Senaste kommentarerna i forumet

Jag lever själv med en alkoholist. Så jobbigt det är för dig. Jag tycker verkligen du gör allt för din pappa, men jag tycker att du ska ta kontakt med hans läkare och säga presis som det är. Att lägga över detta svåra på sjukvården. Sen är det ju så att du inte kan göra att han vill sluta att dricka, det måste han ju vilja själv. Det är det som är så svårt, för man vill ju stötta och fixa till så den som dricker blir frisk. Men försök att tänka på dig själv också. För ingen mår bättre av att du själv går under. För det tar väldigt mycket kraft när man försöker hjälpa en närstående. Din bror skulle också behöva prata med någon inom sjukvården. Det finns säkert fler på den här sidan som kan ge fler tips, men det här var mina tankar. Styrkekramar till dig.

Jag tycker att du har skrivit i helt rätt forum och det är en stark sammanfattning av hur det har sett ut och ser ut som du delar med dig av.

Jag blir väldigt berörd och du sätter verkligen ord på hur svårt och sorgligt det kan vara och är att vara anhörig till någon som inte mår bra och har problem med alkohol.

Jag vill gärna skriva lite mer till dig men har inte riktigt tid just nu.

Tills dess hoppas jag innerligt att du får bra tips och råd av andra här.

Stor kram till dig.

Hej igen Alla, jag känner mig så ledsen. Min dotter säger att hon aldrig träffat på någon som är så elak som han (min särbo) hur ska jag förklara för er? Hmm.. Han bli vansinnig bara för att jag ville titta på ett program på Tv efter att jag bakat i ett par timmar. Ett program som jag brukar titta på struntade jag i pga det kan jag se i repris. Men det andra trodde inte jag att det gick i repris. Han satt och tittade på det första. Sedan snabbt bytade han kanal och påstod då att han skulle se det. Jag sa då att jag kan väl få se det. Så efter tjat gap och skrik ifrån han, så ändrade han kanal. Men han gick ut i köket slängde saker så det gick sönder. Jag skulle i pausen ta ut sista plåten i ugnen. Men det fick jag inte för nu stod han där. Okej sa jag. Men jag måste för dom bränns annars. Men jag fick inte. Dom brändes. Så jag gick å satte mig och fortsatte kolla Tv. Då kom han efter en kvart, och sa att nu har vi tagit reda på om det går i repris och det gör det. Så du bara ljuger sa han. Jag frågade vilka är vi? Vem har du pratat med.? Tro det el ej.. Men gud han ringde sin Mamma. Jag tror jag snart går i sönder. Jag måste fråga er... är era likadana.? Hur väljer man och vara så psykande elak? Är jag knäpp? Det är kaos..

Nykter i en och en halv vecka nu men abstinens då o då han har nån medicin som hjälper han så han är snäll nu mera men jag tycker inte det räcker. Han är fortfarande bara lat o trött o tycker mest synd om sig själv. Jag får fortfarande ingen hjälp eller större kärlek av honom. Han ska vara borta en vecka på nån sorts behandling. Hoppas på att det hjälper nåt. Han säger sig förstå mig och alla fel men han vet inte hur han ska göra. Har alkoholen tagit all vett ur honom eller vad.

Förstår att dina känslor och tankar åker upp och ner. Mina tankar runt detta, jag lever ju med en alkoholist, är att våra män/kvinnor älskar oss, men alkoholen går först. Och det är inte för att de väljer den, utan alkoholen väljer dom. Det är ju en drog. Ja nu var det väl även andra droger i din relation? Jag tror att han älskade dig, och hade valt dig, men han kunde inte stå emot drogen. Och vi har ingen skuld i detta. Vi kan inte göra något alls. Han måste ju komma på själv att han vill sluta. Du kan bara ta ansvar för dig och ditt liv, enklare på papper än i verkligheten. För när man älskar någon så är det väldigt svårt. Vill bara säga att du kunde inte gjort något mer. Styrkekramar till dig

Tack!
Jag vet att ni har rätt båda två.
Är jättesvårt att veta vad man vill när man är helt nere. Man har tappat greppet om sig själv. Lägger sig åt sidan å fokuserar på alkoholisten. När man sen, många år senare kommer till insikt är det svårt att hitta det som gång var jag. Men jag kämpar på. Vet att enda utvägen är att lämna honom....panik.
Han är inte ens trevlig när han är nykter längre.
Usch så mycket berg å dalbana med känslor. Önskar man kunde "stänga" av ett tag å göra det jag måste göra = packa å dra
Kram till er fina stöttande människor ❤️

Jessie!
Bad honom igår att vi kunde hitta på nåt annat som passar oss båda, sa att jag ville vara med honom under jul. Men han blev bara arg på mig å sa att han gör som han vill. Blir jul nr 3 han lämnar mig. Tyvärr har jag ingen sammanhållning med min egen släkt så jag blir helt ensam hemma. Mina barn är här kvällen innan jul, då brukar vi ha riktigt mysigt. På julafton, efter lunch åker de iväg med deras pappa å firar en riktig jul med hans släktingar.
Sa till sambon igår att jag orkar inte ha det så här längre men han bryr sig inte. Det har varit alldeles för mycket fylla, lögner å svek.
Jag har möjlighet att få bo hos mina barns pappa, han bor kvar i huset vi hade. Men det känns inte rätt mot sambon att flytta dit. Andra lägenheter finns inte här nu.
En tanke jag hade var att flytta medans sambon är borta, men jag vet inte..känns fel att göra så.
Men det vore skönt
Kram kram

Och tankar som tar knäcken på en!!
Kan du försöka vända på det och ta din chans över att tänka igenom nu när han är iväg?
Vem firar du jul med?
Kram

Trollis, tänkte på dig idag när jag såg ditt inlägg idag.

Jag tänkte att det är så synd att vi ofta gör oss mer olyckliga än vi behöver vara. Vi tänker på allt det dåliga istället för att fokusera på lösningar och möjligheter. Jag har själv en ganska dålig relation men har många gånger sagt till mig själv att må dåligt bestämmer jag själv över. Jag kan tänka positiva tankar, göra saker jag mår bra av även om annat är dåligt. Förstår du hur jag tänker? Och innan jag är i balans och mår bra så kan jag inte ta tag i det som behöver förändras. Och om mannen inte fanns längre, skulle jag automatiskt må så mycket bättre?

Tex, om jag inte varit ihop med honom, eller är skild och julen närmade sig. Vad skulle jag göra då? Kan jag göra något och tänka positiva tankar som att jag är fri, det är lugnt, jag kan baka, göra vackert runt omkring mig, vila, läsa, träffa en vän, gå på julkonsert, gå till kyrkan och lyssna på vacker musik... Gå på spa, unna mig massage, träning. Ja, du fattar.

Ville bara skicka med lite pepp att försöka göra det bästa av situationen för dig som det nu är.

Kram

Har inte skrivit på ett tag men varit här inne och kommenterat ibland . Ja, du trollis...
Kan säga att vi nu är särbos och det har gått för kort tid för att hinna känna något eller jag känner en j-vla massa!!!
Ångest, rädsla,tomhet,ett lugn, glad, ledsen och en ovisshet om framtiden ang oss.
Jag fick många svar där en del tyckte jag skulle lämna och tänka på mig sj och barnen. Många sa oxå att det är nåt som bara jag kunde bestämma . Jag blev stärkt här inne för att visa att jag acceptera inte detta liv längre men det blev han som tog steget ut. När han hade flyttat ångrade jag mig som fasen och var arg på mig sj och på "dom" som puschat på mig ang detta. Jag var inte beredd på det fast jag tänkt denna tanke såååå länge!
Ett tips, var säker på att det är det du vill!
MEN! Hur jobbigt det än är just nu så var det ett måste för allas skull och jag vill inte ha det ogjort men det gör det inte mindre sorgligt . Ikväll var han i sitt hus och han hade tagit ett par öl och jag kände att Gud var skönt att slippa det!!
Jag har lugn och ro, barnen slipper se det!
Jag är inte längre arg på "dom" utan det är av omtanke för mig, jag vet det.
Nu önskar jag mest att detta särbo liv ska funka och att vi hittar tillbaka men framför allt önskar jag mig att han kommer till insikt över sitt problem så att det inte bli värre ist men tyvärr kan jag inget göra mer än det jag redan har gjort . Jag kan ta ansvar över mitt och barnens liv, jag kam påverka så bli "skonade" och jag kan vara ett stöd för honom men jobbet måste han göra sj.
Nu orkar jag bara ta en dag i taget och lösa det å bästa sätt.
Trollis , kan du se dig sj om 10 år el 5 år till med de liv du lever idag?
Är det värt det?
Hur vill du att din framtid ska se ut och hur ska du göra för att påverka den?
Man lever bara en gång...

Hej Ammanda, välkommen till forumet. Va bra att du skriver här. Du berättar att din mamma har alkoholproblem och behöver hjälp, nu ska ni prata med henne och vill ha ett konkret tips med information om vart hon kan vända sig, då helst ett behandlingshem.
Gällande just behandlingshem är de ofta privata alternativ och därför svårt för oss att hänvisa till då vi inte vet hur de arbetar. Kommunen erbjuder alltid hjälp men jag förstår att det just nu inte är det första alternativet för er, ibland kan det vara ok för grannkommunen att man får hjälp där, det ser såklart olika ut och man kan behöva kontakta den kommun man tänker sig.

Som ett första steg kan för en del vara att kontakta sin vårdcentral eller Alkohollinjen, 020-844448. 1177 kan eventuellt också ge tips på vart man kan vända sig. Sen är det såklart också lite beroende på hur och vad din mamma själv vill ha för hjälp.
Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, hoppas det på något sätt blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Oj oj oj vad du kämpar och jobbar för att ordna upp det här med lånen, vilket arbete du har lagt ner på att reda ut det.

Jag tänker nu att det inte är konstigt att du känner det som att du varken vet ut eller in och att det känns som att du inte kan tänka.

Du beskriver att du förut var glad, skrattande och påhittig.
Det låter härligt och jag tror att du kan få tillbaka skrattet och glädjen i tillvaron igen.

För cirka ett år sedan var jag utmattad och deprimerad, jag kunde inte tänka klart.
Jag kunde inte sova och allt jag kände var stor oro inför framtiden.
Min kropp och knopp var totalt utmattade.

Kanske är det så för dig nu?
Du kanske är totalt utmattad av allt som har varit och är?

Det är inte konstigt tycket jag i sådant fall.
En sådan sak som att leva under ekonomisk press och inte ens kunna köpa kaffe är ENORMT tärande.
Så har jag också haft det.
Jag var arbetslös, ensamstående mamma med en f.d pojkvän som missbrukade och hotade mig till livet när han var påverkad.

Jag var så fruktansvärt rädd vissa nätter att jag inte vågade sova av rädsla för att han skulle komma och slå in dörren.
Det fanns fog för min rädsla och jag vågade tyvärr inte berätta för någon, jag tänkte att de skulle tycka att jag fick skylla mig själv och en massa annat.

Ja du Besviken, jag förstår dina tårar men jag vill också säga att jag beundrar dig som verkligen försöker förändra ditt liv och jag vet att livet kan förändras och bli ljusare igen.
Du kan få tillbaka ditt skratt och din glädje.
Det har jag fått så jag vet att det går.

Ge inte upp, fortsätta kämpa och försök hitta bra stöd.
Jag tycker att du har fått många bra tips här ovan.

Kram till dig!

Jessie!
Vet hur du känner, sitter här hemma å funderar på samma sak jag oxå. Känns som att det är nu eller aldrig som gäller... Min sambo lämnar mig under jul (igen) för att supa med släkten. Nu har jag fått nog. Större jävla egoist har jag nog aldrig träffat å jag tänker/vill inte finna mig i det här längre. Måste, precis som du, hitta kraften bara...suck.
Man kan lika gärna leva ensam utan oro i stället för ensam i ett förhållande med ständig oro å ångest mm. När de varken vill eller kan förändra sitt drickande finns det inget alternativ. Men beslutet är jättesvårt.
Finns ingen glädje med jul å ledighet längre, allt har han tagit ifrån mig å ersätt med ångest. Fy fan säger jag bara, usch

Absolut!!! Tycker att du varit jätte duktig ?

Tack besviken!
Verkligen inte lätt det här?
Bamsekramar till dig oxå❤️❤️❤️

Hej Trollis vi kämpar igenom samma du och jag. Vill skänka dig Många Långa Kramar..☺❤❤

Har ingen aning om vad/hur jag ska göra. Sitter å dricker kaffe, kedjeröker medans paniken å maktlösheten byggs upp mer å mer. Känslan att inte finnas till att inte räknas, att inte betyda nånting kommer starkare å starkare. Funderar starkt på att lämna honom nu men får samtidigt panik över det.
Hur mycket tål man innan man hamnar på psyket? Är nog snart där känns det som

Hej jonan det är inte hans skulder på kronofogden jag har löst. Dom bryr inte han sig om, därmed inte jag heller. Detta är våra gemensamma fast jag står på dom. Han kan ju i skälva verket strunta i dom om han vill. Då är ju det jag som åker på allt. Men vi har ju andvänt oss båda av alla lånen. Därför vill jag bli av så mycket som möjligt innan han sticker ifrån mig. För annars har jag inte råd att betala min hyra. Förstår du vad jag menar?

Idag har mina sambo bestämt att han ska åka till Finland till släktingar över jul. Hans pappa och han. Jag vill inte följa med, bad honom att stanna hemma med mig men han vägrar. Jag klarar inte av hans pappa, det enda de gör är att supa ikapp.
Min sambo prioriterar honom i år igen. Tredje julen han väljer bort mig....känner mig inte värd ett ruttet lingon ens, längst ner på prioteringslistan. Orkar inte mer nu. Spelar ingen roll vad jag säger, tycker, känner...ingenting gör någon skillnad. Hela hans släkt dricker i stort sett hela tiden å jag vill inte vara med där.
Nästan varje helg är min sambos farsa med honom i garaget å bara dricker, varje midsommar, påsk, jul..all ledighet kretsar runt alkohol å äckliga farsan.
Står inte ut längre. Hela tillvaron är outhärdlig. Nästa vecka blir det sista leverprovet för sambon, efter det kommer han dricka hejdlöst å dra sig undan mig. Nu när han måste vara nykter är jag livsviktig för honom, han suger ur mig all energi. Det sjuka är att jag har tillåtet allt, ingår i medberoende. Var iväg igår på mitt första al anon möte, kändes riktigt bra, träffade underbara fina människor där. Får hämta styrkan därifrån.

De borde ju se från kronofogden att du försöker. Du har varit jätte duktig som kunnat lösa så många lån.
Heja dig !!!!!

Det värmer att du tänker på mig. Har inte skrivet så mycket det sista, men jag är inne och läser dagligen. Jag mår både och. Min man dricker ju inte så mycket på vardagar. Ibland en gång på veckan och då inte så mycket. Men helgerna dricker han. Men på något konstigt sätt så tycker jag periodvis att vi har det bättre fast han inte har ändrat på något alls. Kanske det är just för att jag läser här och att jag får ett väldigt stöd från mina barn när dom nu vet allt. Man blir starkare. Men sedan är det andra bekymmer som jag tycker är jobbiga men som inte har med drickandet att göra och det känns jobbigt. Det kanske också är så att jag nu lägger fokus på julen, som jag tycker är så mysig, så då har jag annat att tänka på. Hur mår du? Det känns verkligen som man bryr sig om varandra här. Kram

Hur är läget? Jag tänker på dig! Kram!

Fortsätt läsa och ta del av andras berättelser.
Det var en stor hjälp för mig när jag levde med min fd man som drack för mycket under många år.
Tog mig också många år att först ens märka att han drack mer och mer och smusslade undan alkohol för mig.
Flyttade mina gränser hela tiden mer och mer.
För att sedan försöka lämna honom som jag en gång Älskat väldigt mycket och levt med i 28-år,men insåg tillslut att om jag inte gjorde det skulle jag och yngsta sonen som bodde hemma gå under.
Rasade i vikt orkade inte med mitt jobb.
Ville vara hemma och kontrollera hans drickande,orkade inte med någonting tillslut.
Idag 1,5år senare börjar jag känna igen mitt gamla jag.
Finns dagar när allt känns ensamt och jobbigt.
Saknar familje känslan,men honom och hans ego kommer jag aldrig mer att sakna.
Den tiden vi hade en gång kommer jag aldrig få tillbaka,vilket jag äntligen insåg och accepterade tillslut.
Är så glad att jag tog mig ur innan jag blev ännu mer nertryckt och förnedrad av hans ego beteende som han inte alls hade tidigare.
Det du måste fundera över är HUR vill du leva ditt liv i framtiden?
Hoppas du kommer fram till ett beslut så du kommer att må bra igen.

Bästa jag gjort. Livet blir lättare och bättre dag för dag. Barnen hamnar i focus. Jag ser mig själv må bättre. Jag kan sova. Jag orkar mer...
Finns inget jag ångrar, förutom att jag skulle ha gått tidigare.

Hon? Vem vet? Hon är sitt eget problem nu..

Några veckor kvar till jul. Jag ser tecken, smygande, prasslande, den tunga andhämtningen, det dåliga morgonhumöret. Misstänker att det blir värre och känner en stigande irritation i kroppen. Balanserar mellan att bita ihop eller att försöka föra ett vettigt samtal om mina farhågor. Stör mig på allt han gör nu.