter ordentligt, rannsaka mina känslor.
Tror du har rätt om rädslan, känslan om ensamhet...å det är då verkligen Inte kärlek det handlar om. Kärnan av det hela är förmodligen sina egna känslor om sig själv..man förväxlar det med att tro att det handlar om förhållandet. Nu kanske det låter lite svamligt men jag hoppas du förstår.
Jag måste hitta mig själv å det gör jag inte tillsammans med honom då han enbart dränerar mig på all energi. Tror att när man väl har kommit ur förhållandet börjar läkningen på riktigt.
Svårt att bygga upp sig själv när allt kretsar runt den andra människan och A.
Återigen, tack för dina kloka ord